fira – monnah

Finfin helg på fem minuter.

5 maj, 2026 10 kommentarer

I fredags kväll åkte vi upp till Stockholm och vid 22.30 i söndags kväll var vi hemma igen. Det var en riktig snabbtur, men vi hann med massor ändå.

Lördagen skulle bli rena högsommardagen, så maken hade frågat dotter och svärson om vi inte kunde ta en runda till ”Hurtigs backe” (vårtradition under alla år vi bodde i Stockholm) och hans gamla hoods runt Knivsta. Vår son var fortfarande sängliggande efter en riktigt rejäl virussmocka, men vi andra åkte genom vackert grönskande Stockholmsomgivningar för att ta oss norr om stan. (Att köra på E4:an är allt annat än vackert, men det är något hemtrevligt med det ändå efter alla våra år i de trakterna.) Det fanns en risk att backsipporna som vi var ute efter inte skulle blomma än, men det visade sig att dessa farhågor var ogrundade. Hela backen var full av de vackra skönheterna. Vi satt och njöt i det vackra vädret och lilla Titti fick lära sig om fridlysta blommor. Hon har en förkärlek till blåa blommor och skulle om och om igen fråga om hon fick plocka dem. Nej till blåsippor och backsippor, men ja till vitsippor. Vi får väl se om det satte sig. Efter medhavd matsäck (som inkluderade sprutgrädde – ljuva minnen från Orem-dagarna) letade vi upp makens mormors föräldrahem för att sedan åka vidare mot Knivsta där maken växte upp.

I Knivsta står den gamla orgelfabriken kvar. Företaget har en spännande historia och många av Sveriges kyrkor har en orgel byggd av Åkerman och Lund, bl a Fredrikskyrkan. Fabriken här i Knivsta är inte igång längre som synes (OSB i fönstren är en tydlig indikator), men vad jag vet har man lyckats säkra upp företaget som var i fara pga miljonskulder för några år sedan. Valloxvägen var ganska lik sig själv, men annars hade jag aldrig känt igen mig i Knivsta om jag kom dit utan guidning. Jag var inte där så många gånger eftersom svärmor och hennes man flyttade in till Stockholm ganska snart efter att jag hade träffat maken. Det är en kommun som uppenbarligen har utvecklats massor de senaste 30 åren. Det var kul hur som helst att höra min man berätta om roliga anekdoter från sin barndom.

Lilla familjen behövde åka hem för att förbereda inför söndagens stora begivenhet, men vi andra åkte vidare till en grillplats i Tegelhagen (Sollentuna) där vi skulle överraskningsfira min systerson. Så roligt att detta firande sammanföll med våra timmar i stan! Jag älskar att hänga med ungdomar, att prata med dem och känna hur mina övertygelser kanske blir lite mjukare i kanterna. Dessa ungdomar är duktiga och drivna vuxna, men ungdomar jämfört med mig, haha. Vi spelade kubb och krocket, imponerades av vighet och fick äta en födelsedagsbuffé värdig kungligheter. Systersonens fru äter inte heller mjöl och hon bakar så gott som jag då också kan njuta av. Mums!

På väg till bilen gick vi förbi tre fullkomligt orädda rådjur. De som frekventerar våra rabatter brukar åtminstone skutta iväg om de får syn på oss, men dessa fortsatte bara med sitt ätande efter att ha glott lite ointresserat på oss.

Vi begravde oss i häggen mitt över rådjuren och blev berusade av dess intensiva doft. ”Mellan hägg och syren” – är inte detta en av de vackraste tiderna här i Sverige så säg? Jag blev nästan vimmelkantig, men kunde inte låta bli att fortsätta lukta. Vi har ingen hägg på tomten och ingen forsythia heller. Det känns ändå som att dessa tillhör basutbudet för vårträdgården. Kanske blir det plats för sådana framöver? När vi kom hem var det dags att packa bilen full av grejer från dotterns förråd för att förbereda inför flytten och få lite överblick. Det är ju onödigt att flytta med sig grejer som man inte behöver eller har nytta av. Detta skötte maken och svärsonen medan jag dansade med Lillasyster och dottern fixade en massa inför…

