Ditten och Datten

Krisande mamma.

2 augusti, 2026 6 kommentarer

Imorgon fyller vår son trettio år. Mitt medvetande har varit fullt av detta faktum till och från de senaste månaderna. Det är som att den kommande dagen markerar något viktigt som jag inte riktigt fattar. Alltså, jag förstår att det säkert inte är ovanligt att man berörs av att ens barn fyller ett år, tio, tjugofem eller, för all del, femtio. Det sista för övrigt fick aldrig mina föräldrar uppleva. Jag fyllde 47 det år de båda gick bort, men jag planerar att finnas kvar när mina barn har den åldern inne. Jag fattar att jag inte kan bestämma det, men det är så jag lever mitt liv iallafall. Jag inser att det är någon typ av existentiell känsla som har infunnit sig och tror att jag behöver måna om den lite extra.

Sonen började sin andra ”riktiga” heltidsanställning i mars i år. Den förra hade han innan han bestämde sig för att läsa till ingenjör, den han har nu fick han mitt under slutförandet av examensarbetet. Han är dock fortsättningsvis student även under hösten och bor därmed kvar i sitt studentboende. Med detta i åtanke kommer frågor om var man ska börja sin ”bostadskarriär” i Stockholm om man inte planerat att bli kvar där men inser att det nog blir så. En deppig historia. Det är inte direkt som när jag skulle flytta till Tumba 1993 och blev erbjuden en trea, fast jag bara behövde betala för en tvåa. När vi sedan flyttade till Visättra efter första rundan i USA skickade hyresbolaget med en sprillans ny och fin teve i hyreskontraktet. Nej, det är andra tider nu. Jag vet att det inte är något att orda om, en människa måste anpassa sig till nya förutsättningar för att överleva. Jag tycker ändå synd om sonen och alla andra som ska in på bostadsmarknaden. Samtidigt är jag jätteglad över att han fått ett finfint jobb som han trivs med och som verkar passa honom som hand i handske.

Det nya jobbet innebar att sonens semester ”endast” blev två veckor lång då han ville spara dagar till december också. Den första veckan tillbringade han dessvärre mestadels i sängen sjuk, men den andra kom han ner till oss. Vi passade också på att fira honom med släkten. Mysigt att samla ihop hela ”vår” familj (våra barn och deras partners och barn), men även storfamiljen. Våra somrar då barnen fortfarande bodde hemma tillbringades alltid till största del i Bredavik här på Sturkö och sommaren avslutades med kalas för G. Så har det fortsatt fast han borde ha växt ifrån kalastider för länge sedan. Det var liksom tradition att äta tårta och kakor och sedan leka roliga lekar. I vanlig ordning blev det alltså så. Pad thai på muurikka i två omgångar (vi var trettio personer) och nybakade frallor och så ett rejält kalasfika. Moster M hade gjort en osedvanligt vacker prinsesstårta (blåsten gjorde att ljusen bara blev till dekoration), jag hade bakat ett par Oscar II-tårtor, bullar och chocolate chip cookies. Äldsta dottern bidrog med drömmar (och hälften av frallorna). Ingen behövde gå sockerfri från den här festen. Efter fikat var det dags för de sedvanliga lekarna. I år blev det Samuraj och Hoppande sten, sax, påse på lag. Det är så roligt när i princip alla är med och leker, både stora och små. Många skratt blev det! Visst behöver vi skratta mer överlag? Åtminstone gäller det mig.

Presentöppningen blev en egen liten aktivitet. G hade önskat sig teburkar från alla. Han är ingen prylmänniska, men en prylhylla är precis vad han önskade sig från sina föräldrar. Jag är nu på jakt efter en fin sådan som han vill fylla med minnen. Nostalgisk som han är (brås han månne på mamma) tyckte han att det skulle vara roligt att tänka på nära och kära varje gång han dricker te, något som han gör ofta. Han blev så nöjd med alla fina presenter. Teburkar med affektionsvärde, spännande tesorter och en och annan fin tekopp. Roligaste presenten tyckte vi nog alla att en kopp med ”Queen of everything” var. (G är väldigt duktig på allt han tar sig för.) Den fick han av sina kusiner. Deras mamma lät hälsa att den ska stå på arbetsplatsen, något som G lovade att uppfylla. Lilla Titti var sidekick under hela presentöppningen och gjorde den extra rolig med sin entusiasm. Jag blev rörd över det engagemang som alla hade lagt på att göra sina presenter meningsfulla. Jättefint.

Vår lille lintott. En känslosam ingenjör med sin alldeles egen personlighet. En kille som alltid har gått sin egen väg, lärde sig hantera förluster när han gick med i schack-klubben Rockaden, är otroligt musikalisk, älskar brädspel, är smartare än de flesta jag känner och är en trogen vän. Han som var det vackraste jag sett då han lades på mitt bröst den 3 augusti 1996. Imorgon fyller han trettio år och jag är av olika anledningar så tacksam för att jag får uppleva den dagen (även om vi inte kommer att vara på samma plats). Grattis G!

Foton plockade från lite olika håll. Tack till fotograferna! Jag var fullt upptagen med annat.

Ditten och Datten

Att behöva dyka ner i något man helst vill slippa.

