03 Maj

Jag känner visst smaken av PTC.

Vi började dagen med lite praktisk kemiundervisning. S har läst om DNA och gener och var sugen på att testa om hon och resten av oss i familjen känner smak av PTC. Vi beställde ett rör med provremsor som kom med dagens post och då var det bara att släppa allt. Jag vet att jag har testat förut men var så förvirrad att jag bara vagt hade en känsla av att känna denna bittra smak. Maken kände ingenting och visst hade jag rätt i att jag kände den där smaken väldigt starkt. Två av tre barn var som jag och ett försökte få det till att det åtminstone stack i tungan… ;) Här kan du läsa mer.

2_2

2_4

2_3

Vi hade en så härlig dag, både tillsammans som familj och enskilt. Jag och maken avslutade med Valborgsfirande i Sugar House Park. Vi träffade flera bekantingar. Alltid lika kul! Den här gången lyckades vi skrapa ihop en gammal vän som jag lärde känna i Karlskrona 1992, en Karlskronatjej som numera är gift och bor en bit från oss, min syssling och hennes man, damen som hade vår- och sommarkonserten som jag och äldsta dottern var folkdräktsklädda till och så lite annat löst folk. Elden brann i en grillgrop och var nog den minsta jag har sett i majbraseväg, men det var kul ändå! Vi fick med oss en prinsesstårtbit till S och det var allt som krävdes för att den här dagen skulle bli komplett. Åtminstone för henne, haha.

2_11

2_12

2_13

2_14

2_15_2

Resan hem bjöd på vägarbete och galna trafikanter, men också en härlig himmel och månen var nästan full. Tur att hen inte kör bil. Hahaha. Nu ska det bli skönt med en stund på spikmattan! Förresten upptäckte jag precis att det här nog var första valborgselden jag besökt som inte lämnat någon doftspår efter sig. Bu… Jag skulle ha satt mig närmare! (Fast allvarligt talat är det inte så lockande att sätta sig vid en eld då det är 25° i skuggan.)

2_6

2_7

2_9

02 Maj

Om att prova kläder och vilja äta lakrits. Och choklad.

Ena dottern och jag var på lite sommarklädesjakt i kväll. Vi fyndade fem plagg för cirkus 500 kronor och då var det ändå ett par byxor och en kjol till mig! Jag hatar verkligen att prova kläder. Vågar knappt ställa mig i ett provrum av rädsla att, ja, jag vet inte vad… Ska man räkna vardagsglädjor måste ett par sköna byxor som också kan användas till liiiiite fint och en riktigt skön sommarkjol till Sturkö och sommarliv komma ganska högt på en lista. E hittade en linnetunika som var helt fantastiskt fin, en kjol som satt perfekt på hennes avundsvärda JLo-bak och en skön t-shirtklänning som också funkar då man vill vara lite finare. Allt detta hittade vi rätt oväntat på Old Navy. Tur att vi gick då vi hade provat färdigt första omgången, för annars hade vi gått därifrån också med saker vi inte skulle behöva.

När jag kom hem såg jag att någon hade lagt upp en bild på min favoritlakrits på Facebook och då slutade jag drömma om sommarform som ändå inte kommer och kunde precis föreställa mig hur det känns att ha en sådan här godbit i munnen. Mums! Hoppas Johan Bülows lakritsbutik på Köpenhamns flygplats är öppen då vi kommer i juni. Då ska jag köpa den här burken till mig:

1_6

Den här burken ska jag köpa till faster B:

1_5

02 Maj

Ny månad!

Sköna maj, välkommen!

Idag har solen lyst med sin närvaro. Underbart! Vi får vänta med valborgsfirandet tills i morgon då vi åker in till Sugarhouse Park för traditionsenlig eld och sång. Jag laddade upp med Lunds studentsångare redan idag. De lyckades pricka in noterna de skulle också i år!

Första maj är ingen röd dag här i USA och det stod inte ett enda demonstrationståg att finna. Efter en lång tradition av hängivna centerpartister i släkten känns det ju nästan lite hädiskt att min lillasyster gick med i Umeås socialdemokraters tåg under banderoller och plakat som ropade ”Kapitalism är sämst”, ”Sparka borgarna där det känns”, ”Bygg för fan” och ”Jag vill INTE bli utsugen”. ”Sörj inte, organisera er” kändes bra! Den gillade jag. Jag brukar säga att ett ärligt engagemang för något man tror på alltid är bättre än att bara inte bry sig.

1_3
Så här fantastisk ser vår gräsmatta ut fyra dagar efter att ha klippts helt slät och jämngrön. Suck. ”Think Green, Think Clean” som det står på sopbilen passar väl oss i alla fall. Jag har redan berättat att det är väldigt svårt att försöka sköta trädgårdsland och trädgård utan en massa bekämpningsmedel då nästan alla andra grannar gör det. Vår gräsmatta blir ju som en oas för alla maskrosfröer som flaxar förbi.

1_4

Jaja trivs i alla fall bland allt ogräs och allt annat, men det märks verkligen att hon söker sällskap. I morgon ska maken kika lite på om det går att ordna.

