21 dec

Många ljus därute.

Påminnelser om att vi människor så ofta påverkar vårt eget välbefinnande negativt genom att inte se ljuspunkter i vardagen har kommit flera gånger de senaste dagarna och från flera olika håll. Att tänka ”när det här är färdigt, då…” berövar oss på själva livet! Vad händer om vi tar ansvar för hur det ser ut här och nu, oavsett om det är fest eller vardag? Vad kan vi göra för att hjälpa oss själva? Jag berättade att ordet LJUS finns som favorit inför nästa år. De senaste dagarna har det rentav attackerat mig. På ett positivt sätt, alltså… Här är några ljuspunkter som har fått mig att stanna upp och uppskatta mina ”nu” (dörrprojektet har varit in the making sedan flera år, jag ser verkligen fram emot resultatet):

Idag är det dags för julkonsert med kören och jag ska snart åka iväg. Sedan kommer danskarna och julen får väl anses dras igång på riktigt. Jag flaggar för en lugnare bloggvecka då jag ser fram emot att praktisera de maningar som kommit om att inte driva på framåt för mycket. Jag vill med det önska dig en fin helg och upptakt på julfirandet. För dig som inte firar jul vill jag naturligtvis också önska fina dagar! Ta hand om dig.

20 dec

Badvatten.

Jag gillar att bada, eller förresten, jag älskar det. Jag älskar känslan av skrumpna russinfingrar och känslan att vara så varm att jag måste resa upp överkroppen för att balansera temperaturen. Jag älskar att ligga i ett vanligt badkar med badbomb från Lush eller vanligt 70-talsbadsalt (jag fattar inte hur damen i detta klipp kunde bli så besviken, hahaha), jag älskar att sitta i en jacuzzi en stjärnklar kväll, jag älskar att låta sjönens svala vatten i Bredavik omfamna mig en svettig eftermiddag.

Ibland önskar jag att jag kunde hoppa i ett fullständigt renande bad för hela mitt jag, att det badvatten jag badat i från födseln skulle sköljas bort och ge mig en chans att betrakta världen ur ett perspektiv som varken var färgat av min personlighet eller de miljöer jag vistats i genom åren. Jag önskar att detsamma erbjöds mina medmänniskor. Att vi skulle kunna mötas i tanke och ord, göra omprioriteringar och skala bort sådant som jag (i mitt obadade tillstånd) ser som rent skadligt.

Jag försöker blaska av mig med en tvättlapp, men det är uppenbart att jag är väldigt präglad av mina föräldrar, av uppväxten i en liten by, av min tro och hur andra praktiserat eller inte praktiserat samma tro, av lärarhögskolans vänsterideal, av min yngsta faster, av min otroligt analytiske man, av att ha en stor släkt där jag har ett självklart sammanhang, av tiden som lärare, av att vara trebarnsmor, av att ha varit expat i tre helt olika samhällen i USA, av att ha varit vårdare av sjuka föräldrar, av att ha bott i Stockholmsförort och flyttat tillbaka till hemstaden, av att ha mött psykisk och fysisk ohälsa hos nära och kära, av att ha sett döden i vitögat och förlorat några av mina närmaste ledsagare, av att ha varit ätstörd, av att vara medborgare i världens mest extrema land rent åsiktsmässigt (enligt World Values Survey), av att jobba som samtalsterapeut, av att… ja, listan är ju evighetslång. Hur ska jag kunna tvätta av mig all denna påverkan? Nej, jag inser att det inte är möjligt, men att jag har ett ansvar att vara medveten om att dessa lager finns när jag möter världen.

Idag önskar jag mig en dag då jag helt enkelt får bada i min kärlek för julen, där jag får känna ”en stund på jorden, hur underbart var inte det, jag var nära, jag var där” (Tack Laleh) och att du får samma upplevelse, oavsett vad din önskning för dagen är och hur ditt badvatten sett ut.

19 dec

Kärlek och sorgliga fakta.

