06 Feb

Steinway med kardemummasmak.

Jag måste bara säga att jag vill ha en Steinwayflygel när jag blir stor. I går kompade jag dottern och tre klasskompisar då de sjöng sitt praktiska prov i körklassen. Jag hade så klart övat på vårt elpiano från Yamaha som jag brukar vara ganska nöjd med. Det borde jag inte vara. Jag blev alldeles paff då jag såg instrumentet som stod där mitt i musiksalen och jag såg nog lite fånig ut då jag började spela, för det var en väldigt speciell upplevelse. Mr Keyes borde skriva en varningsskylt och sätta på dörren. Jag var tvungen att googla lite på priser i Sverige. 100 000-850 000 kr för en begagnad flygel. Som hittat! Ursäkta det dåliga mobilfotot. Jag var tvungen att skära bort några tonåringar som inte var tillfrågade om att vara med i bild.

5_3

Efter uppsjungningen var hela familjen bjudna på middag hos grannarna. Det är alltid lika trevligt att umgås med dem. Vi hade i uppdrag att ta med oss dessert, så jag testade två recept som jag sett skymta förbi de senaste dagarna. Chokladbollstårtan med Nutella gillades av barn och ungdomar, men själv föll jag för semmelkladdkakan som jag lade upp receptet på i förra inlägget. Tillägget av Nutella var däremot ytterst välkommet och höjde denna svenska nationalrätt några snäpp. Chokladbollar passar bäst som bollar och inget annat. Dessutom ger receptet som jag länkar till här dubbel sats. Minst. Har du testat något roligt recept som kommer att lagas efter provomgången på sistone?

5_2

05 Feb

Världen är så stor, så stor…

… Lasse, Lasse liten. Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten.

Jag tycker själv att jag har rest rätt mycket, men när jag satte mig och fyllde i de här kartorna såg jag att jag antagligen lider av inbillningssjuka. Här syns det så klart inte att jag varit i vissa länder många gånger eller att jag bott i tre av staterna på den amerikanska kartan, men ska man bocka av något handlar det definitivt mer om kvantitet än kvalitet.

Min syster kan räknas som reseexpert vid det här laget. Hon driver bloggen Resfredag och en relativt nystartad resepodd och blir ofta uppmärksammad i media i olika sammanhang. Just nu bor hon med sin familj i Thailand i några månader, något som de har testat förut också. As världskarta ser liiiite annorlunda ut än min.

Jag gillar att resa och gör det gärna. Man ska ju vara miljömedveten, inte stötta fel regimer, inte uppmuntra till fel beteende osv, så egentligen borde kanske alla gräva där de står. I går hörde jag Zenith Irfan, en ung pakistansk kvinna, berätta om sina äventyr på motorcykel. Här kan du läsa mer om henne. Jag har en förhoppning om att allt här i världen inte bara går åt pipsvängen, även om det kan låta så ibland. Fram för fler som kan tänka själv och veta skillnaden mellan gott och ont!


visited 12 states (24%)
Create your own visited map of The United States


visited 17 states (7.55%)
Create your own visited map of The World

Apropå gott och ont. I går bakade jag det godaste jag ätit på länge. Varsågod! Semmelkladdkaka… Receptet kommer från http://bydiadonna.femina.se och jag har absolut inget med dess utveckling att göra. Däremot kan jag säga att testbak och testsmakprov gav full pott rent betygsmässigt. Så gott! Våra amerikanska grannar gillade den också skarpt.

SEMMELKLADDKAKA, 8-10 bitar
2 dl mandelmjöl
3 msk socker
1 äggvita
100 gram smält smör
1 1/2 dl mandelmjöl
1 1/2 dl socker
2 ägg+ 1 äggula
2 tsk stött kardemumma
3 1/2 dl vispgrädde
florsocker
extra stött kardemumma

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Smält smöret och låt svalna.
3. Pensla en springform, 20 cm, med smält smör. Strö lite mandelmjöl i botten.
4. Vispa ihop mandelmjöl, socker och en äggvita till en mandelmassa.
5. Stöt kardemummafrön.
6. Tillsätt resten av ingredienserna. Vispa ihop allt ordentligt.
7. Häll smeten i springformen och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter.
8. Låt kakan svalna helt. (Godast att servera kall).
9. Vispa grädden. Spritsa med en stor stjärntyll.
10. Pudra med florsocker och strö extra kardemumma över grädden. Servera!

04 Feb

Nu grönskar det inte alls.

3_4

Åtta minusgrader och solsken. Det var så vackert väder att jag och S tog en rask promenad efter lunch för att insupa lite sol och frisk luft. I perioder är jag väldigt bra på att röra på mig, men de perioderna inträffar väldigt sällan vid den här tiden på året. Jag borde inte låta vädret avskräcka mig. Det springer folk förbi vårt hus precis hela tiden, nästan oavsett tid på dygnet, väder eller temperatur. Det finns alltid något att skylla på, men…

3_7
Varannan dag tar vi med oss granntjejen i vår privata skolskjuts. Jag gillar att se spåren från hennes hus till vårt. Goda grannar är inte att förakta.

