02 Mar

Om att leta glädjor.

Förra veckan bestämde jag mig för att det har varit nog med magsupar och rödkantade ögon för en lång tid framåt. Jag är fullt medveten om att livet har både upp- och nedgångar och lyckligtvis har jag vunnit i det genetiska lotteriet på så sätt att jag sluppit kemiska depressioner. Därmed vet jag också att jag faktiskt till viss del medvetet kan styra mina känslor. Alltså – dags att räta upp livet lite!

I lördags var det jag som var ansvarig för att plocka ut Montaignetexterna till vår diskussionsgrupp. Jag hade valt en text av Montaigne som heter ”On the length of life” och en artikel som handlar om huruvida lycka och mening med livet är samma sak. Vi satt och diskuterade dessa tankar blandade med våra egna funderingar och kom fram till både det ena och det andra. Vi pratade om huruvida livet bara går utför efter trettio eftersom någon hade läst att alla de mest fantastiska idéerna kläcks innan man fyllt 30, men vi konstaterade att vi trodde att det var falskt. Vi kom också fram till att artikelförfattaren antagligen inte hade egna barn då artikeln skrevs, att lycka inte bara kan uppnås genom konsumtion och mening inte bara kan uppnås om man utplånar sina egna behov. Vi pratade om vad vi vill ge våra barn att ta med sig på livets väg och vi pratade om huruvida alla tekniska prylar förstöra den nya generationens möjlighet att upptäcka lycka i något annat än i den elektroniska världen.

Jag har precis läst en bok som handlar om att förenkla sitt liv för att slippa mycket av den stress som hindrar oss att känna oss tillfreds och glada. I perioder lockas jag mycket av sådana tankar. Det handlar om att betala av lån, att inte bo större än man behöver, att inte konsumera för konsumtionens skull, att hitta balans i vad man vill ha respektive vad man behöver… För mig innebär balans och ordning lycka. Jag mår bra av en nyorganiserad garderob, jag älskade känslan av att skriva av våra lån då vi hade sålt huset i Segeltorp, jag mår dåligt då jag ser något dyrt och onödigt ligga oanvänt i ett hörn, jag klarar inte att slänga mat som blivit för gammal o.s.v.

Med tanke på hur de senaste månaderna har känts och hur jag medvetet känt att jag behöver göra något åt min situation drog jag därför igång Operation Upprensning för hela familjen i går. Vi började med garderoberna. Sonen rensade tre skjortor, äldsta dottern började med ett gäng kläder som ska slängas, några plagg som syrran ville ta över och några som ska skänkas bort. Själv var jag redo att få in mer vår bland kläderna, men förutom några riktiga tjocktröjor har jag i princip samma kläder året om vilket gjorde att jag bara behöver kolla efter lossade sömmar och liknande och om det var några galgar som hängde kvar åt ”fel” håll sedan senaste städningen. (Jättebra grej. Häng in alla ”hängplagg” med galgen åt fel håll. Första gången du använder plagget vänder du på galgen. Allt som hänger kvar åt fel håll efter bestämt antal månader ska ut ur garderoben.) Maken hatar att shoppa kläder, så hans garderob visade sig vara lite väl tom. Den borde snarare fyllas på än rensas. Yngsta dottern har lovat att ta itu med sina kläder ”någon gång under veckan” och känner jag henne rätt kanske det får bli ett gemensamt projekt mellan henne och mig.

I tvättrummet har det inte varit någon riktig ordning sedan strax efter jul. Det har jag stört mig på lika länge. Gissa hur lång tid det tog att göra iordning där inne? En kvart ungefär. Sedan var det dags för högen bredvid symaskinen. Den tog lite längre tid för mig och andra berörda att arbeta oss igenom, men det gick relativt snabbt. Cashmeretröjan som köptes för $3 med två små hål har legat där sedan den nytvättad hamnade i högen i början av säsongen. Nu tog det sisådär fem minuter att fixa hålen och yngsta dottern har en lyxig och superskön tröja att dra på sig lite kyliga dagar. Mitt badrumsskåp? Fem minuter. Sådär är det. Varför skjuta upp när man kan göra det nu? Jag blir så trött på mig själv ibland.

Arbetsrummet är redan fixat och vi har varit duktiga på att inte dra på oss allt för mycket skräp sedan vi flyttade hit. Garaget borde få en vårstädning förstås, men då ska det inte vara två plusgrader och regn utomhus. Ungdomarna är helt ansvariga för sina egna rum och de har någorlunda koll på sina grejer, så det är tre rum som jag inte behöver bekymra mig om. Köksskåp har vi alldeles för många, men det är ordning och reda där sedan senaste rensningen och i vardagsrummet finns det liksom ingenting att städa bort.

Sådär, ja! Hittade jag några glädjor i den uträtade oordningen? Jajamen. Jag rekommenderar några timmar av det här till vem som helst. Det känns onekligen frigörande! Jakten på glädjor fortsätter…

02 Mar

Det regnar här idag.

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar. Den lyckas alltid få mig att le fast den är sådär klämkäck och då jag undervisade musik terroriserade jag ofta mina elever med den. Jag tror inte att den direkt har något musikaliskt värde så, men vem behöver inte då och då påminnas om att himlen faktiskt finns där bakom molnen?

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Gone are the dark clouds that had me blind.
It’s gonna be a bright (bright)
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Oh, yes I can make it now the pain is gone.
All of the bad feelings have disappeared.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Look all around, there’s nothing but blue skies.
Look straight ahead, there’s nothing but blue skies.

