vår – monnah

Vak upp, den nya dagen gryr!

8 april, 2026 10 kommentarer

Karin Boye skrev ”bryt upp”, men jag vaknade utan den minsta lust att bryta upp. Däremot kände jag att ”oändligt är vårt stora äventyr”! Kolla bara hur den föränderliga julrosen lever livet… Jag är rejält förkyld och skulle ha makens systerson på matlagningskurs, men bad honom att flytta den tills på fredag. Härligt att jag hann sjunga på vår ”galaktiska premiär” med kören i söndags innan viruset slog till. (Kyrkoherden presenterade vår internationella premiär av Our Wildest Imagining som en galaktisk sådan, jag funderade om han han lider av samma megalomani som Trump. Fast å andra sidan var det väldigt officiellt, se bara här!) Ibland är det väldigt skönt att jobba hemifrån, särskilt med tanke på att det är andra personer inblandade som slipper ”lida” om jag bara inte vill smitta någon annan.

Jag hade varit ute och fixat i trädgården hela eftermiddagen, sedan var det skönt att landa i soffan med Lillasysters sockor. Stackars liten, jag har inte stickat ett enda plagg till henne än fast hon är över två månader gammal. Nu gör jag ett par sockor som kommer att passa lagom till hösten. Jag vet att hon får låna Lilla Tittis alla plagg, men det känns viktigt att hon också får egna grejer. Jag satt och stickade framför Love on the Spectrums sista avsnitt på säsong fyra. Milda makter vad jag lipade. Kanske för att jag var lite risig, men mest bara för att det var så underbara deltagare med otroligt mycket kärlek. Älskar det där programmet. Har en lång lista på filmer och serier som andra rekommenderat, men det blir så sällan av att jag tittar på något. När jag stickar känns dock en serie som ett perfekt sällskap.

De första fröerna har nu åkt i lådorna i trädgårdslandet. Jag och maken fortsätter att förbereda för resten av det som ska sättas. Så mycket lättare det är i år än förra året då jag hade låtit bli att göra höstjobbet ordentligt 2024. Även om jag vet att goda förberedelser nästan alltid leder till lättare arbetsbörda och bättre hållbart resultat är det lätt att glömma i stunden då man bara vill komma undan så snabbt som möjligt. Dessutom var jag sååå trött på trädgårdsarbete den där hösten. Jaja. Påsken kom tidigt och det syns inte minst i krukan vid entrén. Den första påskliljan slog ut först igår! Penséerna fick maken i födelsedagspresent för några veckor sedan. Jag satte ner dem i krukan rätt omgående, men de har fortfarande inte riktigt kommit igång. Det har möjligtvis att göra med att det både är kallt och att de står på norrsidan.

Jag fortsätter jobba på många fronter. Kolla här hur min fasters fänrikshjärtan har spridit sig. Helt enormt! Jag fick en klump som sattes här hösten 2024, men först nu har de tagit sig riktigt rejält. Jag ser fram emot blomningen. Jag har inte hittat något som riktigt har trivts här, så jag är jätteglad. Uppe i bakkant står höstaster från en annan faster. Älskar att jag har familjemedlemmar representerade lite överallt i trädgården.

Hus och Hem

Verandan har vaknat.

7 april, 2026 12 kommentarer

Varje höst är det samma sak. Verandan blir till något slags kombination av lagerlokal och kylskåp. Vi använder inte längre den vägen in i köket, men utrymmet utnyttjas precis lika mycket som det gör under sommarhalvåret. Den ser bara inte lika trevlig ut. Det får vara så, jag tar tacksamt emot varje extra kvadratmeter som erbjuds i vårt lilla hem. I år var jag lite senare på bollen än vanligt på att vårstäda, men visst har det varit ovanligt kallt och ruggigt? Eftersom verandan är oisolerad, även under golvet, så fluktuerar temperaturerna mycket. Skiner solen får vi ett eget litet paradis där inne på våren även om det är kallt ute, men blåser det och är kallt så känns det inte som att fönstren och brädorna skyddar särskilt mycket.

