mat – monnah

Så gick juni över i juli.

1 juli, 2026 12 kommentarer

Hur har du det? Maken sa: ”i år drog junisemestrarna vinstlotten”, och så kan det vara. Vi vet ingenting om resten av sommaren, men nog har det varit riktiga semesterdagar de senaste veckorna! Kvällar med känsla av tropikerna och skönt badvatten i havet är inte dumt för alla som gillar sånt. Själv har jag svettats runt i mitt norrlandsblod. Jag inbillar mig att det är morfars gener som gör att jag inte tycker att det är särskilt skönt om termometern drar över sisådär 21°. Mormor satt och solade så fort hon fick chansen och jag kommer inte ihåg att farmor klagade över värmen hon heller. Lillastesyster skickade Erik Lindorms vackra dikt i familjechatten och den är värd att läsas minst en gång om året.

Det är så stort att jag får gå på jorden
ännu en sommar, full av doft och sken,
och bjudas in av varje dikesren
till smultronmiddag på de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten.

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod, ett jag,
ett hjärta, som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara
som moln i fjärran på en sommardag.

Vi väntar in den stackars skörd som kommer att klara sig efter denna enorma hetta. Jag har nödvattnat, men det är inte någon särskilt bra teknik. Nåja! Det löser sig. I kylen står vår andra omgång flädersaft och idag ska jag göra en till. Flädern i hörnet i trädgården har levererat mängder av blommor. Vår halvdöda fläder vid parkeringen har inte haft så många blommor sedan vi flyttade hit. Inte ens innan 2018 då den sommarens fem månader långa torka näst intill tog knäcken på den.

Maken gjorde en kållådeprototyp. Nja, ingen prototyp direkt, men en testlåda för att se om den skulle kunna funka. Det är ett ramverk där han fäst kålnät med häftstift och häftklamrar. Den är lite otymplig, men annars perfekt. Det går jättebra att vattna genom den, men för att rensa och skörda behöver man vara två personer för att hantera den. Den andra lådan med kål har bara duken lagd över sig i vanlig ordning, men eftersom kål tar så mycket plats ges ohyra utrymme att ta sig in här och där. Vi får se vad utlåtandet blir efter hela säsongen.

Brorsan behövde hyra en liten grävmaskin till anläggningsarbetet borta hos vår dotter. Han passade på att hjälpa oss gräva för elkabeln som ska förse ladan här hemma med rejäla doningar till makens snickeri och de maskiner som kräver lite mer kräm. (Han var uppe i Klackamåla och grävde också, det var intensiva dagar!) Vi har så nära ner till berggrunden, inte konstigt att gräsmattan torkar ut och blir brun på en gång så fort det blir lite varmt och torrt. (Just detta som syns på bild är dock bättre och här blir det till och med nästan lite sankt under de andra årstiderna.)

Vi fick besök av mammas kusin och hans fru i några dagar och tog med dem till Ronneby brunn. Det är så vackert där, inte minst under denna tid på året. Vi tog lilla rundan och njöt extra av den doftande trädgården, av den japanska trädgården och de blommande näckrosorna. Maken kollade in en snillrik konstruktion och jag påmindes om att jag måste ha lite mer ormbunke i vår trädgård. Café Mandeltårtan bjöd naturligtvis på idyll och goda bakverk. Dulcebiskvin jag åt kan ha varit den godaste kaka jag ätit någon gång.

Igår flyttade vår svärson också hit (han jobbade en månad till efter flytten i förra månadsskiftet), men vi har njutit i fulla drag av att ha möjlighet att hänga lite extra mycket med godbitarna i grannhuset. Både vi morföräldrar och vår dotter har varit nöjda med detta. Tvåochetthalvtåringen är enormt charmig och klurig, men hon är också två år. Alla som har träffat en sådan känner till att frigörelseperioden innebär en och annan utmaning. Då är det skönt att ha en mormor och morfar som gärna distraherar med cykelturer, kycklingar, bad i poolen och annat kul. Är jag nöjd med att lilla familjen flyttat hit? Det är faktiskt helt underbart.

