musik – monnah

”Är du lycklig…

15 september, 2026 3 kommentarer

… väl, så gläd dig, åt din lycka med envar, och ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar.” Jag vet inte hur många gånger jag har delat med mig av Esaias Tegnérs rader, men det är dem jag återkommer till när männen tänker på romarriket. Jag påminner mig själv flera gånger i veckan om denna visdom. Idag påminner jag dig också. Att livet växer då det delas med andra. Att jag gör mig själv en tjänst om jag delar med mig av härligheter av alla de slag. En lunch (funkar bra med linssoppa eller mackor). En blombukett. Ett par lökar. Ett citat. Några vackra bilder. En klokbok. Tips som förenklar livet. Musik som får mitt hjärta att sjunga. Foton från fina stunder som delats med andra. Släktforskning. Saker som jag inte längre har nytta av, men som kan förgylla någon annans liv. Tankar som är spännande. Jag blir till bättre nytta i kören om jag övar på mina insatser. Jag växer i min medmänsklighet om jag sträcker ut en hand och delar det jag har, om det än är något litet. Jag har möjlighet att både få hjälp och göra min röst hörd om jag engagerar mig i vägföreningen, min församling, i bygdegården eller vad det vara må. Andra blir glada om jag uttrycker min uppskattning till eller för dem. Själv må vara bäste dräng, men drängar jobbar bäst och får mest gjort i lag.

Detta är sådant som gjort mig lycklig den här veckan. Lyckan må vara svår att definiera och svår att fånga, men ett är säkert. Man måste öva på att både känna och fånga den. Göra medvetna val och låta sig förloras i stunder. Inse att lyckan som känsla är flyktig och att en mer långvarig lycka mer handlar om förnöjsamhet. Släppa jämförelsen där man i princip slåss med andra och istället välja att gå sida vid sida med dem.

Slutligen vill jag dela med mig av något det finaste jag hört. Jag var med syrran och svägerskan på Marinens Musikkårs Vasaskjulskonsert i fredags. De avslutade med Ulrica Pia, ett verk som beställdes av Amiralitetsförsamlingen av Stefan Nilsson (kompositör till musiken i Skärgårdsdoktorn, Så som i himmelen, Beck och annat vackert) till marinens 500-årsjubileum och hade urpremiär 2022, året innan Stefan fick reda på att han led av ALS och sedan dog. Om jag hört om detta så har jag glömt det, men nu glömmer jag aldrig mer. Musiken skrevs specifikt till Marinens musikkår samt orgeln och kyrkklockorna i Amiralitetskyrkan, något som gör denna inspelning ännu mer speciell. Jag hör historiens vingslag, seger, sorg, förlust och hopp i musiken. Kårarna rann nerför ryggen och tårarna rann ner för kinderna på mig där jag satt på min obekväma plaststol, men det var lycka jag kände. Och nu delar jag den med dig.

Ps: Här har du hela konserten. Väl värd att lyssna på! Om inte annat så för att få höra riktig karlskronitiska. Och höra Stefan Nilsson berätta om framväxten av Ulrica Pia. Jag älskar för övrigt Scenkanalen Blekinge! Så mycket bra musik.

Musik

Blekingelasagne, roadtrip och PÅ SKÅNSKA.

7 september, 2026 8 kommentarer

För rätt länge sedan frågade syrran om jag ville hänga med på konsert (Ja tack!) och vi köpte biljetter. In i det sista var det lite oklart om jag skulle kunna hänga med, men det gick ju då Lilleman kom till jorden för tidigt. Igår eftermiddag lämnade så maken mig hemma hos syrran och svågern, men först fick vi båda en delikat måltid i restaurangklass. Syrran hade dukat så vackert och hade lagat lasagne till alla utom mig som fick ”dekonstruerad lasagne” gjord med glutenfri spaghetti. Vill påstå att det var den godaste köttfärssås jag ätit på år och dar. Jag måste krydda på mer! Mums.