Snart kommer hon hem till mormor och morfar för att fira jul med oss. Ja, jag vet. Jag är lite tjatig om Lilla L. Hon var en efterlängtad liten krabat då hon kom, ett älskat barn med ett tryggt hem, trygga föräldrar, kärleksfullt nätverk. Jag har de senaste dagarna flera gånger blivit påmind om att detta inte är verkligheten för så många. Det går inte att ta in all ondska och allt elände som finns i världen. Jag hoppas att våra enkla gåvor till hjälp av olika slag når fram till ett barn som inte har allt det som Lilla L fått, till en familj som kämpar, till en gammal ensam människa, till någon som inte har det som behövs för att kunna ge sina barn en anständig jul. Jag vet att jag är privilegierad. Jag vet att jag har det bra. Jag vet också att jag blivit undervisad om att dela med mig av det jag har, allt från kapital till kunnande, avlastning, känslomässigt stöd och hjälp av annat slag. Just i juletid blir jag extra påmind om föräldrarnas fina insatser, många gånger i det tysta. Det är fint att det fortfarande hör av sig människor som vill tacka för sådant som de gjorde. ”God jul” – i detta enkla uttryck ligger en hel ocean av känslor, insikter, minnen och möjligheter. Ingen ska behöva sitta ensam på julafton och jag är tacksam för att det åtminstone finns julfirande för ensamma seniorer här i vår hemstad. En vacker dag ska jag se hur jag kan engagera mig mer i något liknande, men nu satsar jag på att ge lilla och stora familjen allt jag har den närmaste veckan.

18 dec

Nudejuligen, nudejuligen…

Så sjunger han varje gång det är dags för något med minsta juliga tema, vår vitryske vän. Är det något han kan så är det att ge rätt energi och förväntningar inför det som komma skall – god mat, t ex. Nu sjunger jag också nudejuligen när jag håller på att julpyssla, den här gången i ganska god tid jämfört med mig själv. Idag har det varit fokus på övervåningen. Jag har städat och bäddat till ”ungarna”. Tycker det är så mysigt att få rå om dem när de hälsar på, men uppskattar också all hjälp i köket och den härliga stämning som uppkommer nu när de mest är vuxna och vettiga och fina människor. Har också slagit in de sista julklapparna, eller nej förresten, jag vet ju att det blir fler. I år har jag åtminstone tillräckligt med julpapper efter förra årets brist. Tror det står nio rullar (alla är dock inte fulla) i hinken med presentpapper. Bättre med för mycket än för lite är kanske inte alltid sant, men ibland stämmer det väl. Här får du ett litet galleri med sådant jag roat mig med de senaste dagarna. Slagit in julklappar liiite finare än om de slås in 00.43 på julafton t ex, jag som verkligen gillar att pyssla och fixa. Jag blev inspirerad från olika håll av tips om filmen Snösystrar på Netflix och hade den på medan jag slog in presenterna. Det visade sig att norska kräver lite mer uppmärksamhet än jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Och grät gjorde jag också! Fin film, men sorglig.

I söndags valde maken en perfekt gran på parkeringen vid Amiralen. 350 riksdaler, tät och grön men lite smalare som vi hade pratat om. I måndags satte han in den och fick upp belysningen. Jag har sedan barndomen sovit i soffan första natten med granen och detta är en tradition jag fortfarande upprätthåller efter sisådär 45 år. Jag minns inte exakt när jag startade, men klart är att jag var igång 1982 då jag var tolv år. Detta är lika mysigt varje gång! Älskar känslan. Som du ser på en av bilderna har granen fällt enorma mängder barr, men de verkade komma från några torra smågrenar längst in vid stammen. Vet inte varför det skulle vara så, men fotade både måndag och tisdag kväll innan jag dammsög. Idag har det knappt trillat några barr alls, så kanske behöver vi inte reklamera. Det hade varit skönt att slippa.

