21 Okt

Sista höstlovsdagen.

20_4

Idag har vi varvat nytta med nöje, men mest har det blivit av det senare. Sovmorgon, sticka, virka och köpelunch. Många timmar i bokhandel, på konstmuseum och i museibutik. Flera avsnitt av den första teveserie som alla tre tonåringarna uppskattar sedan Bolibompas dagar. Uppdatering av iFånens operativsystem eller program eller vad det kan tänkas kallas. Provsmakning av lite speciell läsk, sådan där på flaska. Sådan läskeblask som inte innehåller en enda konstig ingrediens (mer än sockret då).

20_3

För mig själv blev det dessutom dryga timmen i yogastudion tillsammans med den väl sammansvetsade grupp jag brukar stretcha med på måndagar och onsdagar. De där timmarna är verkligen som balsam för både kropp och själ!

20_1

Dagens näst bästa nyhet var att yogastudions ägare och tillika min goda vän idag fick komma hem efter sin operation hela åtta dagar tidigare än beräknat. Hon slår gång på gång alla med häpnad. De skulle göra en hysterektomi + ta bort lite mer, men behövde bara ta bort äggstockar, övre delen av livmodern och en bit av tarmen. Det var underbart att höra detta.

20_2

Dagens allra bästa nyhet vill jag inte berätta om här då det tillhör den privata sfären, men det är något som gör mig fullkomligt lycklig och tacksam!

19 Okt

Höstpromenad och trädgårdsarbete.

Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.

Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.

Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.

18_5

18_6

18_7

18_8

18_10

18_11

18_12

18_13

18_14

18_15

18_17

18_18

18_19

18_20

18_21

18_22

18_23

18_24

18_25

18 Okt

Vackert!

Äldsta dottern sjunger melodin i denna vackra, svenska folksång. Det är fem år sedan och det känns som en hel livstid bort… Adolf Fredriks Musikklasser gav oss många fina musikupplevelser tillsammans med barnen. Det är lätt att bli lite nostalgisk ibland.

Glen Campbell är en musiker som har gjort många fina insatser. Sedan många år lider han av Alzheimers, men innan han blev riktigt sjuk spelade han in denna vackra sång. Videoklippen hans musikförlag lagt till sången fick mig att gråta.

Trevlig helg!

Uppdatering: Dottern lät meddela att hon sjöng förstasopran i första versen men att hon sedan tog över andrasopran i vers två. Rätt ska vara rätt!

16 Okt

Reach – Projekt Ta Hand Om Kroppen.

Hör maken och sonen diskutera cash flow i bakgrunden. Yngsta dottern tar hand om disken i köket och äldsta dottern tar en dusch. Själv är jag alldeles mör i kroppen, på ett bra sätt, efter ett fantastiskt yogapass. Ja, jag älskar yogan. Jag älskar att känna hur min kropp har fått bättre styrsel, blivit starkare och blivit smidigare det senaste året. Det går inte att jämföra! Kunde jag bli smidigare finns det hopp för alla. Nu gör jag två lärarledda pass i veckan. Får se hur länge jag orkar hålla på med PiYo-passen här hemma. Skulle jag fixa dem ända tills årsslutet då jag byter fokus från REACH till något annat borde jag verkligen ha nått målet att vara tillbaka där jag var då jag bröt benet för ett par år sedan. Det vore rätt fint! Har du börjat fundera lite över vilket ord du vill jobba med nästa år?

14_8

15 Okt

Tipsonsdag.

Jag har amerikanska bakplåtar som används dagligen. De är inte emaljerade som våra svenska ugnsplåtar och de går inte att diska i maskin utan att bli jätteäckliga. I måndags använde jag självrengöringsprogrammet i vår gasugn. Det bränner bort allt som man har spillt i ugnen och efter några timmars hög temperatur finns det bara aska att torka bort och inga kladdiga eller ingrodda fläckar kvar. Den här gången testade jag att ställa in en av plåtarna samtidigt för att se om det inte funkade på den också. Jo men visst! Min vetenskapliga teori visade sig stämma och nu har vi rena och fina plåtar igen. (Jag stoppade in den andra plåten då jag rengjorde överugnen.)