Vill bara visa den smarta storleksmojängen som syrran hade hittat på second hand för 30 kr. Man kan helt enkelt göra en vanlig djup ugnsplåt så stor (eller liten) som man behöver. Den passar alltså alla möjliga recept för kakor och maträtter med krav på olika stora formar fast man då bara behöver en vanlig, djup ugnsplåt. Kul och praktiskt.

Syrran och jag drog iväg längs E22 och hade lika mycket att prata om som vanligt. När vi var 500 meter från GPS:ens mål började vi undra lite över alla som uppenbarligen var på väg mot samma ställe – de hade brassestolar med sig allihop vare sig de gick eller cyklade. Syrran tog fram biljettbekräftelsen. ”Utomhus i vilket väder det nu blir, ta med brassestol och gärna picknick.” Eh. Jaja, det låg två papperspåsar från Maxi i bilen och jag hade med mig omlottklänningen jag hade bytt från. Lager på lager brukar ju funka! Dessutom hade jag i sista stund frågat om jag fick låna en jacka då vi gick hemifrån eftersom jag glömt min i vår bil. Tur det, annars hade jag nog fått sitta i bilen och lyssna.

Det var vi och tjejerna på picknickfilt som satt direkt på marken av vad vi såg, resten av de de över 1200 i publiken satt på stolar. Hahaha! Vi satt dock bra och blev skyddade från vinden med mänskliga sköldar runtom. Närmare två timmar utan paus gjorde oss lite småfrusna, men inte värre än att bilvärmen snabbt reparerade det efteråt. Jag tänkte faktiskt inte på det, kvaliteten både på musiker och ljud var toppen.

Jag hade knappt något batteri, så det blev inte många bilder tagna. Huvudattraktionen var PÅ SKÅNSKA, ett koncept skapat av sångaren Daniel Bentzen (vars mycket musikaliska mamma jag har koll på) av vad jag förstår. Han jobbar tillsammans med pianisten Gustaf Brandt och gitarristen/sångaren Erik Ekström i olika konstellationen. Igår hade de också med sig den otroligt skicklige multiinstrumentalisten Peter Zimny (just igår trakterade han saxofon och tvärflöjt). Jag hade inte hört talas om någon av dessa innan, men gästartisten Anna Hertzman har sjungit på skånska i många år och synts (hörts) i många olika sammanhang. Vilken kväll det blev! Trots blåst och höstkänsla sken solen och publiken var glad och nöjd. Skam hade det varit annars, så bra som allt var. Både jag och syrran kände FRÖJD då vi satt i bilen och värmde upp oss.

Systersonen och hans fru ringde då vi var på väg hem och vi fick höra om detta spektakel: Matförgiftade handelsstudenter. Frun har precis börjat på Handels, men kunde inte följa med på denna resa. Trist kanske, tills denna information kom.

”Studenterna åt en buffé på ett ställe som hade hyrts exklusivt för dem och där studenter har ätit även tidigare år”, skriver Ylva Mossing.

Bussresan hem uppges ha blivit en pärs för studenterna.

”Situationen blev ohållbar under hemresan med buss – resenärer tvingades uträtta sina behov i plastpåsar ombord, och på rastplatser längs vägen köade folk i timmar för att komma åt toaletterna. Detta ledde till att hemresan blev kraftigt försenad”, uppger en uppgiftslämnare för Expressen.

Den årliga resan för förstaårsstudenterna genomförs för att de ska lära känna varandra och skapa gemenskap, berättar Ylva Mossing.

Jag vet inte om jag hade velat vara med i den gemenskapen… Stackars, stackars alla studenter!!! Hoppas att de har återhämtat sig nu. ”Kommer du ihåg när vi satt och bajsade i plastpåsar på bussen mellan Västervik och Stockholm?”