1 augusti, 2026 6 kommentarer

Jag känner många som dyker ner i ett intresse med allt de har. Förr i tiden brukade de besöka biblioteket och låna med sig allt om ämnet ifråga, nu frågar flera av dem sin personliga AI om hjälp att hitta all information som finns. Själv har jag och har haft så många intressen på gång samtidigt att jag aldrig blivit jättebra på något, utan min styrka har varit att kunna lite i väldigt många olika områden. De intressen som fått ta lite större plats har varit att läsa och skriva (bok, blogg och allt möjligt), kalligrafi, fiolen, handarbeten av olika slag, scrapbooking, fotografi, familjeliv, körsång, psykologi och odling. Kanske har det funnits annat som skulle ha funnits med på denna lista, men i stunden kommer jag inte på något. Hur som helst…

I torsdags gjorde jag mig redo för att lägga upp ett nytt inlägg. Inte vilket som helst. Kvällen innan hade jag ÄNTLIGEN gått en runda i trädgården med min Canon EOS 60D som inskaffades i Los Angeles i september 2012 inför vårt stora äventyr – tre veckor i Hawaii och ett liv i Utah på obestämd tid. Jag har fotat mycket med den där kameran, men att säga att den varit min stora kamerakärlek är fel. Den har liksom inte riktigt blivit min. De senaste åren har det funnits olika andra anledningar till att jag inte varit lika eldigt passionerad i mina känslor till den. Inför flytten hem till Sverige 2016 var det något som kändes knasigt. Jag tog kameran och mina båda objektiv till en kamerakännare i Orem som är otroligt kunnig och som hade rekommenderats av flera av mina vänner. ”Bra kamera”, var hans utlåtande. ”Många som gillar.” Objektiven hade båda någon liten grej som gjorde (och gör) att de inte funkade med 100% tillförlitlighet, men bra nog för att fortsätta fotografera med dem. Jag åkte hem till Sverige och fortsatte fota, både vardagligheter och festligheter. Så många härliga minnen har förevigats med denna kamera, inte tu tal om saken.

Min stora kamerakärlek var för övrigt en analog Nikon vars modellnummer jag dessvärre inte minns. Nej, sådan är jag. Jag är dålig på sångtexter, minns sällan år då något hände och släpper detaljer som namn på hotell och begivenheter jag besökt på semester. Allt detta även då jag sjungit en sång tusen gånger (och alltså kan texten ungefääär), om något påverkat mig en hel del (utom 2011 som det har tjatats väldigt om och 2017 då båda mina föräldrar dog, sådant är svårt att glömma) eller om jag blivit omformad i själen av en upplevelse (fast inte gällande besök till platser som jag drömt om sedan länge, jag minns namnet på Pompeji och att vi utgick från Neapel – helt omöjlig är inte min stackars hjärna). Jaja, nog bladdrat om detta. Nu återgår jag till anledningen till detta inlägg.

Jag satte mig alltså vid datorn, i vanlig ordning, och insåg att min lilla datorkub inte bara är modern till utseendet. Den har dessutom uttag som inte passar den sladd som jag behöver för att ladda över bilder från kameran. Hm, adapter… Jag fick höra av mig till maken som var med sin mamma på sommarstället och kunde så småningom leta fram en sådan. Då kom den stora besvikelsen. Jag fick ingen kontakt med kameran. Det har varit glapp ganska länge, men jag har alltid kunnat lirka lite. Nu var det tvärkört. Det gick bara inte. Bluetooth är för modernt, men minneskortläsare borde funka?! Om man hade en. Och det har man ju. Någonstans. Men inte någonstans bland makens och mina otroligt fint städade lådor med elektronik av olika slag. (Däremot hittade jag en del annat kul, men det får bli till en annan dag.) Jag blev så less att jag bra släppte hela bloggandet. Nu sitter jag här flera dagar senare och slickar mina sår, hahaha.

Jag förstår om du tycker att det verkar som att jag inte kan följa en röd tråd och att hela texten spretar, men nu kommer jag tillbaka till första stycket. Det som handlar om att nörda ner sig i grejer. Det har nämligen blivit tvungen att göra nu. Jag bestämde att nu får det vara nog, visst borde jag kunna få tag i en vettig, begagnad kamera till ett pris som inte sväljer en hel lön?! Istället för att blogga har jag sålunda svept över fotoforum och googlat och tittat på andras foton. Jag minns också en viktig anledning till att jag slutade blogga med kamerabilder. Adobes himla kostnader! Jag älskade Photoshop och har tillbringat otroligt många timmar i detta program. Jag vägrar dock att fortsätta betala i all oändlighet för något jag redan köpt. Därmed behöver jag hitta något slags bildbehandlingsprogram som jag trivs med, som jag isåfall kan köpa en gång och sedan slipper betala för och som jag dessutom kan lära mig hantera. Då har jag känt mig nödd att gräva ner mig i detta ämne också. Livet har fortsatt som vanligt vid sidan om, men tiden som jag i vanliga fall hade använt till bloggande har alltså nu ägnats åt att gräva ner mig i en eventuell ny kamera och vad det isåfall hade inneburit att köpa en sådan. Och jag är redan trött på det. Jag gillar att söka information, men får mer beslutsångest för varje nytt alternativ som träder fram nu när det gäller att införskaffa en ny grej. Det är skillnad på att redan ha ett stort intresse och samla information och att känna sig dum för att man inte har koll på alla detaljer. Jag vill för sjutton gubbar bara ha en kamera som är riktigt bra, är prisvärd och som kan bli min dokumentationskompanjon under många år framöver. Hur svårt ska det va´? Om du som läser här har något att bidra med i frågan får du mycket gärna skriva en rad. Det finns annat jag vill ägna min tid åt. Som att frysa in blåbär (som någon annan har plockat), hämta rabarber hos vänner som inte äter sådana själv och gå på livsfest.

Ditten och Datten

Nu har kycklingarna fått namn.

