Allt har sin tid. Viss tid önskar man spola förbi och annan vill man återuppleva om och om igen.

Jag pratade med en bekant som lever i en något liknande situation som vår familj. Vi pratade om vår syn på vänner och vänskap då man flyttar runt mycket och hon berättade att hennes man fortfarande ofta träffar barndomsvänner medan hon själv släppt taget varje gång hon flyttat. Jag har plockat upp en och annan nära vän under livets gång. Klasskompisar, kyrkkompisar, arbetskamrater, studiekamrater, grannar, mammor till barnens vänner… Det är inte möjligt att vårda vänskap med alla man träffar på: ibland för att det inte går, ibland för att man inte har lust och ibland för att det helt enkelt inte finns tid. Fast jag önskar att det fanns mer tid! Möten med andra människor i olika åldrar, med olika bakgrund, i olika faser av livet… Det ska bli intressant att se vem jag behåller kontakten med då vi flyttar nästa gång. En sak har jag lärt mig, och det är att det sällan blir de man kanske hade räknat med. Sånt är livet helt enkelt. Inte helt självklart och definitivt mer komplicerat än vad åtminstone jag skulle önska.