… efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna de går och går efter varann – VA?! Måndag försvann.” Mamma Mus veckovisa lever jag just nu. Jag vaknar och somnar och däremellan händer det så mycket att bloggen inte riktigt hinns med. Det är naturligtvis okej att det är så, detta är livet. Härligt! Under tiden har lilla Titti slutat med blöjor, rosor och päronträd har smaskats på av hungriga individer, rådjuren har hunnit skrapa på nya äppelträdet trots skydd (tydligen inte tillräckligt högt upp), jag har ”hittat” fler släktingar, det förbereds för begravning och student och kycklingarna, de bara växer och växer.
Något som också växer är de uppstammade Dr Westerlund. Kanske inte så snabbt som jag hade tänkt mig, men det är okej. De tar sig iallafall. Jag ska nog ge dem lite pelargonnäring, jag tänker inte riktigt på det då jag vattnar pellisarna i trappan där ute.
Min svägerska och svåger har gjort en uteplats som är alldeles magiskt fin! Här kommer det också att växa och prunka framöver. Jag älskar ju ölandssten, men känner inte många som gör det. Än så länge ges sådan bort både här och där. Gissa att jag fick hjärtrusning då jag fick se detta projekt?! Snacka om känslor av avundsfriskhet. Det är bra att jag får lov att sitta här och njuta om jag vill. Svägerskan är otroligt kreativ, att hon blev trädgårdsmästare blev en fullträff. Så kul att hon kan omsätta det i sin egen trädgård. Inga skomakarungar där, inte.
Apropå växande. Hur gammal är man om man tar kort på vattenmätaren? Denna rejäla genomvattning satte fart på hela trädgården och gav mig lite andrum i vattnandet. Det sägs att det ska komma mer nästa vecka. Jag hoppas på det, men vill såklart inte att det ska regna på alla studenterna! Nattregn är TOPPEN.
När syrran kommer till stan från Nynäshamn vill jag såklart träffa henne. Nu hade hon ett jobb tillsammans med Visit Karlskrona och jag tog med mig dotter och barnbarn och plockade upp Annika för vidare färd mot en annan av öarna i skärgården, nämligen Hasslö. Vi åt lunch på trevliga Sjöboden, njöt av vackert väder vid sandstrand och andra vyer än vanligt och så passade vi på att stanna till hos faster, farbror och kusin på Jordö. Att inte göra planer flera veckor i förväg (det ”normala” svenska) gör att man riskerar att missa den man vill träffa, men å andra sidan blir det lite mer lättsamt och inte så krångligt för den som blir besökt. Det var iallafall jättemysigt. Även om småtjejerna inte kommer ihåg besöket känns det fint att kunna ge dem deras rötter.
Rötter fick jag också ge en nyfunnen släkting som aldrig hade sett någon bild på sin farmor. Här sitter hon längst till vänster i egen hög person, så gullig och finklädd. Jag skickade även en massa bilder och lite mer information om den lilla tösens mor och hennes syskon (moderns yngsta lillebror var min mormors far), både öden och äventyr. Jag letar själv efter mer information och hittade senast igår en släkting i USA som kommer att kunna täcka upp fler kunskapsluckor. Ibland är internet verkligen helt fantastiskt. Jo, ganska ofta när jag tänker efter.
Vi var hembjudna till vänner i Småland och fick se hur fint de gjort sedan de flyttade in i sitt nya hem för ett par år sedan. Golvet i hallen är målat av frun i huset med hjälp av tejp. SÅ snyggt! Hela huset är otroligt charmigt och fullt av mysiga vrår, härliga och lite speciella kakelugnar, ett drömkök och inte minst ett bibliotek to die for. Jag älskar vårt hem, men tycker också att det är jätteroligt att se andras stilar och lösningar. Dessutom påmindes jag om varför jag älskar rhododendron (precis som ölandssten fnyser många åt denna drottning) och fick se några helt magiskt vackra exemplar i deras trädgård.
Nu fortsätter vi med sextioårsfest, flera studentfiranden och begravning. Vi vill såklart även hänga med makens lillasyster som är hemma från Australien. Detta gör att jag tar en bloggpaus under den här veckan. Hoppas att du som brukar titta in och läsa får härliga och minnesvärda dagar. Du får med dig en fin Sturkösolnedgång på vägen.