15 juli, 2026 12 kommentarer

Det har tagit sin lilla tid, men nu tycker vi oss veta vilka kycklingar som är höns och vilka som är tuppar. Här har ni hönorna: Britney Spears, Dolly Parton, Caroline af Ugglas och Taylor Swift.

Vi är lite tveksamma över Toto som är dubbelt så stor som alla andra, men vi har inte sett henom gala. Det gör dock både Magnus Uggla (grå längst fram) och Robbie Williams (svart). De är i puberteten och låter precis som en pubbig kille. Robbie visar även en del lite otrevliga tendenser (hackar). Vi får se hur detta utvecklar sig. Bara en av herrarna får stanna, det vet vi iallafall.

Ditten och Datten

Fjärde juli i nerskalad version.

5 juli, 2026 8 kommentarer

I juni var det tio år sedan vi landade i Köpenhamn efter senaste USA-rundan. Tiden där bleknar mer och mer, som det blir då tidens vatten nöter minnena. Min engelska flyter inte längre sömlöst från svenskan och jag glömmer fler och fler detaljer som då är förlorade för alltid. Mycket finns såklart kvar och jag lyssnar fortfarande mycket på engelska. Något jag minns mycket väl är känslan runt fjärde juli. Med det sagt ska jag erkänna att vi oftast redan hade hunnit hem till Sverige då, men de firanden jag varit med om var spektakulära. Fyrverkerier, floats (stora uppbyggda scener som drogs fram i parad genom stan eller var nu paraderna går), riktig folkfest och ett firande som (på den tiden) kändes kravlöst och roligt.

Här hemma firade vi igår ”stort” med flagga och…

M&M-godisar. Här bjöds varken på hamburgare, som vi ätit dagen innan, eller parader i vanlig mening. Jag brukar annars tycka att det är roligt att uppmärksamma oberoendedagen. I år var det dessutom 250 år sedan kongressen klippte banden med Storbritannien och utropade sin frihet från kronan. Jaja, hur det nu blev kom jag inte till skott. Som du ser på mina naglar planterade jag istället om växter, vattnade och hängde med lilla Titti.

Det var en fjärde juli helt i min smak. Vi letade upp barnens gamla Duplo och jag tyckte det var lika roligt att leka som lillan ute i ladan i den ljumma luften. Vi skördade ett gäng minitomater (lyckan då Titti utropade ”men det FINNS jöda nu, mojmoj” och hon dök in i tomatplantan…) – som jag skrivit redan blev plantorna väldigt stressade av hettan, vilket har lett till pistillröta på ett helt gäng. Johannas små godistomater är dock supertåliga och visar inte tillstymmelse till detta fenomen. Plommontomaten Agro (San Marzano-typ) kommer jag aldrig mer att odla, den visade sig vara en riktig mes som inte klarar lite utmanande omständigheter. Hildares ser ur att ha klarat sig bäst. Sedan tidigare vet jag att Marmande är lite divig, men det är en bifftomat som jag verkligen gillar och jag hoppades att allt skulle gå bra. Jaja. Black Cherry mår också toppen, precis som vanligt, men det är en godistomat och ger inga stora mängder. När jag nu har läst mer har jag lärt mig att plommontomater är mycket känsliga och ofta får pistillröta, medan små tomater i princip aldrig får det. Jaja. Tomatkuvösen har varit fantastisk och gett mycket större skördar, men i år blev det väl för varmt därinne. Annars har kalciumbristen uppstått på annat vis. Bättre lycka nästa gång. Och det är absolut inte kört – vi har ett gäng finfina tomater också.

Jag måste visa den lilla nötväckan som väl var ute och provade sina vingar för att åberopa oberoende då den hamnade på vår gräsmatta. Jag höll mig lite på avstånd för att den inte skulle bli stressad och rätt vad det var så var den på väg igen. Fåglar är så fascinerande. Jag har ingen aning om var den bor, eller har bott, men det måste ju vara i närheten. Vi har en fågelholk i tallen, men det brukar synas om nötväckor flyttat in eftersom de murar till ett lagom stort hål. Något sådant har jag dock inte sett i år.

Dagen avslutades med en promenad runt naturreservatet tillsammans med make, syster, svåger och dotter. Det var en perfekt kväll för en sådan. Vi slingrade oss runt den tomma guldfiskdammen, över Prästamarken och den torra sankmarken, så vi var verkligen mitt i naturen. Det var som att Bo Landin hade kunnat dyka upp som speaker när som helst! Jag är tacksam över våra vackra omgivningar och över hur lätt det är att få åtkomst till dem här. Gör inte det en oberoende så säg?

Ditten och Datten

Sommarlistan.

3 juli, 2026 6 kommentarer

Tack Anna i Portugal som lade upp en inspirerande sommarlista för snart en månad sedan! Jag har tänkt skriva en liknande sedan dess, men får modifiera den eftersom det hann gå så många dagar för mig att komma till skott.

Vilka känslor har du för sommaren?

