Ditten och Datten

Vinterblått.

4 kommentarer

Det har snöat till och från i flera dygn, men i morse hade det snöat klart. Hela trädgården såg ut som en orörd vinterdröm! Snö upplevs helst i samarbete med barn och med rätt klädsel. Denna morgon hade jag varken det ena eller det andra tillgängligt, men jag fick betvinga oviljan eftersom jag behövde ge de vilda fjäderfäna lite mat. Hönsen vägrar att komma ut ur hönshuset. De ogillar snön starkt, men värper iallafall sina ägg (om än med större mellanrum). Jag förstår dem. Maken har tagit på sig att ombesörja deras vård. Vattnet har alltid frusit på morgonen då vi har haft under nollan ett bra tag, så isklumpen ska stjälpas ut och nytt vatten ska hällas upp innan det är dags för dagens portion med foder. Både Birgit och Jenny mår finfint och kommer alltid glatt och äter, men se snön vägrar de sätta sina små fötter i.

Jag tog de här bilderna för att visa hur mycket snö vi faktiskt fått. Förra vintern fick vi knappt något alls, men vi tar tacksamt emot det som naturen behöver. Jag hade inte ställt undan skottkärran fast jag sagt till mig själv sedan innan jul att göra det, så nu står den (på sidan) utanför sovrumsfönstret och blänger på mig. Alltså, maken hade sina shorts på sig ute för bara några veckor sedan, vi har haft en väldigt mild höst och vinter tills för någon/några veckor sedan.

Jaja, jag fick inte undan resterna av luktärterna som blommade så fint och länge så jag inte ville dra upp dem. Nu står de där som något slags ”jaja, men nu blev det så”-monument. När jag hade tagit detta foto och faktiskt stått där och njutit av den härliga luften och morgonljuset hämtade jag städborsten till fågelmataren. Ut med snö och skräp från golvet! Jag passade på att tömma snö ur jordnötsasken och städa ur den också. Kajorna har tackat och tagit emot hela dagen, detta gav ju dem lite extra käk på marken.

Det blå ljuset – så vackert! Tänk så stilla trädgårdslandet och växthuset ligger. Man ser iallafall de fina grönkålsplantorna, de har verkligen varit till glädje den här vintern. Jag njuter av min planttantssemester och har inte börjat drömma om nya odlingar än. Jag behöver min lilla paus och njuter av att vara extra inomhuspysslig under de här månaderna. Det ska fortsätta vara kallt och vi ska visst få mer snö också. Lika bra att gilla läget! Och det var väldigt skönt då jag tog mig ut en stund idag. Måtte nu bara mördarsniglarna frysa rumpan av sig!

Continue Reading

Ditten och Datten

Gott slut på julen! Eller?

14 kommentarer

När är julen egentligen slut? I mellandagarna mellan jul och nyår? Trettondagen (imorgon)? Tjugondag Knut (nästa tisdag)? För alla som fortfarande tar in julgranen dagen innan julafton går det säkert bra att dansa ut julen till tjugondagen, men jag känner inte många som numera har kvar granen så länge. Det handlar ju om hur många barr som sitter kvar tänker jag. Många granar huggs i Danmark redan så tidigt som i oktober/november, inte konstigt att folk då tycker att de är färdiga med dem redan precis efter julafton.

Några av våra vänner i USA som numera är skilda lät sin (plast)gran stå kvar in i februari, men klädde om den med hjärtan och blommor för att fira Valentine’s och födelsedagarna i februari. Jag vet inte om jag hade velat ha granen stående så länge, även om vi hade haft ett större hus och därmed inte påverkats lika mycket av en stor gran i vardagsrummet.

Igår tog min jul slut i samband med konserten. Bachs juloratorium, del I, III och V framfördes och det var njutbart att få stå i kören och musicera med vännerna i kören, vår härliga körledare, vår gamla körledare som spelade cembalo och orgel och en fantastisk barockorkester. Maken tyckte att det var väl värt att ta sig ut i snöovädret, svägerskan och svågern hamnade bakom ett par som pratade igenom hela konserten trots att de blev uppmanade att vara tysta och min kompis sa att akustiken ju är lite konstig i Fredrikskyrkan och att det ibland klingar falskt, men att vi är fantastiskt duktiga. Det var alltså lite högt och lågt tänker jag, men hos mig var det bara högt – det var så otroligt roligt! Nu har vi körpaus till slutet av januari eftersom vi har fortsatt repetera som vanligt över jul och nyår.

Idag jobbar jag, men mellan samtalen ska jag plocka bort julen. För som sagt, nu är min jul slut. Ute snöar det dock för fullt, så känslan är snarare den jag vill ha då jag plockar fram grejerna. Jaja, inget att muttra över. Jag är glad för alla snöälskares skull, för att pulkor kommer till användning och snögubbar får komma till liv. Det ser ut att fortsätta snöa och vara kallt ett tag framöver, så vi får iallafall mer riktig vinter nu än förra året då jag tror att vi inte ens lade in snöborsten i bilen. Samma verkar gälla på många ställen runt om i vårt avlånga land. Ut och njut! Eller stanna inne och mys framför brasan, vilket du behagar. Och du som flyttat till varmare breddgrader, idag är dagen då du riktigt kan gotta dig åt att slippa skotta.