Sena kvällen avslutades när maken hämtat upp mig uppe vid E22:an hemma hos dottern som hade sina trevliga svärföräldrar på besök. Vi satt och pratade tills klockan närmade sig 23 och vi pallrade oss hem för att orka med en ny vecka. Det kändes som att jag hade hunnit leva en vecka på bara några timmar då jag väl låg i min sköna säng. Dagen kändes evighetslång! På ett bra sätt, alltså.

Ett Litet Ord

FRÖJD, uppdaterad och redo för sista kvartalet.

23 augusti, 2026 4 kommentarer

”Hur går det med FRÖJD?”, frågade min syrra i somras. Lite tjurigt svarade jag att jag inte riktigt fått till den där fröjden och att ordet inte blivit mitt på det vis som jag hade önskat. Jag tror att jag mest hade en dålig dag, men mitt svar blev kvar hos mig själv. Vad var det nu jag tänkte med det där årsordet? ”Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.” Sedan jag påminde mig om mitt eget ansvar att göra något åt det här och sedan dess har det definitivt fröjdat till sig här hemma.

Kommer du ihåg den gungande FRÖJD-flickan vars ram behövde lite TLC? Även broderiet i sig behövde ett uppfräschande bad och lite ”fasters-strykning”. Nu hänger hon där i galleriet i hallen och gör mig glad varje dag istället för att vara ett projekt bland många som blir liggande i en hög. (Mitt bästa knep när det gäller att hänga flera grejer på väggen med bara en spik eller krok är att använda fiskelina. Den blir inte osynlig, men jag har aldrig störts av detta.)

Jag har sett till att ta mig tid att plocka in buketter och även att stanna upp lite mer ofta, trots att det är i slutet på säsongen med tillgång till många fler blommor. Varma färger, kalla färger, stort och flashigt, enkelt och stilrent. Jag har försökt tänka lite utanför lådan (vilket inte syns på de här bilderna) och jag har använt vaser som vanligtvis inte får komma ut från skåpet. Omväxling förnöjer? Ja, så är det säkert för många, men uppenbarligen är jag en person som oftast väljer favoriter. Jag har därför även plockat ut ännu fler aldrig så fina skålar, vaser och ljusstakar som mest bara står i sina skåp och lådor. (Japp, den där utrensningen som pågått i flera år fortsätter.) Och sedan…

… har jag gjort något som inte alls hjälper utrensningen. Maken bad mig stanna på en loppis på väg hem igår då han ville köpa en gammal såg som han sett där. Jag blev kvar länge och pratade med loppis-ägaren som ofta är och hjälper en av våra grannar. Han var även ofta hos den förre ägaren till vårt hus, så han hade många historier att berätta om vår plats på jorden. När jag väl åkte därifrån kände jag mig glad och dessutom hade jag med mig ett gammalt dockhus som jag hade betalat 80 kronor för. Vad ska jag göra med det? Tja, vi får väl se. Jag blev dock förälskad och kände att det ligger mycket kärlek bakom detta projekt. Det finns till och med belysning i taket (bortplockat på bilderna).

Något som däremot passar väl in i både utrensning och FRÖJD är att jag tagit tag i den sista sorteringen av noter som jag gjorde i somras. Körens historik är uppdaterad och de sista noterna ligger på plats i alfabetsordning. De har dessutom fått plats i en lite högre hurts vi fick av svärmor efter hennes utrensning hemma. Den passade perfekt i garderoben i syrummet! Jag är annars försiktig med att ta in mer förvaringsgrejer i form av skåp, hyllor eller lådor. ”Allt ska ha en plats” för att få flytta in här hemma blir meningslöst att ha som ledord om man bara fyller på med mer förvaring. Ju fler lådor som finns, desto svårare är det att få överblick. Det här är ett av problemen gällande organisering som jag verkligen fått upp ögonen för under det här evighetsprojektet. Jag vet att jag har behövt tid för att släppa taget om en del grejer, men jag är också glad över att det har inneburit att jag lärt mig att prioritera vad jag vill ha kvar, inte bara vad som måste sparas. Att vi är två personer i hushållet som vill ha det luftigt omkring oss, men ändå känner oss känslomässigt anknutna till grejer gör det inte lättare, hahaha!