Åh, det är ljuvligt att få tillgång till sin näsas fulla kapacitet efter ett par veckors nedsättning, eller till och med heltäppa. Igår kände jag hur världen doftade som var det första gången någonsin jag fick använda min näsa på riktigt. Du har kanske sett de där tårdrypande filmerna på små barn som får hörapparat eller glasögon och får höra eller se sina föräldrar för första gången? Den känslan. Ren och skär glädje, den renaste sorten! Oxlarna blommar och gör världen osedvanligt vacker för både ögon och näsor. Eller, det är väl en sanning med modifikation. Jag älskar doften, men vet också att alla inte gör det.
Inne hos kycklingarna håller jag rent och fint med nya tidningspapperslager varje morgon, men fodret luktar pecka. Det må vara en doft jag inte riktigt uppskattar, men det struntar jag högaktningsfullt i, för de där små dunbollarna luktar desto mysigare. Vi tar upp dem flera gånger om dagen för att gosa med och socialisera dem, få dem att veta att vi är deras och att de är våra. Jag tycker mig märka att de redan accepterar mig bättre då jag är där.
Sedan är det försommardofternas försommardoft: nylagd asfalt! Det luktar ju bara så underbart och dessutom är det härligt att köra på den. Jag var på Blomsterlandet för att fixa blommor till de andra två gravarna jag har hand om (mammas gjorde vi fin i måndags) och ägnade flera minuter åt att bara stå och sniffa. Hahahaha! Tur att det inte är lim eller thinner jag väljer att sniffa, utan oxel, kyckling och asfalt. Vilka är dina bästa dofter just nu?
Nu blev det en del barnbarnsinlägg på en gång, men jag lovar att det kommer annat igen alldeles snart. Vi har en del spännande på gång här hemma, något som jag längtar efter att få dela med mig av. (Jaja, få nu inte allt för höga förhoppningar, men jag vet att inte bara jag tycker att det är roligt.)
I vanlig ordning firades Mors Dag med att jag köpte några buketter liljekonvaljer av mina brorsbarn på Bergåsa. Deras Mors Dags-kiosk med liljekonvaljsbuketter och småkakor är alltid en succé. En av buketterna fick följa med svärmor till Mörtfors, den andra tog jag med till mammas grav. Hennes brudbukettsblommor brukar alltid få en plats på graven just till denna dag. Kyrkogården var full av människor. Jag har aldrig bott så nära en kyrkogård förut, men har fått för mig att den här är ovanligt välbesökt. Många är de som vårdar och fixar vid gravarna och specialdagar är det alltid mycket aktivitet runt kyrkan.
Det var fullt upp med allt hela dagen, men några foton blev det inte av att jag tog. Vi hade det iallafall bra! Danskarna och lilla grannfamiljen kom alla hem till oss och åt mors dags-middag innan den ena svärsonen körde upp till Stockholm igen (han behöver jobba där juni ut) och danskarna körde hem till sitt. De senare hade packat med sig ett gäng plantor som hade blivit över här hemma, men som jag inte hade kunnat göra mig av med. Nu har jag bara en paprika som ska få större kruka och kanske en tomat, men annars är det bara någon låda med ärter kvar att sätta. Odlingssäsongen går in i den period där det ska vattnas och rensas för att ge de bästa förutsättningar för kommande skörd. Den här veckan får vi kanske lite regn. Det hade verkligen varit skönt, men jag vågar inte hoppas för mycket. Tills dess är det bara att fortsätta köra med vattenkannestyrketräning.
”Gillar du syrener, mormor?” ”Har du något gott att äta, mormor?” Eller mojmoj… Tusen frågor som jag gärna svarar på.
Att få lilla Titti som granne har förändrat förutsättningarna i grunden. Jag ser fram emot att ha min lilla sidekick som sällskap i trädgårdslandet. Hon är synnerligen villig att hjälpa. Det gäller att smida medan järnet är varmt, så jag ska passa på att lära henne allt jag kan!
Jag skrev att jag skulle pausa bloggen över helgen, men se, det blev en riktigt lång helg. Livet kom emellan. Ett bröllop som vi inte kunde gå på. Och döden. Ute kvittrar fåglarna för fullt, gräsmattan ser ut som modern konst i grönt och brunt och ”inte en droppe regn på fleeeera daaaar”… Och pelargontrappan har kommit på plats, men får kanske flytta lite på sig medan verandans rödfärg målas om.