Det har varit underbart att ha fått hänga med släkt och vänner lite mer än vanligt. Maken och jag är ett bra matteam. Vi har inte riktigt haft tillgång till den egna skörden, men nog har alla gäster fått äta våra egna gurkor. Jag är tacksam för alla fina samtal från dessa veckor. Nära, innerliga, roliga, spännande, lite irriterande – här har det rymts högt och lågt. Precis så vill jag ha det. Den skira buketten fick jag av en fin vän som har lite annat i trädgården än mina cirkusblommor. Så vackert!

Jag trodde inte vi skulle få några egna jordgubbar (efter i år kommer vi inte längre att odla jordgubbar i lådorna, utan sätter dem utanför trädgårdslandet istället), men tji fick jag! De är remonterande, båda sorterna vi har, så skördarna blir inte så stora. Goda är de iallafall och tillsammans med grädde eller grekisk yoghurt ger de en kulinarisk upplevelse till den som får smaka.

Torkan ställer till det på många olika sätt. Jag har använt vattnet i våra två brunnar på gården så långt som möjligt, men har också behövt komplettera en del med kommunalt vatten. Gräsmattan är i princip brun och man kan inte direkt säga att något prunkar som det gör när det bjuds på både regn och sol, men det är gott nog för mig och jag tycker också att det har varit värt timmarna med mina vattenkannor. Jag har räknat ut att jag vattnat 400-500 liter vatten per dag ungefär. Ännu mer vissa dagar. Kanske borde jag satsa på en ökenträdgård istället, hehe?

Häromdagen var jag inne med tjejerna i stan då dottern hade klipptid. Det var värsta ståhejet på torget. Ungdoms-VM i orientering här i stan! De håller på hela veckan, men i måndags var det sprinttävlingar där det gick undan. Jag blev så rörd av att dessa ungdomar kommit från hela världen! Duktiga, ambitiösa, dedikerade… Stod och lipade vid mållinjen där både glädje och besvikelse uttrycktes på många olika sätt. Hoppas att alla deltagare har en helt underbar vecka, vare sig de kommer från Singapore, Belgien, Italien eller Nya Zeeland.

Slutligen kan jag visa hur jag använde Chat GPT häromdagen då min kreativitet stod helt stilla. Jag och maken kollade på förslagen. Några är görbara, andra är vi inte alls intresserade av. Vi får väl se vad som händer. Lite i taget gör vi förändringar som vi gillar och som gör vårt hem lite mer som vi önskar och vill ha det. Just nu tänker jag att det blir bra om elkabeln kommer ner i jorden innan hösten är här och om inte alla tomater får pistillröta (hettan har gjort det svårt att ge jämn bevattning, så några av sorterna ser ut att vara lite ledsna). Nu mognar snart de första och jag ser fram emot några goda tomatsallader under resten av sommaren. Får vi inte några över att lagra så är det helt okej.

Innan jag slutar för den här omgången vill jag tipsa om en av de godaste sommarsmarrigheterna vi vet: melon med färskpressad limejuice och lite chili. Här Piel de Sapo, men det är gott med alla sorter. Hoppas att du har en fin sommar oavsett om du har semester, jobbar eller bara lever ditt liv precis som vanligt. Tjingeling!

Ditten och Datten

Laddad för ny vecka.

27 april, 2026 6 kommentarer

Efter tre dagars musikpåfyllnad känner jag verkligen hur energinivån är betydligt högre än då jag påbörjade förra veckan. Vilken boost! Så tacksam för möjligheten att kunna få så härliga upplevelser i denna stad som har ett oförskyllt dåligt rykte. Jag får alltid höra att det inte händer något i Karlskrona, att det är segt, att det är tråkigt. Som jag skrev häromdagen (typ) – man får inte roligare än man gör sig. På konserten i Tvings kyrka var vi kanske 20 personer som fick uppleva högklassig underhållning och i Amiralitetskyrkan var det väldigt glest i raderna med tanke på vad som spelades. Man kan inte mata människor, det måste finnas ett eget intresse och ett eget driv för att leta upp eller skapa det man saknar. Jag känner till många eldsjälar inom flera områden, men det är svårare att få folk att engagera sig. Det är lättare att gnälla, alltid lättare att gnälla… Jag har hört om flera tillfällen där ”vuxna” anordnat grejer för studenter, men ingen kommer. Min syster läste en annons där tre unga män sökte följande ”Möblerad lägenhet med 4-5 rum, centralt i Karlskrona, under sommarmånaderna önskas hyras.” Är det inte så vi kanske är lite till mans? Ge mig två minuter till tåget, fem till skolan och så en hyra som passar ett studentlån… Gossarna som sökte boende kommer faktiskt att få precis det de sökte då min syrra och svåger numera är empty nesters och brukar hyra ut rum till studenter. Snacka om tur!

