01 Feb

Ny väska.

Jag har letat efter den ultimata, svarta läderväskan i många år. Jag har hittat en och annan som jag velat ha, men de har alltid varit för dyra. Idag var jag med tjejerna på TJ Maxx för att leta efter några grejer. Vi brukar alltid kolla igenom deras väskor då ibland säljer jättefina till en bråkdel av vad de hade kostat i en annan affär. Plötsligt hände det! E höll upp en väska som var lagom stor, tillräckligt ren i linjerna för att jag skulle gilla den,  tillverkad i läder i stället för syntetmaterial och även om det bara fanns ett fack (jag gillar egentligen flera) så fanns det en slags löstagbar väskficka inuti själva väskan där man kan lägga plånbok och mobil. Perfekt! Jag slog till.

31_6
I går på Smith’s, matvaruaffären, hittade jag en sorteringslåda till den översta toklådan i hurtsen till höger om min arbetsplats. Jag slog till på den också.

31_4

Det ska bli så roligt att slänga allt onödigt och få in det andra i rätt fack. Hur ser din ”skräplåda” ut, eller har du ingen?

31_5

När jag stod där i köksgången på Smith’s drogs mina ögon till hyllan med skolådor, nästan identiska med de plastlådor som jag visade i organiseringsinlägget i går. Visserligen hade dessa vitt lock, men till den dealen kunde jag inte låta bli att köpa ett gäng. De kostade nämligen $10 för 10 stycken istället för $3,49 per styck! Jag gissar att det kommer att bli osedvanligt välorganiserat i det där arbetsrummet till slut.

30 Jan

Organiserad?

Det finns fantastiska pysselrum att hämta inspiration ifrån på nätet. Skulle man analysera och prissätta varje del skulle man få lägga ner en smärre förmögenhet för att återskapa något liknande, både när det gäller själva inredningen och allt material som finns där. Nåja, det finns ingen anledning att deppa ihop. Alla kan göra något med det man har. Min syster bor till exempel i ett 1700-talshus med väldigt lite utrymme och till och med hon har ett välorganiserat pysselrum i något som mest av allt kan kallas en skrubb!

Vårt arbetsrum är inte särskilt tjusigt. Jag hänvisar därför till inspirationsbilderna längre upp i detta inlägg. Jag lovade dock min syster att visa hur jag har organiserat mina pysselgrejer och jag brukar hålla vad jag lovar. Dessa bilder visar inte syhörnan. Den finns i köket och ser ut så här. (Nej, det gör den inte, för det ligger alltid drivor av projekt runt omkring symaskinen, haha.)

30_1

Min skrivbordsskiva från IKEA hålls uppe av två hurtsar. Vad hittar man om man drar ut lådorna i dem?

Hurts 1: En skrivbordslåda för ”allt möjligt”, en för jobbrelaterade projekt, en för pennor (den du ser här på bilden), en för kort och kuvert, en för dokument, brev och annat som ska sparas.

Hurts 2: En skrivbordslåda för personliga saker, en för fotografier, en för pysselredskap, och två till småpyssel som inte är You Do-produkter.

30_2

I stora garderoben har yngsta dottern sina skolprylar. Vi har också en stor plastback som funkar som presentlåda, en mindre plastback till garner och vissa You Do-produkter som ligger i skokartonger. Dessa ska så småningom få plats i lilla garderoben.  Alla scrappapper och stämpeldynor har jag i dessa lådor anpassade till papper i storlek 12″x12″.

30_3

På gardinstången i stora garderoben har jag hängt upp produkter som är lätta att öppna och stänga i ringar.

30_4

I lilla garderoben har jag börjat få till det. Det är fortfarande ett sammelsurium av behållare och jag tänker ofta att jag ska köpa fler av de genomskinliga plastbackarna med lock till sådant som nu ligger i skokartonger i den andra garderoben. Det kanske blir av när jag hittar var jag köpte dem. Hobby-Lobby, Target, Costco eller Walmart?

En annan dag har jag kanske fått till det ännu lite bättre och då lovar jag att återkomma.

30 Jan

Vardagligheter.

En av mina kategorier här i bloggen är Vardagligheter. Jag hade nog tänkt mig att de flesta av mina inlägg skulle hamna där då mitt liv är tämligen enahanda, men tydligen är jag mer Ditten och Datten… Så här har i alla fall den här ganska vanliga dagen sett ut för mig och de mina.

29_1

Jag och döttrarna iväg för att uträtta lite ärenden under lunchrasten. Vi stannade på Krispy Kreme för att plocka upp något slags ursäkt till lunch, nämligen en låda doughnuts. Ja, vi åt dem tillsammans med nyttiga smoothies, så det var kanske bara halvilla. Jag vill nu påpeka att det inte tillhör vardagligheterna att vi gör något sådant här, men vem kan motstå så illans söta bakverk som de här?