Vi fick en jättefin helg med våra vänner M och S. De har funnits i vårt gemensamma liv från allra första början. (M:s brorsa sa till maken att han kände en jättefin tjej. ”Hon är lite tjock men bakar god äppelpaj” – fattar inte att maken inte högg till direkt på det betet. Det ordnade sig av sig självt så småningom, phew.) Nu för tiden är vi till och med släkt då S är moster till vår svärson. Tänk hur livet kan bli! Så bra, så bra. Nu för tiden försöker vi få till en träff om året och i år kom boråsarna till oss. Vi såg till att äta gott, prata mycket, promenera långt och var på utflykter till Kristianopel, medeltida kyrkor, Solliden och Ölands motordag i Borgholm (fråga inte, men det sista blev en toppentrevlig bonus).
Jag tänker på när jag fick träffa brorsans vaktlar och fick se ett vaktelägg IRL för första gången. Så litet och otroligt vackert! Själva fåglarna är inte de vackraste jag sett, men de är definitivt roliga. Min systerson gifte sig i Skottland, men vi hade inte möjlighet att vara med denna gången. Den här gången kunde jag istället hämta syskonbarn i skolan. Jag kommer alltid att tänka på vaktlar då jag tänker på min skotske systerson och hans gulliga fru hädanefter.
Detta foto ser ut som skräp, men gör mig glad. Jag fick gå bort och mäta lite i huset till lilla familjen som flyttar hit på fredag – iiiiihhhh!
Igår hade jag börjat förbereda middag till trevliga gäster som var på ingång då jag fick ett samtal som gjorde att allt avstannade. Ett dödsbud, en inställd middag och en kväll på lasarettet för att sörja tillsammans. Tänk så lite vi vet och tur är väl det. Det spelar ingen roll att man är förberedd, döden kommer aldrig ”lämpligt”. ”Ska vi ta en pizza”, frågade maken då vi satt på vägen hem och var alldeles urpumpade. Jag hade börjat med köttbullar, potatisen till potatismos var skalad och pressgurka stod i kylen. Äh, vi gör klart istället, tyckte jag. Och så blev det. Vi gick där i köket under tystnad. Åt köttbullar, potatismos, gräddsås, pressgurka och lingonsylt under tystnad ”mitt i natten”. Var tacksamma för livet under tystnad. Så konstigt det känns när ens eget liv fortsätter medan någon annan inte längre har tillgång till sin kropp. Nu får vi stötta, hjälpa och se till att göra vad vi kan för att hantera ”efter”.
Maken har börjat ett nytt jobbuppdrag och är på annan ort, jag har suckat över torkan och varit tacksam över att det finns vatten att vattna med, jag har varit tacksam över familjen och jag ser fram emot att få gå på musikal ikväll då brorsdotterns skola bjuder på show. Allt är som vanligt, men ingenting är som vanligt. Och livet fortsätter framåt, precis som det alltid gör.
… så där vackert kommer jag ut och tar emot den med öppna armar. Överallt sjungs det! Näktergalen och koltrastens sånger känner jag igen, de andra får jag väl skaffa den där appen ”alla” pratar om. Men vad heter den egentligen, du som vet? Träden sjunger. Oxeln har inte börjat blomma, men den är så vacker där den står vid vår nerfart. Fruktträden blommar med allt vad de har och mer blir det. Rabatterna fick en oväntad boost av 1,5 mm regn som föll igår. Det låter som ingenting, men det kallade fram både mördarsniglar och allas bästa uppträdande. Det är som att alla småplantor sträckte på ryggen och de stora växte fem centimeter över natten. Å, vad jag älskar det här. Nu ska jag snart jobba och har fullt schema hela dagen tills våra vänner kommer ikväll. De stannar över helgen, så det blir inget bloggat på några dagar. Men njuta, det ska jag. Jag hoppas att du får göra detsamma.