Det sista fröjdefulla projektet för den här gången är den fina kompost som maken byggt. Hurra!!! Här vill jag ha massor av grejer att fylla på med. Jag har längtat efter en kompost i flera år. När trädgården utvecklas med olika byggprojekt blir jag alltid lika glad. Det tar sin lilla tid, men det blir bra. Bakom komposten finns det nu plats för jordärtskockorna som ska flyttas dit. Där kan de växa på hur mycket de vill och kan ge lite extra skugga under sommarhalvåret. Inte blir jag irriterad om de äts av sniglar heller. Nog om detta.

Min själ sjunger av detta! De senaste dagarna har maken och brorsan varit och satt upp läkt och målat fönster och dessutom har byggställningen plockats ner. Heja, tycker det blivit så fint. Lite mer läkt ska komma upp och andra hälften av panelen får bytas ut nästa år (eller när det blir). Det känns som en dröm att det kommit så här långt och jag är otroligt tacksam till alla som gör detta möjligt. Några andra som sjunger och spelar är de fantastiska musiker jag får uppleva i höst då det ska in lite mer fröjdefull live-musik i livet. Två biljetter är inhandlade och det ska bli så mysigt! Körtävlingen fick mig inte att tröttna, snarare tvärtom. Och lite Marinens musikkår, Margareta Bengtson och musik på skånska sitter aldrig fel. ”Är det här tillräckligt med FRÖJD för dig”, frågar jag mig själv. Och svaret är ja! Så här ska det vara, så här ska det kännas.

Musik

Vad hände med…

29 juli, 2026 10 kommentarer

… Shania Twain? Så tänkte jag igår kväll då jag satt i arbetsrummet, städade skrivbordet och lyssnade på min jääättelånga ”gillat-lista”. Jag lyssnade så mycket på hennes musik då barnen var små. Någon gång på vägen försvann hon i samband med att hennes man bedrog henne med en av hennes närmaste vänner (det slutade med att Shania gifte sig med hennes man) och Twain fick borrelia som skadade hennes röst svårt. Jag har inte lyssnat på någon ny musik från henne sedan 2017 då hon gav ut Now, men i samband med all sorg runt mina föräldrar fanns det inte mycket utrymme för den sortens låtar. När jag nu googlade visade det sig att jag helt hade missat ett album som kom ut 2020 och, tro det eller ej, ett som gavs ut för FEM dagar sedan! Jag har ingen som helst aning om att jag hört eller sett något om detta, men jag har svårt att tro att jag ville veta mer om Shanias förehavande bara för att Man, I feel like a Woman spelades på Spotify?! Svaret på det kommer jag inte att få, så jag får vara nöjd med att jag blev inspirerad till att leta upp henne. Vilken röst hon har! Under många år kunde hon inte sjunga alls pga nervskada på stämbanden, men hon har jobbat hårt på att återfå funktionen. Det visar sig att hon har jobbat i Las Vegas, som så många stora artister. Hennes ”nya” röst är djupare och passar hennes musik helt perfekt. Jag måste alltid lyssna in mig på ny musik för att riktigt fastna för den, men det nya albumet Little Miss Twain har definitivt gett mersmak. Jag vill sätta mig in i texterna och lära mig melodierna för att kunna sjunga med. Jag vill känna hur musiken rinner över ryggen och in i mitt hjärta. Kanske får det vänta lite. Om två veckor ska jag nämligen vara med i World Choir Games in Helsingborg med kören. Därför behöver jag nöta in det sista utantill så jag kan varje låt till punkt och pricka om någon väcker mig mitt i natten. Att ha något att trycka in lite här och där för att rensa öronen (tops är ju inte bra att använda, hehe) är nog bara bra förresten, så kanske kör jag Little Miss Twain av den anledningen? Vi får se.

