03 Sep

Skördefest.

Persikorna mognade alla på en gång kändes det som. Barnen har hjälpt mig plocka av alla som inte fallit till marken. I går kokade jag in några i den smarriga saffranslag jag testade förra året och idag har jag gjort ”peach butter”, alltså slät persikosylt utan pektin.  Man kokar istället ihop sylten. Det är första gången jag testar och det verkar bli bra. Receptet jag hittade tycker jag blev lite för sött, men till en god och lite stark ost funkar det säkert. Nästa gång provar jag det här istället. Jag har också kokat in lite ingefärspäron och jag tror det blir fler sådana i morgon. Det tar lång tid att konservera utan de konserveringsmedel vi brukar använda i Sverige. Här kör man istället med speciella lock och steriliserade burkar. Kul att testa!

2_5

2_7

2_9

2_8

2_6

03 Sep

Fotobehandling.

Sedan jag upptäckte Photoshop och allt roligt man kan ha med det programmet har jag ägnat många timmar åt det. När mobilkamerorna började bli bättre var det roligt att testa mobilfotografering, men jag har haft svårt med den rätt kassa kvalitet man ofta upptäcker först då fotografierna blåses upp i lite större format.

För ett tag sedan hittade jag David Molnar tutorials på nätet. Mr Molnar är en hejare på bildbehandling i iPhoto och jag har lärt mig ett och annat trick genom honom. I kväll var jag med på ett av hans ”webinar” (seminarium online i realtid) och vi var 190 personer som satt och redigerade samma bild tillsammans med vår lärare. Det är svårt att pilla med en mobil med rätt liten skärm, men mitt slutresultat blev rätt likt det som vår lärare ville få fram. Snapseed och Camera+ är för övrigt de fotoappar som rekommenderades. (Snapseed tycker jag är mycket bättre och mer användarvänligt.)

Ursprungsfotografiet:
2_2

Redigerat fotografi:
2_3

Det nedre fotot är lite för överredigerat för min smak, men nog är det spännande att man i en mobiltelefonkamera numera kan få in så mycket information att man överhuvudtaget har möjlighet att jobba så här mycket med fotografierna?!

02 Sep

Dottern tyckte att min blogg såg trist ut.

Jag har med anledning av denna tunga bedömning bestämt mig för att byta tema. Fortfarande fyrkantigt och svartvitt, men temat är åtminstone mobilanpassat och borde funka på de flesta telefoner. Om du märker att något är jättefel får du gärna säga till! Tack på förhand. (Sökrutan, de senaste kommentarerna och allt det andra i vänstermarginalen finns kvar i telefonversionen också, men de ligger längst ner på förstasidan. Själva blogginläggen ska vara lättare att läsa nu när de är telefonanpassade.) Ha det så kul här i bloggen!

Ps: Jag fick också höra att någon tyckte mitt förra tema såg ut som en dödsannons och att jag inte såg ut att ha speciellt roligt. Jag vet inte om det blir så mycket roligare såhär, men nu finns det lite rött längst upp i alla fall! :D

01 Sep

Om att bestiga berg.

I detta nu håller maken och sonen på att ta sig över Mount Timpanogos, det näst högsta berget här i Wasatchkedjan. Detta berg har gett namn till skolor, sjukhus och mängder av företag i närheten och vi ser det härifrån huset. Maken har drömt om att ta sig upp och ner sedan vi flyttade hit, men vissa i familjen är inte i riktigt lika bra bergsklättrarform som andra…

31_1

I går körde vi och lämnade bilen som herrarna i familjen ska köra hem då de kommit ner på andra sidan än vad vi lämnade dem. Det är nämligen Labor Day och på helgdagar är det i princip packat på alla parkeringsplatser runt de bästa naturupplevelserna här runt omkring. Jag och tjejerna ska göra annat på vår lovdag. Vi har en hel lista med alla möjliga viktiga uppdrag att följa: få bort ett magnetlarm från dotterns klänning (tur att Park City-butiken vi köpte den i har en systerbutik här i Orem), pyssla, skaffa nytt batteri till stegräknaren, rensa maskrosor… Ja, du hör ju. Det här blir minst lika jobbigt som att ta sig upp för Mount Timpanogos.

1_1

31 Aug

20-årsfirande i Park City.

Maken hade fixat en helg i Park City till oss två för att fira de 20 år vi har varit gifta. Trevligt! Lagom långt borta för att inte kännas ”hemma” och lagom nära för att inte behöva sitta många timmar i en bil.