Jag fick ett underbart blombud via Swish och förfrågan om jag kunde tänka mig att köpa och pimpa lite julblommor själv. I första omgången blev det en amaryllis och nya hyacinter till fina krukan från Waldemarsudde, men det finns pengar kvar till en nyårsblomma också. Smart att inte skicka bud den vanliga vägen, på det viset blev det mycket för pengarna.

Eftersom vi har olika folk här hemma (förutom barnen) varje dag från tisdag till lördag i nästa vecka har jag börjat baka och frysa in en del. Det är skönt att vara förberedd och inte behöva stå i sista minuten med allt. Dagens bak blev lussebullar med fyllning av mandelmassa och kardemumma. Maken var mycket nöjd med denna version.

Vid någon jämn eller halvjämn födelsedag fick jag ett julträd av familjen. Börjar bli så gammal att jag inte kommer ihåg precis vilken. 30 eller 40 gissar jag, har haft det i ägorna i rätt många år. Idag limmade maken fast ljusarmarna som irriterande nog alltid har svingat lite hit och dit. Mitt julträd är fint, men saknar hästarna som oftast står i basen. Visste du att julträd är en tradition från södra Sverige, främst härifrån Blekinge? Här kan du se flera fina från Blekinge museums samling. Det var lite från mina senaste dagar. Nu är det dags att sova inför en lång dag imorgon.

17 dec

Nytt år, nytt ord.

Den senaste veckan har Ett Litet Ord tagit osedvanligt mycket luftrum jämfört med hur det varit vid den här tiden andra år. HEMSLÖJD fick liksom ingen riktig chans innan det nu är dags att byta igen. Under året har jag inte använt kategorin här i bloggen mer än en handfull gånger. Så pepp jag var på ett praktiskt ord, men så känns det som jag har haft pyspunka hela året istället för att ha fått den kreativa boost jag planerade för. Nu vill jag bjuda in till den härliga känsla jag så många gånger har fått av mina årsord och det är kanske det som skett undermedvetet.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd

Genom åren har jag varit tidigt ute ibland och andra gånger på andra sidan nyårsstrecket innan jag vetat vilket ord som skulle slå följe med mig. Att välja ett ord istället för att ge nyårslöften har varit meningsfullt och gett mig många härliga upplevelser. De som jag såhär i efterskott har fått ut mest utav har jag markerat med fetstil. De som varit okej står i vanlig stil och de som mest kom och gick igen är markerade med kursiv stil. Allra, allra bäst tror jag att LYFTA och REACH var, medan KÄRLEK är det ord som märkbart förändrade hur jag ser på mina medmänniskor pga det sätt som jag arbetade med det.

När jag började jobba med årsord följde jag Ali Edwards, en på den tiden mycket känd scrapbookingprofil som var känd för sin dokumentationsstil. Den har hon fortsatt utveckla, men nu säljer hon också egna kollektioner och utbildningar som handlar om att berätta om sitt liv på olika sätt. Mycket av min inspiration kom de första åren från amerikanska texter och eftersom jag fortfarande läser mycket på engelska har det flera gånger hänt att det ord som kommit till mig varit på engelska. De flesta gånger har jag sedan översatt det och jobbat med det på svenska, det skulle kännas konstigt annars. Just 2014 och 2015 bodde vi i USA och eftersom jag inte hittade några bra översättningar fick de stanna kvar som de var.

De ord som hänger i luften inför 2025 är så olika. Några av orden jag känner på är ljus, dansa, nyfiken, reduce, laga, växa och styra. Nu kommer det kanske att bli något helt annat jag bestämmer mig för, men jag vill bara berätta lite om hur processen går till. Orden kan komma till mig helt apropå. Ibland har någon talat, ibland har någon skrivit något, kanske har jag själv skrivit och fastnat för vad som hänt i den processen. Poddar och radioprogram kan vara mycket inspirerande, men det kan faktiskt en pamflett i ett väntrum på sjukhuset också vara. När jag väl öppnat mitt sinne för att välkomna det nya ordet så blir mitt liv rätt spännande. Så här långt har jag kommit med de ord jag berättade om tidigare i detta stycke:

Ljus. Alltså, ljus! Jag njuter av det och inspireras av det. Det är ett handfast och praktiskt ord som skulle kunna hjälpa mig att ljusinreda vårt hem bättre. Det fattas arbetsljus på flera ställen t ex. Dessutom är det ett andligt och mentalt starkt ord som jag vet skulle tillföra mycket positivt.