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s going to be a bright
bright sunshiny day.
Yeah, hey, it’s gonna be a bright bright
sunshiny day.

Edit: Det blev en väldigt regnig och väldigt molnig dag, så det passade utmärkt att börja med denna påminnelse!

2_1

Varför måste smoothies med spenat i se så otäcka ut? Den var i alla fall god. Kokosmjölk, ananas, banan, hallon och äpple. Ja, och spenat.

2_2

Jag försöker att inte äta bröd, så när dessa två ville ha scones till frukost var det bara för dem att börja baka. Bänken full av allt det där som ska skänkas och skickas.

01 Mar

Peace in my heart, joy in my soul.

image

Körsång. Det hjälper. Jag sitter precis framför våra duktiga basar och njuter varje gång av deras röster. När det stormar inombords är det så skönt att ha något tryggt att luta sig tillbaka mot. En dag kanske jag hittar tillbaka till frid i både hjärta och själ. Peace.

01 Mar

Meningslöst inlägg.

Sockerbiten

Lat och lite halvsjuk lördag med namnsdagskalas som alla i familjen var bjudna till i eftermiddags och Montaignediskussion hos samma grannar några timmar i kväll för mig och K. Tidigare på dagen halvkollade jag på mellobello och kunde konstatera att Måns bjöd på fin underhållning och var värd att gå vidare i tävlingen. För övrigt vet jag inte ens om jag vill kalla alla bidrag för musik.

Det har snöat hela dagen, men det ligger ingenting på marken. Konstigaste vintern någonsin. God natt. (Skyll dig själv om du läste. Säg inte att jag inte varnade!)

28_1

28 Feb

Sverigebesök.

27_1

När showen är slut
Och pianot rullas ut
Så är jag ensam
Lika ensam
Som jag var förut
När showen är slut
Då har clownen stängt sin trut
När solen vaknar
Vad jag saknar
Att showen är slut
Kenneth Gärdestad

Sonen och äldsta dottern hade två systrar i sina klasser i Adolf Fredriks Musikklasser. Deras ”plastbror” pluggar nu med tennisstipendium på University of Utah inne i Salt Lake City och med anledning av det har familjen varit på besök i tio dagar. I kväll kom mamma, styvfar och tre systrar (tenniskillen var i Idaho på något tennisrelaterat) över på middag. Att ha gäster är alltid lika kul, men jag tror minsann att familjens ungdomar tyckte att det här besöket var ännu trevligare än vanligt.

Det bästa med att ha äldre barn är att det blir så mycket enklare med allt praktiskt eftersom de kan nästan allt som jag förut varit ganska ensam om att göra här hemma. De är duktiga både på att städa, laga mat och underhålla. Nu är det bara tvätten kvar…

27 Feb

Härligt glad nyhet!

I natt kom ett nytt litet syskonbarn till världen! Så roligt. Son nummer fem till min käre store lillebror och hans fru. Lilleman kom fort (min svägerska har haft långa och jobbiga förlossningar förut) och det tycker jag är värt att fira bara det. Den nye lille familjemedlemmen ser ut som sin äldste storebror. Det finns ingen tvivel om vilken familj han tillhör helt enkelt.

26 Feb

Allt fint på två minuter blankt.

Jag tog kameran i handen och letade glädjor. Det var inte så svårt, men det kändes som balsam för själen.

25_2

En bok från min arbetsgivare och en från min svärmor. Den ena har jag kommit igenom, men den ska få ligga på soffbordet och förgylla mina, och andras, dagar länge till. Den andra längtar jag efter att få veta hur den slutar.

25_3

Lena Linderholms konst. Kan man bli annat än glad av det här?

25_4

Våra hönapönor värper igen! Vi är så glada och äggen är så goda.

25_5

Bergen.

25_6

Ett handskrivet tackort till en inspirerande ung kvinna. Det är lätt att bara tänka ”det där var bra”. Den här gången kom jag ihåg att uttrycka min uppskattning.

Och så min fina familj, så klart. Jag tar ingen av familjemedlemmarna för given och uppskattar dem alla för det de bidrar med i mitt liv. Jag hoppas att du också hittar det fina i ditt liv då du ser dig omkring.

25 Feb

Japp. Så känns det.

Du vet den där känslan…

att få ett telefonsamtal mitt i natten
att prata med någon som precis har förlorat någon närstående
att få en ångestattack
att vakna med hjärtat i halsgropen efter en mardröm
att upptäcka en knöl i bröstet
att vara med någon som har mycket ont
att falla handlöst
att få ett meddelande som slår undan fötterna på en

Du vet hur det känns, va? Den där känslan av att tappa andan och inte veta om man kommer att hitta den igen. Bottenlös ledsamhet. Japp. Så känns det. Ibland får man tvinga sig själv till att se det vackra, det hoppfulla och det fantastiska.

25_1

24 Feb

Suck.

I See You.

Jag pratade med min kompis häromdagen. Hon sa att hon tycker att det är hemskt jobbigt att människor har blivit vandrande problempåsar för henne. Det gjorde mig ledsen att höra det, men samtidigt förstår jag henne så väl! Jag vill ju bara att alla ska vara glada och må bra.

Ps: Far blev inlagd på sjukhuset idag. Nä. Livet är inte alltid roligt och alla mår inte heller bra. Dags att leta glädjor igen!

20_40