25 Nov

Vinn en städning!

Det här får du ju bara inte missa! Något av mina bästa upplevelser under mitt vuxna liv har jag fått chansen att uppleva genom att skriva slogans och tävla på andra sätt. ”Nuförtiden” verkar företag mest köra med att man ska lägga upp bilder som ska gillas av så många som möjligt för att vinna. Det tycker jag är fusk och ger bara chansen till folk med väldigt stort nätverk. Nej, hederliga gamla tävlingar ska det vara! En sådan har min syster i sin blogg just nu. Det mest fantastiska är att du kan vinna en städning. Wow! Spring genast dit och se om Helpling städar i dina trakter och utmana dig själv sedan. :D Du har flera dagar på dig.

25 Nov

Månadens klädesplagg är givetvis…

… min systers sjal som äntligen är färdig efter att jag har haft stickningen igång i över åtta månader. M fyllde 40 i mars och det var för att fira denna högtid som jag satte igång med projektet från början, men efter ett tag började jag misstänka att det skulle dra ut på tiden. Det var bara jag som var seg och jag fick inte till någon stickrutin förrän för någon månad sedan. Jag måste säga att om jag inte hade haft som mål att slutföra projekt innan årets slut så vet jag inte om den ens blivit klar till hennes 45-årsdag. Nu har hon den förhoppningsvis till jul i alla fall. Problemet är att jag fortfarande inte gjort något fint till min bror som redan hunnit bli 42 och jag har flera syskon till som så småningom ska firas. Det kanske finns något annat hantverksprojekt jag kan satsa på? :D

Jag tycker alltid det är något av magi när man har tvättat upp något stickat och sedan sträcker på det till rätt form.

24_6

24_7

Min dotter fick pausa från att läsa på inför slutprovet i Accounting som hon hade senare på dagen för att hjälpa mig med modellandet.

24_4

Sådär blev den. DROPS Lace heter garnet och mönstret (+de sista 5 varven som jag struntade i efter att ha tappat två maskor och blivit tvungen att dra upp ett par varv när jag bara hade två varv kvar, fast jag tycker det blev okej ändå) hittar du här om du längtar efter efter ett utmanande stickprojekt. Garnet är alldeles underbart, består av alpacka och siden och skimrar knappt märkbart i olika färger

24_5

Tacksamhetslista 24 november 2014

jag hann med allt som jag skulle idag trots att schemat var smockat
Gs master class på Drum Labs fick jag vara med på fast jag bara ville lyssna på Bachduetterna som han och hans lärare skulle spela upp mot slutet – kul att jamma i en trumcirkel
tacksamhetstema på familjekvällen
hårt arbetande barn som försöker göra sitt bästa också när saker och ting ”suger”
kardemumma
ivägskickade paket
mitt ord för året , REACH, som har hjälpt mig framåt på så många sätt
att lyssna på en 80-årig trumpetare (sonens gamla klasskompis pappa) spela med sådan känsla som Jan Allan

24 Nov

Hepp! Dagens måltidstips!

Knäckig äppelpaj. Ja, bara för att. För vem har egentligen definierat vad en måltid är? Jag tror att mottagarna av dessa pajer är rätt glada över att de hjälpte vår ungdomsgrupp redigera några videor, eller vad säger du? Hur många timmars jobb för en äppelpaj? De kanske skulle ha fått två var…

23_1

Tacksamhetslista 23 november 2014

medarbetare som gör vad de har lovat
snötäckta berg
laxfilé med massor av dill, citron och flingsalt
själavård
att sjunga i kör, både tacksägelsesångerna i morse och julsångerna som vi började sätta tänderna i senare under dagen
en varm dusch när det är kallt ute
ny kalligrafibok med massor av inspiration
fyndad roman som ska plöjas om de första sidorna inte ljög om vad jag har att vänta mig

23 Nov

Omklädd pianopall (REACH-projekt).

I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)

Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?

1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…

22_4

2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.

22_3

3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!

22_8

4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.

22_2

23 Nov

Kolla! Här bor jag.

Det spöregnade idag, så jag fick använda bilder från när vi precis hade flyttat hit för två år sedan till det här inlägget. Tyvärr är de sparade i för liten storlek, men du kanske har fördragsamhet med den dåliga upplösningen på de översta två fotona.