Sommaren är inte min favoritårstid. Det känns nästan lite hädiskt att säga så i vårt land där så många mest lever för juni, juli och augusti. Jag skulle vilja säga att jag mest har härliga känslor dock. Jag har sedan 1983 tillbringat varje sommar på Sturkö. Fram till 2016 var det bara i Bredavik, men sedan 2017 delar jag tid mellan hemmet här i Uttorp och sommarstället som jag och mina syskon fortfarande har tillsammans. Här hemma saknar jag utsikten över Karlskrona och vattnet, men annars är detta min plats på jorden. Jag känner mig trygg här, har trädgården där jag kan tillbringa timme efter timme efter timme, det är skönt att ”ha sina grejer”, älskar våra grannar (fina och pålitliga utan att vi sitter i varandras knän). I Bredavik älskar jag att hänga med storfamiljen, det är ett annat slags mys. Snart är det dags. Syrrorna i förskingringen sluter upp med sina familjer och i år ska vi försöka ta hand om vårt gamla hus lite grann. Jag räknar med hårt arbete! Många ser sommaren som avslappning och vila, men så ser den sällan ut för mig. Har nog aldrig riktigt gjort det. Jag som gillar att laga mat gör det mycket och ofta eftersom vi har många besök och vill ha det så. Maken jobbar som konsult och tar vanligtvis ingen vanlig sommarsemester, utan ser till att göra sina timmar runt ex grillbesök. Själv har jag tagit två hellediga veckor i år, men det är för att jag ska hinna träffa storfamiljen så mycket som möjligt och jobba hårt med renoveringen av sommarhuset. I augusti ska vi i kören vara med på World Choir Games i Helsingborg, så jag vill också hinna sätta alla våra tävlingsstycken utantill. Vila kan jag göra sedan. Alla mår bra av det, även jag.

Bästa sommarmaten?

Det går inte att låta bli att nämna grillmaten. Jag smackar fortfarande efter kycklingen som maken grillade perfekt förra veckan då våra vänner var på besök. Idag kommer ett annat gäng, då blir det hamburgare med hembakade bröd. Jag äter mängder med jordgubbar (även om mängden minskat väsentligt i takt med att de blivit dyrare och dyrare och vårt eget jordgubbsland inte direkt levererar) och från och med ungefär nu styr vad som finns i trädgårdslandet mycket. Squash är inte min favvofavorit, men jag försöker få in den på ett sätt som passar våra smaklökar. Detta lagade jag igår, riktigt smarrigt. Det blir alltid ostkaka (också sjukt gott) och långstekta squashskivor med flingsalt och oregano. Mums på det också. Senare blir det förhoppningsvis en del tomatbaserade rätter och i vanlig ordning hittar lök in i många av de rätter jag tillagar. Det är riktigt trevligt att äta pizza tillagad i stenugnen i Bredavik, så jag hoppas på fler sådana innan sommaren är slut.

Vilka ljud lyssnar du efter?

Vi har så många fåglar runt omkring oss just nu, så det är bara tyst några timmar på natten. Kråkfåglar, duvor, skrattmåsar, en och annan fiskmås och så våra egna fjäderfän. Eftersom vi inte har någon könsmogen tupp än så slipper vi vakna till en galande sådan i arla morgonstund, men kanske förändras det snart. Vårfåglarna är lite mer kvittrande och lätta i känslan, men det är som det är. Allt har sin tid!

Vilka dofter omger dig?

Allt doftar gott på sommaren! Åtminstone om man inte bor i Stockholm och slipper åka buss och tåg med individer som inte sköter sin hygien samtidigt som det är alldeles för trångt för att få sitt eget utrymme. Ruttnande sjögräs och liknande är väl inte min favorit direkt, men samtidigt är det okej eftersom det är en naturlig del av havet. Då bortser jag liksom från att min första reaktion är att det luktar illa. Det luktar grill och blomster och solkräm och för några veckor sedan ingick också gräsklipp. Nu är det alldeles för torrt för att något gräs ska växa. En grej till – tvätt som torkat på klädstrecket är ju väldigt härligt. Den blir frisk och fräsch på ett ljuvligt sätt.

Vad är det mest somriga du vet?

Jag tycker det är svårt att svara på den frågan. Det har varierat med tiden. Att människor står och vänder ansiktet mot solen är kanske mer vår, men det är det första jag tänker på. Folk törstar verkligen efter ljuset och den (lagoma) värmen när den kommer. Grönska och torra gräsmattor i en härlig symfoni, att vattna en hel massa och att äta egenodlad mat har blivit min sommar. När jag var liten var det oändligt långa somrar med lek och bad och barnpass som gällde. Sedan sommarjobb. Sommarprat och dess signatur är definitivt sommar för mig, men de senaste åren har det liksom trillat bort. I år har jag bara lyssnat på ett halvt! Jag vill dock verkligen lyssna klart och lyssna på fler. Men allra, allra mest är det att syrran från Skottland kommer hem.

Böcker, filmer, musik – vad gäller på sommaren?

Jag lyssnar jättemycket på ljudböcker i hörlurarna, ser knappt på film/serier och vill helst bara uppleva musik live under sommaren. Så har det sett ut i många år. Förr i tiden malde jag igenom massor av böcker och jag var på biblioteket flera gånger under sommarmånaderna.

Håller du dig hemma eller reser du bort?

Vill inte åka bort en endaste dag just nu! Det är också svårt numera. Jag vill inte gärna lägga på grannarna att sköta fjäderfäna och vattna i växthuset och tomatkuvösen, men det kommer att bli nödvändigt ett par gånger. Att vara hemma på sommaren känns självklart annars också. Resa bort kan man göra på vintern, då är det inte lika hejsan här. Med det sagt har jag haft en massa underbara sommarsemestrar i mitt liv, inte minst denna till Danmark för tre år sedan.

Vad gör du på en för dig skön sommardag?

Stiger upp i lugn och ro, går en trädgårdsrunda, plockar en bukett blommor, vattnar, hänger med familj och vänner, lagar god mat, sköter trädgården, går en promenad i den vackra naturen, badar. Är det varmt vill jag ligga en stund i hängmattan, jag gillar verkligen inte värme… Eftersom så många andra gör det är jag glad för deras skull såklart. Och så avverkar jag gärna något slags projekt av något slag. Flädersaft, ta hand om skörden, fixa i ladan eller egentligen vad som helst som inte är att ligga i solen, åtminstone ingen lång stund. Det är nämligen inte riktigt min grej.