För över femtio år sedan träffade jag min ”längstakompis”, en av de personer som känner mig bäst utanför min familj. Våra samtalsämnen tar aldrig någonsin slut och vi kan alltid plocka upp tråden där vi släppte den, oavsett om det var för en vecka eller tre månader sedan. Igår föll det sig så att hon kunde komma hit i några timmar och skämmas bort på sin födelsedag. Vi gick en promenad ner till havet och satt där och gottade oss i solen i en timme. Jag älskar att sitta på ”träplattformen” som fiskeklubbens vedeldade badtunna står på. Man får iallafall en bättre chans att hålla sig undan fästingarna då än om man sätter sig i gräset. Vådan av att bo på Sturkö… (Hur många fästingar har du haft i år? Två har jag plockat bort så här långt.)
Hemma hade jag hängt upp foton på mig och C i hallgalleriet och på köksbordet var födelsedagsdukningen färdig. Vi åt mat som jag hoppades skulle uppskattas (torsk och potatis) och istället för tårta blev det…
… Gino! Detta är en av mina favoritefterrätter. Just denna kombo blev otroligt god, trots att jordgubbarna var spanska och inte hade så mycket smak: mango, mogen banan, kiwi, vindruvor och jordgubbar. Finriven vit choklad, 225° i tio minuter och så lite glass till det. Mums!
Fast det var C som fyllde år hade hon med sig tulpaner från sin trädgård som var fantastiskt vackra. Detta är vad min faster brukar kalla franska tulpaner, men de var plockade i C:s trädgård på Knösö. Jag var tvungen att slå upp vad franska tulpaner egentligen är:
Det vi kallar fransk tulpan härstammar från den sena enkelblommiga tulpangruppen. Det låter kanske ödmjukt men fransk tulpan är långt ifrån blygsam. Snarast är den något av en supertulpan. Den franska tulpanen har en väldigt lång och stadig stjälk och stora blommor. Den står oftast ovanligt länge i vas och böjer sig med tiden alltmer. För en del påminner rörelsen nästan om en ballerina som böjer sig vid sin balettstång.
De är verkligen som ballerinor! Färgsprakande individer som inte ber om ursäkt för sin existens. Jag ser fram emot att se dem ta mer och mer plats i den vackra bröllopsvasen från extrasyrran och hennes föräldrar. På så sätt kan vi fortsätta fira C:s födelsedag under många dagar framöver.
Nu var det ett tag sedan bloggbrudarna bjöd på en tia, så idag är det dags igen! Ämnet är brett och jag gissar att vi kommer att få olika svar hos oss alla. Det hade varit jätteroligt om du också ville hänga med och svara på frågorna. Lämna gärna en kommentar så vi kan gå in och läsa hos dig också. Du hittar de andra bloggbrudarnas tankar om inspirationskällor här: Sara, Annika, Anna och Anna.
Finns det någon som lever det liv som du skulle vilja leva? Ja, jag själv! Hahaha, det är kanske ett konstigt svar på denna fråga, men jag är så tacksam för att jag får vara här och nu. Jag har en fin familj, bor i ett härligt hem, får påta i jorden hur mycket jag vill och har mitt drömjobb. Jag vet dessutom att alla har sin börda att bära. Mina utmaningar är jag expert på efter 55 år, så jag är inte sugen på att byta ut dem mot andra. Med det sagt finns det naturligtvis många som lever inspirerande liv på olika vis. Jag brukar prata om att jag hade velat leva kulturtantsliv i Vasastan lite då och då, men det är helt klart görbart utan att jag behöver vara avis på någon som redan har det så. Jag behöver bara boka några hotellnätter och gå på några härliga utställningar och konserter. Klart!
Här och nu, vad behöver du inspiration till? Kanske någon kan ge dig tips på inspirationskällor. Hmmm, bra fråga. Jag vill alltid ha inspiration till trädgården och ladan. Håller mig ifrån Instagram och har de senaste månaderna behövt göra detsamma med Facebook pga att jag bara fastnar i reels om jag sätter mig där. Jag vill göra, inte titta på när andra gör. Men om du vet hur man löser bevattningssystem jättebilligt och jättesmidigt och om du har idéer om hur man kan inreda en gammal lada så tar jag gärna emot de tankarna.