I förra veckan var det iallafall dags att hälla såpa i fotbaljan tillsammans med kallt vatten och börja skura. Jag jobbar flödigt med både såpvatten och ”avtorkningsvatten” eftersom det rinner rätt igenom. På övervåningen funkar inte detta förhållningssätt. Visserligen ger såpan färg till vattnet, men jag kan säga att det var rätt skitigt.

Jag tog inget förefoto. Detta var ”emellan”, så då kan du kanske tänka dig hur det såg ut här inne. Jag fick bara feeling och kände att det var viktigare att få golvet skurat än att sortera färdigt, så då åkte allt upp på sittbänkarna med förvaring. Bästa projektet! Hade jag varit ansvarig idag hade jag sett till att det fanns intag längst nere för hälarna för att kunna sitta lite mer bekvämt. MEN, det ger också mer förvaringsyta såhär, så jag är mycket nöjd. I den dolda förvaringen har vi grillkol, krukor, sittdynor, makens bikläder och lite annat smått och gott som inte används på daglig basis. Precis som de flesta andra jag känner brottas jag med hur saker bäst ska förvaras. Maken vill ha sådant som används mer sällan i ladan vilket jag håller med om är trevligt överlag, men jag vill inte heller behöva springa till ladan flera gånger i veckan för sådant som används mer ofta. För det mesta känner jag mig som en minimalist som allt för lätt får känslor för grejer som jag förknippar med personer eller traditioner. En maximalistisk minimalist kanske, haha?

Finns det något som klår ett såpskurat golv som får torka i en solvarm veranda med öppen dörr? Alltså, vilken känsla! Doften och den mjuka känslan som plankorna bjuder på innan gruset genast börjar följa med in igen…

Vårduken ligger på fars bord och vi kan äta lunch här ute i någon dag till. Snart övergår detta till miniväxthus igen. Tomater och pelargoner står uppe i syrummet nu, men ska i vanlig ordning flytta ner hit för att vänja sig vid utelivet. Det är härligt med ett levande hem som ändrar karaktär i takt med årstidernas föränderlighet. Just nu njuter jag av det rena och avskalade i detta lilla smycke till utbyggnad. Förvaringen städades ut innan jag tog detta kort, men jag tänkte att det fanns utrymme för en hårdare rensning. Du vet hur jag är, jag gillar att rensa och organisera då och då och återkommer med all säkerhet till dessa bänkar en annan dag. Idag ska jag bara sitta på dem i pauserna. Gott så.

Ditten och Datten

Välkommen april!

1 april, 2026 18 kommentarer

Jag har inte ett enda aprilskämt att dra till med, utan fröjdas istället åt mina fantastiska tulpaner. De får stå i verandan över natten eftersom kylan ger dem ett längre liv. Jag vet att jag kommer att kunna plocka in åtminstone en bukett vad det lider av mina egna tulpaner, men dessa köpte jag via ”Too good to go”-appen. Hoppas att de står över påsken, eller åtminstone i några dagar. Idag ska det städas och grävas och rensas och bäddas och ikväll kommer yngsta dottern och hennes man för att stanna i några dagar. Mysigt! Verandagolvet ska såpskuras och solen ska njutas av. Jag ska även ta mig till kyrkogården och göra lite påskfint på gravarna. Sedan tar jag påsksemester! Vi ses här när vi ses. Hoppas att du får fina dagar tills dess.

Hus och Hem

Imorgon är en annan dag.