… Lillasysters namngivning och välsignelse som gick av stapeln dagen efter. Lägenheten fylldes av folk – en av de sista festligheterna innan flytten. Är så glad i det här gänget och är tacksam över att snart få ha dem nästgårds. (Jag vet, jag är tjatig. Sorry.) Vi var sist ut från festen och gav oss sedan iväg från Vega för sista gången på ett tag. Vi kommer såklart fortsätta åka upp till Stockholm även fortsättningsvis eftersom vår son bor kvar och min syrra fortfarande bor i Nynäshamn. Vi delade upp körningen som var osedvanligt vacker i solnedgång och grönska. När vi rullande in på gården vid 22.30-snåret kändes det som att vi varit borta i en vecka trots att det bara var ett par dagar och jag nästan sprang in för att titta till mina små plantor. Ja, jag är en riktig planttants-hönsmamma. Lyckligtvis hade alla mina små kycklingar överlevt och den här veckan kommer det att bli väldigt intensivt arbete i trädgårdslandet. Men det är en annan historia.

Ditten och Datten

Förra veckan komprimerad.

20 april, 2026 6 kommentarer

Jag vaknar av att fönstret står och slår lite i vinden. Under det tjocka duntäcket är det fortfarande varmt på det härliga sättet — mjukt, perfekt temperatur och den svala luften i rummet runt omkring gör att jag suckar av välbehag. Ny vecka, nya glädjor, nya utmaningar. Tacksamt konstaterar jag att jag fick vakna till en ny dag igen. Vet inte varför detta är en känsla som blivit så viktig att omfamna. Veckan som gick bjöd på en riktigt fin godispåse med ett och annat stolpskott. Gott så. Här kommer några av höjdpunkterna:

härlig jobbvecka med spännande samtal
träff med god vän jag inte hade träffat på alldeles för länge, påfyllande
konsert/musikgudstjänst i Tvings kyrka med Hildur, Niclas, Pernilla och Maja (med lite olika efternamn, bl a Höglind) och en setlist med många favoriter
stickstunder i soffan
The Mentalist, igen (jag vet, har en oändlig lista med nya förslag att titta på, men nu blev det såhär — vill inte ha språk jag inte kan förstå eller allt för komplicerade handlingar då jag stickar)
massa nya små blommor har tittat upp, de andra försådda plantorna ser överlag härliga och starka ut
fortsatt rens, och det fortsätter fortsätta
mysiga videosamtal med småtjejerna som alldeles, alldeles snart kommer att kunna hänga IRL här hemma betydligt mer ofta än idag
dop för lille systersonen nere i Höllviken
häng med storfamiljen
matlagningskurs med makens systerson
funderingar runt två nya rabatter (kommer inte att bli nu i vår)
den envisa förkylningen har nästan släppt greppet
påmindes om känslan efter inpackning med ricinolja och gjorde en igår — vintertorrheten nästan borttrollad

Det fanns naturligtvis annat som inte var lika kul. Bekymren, ledsamheterna och utmaningarna låter jag dock sätta sig i baksätet. Nu är det måndag och solen skiner. Tack för det! Tack för livet!

Ditten och Datten

Covidbröllop.

11 april, 2026 14 kommentarer

Idag är det sex år sedan vår äldsta dotter sa JA till sin fine man. De hade planerat ett bröllop för 120 personer på Skansen, men det blev till 12 personer på Sturkö istället… Ojojoj, det känns både som igår och som en hel livstid sedan detta äventyr utspelade sig! Utan storfamiljen hade det aldrig gått. Det har blivit flera bröllop sedan dess och vi har jobbat ihop oss bra, teamet. Det här måste dock ha varit den största utmaningen.