Berätta om ett tillfälle när du blev inspirerad till att ta ett helt nytt steg i livet? Efter några minst sagt omvälvande utmaningar (fysiska, mentala, andliga) fick jag helt plötsligt ny kraft och lust. Jag hoppade på en utbildning till samtalsterapeut och har aldrig någonsin ångrat detta. Grejen är att jag aldrig hade kommit till det beslutet utan de där utmaningarna som hade skakat om mig i grunden. Jag slutade för många år sedan att säga ”inget ont som inte har något gott med sig”, men nog finns det något att lära sig av allt vi går igenom…
Vad är det som får din inspiration att flöda mest av allt och vad tycker du bäst om att göra då? Musik! Musik. Det kan handla om utövandet, om att lyssna på melodier som får mig i olika stämning och texter som hjälper mig framåt i mitt tänkande. Men andras tankar kommer på en andraplats hack-i-häl. Jag älskar att läsa forskningsrapporter (eller sammanfattningar av dem snarare), krönikor, bloggar, djuplodande reportage och andra texter av alla de slag. Vad gör jag då? Jag fortsätter gräva ner mig i ett ämne, funderar då jag promenerar, googlar på mer information och sedan skriver jag kanske en egen text. Eller så släpper jag bara taget.
Vilken tid på året är den mest inspirerande för dig? Hm. Mitt svar utan betänketid är hösten. Jag är en hösttjej rätt igenom! Har födelsedag i oktober, svettas då det är för varmt (typ över 21-22°) och ogillar verkligen vinterns kyla. Jag älskar färgerna och hur allt stannar upp och går till vila. Fast jag inte har jobbat i skolvärlden på många år känns höstterminen som den stora nystartstiden för mig och jag gillar verkligen den känslan. Det finns inte längre något att vattna i trädgården och jag kan knyta ihop planttantssäsongen, vanligtvis under stor tacksamhet. MEN – tänker jag lite mer så handlar det mer om att hösten är min FAVORIT-årstid. Mest inspirerande är nog ändå våren. Det är då jag drar igång alla mina trädgårdsprojekt, det är då jag försöker ha något slags visioner och bestämmer mig för vad den dyrbara tiden ska gå till. Jag bläddrar i gamla trädgårdstidningar och alla härliga trädgårdsböcker som annars står i bokhyllan och dammar. Livet handlar om så mycket mer än planttantslivet, men det är till det jag behöver mest inspiration vågar jag mig påstå.
Tidningar och böcker du gärna tar till som inspirationskälla? Som jag skrev i stycket här ovan så har jag många böcker som gäller trädgård. Lena Israelsson är drottningen då det gäller trädgårdslandet, men i början lärde jag mig mycket genom Sara Bäckmos böcker. Cecilia Wingård har skrivit vackra böcker om luktärter. Jag har sparat ett gäng Allt i Trädgård som jag tar fram och roterar för att inte behöva betala för en prenumeration nu. Lite snålt kanske, men mycket handlar om ren kunskap som inte förändras med tiden. Jag har fått sååå många bra böcker om trädgårdsplanering av svärmor. Nu skulle dock detta inlägg inte röra sig om trädgård. Inspirationsböcker sträckläser jag inte, så de uppfyller andra behov än det där lustläsandet jag skrivit så mycket om de senaste månaderna. Det är böcker jag plockar upp och bläddrar i för att leta efter en vers, en sida, ett kapitel som jag tror mig kunna få hjälp framåt i den stunden. Mina bokhyllor är inte riktigt lika kaotiskt sorterad som just denna, men jag tyckte att det var ett roligt nedslag i ”min inspiration”.
Vad brukade fascinera och inspirera dig som barn/ungdom som du fortfarande ägnar dig åt eller kanske helt har släppt? Något som jag verkligen gillade som yngre var att tjuvlyssna på de vuxna. Drömmen var att få sitta med då spännande ämnen avhandlades utan att bli ivägkörd. Släkthemligheter, relationsdiskussioner, samtal om livets komplexitet. Det handlade nog mest om att göra mig osynlig så mamma inte riktigt märkte att jag var där… Sanningen är att jag fortfarande älskar att tjuvlyssna. Som barn handlade det mycket om att få information som undanhölls för att jag var för ung för att höra ”sanningen”, men också pikanta ämnen som kanske mer passade vuxenöron. Som vuxen drivs jag av något helt annat. Det fina i att överhöra en konversation på ett fik t ex är att inse att vi människor tänker, tycker och resonerar olika beroende på bakgrund och att vi hela tiden kan utvecklas och låta tankarna ta nya vägar. Och att vi mycket mer ofta är lika våra medmänniskor än olika då vi vågar gå ner på djupet i konversationer.
