05 feb

Fixa och dona.

Lyckligtvis jobbar jag inte idag, för natten blev ett långt host-race. I går natt lyckades jag med husmorstipset att hälla hett vatten på en skivad rå lök. Ingen hosta alls! Tydligen gick det inte två nätter på raken, för hostan tog nu revansch och vann över mig. Som tur är har vi en ganska bekväm soffa och till slut somnade jag där utmattad och halvsittande med en halvvarm Klippanfilt över mig.

Jag gillar ju att ha utmaningar att bocka av för att få saker och ting gjorda, så häromdagen fixade jag en lista på 30 surdegar som ska betas av på lika många dagar. Hittills har jag beställt studielitteratur, beställt musikalbiljetter till min och dotterns kommande Londonresa, uppdaterat presentlådan, städat i kökslådorna, beställt garn till syrrans 40-årssjal (hon fyller 43 nu i mars, så jag ligger mer än lovligt efter), köpt årets fröer, registrerat de få julkort som kom 2018, säkerhetskopierat över 14 000 telefonbilder till Google Foto, och stickat klart sonens första Opalsocka (snart har jag fixat alla tre paren av garnet vi köpte i Tyskland i somras). Dagens projekt är att ta hand om en hög med laga-, fixa- och fållaprojekt som legat och svällt till ohanterliga proportioner i flera månader. Sylådan dammsögs och rensades på onödiga grejer, remsorna med ”knappar värda att återvinna” demonterades och knapparna ligger nu redo att sys på något fint projekt, jag har maskinfållat några tröjor och tvättlappar och nu ska jag handfålla ett par byxor. Jag förhalade lite bara genom att skriva här, men nu det är dags. Heja, heja!

04 feb

En bättre människa.

Ät vegetariskt. Ät fem dagar i veckan, fasta två. Ät stenålderskost. Ät LCHF. Ät bara närodlat. Ät bara ekologiskt. Drick tillräckligt med vatten. Drick inte för mycket vatten. Eller förresten, det räcker kanske om du aktar dig för PET-flaskevatten. Sov mindre. Sov mer. Sov utan störande blåljus, men sov gärna i ett blått sovrum. Sluta flyga. Sluta fisa. Sluta köp odlade blommor, men kom ihåg att växtgäris är de nya kungligheterna. Akta dig för antibiotika, men var noggrann med hygienen. Var dock inte allt för noggrann med hygienen, för då kan ditt barn få leukemi. Umgås mer, var aktsam om din egentid. Älska mer, men var inte för sårbar. Träna balanserat, träna mer, träna mindre. Spring maraton, sluta jogga, yoga mer och glöm inte att vardagsmotionen är viktigast. Hoppas på ADHD eller några andra bokstäver så du orkar med Paolos tempo eller så ditt barn har rätt till hjälp i skolan. Ha dina barn på förskola så de kan bli uppfostrade av behöriga pedagoger, men kom ihåg att förskolorna är underbemannade och att anknytning är livsviktig. Njut av den ökade livskvalitet det innebär att ha barn och husdjur, men njut inte för mycket. Klimatkrisen är ditt fel. Husdjuren borde vara vegetarianer och fler människor är det värsta som finns för Moder Jord. Bädda din säng det första du gör på morgonen, men vädra för allt i världen täcket först så inte dina kvalster får det för mysigt. Handla inte online, handla lokalt, nej, handla inte alls. Jo, handla second hand, men inte förrän du har rensat ut enligt Marie Kondos alla regler och skänkt allt ditt överflöd till bättre behövande. Var öppen och accepterande gällande allt utom pedofili och kristna människors övertygelser. Minska din skärmtid till förmån för det riktiga livet, men läs mina blogginlägg. Följer du dessa enkla uppmaningar lovar jag att du blir En Bättre Människa. Amen.

02 feb

Man tager vad någon annan hade.

Vi har haft våra skor stående i hallen på en ful, missfärgad gammal IKEA-trasmatta sedan vi flyttade in för två år sedan. Planen var att vi skulle hitta något passande, så det var aldrig tänkt som något annat än en temporär lösning. Så småningom hittade jag ritningar till en jättefin skohylla som maken planerar att bygga. Med tanke på hur mycket (lite) tid han har till sådana projekt hajade jag till då jag såg en potentiell lösning då jag var på återvinningsstationen häromsistens. I vanliga fall blir jag upprörd då folk ställer skräp runtomkring containrarna, men då var det som att en liten klocka ringde till. Jag tänkte bort hängaren till galgar och krokbrädan och såg en omgång vit sprayfärg ta hand om resten.

