städa – monnah

Verandan har vaknat.

7 april, 2026 12 kommentarer

Varje höst är det samma sak. Verandan blir till något slags kombination av lagerlokal och kylskåp. Vi använder inte längre den vägen in i köket, men utrymmet utnyttjas precis lika mycket som det gör under sommarhalvåret. Den ser bara inte lika trevlig ut. Det får vara så, jag tar tacksamt emot varje extra kvadratmeter som erbjuds i vårt lilla hem. I år var jag lite senare på bollen än vanligt på att vårstäda, men visst har det varit ovanligt kallt och ruggigt? Eftersom verandan är oisolerad, även under golvet, så fluktuerar temperaturerna mycket. Skiner solen får vi ett eget litet paradis där inne på våren även om det är kallt ute, men blåser det och är kallt så känns det inte som att fönstren och brädorna skyddar särskilt mycket.

I förra veckan var det iallafall dags att hälla såpa i fotbaljan tillsammans med kallt vatten och börja skura. Jag jobbar flödigt med både såpvatten och ”avtorkningsvatten” eftersom det rinner rätt igenom. På övervåningen funkar inte detta förhållningssätt. Visserligen ger såpan färg till vattnet, men jag kan säga att det var rätt skitigt.

Jag tog inget förefoto. Detta var ”emellan”, så då kan du kanske tänka dig hur det såg ut här inne. Jag fick bara feeling och kände att det var viktigare att få golvet skurat än att sortera färdigt, så då åkte allt upp på sittbänkarna med förvaring. Bästa projektet! Hade jag varit ansvarig idag hade jag sett till att det fanns intag längst nere för hälarna för att kunna sitta lite mer bekvämt. MEN, det ger också mer förvaringsyta såhär, så jag är mycket nöjd. I den dolda förvaringen har vi grillkol, krukor, sittdynor, makens bikläder och lite annat smått och gott som inte används på daglig basis. Precis som de flesta andra jag känner brottas jag med hur saker bäst ska förvaras. Maken vill ha sådant som används mer sällan i ladan vilket jag håller med om är trevligt överlag, men jag vill inte heller behöva springa till ladan flera gånger i veckan för sådant som används mer ofta. För det mesta känner jag mig som en minimalist som allt för lätt får känslor för grejer som jag förknippar med personer eller traditioner. En maximalistisk minimalist kanske, haha?

Finns det något som klår ett såpskurat golv som får torka i en solvarm veranda med öppen dörr? Alltså, vilken känsla! Doften och den mjuka känslan som plankorna bjuder på innan gruset genast börjar följa med in igen…

Vårduken ligger på fars bord och vi kan äta lunch här ute i någon dag till. Snart övergår detta till miniväxthus igen. Tomater och pelargoner står uppe i syrummet nu, men ska i vanlig ordning flytta ner hit för att vänja sig vid utelivet. Det är härligt med ett levande hem som ändrar karaktär i takt med årstidernas föränderlighet. Just nu njuter jag av det rena och avskalade i detta lilla smycke till utbyggnad. Förvaringen städades ut innan jag tog detta kort, men jag tänkte att det fanns utrymme för en hårdare rensning. Du vet hur jag är, jag gillar att rensa och organisera då och då och återkommer med all säkerhet till dessa bänkar en annan dag. Idag ska jag bara sitta på dem i pauserna. Gott så.

Ditten och Datten

Välkommen april!

1 april, 2026 18 kommentarer

Jag har inte ett enda aprilskämt att dra till med, utan fröjdas istället åt mina fantastiska tulpaner. De får stå i verandan över natten eftersom kylan ger dem ett längre liv. Jag vet att jag kommer att kunna plocka in åtminstone en bukett vad det lider av mina egna tulpaner, men dessa köpte jag via ”Too good to go”-appen. Hoppas att de står över påsken, eller åtminstone i några dagar. Idag ska det städas och grävas och rensas och bäddas och ikväll kommer yngsta dottern och hennes man för att stanna i några dagar. Mysigt! Verandagolvet ska såpskuras och solen ska njutas av. Jag ska även ta mig till kyrkogården och göra lite påskfint på gravarna. Sedan tar jag påsksemester! Vi ses här när vi ses. Hoppas att du får fina dagar tills dess.