Jag är kass på att dansa, men detta ord dök upp redan förra året och då skrattade jag bort det. När det återkom nu tyckte jag att det var lite irriterande, men samtidigt finns det något som lockar. Jag är ganska säker på att det inte blir detta, men att jag öppnat ögonen för att kunna känna den musik som jag älskar så mycket på ett nytt sätt hade kanske varit roligt.

Sedan är det nyfiken. Jag upplever mig själv som mycket nyfiken på livet, men kanske behöver jag vidga mina vyer lite? Kanske behöver jag vara nyfiken på olika förmågor, vara lite mer äventyrlig, våga gå på outforskade stigar? Det här ordet hade säkert maken gillat att hänga med på.

Reduce talar för sig självt. Alltså, jag rensar ut och det finns ändå alltid för mycket. Att göra slag i saken och få allt på plats som inte blev så bra som det skulle ha kunnat bli då vi flyttade in här skulle vara en dröm. Rensa ut. Även detta ett fysiskt, andligt och mentalt ord som skulle kunna ge mycket kraft. Jag gillar det verkligen!

Laga. Njae, jag vill nog inte laga mer än jag redan gör. Detta blir inte mitt ord!

Växa – kanske jag vill satsa på att inte vara så bekväm och nöja mig med att det ju går rätt bra som det är? Kanske borde jag gödsla både i företaget, i trädgården och bland mina relationer? Tanken lockar.

Styra. Det här har jag inte alls tänkt vidare på, men jag fastnade för det då jag lyssnade på en podd och måste lyssna om för att se vad det var som triggade mitt intresse.

Ja, men det var väl allt för denna gång. Det hade varit kul att höra om någon annan också jobbar med årsord!

16 dec

Fira det som firas kan!

Jag älskar att fira saker och ting. Framför allt gillar jag födelsedagar. Det har blivit förstärkt efter att ha varit med om att nära och kära gått bort mycket tidigare än vad som kan förväntas. Födelsedagar är inte något att frukta eller oja sig över. Att tiden går rår vi inte på, men att vi fortfarande är med i leken är värt att fira varje gång! Ett år äldre – so what? I ett samhälle där erfarenhet och visdom ”inte ska tryckas i ansiktet på de yngre för att de ska slippa uppleva ’ageism'” och varje tecken på tidens gång ska suddas ut med knivar och sprutor, där en regering med ledare utan erfarenhet hyllas och personer med fler år på nacken per automatik ses som bakåtsträvande – i ett sådant samhälle uppstår onödiga slitningar. Nytänkande har absolut sin plats, men inte så ofta som man kan tro. Om projekt på skolor, i kommuner och i ledningsgrupper mer ofta hade utvärderats och att informationen som kom fram sedan hade utnyttjats tror jag att vi hade sett ett bättre fungerande system. Men detta var inte tänkt att bli ett politiskt inlägg. Inte alls.

De dagar våra barn fyller år blir jag alltid lite extra känslosam. Jag kommer ihåg förlossningarna, åtminstone de versioner som har skapats efter att ha berättat olika delar av dem under de senaste 28 åren. Jag minns födelsedagar och olika åldrar och olika intressen och typiska uttryck och roliga historier. Jag minns min kärlek till var och en av dessa underbara och komplexa individer som jag har känt längst av alla, de som har vuxit i mig och vars personligheter jag redan delvis kände då de gjorde sin entré i den dystra och kalla världen. Jag gläds åt deras framgångar och jag ser de hinder de behövt forcera för att ta sig dit de är idag. Jag ser hur de tar sig an livet ur helt olika angreppsvinklar, men ser också att de fått med sig väldigt liknande tekniker och verktyg från oss föräldrar. Jag är tacksam för att jag fortfarande får ha dem här och vet att det inte är en självklarhet. Att få ett långt liv är inte en självklarhet och att vuxna barn vill ha med sina föräldrar att göra är inte heller säkert.