Musik

Ljusa kvällar om våren.

29 maj, 2026 18 kommentarer

Dagarna går verkligen i ett just nu. Jag känner mig lite skör, som sig bör. Ikväll kommer danskarna på besök och lilla Tittis familj FLYTTAR HIT! Vi har samtidigt en mycket intensiv helg med kören och jag kommer in i den lite allergisk och med efterdyningarna av en förkylning. Att stötta i sorg och allt som kommer med den bidrar med sitt och så är det alla mina törstiga växter som kallar på uppmärksamhet. Detta är livet.

Kom när jag satte mig i bilen efter kören igår att tänka på Kristina från Duvemåla och ”Ljusa kvällar om våren”. Jag satte på den högt i bilen och så lipade jag såklart.

Tänkte att jag är glad att jag är här och slipper sakna min familj, men så tänkte jag på tiden i USA och så grät jag för det som inte längre är. Jag stannade nere vid vattnet och tog in den vackra himlen och det faktum att Karlskrona är en stad som bokstavligen ligger på vattnet. Aspöbilarna stod och väntade på att deras färja skulle släppa på dem, själv fick jag köra runt till min ö. Jag tänkte på mormors fastrar som emigrerade här från Sturkö och hur deras liv blev (kanske inte precis som de hade drömt om) och på farmors och farfars släktingar som inte heller direkt fick det liv de kanske hade drömt om. Livet i Amerikat var tungt det också, för det är sådant livet är. Det gäller att bita i sig det i lagom stora munfullar helt enkelt.

Jag stannade förbi ICA Maxi och handlade lite grejer till helgen och fortsatte lyssna på Kristina och så grät jag. Denna musikal har varit så viktig för mig de senaste trettio åren. Musiken, texterna, känslan. Allt det där sitter i mitt muskelminne. Hur mina amningshormoner skapade grundkänslan då jag lyssnade om och om igen på cd:n. Hur upplevelsen av musikalen (som var en överraskning) skakade om mig in i mitt innersta. Hur jag lyssnade på musiken i Philly när jag längtade hem till Sverige (fast jag visste att vi inte hade flyttat för evigt), hur jag lyssnade i Orem då jag inte visste om vi faktiskt hade emigrerat på riktigt och hur jag lyssnat då jag längtat till mina berg (jag vet, lite skizzat). Att ha ett nostalgiskt hjärta bidrar både till glädje och sorg. Men jag tror faktiskt inte att dessa tårar handlade om Kristina, utan om annat som bara behövde komma ut. Och det var väldigt skönt att låta alla känslorna komma. Nu vill jag önska dig en finfin helg! Hoppas den bjuder på härliga upplevelser och/eller vila, vad du nu behöver.

Musik

Spotify igen.

18 maj, 2026 6 kommentarer

Idag får det delvis handla om Spotify igen, helt utan planering. Jag hade inte koll på att ett av vårens roliga äventyr, att med Fredrikskyrkans kammarkör få vara med och spela in en av Carl-Gustavs låtar till hans album Omloppsbanan, skulle visa resultat igår. Då gavs nämligen albumet ut på Spotify och vi fick äntligen höra låten i sin helhet och hur körens insats blev. Carl-Gustav heter egentligen Fredrik Gustafsson och är till vardags chef på kultur- och fritidsförvaltningen i Karlshamns kommun här i Blekinge. Innan han hamnade där utbildade han sig till kompositör, arrangör och dirigent, jobbade som professionell trumpetare, var konstnärlig ledare och dirigent för kammarorkestern här i stan, frilanskompade och sjöng i lite olika band. Förra året var han med i P4 nästa stjärna och vann Blekingefinalen och han har uttryckt att det nya albumet har gett en ”nytändning” för det egna musicerandet. Låten som vi sjunger med på heter Till månen och tillbaks (tycker den är så fin, han har skrivit den till sina barn), men här har du hela albumet.

Musik

Underhållning 24/7 – Spotify.