29_2

Jag kan konstatera att jag inte mår bra av att äta bröd. Inte för att jag behöver fler bevis, men du hör ju hur dum jag är. Varför? Suck. Men de var väldigt fina i alla fall och nästan värda ont i huvudet och magen.

Härom veckan hittade ena dottern Polarn O. Pyrets amerikanska hemsida av någon anledning. Deras rea var riktigt bra även om det inte verkade finnas så många plagg av varje sort. Hux flux hade vi beställt två nattlinnen till oss själva. Jag hade ett PO.P-nattlinne för många år sedan och jag älskade att klä barnen i de här glada och praktiska kläderna då de var små, men det är länge sedan jag handlade där till mig själv. Jag trodde inte ens att de hade sitt sortiment med vuxenkläder kvar?!

29_3

Det röda är mitt och det grå är Es. Nu blir vi fina! Och varma. Och så kommer vi nog att känna oss väldigt bekväma. Frågan är om man kan klä upp denna stass så folk inte fattar att man går omkring i nattlinne? Jag ser i och för sig ganska ofta folk som är i affären med både pyjamasbyxor och morgontofflor, så det kanske inte är någon som bryr sig?

Det är redan torsdag och om en vecka lyfter planet som ska ta mig till föräldrarna på Sturkö. Det känns konstigt att åka dit såhär mitt i vintern, men jag är så glad över möjligheten trots de tråkiga omständigheterna.

Nu ska jag lyssna lite mer på Billy Joel. Det blir en fin avslutning på dagen.

Ps: I går repade jag upp fem varv på sjalen jag håller på att sticka just nu. Att plocka upp och räkna om så att allt blev rätt igen tog sammanlagt mer än två timmar, men det får det vara värt. Sticka inte avancerad mönsterstickning om du är sjuk/trött/förvirrad. Hälsningar Hoppfull Tant

29 Jan

Ibland blir det bara lite mycket.

Jag har varit engagerad i en diskussion på Facebook med en lärarstudent som med all säkerhet vet att hemskolning absolut inte kan vara ett alternativ till den allmänna svenska skolan. ”It’s better to be silent and concidered a fool than to open your mouth and remove all doubts.” säger jag tyst för mig själv, citat stulet från en annan inblandad i samma diskussion, här i bloggen. Ibland önskar jag att jag var sisådär 20 år och återigen hade alla rätta svar på livets svåra frågor.

28 Jan

Ta en semla! Nej, förresten. De är redan slut.

Kardemumma är en av mina favoritkryddor, både i bakverk och i matlagning. Indiska vegetariska grytor med kardemumma och kanel är till exempel mums. Den tunga kardemummakakan i Sju Sorters Kakor är en annan höjdare.

Vår kompis tog med sig några rullar mandelmassa hit i höstas då hon kom på besök. Vi hade använt upp allt utom en rulle till julbaket och upptäckte att den började närma sig ”bäst före-datum”. Tur att det är semletider! Det var bara att baka en sats släta kardemummabullar. Många vill ha fluffiga och luftiga konditoribullar, men det vill inte jag. Jag gillar den lite tyngre versionen. Fyllningen gör jag efter att ha skurit bort ett litet lock genom att gröpa ur bullen och blanda brödsmulorna med lite grädde och riven mandelmassa. Slutligen fylls bullen igen, toppas med vispad grädde (längtar till den svenska, ”vanliga” grädden), får sitt lock tillbaka samt ett tunt lager siktat florsocker som dekoration och smakförhöjare. Klart!

27_2

Som synes är det svårt att få den amerikanska grädden stadig trots att den innehåller karragenan. (Ur Wikipedia: Karragenan är ett broskartat, blekgult, slem- och proteinrikt ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och Gigartina mamillosa (vårtig rödalg) vilka samlas in vid Irlands kuster (”irländsk mossa”). Vid kokning löses karragenan till ett slem, som vid avkylning stelnar till gelé. Visst låter det mumsigt?) Nåja, gott smakade det i alla fall. Tack till R som gav oss möjlighet att njuta av dessa specialdelikatesser även i år.

Ps: Det går bra att göra egen mandelmassa också. Det är inte ens svårt. Ibland är det bara bekvämt att göra som man alltid har gjort!

Ps 2: Det här skumma fotografiet laddades upp från kameran. Det ser ut att ha rymt dit direkt från sjuttiotalet utan att ha passerat GÅ.

27_1

27 Jan

Gräv där du står…

… och det är väl där du har dina rötter? De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av ancestry, företaget som maken jobbar för och som erbjuder tjänster för att bokföra och söka sina rötter. Jag har fört in mycket av alla namn som min mamma forskat fram genom åren både från sin egen och min fars släkt. Hon ägnade hundratals, kanske tusentals timmar, för att söka igenom microfichefilmer som hon hade lånat på biblioteket. Jag satt ibland med henne och letade efter namn i födelse- och dödböcker. Dessa namn var oftast skrivna med väldigt snirkliga bokstäver och kunde vara svåra att uttyda, men varje gång vi hittade en bortglömd släkting var det till tjo och tjim och glada danser.