1_1

1_2

Min lilla elev och jag satt ute i det vackra vädret på förmiddagen. Farmor har bidragit med en bok som jag tror skulle vara toppen för alla svenskar med tanke på hur torftigt språket verkar ha blivit enligt alla som ”vet”. Vem har inte nytta av ”Alla möjliga ord och uttryck”? Just idag var det någon uppgift som enligt dottern var jobbig och hon undrade varför man ska behöva slänga sig med så många ord när man skulle klara sig på ett mycket mindre ordförråd. Det kan man naturligtvis fundera vidare på. Själv njuter jag av att läsa texter av författare som är språkkonstnärer och ordtrollare och dessutom tycker jag att det är lite spännande att olika yrkesgrupper, föreningar, religiösa grupper, släkter och dialekter har sina egna hemliga språk som därmed ger dem lite extra sammanhållning. Vad tycker du?

01 Maj

Inte för att jag känner mig SÅ gammal än…

… men när jag hörde den här dikten visste jag att jag måste skriva ner den. Så fin.

Blessed are they who understand
My faltering step and shaking hand
Blessed, who know my ears today
Must strain to hear the things they say.

Blessed are those who seem to know
My eyes are dim and my mind is slow
Blessed are those who look away
When I spilled tea that weary day.

Blessed are they who, with cheery smile
Stopped to chat for a little while
Blessed are they who know the way
To bring back memories of yesterday.

Blessed are those who never say
”You’ve told that story twice today”
Blessed are they who make it known
That I am loved, respected and not alone.

And blessed are they who will ease the days
Of my journey home, in loving ways.

Author unknown

30 Apr

Tulip Festival, Thanksgiving Point 2015.

Love this place. Mysig date bland mina favoritblommor. I år kom vi lite senare än förra året, så det var både frodigare och lite mer utblommat. Annan känsla helt enkelt! Jag älskar verkligen dessa fantastiska blommor och kan nästan förstå hur folk blev som galna och fick gå från både hus och hem efter att ha investerat fel då det begav sig.

Som du kommer att märka bjuder tulpanfestivalen på alla möjliga slags blommor även om det är fokus på just tullisarna. Det var lite svårt att ta bra bilder då det var så fruktansvärt hårt ljus. Längst ner sitter jag till exempel och kisar. Den vänstra sidan av mig är försänkt i svart skugga… Jag tyckte också att cowboyparet var så fascinerande. Speciellt kvinnans naturligt långa och otroligt vackra hår! Vår yngsta dotter hade som mål att växa ut håret tills hon kunde sitta på det, men det funkade inte för henne. Hon fick väl mina gener, stackaren.

Har du några favoritblommor?

30_13

30_21

30_9

30_5

30_12_4

30_3

30_11

30_1

30_7

30_8

30_10

30_14

30_15

30_16

30_17

30_18

30_19

30_20

30_22

29 Apr

Payson och Benjamin.

I går följde jag med tre finfina granndamer i 70-årsåldern till ett Open House för Payson Temple. Supertrevligt! Det är verkligen givande att ha vänner i alla möjliga skeden av livet.

Jag är en av de största drullputtarna jag känner och inte blir det bättre av att jag både är lättblödande och har blod som ger extra tjusiga blåmärken. När jag skulle ta mig ut ur bilen såg jag mig tydligen inte för och fick en spricka i en tå (jag tror inte jag har brutit den) eftersom jag ville rädda min kamera. Låt mig bara säga att det dessutom finns ett fint DNA-spår från mig på parkeringen…

29_3

Den arkitektoniska behållningen av det här besöket var de alldeles fantastiska blyglasfönstren med äppelblomsmotiv som har tillverkats av Holdman Studios. (Payson hade fullt av äppellundar förr i tiden, så man har denna viktiga del i samhällets historia med som genomgående tema.) Man fick inte fotografera under rundturen, så de här fotona har jag lånat från Holdman Studios hemsida.

29_4

29_5

Känner du till Benjamin Franklin Stewart? Det gjorde jag inte heller fram till i går, men nu vet jag vem han var. Det är en av min granne Sylvias förfäder! (Hon har en annan Benjamin Franklin på pappas sida och bland släktingarna där finns också en George Washington, hehe.) Benjamin Franklin grundade 1860 ett litet samhälle som heter Benjamin här i Utah County. Det bor drygt 1000 människor där idag och Benjamins namn lever fortfarande kvar. Visst är det lite coolt?

28 Apr

Dagens glädjor.

Ibland behöver man inte leta länge för att hitta det bästa livet har att erbjuda. Se bara här:

27_2

Christer Sjögren i sin ungdoms dagar. Tänk att få vara bandets dräktdesigner… Ah! För övrigt tänkte jag dela med mig av en Chrille-låt som faktiskt passar hans fantastiska röst. Jag är tämligen säker på att jag har hört minst en sådan, men när jag lyssnade igenom listan på Spotify blev jag lite illamående. Sorry Christer!

27_3

En lite fråga… Är det mjukisdräkter? Och varför är det kvinnorna som bär kjol när deras fysik uppenbarligen passar hemskt mycket bättre för tighta byxor än männens?