Vi tar det väl från början. Oron för vad det där viruset skulle ställa till med började redan snurra i början av 2020, men det var inte förrän i mars det började bli riktigt allvarligt. Maken höll i kommunikationen med Skansen. De var mycket ovilliga till att ge pengarna tillbaka då restriktionerna kom mindre än en månad innan bröllopet skulle gå av stapeln och förhandlingarna pågick under lång tid efter april 2020 ska jag säga. Storfamiljen ryckte in. Mina äldsta småsyskon bor här i stan och vi är vana att jobba hårt tillsammans med lite olika ansvarsområden. Nu blev uppdraget att göra vår sunkiga lada till en festlokal, för det SKULLE bli bröllop. Du kan tro att det rycktes i för kung och fosterland. Det finns mänger av bilder från de här dagarna, men du får den komprimerade historien. Jag kan säga att jag grät många gånger under de här dagarna. Mest av tacksamhet, faktiskt. Jag kunde verkligen inte frammana visionen av det som blev till ett helt fantastiskt bröllop! Brorsan var ansvarig för själva golvläggandet. Jag kunde inte tro att det skulle bli så bra som det blev och var minst sagt stressad.

En av mina uppgifter var att hjälpa till med dekorationerna. Vi hittade dessa sunkiga pilsnerflaskor där bara resterna av en enda etikett fanns kvar. Idag hade det varit lätt att bildgoogla, men för sex år sedan hade vi inte kommit dit än. Jag sökte och sökte på nätet tills jag hittade den saknade etiketten och skrev sedan ut nya till de vid det här laget väldiskade flaskorna. Inte för att vi dricker pilsner, men det kändes liksom fint att något från gården fick vara med när det nu blev som det blev.

Min syrra jobbar som skolledare och är en duktig sådan, men jag kan inte tänka mig bättre bröllopsfixare heller. Hon skapade magi ute i ladan med hjälp av IKEA-metervara, gamla lampskärmar som fick nya kläder och vimplar. Det byggdes sittbänkar där gästerna skulle få sitta med långa avstånd och det riggades för finfin underhållning. Hon bestämde hur allt skulle se ut och maken, brorsan och hennes man genomförde själva byggandet.

Här var ännu inte belysningen inkopplad, så ursäkta förlängningssladden som hänger ner, men ändå. Jag kunde knappt tro hur otroligt fint det blev!

Även utanför ladan hade syrran sett till att det blev fantastiskt vackert. Hon har öga för detaljer. Jag ser att det är vackert, men jag kan inte skapa skönheten på samma sätt som hon. Det var hon som byggde blomsterbågen och gjorde de flesta av dekorationerna.

Det där hjärtat har fått vara med på flera bröllop sedan denna dag.

Så kom då dagen! Solen sken från en klarblå himmel och Covid kändes långt borta. Brudparet var vackert och alla var glada. Deltagare var de flesta av syskonen, föräldrarna och makens mamma var med på själva vigseln. Maken har vigt båda våra döttrar. Det tycker jag är så speciellt.

De unga tu fångade så vackert av min svägerska, älskar hennes foton! (Numera jobbar hon som trädgårdsmästare, men jag tror att hon fortfarande tar fotouppdrag ibland. Några av fotona i det här inlägget har hon tagit.)

På bröllopsdagen var jag brudens mor, värdinna och kock. Det var lite svettigt, det ska ärligen erkännas, men gick oväntat bra! Jag var tvungen att springa in och kolla potatisgratängen en gång under ceremonin, men de väntade in mig så jag inte missade något viktigt.

Vi hade dukat ett bord till syskonen i köket och ett till brudparet och föräldrarna i vardagsrummet. Det blev riktigt fint tycker jag.

Jag förstår inte hur min syster hann med. Hon fixade brudbuketten och blomsterdekorationerna till borden också. Fantastiskt!

Vi slutar väl med tårtorna? Svärsonens familj har flera medlemmar med specialkost (celiaki, vegan, sockerfritt, laktosfritt), men det blev ändå två riktigt goda tårtor. Vi hade beställt vegansk catering till för- och huvudrätt till tre av gästerna, men den ”vanliga” maten lagade jag också själv. Jag förstår att min dotter blev besviken över att det blev som det blev på ett sätt, men samtidigt blev det väldigt bra med tanke på omständigheterna. Slutet gott, allting gott som man säger. Snart flyttar de hit med sina små gullungar. Då börjar ett nytt kapitel i deras liv tillsammans. Grattis E och J! Och må vi aldrig någonsin ever again behöva ställa in något pga pandemi.

