Här har det städats och fixats och fejats.

Det står tulpaner på vardagsrumsbordet och hyacintlökarna är nedpetade i den frostnupna jorden. Matbordet står på sin rätta plats och extrabordet är nedmonterat. Granbarren finns överallt, också efter två omgångar med dammsugaren. Formex drar igång den 19 januari, så min arbetsplats är röjd och organiserad så jag kan få lite överblick över alla grejer. Det står ett fantastiskt litet brickbord från SIA i den övre hallen och väntar på att det ska bli sommar. Sonen har jobbat med en uppgift till idrotten. Hans sista termin i grundskolan drar igång om en vecka och just nu är han väldigt motiverad att köra järnet i några månader. En dotter läser Twilight och den andra pärlar frenetiskt den ena pärlskapelsen efter den andra. Maken jobbar som en gnu och själv tar jag bloggpaus.

Julkänslan kom så småningom, även om det tog lång tid, men nu längtar jag efter nytt och fräscht och ljust och rent. En ny soffa vore toppen. Just nu nöjer jag mig dock med att drömma med lillasyster och längtar efter att få komma hem till dem och se om det blir mörkgrön sammet eller grå ull… En annan syster har fullt upp med alla gäster som är på plats eller som är på väg! Ingen panik, alla på en gång.

Här ser ni mina fina farföräldrar. Denna otroliga skatt fick våra barn varsitt exemplar av i julklapp. Min far, hans syskon, alla vi kusiner och ett och annat kusinbarn har bidragit till denna släkthistoria som är alldeles fantastisk! Jag har en härlig släkt och tycker att jag har rätt bra koll på de flesta av mina massor av kusiner. Att läsa deras egna historier har dock gett mig en helt annan insyn. Det är också jätteroligt att se släktdrag och uttryck gå igenom boken som en röd tråd. En och annan tår har runnit nedför kinden då jag läst om vedermödor och sorg, men många skratt har jag också kunnat brista ut i. Jag hoppas att mina barn alltid kommer att känna samma tillhörighet med de människor som är deras släkt som jag gör.

Krossat pepparkakshus luktar faktiskt lika gott som ett nybakat!

Apelsiner. Saftiga, stora, härliga solfrukter som gör mig glad. 10 kr/kg på Kvantum den här veckan!

Nyttig och god mat kan faktiskt gå hand i hand. Och jag har saknat vitlöksdoften under hela långa julen.

Årets första konsert? Den här examenskonserten på KMH ska jag försöka ta mig till. Och med tanke på lite småskvaller här och där har jag också bestämt mig för att titta på The Voice trots att jag sett extremt lite på TV det senaste året.

Continue Reading

Nu är glada julen slut, slut, slut…

… sista pusslebiten ligger på plats och våra långväga gäster har packat ihop sig och åkt söderut igen. Vi blev så förvirrade av denna ordning att vi helt glömde bort våra goda vänner som var bjudna hit på middag och så gick vi på bio i stället. Suck! Hur pinsamt är det inte att få ett samtal om att gästerna står på trappan och bankar på en låst dörr i ett tomt hus?! Nåja. Vi gör ett nytt försök på fredag. Måtte kalendern och hjärnan funka som de ska då.

Continue Reading

De sista skälvande minuterna på året.

Vissa åkte in till Historiska museet idag. Andra stannade hemma och jobbade med paus för dagens promenix.

Jullovsglädje!

Ge sa den lilla bäck, ge och ge, ge och ge, ge sa den lilla bäck då den ilade fram så käck…

Dumplingsfabrik. Vår familj, syrrans familj och svågerns mamma – alla var delaktiga i matlagningen i kväll. Efter kopiösa mängder av de asiatiska läckerheterna i tre olika versioner serverades varm exotisk fruktsallad à la Gino med ett generöst lager Toblerone på toppen. Tja. Det var inte många av oss som var hungriga efter den middagen.

Continue Reading

Kära alla.

Världen behöver mer vänlighet. Kom ihåg att livet är alldeles för kort för att slösas bort på sorg, bitterhet och elände. Ge din omgivning lite extra kärlek! Själv gör jag panna cotta till familjen och kvällens gäster och hoppas att vi alla blir lite snällare av den.

Vad kan vi göra för att hjälpa någon? Något stort eller något litet, något som kostar eller något som är gratis, något som kräver stor ansträngning eller något som bara tar en minut…

Continue Reading

Nya insikter under 2011.

Det här året har fört så mycket med sig att jag knappt vet var jag ska börja. Som medelålders borde man väl veta en hel del om livet?

