Sommarstället vi har tillsammans med min familj är underbart. Huset skulle inte få vara med i Sköna Hem, men där får vi frid, lugn och ny energi. Stranden är inte extravagant och havsbotten är stenig, men vi får i alla fall vara i fred. Idag åkte jag, maken och de två barnen som är hemma till Vårberg. Vi hittade en liten strand med underbar utsikt över Mälaren, men vi blev inte kvar länge. Det var smutsigt i vattnet och skräpigt på stranden. Än värre blev det av alla rökare som förpestade luften. Hu. Jag sitter hellre på min altan i lugn och ro och doppar fötterna i en plastbalja än att vara på ett ställe som det. Som sagt. Jag är nog rätt bortskämd.
Grattis!
Grattis till sonen som fyller 15 idag. Grattis till mig och K som fick honom till son. Grattis till världen som fick honom som medmänniska. Att var förälder är sannerligen inte lätt, men det är det som jag är mest tacksam över att ha fått uppleva så här långt!
På önskelistan stod bara nya instrument, pengar till instrument och så Reese’s Peanut Butter Cups. Vi är ju inte sämre föräldrar än att vi såg till att fixa minst en av önskningarna…
Vänner.
Vänner från Långt-bort-i-tiden och Långt-bort-från-stan kommer snart på besök. Jag känner mig så glad och tycker att det ska bli jättekul att träffa dem igen. Vi hann med en snabb uppdatering på en gemensam väns fyrtioårsfest för ett tag sedan, men musiken var så hög att det knappt gick att prata. Idag kommer de förbi med sina tre flickor.
Jag kommer ihåg hur det var när vi skulle få besök av eller var på väg till föräldrarnas vänner. Som tonåring var det alltid lika pinsamt. En del träffade man med någon slags regelbundenhet, men andra kom, sågs och glömdes bort. Anledningen till att jag kom att tänka på det här är så att våra barn reagerade precis likadant som jag själv skulle ha gjort i deras ålder. ”Hu, men vi känner ju inte dem?!” Tur att jag inte blivit dummare än att jag faktiskt har förståelse för deras ”oro”. Hur som helst tror jag att vi alla kommer att få en trevlig eftermiddag och dessutom tror jag att ungdomarna kommer att känna varandra efter några timmar tillsammans.
Jag älskar mina kreativa barn!
I vårt hem har alltid kreativitet uppmuntrats. Nja, nu ljög jag nog lite förresten. När barnen ritade på väggarna var jag faktiskt inte speciellt uppmuntrande, men nästan all annan uppfinningsrikedom har både jag och K hejat på. Det har gått åt en massa papper, otaliga pennor, många limstift (för att inte tala om allt annat scrapmaterial), returförpackningar har återanvänts och konstiga recept har testats. Vi har inte hyssjat barnen då de har spelat på sina eller andras instrument och om de har kommit med galna, men genomförbara, idéer har vi försökt hjälpa dem att genomföra dem. Nu har allt detta börjat ge frukt. Musiken som framförs är många gånger njutbar. Konstverken blir mer och mer utvecklade och maten som lagas av de yngre familjemedlemmarna börjar smaka gott. Jag kan inte nog påminna alla er småbarnsföräldrar att ni kommer att bli belönade, så småningom, om ni står ut med klet, kladd och stök! Lär barnen allt ni kan och kom ihåg att njuta av ert kreativa kaos.
Dagen till ära bjuder jag på ett fantastiskt kort som yngsta dottern ägnade den här söndagseftermiddagen åt att pyssla ihop. Visst är det underbart?