3_6

Känner inte du dig också som något som har frusit fast i ett isblock ibland? Du är fullt medveten om omvärlden och ser och tänker precis som vanligt, men vet samtidigt att du är ”bunden” tills våren kommer och värmen låser upp dina bojor… Vinter i all ära, men i min ultimata värld skulle det vara vår, sommar och höst hela tiden. Vintern kan jag hälsa på då och då, eller möjligtvis beskåda på avstånd.

3_5

31 Jan

Om avsked och avslut.

I både min telefon och i min adressbok har jag kvar telefonnummer till släkt och vänner som jag inte har någon kontakt med längre eller som har gått bort. Jag har så svårt att sätta en definitiv punkt. Tack och hej, leverpastej. Vi ses i Nangijala. God Be With You Till We Meet Again. Vi hörs. So long, goodbye. Nej, det går inte.

Jay Ungar skrev den vackra Ashokan Farewell 1982 då han och hans fru skulle ta farväl av sina vänner på sommarlägret de hållit i. Han hade rest i Skottland tidigare samma sommar och var inspirerad av den skotska musiken. I stycket kan man höra vänskapen, vemodet och lyckan som ryms i ett farväl då man har tillbringat mycket tid tillsammans och helt plötsligt ska fortsätta sina vardagsliv långt från varandra och kanske utan att någonsin träffas igen.

100 år innan Ungar skrev Ashokan Farewell skrev Jeremiah Ranken och William Tomer God Be With You Till We Meet Again för att Rankens kyrkkör skulle ha något att sjunga då de avslutade sin körövning varje vecka. Under mina tonår var jag på ungdomsläger två gånger om året och vi avslutade alltid vår knappa vecka tillsammans med att sjunga just den här.

Sedan jag flyttade hit till Utah har jag hört Marta Keens sång Homeward Bound i fantastiska arrangemang, både av skolkörer, Tabernakelkören och BYU Vocal Point. Keen skrev sången ”till någon kär som var på väg mot nya äventyr i livet för att uttrycka själens önskan om att växa och förändras”. Det handlar om avsked om något som har varit där något nytt får ta plats. BYU Vocal Point och All-American Boys Chorus sjunger den så vackert här.

The Winner Takes It All skrevs av Björn Ulvaeus när han och Agnetha Fältskog gick igenom sin skilsmässa. Den handlar om att vilja hålla kvar ett förhållande när den andra vill gå. Björn sjöng den själv på demon och ändå föll det sig naturligt att det var Agnetha som fick sjunga den när det väl var dags för inspelning. Av alla ABBAs låtar är denna hennes egen favorit, inte minst för att den fick sätta punkt för allt Björn och hon, och samtidigt Benny och Frida, gått igenom tillsammans. Bitterljuvt…

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ju äldre jag blir, desto bättre förstår jag det. När jag promenerade med min dotter idag och hon pratade om hur hon längtade tills hon tagit studenten (eller high school graduation) var jag och petade lite i hennes längtan. Jag sa ”ju tidigare du lär dig att acceptera det du har och den situation du lever i, desto mindre sårad kommer du att bli”. Jag tycker absolut att man ska drömma om framtiden och göra mål, men glömmer man bort nuet försvinner lätt livet mitt framför ögonen på en och som vi alla vet går tiden snabbare ju äldre vi blir. Jag kan förstå människor som blir bittra och har svårt att acceptera situationen de har tvingats till eller för den delen valt själva. Ibland får man bara gilla läget, andra gånger kan man göra förändringar själv för att förbättra sin situation och ibland får man släppa taget. Det är inte lätt, det där.

31 Jan

Snö.

Jag fick med mig äldsta dottern på snöpromenad. När vi kom hem ställde jag mig och skottade hela uppfarten på 5-10 cm blötsnö. Du kan ju gissa vem som knappt kommer att kunna röra sig i morgon. Hjälp! Det blir till att ta ett långt, varmt bad i kväll för att åtminstone försöka lura musklerna till att slappna av lite. Laleh verkar ha ett lite annorlunda förhållande till Snö än vad jag har. Hennes vackra sång kanske passar en januaridag som denna.

30_1

Min väninna matar det här paret varje dag. De är så söta…

30_2

Magiskt vackert, men kanske inte helt lätt att få magin att fastna på ett fotografi.

30_3

Vår fina 17-åring! Hon såg ut som en dränkt katt när vi hade promenerat färdigt, men så här i början av promenaden var håret fortfarande någorlunda torrt och glasögonen inte särskilt immiga.

30_4

Will’s Pit Stop, det första landmärke jag lärde mig då vi hade flyttat hit. Jag har aldrig någonsin handlat något i macken, men jag har tankat där en gång på 3,5 år. Jag har däremot, medvetet eller omedvetet, tagit sikte på skylten otaliga gånger.

30_5

Trappor i natursten får mitt hjärta att klappa lite extra. Grannen som har den här på sin tomt är jag lite avis på.

30_6

Fin. Hon trodde väl att hon skulle få ett äpple eller något. Jag kände mig lite rutten då jag inte hade något att erbjuda.