Ditten och Datten

Städa garderoben.

30 mars, 2026 10 kommentarer

Sedan några år tillbaka är jag väldigt bra på att uppdatera garderoben så den innehåller kläder som jag använder och som är lagom mig. Det låter kanske som självklart för dig som läser här, men så har det inte alls varit för mig. Jag har gått mycket upp och ner i vikt och har därför haft ”smalkläder” och ”tjockkläder”. Ungefär två gånger om året gör jag nu en utrensning och uppdatering som hjälper mig på olika vis. En kall sommar används en mer påklädd garderob och en varm sommar återanvänder jag kanske samma tre klänningar om och om och om igen. Samma gäller även vinterkläderna. Det ger lite svängrum, jag dissar alltså inte per automatik ett plagg för att jag inte haft det på mig på ett halvår.

Hur tänker jag då? Jag har en hög med Sellpy-kläder (tyvärr har de lång tid från att man skickat in kläderna tills de publiceras, så jag försöker ligga liiite i framkant för säsongen), en hög med sådant som behöver lagas/noppas, en hög med kläder som ska skänkas till Pingstis eller någon vän och sedan finns slänghögen till kläder som av någon anledning inte längre går att använda. Tekniken att vända på galgen för att se om jag använt ett plagg sedan senaste rensningen är mycket hjälpsam. I samband med den här rensningen går jag också igenom den lista jag har i telefonen där jag skriver upp om det är något plagg jag saknar eller önskar. Med allt detta sagt har jag ett fåtal plagg med affektionsvärde som får vara kvar trots att jag inte längre använder dem. De har jag dock en egen låda till på garderobsgolvet. Jag tyckte det var så synd att mamma inte hade ett enda roligt plagg från sina olika faser i livet, det hade varit kul att ha några sådana kvar.

Innan jag sätter igång ser jag till att vara ren och fräsch (onödigt att besudla kläderna med svettiga armhålor, hehe), men också på gott humör. Kanske är det bara jag, men jag behöver en stor dos ”värme, vänlighet, styrka, vishet och acceptans” (egenskaperna som används vid compassionfokuserad terapi) att ta till för att inte bjuda in gamla trista tankar om mig själv. Egentligen är det rätt fascinerande att jag tycker så mycket bättre om mig själv i min åldrande, hängande och lite rynkiga kropp än då jag var i toppform och hade mitt sinne fördunklat av olika orsaker. Trots det gillar jag att ge rätt förutsättningar för att genomgången ska gå smidigt. Min garderob är mycket minimal, så den här processen är avklarad på mindre än en timme. Älskar känslan av att vara färdig, men kan efter denna omgång återigen konstatera att jag verkligen vill bli bättre på att utgå från plagg jag redan har då jag införskaffar nytt, att absolut inte köpa kläder i färger som jag vet att jag inte trivs i bara för att de är snygga och att god kvalitet är god kvalitet oavsett märke. Min svarta Filippa K-klänning är trots allt det absolut bästa plagget i garderoben. (Jag använder den mest i körsammanhang.) Den är formsydd, i ett lite tjockare material som inte tappar färg och har rätt längd för att jag ska känna mig bekväm (ballerinalång kjol och ärm ner till armbågen). När det gäller jeans har jag inte träffat på någon modell som sitter bättre på mig än Lindex Nea. Nu vill jag bara hitta någon lite längre t-shirt som inte är alltför bylsig och som har en längre ärm. Känner du till någon sådan får du gärna tipsa.

Ditten och Datten

Mål uppnått!

4 mars, 2026 12 kommentarer

Den blev av! Rensningen, alltså. Jag gick igår igenom mina två lådor med garn och ställde frågan ”är det rimligt att anta att jag kommer att göra något med detta” till varje garnnystan jag plockade upp. Det som blev kvar blev strumpgarner (de går alltid åt), några fina härvor jag köpt för länge sedan till spetssjalar och ett gäng överblivna garner från svärmor och mamma som jag tror att jag vill använda och som det finns tillräckligt med för att jag inte ska behöva komplettera. Pingstis nästa för resten av nystanen! Jag hoppas att någon annan blir glad och kan omsätta garnerna till färdiga plagg eller vad-de-nu-vill-göra. Jag känner mig lättad och inser att det där med att rensa i flera steg är perfekt när man som jag ser att det finns nytta i princip allt… Jag har ett finfint system med uppmärkta plastbackar till mina textilier, men faktum kvarstår. Allt kvalificerar inte som ”bra att ha” trots att det verkar så vid första anblicken.