17 maj, 2026 6 kommentarer

Jag fick häromdagen (som alla andra med Spotify gissar jag) ett litet nedslag i mitt musiklyssnande sedan runt årsskiftet 2008/2009. I början kunde jag inte riktigt fatta precis vad det var som hände. Fick jag verkligen tillgång till hela världens musik på ett bräde? Ja, nu var det ju inte riktigt så. I början har jag för mig att utbudet av artister var stort, men långt ifrån komplett. Det har gått många diskussioner runt vad Spotify egentligen har för ansvar, hur mycket artister ska få betalt för varje uppspelning, om AI-genererad musik ska få ta plats på denna plattform och lite annat smått och gott. Visst finns det artister som har valt att inte finnas på Spotify, några har dragit sig bort från Spotify och eftersom buffel och båg också förekommer i denna värld tar ibland Spotify bort kunder som misstänks för fusk. Ibland blir jag extra störd på att vi har en värld där oärlighet är en så stor del av vad vi behöver förhålla oss till. Jag gissar att syntharna fick höra att deras musik var fusk då de började experimentera med samplade ljud och annat, så det gäller väl att bara sortera om sina antaganden om nyheter i hjärnkontoret i takt med att förändringar sker.

Jag behöver inte oroa mig för att jag inte utsätter min hjärna för en variation av intryck. 50 468 olika låtar är kanske inte mycket alls? Det behövs jämförelse för att ge detta nummer ett värde. 50 468/17,5 år ger 2884 olika låtar per år, alltså 8 nya låtar per dag. Med tanke på att jag lyssnar så mycket på spellistor (=lyssnar många gånger på samma låtar) är min gissning att jag tillhör kunderna som drar nytta av att buffébordet erbjuder oändligt med smakprover.

Jag fattar inte varför jag gick med i Spotify i december och lyssnade på den första låten i januari?! Jaja, att det blev en av mina stora favoriter A Whiter Shade of Pale som spelades känns inte konstigt alls. Att det var King Curtis sax-version av låten och inte Procol Harums original känns dock märkligt, även om jag älskar både King Curtis och sax. Om jag för första gången hade hela världens musik framför mig och Spotify-tanken var helt ny i mitt huvud hade jag velat lyssna på Whitney Houston, eller Dolly Parton, eller Vivaldis Nulla in Mundo Pax Sincera eller någon låt jag just kärat ner mig i på radion. Eller? Kanske låg bara ett gäng random låtar på startsidan? Kommer du ihåg? Jag har nämligen noll minnen från denna tid.

Ditten och Datten

Laddad för ny vecka.

27 april, 2026 6 kommentarer

Efter tre dagars musikpåfyllnad känner jag verkligen hur energinivån är betydligt högre än då jag påbörjade förra veckan. Vilken boost! Så tacksam för möjligheten att kunna få så härliga upplevelser i denna stad som har ett oförskyllt dåligt rykte. Jag får alltid höra att det inte händer något i Karlskrona, att det är segt, att det är tråkigt. Som jag skrev häromdagen (typ) – man får inte roligare än man gör sig. På konserten i Tvings kyrka var vi kanske 20 personer som fick uppleva högklassig underhållning och i Amiralitetskyrkan var det väldigt glest i raderna med tanke på vad som spelades. Man kan inte mata människor, det måste finnas ett eget intresse och ett eget driv för att leta upp eller skapa det man saknar. Jag känner till många eldsjälar inom flera områden, men det är svårare att få folk att engagera sig. Det är lättare att gnälla, alltid lättare att gnälla… Jag har hört om flera tillfällen där ”vuxna” anordnat grejer för studenter, men ingen kommer. Min syster läste en annons där tre unga män sökte följande ”Möblerad lägenhet med 4-5 rum, centralt i Karlskrona, under sommarmånaderna önskas hyras.” Är det inte så vi kanske är lite till mans? Ge mig två minuter till tåget, fem till skolan och så en hyra som passar ett studentlån… Gossarna som sökte boende kommer faktiskt att få precis det de sökte då min syrra och svåger numera är empty nesters och brukar hyra ut rum till studenter. Snacka om tur!