Idag är det vår yngsta dotters 24-årsdag. Hennes födelsedagar har många gånger firats tillsammans med hennes farmor som fyller år dagen innan. Igår var därför jag och maken hos svärmor och firade henne med tårtkalas, men dottern får vi fira via FaceTime eftersom hon och hennes man ju bor i Danmark och dessutom flyttar till ny lägenhet idag. De kommer dock på lördag och stannar i en vecka, så då firar vi lite extra. Jag tror vi får göra en sådan där julgranstårta som svärmor hade gjort – så fantastiskt god med marängbotten och sötsyrlig frukt. Själv hade jag bakat Schwarzwaldtårta och Oscar II-tårta (jag lägger aldrig rostad mandel ovanpå, men det är också gott) och tagit med mig. Just Oscar II har vi till både påsk och födelsedagar – funkar även bra för mig som inte äter vetemjöl.

Schwarzwald är svärmors favorit och den testade jag att baka första gången förra året. Inte så pilligt som man kan tro. Mer roligt att få mala rostade hasselnötter i makens mandelkvarn (han fick den i present av syrran som plockat upp att han fascinerades av sin mormors sådan då han var barn) och försöka göra tårtan estetiskt tilltalande med ganska enkla knep. Jag hade dock velat ha en tyll som gör snyggare toppar på spritsdetaljerna. Den jag använde igår är mest till semlor och den andra jag har ger snygga längder. Ett toppentips angående Schwarzwalden är att köpa färdigrostade hasselnötter!!! ICA gott liv (finns kanske andra också), så värt att slippa pilla med att rosta själv utan att bränna och sedan försöka få bort skalen.

När vi kom hem var det sedan dags att fira oväntade nya relationer genom att återigen träffa ”bloggbrudarna” som Anna drog ihop. Denna gång hade träffen jultema. Så roligt att kunna mötas på detta sätt – fem kvinnor med ungefär lika många år under rocken som bloggar och älskar julen. Somligt väldigt olikt, somligt väldigt likt. Och visst är det värt att fira att det i dagens samhälle finns medmänniskor som är villiga att se på varandra med generösa, inkännande och inbjudande glasögon? Jag är jätteglad att vi redan planerar för en tredje träff. (Den fina julkrubban från Mexiko är svärmors. Hon köpte den för några år sedan på fd Afroart, numera A world of craft, men jag ser den inte i deras butik. Något att hålla ögonen öppna för på Tradera eller liknande?)

15 dec

Annas tolv frågor.

Anna lade upp en lista som jag sedan har sett flera andra svara på. Det var så spännande att läsa om deras funderingar kring denna blandning av stora livsval, personlighet och vardagslycka att jag bestämde mig för att fundera lite över samma frågor.