Apropå syrran, jag frågade om vi kunde komma förbi efter kyrkan och ta med lite överbliven kirskålspaj och sallad, kanske hjälpa till lite inför ovan nämnda gossars inflytt. Det tyckte hon lät jättekul och så dukade hon upp värsta buffén. Så gott det var och inte minst vackert. Man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen. Jag kan också tala om att osten Biskop Brännvin som har fått stå framme en stund kan vara min favoritost någonsin. Eller iallafall igår. Så god med lite smör och finncrisp! Efter det skulle syrran och maken jobba lite tillsammans, men jag tog en rask promenad till Amiralitetskyrkan där…

… vi kom att bjudas på härliga toner från Roman och Händel. Erik (dirigent och kyrkomusiker i Amiralitetet) är min gamla körkompis. Han är alltid så bra på att presentera musiken som ska framföras. Han berättade om hur efter vi var i musikvärlden på 1700-talet även om vi var en stor krigarnation. Karl XII skickade (därför) iväg Johan Helmich Roman på en studieresa ut i Europa för att ”på någre år få resa till att perfektionera sig i musiken”. Roman studerade sedan för bl a Händel i London och under fem år studerade han både musik och språk. Han verkar verkligen ha fått utlopp för hela sin kapacitet som människa. Vilken spännande person! Jag var tvungen att slå upp honom när jag kom hem och blev ännu mer imponerad av det jag läste. Här kan du också gräva ner dig i Johan Helmich Roman om du vill. Om jag hade hört att han framlevde sina sista år i livet utanför Kalmar måste jag ha glömt det, men så var det iallafall.

Här får du ett smakprov av musiken vi fick lyssna på igår. Jag går in i veckan med lite mer spänst i stegen. Hoppas att du också får göra det.

Tips

Sparsam, till vilket pris?

24 februari, 2026 10 kommentarer

Igår hade min far varit väldigt stolt. Maken åkte iväg till ICA för att plocka upp en ”Too good to go”-påse med bröd som vi hade betalat 29 kronor för och för att fylla på kylen nu när jag ska vara borta i veckan. (Jag ska bo hemma hos svärfar igen i några dagar.) Far köpte halva priset-varor långt innan det var så vanligt som det är idag, kanske tyckte vi till och med att det var pinsamt. Numera finns det en helt annan medvetenhet om att ”bäst före”-datum inte alls betyder ”livsfarligt efter detta datum”. Jag kommer ihåg när min moster slängde flera hinkar med honung ”för bäst före-datumet hade gått ut”. Som du kanske vet kan honung som är rätt behandlad hålla i princip hur länge som helst.

Hur som helst, den här Too good to go-appen tipsade syrran om. Det är flera butiker runt om i kommunen som lägger upp kassar av olika slag från dag till dag. Tyvärr får man inte veta vad kassarna innehåller, men man får en indikation. Vårt ICA erbjuder t ex idag ”frukt och grönt” (kostnad 55, värde 120), ”bröd och fika” (kostnad 39, värde 120) samt ”överraskningskasse” (kostnad 65, värde 120). Tanken är att ingenting får vara mögligt, mosigt eller ruttet, allt ska gå att använda. Däremot kan det betyda att man måste ta hand om det som finns i kassen på en gång.