27 mars, 2026 14 kommentarer

Solen smyger inte längre in i vårt hem. Den rinner in genom buckliga rutor och vackrast blir det då den hittar vägen genom de röda små dekorationsrutorna i verandan. Allt känns varmt och hoppfullt. Verandan är inte längre genomkyld och det är dags att städa ur den. Samla ihop skräp och sortera ut och bort sådant som bara blivit stående där. Ölburkarna har nått bäst före-datum för länge sedan eftersom vi inte dricker ölen, utan använder den till snigelfällor. Är sniglar känsliga för gammalt öl? Det tror jag inte, jag tror de är precis lika glupska om de möter det äckliga, gammalt-gubbkissfärgade bubblet. Påsen med trasigt porslin och obrukbar elektronik har hamnat här på väg till miljöstationen. Jordpåsen med gammal såjord som torkat så mycket att den inte kan ta till sig vatten behöver väckas och under lilla svarta bordet står sådant som borde ha stått frostfritt under vintern. Jaja. Man kan inte vinna alla slag. Det ingår i livets spelregler. Vi har fortfarande en hel del lök kvar efter förra årets skörd, så den får flytta ner i nedersta lådan i kylen nu. Mössen har smaskat av fågelfröerna, men de verkar inte ha byggt bo här i år som de gör ibland. Efter den där gången då jag satte foten rakt ner i musboet som hade byggts i min gummistövel under vintern är jag mycket uppmärksam. Tänker lite som jag hade gjort om det hade funnits skorpioner i verandan. Våren är en märklig tid. Mångas favorit. Jag blir alltid lite vemodig innan allt drar igång. Vet inte vad det är, men kanske är det krocken med all längtan som blir så tydlig i ljuset, det där ljuset som solglasögonen inte riktigt heller kan hantera. Jag tar ändå tacksamt emot, matar på med nya uppgifter och försöker känna acceptans för att det som blir gjort blir gjort. Och imorgon är en annan dag.

Ditten och Datten

Trädgårdssäsongen igång.

22 mars, 2026 6 kommentarer

Igår fick vi möjligheten att fira syrran och maken med en fantastiskt Klackamåladag. Det är som att våren alltid bestämmer sig för att leverera årets bästa dag. Jag inser att det låter märkligt att det skulle vara så. Det kanske är känslan av att hänga med personer som jag gillar, att vi jobbar hårt tillsammans och äter gott som ger solen lite extra stuns? Igår samlades alla fyra syskon som bor i närheten och de i våra familjer som kunde komma, så det var fullt av liv och rörelse på gården.

Brorsan och brorsonen åkte ut för att hämta stockarna som skulle klyvas. Det är nu veden ska torka för att sedan värma slott och stuga till nästa vinter.

Vedklyvning är ett tungt jobb, men roligt. Efter en dag här vaknar man med träningsvärk på ställen man inte visste fanns, eller inte hade varit medveten om sedan förra våren. Det är precis som att hänga i köket – det är här det händer! Kul att prata med alla som är med.

Barnen som var med hängde med svägerskan ut i skogen för att hänga vid något slags koja. Jag tog mig inte tid att följa med, men de verkade glada.

En viktig grej de här dagarna är naturligtvis att äta gott, både mat och tårta. Igår bjöds det på klassikern korv med eller utan bröd, ketchup, senap, rostlök och räksallad, samt chips. Jag vet att denna måltid kanske inte uppfyller något slags näringscirkelskrav, men gott var det iallafall. När alla var mat-mätta och bara efterrättsmagen hade plats fick vi byta fokus.

Svågern hade fixat läsk på glasflaska (City Gross) och en väldigt vacker prinsesstårta med både blommor och kottar. Det verkar som att någon på Gylles har gått fortsättningskurs gällande dekorationer, för de var både uppfinningsrika och fina. Jag hade bakat en mazarinkaka, syrran napoleonhattar och så fanns det både kexchoklad och bananer i fars Klackamåla-anda. (Det var bara nyponsoppan som saknades, haha.)

Efter maten började barnen hjälpa till att räfsa fjolårsgräs och kreativa som de är började de bygga en ny koja. Efter en stund kunde brorsonen bära detta hus som vore han själva Skalman. Det bestämdes dock att huset skulle göras större och fick så småningom formen av en höborg. Vi får väl se om den står kvar nästa gång någon kommer dit.

Det har gallrats i björkplanteringen, men det märktes knappt. Jag försökte att gå en bit ifrån, som här, men jag kunde verkligen inte se skillnad. Gissar att jag helt enkelt inte har betraktat den här vyn lika noggrant som jag trodde.