Ditten och Datten

Sådant som jag ville spara.

23 februari, 2026 6 kommentarer

Om du vill veta har jag nu kommit till juli 2022 i min evighetsrensning och det betyder att jag börjar se slutet! ”Vad ska du göra sen” frågade någon, men det kan jag inte ens fundera över just nu. Kanske kan jag göra grejer som jag också gillar? Rensningen jag gör handlar t ex om att jag inte tycker det är nödvändigt att ha tre olika versioner av samma foto: .heic, .jpg och .mov. ”Men är det inte kul att ha små videoklipp?” Jo, det är roligt med videoklipp, men jag har sådana också. Särskilt klipp som jag specifikt har spelat in för att vara videor, inte sådana där Harry Potter-bilder. Sedan finns det en massa skärmdumpar, fotograferade sidor i böcker eller tidningar med sådant ”som kan vara bra att ha” (som en gigantisk allt möjligt-låda med grejer jag inte har tittat på sedan jag lade dem i lådan), men som jag efter sju år inser inte alls kommer att komma till glädje. Sedan finns det annat som jag faktiskt vill och ska spara. I helgen hittade jag t ex följande guldkorn:

Jo, men den här känns ju relevant. Jag hoppas att vårt ”inget godis eller snacks till påsk” inte förkortar livet. Det här kan indikera något annat.

Jag brukar köra någon rensning varje januari. Det gjorde jag i år också, men ingen som krävde någon lista eller engagemang varje dag hela månaden. Rent allmänt är detta en lista att återkomma till. Jag vet ju att rensningar krävs med jämna mellanrum.

Alltså, detta är barndom! Min ingifta moster är amerikan och kom med många härliga recept. Snickerdoodles, chocolate chip cookies och peach cobbler var några av de mest minnesvärda.

Med en dansk svärson förstår du att det skickas en del liknande detta i familjechatten. Denna hade jag faktiskt sparat ned innan J fanns i våra liv!

Då vi rensade ut ladan hittade vi många gamla tidningar med intressanta texter som den här.

Det är lätt att glömma att den rosa-blå-vita perennrabatten inte fanns för bara fem år sedan och att vi jobbade hårt för att förbereda för den, inte minst genom att leta inspiration. Denna sida har överlevt flera telefonrensningar och jag är tacksam för alla som delar med sig av sin kunskap gällande växter.

Vid rensningen i ladan gick jag också igenom mina egna gamla lådor. Ett hemligt språk, någon? Lyckligtvis har jag nyckeln kvar. Detta otroooligt hemliga meddelande var nog jobbigt att skriva och att avläsa också för oss som skapat språket. ”Skogsbjörken. Vårt ställe. Ingen vet det är. Cecilia och Monica” Ett VAR hade väl varit på sin plats tänker jag. Dessutom vet nog varken Cissi eller jag heller var det där stället är, men jag ska fråga C när jag träffar henne på fredag. Hahahaha!

Kom på att jag inte har många foton på mig själv i mammas folkdräkt, men hittade detta (taget av min svägerska Karin Vivar) från lillastesysters bröllop och blev glad. Se, det var en riktigt härlig dag!

Sista skärmdumpen skickade faktiskt min syrra bara häromkvällen. Tydligen ska fyrans julkonsert ”Strålande jul” spelas in i Fredrikskyrkan i år. Vi vet inte vilka som ska vara med, men det är kul att det blir från min körs hemvist.

Jag fortsätter rensa och återkomma, återkoppla och fundera vidare både om sådant som känns aktuellt just idag och annat som upptog mitt sinne i ett annat liv.

Hus och Hem

Lägg till istället för att dra ifrån.