Ditten och Datten

Fina dagar.

6 april, 2026 10 kommentarer

Hej igen! Jag har medvetet försatt mig i total bloggradioskugga sedan i onsdags och är nöjd med beslutet. Det blev den sista klämmen på min telefonfasta. Inget skrivande i den egna bloggen och inget läsande av andras heller. Jag har använt min telefon på det sätt jag önskar – kommunikation och foton. Nu är fasteprojektet slut, men jag vill ändå fortsätta släppa taget om telefonen och använda datorn mer till annat. Jag lägger dock in en brasklapp – nu börjar tiden då jag använder appen PlantNet hela tiden och jag gillar även att sätta igång ett ljudboksabonnemang då jag börjar tillbringa mycket tid i trädgården och jag vill faktiskt inte ge avkall på någon av dessa vanor. Utveckling är bra, för mig är det jätteviktigt att ifrågasätta mig själv med jämna mellanrum. Det är inte för att jag inte tror på min egen förmåga. Jag har lärt mig (den hårda vägen) att allt inte behöver vara som det alltid har varit även om det är mitt modus operandi. MEN, det är helt okej att gilla samma-lika, traditioner och vanor OCKSÅ.

Här kommer en liten sammanfattning av dagarna som kommit och gått i mellanrummet. Jag är tacksam för tid med min och makens storfamiljer, med yngsta dottern och hennes man, god mat, vackra naturupplevelser, utflykter, påskkonsert/mässa och ett riktigt aprilväder. Det är fortfarande påsk i kalendern och vi fortsätter ha folk på mat och kanske lite påsklovsfirare på besök, men för mig börjar också en vanlig jobbvecka imorgon. Det blåser rejält utomhus och molnen drar förbi över himlen som hade de eld i baken. Det står att vi har 23-24 m/s i byarna, men det är visst ingenting jämfört med vad de har på västkusten! En släkting kom inte hem till Borås som tänkt igår, för tågen var inställda. Får se om det blir bättre lycka idag. Ikväll ska jag sätta mig och läsa mina favoritbloggar, men tills dess är det annat som ska tas omhand. Det är jag tacksam för! Hoppas att du får en fin dag.

Ditten och Datten

Trädgårdssäsongen igång.

22 mars, 2026 6 kommentarer

Igår fick vi möjligheten att fira syrran och maken med en fantastiskt Klackamåladag. Det är som att våren alltid bestämmer sig för att leverera årets bästa dag. Jag inser att det låter märkligt att det skulle vara så. Det kanske är känslan av att hänga med personer som jag gillar, att vi jobbar hårt tillsammans och äter gott som ger solen lite extra stuns? Igår samlades alla fyra syskon som bor i närheten och de i våra familjer som kunde komma, så det var fullt av liv och rörelse på gården.

Brorsan och brorsonen åkte ut för att hämta stockarna som skulle klyvas. Det är nu veden ska torka för att sedan värma slott och stuga till nästa vinter.

Vedklyvning är ett tungt jobb, men roligt. Efter en dag här vaknar man med träningsvärk på ställen man inte visste fanns, eller inte hade varit medveten om sedan förra våren. Det är precis som att hänga i köket – det är här det händer! Kul att prata med alla som är med.

Barnen som var med hängde med svägerskan ut i skogen för att hänga vid något slags koja. Jag tog mig inte tid att följa med, men de verkade glada.

En viktig grej de här dagarna är naturligtvis att äta gott, både mat och tårta. Igår bjöds det på klassikern korv med eller utan bröd, ketchup, senap, rostlök och räksallad, samt chips. Jag vet att denna måltid kanske inte uppfyller något slags näringscirkelskrav, men gott var det iallafall. När alla var mat-mätta och bara efterrättsmagen hade plats fick vi byta fokus.

Svågern hade fixat läsk på glasflaska (City Gross) och en väldigt vacker prinsesstårta med både blommor och kottar. Det verkar som att någon på Gylles har gått fortsättningskurs gällande dekorationer, för de var både uppfinningsrika och fina. Jag hade bakat en mazarinkaka, syrran napoleonhattar och så fanns det både kexchoklad och bananer i fars Klackamåla-anda. (Det var bara nyponsoppan som saknades, haha.)