Från tanke till handling tog det bara några dagar och nu har vi inte längre något okoordinerat skohav framför ögonen då vi stiger in i vår lilla hall. Skorna svävar på det som en gång var någon annans hatthylla. Tack till maken som tog tag i att genomföra det praktiska renoveringsarbetet medan jag hängde med några av syrrorna!

För kännedom kan jag tala om att projektet kostade 176 kr och lite hederligt skrubbande. Jag skickade efter färgen från Skapamer.se fast jag naturligtvis borde ha köpt den i någon lokal butik. Suck. När man bor som jag gör är internethandel en välsignelse…

1x Universal Primer – Montana – 400 ml65,00 kr
1x Sprayfärg Montana Gold 400ml – White Pure46,00 kr
1x Spraylack – Semi-Gloss (halvblank) – Montana – 400 ml65,00 kr
Totalbelopp176,00 kr
01 feb

Sommardrömmar.

Jag har varit sjuk i ett par dagar och har mest sovit, lyssnat på en deckare och stickat på sonens sockor. Igår satte jag mig dock vid datorn för att beställa lite fröer. Trots förra årets tuffa odlingssäsong känner jag mig smått förhoppningsfull och hoppas på en rik skörd av både ätbara skatter och ögonfröjd vad det lider. Jag är inte fullt lika villig att experimentera som förra året och tror därför att jag satsar mest på säkra ätbara kort och ännu fler blommor i olika färg och form.

I kväll åt vi god thaigryta med kyckling, kokosmjölk och egenodlad chilihetta. Det var just chiliskörden som blev 2018 års vinnare. Oväntat, men vem är jag att klaga? Efter alla odlingsbakslag var jag så glad över att något blev så bra som det blev!

För övrigt har vi små purjoplantor som fortfarande inte kommit i jorden. De står som små bonsaikonstverk i sina gröna sålådor och verkar inte längta efter något annat. Naturens under är många och spännande!

29 jan

Vardagsglädjor.

Tulpanbuketter
Eld i vedspisen
Raggsockor
Spännande diskussioner
God mat
Ett leende
Rooiboschai med havremjölk
En stickning i händerna
Bra musik på hög volym i bilen
Lushbadbomb i ett badkarsbad
Fotmassage
Rena lakan
Känslan efter ett bra träningspass
Lyckliga barn
Kontakt med en medmänniska
En riktigt bra bok eller film
Uppskattning
Sova middag
Rolig post i brevlådan
Doften av nybakat
Nagellack

27 jan

Lördagssemlor.

I år infaller fettisdagen den 5 mars. Efter att ha sett semlor i butikerna sedan i december tyckte jag därför nu att jag hade uthärdat tillräckligt länge utan att ge efter för mitt begär. Yngsta dottern och jag bakade sålunda igår släta kardemummabullar efter vanligt vetebrödsrecept. Jag tar alltid i lite extra kardemumma då jag ska göra semlor, gärna nymald sådan. Det blev egentillverkad mandelmassa till. 2 dl mandelmjöl, 2 dl florsocker och en stor äggvita räckte bra till de 12 semlor som 5 dl grädde räckte till. (Jag gillar egen mandelmassa, men med den här varianten går man miste om den extra puff som bittermandel ger.)

Jag brukar alltid blanda bullarnas inkråm med riven mandelmassa och lite ovispad grädde eller en liten skvätt mjölk. Det var längesedan jag åt en köpt semla, men jag har för mig att de brukar vara rätt torra och att själva bullarna liksom ska vara lite ”torrfluffiga” enligt expertisen. Själv vill jag att de ska vara saftiga och lite tunga. Vissa gillar att lägga en hel skiva mandelmassa och väldigt mycket vispgrädde i sin semla förutom fyllningen och åter andra struntar helt i mandelmassan och kör något slags gräddbulle. Hur gör du för att få till den perfekta semlan?