3 januari, 2026 8 kommentarer

Jag chattade en stund med min svägerska igår. Hon förföljs av uppstoppade ekorrar i sina sociala medier-algoritmer (ett internt skämt, att komma till sin förälders begravning och se en ”sovande” kondoleansekorre i blomarrangemanget på begravningen bjöd på ett märkligt slags fnissande tröst i all sorg – våra föräldrars vän fick nog aldrig veta precis hur mycket vi har fortsatt att prata om detta), själv försöker jag att inte ta in något alls från sociala medier eftersom jag håller på med min årliga nyårsrensning. Kylskåp, ugn, stickkorg, garderob, sovrum har mött en Monna på steroider, idag står arbetsrummet på tur. Jag vet att jag säkert hade mått bra av att snäppa upp mig lite gällande både det ena och det andra, men stora förändringar funkar inte på mig och jag ror dem sällan i hamn. Att göra det som funkar igen och igen, som att nyårsstäda och organisera t ex, är då något bra att hålla fast vid. Bästa vägen till en positiv förändring verkar annars vara att lägga till en liten bra grej i taget, s.k. mikrovanor. Dessa bra grejer får då möjlighet att tränga undan de mindre bra. Kanske blir man kanske inte ”färdig” med projekt på det viset, så man kan fira?

Det finns väl alltid något att fira förresten, även om man inte upptäcker att en mikrovana satt sig på plats. I år kommer vi att fira tillskott till familjen, min systers 50-årsdag, den andra svägerskans 50-årsdag (hon fyllde år i december, men vill ha fest i sommar), bloggens 20-årsjubileum, vårt hus 10-årsjubileum med en andra andning (huset ”återinvigdes” med klippning av band och allt i december 2016) och säkert mycket mer som jag inte kommer ihåg just nu. Vi vill fira just husets jubileum med att göra de där grejerna som aldrig blev gjorda. Lägga till små förändringar. Garderobsdörrar finns det inte, t ex. Igår kom det därför upp draperier i sovrummet. Det är så vackra, hemvävda längder som låg i en av mina fantastiska auktionsfyndslådor med textilier på den tid Sikö hade kontor här i stan. Tyvärr känner jag att det blev alldeles för stökigt med detta mönster, så jag ska leta efter något tungt, enfärgat linnetyg istället. Men listen sitter uppe (vi hade ingen vit linoljefärg hemma, så den behöver fortfarande målas), upphängningsanordningen är på plats. Nu är bara den andra garderoben kvar. Och taket i trappan. Och att bygga in sängen i alkoven. Och fixa nytt fönster/fönsterfoder i badrummet uppe. Och måla om överhänget vid huvudentrén. Och måla om på södersidan. Och fixa verandan. Det blir större och större. Ett hus är ett ständigt projekt och blir aldrig någonsin färdigt. Att acceptera det och helt enkelt göra en sak i taget blir därför absolut mest hållbart.

Jag kan tala om att jag sedan stora rensningen i somras haft dessa små dockplagg i min fixarhög, men nu är de banne mig färdiga. De vita strumporna är ett par Fix-strumpor i frotté i storlek 50 som min docka Elisabeth haft på sig i alla år. Nu är de rensade på fläckar och tvättade, plus att det sitter ett fungerande resårband i midjan igen. De fina hängslebyxorna med tidernas vackraste skråddband har funnits bland familjen Håkanssons dockkläder sedan sjuttiotalet. De har nu fått sig en renovering. Jag har sytt fast lösa delar och lagat trasigt tyg. Jag har även lagat strumpor och fixat andra loppisfynd, rensat ut garner jag aldrig kommer att använda till Pingstis och lite annat smått och gott. Kan man se på detta fix som nödvändigt? Är det vettigt att lägga två timmar på några dockplagg? Fråga inte mig, uppenbarligen tycker jag det. Och jag är så tacksam för de här första dagarna på året som givit möjlighet att nyårsrensa. Jag känner mig verkligen upplivad av det. Nu är det dags för arbetsrummet medan jag lyssnar igenom Juloratoriet. Ikväll har vi genrep och imorgon smäller det, så nu kan Tittis lillasyster komma!

Trettio Tacksamma Dagar

25 november 2025.