När jag nu har fört in dessa namn har jag med jämna mellanrum fått tips av ett litet vibrerande löv om födelse- och dödsuppgifter i avfotograferade böcker. Det är lika spännande varje gång det sker, men ännu roligare är det att hitta någon som har mina släktingar i sitt släktträd! Bara idag har jag skickat iväg sju mejl till olika personer som jag antagligen är släkt med på ett eller annat vis.

Vissa dokument berör mer än andra. Detta till exempel:

26_1

Margareta (Greta i födelseboken) SOFIA Hansson var min morfars mormor. År 1900 kom den ensamstående mamman Sofia ”i olycka” för andra gången i sitt liv, denna gången med tvillingar. Vid detta tillfälle jobbade Sofia hos en bonde i Klappmark. ANNA Sofia och Karl OSKAR föddes hemma i köket där Sofia var alldeles ensam. Lyckligtvis fick husbonden, som inte var hemma vid detta tillfälle, besök av en rådig man som hämtade släde och fru och tog hem Sofia och de två nyfödda till sig där nöddop utfördes.

Själva historien är inte sorglig i sig även om den vittnar om några tuffa livsöden. Jag kände redan till Sofias och Annas historia, men när jag såg kyrkoboken med två små bebisar som kallades oäkta blev jag ändå väldigt illa berörd. Fy sjutton. Den lilla oäktingen Annas liv komplicerades ytterligare av att hon under sitt första levnadsår drabbades av engelska sjukan och blev döv. Trots dessa utmaningar, eller kanske tack vare dem, visade hon sig bli en fantastisk kvinna som jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna. Jag vet faktiskt inte ens om hon fick träffa mig. Hon dog 1972, så rent teoretiskt skulle det vara möjligt. Jag får väl fråga mamma…

Känner du till några spännande livsöden i din släkt?

25 Jan

Vivian Park till Bridal Veil Falls.

Jag vaknade i går och kände att jag måste komma ut och rensa huvudet ordentligt. Tre av fyra familjemedlemmar hakade på och efter visst gnissel över den inte helt lätta promenadvägen och de iskalla vindarna blev det en fin långpromenad med inslag av både det ena och det andra. Bergen alltså. Jag vet inte om vintern verkligen kommer i år. Vi har knappt fått någon snö och de som vet är oroliga över årets vattenreserver. Vi får väl se hur det blir.

24_1

24_4

24_5

24_6

24 Jan

Om att känna historiens vingslag.

Det känns lite trist att säga att jag inte kände min morfar eftersom han inte dog förrän jag var 15 år, men så är det. Han hade sin första hjärnblödning min första jul och sedan kom det fler. För varje gång hans hjärna attackerades förändrades hans personlighet lite grann och det är mest genom alla andra jag fått veta att han måste ha varit den bästa människan på jorden. Alla som kände honom, och då menar jag alla, vittnar om hans fantastiska personlighet. Visst är det väl så att döden kanske lätt får en att putsa någons resumé lite lagom sådär, men inte så här extremt.

Vad vet jag då om Karl Reinhold förutom att han tydligen var otroligt snäll och kärleksfull? Jag kommer ihåg hans vackra norrländska och hans intensiva blick. Jag kommer ihåg att han uppmanade oss barn att inte använda målarböcker utan att vi skulle teckna själva för att utmana vår kreativitet. Om vi nödvändigtvis ville använda de där böckerna, och det ville vi, skulle vi se till att dra alla tuschstreck åt samma håll. Morfar var hobbykonstnär. Han var inte överdrivet fantastiskt och många av hans tavlor skulle kanske kallas ”Hötorgskonst”. Det finns en och annan skapelse som är fantastisk. Jag älskar till exempel porträttet på amiralen (?) som hänger i sommarhuset på Sturkö. (Tavlan med kattungarna är dock så ful att den knappt får hänga på yttervinden…) Morfar tro betydde otroligt mycket för honom och han målade till exempel en stor väggmålning med hela skapelseberättelsen. Han ägnade stora delar av sitt vuxna liv till att dela med sig av sin tro.

När man diskuterar arv och miljö finns det inget som pekar på annat än att man varken kommer undan det ena eller det andra. Det kan sägas vara både på gott och ont. Min kreativa sida tror jag kommer från morfar. Idag var vi hemma hos mammas kusin som är dotter till morfars syster. Vi fick se på tavlor som morfars mor målade och en receptbok som morfars systerdotter hade plitat ner sina bästa recept i. Det går inte att förneka att det sög till lite i magen då jag tänkte att det säkert är från morfars mor, till morfar, till mamma, till mig som intresset för att skriva väl har kommit. Skrev du så här vackert då du var 15 år?

23_1