Så småningom droppade en familj efter den andra av. Maken och jag fixade den sista klyvningen och var hemma till 18.30-tiden. Då var vi båda så trötta att vi nog hade kunnat gå och lägga oss på en gång. En tände en brasa i kakelugnen då vi var lite solruggiga efter den långa dagen ute och en annan bakade en chokladfudgetårta till gästerna som kommer för att fira födelsedag idag. Härlig dag, alltså! Nu känner jag att det kommer att vara roligt att jobba ute i trädgården igen och jag ser fram emot att fortsätta hålla kroppsarbetsmusklerna igång.

Ditten och Datten

I väntans tider.

20 mars, 2026 10 kommentarer

Promenaderna börjar kännas mer livgivande för varje dag. Hälsporren är ett minne blott, att få gå på fötter som inte gör ont är UNDERBART! Jag njuter verkligen och försöker komma ihåg att vara tacksam varje gång jag tar en runda. Senast tänkte jag faktiskt på detta igår kväll då jag var på väg till bilen efter kören. Det räknas inte som en promenad att gå över torget bort till biblioteket, men för bara ett halvår sedan var dessa steg fyllda av smärta och jag fick uppbåda enormt mycket energi för att klara det. Att gå en runda i butiken för att bara köpa lite mjölk gjorde jätteont. Jag tog inte en enda långpromenad med syskonen i Bredavik på hela sommaren. Nu går jag utan smärta igen och hoppas att det får fortsätta så foreverandever.

Runt omkring oss väntar skönhetsexplosioner som är väl dolda bakom förmultnande löv och ospruckna knoppar. Skönheten finns där såklart redan, men både färger och former är mer dämpade och försiktiga. Det enda som inte är det minsta försiktigt är fågelsången. Det kvittras och flirtas och sjungs i högan sky. Den där skira, vackra, glädjefyllda våren ska nog komma till oss i år också.

Jag tycker att det fortfarande är för kallt för att det ska vara roligt att pyssla i trädgården. Att promenera funkar dock perfekt. Det är fortfarande mösstemperaturer, men nu i helgen kommer det att skifta. Perfekt, för då ska vi fira syrrans födelsedag i Klackamåla. Det är som att våren alltid siktar in sig på att imponera just den lördag vi brukar samlas där, så också i år. Innan dess ska jag ha veckans sista jobbsamtal, städa och förbereda för att det också kommer gäster hit för att fira makens födelsedag i helgen. Heja mars! Inget är som väntans tider och nu kommer snart själva levererandet. Trevlig helg!

Planttant

Pelargonväckning.

18 mars, 2026 10 kommentarer

Hej och hå. Varje år är det samma sak. Jag är nästan rädd för att gå in i Bredaviksköket för att hämta hem pelargonerna då det kan vänta både det ena och det andra gällande mina kära krukväxter. Ruttna rötter, uttorkade rötter, resterna efter musfester och fjärilslarvsfester… Som min kompis sa, ibland kommer frågan ”Varför håller jag ens på??!!” i första rummet. I år slapp jag hämta hem alla krukorna, det gjorde maken då han hjälpt brorsan att ta hand om häcken. Snacka om kärleksgärning. Då de stått och väntat på sin spabehandling tillräckligt länge var det dags för mig att hämta in jord (jaja, jag använder köpejord) och ladda upp sopsäcken i vasken. I den häller jag ut alla döda pellisar med jord och allt, men även den gamla jorden (helt eller delvis) från de andra krukorna. Denna jord återanvänds sedan med bokashi för att få nytt liv.

Jag har tre stora krukor som brukar stå vid lilla verandatrappan. Jag har haft alla länge och de har klarat sig mer eller mindre helskinnat varje år. Denna hängpelargon har varit hårt ansatt varje år, men det har alltid funnits liv kvar. Så också i år! Den fantastiskt stabila Mårbacka som jag fick av min syster hade dessvärre lämnat in. Det var tre plantor som satt i samma kruka och en levde fortfarande. Den satte jag därför i en mindre kruka och ska låta den stå i pelargontrappan. Samma sak var det med den vita ICA-pelargon vi fick av våra vänner för många år sedan och som sedan har vuxit sig större med hjälp av sticklingar. I år var bara en av tre fortfarande vid liv. Av pelargonerna som står i trappan hade sex stycken lämnat in, vilket är ett ganska normalt antal jämfört med andra år.