25 november, 2025 4 kommentarer

Nu har vi tvättat fönster både ute och inne. Inte överallt på övervåningen, men där nere. I samband med det var det dags att tvätta gardiner. Vi har samma året runt där nere. Vita linnegardiner. De har tvättats, ett par i taget, på ”gardinprogrammet” i tvättmaskinen. Igår sa maskinen ”I’m Done” och skrek i högan sky. Pip-pip-piiiiiiip-pip. Error 18. Stopp och belägg, snälla någon, rensa filtret för allt i världen! Av någon anledning hade dessa linnegardiner stärkts eller något av ett tunt, tunt papperslager i tillverkningsprocessen. Varje gång de har tagits omhand de senaste åtta åren måste maskinen rensas ut och det ligger små, små pappersbollar överallt där gardinerna tvättats, hängt på tork eller strukits när processen är klar. Uppenbarligen har det mesta av papperet tvättats ut med tiden, men en hel del hade fastnat i filtret den här gången. På övervåningen protesterade samtidigt golvbrunnen i gästduschen. Inte med något högljutt pip, utan med trögrinnande vatten. Syrran använde den då och passade på att rensa bort en stor hårboll. Vi använder aldrig duschen, den är våra gästers, men den måste såklart också rensas regelbundet för att funka på ett tillfredsställande sätt.

Det är tillfredsställande att rensa golvbrunnar och filter och se till att vattnet rinner fritt igen. Att tvätta fönster ger samma tillfredsställelse när det väl är klart. Men alltså, jag tycker det är så, så tråkigt. Och bökigt. Jag är tacksam att maken tog utsidan i år, det ska balanseras på stegar och hållas på där ute. Nu är fönstren redo för adventsstjärnor och ljusstakar och oj, vad det ska glittras och skina.

Tack för solstrålar som påkallar uppmärksamhet till att det finns skit på de mer uppenbara ställena. Jag är tacksam för påminnelsen om vikten att rensa upp också det som inte alltid syns. Tar man inte rutinmässigt hand om det kommer det oundvikliga tillfället då det akut måste åtgärdas. Tack till alla som speglar mig och visar när jag behöver åtgärda mig själv. Tack för upplevelser som visar att jag står i behov av filterrensning och storstädning i mitt inre. Och tack för känslan efter en rejäl storstädning!

Ditten och Datten

Vi städar tillsammans med naturen.

4 oktober, 2025 6 kommentarer

Är det fler än vi som har haft ett fasligt stök ute inatt? Oj, vinet i trädkronorna har gnisslat i öronen. Går vi ut i trädgården hörs bruset från Östersjön fastän sidan ut mot öppet hav ligger 1,5 km härifrån. Enligt SMHI når vi inte ens stormbyar eftersom de värsta vindpustarna ”bara” ligger på 23 m/s enligt uppgift. Jaja, det blåser iallafall rejält och tallen har i vanlig ordning släppt lite skräp som den förväntar sig att vi sedan ska ta hand om. För att inte tala om lagret med barr (fast det mesta av dem hade redan fallit).

Hur som helst, det passade med en rejäl storstädning såhär precis i början på oktober. Hösten är storstädningarnas tid i naturen. Detsamma ägnar jag mig åt. Jag gillar att ägna de sista dagarna på ett levnadsår till reflektion, städning i miljö och sinne och att bana väg för nya upplevelser under året som ligger framför mig. Såpskurning av trappan (åh, vad gott det luktar), tom tvättkorg i tvättrummet, dammsugna och fiberdukstorkade golv och så nytt trävax på bänkskivorna i köket.

I städningen ingick också att uträtta ärenden på skrivbordet. Jag skickade bl a tillbaka en tom ask till amazon.se eftersom de inte gör en returbetalning om de inte först fått den felade produkten tillbaka. Trots googling kunde jag inte komma förbi AI-kundtjänsten, så då fick det bli så. En tom ask fick gå tillbaka till var-den-nu-hamnar. Ja, om du undrar så var problemet att vi inte fick någon lampa, utan kartongen var tom. Så kan det bli.

Höstljuset, alltså. Jaja, jag vet att jag tjatar, det bjuder jag på.