Vad har du sett, hört eller upplevt nyligen som du kände var inspirerande – och varför tror du att det fastnade? Åh, det är som att besöket till Susanne Demånes trädgård var planerat inför detta inlägg, men så var det ju inte alls. Däremot var detta besök det som verkligen inspirerade! Jag tog ett fult foto på hur Susanne hade målat sådana där betongplattor med småsten som alla hade på sjuttiotalet i svart och vitt för att sedan lägga dem i ett schackmönster. Så läckert! Så där ska vi ha det någonstans i trädgården, sanna mina ord.
Vad gör du när du saknar inspiration? Bläddrar i böcker, lyssnar på musik eller pratar med någon. Ser till att peppas av rätt personer. Ställer mig själv mot väggen. Det blir lätt så att jag drar upp telefonen för att jag TROR att det finns inspiration att finna där, men det stämmer typ aldrig. Nej, bättre är att ta en stund med mina egna tankar, slå en signal till en inspirerande människa eller ta en promenad. Tio gånger av tio.
Hur påverkar sociala medier våra inspirationskällor? Detta är något jag funderat på mycket och även skrivit om här i bloggen. Det är inte vettigt att vi lägger så mycket tid på att se andra göra saker istället för att göra dem själva. Jag tror det är en av de värsta fällorna SoMe lägger ut för oss. Det är så lätt att fastna utan att komma vidare, fast tanken var att det skulle inhämtas inspiration. Pinterest blev för mig en enda gröt av grejer som aldrig någonsin blev gjorda. Nu vet jag att andra inte alls känner så och det respekterar jag. Inspirationskällor som jag känt blivit mer till svarta hål än inspiration är Instagram och Pinterest, men den här sidan nyår har Facebook gett samma känslor. Jag hatar att känna hur tiden försvunnit till absolut ingenting vettigt utan att jag har märkt hur det gick till. Det var som när jag jobbade natt och körde hem efter ett pass och liksom glömde all tid som gått mellan det att jag körde från Gullberna och när jag parkerade bilen hemma. Läskigt. Å andra sidan har nog de flesta i västvärlden ätit Marry Me Chicken och annat smarrigt och varit tacksamma för tipsen till dessa jättegoda recept. Utan sociala medier hade jag nog inte heller lärt mig att skapa nya rabatter genom att bara lägga kartong på gräs. Detta är väl antagligen en gråzon precis som så mycket annat. Jag har haft jättemycket kul med sociala medier och har ett gäng underbara små fotoböcker från våra år i Orem som inte hade funnits utan Instagram. Grattis till alla som har ett naturligt driv och därmed kan skapa sig en business och en livsstil som de är nöjda med genom att arbeta hårt och samtidigt få betalt för det! För alla som bara sitter och sväljer inlägg på inlägg på inlägg på inlägg så är nog tyvärr SoMe inte några särskilt hållbara inspirationskällor… Kanske är SoMe jättebra för kreativitet? Någon kanske har forskat i om folk har blivit mer kreativa med all denna inspiration. Det ska jag rota lite mer i, men det får bli en annan dag.
Hoppas att du också fick inspiration att skriva om dina inspirationskällor! Det hade varit jätteroligt att läsa om dem.