Dessvärre finns ingen före-bild, men jag kan tala om att dessa plåtar var helt bruna och täckta av ingrott vad-det-nu-var-men-mest-matfett. Hushållstricks som inbegriper noll kemikalier gillar jag! (Och när jag inte hade självrengörande ugn använde jag så klart såpatricket. Betydligt lättare att få rent  med än med giftiga ugnssprejer, luktar gott och är ofarligt.)

14_2

15 Okt

Höst och häst på Carterville Road.

Häromdagen fick du se riktiga höstfärger från Rock Canyon. Här från vårt hus är det inte alls lika färgglatt, men efter kalla nätter kan vi i alla fall se snö uppe på bergtopparna. Tänk så konstigt det känns att ha 25°C om dagarna och ändå se snö. Jag vänjer mig aldrig vid det!

14_3

Titta här på grisbjörnen som sägs vara något slags häst. Hihihi!

14_4

Våra söta grannar är lika tacksamma vare sig de får ekologiska morötter eller halvruttna äpplen. De är så sällskapliga! En av hästarna har blivit utbytt mot en liiite större version som av någon anledning alltid påminner mig om Lilla Gubben, Pippis häst.

14_5

Alltid lika ivrig att hälsa och gosa lite. Så fin!

14_6

Och så gula höstlöv bara för att det är så infernaliskt vackert och bara för att de gör mig lycklig…

14_7

13 Okt

Om att inte ge upp.

Jag brukar tänka ”nu är det kört” för att med hjälp av andra runt omkring mig komma till vett igen och tänka ”just nu känns det hopplöst, men det ordnar sig”. En av mina största föredömen då det gäller att inte ge upp är min Far. Han jobbar hårdare än någon jag känner och då har han både en och två fysiska käppar i hjulen. Jag älskar bilden på honom här, längst till vänster.

13_1

Fotot kommer från min syster.

11 Okt

God morgon och sov gott.

Glad lördag! Idag ska jag vårda min själ, städa toaletter, skriva brev och umgås med min familj. Jag önskar dig allt som är gott och vackert. Idag var en sådan dag då jag önskade att jag kunde vara på några olika platser samtidigt och att jag också skulle kunna hjälpa där det idag är omöjligt.

Grannarna mitt över gatan är ett yngre par som har en perfekt trädgård som mannen sköter klanderfritt. I lördags fick de en liten flicka som fick förlösas med akut kejsarsnitt efter många timmars värkarbete. Jag var över tidigare i kväll med middag och nybakat bröd och så en liten GAP-present i den mest amerikanska av alla presentförpackningar, papperspåsen med silkespapper… Den nyblivna pappan kom ut på trappan då mamman ville mata sin lilla i lugn och ro. Han tog emot kassarna jag hade med mig och jag sa åt honom att allt inte alltid är så rosalulligt som det ibland låter då man talar om små bebisar. Jag berättade att jag bodde ca en minuts promenad bort, att det inte finns något problem som är för litet då man är nyblivna föräldrar och att jag är rätt bra på bebismassage. Då började han plötsligt prata och fråga en massa. Jag hoppas att han och hans fru vågar fråga. Man ska inte behöva bära allt jobbigt själv.

10_3

10_2

Snart är det dags för en ny liten systerdotter att titta ut från sin mammas mage. Jag är så ledsen att jag inte kan vara där lika mycket som jag var där för hennes storasyskon, men vad gör man? Vi har fortfarande inte träffat makens två systerdöttrar i Sydney och den äldsta går mot tre år nu. :( Internationellt öppna gränser i all ära, men när det gäller familj och långa avstånd är det inte jätteroligt… Heja Skype och FaceTime! Det gör åtminstone det sociala livet lite lättare att upprätthålla även om man flyttar över halva jorden.