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Vad ska jag säga? Nej, just det. Hej, gamle kompis. Jag hoppas verkligen att du har det bra…

27 Apr

Klurigheter.

Ibland, alltså.

Jag har en väninna i fyrtioårsåldern som är en sådan där ”ickeätare”. Hon klagar ofta på sin (perfekta och vältränade) kropp och gör stor sak av att aldrig smaka på sötsaker eller liknande då det bjuds på sådant. Under en period förra året frågade jag henne rakt ut hur hon mådde. Andra sa ”wow, du har gått ner i vikt så snabbt, hur gör du, fixa åt mig också”, men jag vet att det inte går att gå ner så snabbt i vikt som hon gjorde utan att antingen vara sjuk eller genom att svälta sig. Det visade sig att hon hade det jobbigt hemma och att hon helt enkelt ”självmedicinerade” genom att inte äta. Det är ett vanligt sätt att hantera kriser även om jag själv tenderar att göra precis tvärtom, alltså att äta tills det kryper ut ur öronen.

Hur som helst. Min väninna berättade häromveckan hur jobbigt det är att hennes dotter har börjat visa tecken på ätstörningar. Hon satt och berättade om sin situation och det märktes att hon mest bara ville ha sympatier, någon som stöttade henne i det jobbiga. Hon ville få bekräftelse på att det inte var hon som var upphovet till dotterns beteende. Eftersom jag själv har bråkat mentalt med mat under långa perioder av mitt vuxna liv berörde detta mig mycket. Hon berättade att hon ”naturligtvis inte vill stötta mulligheten som dottern har dragit på sig” men att ”hon inte vet hur hon ska uppmuntra den nödvändiga viktnedgången”. Tja. Vad skulle jag säga? Att tjejen är mitt uppe i ung pubertet och att det är helt naturligt att gå igenom en fas där man är mitt emellan barn och kvinnokropp, något som kan upplevas som att flickan är mullig? Att man kan rasera ett helt liv genom att säga fel saker? Att det är vår plikt som föräldrar att åtminstone försöka älska oss själva för att ärligen kunna ge osjälvisk och ovillkorlig kärlek till våra barn? Att man genom att hela tiden lägga betoningen på utseende istället för på inre egenskaper ger grund för ett liv byggt på yta istället för på djup?

Det var en svår stund. Jag har oftare problem med att säga för mycket än för lite, men här kände jag mig otillräcklig. Många gånger har jag upplevt att vänner ställt frågan ”Hur tycker du att jag ska göra?” fast de egentligen menar ”Lyssna på min plan/min situation och säg sedan att jag har rätt för jag tänker ändå göra som jag redan har bestämt”. Så vad skulle du ha gjort? Skulle du ha varit ärlig och sagt att väninnans konstiga matvanor och sätt att prata om sin egen kropp säkert hade påverkat dottern eller skulle du ha sagt att allt var lugnt?

Den här filmen som säger mer än tusen ord och i all sin roliga ironi ger den mig ont i magen.

27 Apr

Blir det så mycket bättre?

Jag har verkligen gillat att följa ett par av Så Mycket Bättre-säsongerna. Vissa artister har lyckats blomma upp med andras material och andras material har blommat upp i händerna på andra artister. I år finns några intressanta deltagare med på listan och andra som jag aldrig har hört talas om. Jag är till exempel väldigt förtjust i Lisa Nilsson och undrar om det verkligen finns någon som kan göra hennes material bättre än hon själv… Vad tror du?

25 Apr

Vad? Är våren över? Är det sommar nu?

Påskliljor, tulpaner och syrener är utblommade. Nu luktar det istället fantastiskt under äppelträden av dessa hundkäxliknande skapelser. Särskilt intensivt doftade det strax efter en rejäl regnskur då solen låg på ordentligt. Jag stod där och njöt för fullt och kom inte alls ihåg att det luktade så gott förra året.

24_5

Sedan är det det där med ”iris som är gula och iris som är blå”. De blå irisarna håller på att slå ut. Det är den 24 april… Är inte det hemskt tidigt?

24_6

Newman och Jaja värper duktigt varsitt ägg om dagen. Denna fulländade form i de lite speciella färger som våra fåglar bjuder på gör köket roligare och maten godare. Ankägg är perfekta där man ska blanda ner dem i maten (pannkakor, bak osv), men hönsäggen är underbara i omeletter, stekta eller bara lite mjukkokade. Nu blev jag hungrig. Typiskt!

24_4

Förresten har jag tittat på ”Still Alice” i kväll. Ingen ville gråta med mig, så det blev ensambio. Vilket vackert porträtt Julianne Moore målade upp och vilken hemsk sjukdom Alzheimer är!

Jag kommer ihåg demenspatienterna jag hade äran att vara med och sköta under några somrar då jag pluggade på lärarhögskolan. Jag kommer ihåg frustrationen, rädslan, det snabba förfallet, personlighetsförstärkningarna och aggressionerna. Demens är inte lätt att ha att göra med och som familjemedlem får man ställa sig själv åt sidan många gånger för att försöka göra livet lite lättare av den som är sjuk. Livet är sannerligen klurigt att hantera ibland. Peace.