30_7

Någon håller på att bygga ett något annorlunda hus en bit härifrån. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut då det är färdigt. Just nu ser det lite lustigt ut. Modernt? Mörkt? Vet inte riktigt vad man kallar den här stilen. Kubistisk? Jag har i många år husdrömt lite sådär lagom. Gammalt, renoverat hus målat i Falu rödfärg. Funkishus, praktiskt och fyrkantigt precis som jag. Höga tak och dragiga trägolv. Modernt. Efter några timmars skottning brukar jag ofta tänka ”man borde bo i en hyreslägenhet”. Tyvärr kan man inte få allt man vill ha, så det är ingen idé att gräva ner sig i sådana tankar. Peace!

29 Jan

Funderingar över geografi.

Jag satt just och tittade på kartan över Nordamerika som jag har på väggen bakom datorn. Jag inser att jag fått bra mycket bättre koll på var alla de amerikanska staterna ligger sedan vi satte upp den för ett par år sedan. Världskartan sitter bredvid och den ägnar jag bara uppmärksamhet åt om jag letar efter något särskilt och har därmed inte blivit särskilt mycket bättre på världsgeografin. Med min empiriska undersöknings resultat i bakfickan kan jag alltså konstatera att produktplacering antagligen fungerar. :D

Vilken stat ligger längst österut – North Carolina eller Tennessee?
Vilken stat är störst?
Vilken stat är minst?
Vilka stater möter Kanada i ”the Lake District”?

Överkurs:
Var fanns den enda svenska kolonin?
I vilken stat finns det med stor sannolikhet flest svenskättlingar?

Lycka till!

28 Jan

Fem planeter på samma gång?

I morse steg jag upp vid sju för att hitta fem av våra planeter på himlen samtidigt. Jag lyckades hitta Venus på en gång och Jupiter efter lite letande, men Merkurius, Saturnus och Mars fanns inte hur mycket jag än ansträngde ögonen bakom mina glasögon. Nåja. Är du intresserad och har en klar morgon kanske du vill testa du också? Här finns informationen som behövs.

28_1

Kan du se den ljusa pricken en tredjedel in från vänster en bit över trädtopparna? Det är Venus.

28_2

Lite ljusare himmel, lite mer orange, men ingen Venus några minuter senare. Du får fotot som bonus bara för att jag gillar det.

28_4

Jupiter finns där, men syns inte. Du får tro mig! Min fotografkompis visade en kamera hon vill ha. Den hade lätt fixat Jupiter och alla månens dalar och höjder. Nu får du nöja dig med att jag talar om att Jupiter finns där i bild, haha. Kolla in Nikon Coolpix P900 om du har $600 och är sugen på att zooma! Här finns en annan recensionsvideo. Jag började fota med en Nikon och var lite ledsen då jag fick gå över till en Canon digitalkamera, så det är kanske dags att gå tillbaka igen?

26 Jan

Hej och hå.

Nä, jag gillar inte direkt januari. Det är åtminstone riktigt vackert här omkring och jag är glad över att vi bor i ett område som är så lättillgängligt till fots. Jag kanske kan ta på mig min nystickade mössa på tisdagens morgonpromenad? Det borde muntra upp både mig och vintern.

I maj tar äldsta dottern high school-examen. Vi firar med en tjejresa till New York i april: hon, jag och lillasyster. Vi har ett Broadwaybesök inplanerat och biljetterna till Wicked hänger här på anslagstavlan! Central Park, Guggenheim, The World Trade Center Site, 5th Avenue, Frihetsgudinnan och Battery Park… Vilka favoritställen har du i NY? Vi längtar verkligen efter den här resan. Vart är du på väg?

25_1

25_2

24 Jan

Happy National Handwriting Day!

Jag borde kanske ha suttit och övat på att skriva dagen till ära, men se, det gjorde jag inte. Jag städade, hade Jane Austen och Charlotte Brontë-maraton med nya stickningen i knät och hann sticka upp en dryg tredjedel. Jag brukar mest sticka till andra, men eftersom jag räknar med att nästa 40-årssjal först behöver påbörjas i februari passar jag på att fixa en lila tantmössa med krokusmönster till mig själv.  Garnet heter Madelinetosh Pashmina och bjuder på en extra trevlig stickupplevelse och mjuka och härliga plagg när man har stickat klart. På östkusten har de världens snöstorm just nu, men här känns det som vår. Trots det är det skönt med en mössa på huvudet under morgonpromenaderna.

23_1

Duktiga och söta Sofia Talvik har en ny musikvideo ute. Så snyggt filmad!

Förresten var yngsta dottern barnvakt i går, men jag fick rycka in och trösta lite. När Lillan fick spela piano blev det genast lite muntrare tongångar. 18 månader gammal och kan mest säga ”No!”, men sjunga med kunde hon minsann! Musiken kan läka, peppa, trösta och hjälpa på så många sätt och vis. Jag är så tacksam över att jag har också det språket att ta till när orden inte riktigt räcker.

23_2