Bröden maken hämtade hem hade bäst före-datum satt till 23/2, vilket alltså var igår. Nu är således frysen full med bröd som räcker för makens behov i flera månader. Scandic har frukostkassar för 49 kr (värde 150) och Karlskronafloristerna erbjuder snittblommor i någon överraskningspåse för 69 kr (värde 210), men det finns också erbjudande från City Gross, Circle K och ett café i Lyckeby. Jag gissar att man kan bli väldigt positivt överraskad ibland, medan andra påsar känns lite mer som nästan-soppåsar. Jag tycker att det är toppen att veta att man från butikernas håll gör sitt för att inte en massa mat ska dumpas i onödan. Jag har följt en snubbe som dumpstrar, alltså tar sig in i butikers containrar och ”dyker” efter varor som har slängts. Det är mycket intressant att se vad han hittar, men har inte magen som krävs för att utföra detta arbete. Med det sagt tycker jag att det känns väldigt onödigt att slänga fullt ätlig mat och användbara varor och är tacksam för alla initiativ att kringgå detta.

Recept och Hälsa

Det vi stoppar i oss.

26 januari, 2026 12 kommentarer

Äta bör du, annars dör du. Äter gör du, ändå dör du. Med jämna mellanrum diskuterar vi mer genomgående här hemma vad vi äter eller inte, vad vi borde tänka på och vad vi borde strunta i. Det har nu blivit tradition att jag och maken inte köper hem godis eller snacks under perioder. Nyår fram till påsk, efter påsk till midsommar, efter semesterperioden fram till advent är dessa perioder. Vi äter vad som bjuds hemma hos andra och om vi bjuder hem andra serverar vi ofta dessert av något slag. Det där med godisförbud bjuder in ätstörningskänslor hos mig, så detta funkar bra mycket bättre. Anledningen till att vi vill äta mindre av just godis och snacks är ju att vi vet att det är så dåligt för oss. Båda känner att vi inte är helt unga längre och vi vill göra vad vi kan för att hålla kropp och sinne så fräscha som möjligt.

Jag älskar att baka och brukade älska att äta det bakade. Eller, det gör jag väl fortfarande, men eftersom jag äter glutenfritt så långt som möjligt är utbudet av goda bakverk begränsat. Bakade godsaker tillhör både bröllop och begravning, fest och firande. Hur långt är jag eller någon annan villig att gå för att ta hand om kroppen utan att det blir en ”ätstörning” eller ett socialt handikapp? Att undvika socker pga hälsoångest känns ju inte särskilt hälsosamt, fast å andra sidan är väl socker aldrig nyttigt att sätta i sig. Alla artificiella sötningsmedel, förtjockningsmedel och liknande skrämmer mig och jag tror att dessa har varit med och drivit på den mänskliga ohälsan.

Att äta ute är något som åtminstone jag gör rätt sällan. Gällande restaurangrätter finns definitivt bättre och sämre val. Jag brukar resonera som så att jag vill äta något jag inte tar mig tid att laga hemma, något jag inte kan laga själv eller något som en restaurang kan göra mycket bättre. Då kan valet ”sallad” kännas dumt. Å andra sidan finns det fantastiska sallader, som den här delikata lax-bowlen, som jag faktiskt inte hade fått till hemma pga specialare som algsallad. Hur som helst vill jag njuta av maten och låter den inte ge mig dåligt samvete.

När jag och maken träffades var han en bättre kock än jag. Numera är det inte riktigt så, men han har alltid haft sina specialare. Efter att ha blivit ensamma hemma lagar vi mer ofta mat tillsammans igen. Något som tar extra tid och ansträngning, som den här megafantastiskt goda masamancurryn vi lagade i fredags, är roligt att fixa med båda två. Från start till mål tog det ungefär två timmar att göra denna rätt från den senaste Buffétidningen. Den serverades med ris och gf naanbröd och jag kan bara säga att det var värt varenda krona och nedlagd minut. (Det enda negativa är att huset fortfarande osar lite, trots fläkten på.) Hur kan det ens vara så gott med mat? Resterna i lördags var för övrigt precis lika goda. Indisk mat är något som jag inte lagar speciellt ofta hemma eftersom det ofta krävs lite mer tid, men den är ofta både nyttig och väldigt god.