Efter maten började barnen hjälpa till att räfsa fjolårsgräs och kreativa som de är började de bygga en ny koja. Efter en stund kunde brorsonen bära detta hus som vore han själva Skalman. Det bestämdes dock att huset skulle göras större och fick så småningom formen av en höborg. Vi får väl se om den står kvar nästa gång någon kommer dit.

Det har gallrats i björkplanteringen, men det märktes knappt. Jag försökte att gå en bit ifrån, som här, men jag kunde verkligen inte se skillnad. Gissar att jag helt enkelt inte har betraktat den här vyn lika noggrant som jag trodde.

Så småningom droppade en familj efter den andra av. Maken och jag fixade den sista klyvningen och var hemma till 18.30-tiden. Då var vi båda så trötta att vi nog hade kunnat gå och lägga oss på en gång. En tände en brasa i kakelugnen då vi var lite solruggiga efter den långa dagen ute och en annan bakade en chokladfudgetårta till gästerna som kommer för att fira födelsedag idag. Härlig dag, alltså! Nu känner jag att det kommer att vara roligt att jobba ute i trädgården igen och jag ser fram emot att fortsätta hålla kroppsarbetsmusklerna igång.

Ditten och Datten

Jular på.

18 december, 2025 16 kommentarer

Hej och hå, jag jular på. Maken har knappt sett mig de senaste dagarna och så fortsätter det. Jag har sista arbetsdagen idag, sedan blir det långledigt tills jag slår upp mottagningen igen måndagen den 29/12. Det blir mysigt att få rå om sonen och hänga med storfamiljen.

Igår storhandlade jag inför julen och så passade jag på att gå till frisören och få ordning på barret. Inget revolutionerande här inte. När de diktande klasskompisarna på gymnasiet skulle skriva om mig handlade det om min raka bena och att jag på fiol var en fena. Nothing has changed. Mer än att jag är jättedålig på fiol numera, men känner exakt lika starkt för musiken och har bytt ut den mot körsång. ÄLSKAR att jag hittade tillbaka till bästa Sofie som klipper som en dröm. Önskar henne många nya kunder under det nya året!

Familjetraditionen påbjuder att pappa tar sina barn och väljer gran. Utan barn hemma får pappa fixa själv. I år blev det en törstig miniversion av en Disneylik skapelse. Den luktar jätte-, jättegott i hela huset! ”Den har så mycket barr så det gör ingenting om den tappar lite”, konstaterade maken. Hahaha! Nu är den klädd med bara våra egna julgransprydnader. Döttrarna har tagit med sig sina, de som har samlats sedan de var bebisar. Sonens finns kvar här hemma, men jag tänkte att han får hänga upp sina om han vill när han kommer. Som traditionen påbjuder har jag sovit i soffan inatt, lika mysigt som vanligt. Jag är glad att rätt känsla har infunnit sig trots brist på både julväder och ätteläggar. Dags att swisha vidare! Hoppas att du har det bra.

Ditten och Datten

Grattis till ”lillan”.

16 december, 2025 6 kommentarer

Idag är det 25 år sedan hon kom, vår yngsta stjärna. Hon har bjudit på så många härliga stunder och enormt roliga citat genom åren. Det händer grejer när man är med S. Nu lever hon med sin älskade J i Danmark och jag är tacksam över att hon har hittat en partner som verkligen ser det bästa i henne. Jag är glad varje dag det är dags för just denna födelsedan. Att vi har S hos oss är ingen självklarhet, hennes ankomst till jorden var minst sagt dramatisk. Så idag firar vi! Min svägerska fyller femtio och att dessa två födelsedagstvillingar tycker så mycket om varandra är som det ska vara. Svägerskan finns dock på betydligt kortare avstånd, så det är lättare att sjunga för henne på plats. Idag önskar jag fina födelsedagar till båda dessa fina kvinnor.

Ps: Bilderna är från 2010 och framåt och fanns i det här bloggalleriet. Den översta bilden är från ettårsdagen, men jag orkade inte leta upp bilder från fler gamla fotoalbum. Det finns för- och nackdelar med både pappersbilder och digitala arkiv.