Här är den vita pelargonen med ny jord och mer luftighet runt rötterna. Jag ser att det finns en del till att plocka bort i form av döda och gula blad, men det kan jag göra då jag flyttat upp allt till syrummet. I Willyskassarna står dahliorna och mår bra! De har klarat sig utmärkt. I år tänker jag faktiskt sätta alla direkt i backen och strunta i att försätta dem i plastpåsar med jord. Det känns lite busigt, men jag tror jag klarar det. Det är ett steg tillbaka från trädgårdshetsen jag utsatte mig för i början av mitt planttanteri då jag hängde på Facebook och trädgårdsforum som väl sabbade mitt trädgårdssjälvförtroende i grunden. Bra tips och allt det där, men om det innebär stress och hets är det bara att lägga ner. Åtminstone funkar jag på det sättet. Allt eller inget-tankar är annars något som jag lätt hänfaller mig åt och det är i princip aldrig särskilt hjälpsamt.

Så här såg det ut när allt var klart. Till vänster är mina klenisar till utepelargoner. Jag har alltid skurit ner dem till 3-5 cm långa stumpar och gillat resultatet, men i år testar jag en annan stil. Till höger ser du min syrras innepelargoner som inte beskurits lika hårt som mina. De står rätt mörkt inne i stan där solen inte riktigt kommer åt, men som du ser mår de annars bra. Mina är precis som träden här ute på Sturkö som är mindre, krokigare och lite ”segare” då de utsätts hårt för väder och vind. Jag brukar ställa dem under tak då det ska regna rejält, men annars får de ju helt andra förutsättningar än om de stått inne i verandan. Jag gillar trots allt min pelargontrappa, tycker den är något av det finaste vi har i uterummet. Nu ska jag drömma en kortis om hur det kan komma att se ut i sommar:

Hus och Hem

Välkommen påsken.

17 mars, 2026 10 kommentarer

För mig som är som jag är känns det viktigt och roligt att följa årets skiftningar också inomhus genom att rota lite i skåp och lådor för att ändra om lite i inredningen. Den stora hönan (godisgömman) i vitt opalglas är min favorit. Hon börjar värpa först i påskveckan, men jag hör nog att maken lyfter på locket för att kolla läget mest varje dag tills det verkligen händer… De vackra, målade äggen köpte jag på World Market i SLC då vi bodde i Orem. De gör mig orimligt glad! Har olika favoriter varje år.

Vi har en enda björk i trädgården och den kändes inte aktuell att anlita som björkrisleverantör, så jag klippte grenar från en liten sälg på vår sida nätet som gränsar till grannens åker. (Den styckades av från den här gården en gång i tiden.) Vill ändå ta bort den då vi klipper gräset där för att komma runt viltnätet som sitter runt trädgårdslandet. Jag satte grenarna i vatten då jag gärna vill bjuda in våren lite mer konkret, men riset har chans att hålla sig fint längre utan vatten. Dessa färgglada fjädrar återvinner jag år efter år, vill inte gärna köpa nya påskfjädrar.

Glasäggen från svenskt tenn och de tovade äggen från Panduro samsas i ljusgrenen. Där svävar de ovanför en lite mindre godisgömma och en kruka påskliljor från ICA. bredvid vår vackra (eh) mikrovågsugn. Alltså, den hade jag gärna sluppit ha framme och jag har en idé gällande den som kanske kommer att genomföras i vår.

Årstidsbordet har både naturen, den sekulära och den kristna påsken representerade. Hittar du vad som är vad? Egentligen är det bara tändsticksasken som inte alls har med påsk att göra. Nu saknar jag bara lite mer blomster och några björkriskransar. Ska ner till campingen och se om jag kan plocka upp ris som blåst ner på lekplatsen. Inte lika lätt att jobba med då det torkat, men det funkar det också.

Planttant

Hurra, det regnar! (När man blivit vuxen på riktigt.)