Hur ser en perfekt sommarkväll ut?

Rosa himmel, solnedgång, månuppgång, pizzabak i Bredavik, hänga med familj och vänner, prata om djupa saker, kanske ta ett kvällsdopp. Sitta ute och njuta av den där rosa himlen. Om det regnar och är ruggigt kan jag tänka mig tända ljus eller till och med en brasa. Det gör ingenting att få en och annan sådan, men jag vill inte ha för många! De kvällarna sparar jag gärna till hösten och vintern.

Ditt bästa tips för heta dagar?

Dricka mycket vatten, kanske lite flädersaft med is i och lägga sig i en hängmatta i skuggan. Röra på sig så lite som möjligt, alternativt ta sig till en plats med AC. Bada.

Vad vill du tänka och känna för den här sommaren då hösten är här?

Jag vill inte tänka eller känna på något annat sätt än jag alltid vill tänka på tid som gått. Jag vill känna mig nöjd. Jag hoppas att jag får samla på mig många fina stunder, både på egen hand och med nära och kära. Jag hoppas att huset i Bredavik ser lite mindre ruggigt ut när höststormarna drar in, men också att jag hunnit fixa det jag vill få gjort här hemma från min önskelista. Vi väntar ett barnbarn till i september och jag vill att Lillkillen får något stickat av mormor då han kommer. Just nu finns bara en resår, så jag behöver få in lite bättre stickrutiner igen. Jag hoppas att vi i kören känner oss riktigt nöjda och glada med vår insats i körtävlingen och att det kan ge en boost inför hösten. Sedan önskar jag också att jag inte känner att jag missat något som jag borde ha hunnit med. FOMO är väl inte något man pratar om längre, men för mig är det något som ibland brottas med min förnöjsamhet utan att jag gett tillåtelse till det, hehe. Jag hoppas att dottern och hennes familj vid det laget har bott in sig ordentligt och får känna sig hemma här på ön. Och så hoppas jag få några riktigt härliga brittsommardagar som jag kan ta in i lugn och ro, kanske helt ensam ute på naturreservatet. Tro det eller ej, men ibland gillar jag också att vara ensam.

Ditten och Datten

Om jag hade varit en riktig bonde…

2 juli, 2026 10 kommentarer

… hade jag gråtit över torkan, men fortsatt att kämpa på. Vilket val finns ens? Nu är jag ingen riktig bonde, så därför behöver jag inte gråta. Jag behöver bara envist bära kanna efter kanna med vatten och se fram emot det regn som ska komma de närmaste dagarna. ”Det blåser nog bara förbi”, sa min granne. Hon är från Göteborg, men flyttade hit permanent till sitt (numera f.d.) sommarställe med sin ”infödde” man då han gick i pension. Nog har hon märkt samma sak som jag. Vi lovas regn titt som tätt, men ofta drar det förbi. Det regnar inåt landet, men inte här. Det regnar på norra ön, men inte här. Det regnar runt omkring oss, men inte här. Nu står det ”2,7-6,5 mm regn med 95% säkerhet”. Vattenmätaren står REDO!

Årets försök med luktärterna, att lägga kartong längs med insidan på viltstängslet och lägga köpegödsel ovanpå, gick inte särskilt bra. I vanliga fall har jag grävt ett dike där jag hällt samma slags köpegödsel och då har det blivit toppen. Gissar att det blev för koncentrerat när inte rötterna kunnat ta sig ner till den vanliga jorden som de brukar kunna göra. Jaja. Jag har luktisar på två andra ställen till och där växer de kanonbra. Jag är så dålig på att testa nya tekniker och nytt över huvud taget, men jag behöver göra det mer ofta! Ibland blir det ju jättebra.

Ursäkta min svettiga telefonlins, det ser ut som jag har lagt ett glamourfilter över lilla Titti. Icke så, alltså. Hon är totalt orädd och vill gärna sätta sig hos kycklingarna och gulla med dem, mata dem och fråga ”tycker du om mig”, eller ”gillar de mig”. Så gulligt att jag slår avigt. Det är mycket behändigt att ha en hjälpreda som verkar lika intresserad av trädgård och djurskötsel som mormor och morfar. Nu gäller det bara att upprätthålla intresset… Vi vet förresten inte vilka kycklingar som är hönor och vilka som är tuppar än. Jag hade ju hävdat att tuppen skulle få heta Robbie (Williams), men kanske blir det Tupac istället. Den största och finaste av alla kycklingarna har hela tiden varit ”Tvåan”. Inte många namn börjar på ”två”, men ”t(w)o” ger Tupac, Tove Lo, Tori Amos eller Toni Braxton. Kanske kallar vi henom bara Toto, så mycket som jag har lyssnat på detta namn som funkar bra oavsett om hen är höna eller tupp. Vi får se. Nu ska jag packa ihop efter förmiddagens jobb och göra mig redo för en rensningsrunda efter lunch. Heja, heja.

Ditten och Datten

Så gick juni över i juli.