Ditten och Datten

En lång helg i sann julanda.

15 december, 2025 10 kommentarer

Jag skrev om tid häromdagen. ”Jag vill att min upplevda tid ska vara lång.” Det har jag verkligen fått känna de senaste två dagarna. Det är kanske lätt att det blir så när dagarna innehåller flera ganska intensiva aktiviteter, men också sådant som inte tillhör vanorna. För mig som är så bunden vid rutiner och traditioner är det viktigt att skaka om mig själv lite (på ett positivt sätt) då och då. På rullande stenar växer ingen mossa, eller vad är det man säger?

Igår klämde vi in kyrka, möte med vägföreningen och tårtkalas för svärmor och efter det placerade jag mig mycket nöjd på spikmattan med värmedyna och duntäcke men vid öppet fönster. Alltså, vi har en väldigt mild december och jag är inte missnöjd så länge det åtminstone regnar också. Vill inte ha en 2018-torka nästa sommar.

Jag känner mig så nöjd och glad med hur december har blivit, trots att jag inte alls fått lika mycket gjort som jag hade tänkt, jag fick en flera dagar lång huvudvärkssession som satte käppar i hjulen för sociala aktiviteter och jag har inte alls pysslat sådär mycket som jag önskade eller planerade. Att då ändå vara nöjd och känna julstämning istället för julstress såhär nio dagar innan jul är härligt. Det finns mycket att säga om både det ena och det andra, men inte någonting om otillräcklighet och bara jättelite om besvikelse. För mig är det härligt och välkommet. Sist kvar i kyrkan efter att ha varit köksboss hade jag blivit Rudolf med röda mulen, men jag kände mig så glad! Då ville jag fånga den stunden. Jag är glad att jag vill och orkar göra insatser både här och där för att andra ska ha det roligt. Svårt att förklara, men för en gammal martyr är det sannerligen en uppgradering av livet att inte göra grejer med utgångspunkt i självuppoffrande.

Igår satt jag sedan i kyrkan och förundrades över när lilla A sjöng Nu tändas tusen juleljus tvåstämmigt med sin pappa. Änglaröst! Sådär helt kristallklart och utan att darra på manschetten. Det var inte bara jag som fick tårar i ögonen kan jag säga, och gåshud. Förundran och tacksamhet. Musik är livet, hör du. När vi sjöng för svärmor fick jag precis samma känsla. Födelsedagar har blivit en känslosam historia för mig. Det är som att det där med att få vara i livet inte är självklart på något vis, jag kan bli överväldigad över att jag får vara här. Att jag har möjlighet att förfina hantverket bakom svärmors Schwarzwaldtårta så den kanske blir lite bättre varje år. När jag hör om andra som inte vill uppmärksamma sina födelsedagar eller inte vill att tiden ska gå kan jag bara tänka på alternativet. Jag vill leva mer, jag vill leva ännu lyckligare, jag vill fortsätta vara nyfiken, utveckla mig själv, ha roligt, få följa nya generationer och se dem utvecklas och hitta nya lösningar på gamla problem. Jaha, så filosofiskt får det sluta idag.

Ps: När man i ett julklappsbyte får den bok man själv skänkt till Pingstis får det väl vara ett tecken på att det finns något i boken som jag bara MÅSTE göra! Hahaha, jag skrattade jättemycket åt detta. Bättre humor än så har jag dessvärre inte.

Ditten och Datten

En resa över sundet.

8 december, 2025 6 kommentarer

I fredags packade maken och jag lite lätt till oss själva, men bilen full av annat, och drog iväg mot varmare breddgrader. Eller så mycket varmare var det nu inte och det regnade precis lika mycket där. Vi åkte iallafall hem till dottern och svärsonen i Kettinge på den danska ön Lolland. Där bor de på landet i ett renoveringsprojekt som kommer att bli jättefint. De omges av stora åkrar några kilometer från den pittoreska byn Nysted, en blandning mellan Visby och Nynäshamn.