Continue Reading

Musik

Fullt fokus.

10 kommentarer

Nu har vi tragglat Bachs juloratorium så länge att det börjar kännas som att de svåra partierna sitter. Igår var det upp till bevis eftersom det är dags för konsert ikväll. Vi fick öva tillsammans med barockorkester som detta stycke är skrivet för. Orkestern består av medlemmar från olika håll. Basisten har rest ända från Helsingør i Danmark, men som han kunde konstatera har han närmare hit än till sina gig i Århus.

Försteviolinisten Ida Meidell som har satt ihop orkestern är min idol. Det är en fröjd att se henne spela och hon har en fantastisk energi! Barockviolinist och folkmusiker, i följande klipp kan du se henne spela helt annan musik än den som kommer att klinga i Fredrikskyrkan ikväll.

Vi närmar oss trettonhelgen och slutet på jul- och nyårsfirandena. Jag vet att många har haft en extra lång ledighet, så detta blir kanske veckan då året drar igång på riktigt? Själv jobbar jag som vanligt imorgon igen medan vi ivrigt fortsätter vänta på Lillasysters ankomst.

Continue Reading

Hus och Hem

Lägg till istället för att dra ifrån.

8 kommentarer

Jag chattade en stund med min svägerska igår. Hon förföljs av uppstoppade ekorrar i sina sociala medier-algoritmer (ett internt skämt, att komma till sin förälders begravning och se en ”sovande” kondoleansekorre i blomarrangemanget på begravningen bjöd på ett märkligt slags fnissande tröst i all sorg – våra föräldrars vän fick nog aldrig veta precis hur mycket vi har fortsatt att prata om detta), själv försöker jag att inte ta in något alls från sociala medier eftersom jag håller på med min årliga nyårsrensning. Kylskåp, ugn, stickkorg, garderob, sovrum har mött en Monna på steroider, idag står arbetsrummet på tur. Jag vet att jag säkert hade mått bra av att snäppa upp mig lite gällande både det ena och det andra, men stora förändringar funkar inte på mig och jag ror dem sällan i hamn. Att göra det som funkar igen och igen, som att nyårsstäda och organisera t ex, är då något bra att hålla fast vid. Bästa vägen till en positiv förändring verkar annars vara att lägga till en liten bra grej i taget, s.k. mikrovanor. Dessa bra grejer får då möjlighet att tränga undan de mindre bra. Kanske blir man kanske inte ”färdig” med projekt på det viset, så man kan fira?

Det finns väl alltid något att fira förresten, även om man inte upptäcker att en mikrovana satt sig på plats. I år kommer vi att fira tillskott till familjen, min systers 50-årsdag, den andra svägerskans 50-årsdag (hon fyllde år i december, men vill ha fest i sommar), bloggens 20-årsjubileum, vårt hus 10-årsjubileum med en andra andning (huset ”återinvigdes” med klippning av band och allt i december 2016) och säkert mycket mer som jag inte kommer ihåg just nu. Vi vill fira just husets jubileum med att göra de där grejerna som aldrig blev gjorda. Lägga till små förändringar. Garderobsdörrar finns det inte, t ex. Igår kom det därför upp draperier i sovrummet. Det är så vackra, hemvävda längder som låg i en av mina fantastiska auktionsfyndslådor med textilier på den tid Sikö hade kontor här i stan. Tyvärr känner jag att det blev alldeles för stökigt med detta mönster, så jag ska leta efter något tungt, enfärgat linnetyg istället. Men listen sitter uppe (vi hade ingen vit linoljefärg hemma, så den behöver fortfarande målas), upphängningsanordningen är på plats. Nu är bara den andra garderoben kvar. Och taket i trappan. Och att bygga in sängen i alkoven. Och fixa nytt fönster/fönsterfoder i badrummet uppe. Och måla om överhänget vid huvudentrén. Och måla om på södersidan. Och fixa verandan. Det blir större och större. Ett hus är ett ständigt projekt och blir aldrig någonsin färdigt. Att acceptera det och helt enkelt göra en sak i taget blir därför absolut mest hållbart.