Före och efter Amy (ovädrets namn)-bilder från trädgården. Det blåser fortfarande rejält och vi har blivit lovade en massa regn i eftermiddag. Det är bra, då rensas hönsbajsarna bort och brunnarna fylls på. Nu blir det inget bloggande på ett par dagar. Jag ska fylla på själ, efterrättsmage och tacksamhetsdagbok. Och skriva ut protokollet från Vägföreningens möte som stirrat mig i ansiktet i en vecka nu… Med det vill jag önska dig en fin helg.

Ditten och Datten

Dags för snickeriet.

23 september, 2025 10 kommentarer

Årsordet ALIGN och den eviga upprensningen har jag berättat om flera gånger. Igår tänkte jag ”hur mycket kan man städa egentligen”, men insåg att svaret var ”oändligt mycket”. Jag blir aldrig klar, men det blir ingen annan heller. Det finns alltid någon veckostädning som kan göras, eller något skåp som kan rensas ut, eller en lada som kan transformeras. Och varje gång jag gör något tar det tid från något annat. Det är det som är att prioritera. Jag vet, jag förstår om jag upplevs som tjatig. Detta är bara något jag uppehåller mig mycket om i mina tankar just nu. Vad jag ägnar tid åt, hur jag ger mig själv utrymme, varför jag fattar de beslut om prioriteringar som jag gör. Vad kan jag göra bättre? Och vilket slags bättre vill jag göra? Finns det något jag vill göra sämre rentav? Ständigt tickar Patricia Tudor-Sandahls ord om den tredje åldern runt i huvudet. Jag fyller min tid med sådant som jag vill och behöver, men nog finns det utrymme för både förändring, förbättring och acceptans för att somligt är som det är.

Att säga ja till något innebär att säga nej till något annat.
någon klok person

Eftersom jag inte hade några inplanerade samtal igår hade jag en annan plan för dagen. Den här gången var det dags att städa upp i makens snickeri, flytta bi-grejerna till en bättre plats och städa upp i fjäderfänas provisoriska hönshus som de har flyttat ifrån. Vi hade dagen till ära årets första riktiga höstdag och jag fick ta på mig en kofta trots att jag jobbade hårt. (Det har också varit bara 6° inatt, så temperatursänkningen var plötslig och ganska stor.) ”Snickeriet” håller på att bli snickeriet utan citationstecken. Detta var ett av utrymmena i ladan som var i sämst skick från början, den plats där hästarna hade stått. Jag hade redan städat upp inför att vi skulle ställa våra flyttkartonger och möbler där ”så länge”. Nu finns inga sådana platser kvar! Allt har i princip fått den plats vi hade tänkt oss innan storstädningen drog igång. På bilden här ovan kan du se en av de tre boxväggarna som ska bort. Kofot nästa! Planen är även att snickeriet så småningom ska isoleras så att det går att vara där året runt utan att frysa ihjäl. Asbestplattorna har antagligen satts upp någon gång för att väggen inte skulle förstöras av hästarnas exkrementer, men de ska också bort. Eller bygger man bara in dem, möjligtvis?

Ibland tröttnar jag på att allt fix tar så lång tid. Jag hörde på radion om några influencers (okända för mig) som hade vunnit flera miljoner och i den stunden önskade jag mig mer pengar. Inte för märkesväskors eller designmöblers skull, utan för att köpa tjänster, bygga en Attefallare till gäster, bygga om i ladan. Det som är drömmar och som kanske får fortsätta vara det. Det är okej att vara lite avis ibland, bara det inte förgiftar ens sinne. Jag vet nämligen inte många känslor som påverkar mig så negativt som just avundsjuka. Därför är jag verkligen tacksam över att detta inte är något som drabbar mig särskilt ofta. Jag känner mig vanligtvis otroligt rik, bara inte på pengar. Att göra en svamp- och ostpaj med egna ägg och vännernas stolt fjällskivling till lunch en vanlig vardag t ex, istället för att äta en matlåda i lärarrummet, det är något som får mig att känna mig tillfreds, glad och nöjd med livsval i just denna stund.

Min dator är väldigt trött. Den orkar knappt jobba efter den senaste uppdateringen, så jag är glad så länge jag kan skriva inlägg och ladda upp mobilbilder via telefonen.