Fast vi bara är två hemma gillar jag att inte bara slänga fram något på bordet. Att ta sig tid och spritsa potatismoset på fiskgratängen är en sådan grej som gör mig glad och i det här fallet smakar faktiskt det krispiga moset lite godare. (Klickar man bara ut moset blir det inget att krispa till!) Fisk är en sådan där grej som vi vet att det är bra att äta, men så finns rädslan för utfiskning och tungmetaller och spökar. Som sagt, det är inte lätt att veta hur man ska äta för att det ska bli så bra som möjligt.

Jag har flera runt omkring mig som är duktiga på att lägga upp det som i influencervärlden tydligen kallas en ”spread”. Det innebär egentligen att man arrangerar det som ska ätas rent estetiskt, som på min systers efterrättsplockbricka här. För mig är det självklart att vi äter med alla sinnen och det bidrar till upplevelsen om det man äter är vackert. ”Den bruna maten” är kanske inte det som är mest tilltalande, eller att äta kokt potatis med vitfisk eller liknande. Min faster hemkunskapsfröken brukade alltid duka upp så fint till middag med lite morötter på tallriken eller något annat som bidrog till ögats fröjd.

De senaste forskningsstudierna visar att det nog inte är mängden fett eller fibrer i maten som är direkt orsak till ökad eller minskad risk för tjock- och ändtarmscancer.
De tydligaste sambanden finns kring intaget av frukt och grönsaker. Ju mer frukt och grönt man äter regelbundet och ju längre tid man gör det, desto mindre är risken.
Daglig fysisk aktivitet bidrar också till minskad risk för tjocktarmscancer.
Cancerfonden

Och apropå morötter. Min systerson studerar till läkare och har snöat in på vilken enorm ökning av tjocktarms- och ändtarmscancer som har skett, framför allt bland yngre personer. Vi är duktiga på att äta både frukt och grönsaker här hemma, men har ändå lagt till en morot per dag för att göra vad vi kan för att bidra till bättre förutsättningar för våra kroppar. Jag vill inte sluta äta tårta för att fira födelsedagar och vill inte heller ersätta tårtan med dadelbollar, trots att jag gillar sådana. Idag blir det för övrigt blomkålsmos och bacon till middag. Vad ska du äta?

Ditten och Datten

Thanksgiving.

28 november, 2025 8 kommentarer

Idag förbereder jag delar av Thanksgivingmiddagen som vi ska äta imorgon. Annika ville veta hur vi gör med vårt svenska firande. Här i krokarna finns ju ingen American Football och inte en massa andra firande. Vår Thanksgiving brukar se likadan ut varje år. För det första firar vi två dagar senare än på rätt dag pga praktiska orsaker, dvs lördagen i första advent-helgen.

Jag börjar själva lördagen i Fredrikskyrkan eller Amiralitetskyrkan med repetition tillsammans med Marinens Musikkår och en annan kör från Amiralitetet inför våra stora adventskonserter. Repet brukar hålla på mellan nio och tolv. Ska vi ha en tidig middag brukar jag börja med att skjutsa in kalkonen i syrrans ena ugn innan jag springer upp till kyrkan. I år har vi dock bestämt oss för att äta lite senare, så då hinner jag repetera först. Denna middag börjar redan på onsdag morgon då det ska kommas ihåg att stoppa in den frysta kalkonen i kylskåpet. På fredagen förbereder jag det jag kan inför lördagen. Jag gör sötpotatismos och förbereder pekanströsslet som sedan ska gräddas innan middagen. (I år gör jag detta receptet på topping, men byter ut mjölet till glutenfritt och har bara lite farinsocker och smör i själva moset.) Stuffingen, en slags brödpudding som för många i vår familj är favoriten, förbereds också. Franskbröd, smör, lök, selleri, salt, peppar, kycklingbuljong och salvia skapar en magisk rätt. Gröna bönor med en sötsyrlig vitlöksdressing hör till, så gott! Maken gör i vanlig ordning godaste potatismoset. Vi väljer också att äta lingonsylt istället för cranberry sauce till allt det smarriga. Syrran står för god sås, frallor och efterrättspajer. Pekanpaj är de flestas favorit och sanningen är att den är lika delikat som mastig. Man orkar inte mer än en liten bit.