Eftersom vi kommer att missa både dotterns 25-årsdag och jul hade vi bestämt oss för att fira födelsedag på fredagen och jula lite extra på lördagen. Vår familjetradition har alltid varit att fira dotterns födelsedag genom att göra dumplings tillsammans. Varför bryta en uppskattad och välfungerande tradition? Vi hackade en massa ingefära, vitlök och annat och blandade och fixade och stod till slut med ett stort fat dumplings. Vi brukar blanda den ”stekångade” metoden med att ångkoka. Båda är goda och som med mycket annat är det i kombination med såsen som det blir riktigt gott. Schwarzwaldtårta var önskad, så jag hade förberett bottnar och dekorationer hemma. Maken fixade det sista och så hjälptes vi åt att montera ihop allt. Vi klämde ner varsin bit efter att ha spelat spel i några timmar och som alla vet gick det bra trots att vi egentligen var mätta. Efterrättsmage är nämligen en grej.

Efter att ha sovit gott på hotell i Sakskøbing (pga renoveringsprojekt var detta smidigast) och ätit den obligatoriska och mycket goda hotellfrukosten var det dags för en utflykt med de unga tu. Jag vill bara först visa det fantastiska broderi som hängde utanför vårt rum i korridoren. Alltså, wow! Snacka om skatt. Det var så roligt att studera detaljerna och fundera över hur det kom sig att UC broderade detta jättekonstverk och varifrån dessa mönster kom. Egenkomponerade?

Utflykten gick till Nysted. Trots att molnen hängde tungt och att den råa kylan letade sig in både här och där kunde vi lätt se att detta är en fantastisk plats. Det första som mötte oss nere i hamnen var denna charmiga skorv som inte hade fått någon omsorg på flera år. (Svärsonen är fiskarson och har bra koll på vattenfarkoster.) Tänk ändå hur naturen alltid vinner tillbaka mänsklig påverkan, hur den än ser ut.

Påskdagen 1944 sköts ett amerikanskt krigsflygplan med tio soldater ner i vattnet utanför Nysted. Två år senare restes detta monument som består av flygplanets propeller och en plakett med de tio döda soldaternas namn. Det är naturligtvis ett sorgligt monument, men texten som kommunen skrivit med bakgrundshistoriken fick mig att fnissa… ”Det ualmindeligt smukke monument er anbragt på et meget naturskønt sted” hade översatts till ”The extremely beautiful monument…” Jag gissar att det egentligen står att monumentet är ”ovanligt vackert”, inte ”extremt vackert”. Fnisset fastnar såklart lite i halsen, krig är så otroligt ovärdigt och varje död i samband med ett sådant är tragiskt.

Aalholm slot ligger så fint på andra sidan vattnet. Här stod från början en borg som byggdes på 1100-talet. Tänk att slottet ännu lever och blomstrar idag, 2025. Det fick faktiskt förfalla ända tills 1884 då det helrenoverades. Här kan du läsa mer om hur jordbruket drivs idag och man kan också hyra in sig. Dessutom kan du se långt bättre bilder och en drönarfilm som visar ett hur fint det verkligen är.

Förstår du vad jag menar med att denna plats påminner om en blandning mellan Visby och Nynäshamn? Korsvirkeshus och mys överallt (Visby), men också flådiga villor med utsikt över vattnet såklart. Jag älskar hur danskar jular med alla fina dekorationer, men nog är våra svenska stjärnor och adventsljusstakar verkligen något extra under denna mörka tid på året?

Inne i den vackra kyrkan fanns det julkulor att dekorera med namn på personer man saknar och vill minnas lite extra i juletider eftersom de inte längre finns i livet. Dottern gjorde en kula till mormor och morfar, jag gjorde en till min väninna. Nu finns de alltså representerade i en julgran i Nysted. Fint tycker jag.