Ditten och Datten

Inte sommar, inte höst.

31 augusti, 2025 12 kommentarer

Luften är tung, varm och fuktig. Den tystar de ljud som vi har runt omkring. Duvorna kuttrar på som vanligt, men det låter lite som att de satt sitt huvud i en låda. Jag påminns om hetta och hög luftfuktighet i Philadelphia, går omkring lite kallsvettig hela tiden. Njuter av att se trädgården blomma upp lite efter den senaste tidens små och större regn och tänker att i år ska jag minsann hänga med och förbereda trädgårdslandet innan det är dags att lägga ner odlandet. Kålfjärilens larver pressas mellan fingrarna, vad annat kan jag göra? De äter och äter och äter och varje gång jag tror att jag tagit dem alla kommer det nya. Grannfrun går förbi då vi ska natta fjäderfäna med en sax i handen. ”Jag har klippt 120 stycken nu på en liten stund.” Vi kämpar båda på, med och mot naturen.

Efter en lång dag i skytteltrafik mellan ladan och huset är nu ännu mer städat och organiserat. Färdigt? Nej. Njet. Nope. Men vi har två bord med stolar ställda som att det skulle kunna sätta sig folk där, mammas kusins gungstol står på plats bredvid bokhyllan och KP:s svärfasters Amerikakoffert. Två nya sopsäckar och mycket mer skräp till tisdagens utflykt till soptippen, tre flyttkartonger och två kassar redo för någon av Second Hand-butikerna. Det har tagits beslut om sådant som kaaanske skulle få stanna, allt har fått avslag. 500-bitarspussel från våra amerikanska hemtrakter kanske moster och morbror vill låna? De gillar pussel. En del pyssel får brorsbarnen, de andra brorsbarnen får några bokserier. Det här rensandet har nästan fått ett eget driv, det blir lättare och lättare att ta beslut om vad som är rimligt att spara och vad som verkligen är bra att ha. Under tiden som jag fokuserar på festsalen gör maken klar skohyllan till äldsta dottern som var förra årets födelsedagspresent. Ja, löftet om en alltså. Nu står den klar, två veckor innan själva födelsedagen, och fin är den. Långt mer avancerad än vad jag hade tänkt mig. Han har blivit finsnickare, maken! Fixat vackra kanter med överhandsfräs och allt möjligt.

Jag får slita mig för att ta hand om lite annat också. Byttan på verandatrappan får lite nya inneboende. Jag har satt den mjöldaggsdrabbade klövern och kärleksörten i varsin kruka bakom huset. Går det att komma igen efter ett sådant anfall? Kanske, om de överlever vintern. Efter att ha tömt ut en del av jorden hittar dessa kompisar sin plats. Jag tycker de är fina mot huset, den röda färgen på verandan som aldrig blev övermålad som tänkt denna sommar. Jaja, men nu blev det så.

Jag klipper överblommade dahlior och fixar en ny bukett att sätta i vardagsrummet. Så vackra färger! Jordärtskockornas gula solar får också vara med. Mässingsfatet från Röda korset har inget passande ljus, men det ska jag fixa. Det ska få lysa här om kvällarna. Liljeholmens altarljus passar hit. Barockkonsten faller mig i smaken, även om detta fat/ljusstake verkar vara från 1943. Mässing är min metall. Det tillhör åldern, då jag var yngre skulle allt gå i silvriga toner.

Maken lovar överraskning och när jag tittar ut blir jag så glad, så glad! Jag ääälskar att bada, men vi har varken badkar eller bubbelpool här hemma. Nu har han fyllt lilla Tittis badpool med varmt vatten (tills varmvattenberedaren sa vänta-nu-lite, jag-hinner-inte-med) och hängt ut mysbelysning i form av fotogenlampa och värmeljus. Vilken överraskning efter denna svettiga dag! Vi får en skön stund där ute. Stjärnorna döljs bakom de låga molnen, men jag vet ju precis hur de ser ut. Inget spektakulärt, inget pengalyxigt, men en bättre lördag har jag ändå svårt att tänka mig.

1 2 3 … 11 Nästa →