Jag kom just på att jag inte känner mig stressad inför sommaren, en känsla som jag haft vid den här tiden de senaste åren av olika anledningar. Den främsta tror jag har varit att vi hade en hysterisk (t rolig) sommar för ett gäng år sedan där det inte fanns en enda ledig dag till att bara vara på flera månader. Jag var helt slut efter de månader som för Svensson ska vara den tid där D-vitaminförrådet fylls på och livet liksom dansar fram i skärgårdar, i handelsträdgårdar, vid grillar, i stugor och på båtar. Nej, jag vet om någon att i september knackar många på hos terapeuten för att ta tag i sina liv och sina relationer efter just den tiden. Sommaren är i vårt mörka land en teoretiskt magisk värld tills det är dags att leva den. Pusslade semesterdagar, väder som gör vad det vill, skavande relationer som utvecklas till riktigt vattenfyllda blåsor, ansträngd ekonomi, verklighet som inte når upp till förväntningarna och besvikelse över att andra inte prioriterar som man själv gör. Nu låter jag som värsta pessimisten. Min pessimistiska basnivå är förvisso verklig, men jag menar inte att det är sådär illa som jag skriver här. Inte för alla och inte hela tiden. Att vara medveten om att förväntansglädjen rent naturligt kan vara större än att vara i nuet är bra att ha med sig. Det kan vara så hjälpsamt att låta besvikelsen komma ut en liten stund, men sedan är det viktigt att ta ansvar och inte gräva ner sig i eländet. Nu låter det som att jag hade en eländig sommar förra året, men så var det verkligen inte. Jag ville bara påminna om hur det KAN vara. Vi kan väl se hur sommaren 2025 faktiskt blev?
Vi börjar med studentfirandena. En av de uppvaktade sköningarna var min härlige brorson. Han fick ett jättefint studentfirande i Bredavik där vädrets makter stod oss bi och bjöd på solsken.
Äldsta dottern och lilla Titti bodde hos oss under en längre tid för att vi skulle kunna pussla ihop att hänga med Titti då båda föräldrarna jobbade heltid under en övergångsperiod mellan deras föräldraledigheter. Det var så mysigt… Här var vi på second hand-runda till Växjö. Helt klart minnesvärd dag.
Här någonstans slutade jag blogga, för jag hann inte med längre. Dagarna blev fyllda av bröllopsförberedelser inför min brorsons bröllop i Bredavik. Ojojoj, vilken fest det blev. Faktiskt bättre än förväntningarna jag hade iallafall. Det var såklart somligt som var bökigt och problem att lösa och individer som inte var på topp, men mest blev det bara så fina dagar som jag tänker tillbaka med glädje på. Och trots att vi hade en så kylig sommar så var de här dagarna perfekta utan regn som ställde till det.
Sedan var det dags för nästa gäng! Vi hann städa upp efter bröllopet och storstäda huset innan våra nyfunna släktingar och nyvunna vänner kom från USA för att tillbringa en vecka hemma hos maken och mig och med oss i släkten. Det var kalas varje dag och jag är så tacksam för fars syskon som slöt upp och gjorde denna vecka bättre än jag hade kunnat tänka mig.
Vi hade gäster, fler gäster och ännu fler gäster. Somliga sov över och andra kom bara och käkade och hängde.
Mörtforsdagen ställdes inte in för att det regnade. Det blev ändå mysigt att hänga med makens familj i detta paradis.
Det tillbringades för lite tid i rabatter och trädgårdsland, men det löste sig ändå. Naturen är resilient och ger man den fingret tar den hela handen. Trots en utmanande sommar på papperet fick vi en god skörd och vi kunde njuta av stor blomsterprakt.
Prinsessan Marie var magiskt vacker och jag ser att hon förbereder sig på att leverera i år igen. Hoppas att det räcker hela vägen!
Vi hade syskonvecka i vanlig ordning (i år kommer vi dock att behöva fokusera på att renovera i Bredavik och det blir ett lite annat fokus på sommaren där) och firade bl a vår tyska utbytessyrras 50-årsdag.
Det kalasades både här och där och ganska ofta. Firandena fortsatte – här min systerdotters 15-årsdag.
Nästa firande som tog många dagar i anspråk var min systersons bröllopsfest i Skärva. Alltså, oj vad vi förberedde och genomförde kalas förra sommaren. Hahaha! Jag kom just på att jag spelade fiol inför människor för första gången på många, många, många år igen den här kvällen. Hur som helst blev det många härliga minnen skapade denna dag.
Från slott till koja… Maken och jag städade äntligen ur det öppna förrådet/garaget och lade ”grusgolv”. Det blev väldigt bra.
Jag städade och städade och städade och städade och städade i ladan. (Tro det eller ej, men det kommer att fortsätta den här sommaren också. Lite annorlunda fokus dock, jag behöver påminna mig om att vi verkligen kommit långt.)