Om du var tvungen att flytta till ett annat land eller plats, vart skulle det bli?
Vi hade tills för några månader sedan alla våra tre vuxna barn i Stockholm och jag gillar stan på många sätt. Jag hade därför gärna haft en övernattningslägenhet i Vasastan. (Inga nyheter där, inte.) Det var en fröjd att bo på Carterville Road i Utah och jag saknar ibland de majestätiska bergen, men flytta dit igen? Jo, om det fanns tvingande omständigheter. ”Problemet” för mig är människor, jag önskar närhet till ett ganska stort gäng. Annars verkar Nya Zeeland uppfylla många av mina önskningar gällande både väder, natur, sätt att leva och annat som är viktigt i livet.
Om du kunde resa tillbaka i tiden, vart skulle du resa?
Definitivt långt tillbaka. Jag är intresserad av ALLT som hänt historiskt och tror att vi inbillar oss en massa saker om både det ena och det andra. Tänk bara på alla stora civilisationer som gått under! Något som hade varit fantastiskt att se skulle vara att se hur statyerna på Påskön kom på plats t ex.
Vad värdesätter du mest hos vänner?
Jag har svårt att sätta fingret på annat än det gamla klyschiga ”om du vill ha en vän måste du själv vara en”. Ömsesidigt intresse och omsorg, alltså. Öppenhet. Mina vänner behöver varken tycka eller tänka som jag själv. Jag gillar djupa diskussioner.
Finns det något folk ofta missuppfattar om dig?
Det här är så svårt för mig att svara på, för jag har ingen aning om hur folk pratar om mig bakom ryggen. Att jag är bossig är ju ingen missuppfattning. Jag jobbar ständigt på att inte ta storasyster-lärare-befälet i nya situationer. Jag har hört att det känns oväntat att jag är en prokrastinerare, att jag skjuter upp saker och ting. Och för folk som kände min mamma får jag ofta ett likhetstecken mellan henne och mig, men även om våra kärnpersonligheter är väldigt lika finns det mycket i henne som jag inte känner igen mig i.
Vad betyder lycka för dig?
Detta kräver en hel uppsats. Jag har definitivt ändrat uppfattning sedan jag började jobba som samtalsterapeut. Det som folk allmänt ser som lycka är egentligen förnöjsamhet, att vara nöjd med situationen. Det mesta i livet är bara transportsträcka. Lycka kan vara små stunder av extra glitter. Detta behöver många jobba på att upptäcka och lära sig praktisera. Själv är jag idag mycket mer ”sinnlig” än då jag var yngre. Jag tar mig tid att njuta av olika upplevelser och hastar inte igenom livet lika mycket längre. Jag är därför mycket lyckligare idag än som yngre.
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?
Jag kallas Monna av familjen och tyckte det var jättejobbigt att växa upp utan mellannamn. Mitt leknamn som barn var alltid Elisabeth (och jag skulle kallas för Lisa), så familjen tyckte att jag skulle fira min femtioårsdag med att lägga till just Monna eller Elisabeth i mina officiella papper. Jag tyckte dock att det kändes onödigt krångligt, men gillar tanken att det går att fixa om jag verkligen skulle vilja.
Pizza, hamburgare eller sushi – vad skulle du välja att äta för resten av livet?
Sushi, alla dagar. Mums.
Tror du på att ge folk en andra chans?
Utan tvekan! Vi är bara människor och gör alla fel. Förlåtelse är verkligen något som fler borde praktisera.
Vilken är din favoritlåt just nu?
All härlig julmusik som jag inte tröttnat på än.
Vad är din favoritmat just nu?
Det jag längtar mest till är skinkmackan på kvällen före julafton, men jag vet också att jag snart tröttnar på samma skinka.
Vad gör du helst när du är ensam?
Stickar, skriver, läser, rotar i trädgården, pysslar – jag älskar att hänga med människor, men är aldrig någonsin sysslolös då jag är ensam. En stund jag särskilt uppskattar att vara ensam är i bilen då jag lyssnar på musik på hög volym.
Om du bara fick beskriva dig själv med tre ord, vilka skulle det vara?
Omtänksam, nöjd och generös om jag får välja mina tre bästa egenskaper. Uppskjutande, bossig och negativ om jag måste välja de sämsta tre.

”Mina” berg, de som jag saknar så ibland…

14 dec

Borta bra och hemma är, tja, hemtrevligt.

Efter att ha stigit upp 5.20, haft något som närmast kunde liknas vid släktträff utanför Adolf Fredriks kyrka, fått njuta härligt lussetåg och överlevt Stockholms morgontrafik kunde jag sedan köra hem till Sturkö medan maken satt bredvid och jobbade från passagerarsätet. Lilla L i lusseskrud är så ruskigt gullig, så fotona på henne får illustrera alla lussetåg som gick under gårdagen. Fotona togs av hennes mamma.