Eftersom vi inte firar den amerikanska anledningen till Thanksgiving utan bara låter den handla om tacksamhet har vi också en aktivitet där alla får skriva något de är tacksamma för. Det får inte vara för allmänt (”jag är tacksam för vatten”) eller för uppenbart (”jag älskar att sjunga i Fredrikskyrkans kammarkör”), utan ska vara lite klurigt. Sedan får alla gissa på vem som har skrivit vad. Det brukar alltid vara lika roligt! Extra kul är det ju när folk försöker avleda och gissar högt på någon annan än den det handlar om. Vi brukar hålla till hemma hos syrran, så också i år. Vi blir en liten skara, har varit mer än dubbelt så många ibland. Det blir bara skönt med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Jag har precis jobbat klart för dagen och ska lägga upp benen på fotpallen i vardagsrummet en stund innan jag börjar med fixandet i köket. Hej och hå! Det här blir kul.

Trettio Tacksamma Dagar

28 november 2025.

28 november, 2025 6 kommentarer

Igår firades Thanksgiving i många slott och stugor, främst i USA. Enorma mängder kalkon tillagades i ugnar dubbelt så stora som våra små effektiva pjäser. Ja, förutom de som Donald Trump benådade då. Stora tackdagen, stora American football-dagen, stora slappardagen, stora hajkdagen, stora matlagardagen, stora släktdagen… Svenskarna har bara tagit till sig en enda grej med Thanksgiving, nämligen black Friday. Det är för mig det enda dåliga med Thanksgiving, en dag som egentligen motsvarar mellandagsrean. Inte bara en svart fredag heller (det är idag som är den ”riktiga” svarta fredagen för övrigt), utan den har blivit till svarta veckor, en svart månad. Ett mörker med konsumtionshets där folk ska luras att köpa sådant som de inte behöver.

Mina funderingar går dock idag runt gemenskap och traditioner, god mat som förbereds länge och äts upp ganska snabbt. Det ägnas kanske mer tid till att diska än till att äta själva maten? Det är inget problem, det är bara så det ska vara. Vi firar alltid Thanksgiving på lördagen efter själva dagen. Av praktiska orsaker har det blivit så vi löst problemet med att denna högtidsdag alltid går av stapeln den fjärde torsdagen i november. Jag ser nu fram emot en av årets bästa måltider. Mums filibabba! Tack till Olga, Miriam och studentvännerna som gav mig uppgiften att fixa sötpotatisen 1998 och alla andra som har inspirerat till hur just vår Thanksgiving ser ut. Tack till Ali Edwards som hade några ”days of gratitude” 2012 så jag fick inspiration till det som blev ”Trettio Tacksamma Dagar”. Denna helg betyder något för mig på djupet. Tack.

Trettio Tacksamma Dagar

22 november 2025.

22 november, 2025 8 kommentarer

Mat. Detta nödvändiga ont och denna fantastiska källa till härliga och oförglömliga upplevelser! Överlevnadskrav och överviktsöverflöd, önskemåltider och ögonfröjd. Att mat handlar så mycket mer om än att fylla på energi är helt klart. Jag tänker på allt från mina gamla ätstörningar till småbarnsår med smakprover, smakexplosioner och kärlek vid första tuggan, trygghet och tjafs vid familjemåltider, odlingsupplevelser och matlagningssessioner, traditionella och återkommande högtidsmåltider, mattanternas heroiska insatser i skolköken och alla upplevelser runt skolluncherna, äckliga och himmelska semestermiddagar, mammas, mormors och farmors kök, vegetariska tonår och paleoåren i Orem, ”mat” i alla dess färdigprocessade former, fars hela salamikorvar långt innan ungar började sälja extradyr mat från Delikatesskungen, mammas briljanta matlagningskunskaper, Vajlans kroppkakor och faster Malins nyponsoppa, yngsta dotterns år i matlagningsgymnasium, födelsedagsmiddagar, snabbluncher och matlådor. När minnena börjar snurra runt mat blir det först ett sorgligt anslag, men mest är det bara ren och skär glädje! Tänk så tacksam jag är för det.