Vi tog oss till alla ”måsten” och njöt av dem alla. Kristianopel, stenbrottet på Tjurkö, glass i Karlskrona – att ha traditioner är så viktigt. Att kunna bryta dem om behov uppstår är viktigt det också, men jag tror på att måna om det mänskliga behovet av riter och ritualer av olika slag. Här någonstans fortsatte sommaren lite långsammare.
Jag kan konstatera att 2025 bjöd på en otroligt härlig sommar, men inte är det konstigt att jag känner mig o-stressad jämfört med hur jag kände i maj förra året. Det förstår jag när jag nu gick igenom mitt fotoalbum. Även denna sommar kommer att bjuda på både det ena och det andra, men i mer lagom doser. Tror jag. Vi får väl se! Jag vet att sommaren inte är så kort som vi är benägna att påskina. Delvis blir den vad vi gör den till, men helt säkert blir den hur vi tolkar den. Att se på livet med mer ”värme, vänlighet, vishet, styrka och acceptans” (den compassionfokuserade terapins ledord, eller led-egenskaper) är användbart rent allmänt. Men! Att bjuda in dessa egenskaper för att se på både sig själv och andra är nog extra hjälpsamt under sommarmånaderna tänker jag. Here’s to Summer 2026! Må vi alla få fina/lugna/äventyrsfyllda/glada/soliga/regniga/vilsamma – eller vad det nu är just du behöver – dagar.
Idag drar vi till Ullared för att träffa yngsta dottern, hennes man och delar av hans familj. Danskar och norrmän åker till Sverige för att göra fynd och handla billigt, svenskar åker till Ullared. Undrar om det fortfarande är sådär billigt som på åttiotalet då mamma åkte dit på bussresa med tanterna i byn en eller ett par gånger om året… Jag vet att hon sparade mycket pengar till familjen genom de resorna. Jag har sett noll avsnitt av realityshowen som handlar om detta köp-Mecca, men hoppas att hypen har lagt sig lite så vi inte behöver stå i kö hela dagen.
Medan jag satt och tänkte här på Ullared började jag också fundera på andra aktiviteter för personer med platt plånbok med lite variation för olika tycke och smak.
Soluppgång/solnedgång framför läcker horisont. Hav, berg, fält och sjöar rekommenderas.
Diskgolf (man kan låna diskar av någon som har eller investera i ett gäng för några hundralappar).
Fotoutmaning med vänner, gärna på någon plats som man inte besökt förut.
En tur i något av alla Sveriges vackra naturreservat.
Second hand och loppis-runda.
Kvällsmat och övernattning i vindskydd.
I Stockholm kan man låna museikort på biblioteken, somliga muséer har gratis entré på torsdagskvällar.
Kollektivtrafiken i olika regioner erbjuder billigare åkkort på sommaren. Perfekt för utflykter!
Tågluffa med tält, hoppa av på stationer där du aldrig har varit.
Heldag på biblioteket. Dra böcker på måfå i genrer som du aldrig läser i vanliga fall, en i halvtimmen.
Fixa fika/mat och bestäm dejt med en gammal granne eller släkting för att intervjua honom eller henne.
Genomför ett projekt hemma istället för att scrolla igenom en massa grejer som andra gör.
Anlägg en ny rabatt.
Byt boende med vänner och bekanta under semestern.
Lyssna på orgellunchkonsert/annan musik i kyrkorna runt vårt långa land.
Att utmana sig själv och sina gamla tankemönster är alltid bra. Det sägs att vi har blivit mindre kreativa i takt med att vi stoppar in skärmar i alla tomma tidsutrymmen och jag är benägen att tro att det är sant. Det är viktigt att våga ha tråkigt emellanåt, något som jag verkligen jobbat med sedan mitt fasteprojekt att inte ha med mig telefonen jämt. Egentligen har man ju inte per automatik tråkigt för att man inte fyller tiden med sin telefon eller andra skärmar, men det är känslan av att inte känna tvånget att fylla den tomma tiden som är viktig att komma åt. Jag kan tala om att jag fick gräva djupt i min skalle för att komma på den här listan. Jag försökte tänka på vad jag själv gjorde då jag var yngre, vad familj och vänner brukar göra och vad jag har tänkt på under den senaste tiden. Det finns såklart en massa annat att hitta på med platt plånbok. Detta var vad jag kom att tänka på när tankarna snurrade runt Ullared. Så kan det bli!