Apropå syrran, jag frågade om vi kunde komma förbi efter kyrkan och ta med lite överbliven kirskålspaj och sallad, kanske hjälpa till lite inför ovan nämnda gossars inflytt. Det tyckte hon lät jättekul och så dukade hon upp värsta buffén. Så gott det var och inte minst vackert. Man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen. Jag kan också tala om att osten Biskop Brännvin som har fått stå framme en stund kan vara min favoritost någonsin. Eller iallafall igår. Så god med lite smör och finncrisp! Efter det skulle syrran och maken jobba lite tillsammans, men jag tog en rask promenad till Amiralitetskyrkan där…

… vi kom att bjudas på härliga toner från Roman och Händel. Erik (dirigent och kyrkomusiker i Amiralitetet) är min gamla körkompis. Han är alltid så bra på att presentera musiken som ska framföras. Han berättade om hur efter vi var i musikvärlden på 1700-talet även om vi var en stor krigarnation. Karl XII skickade (därför) iväg Johan Helmich Roman på en studieresa ut i Europa för att ”på någre år få resa till att perfektionera sig i musiken”. Roman studerade sedan för bl a Händel i London och under fem år studerade han både musik och språk. Han verkar verkligen ha fått utlopp för hela sin kapacitet som människa. Vilken spännande person! Jag var tvungen att slå upp honom när jag kom hem och blev ännu mer imponerad av det jag läste. Här kan du också gräva ner dig i Johan Helmich Roman om du vill. Om jag hade hört att han framlevde sina sista år i livet utanför Kalmar måste jag ha glömt det, men så var det iallafall.

Här får du ett smakprov av musiken vi fick lyssna på igår. Jag går in i veckan med lite mer spänst i stegen. Hoppas att du också får göra det.

Ett Litet Ord

Musikhelg med mycket FRÖJD.

26 april, 2026 4 kommentarer

Idag är det den 26 april. Hur står det till med alla nyårslöften? Jag har inte träffat någon som har pratat om sådana på några månader eller hört sådana löften nämnas i någon typ av program. Själv försöker jag ”jobba” med mitt årsord FRÖJD med jämna mellanrum. Jag använder citationstecken, för visst låter det lite fånigt att jobba med ett ord? Sanningen är bara att det är just det jag gör. Igår skrev jag om resiliens, denna superkraft som vi alla kan bjuda in och bli bättre på om vi vill. När jag valde FRÖJD som årsord var jag inte säker på att det var något som faktiskt skulle gå att jobba med, men jag var villig att testa. Jag har ett fantastiskt liv, men jag kände att jag ville bjuda in mer glädje, mer skratt, mer öppenhet, mer lätthet, mindre mörker – jag önskade mig helt enkelt ett mer fröjdefullt liv! Något jag ville göra för att uppnå detta var att uppleva mer live-musik. Hur har det gått då? Tackar som frågar. Sådär. MEN, den här helgen har jag lyckat maxa musiken. På bilden här ovan ser du korister och orkestermedlemmar från Aurehøjs musikgymnasium i Danmark. De bjöd på en underbar eftermiddagskonsert som jag lyckades klämma in trots den där bristfälliga tiden. Jag jobbade helt enkelt med det och bestämde mig för att ägna några timmar åt att carpe diem… Så glad jag är att jag gjorde det. Alltså, jag och mina mjuka kanter… Mina tårar rann och hjärtat slog och jag klappade och tjoade. Vi var inte många i publiken, men vi som var där var minst sagt entusiastiska.

Vill du få en känsla för vilken typ av musik som spelades så har jag satt ihop en lista här. Arrangemangen var såklart annorlunda för de flesta av styckena, men det är rätt låtar. Roligast var ”Trollflöjten på fem minuter”, men eftersom jag inte hittade något sådant arrangemang så lade jag in lite Papageno.