1 juli, 2026 12 kommentarer

Hur har du det? Maken sa: ”i år drog junisemestrarna vinstlotten”, och så kan det vara. Vi vet ingenting om resten av sommaren, men nog har det varit riktiga semesterdagar de senaste veckorna! Kvällar med känsla av tropikerna och skönt badvatten i havet är inte dumt för alla som gillar sånt. Själv har jag svettats runt i mitt norrlandsblod. Jag inbillar mig att det är morfars gener som gör att jag inte tycker att det är särskilt skönt om termometern drar över sisådär 21°. Mormor satt och solade så fort hon fick chansen och jag kommer inte ihåg att farmor klagade över värmen hon heller. Lillastesyster skickade Erik Lindorms vackra dikt i familjechatten och den är värd att läsas minst en gång om året.

Det är så stort att jag får gå på jorden
ännu en sommar, full av doft och sken,
och bjudas in av varje dikesren
till smultronmiddag på de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten.

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod, ett jag,
ett hjärta, som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara
som moln i fjärran på en sommardag.

Vi väntar in den stackars skörd som kommer att klara sig efter denna enorma hetta. Jag har nödvattnat, men det är inte någon särskilt bra teknik. Nåja! Det löser sig. I kylen står vår andra omgång flädersaft och idag ska jag göra en till. Flädern i hörnet i trädgården har levererat mängder av blommor. Vår halvdöda fläder vid parkeringen har inte haft så många blommor sedan vi flyttade hit. Inte ens innan 2018 då den sommarens fem månader långa torka näst intill tog knäcken på den.

Maken gjorde en kållådeprototyp. Nja, ingen prototyp direkt, men en testlåda för att se om den skulle kunna funka. Det är ett ramverk där han fäst kålnät med häftstift och häftklamrar. Den är lite otymplig, men annars perfekt. Det går jättebra att vattna genom den, men för att rensa och skörda behöver man vara två personer för att hantera den. Den andra lådan med kål har bara duken lagd över sig i vanlig ordning, men eftersom kål tar så mycket plats ges ohyra utrymme att ta sig in här och där. Vi får se vad utlåtandet blir efter hela säsongen.

Brorsan behövde hyra en liten grävmaskin till anläggningsarbetet borta hos vår dotter. Han passade på att hjälpa oss gräva för elkabeln som ska förse ladan här hemma med rejäla doningar till makens snickeri och de maskiner som kräver lite mer kräm. (Han var uppe i Klackamåla och grävde också, det var intensiva dagar!) Vi har så nära ner till berggrunden, inte konstigt att gräsmattan torkar ut och blir brun på en gång så fort det blir lite varmt och torrt. (Just detta som syns på bild är dock bättre och här blir det till och med nästan lite sankt under de andra årstiderna.)

Vi fick besök av mammas kusin och hans fru i några dagar och tog med dem till Ronneby brunn. Det är så vackert där, inte minst under denna tid på året. Vi tog lilla rundan och njöt extra av den doftande trädgården, av den japanska trädgården och de blommande näckrosorna. Maken kollade in en snillrik konstruktion och jag påmindes om att jag måste ha lite mer ormbunke i vår trädgård. Café Mandeltårtan bjöd naturligtvis på idyll och goda bakverk. Dulcebiskvin jag åt kan ha varit den godaste kaka jag ätit någon gång.

Igår flyttade vår svärson också hit (han jobbade en månad till efter flytten i förra månadsskiftet), men vi har njutit i fulla drag av att ha möjlighet att hänga lite extra mycket med godbitarna i grannhuset. Både vi morföräldrar och vår dotter har varit nöjda med detta. Tvåochetthalvtåringen är enormt charmig och klurig, men hon är också två år. Alla som har träffat en sådan känner till att frigörelseperioden innebär en och annan utmaning. Då är det skönt att ha en mormor och morfar som gärna distraherar med cykelturer, kycklingar, bad i poolen och annat kul. Är jag nöjd med att lilla familjen flyttat hit? Det är faktiskt helt underbart.

Det har varit underbart att ha fått hänga med släkt och vänner lite mer än vanligt. Maken och jag är ett bra matteam. Vi har inte riktigt haft tillgång till den egna skörden, men nog har alla gäster fått äta våra egna gurkor. Jag är tacksam för alla fina samtal från dessa veckor. Nära, innerliga, roliga, spännande, lite irriterande – här har det rymts högt och lågt. Precis så vill jag ha det. Den skira buketten fick jag av en fin vän som har lite annat i trädgården än mina cirkusblommor. Så vackert!

Jag trodde inte vi skulle få några egna jordgubbar (efter i år kommer vi inte längre att odla jordgubbar i lådorna, utan sätter dem utanför trädgårdslandet istället), men tji fick jag! De är remonterande, båda sorterna vi har, så skördarna blir inte så stora. Goda är de iallafall och tillsammans med grädde eller grekisk yoghurt ger de en kulinarisk upplevelse till den som får smaka.

Torkan ställer till det på många olika sätt. Jag har använt vattnet i våra två brunnar på gården så långt som möjligt, men har också behövt komplettera en del med kommunalt vatten. Gräsmattan är i princip brun och man kan inte direkt säga att något prunkar som det gör när det bjuds på både regn och sol, men det är gott nog för mig och jag tycker också att det har varit värt timmarna med mina vattenkannor. Jag har räknat ut att jag vattnat 400-500 liter vatten per dag ungefär. Ännu mer vissa dagar. Kanske borde jag satsa på en ökenträdgård istället, hehe?

Häromdagen var jag inne med tjejerna i stan då dottern hade klipptid. Det var värsta ståhejet på torget. Ungdoms-VM i orientering här i stan! De håller på hela veckan, men i måndags var det sprinttävlingar där det gick undan. Jag blev så rörd av att dessa ungdomar kommit från hela världen! Duktiga, ambitiösa, dedikerade… Stod och lipade vid mållinjen där både glädje och besvikelse uttrycktes på många olika sätt. Hoppas att alla deltagare har en helt underbar vecka, vare sig de kommer från Singapore, Belgien, Italien eller Nya Zeeland.