I går kväll åt vi den bästa sushi jag någonsin ätit, hur konstigt det nu än låter. Ska du hit kan jag tipsa om hur du hittar till den lilla restaurangen där fiskunderverk uträttas dagligen.

Visste du att vinter-OS 2002 utspelades bl a här i Park City? Idag besökte vi olympiabyn, fick se amerikanska landslaget i freestyle öva och åkte linbana upp till basen för backhoppningen.

När man befinner sig i Park City är det dumt att inte ta en runda inne på Tanger Outlets. Den här gången hittade maken två par ursnygga skor för ca 650 kr. Jag köpte träningskläder på Nike, vi hittade presenter till äldsta dottern som snart fyller år och så plockade vi på oss lite annat smått och gott.

Inne i den gamla gruvstaden Park City som höll på att dö ut på 50-talet rör sig numera mycket pengar. Stans affärsverksamheter, inklusive skidorterna runt om, drar numera in över en halv miljard dollars om året!!! Kanske har också Sundance Filmfestival (som mest går av stapeln här) något med saken att göra?

För övrigt har jag blivit förälskad i Michael Fatalis fotokonst. Fatali tar högupplösta foton på naturens mest fantastiska skapelser med ”riktiga doningar”. Inget photoshoppande här! Jag rekommenderar en tur på hans hemsida. (Hans hustru Morgan är för övrigt väldigt, väldigt trevlig.)

IMG_7483.JPG

IMG_7470.JPG

IMG_7469.JPG

29 Aug

Hur vackert kan man bo?

I kväll var vi hemma hos en kvinna i bokklubben som bor 5 minuters promenad från oss. Hon bor i ett ”gated community”, alltså en väg som stängs med grindar varje kväll för att hålla skummisar borta. Det alla husen på den östra sidan av gatan har gemensamt är att deras baksidor vätter mot Provo River. Jag är avis. Två tomter är till salu där nere. Synd att vi inte har några miljoner dollar till att köpa en tomt och bygga ett hus där… Fast vad skulle vi göra med vårt trädgårdsland då? Bäst att bo kvar här i lugn och ro, haha.

28_1

28 Aug

Stämningen?

Hur gör du med dig själv då det som kommer ut skräller och låter falskt? Ibland räcker det att stämma, men ibland måste man ta i lite mer. Kanske till och med byta strängar?

IMG_7453.JPG

27 Aug

Reach – Projekt 7.

Snart är det dags för mig att nå nya höjder. Den 1/9 är det nämligen dags att hoppa på min kompis Ashlynns träningsprogram. A är numera träningscoach (inte riktigt PT) och jag ser fram emot att få bli utmanad av henne och de andra i gruppen. Parallellt med detta har jag stramat åt min kost, eller egentligen hela familjens, och hoppas att mina jeans sitter lite bättre om åtta veckor då träningen förhoppningsvis är igång och Mysmaskens utmaning är genomförd.

Så här ser själva A ut efter ca två års regelbunden träning. Jag lovar att varken lägga upp före- eller efterbilder på mig själv, men jag hoppas åtminstone att få lite bättre kontroll över mina muskler. Yogan fortsätter som vanligt med början nästa vecka och jag promenerar redan, så någon soffpotatis lär jag inte bli i höst.

27_3

27 Aug

Reach – Projekt 5, uppföljning.

Idag reste sig sonen upp från skrivbordet, slog ihop sitt anteckningshäfte och sa: ”Nej du, Moleskine, nu får du gå i pension.” G har flera Moleskine-böcker och han använder dem till allt från skoljobb (som den på bilden) till planering och uppfinningar. Själv har jag också flera olika anteckningsböcker, men dessvärre är jag rätt dålig på att fylla dem med text. Annat var det innan datorn tog över mitt skrivande… Jag är imponerad av Gs böcker och funderar på om det inte vore trevligt att skriva mer. Tankar tar nya banor när man skriver och ritar!

27_4

På bilden ligger också den fina sjal som skulle vara syrrans 40-årspresent. Jag har kommit en bit på väg, men det är mycket kvar. Idag har jag gått igenom mina ”reach-planer” och bestämde att jag borde försöka få till åtminstone två varv om dagen. Kanske blir den då klar tills det är dags att fira nästa lite större födelsedag om fem år, haha!