I Mörtfors plockade vi upp lite grejer och njöt av det frostiga landskapet. Byn är osedvanligt idyllisk under vintern och ger god energipåfyllning oavsett årstid. I Kalmar fick vi stanna så jag kunde ta ett samtal på en lite undanskymd parkering med god belysning medan maken fick sätta sig en stund på IKEA. Den sista sträckan på nya E22 har ännu inte öppnats upp, så vi passade på att fylla på varor på den fina ICA som de har där. Undrar just om folk kommer att fortsätta stötta butiken även om E22 fortsättningsvis kommer att gå utanför bykärnan?

Väl hemma var jag tacksam över att brorsan hjälpt till att hålla koll medan vi har varit bortresta. I hallen låg både paket och lite post. Adventshyacinter och amaryllis hade säkert givit sin bästa prakt till dammråttorna den här veckan, men nu såg de ledsna ut. Bäst att byta ut dem med nya stjärnor inför begivenheterna under julveckan. Efter att ha slumrat en halvtimme på soffan var det dags att steka köttbullar på 1,6 kg blandfärs till kyrkans julfest. Sedan var det skönt att lägga huvudet på kudden i egen säng.

Förra året hade jag som mål att skriva ”vanlig” dagbok hela året. Detta mål uppfylldes och jag bestämde mig för att fortsätta. I år har jag skrivit i en dagbok med en vecka per uppslag som bara erbjuder några rader per dag. För ett par veckor sedan tröttnade jag och har inga planer på att skriva ikapp. Möjligtvis lämnar jag ”ett hål” i mitt liv och fortsätter härifrån. (Jag har ju alla mina Trettio tacksamma dagar från november, jag kan skriva ut de funderingarna och lägga i dagboken. Eller inte.) Här i bloggen kan jag skriva långa dagboksinlägg om jag vill, eller om funderingar jag har, eller låna listor från medbloggare, eller fotobomba, eller ha utmaningar, eller… Med ojämn regelbundenhet tänker jag över vad jag egentligen vill med bloggen, men det landar alltid bara i något slags konstaterande om att jag vill fortsätta. Tack bloggen för att du går hand i hand med mig genom livet! Här kommer min favoritlåt just nu, ett väldigt speciellt arrangemang med folkmusikvibbar. Länkar till musik jag gillar hade varit svårt att få med i en pappersdagbok!

13 dec

Glad Lucia!

Nu har jag fått det som delvis var anledningen till att jag åkte upp mot huvudstaden, nämligen luciamorgon i Adolf Fredriks kyrka och påfyllning av energin jag får av klara barnröster i stämsång. I år hakade två av mina systrar, en systerson och hans fästmö på vår lilla familjs viktiga tradition. Kul! Därmed är för-julandet i Stockholm avklarat för denna gång och det är dags att resa hem till Sturkö igen. Må dagen bjuda dig på stämning, luciasånger och en och annan lussekatt eller pepparkaka.

12 dec

Inredningskonsult.

Resesyrran och hennes man driver en padelhall. De är mycket engagerade i sitt närområde och jobbar hårt för att få till en verksamhet som funkar för många olika grupper av människor. Hösten 2025 börjar deras intilliggande gymnasieskolas idrottsprofil erbjuda padel som alternativ, något som jag tycker är jätteroligt. Det är härligt att höra hur viktigt det sociala sammanhanget är, inte bara själva padlandet. Därför är det fint att padelhallen även erbjuder platser där man kan sitta ner och umgås. Det finns t o m bord att sitta och läsa läxorna vid. Jag tycker att det är extra fint med platser där flera generationer naturligt umgås med varandra. Häromdagen fick jag vara med i hallen, möblera om och försöka få till ännu bättre förutsättningar för varierande möjligheter att interagera på. Jättekul att få chansen att vara inredningskonsult! 😅

Efter en intensiv period blev padel-Sverige övermättat med en padelhall i varje liten avkrok. Nu har det dock lugnat ner sig och många hallar har konkat. Det ska bli intressant att se om padel efter en något skakig tid fortsätter att vara lika ”Svenssonskt” som innebandy och fotboll. Det finns flera tecken som tyder på det.