Vi bor i ett stort hus som är vitt på utsidan och beige i olika toner på insidan. Vi har världens finaste grannar (fast vi var lyckligt lottade i Segeltorp också), nära till shopping om man är lagd åt det hållet, nära till friluftsliv om man mer gillar sådant och vi har en knapp timme in till närmaste större stad (Salt Lake City). Den enda nackdelen med att bo här, förutom vintermörkret som ju är ännu värre i Sverige, är att vi är så långt borta från nära och kära. Det är inte roligt alla dagar kan jag säga.

22_6

Det får vara som det vill med olika länders suveränitet och vad som skiljer sig mellan oss själar som bor inom gränser som någon annan bestämt, men den amerikanska flaggan tycker jag är bra mycket snyggare än den svenska.

22_7

Utsikten från balkongen är nog det bästa med hela huset. Nästa år kanske vi hinner fixa ett litet balkongmöblemang så vi kan sitta där och se solnedgången reflekteras i de östra bergen…

24_1

Tacksamhetslista 22 november 2014

min storfamilj
naturens skiftningar
tupplurar
PiYo
innetofflor
rena sängkläder
pysselshopping med tonåringarna
rejäla doningar då man ska genomföra praktiska projekt
förväntan inför en förhoppningsvis bra film
möjlighet att hjälpa andra
roligt med besök från Sverige

21 Nov

5 saker jag blir irriterad på i vardagen.

Jag blir inte så ofta irriterad på allmänna saker i vardagen, men kanske kan jag skrapa ihop några grejer…

  1. att komma ner till ett ostädat kök
  2. att mötas av oskottad snö som måste bort när jag ska någonstans och har bråttom
  3. att upptäcka att jag har glömt tvätt i maskinen
  4. att upptäcka att toaletten/badrummet är grisigt
  5. att vara stressad över något och inte kunna släppa det

Jag har annars jobbat hårt på att se det fina och det bra omkring mig. ”Mindfulness”, medveten närvaro, må vara ett modeuttryck, men för mig har det faktiskt ändrat på hur jag lever mitt liv i allmänhet. Jag njuter mer av just vardagsglädjor och jag tar mig också tid att stanna upp på ett annat sätt. Att bara vara i nuet hela tiden är varken produktivt eller särskilt naturligt, så det är väl som med allt annat: man måste tänka på balansen.

Från irritationsmoment till tacksamhet… Det är väl ett bra sätt att bryta negativitet?

Tacksamhetslista 21 november 2014

fusk-cocosunshinesmoothie (1 burk kokosmjölk, en perfekt mogen banan, 2 dl frusna mangokuber)

21_4

solsken från klarblå himmel

21_2

ljusterapilampa
häftapparat-muskedunder (nu ska det kläs om stolar så det ryker)
näst intill eliminerad strykhög

21_1

jag kan se ljuset i mörkret
kvartersfest med förväntad toppenunderhållning
att höra dottern öva på Glorious i vårt ”front room” med underbar akustik kompad av vår gitarrspelande och fantastiske granne
utveckling
syrran som håller på att utföra små underverk i Gula Stugan på Sturkö

20 Nov

Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

… men nej, usch, inte behöver jag önska några ovanor! Det skulle i så fall vara något nyttigt, som att vara allergisk mot skrynkliga kläder och att jag därför skulle stryka de få kläder som stryks här hemma på en gång istället för att lägga dem i en hög.

Tre ovanor jag har haft är att suga på tummen, att bita på naglarna och att ha radion på jämt. Alla dessa hjälpte mig att vara lugn antar jag. Tummen kommer jag bara ihåg att mamma hörde mig ligga och ”snutta” på utan någon tumme då jag var ganska gammal. Bitandet var min jobbigaste och mest störiga ovana och jag jobbade hårt och länge med att sluta. När jag flyttade till Tumba och bodde själv i en stor tvåa blev det alldeles för tyst för mig. Jag var 22 år gammal och hade flyttat hemifrån då jag var 18, men jag hade aldrig bott helt själv. Det blev så tyst att jag mådde dåligt och radions ”sällskap” kändes bättre än ingenting. (Vådan av att växa upp i en stor och bullrig familj…)

Min souliga kompis J tipsade om följande jam session. Jag är nu inte särskilt soulig, men det här svänger och jag älskar att kolla på dessa gentlemäns musikglädje. Härligt!