18 maj, 2025 10 kommentarer

Ja, alltså, vuxen på riktigt har jag varit jättelänge, men ibland slås jag ändå av sådant som tillhör vuxenvärldens insikter. Som att det är fantastiskt med regn, åtminstone på rätt tid och plats. Att vara på Gröna Lund en liiite regnig sommardag är perfekt eftersom man troligen slipper långa köer. Att ha rest till Liseberg specifikt från Abisko och sedan mötas av ösregn i flera dagar är kanske inte det roligaste man har varit med om. Att ha en strandsemester med regn varje dag kan bjuda på rätt stora utmaningar om man inte reser med barn som gillar att bada i regn eller vuxna som älskar att mysa med levande ljus, film och spel. Att få över 10 mm regn en söndag i maj efter en lång, kall och torr vår är bara alldeles fantastiskt! Jag kom hem i eftermiddags och kände hur hjärtat hoppade till då jag såg att vi redan var uppe i sex millimeter och att regnet på intet sätt hade lugnat ner sig. I appen lovas det fortsatt regn tills tidigt imorgon bitti. Vi håller tummarna!

Prästanteckningarna angående vädret här på Sturkö på 1700-talet lyfter jag fram här då och då, för jag tror att vi mår bra av att påminnas om att vädret är som vädret är. Acceptans för att det inte går att styra och att det varierar både spontant och i cykler. Det är lätt att tro att ”det ska vara så här för alltid nu” då vi är mitt uppe i något, oavsett vad det gäller (som jag skrev om igår). Här hittar du prästens anteckningar.

En av mina favorithemsidor är SGU. Där hittar man en massa bra information, bl.a. om grundvattennivåerna i Sverige. Just nu har vi i södra Sverige riktigt dåligt med vatten i magasinen, både de små och de stora. Eftersom det ser ut som det gör tar jag tacksamt emot känslan av oktoberstorm idag och hoppas att resten av de utlovade dropparna också faller senare i veckan. Syrran i Skottland hade 33°C i bilen idag och det är snustorrt, i södra Europa har det regnat enormt under vintern och norra Sveriges grundvattennivåer är mycket över de normala. Hej Carina Berg och ”ja, ja, men nu blev det så”. Idag jobbar vi med acceptans för ögonen.

Planttant

Planttant med andan i halsen.

16 maj, 2025 4 kommentarer

Jag försöker få grejer gjorda med lilla 1,5-åringen här hemma, men det går lite långsamt. Jag ligger efter hela tiden, men njuter ändå av hur det växer och lever runtomkring mig. Jag njuter inte bara då det händer grejer här hemma, utan också att jag ser blomsterprakt på annat håll. Syrenerna börjar slå ut. Såg bilder från Söderköping på utslagna syrener hos Anna och tänkte att vi VERKLIGEN bor i ett blåshål. Här närmar vi oss nämligen bara det utslagna. Det är vinden som är den stora utmaningen i vår trädgård. Får försöka skapa bättre rum kanske? Jag önskar att jag hade en lövblås, för markduken i tomatkuvösen gick inte att borsta ren från förmultnade lönnlöv från grannarnas makalösa träd. (Trädet ska tydligen bort snart och jag gråter redan över hur jag kommer att sakna höstarnas bästa utsikt från köksfönstret.) Titti och jag matchar sorgränder under naglarna, men inte sörjer vi. Det är roligt att ha fingrarna i jorden tycker vi båda.

Imorgon flyttar jag ner gyllenbär, chili och paprika till växthuset. Det var skönt att stå i tomatkuvösen och få ner plantorna i slutdestinationen, varsin murarhink, för ute blåste det med byar på 20 m/s. Inte undra på att tomaterna växte så bra förra året efter att ha fått skydd både uppifrån och från sidorna. Sniglarna har tuggat i sig en hel planta plymspirea (fick av min svägerska förra året) och en vallmo som jag vårdat ömt. Kommer någon av dem igen? Vet ej, men perennrabatten har nu fula ölfällor överallt (enliters mjölkkartonger med öl i) för att locka till sig marodörerna. Tror du jag lyckas bättre med bekämpningen i år?!

1 2 3 … 13 Nästa →