Slutligen kan jag visa hur jag använde Chat GPT häromdagen då min kreativitet stod helt stilla. Jag och maken kollade på förslagen. Några är görbara, andra är vi inte alls intresserade av. Vi får väl se vad som händer. Lite i taget gör vi förändringar som vi gillar och som gör vårt hem lite mer som vi önskar och vill ha det. Just nu tänker jag att det blir bra om elkabeln kommer ner i jorden innan hösten är här och om inte alla tomater får pistillröta (hettan har gjort det svårt att ge jämn bevattning, så några av sorterna ser ut att vara lite ledsna). Nu mognar snart de första och jag ser fram emot några goda tomatsallader under resten av sommaren. Får vi inte några över att lagra så är det helt okej.

Innan jag slutar för den här omgången vill jag tipsa om en av de godaste sommarsmarrigheterna vi vet: melon med färskpressad limejuice och lite chili. Här Piel de Sapo, men det är gott med alla sorter. Hoppas att du har en fin sommar oavsett om du har semester, jobbar eller bara lever ditt liv precis som vanligt. Tjingeling!

Ditten och Datten

Känslan just nu!

24 juni, 2026 16 kommentarer

Jag hoppas att du som kanske läser de här raderna känner livet i dig på ett härligt vis. Bloggen har på förekomna anledningar fått prioriterats bort de senaste veckorna. Det får vara som det är. Det är iallafall en hejdundrande sommar här i Karlskronas skärgård. Jag förstår att detsamma gäller på många andra ställen. Ha det gott tills vi hörs igen!

Ditten och Datten

Fyra bröllop och en begravning…

15 juni, 2026 18 kommentarer

… eller snarare en 60-årsfest, två studentuppvaktningar, ett förberedande av begravning, en begravning, en pappershjälp, en kyrkstädning, en trädgårdsdag och ett ettåringskalas senare sitter jag här en helt vanlig måndagsmorgon. Det har varit en smått galen vecka, något som jag redan antog. Det har varit en känslosam vecka. Idag är en vanlig jobbdag, men samtidigt kommer svägerskan från Australien hit och ska sova över så vi får lite ”egentid” och mer tid att prata. Men kanske ska jag skriva om det helt oväntade som skedde häromdagen. Jag satt hemma och jobbade med öppet fönster, men hörde att det kom någon och knackade på. Tyvärr hade jag inte möjlighet att öppna då min klient var mitt uppe i något mycket känslosamt, men jag tänkte att det kanske var Jehovas vittnen eller att någon kunde vänta. Knackaren hördes dock åka iväg igen. Samma kväll kom någon åter och knackade på dörren. Det visade sig vara en av våra lokalkändisar, konstnären Jan Abramsson. Han frågade efter maken som fick komma ner och ta emot förstapriset i Sturköbladets korsordstävling – en inramad originalakvarell av själve Jan! Det hänger redan en större akvarell av Abramsson här hemma, en femtioårspresent till oss själva då vår gemensamma ”hundraårsroadtrip” i USA blev inställd 2020 på förekommen anledning. Men vilken fröjd! Motivet är från Prästamarken i naturreservatet, en plats som maken (och jag) verkligen älskar. Makens nygamla vurm för korsord betalade sig för all framtid med detta pris! Vilken grej, alltså.

Dessa otroligt roliga festdekorationer från 60-årsfesten måste jag visa. Härliga foton från jubilarens liv under olika åldrar förgyllde plockmaten. Det var roligt att få gå en tipsrunda om J och dessutom hade vi en trekamp där alla fick chans att leka tillsammans. Det är roligt att låta gäster i alla olika åldrar samarbeta! Vi fick äta tills maten stod i fyrkant, något som för övrigt varit temat för hela veckans begivenheter.

Studentfestligheterna ägde rum i grannfastigheterna på Bergåsa där vi har våra barns kusiner på sin pappas sida. Måndagsstudenten fick strålande sol och vi kunde sitta ute i den varma kvällssolen, men hos tisdagsstudenten fick vi sitta inne. Finns det hjärterum så finns det stjärterum och båda familjerna hade gjort så fint, gott och trevligt!

På torsdagen var det så dags att ta avsked till svärmors man. Det blev en så fin stund tillsammans. Jag älskade alla vildblomster som mina svägerskor hade varit ute och plockat. Min ena svägerska jobbar som trädgårdsmästare på denna kyrkogård, så hon var också vaktmästare och kunde både ringa i klockorna för sin pappa och göra det vackert. Vacker musik och fina minnen delade från olika delar av familjen blandades med att maken berättade L:s levnadshistoria och så sjöng vi En vänlig grönskas rika dräkt. Jag satt vid pianot och spelade, men njöt av den innerliga sången. Det blev en jättefin stund. Efteråt åkta vi alla hem till oss där vi förberett att ta emot alla över 25 gäster i vårt lilla hus då vädret inte var särskilt inbjudande. Mysig fikastund med några av L:s favoriter, t ex drömtårta och vaniljbullar.

På lördagen jobbade maken och jag sida vid sida. Kycklingarna fick ett nytt bo i svinstian och jag försökte komma ifatt med allt som fanns kvar att göra på min trädgårdslandslista. Nu är de sista fröerna för den här omgången satta. Jag kommer att sätta mer i takt med att det skördas, men det här var det viktigaste. Jag har också flyttat en del blommor som självsått sig och rensat bort där det blivit allt för tätt. Detta känns SÅ skönt! Gräsklipparen gick sönder. Igen. Vi vill inte lämna in den till öns fixare då han redan haft chans både på klipparen och röjsågen med mindre bra resultat. Eller, nu var jag orättvis. Efter fjärde omgången tror jag faktiskt att han fixade felet med röjsågen! Jaja.