För sisådär fem år sedan fick makens systerson i födelsedagspresent att laga sushi tillsammans med mig. Han fick alltså välja vad vi skulle laga. Igår kom han hit för att inkassera gåvan, hahahaha! Vi skrattade båda åt den långa tid som gått sedan gåvans utdelande, men man säger väl bättre sent än aldrig av en anledning? Sushi är utmärkt laga tillsammans-mat. Jag hade aldrig gjort det, så det var nytt för mig också. Måste säga att det blev toppenbra. Alla fyra runt middagsbordet smaskade och oohhhade och den unge herren hade nog kunnat äta upp alla 50-60 bitar själv om så hade krävts. Utan problem. (Jag kommer ihåg min gamla arbetsgivares kock-sons kommentar om att sushi ska vara en perfekt munfull, inte de jättar som oftast serveras i Sverige. Det tycker jag han hade alldeles rätt i.) Jag tackar varje dag för maten, tar inte alls för givet att kunna äta mig mätt. Jag är tacksam för A och hans vilja att lära sig tillsammans med mig. Själv är sällan bäste dräng. Jag är tacksam för alla goda minnen jag har runt mat och är slutligen tacksam för att det snart är dags för årets bästa måltid, Thanksgivingmiddagen.

Ditten och Datten

En allt annat än stilla vecka.

18 april, 2025 8 kommentarer

Idag är det långfredagen i stilla veckan, men vi har inte varit särdeles stilla så här långt. Det var så mysigt att ha dottern och svärsonen hemma för att fira svärfar och sedan hänga med oss i några dagar. Somligt har jag redan berättat om, här kommer en liten bildbomb om annat man kan roa sig med i detta svenska och ibland lite bortglömda hörn en vecka som denna.

Vi började med nittioårsfirandet av svärfar. Nittio! Respekt. Det blev en så mysig fest med mycket gott på menyn. Fira livet, alltså, oavsett om det är fem, fyrtiotre eller nittio år som gått sedan födelsen. Vi lever i en tid där tidens gång inte ses på med blida ögon, men jag älskar det faktum att jag fortfarande får vara med och fira min egen och andras årsdagar.

Borta på brorsans tomt har det sprängts för VA. Vår ö har berget lurande precis under jorden på många ställen. Att dra fram rören till detta hus visade sig kräva ett visst urgröpande medelst dynamit. Spännande process!

Syrran hade skickat ett chokladprovningskit från Skottland. Det var så roligt att höra allas tankar om toner, kakaohalt och vad som kan räknas som gott eller ej! Det som blev kvar togs med till Danmark så svärsonens familj får vara med och testa de också.

I Brömsebro var det varma köket stängt på måndagen, men bättre lycka på Blomlöfs i Karlskrona dagen efter. Sååå gott och härligt att få sitta utomhus och äta lunch. För mig var det årets första utelunch i solen. Jag var glad för vinterjacka och halsduk, för även om solen värmde blåste det som sig bör när man befinner sig i Karl XI:s egen stad Pinan. Det var smockfullt av gäster, både ute och inne. Svärsonen satt och gjorde överslag på hur mycket pengar de borde dra in på en vanlig lunch i april. Inflationen är märkbar och färre äter ute, så det är roligt när det går bra för en verksamhet.

När vi var mätta och belåtna åkte vi upp till Klackamåla. Dottern ville så gärna visa sin älskade morfars sista vilorum för sin man och vädret var perfekt. Först stannade vi för att krama lite på min faster och sedan tog vi en promenad förbi vårbäckar och vaknande natur. Ljud på!

Vi lämnade en bukett påskliljor och en virkad, men hållbar blomma. Därefter fikade vi och dåsade bort i den underbara vårsolen där i slänten. Så mysigt! Far hade gillat den där stunden, hundra procent.

Han hade även gillat dotterns uppvisning av styrka och vighet i gröngräset. Inte har hon fått det från mig, det är då ett som är säkert.