Jag har hunnit vara med om väldigt mycket under mina 41 år på jorden och jag känner mig ganska erfaren och vis. Jag överlevde fyrtioårskrisen och står nu här, lite tilltufsad och öm, men glad över allt jag har framför mig. Förra året kändes det verkligen som att tiden hade sprungit ifrån mig och att det inte fanns något roligt kvar. Jag trodde aldrig att jag skulle känna gemenskap med Magnus Uggla, men då jag lyssnade igenom hans ganska nya album ”Innan filmen tagit slut…” tänkte jag att det var rätt fantastiskt att en svensk popschlagerkung på 50+ hade kunnat sätta ord på många av mina känslor. Livet har inte bara börjat, men det finns så mycket kvar att göra och att hinna med!

Vid det här laget har jag hunnit vara tonårsmamma i flera år, men nu har vi två tonåringar i huset. Det har inneburit förändringar på gott och ont. Jag älskar att kunna diskutera med mina barn på ett mer vuxet sätt och jag ser deras personligheter slipas till mer och mer. De letar fortfarande efter sig själva och det finns ingenting man kan göra som mamma mer än att hjälpa, stötta, styra upp ibland och vara någon de kan lita fullt ut på. Alla dessa känslor som är satta i omlopp… Vad jag kan komma ihåg var jag så otroligt fokuserad och snäll och rar som tonåring. Hahaha! Jag har sett skräckexempel på föräldrar som lever sina barns liv, eller ännu värre, tar tag i styrtrådarna och bestämmer hur de ska vara och vad de ska göra. Vi har ett stort ansvar som föräldrar och det allra viktigaste är att vi ger våra barn redskapen de behöver för livets oändliga problemlösning. Vissa saker kan de undvika att göra genom att lyssna på oss, men många misstag kommer de att både få göra och bränna sig på oavsett vad vi gör för att de ska undvika att bli skadade. Min familj ger mig en fast punkt i tillvaron. Det är här jag verkligen kan vara mig själv, bland de människor jag älskar mest. (För övrigt samma som också gör mig galnast.)

Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Att vara välsignad med ett jobb som gör en glad mest hela tiden är helt fantastiskt! Jag är så glad över chansen jag fick att prova på att jobba med det som varit ett av mina största fritidsintressen i så många år. Under de senaste åren har jag vågat utmana mig själv och jag är så glad över att jag vet att jag aldrig kommer att sitta gammal och bitter och arg på mig själv för att jag aldrig tog chansen till förändring då jag fick den. Jag ser fram emot att ta med mig mina erfarenheter, mitt ökade självförtroende då jag klarat saker det här året som jag aldrig hade trott jag skulle klara av, och göra ännu bättre ifrån mig under nästa år.

Musiken fortsätter löpa som en röd tråd igenom mitt liv. De människor som har betytt mest för mig genom åren har nog alla varit förknippade med musik på ett eller annat sätt. I julklapp fick jag och maken ”WARNING May cause mood swings” av vår amerikanska extramamma M. Trion som har spelat in detta album består av tre Silicon Valley-snubbar, lite äldre än jag. De är alla framgångsrika i sina yrken och drog för några år sedan igång denna trio som ett hobbyprojekt. Jag kan tala om att Russ och hans fru M är några av de coolaste människor jag vet. Jag hade förmånen att passa deras två äldsta barn då jag bodde i Palo Alto. Jag pluggade och hade tid över, M och R behövde någon som kunde ta hand om barnen då och då. Jag passade barnen, lärde mig hur jag ville leva mitt familjeliv och hur vårt hem skulle organiseras då vi fick barn och dessutom fick jag pianolektioner av Russ. Milda Makaroner! Jag skämdes över mina lama försök till spelande även om R uppmuntrade mig och fick mig att inse att om man övar tillräckligt kan man faktiskt uppnå resultat som man tror är omöjliga. Tack, Russ! Och tack alla ni andra musikmänniskor som gör världen till en bättre plats att leva på.

Nej, denna fundering får nog fortsätta en annan dag!

Continue Reading

Har Dagmar härjat hos er också?

Efter de senaste dagarnas degande var det definitivt dags för lite motion. Maken och yngsta dottern åkte med S kompis R till simhallen och jag tog med de två äldsta ut på skogstur. Jag hade inte riktigt förväntat mig att träden skulle ligga över stigen som då Gudrun gick bärsärkagång, men den här damen hade visst också kraft i nyporna!

Grannens vimpel hade knutits ihop av vinden och det såg inte ut som att den knuten kommer att lösa sig själv i första taget.

Lite läskigt är det allt då träden faller över elledningar. Vi aktade oss för både rotvältor och elkablar och sitter nu hemma i tryggt förvar igen.

De fallna träden ur en annan synvinkel.