Igår var det så mammas födelsedag och samtidigt min systersons ettårsdag. Jag tog med syrran, dottern och barnbarnen till mamma grav för vidare färd ner till Höllviken för att uppmärksamma det senare och fick en fin dag till. Jag tycker det är underbart att lilla Titti och systerdottern som är nästan lika gamla har så roligt tillsammans. Det amerikanska systemet där man är ”cousins” med alla som är släkt bortanför mor- och farföräldrar, aunts och uncles funkar perfekt. Det behövs inte göras mer specificerat än så.

Sommaren har officiellt dragit igång och med det är ingenting vanligt. Det gäller att vara mer flexibel och det är precis som det ska vara! Nu ska jag iallafall hoppa ur morgonrocken och åka till affären en sväng innan det är dags att börja jobba. Hej och hå! Hoppas att du får en fin vecka.

Ditten och Datten

”Dagarna de går och går…

7 juni, 2026 14 kommentarer

… efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Dagarna de går och går efter varann – VA?! Måndag försvann.” Mamma Mus veckovisa lever jag just nu. Jag vaknar och somnar och däremellan händer det så mycket att bloggen inte riktigt hinns med. Det är naturligtvis okej att det är så, detta är livet. Härligt! Under tiden har lilla Titti slutat med blöjor, rosor och päronträd har smaskats på av hungriga individer, rådjuren har hunnit skrapa på nya äppelträdet trots skydd (tydligen inte tillräckligt högt upp), jag har ”hittat” fler släktingar, det förbereds för begravning och student och kycklingarna, de bara växer och växer.

Något som också växer är de uppstammade Dr Westerlund. Kanske inte så snabbt som jag hade tänkt mig, men det är okej. De tar sig iallafall. Jag ska nog ge dem lite pelargonnäring, jag tänker inte riktigt på det då jag vattnar pellisarna i trappan där ute.

Min svägerska och svåger har gjort en uteplats som är alldeles magiskt fin! Här kommer det också att växa och prunka framöver. Jag älskar ju ölandssten, men känner inte många som gör det. Än så länge ges sådan bort både här och där. Gissa att jag fick hjärtrusning då jag fick se detta projekt?! Snacka om känslor av avundsfriskhet. Det är bra att jag får lov att sitta här och njuta om jag vill. Svägerskan är otroligt kreativ, att hon blev trädgårdsmästare blev en fullträff. Så kul att hon kan omsätta det i sin egen trädgård. Inga skomakarungar där, inte.

Apropå växande. Hur gammal är man om man tar kort på vattenmätaren? Denna rejäla genomvattning satte fart på hela trädgården och gav mig lite andrum i vattnandet. Det sägs att det ska komma mer nästa vecka. Jag hoppas på det, men vill såklart inte att det ska regna på alla studenterna! Nattregn är TOPPEN.

När syrran kommer till stan från Nynäshamn vill jag såklart träffa henne. Nu hade hon ett jobb tillsammans med Visit Karlskrona och jag tog med mig dotter och barnbarn och plockade upp Annika för vidare färd mot en annan av öarna i skärgården, nämligen Hasslö. Vi åt lunch på trevliga Sjöboden, njöt av vackert väder vid sandstrand och andra vyer än vanligt och så passade vi på att stanna till hos faster, farbror och kusin på Jordö. Att inte göra planer flera veckor i förväg (det ”normala” svenska) gör att man riskerar att missa den man vill träffa, men å andra sidan blir det lite mer lättsamt och inte så krångligt för den som blir besökt. Det var iallafall jättemysigt. Även om småtjejerna inte kommer ihåg besöket känns det fint att kunna ge dem deras rötter.

Rötter fick jag också ge en nyfunnen släkting som aldrig hade sett någon bild på sin farmor. Här sitter hon längst till vänster i egen hög person, så gullig och finklädd. Jag skickade även en massa bilder och lite mer information om den lilla tösens mor och hennes syskon (moderns yngsta lillebror var min mormors far), både öden och äventyr. Jag letar själv efter mer information och hittade senast igår en släkting i USA som kommer att kunna täcka upp fler kunskapsluckor. Ibland är internet verkligen helt fantastiskt. Jo, ganska ofta när jag tänker efter.

Vi var hembjudna till vänner i Småland och fick se hur fint de gjort sedan de flyttade in i sitt nya hem för ett par år sedan. Golvet i hallen är målat av frun i huset med hjälp av tejp. SÅ snyggt! Hela huset är otroligt charmigt och fullt av mysiga vrår, härliga och lite speciella kakelugnar, ett drömkök och inte minst ett bibliotek to die for. Jag älskar vårt hem, men tycker också att det är jätteroligt att se andras stilar och lösningar. Dessutom påmindes jag om varför jag älskar rhododendron (precis som ölandssten fnyser många åt denna drottning) och fick se några helt magiskt vackra exemplar i deras trädgård.

Nu fortsätter vi med sextioårsfest, flera studentfiranden och begravning. Vi vill såklart även hänga med makens lillasyster som är hemma från Australien. Detta gör att jag tar en bloggpaus under den här veckan. Hoppas att du som brukar titta in och läsa får härliga och minnesvärda dagar. Du får med dig en fin Sturkösolnedgång på vägen.

1 2 3 … 254 Nästa →