Även denna aktivitet hade varit Far-godkänd. Att ligga där och se upp på de raka tallarna – en av mina favoritvyer. Sövande och läkande.

Det har påskats lite mer och ätits godis från godisgömmorna. Kanske lite för mycket, men bjuder hönorna så tackar man ju inte nej.

Detta foto är en screenshot från acroyogasessionen som S och J fick i bröllopspresent av min kusin som dottern har yogat med många gånger. De visade sig vara ena riktiga hejare på detta. Allt höljt i ett rosa skimmer, naturligtvis.

Vi passade även på att ha grillpremiär. Det är bra att ta fotografier så att det riktigt syns vad som behöver åtgärdas. Just här i grillhörnet har det inte städats än, men det blir väl tid till det också. Gott blev det iallafall, riktigt gott. Mer grillat till folket!

Det där städandet som görs lite mer sällan tycker jag är extra tillfredsställande. Nej, jag gillar inte särdeles att dammsuga eller skrubba toaletter, men att såpskura golv är riktigt härligt, en sinnlig upplevelse på många sätt.

Slutligen kan jag säga att brevlådan bjudit på full pott den senaste veckan. Så roligt det är med brev och paket! Rövarspråk, sporkar och Cadbury-ägg – guldkant på detta liv. Tack till alla som bidragit. Nu tar resten av påskhelgen vid och jag går in i den med stor tacksamhet.

Ditten och Datten

Lyx.

17 november, 2024 2 kommentarer

Vad är lyx egentligen? Enligt definitionen i SAOL ser det ut såhär:

1) yppighet l. överdåd i sätt att leva l. uppträda, i förbrukning av varor o. d.; levnadssätt som utmärker sig genom överflöd, slöseri, överdrivet stor bekvämlighet, överflödiga (o. förfinade) njutningar o. d.; ståt, prakt.

2) konkretare, om ngt som är överdrivet dyrbart l. elegant l. om sådant som icke är nödvändigt för en normal levnadsstandard l. behövligt för det avsedda ändamålet; särsk. i fråga om heminredning, moderna bekvämligheter, prydnadsföremål, ekiperingsdetaljer o. d.

Idag fick vi sannerligen uppleva lyx i dess rätta bemärkelse: ”levnadssätt som utmärker sig genom överdrivet stor bekvämlighet”, jajamensan. Syrran hade förberett en fräsch thaisoppa och friterade riskakor med honung och dessutom fick vi en liten julmustprovning på köpet. Jag njöt av varje tugga, för det var orimligt gott. Min syster och svåger har goda vänner där kvinnan är en odlande och matintresserad thailändska som är otroligt duktig på att odla grödor passande sin thailändska mat, men hon är även expert på att ta tillvara på skogens generösa utbud. Mycket inspirerande.

När tallrikarna var slickade var det dags att dra vidare till makens lillebrors nya Escape room som just nu är i uppstartsfasen. Så kul att få testa detta koncept – något jag aldrig provat förut och faktiskt var lite nervös inför. Det var iallafall hur kul som helst och vi lyckades till slut med uppdraget. Jag kände mig därmed osedvanligt nöjd och glad då det var dags att dra vidare norrut mot nya äventyr.

Recept och Hälsa

Egna tomater i november och riktigt god mat.

10 november, 2024 2 kommentarer

Jag fattar knappt själv att vi fortfarande äter egna tomater trots att vi hunnit en bra bit in i november! När vi bjöd våra kompisar på trerätters igår var potatis, purjo, lök, vitlök, chili, persilja och tomat från de egna odlingarna. Det känns onekligen lyxigt att veta precis vad dessa grödor varit med om.

För övrigt var detta recept något av det smarrigaste jag ätit på länge. Tips från äldsta dottern. Varsågod! (Jag mixade ner lök och vitlök i skyn, så såsen behövde inte redas. Den var förresten redan färdigreducerad när jag tog köttet ur ugnen. Och luras inte av grillkryddan, den gjorde om något bara maten godare.)

1 2 3 … 9 Nästa →