26 jan

Vi möts igen.

På bara några dagar har tre personer som på ett eller annat vis varit viktiga för mig gått bort. Så tacksam jag är över allt gott de lämnar efter sig…

Kära Majsan! Jag önskar att vi hade kommit och sjungit och spelat för dig i höstas då mina syskon och jag pratade om det. Nu sitter jag istället och lyssnar på det sista pianostycke du drillade mig i innan jag började i högstadiet. Tro det eller ej, men första sidan sitter fortfarande. Jag hoppas att du njuter av att få spela på en vacker flygel, eller kanske harpa, där du är nu. Rak i ryggen och med fantastisk fingersättning, sådär som bara du kan. En vacker dag kanske det står en Steinway i Bredavik. I så fall lovar jag att göra vad jag kan för att spela Peterson-Berger så det hörs tvärs över viken och ända upp till himlen!

Och Nisse, fine, kärleksfulle Nisse! Du fattas oss! Tack för all god mat, allt bilmekande och alla roliga och ibland mycket djupa diskussioner om livets fram- och baksidor. Tack för att du låtit ditt goda hjärta spilla över till dina nära och kära, men också till andra som kanske inte alltid varit värda din omsorg. Så tacksam jag är över att du kunde bo i Slottet under din sista tid. Där har du byggt in din själ och ditt hjärta till dina flickor och jag är så glad att det var där du fick somna in. Vi ses.

23 jan

Om att möta döden.

De flesta dagar i livet kommer och går och efter en tid är det svårt att skilja den ena från den andra. Andra dagar präntas in i ens medvetande med stor kraft och är omöjliga att glömma. De oförglömliga dagarna läggs på hög och sorterar sig själva på olika sätt. Vackert ställs mot dramatiskt, stolt mot farligt och sorgligt mot triumferande. När ens dagar är räknade hoppas nog de flesta att minnesfilmen som spelas i ens inre till största delen består av klipp som får en att känna tacksamhet istället för ångest.

I måndags fick jag trösta min goda vän vars far precis hade somnat in efter en relativt kort tids sjukdom. Igår kväll hade jag möjlighet att tillbringa tid med en av mina föräldrars bästa vänner, en fantastiskt fin, kärleksfull och generös man, som inte har många dagar kvar här på jorden. Han hade en relativt bra dag för första gången på lång tid och det var fint att sitta och prata med honom, minnas tillsammans och till och med skratta. Det kändes också bra att kunna stötta hans döttrar i det ofattbara. Efter ”helvetesåren” säger jag inte längre inget ont som inte har något gott med sig, men nog kan alla upplevelser man går igenom komma till nytta vid något tillfälle.

I sorgen finns närhet till många känslor och jag tror att många blir förvånade över att även möta skratt och uppsluppenhet där. Jag och mina syskon har så fina minnen från våra föräldrars sista veckor på jorden. Far uttryckte själv sin förvåning över hur ”roligt” det kunde vara att dö. (Jag kan inte garantera att dessa känslor inte hade att göra med de massiva mängder smärtstillande droger han fick, men hur som helst mådde han uppenbarligen bättre än man skulle kunna tänka sig.)

Jag har återigen påmints om hur viktigt det är att ordna upp sitt liv oavsett vilken ålder man är i. Vi vet inte hur långt vårt jordeliv blir eller hur dess omständigheter kommer att se ut imorgon. Vi har idag, den kropp vi lever i och de omständigheter som vi själva, någon eller något annat har satt oss i. Många gånger är vi kanske missnöjda med valda delar av förutsättningarna och det är inte alltid vi kan göra något åt vår situation. Då har vi två vägar att välja mellan: Bitterhetsgatan och Acceptansstigen. Det är lätt för mig att sitta och skriva det i ett blogginlägg, men tro mig, jag vet att det är svårare att omsätta i praktiken. Faktum kvarstår. Acceptans är lika starkt som armeringsjärn när man ska lägga grunden till något nytt. Bitterhet består ofta av dy, lera och rasmassor och ska man lägga en grund på det är det svårt att få ett hållbart resultat.

Nu ska jag fortsätta dagen. Till dig med stora, tunga utmaningar skickar jag mycket kärlek och ljus. Du är inte ensam.