Solen hinner aldrig upp speciellt långt på himmelen så här på vintern, men då den lyser tar jag tacksamt emot de strålar som orkar sig fram!

Jag vet inte hur många hundra gånger jag har gått den här rundan, men idag var första gången jag lade märke till det älskande trädparet invid stigen. (Nu var det barnen som gjorde mig uppmärksam på dessa ihopväxta träd, annars hade jag väl fortfarande svävat i okunskap.)

Kulle upp och kulle ner med mossbeklädd skogsmark. Vackert!

Sonen körde lite stockstötning. Det där är ingenting för mig. Jag är alldeles för svag…

Vad är det med mossa som gör den så vacker? Mossgrönt är en av mina absoluta favoritfärger!

Slutligen en lite kuslig och mycket vacker ”fallet träd-installation”. Om vi bara lyfter blicken är det lätt att se allt det vackra vi har runt omkring oss.

Continue Reading

Julkoman…

… har gått över i mellandagarnas limbo. Vi har haft en skön, trevlig, god och mysig helg och Lars Norén fick ingen plats vid bordet.

Vi har eldat massor av tomtebloss…

… pusslat ett 550-bitars pussel som uppvärmning för att gå över på ett med 1 500 bitar…

… lyssnat på fasansfulla (och roliga och spännande) historier hos släkten…

… degat med människor som vi älskar…

… medan andra har satt fart på julefläsket genom att träna järnet, både styrka och skratt…

Jag älskar julen och när den är över känns det alltid lite tomt. Som tur är har vi syrran och hennes familj här ända tills andra sidan nyår, så ”tomheten” kommer nog inte att kunna ta speciellt stor plats i år. Nu räknar vi ner till det nya året. 2012 står det på kalenderinsatsen till min Filofax. Jag som tycker att en cykel från 1991 verkar ”ny” har lite svårt att hänga med i svängarna. Hahaha!

Continue Reading

God Jul, hör ni!

Fiffi skickade finaste överraskningspaketet. Vi blev så glada! Här syns inte ens allt då vi hade på oss halsband, armband och ett par torgvantar. För er som gillar vad ni ser tycker jag att ni ska gå till Fiffis butik. Där hittar ni massor av fina grejer!

Årets gran är den finaste vi haft. I den hänger alla våra jular tillsammans i en salig röra. Jag älskar verkligen att klä granen med barnen och se deras förtjusning i att höra samma historier om och om igen! Traditioner är viktiga.

Slutligen vår FB-hälsning då det inte skickades ett enda julkort från det här hushållet… Jo förresten, syskonen i Australien och Thailand fick! Ha en fin jul. Det tänker jag ha. Jag börjar med att hacka ihop en Jansson. God Jul!

Continue Reading

Jag älskar att sjunga.

Det var så roligt att sjunga idag! Jag älskar att vara del i en kör (eller i en orkester för den delen). Musik läker. Jag satt och grät en skvätt då Anna-Lotta sjöng en svensk version av Hymne à l’amour (enda versionen jag hittar sjungs av Rikard Wolff, Anna-Lotta sjöng den på ett sätt som passade min smak bättre), men annars stod jag nog mest med ett fånigt flin på ansiktet. Maken påstod att jag såg gladast ut i hela kören, ungefär som det var den där julkonserten 1993 då han spanade in mig för första gången. Ja, vad vore jag utan musik? En bekant som var på konserten sa att kören var jättebra, att Anna-Lotta var bra, men att Göran ”inte var hans typ av musikstil”. Han nämnde inte ens Andreas Landegren, vår helt fantastiske pianist som spelade oss alla in i musikparadiset!

Jag har min fina lillasyster här! Hon passar på att träffa oss i några timmar innan hon far till Skottland för att fira jul med våra föräldrar och vår syster och hennes familj. Vi myser, för det är hennes enda önskemål. Brasa, nötter, långa diskussioner… Kanske får hon följa med mig en runda till SKHLM i morgon, men det har jag inte talat om för henne än. 🙂

Continue Reading

Love Actually och kärlek i verkligheten.

Nästan lika mycket jul som Lucia är Love Actually för mig. I morgon ska jag titta på den igen, för femtioelfte gången tror jag. Jag fastnade för LA första gången jag såg den. Så mycket känslor och mänskliga roller. I dag känner jag extra för den stackars olyckligt käre bästisen. Suck! Livet är krångligt ibland, både på film och i verkligheten.

Här hemma är dock allt annat än besvärligt just nu. Vi har firat väl genomförda konserter med glögg, varm choklad med marshmallows, lussebullar och gott humör. Härligt! Kärlek i verkligheten.

Continue Reading