Efter utflykten var det dags att göra det sista klart inför julfestknytis i kyrkan. Vi hakade på och det var ett bra val. Vi fick nämligen äta en riktigt fin dansk julmiddag och vara med på ”julkviss” – aka Jeopardy med jultema. ”Danska julfilmer och serier” och ”danska julpsalmer” var vi rätt dåliga på, men vi kunde hjälpa till att samla en hel del poäng i de andra ämnena. Det var iallafall jätteroligt! Till dessert var det såklart risalamonde, eller ris à la Malta med hackad mandel och körsbärssås istället för med apelsin i. Mycket gott. Vårt julfirande avslutades sedan hemma hos Johsa med julklappsbyte och A Christmas Carol och popcorn. Så mysigt! Och Charles Dickens berättelse tål att tänkas på, den är en påminnelse om vad som är viktigast i livet hur den än tolkas.

Vi hann hänga en stund på söndagen också, men sedan var det dags att vända norrut igen. Vi passade på att lämna en julklapp hos lillastesyster (hennes familj var också på utflykt) och tog en runda på mysiga ICA Toppen i närheten. Älskar denna ICA-butik av någon anledning. Deras utställning med gamla butiksprylar är bara för mysig! Visst var man bättre på förpackningar och stil förr? Blev alldeles varm i hjärtat av detta.

Efter några riktigt härliga dagar var det ändå fint att komma hem. Vi tände ljusen för att fira andra advent och konstaterade att vi har det bra. Nu går vi in i luciaveckan och det är snart dags för Lisa Larsons små gullisar att flytta ut på bordet. Härligt! Det är något väldigt speciellt med denna tid på året och jag är tacksam för att jag kan känna så.

Ditten och Datten

Jul igen?

4 december, 2025 8 kommentarer

Ja, alltså, i oktober skrev jag detta inlägg. Nu är vi mindre än tre veckor från julafton och de månader som har gått mellan då och nu gick fortare än kvickt. Jag hann göra både det ena och det andra på listan, men det mesta gällande ”allmän lista” blev i vanlig ordning inte gjort. Det är helt okej, jag är verkligen nöjd med tanke på hur livet har sett ut. Är glad för att jag har så mycket jobb, är tacksam för någorlunda hälsa, gillar att ha planer som hjälper mig få till julkänslan.

Ikväll drar vi igång den mer intensiva fasen av repetitioner av Bachs juloratorium. Den 4/1 är det dags att få uppfylla en kör-dröm. Det är inte ett stycke man snyter ur armbågen, men det är spännande att kören ständigt erbjuder nya chanser att utmanas och utvecklas. (Men alltså, kolla på gossarna i sjuttiotalsfrisyrer som bokstaverar så tydligt trots att det går undan rätt ofta. Den dirigenten vågar man inte sticka upp mot tänker jag.)

För alla som vill ha möjlighet att känna julens vingslag i mer modern tappning funkar kanske den här jullistan. Jag vill dock lägga in en varning. Somliga tolkningar av ”klassiker” är rent eländiga. Det finns också jättefina/roliga/eftertänksamma nyskrivna låtar och för den som inte tröttnat på Tareq Taylor för länge sedan (som jag) kan det kanske intressera att han även givit sig på en karriär som sångare. Eller var det där han började sitt kändisskap? Inte vet jag.

Svägerskans underbara krans till ytterdörren påminde mig om att jag fortfarande inte har några kransar på pardörrarna. Det får kanske vänta tills nästa vecka, men det är okej. Roligt julpyssel! Jag har sett att min syster gör något julpyssligt varje dag, så fina grejer. Jag har iallafall symaskinen uppe och en hög med grejer som jag tänker ska bli något. (Efter två misslyckade försök att sy lavendelpåsar med fel slags val av material är jag lite kuvad, men jag ska nog komma igång igen.) För dig som inte alls vet vad du vill göra, men som verkligen gillar jul, hänvisar jag till Helena Lyth. Jag hade inte varit inne hos henne på länge, men där har hon samlat in fullpackade inspirationsinlägg för varje dag i en julkalender. Där kan man snacka om pysselproffs! För dig som inte gillar jul – jag önskar dig frid och möjlighet att stänga av det som stör dig mest. För dig som gillar jul – kör järnet! Själv gosar jag ner mig riktigt mycket och njuter av allt från levande ljus till nostalgi i både inredning, smaker och dofter. Jag är tacksam över att ha flera olika favorittider på året och tillåter mig att njuta och stänga av elände.

1 2 3 … 26 Nästa →