Tacksamhetslista 20 november 2014

symaskinen och det faktum att M sparade den i sitt förråd i 18 år så vi kunde få den tillbaka
clementiner och clementiner igen
Grumme Tvättsåpa finns på amazon.com och en flaska är på väg hit
vetskapen om att lagom inte alltid är bäst
min familj
benvärmare
vår amaryllis har börjat ta sig
pepparkaksdeg på gång

20 Nov

Kolla! Det här åt jag idag.

Jag skulle kunna lägga upp en bild på en god äggsallad om jag hade kommit ihåg att det var mat det handlade om idag. Det gjorde jag inte, så du får titta på några av syskonen till den goda clementin jag åt till mellis istället. De skymtar lite längst fram till vänster i bild.

19_3

Jag tänder ljus här på eftermiddagen så fort det börjar bli skumt. Jag gillar mysigt, inte skumt. Hellre riktigt mörkt och många ljus än dassigt och grått. Vad tycker du?

Vi fortsätter njuta av ljusgrenen. Lamporna i slingan blir inte varma, så man behöver inte hålla på och dra ut kontakten hela tiden… Varje morgon blir jag glad när jag kommer ner för trappan! Dotterns origamistjärnor blev verkligen pricken över I tycker jag.

19_1

Det är lite pysslat här och där inför nästa veckas högtid, Thanksgiving. Jag älskar detta fokus på tacksamhet och önskar att det är något som skulle genomsyra vårt samhälle på ett annat sätt än det gör idag.

19_2

Jag torkade lite höstlöv och limmade fast dem på ett snöre med tre skyltar jag hittade på nätet och skrev ut (love always, give thanks, pray often – man brukar väl höra dem i annan ordning, men jag var inte riktigt på hugget när jag limmade, haha). Jag gillar att låta årstider och högtider finnas runt omkring oss i hemmet.

Tacksamhetslista 19 november 2014

färg och form
balans
leenden från okända medmänniskor
god tandkräm
varma och gosiga filtar
bladguld
när man överraskar barnen med något och de verkligen visar sann tacksamhet och uppskattning
jag har lärt känna så fantastiska människor på min väg genom livet – här kan du t ex lyssna på Ann Allan som just har gett ut en bok om sina upplevelser då hennes mamma blev dement

19 Nov

Fem för fem (eller fem för den som vill).

Min syrra Annika skickade vidare en utmaning till mig gällande att besvara fem frågor. yngsta dottern håller på att äta frukost, så jag passar på att svara innan hennes skoldag börjar. (Här kommer förresten bilder från nedvarvning efter en idrottslektion för ett par veckor sedan. Jo, S läser alla de ämnen hennes gamla klasskompisar läser. En del moment blir lite svåra att genomföra, som till exempel att träna lagsporter, men förhoppningsvis kommer hon ändå att klara sig i livet.)

18_2

18_3

1. Vilket livsmedel kan du inte leva utan?
Jag älskar att laga mat. Inte alltid, men för det mesta. Därför är det jättesvårt att välja ett livsmedel… Smör/ghee kanske? Allting blir godare med smör.

2. Godaste efterrätten?
En perfekt söt, saftig och osladdrig apelsin.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?
Mitt enda val, oavsett om jag har tid eller ej, är yoga. Yogan har gett min kropp nytt liv. Nåja, det kanske är lite överdrivet, men visst mår jag mycket bättre sedan jag började stretcha ut i januari. Nu har jag hållit på i knappt ett år och jag har framförallt blivit mer flexibel. Just nu arbetar jag mycket med balansen som är lite ”sådär”.

4. Bästa träningsredskapet?
Ett ”bolster”, kallas visst meditationskudde på svenska. Det är en kudde med mycket stöd och tyngd i.

5. Vad är du tacksam för just nu?
Massor! Jag hänvisar till alla mina inlägg under kategorin ”Trettio Tacksamma Dagar”. Är det verkligen just nu i denna stund som gäller får jag nog säga ett varmt hus, ovillkorlig kärlek och att jag kan leva på hoppet.

Tanken är att jag ska skicka vidare utmaningen till fem personer, men jag är så tråkig att jag skickar den vidare till alla som känner sig hågade att svara. :D