Igår var det så dags för en konsert jag sett fram emot en längre tid. Några av mina körvänner, gamla och nuvarande, skulle vara med i Lars-Erik Larssons Förklädd gud. Jag älskar detta verk, jag älskar att sitta i publiken i Fredrikskyrkan, jag älskar att få ta in resultatet av duktiga musikers ansträngningar. Det blev så bra! Fredrik Gustavsson ledde, Anna Jeftas och Staffan Sundås körer Vox Aurora, Aspö kyrkokör och Vox Cantus sjöng, Karlskrona Orkesterförening spelade, ur-karlskroniterna Karin Thulemark och Johan Bogren var solister och Isa Löwenadler reciterade med bravur. Den här konserten var desto mer välbesökt – kyrkan var nästan full. Kul! Bonus blev Vilar glad i din famn, Klinga mina klockor och väl valda delar ur Frösöblomster. En och en halv timmes ren njutning (om det inte hade varit för de där 10 000-kronorsstolarna som inte är skapade för människorumpor)… 150 kronor – mindre än vad en sushi kostar nu för tiden. Jag hade betalat och gått idag igen om jag hade chansen, men idag fortsätter jag istället musikhelgen med barockkonsert i Amiralitetskyrkan. Ida Meidell, min favoritviolinist, har återigen satt ihop en ensemble och min gamla körkompis Erik som numera är kyrkomusiker i Amiralitetet står för ansvaret. Det blir med stor sannolikhet en njutbar stund med toner från Roman och Händel.

För övrigt förväntade jag mig inte mycket tulpanfröjd i år pga olyckliga omständigheter, men varför hänga läpp för ovissa framtida dagar om man istället kan njuta av idag?! Och idag HAR jag tulpaner! Tänk vad livet har att bjuda på om vi bjuder in det till dans!

Funderingar

Att ta sig tid att stanna upp.

23 april, 2026 10 kommentarer

Det är så mycket att göra nu. Jag hamnar i snurran där den vinnande tanken är att tiden inte räcker till, men det stämmer ju inte. Jag har varken mer eller mindre tid än någon annan. Den tid jag har är den jag har. Det betyder att jag behöver påminna mig om att inte leva i den framtid som inte finns.

Jag har här och nu.

Precis som varje år kommer jag att glömma att vattna något medan jag inte kommer att omskola något annat. Jag kommer att gödsla med fulsäckar från ICA eller Blomsterlandet. Vattnet i brunnen kommer att ta slut. Den sista frostnatten kommer att ta död på något. Sniglar, rådjur, mögelsporer och jordloppor kommer att festa på plantor som jag omsorgsfullt lagt tid och omsorg på.

Jag är här och nu.

Växthuset och tomatkuvösen fanns inte för några år sedan, men vi fick ändå mat att äta. Det fanns inga perennrabatter längs den västra stenmuren, men jag plockade ändå in buketter att njuta av. Grusgången var nästan överväxt, men vi kunde ändå ta oss fram till både ytterdörren och verandan. Ladan var full av skräp, men den var ändå charmig och ändamålsenlig.

Jag lever här och nu.

Vi har kommit så långt sedan vi köpte huset sommaren 2019. Så långt! Och det på exakt den tid vi hade, varken mer eller mindre. Jag påminner mig om det medan jag tar mig tid att njuta av violer, backsippor och olika vårlökar istället för att sucka över det som inte blev eller det som jag inte har råd eller hinner med. ”Du kan bli som du gör dig” fick jag höra då jag som liten gjorde fula miner. Det är så sant som det är sagt. Jag får det som jag gör mig. Tack för livet, för min stund på jorden.

Ps: Så här blev påfyllnaden av guldbokstäverna om du är intresserad.. Jag använde mig av Liquid metallic permanent paint gold och vet att det kommer att behöva fyllas på nästa år igen.

1 2 3 … 35 Nästa →