Jag kan tala om att jag sedan stora rensningen i somras haft dessa små dockplagg i min fixarhög, men nu är de banne mig färdiga. De vita strumporna är ett par Fix-strumpor i frotté i storlek 50 som min docka Elisabeth haft på sig i alla år. Nu är de rensade på fläckar och tvättade, plus att det sitter ett fungerande resårband i midjan igen. De fina hängslebyxorna med tidernas vackraste skråddband har funnits bland familjen Håkanssons dockkläder sedan sjuttiotalet. De har nu fått sig en renovering. Jag har sytt fast lösa delar och lagat trasigt tyg. Jag har även lagat strumpor och fixat andra loppisfynd, rensat ut garner jag aldrig kommer att använda till Pingstis och lite annat smått och gott. Kan man se på detta fix som nödvändigt? Är det vettigt att lägga två timmar på några dockplagg? Fråga inte mig, uppenbarligen tycker jag det. Och jag är så tacksam för de här första dagarna på året som givit möjlighet att nyårsrensa. Jag känner mig verkligen upplivad av det. Nu är det dags för arbetsrummet medan jag lyssnar igenom Juloratoriet. Ikväll har vi genrep och imorgon smäller det, så nu kan Tittis lillasyster komma!

Continue Reading

Ett Litet Ord

Öppna upp för boken.

6 kommentarer

Jag känner för att läsa. Det har jag skrivit här i bloggen alldeles för många gånger de senaste åren. Har inte läslusten gett mig oändligt mycket fröjd under min livstid?! De senaste månaderna har jag faktiskt läst två ”riktiga” böcker – Mina vänner av Fredrik Backman och Till växten: En kärlekshistoria av Maja Alskog Bredberg. Kanske hade jag fått lite större läslust om jag hade gillat dessa böcker, men ingen av dem blev någon större favorit. MEN, jag ska ärligen erkänna att jag har så dåligt läsfokus numera att detta helt klart påverkade mina upplevelser av vad som hände i texten.

Till växten öppnade upp för existentiella frågor och jag kände igen mig i en hel del av författarens tankar om ansvar och odling, vad vi själva kan göra för jorden, men också för oss själva. Kanske hade den varit mer revolutionerande för mig för ett gäng år sedan då jag själv var i något slags kris och ännu inte titulerade mig planttant? Alskog Bredberg har definitivt sina poänger och jag vill ändå rekommendera hennes bok för alla som känner sig fast i ett liv som tycks snurra bortom kontroll.

Flera av Fredrik Backmans andra böcker har jag läst och lyssnat på med så stor glädje att jag tror att mina förväntningar på något vis dödade boken, som för övrigt har fått höga betyg från flera av mina vänner. Jag har varit med om att döda böcker med förväntningar förut. En av mina vänner vill inte ens läsa baksidestexten på en bok innan hon gräver ner sig i den. Jag kan förstå varför hon vill ha det så. Inga förväntningar gör att man lättare blir positivt överraskad och att man inte redan på förhand ”vet” hur man bör tolka boken. Att någon annan talat om att något är bra eller dåligt påverkar också, recensioner bör läsas efter att man själv har skapat sig en egen uppfattning. Ja, alltså det är min uppfattning.

Jag köpte en diktbok på Pingstis för några månader sedan. Först fick den ligga i frysen, men sedan innan jul har den legat bredvid min arbetsplats. Svenska dikter – samlade och utgivna för skolorna av Elsa Carlsson. (Hon var för övrigt vid tiden för utgivningen en f.d. bitr. föreståndarinna vid Stockholms Norra Kommunala Mellanskola.) I förordet står det:

”Det är… sålunda inte meningen, att dikterna skall läsas i följd, vilket naturligtvis varje lärare förstår, utan lämpliga dikter kan utväljas såsom illustration t. ex. till en historisk händelse eller en geografisk skildring. Även några psalmer har medtagits, bl. a. därför att psalmen vinner på att komma med i vardagslivets arbete. Då först får den sina riktiga proportioner och sin rätta belysning i förhållande till den övriga litteraturen och barnen får lättare att förstå, vilka skatter som finns gömda i vår psalmbok.”

Denna bok har jag med glädje intagit som mellanmål här och där under hela december. Det är detta förfarande som fru Carlsson rekommenderar tidigare i förordet, alltså att inte läsa boken från bokpärm till bokpärm. Exemplaret jag har här hemma är en ny upplaga från 1947, något ”moderniserad”. Jag är SÅ tacksam att jag plockade upp denna bok. Kanske är det den som kan hjälpa mig nå målet att bli en läsare igen? En dikt är inte längre än att jag fixar att behålla uppmärksamheten under tiden jag läser den och jag hinner kanske till och med analysera den i lugn och ro?! Ett gott nytt läsår önskar jag dig som också vill läsa, oavsett det är lite, lagom eller jättemycket. Må dina läsupplevelser bidra till ett expanderat sinne och en själ som mår bra.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ja, men då så…

4 kommentarer

Vi fick en så mysig nyårsafton i lugn och ro. Klar himmel så vi kunde se alla andras fyrverkerier. Vi åt gott, spelade spel och tittade på film. Det kändes som helt rätt nivå på aktivitet.

Middagen bestod av entrecote, hasselbackare, vitlökssmör och egen bea, perfekt sista måltid för året. Nu är det dags att dra upp byxorna och möta 2026. Själv började jag det nya året med att gå igenom hela min lista med lösenord, radera somliga inlogg till sådant som jag senast använde i USA för tio år sedan och uppdatera alla svaga/gamla/dåliga lösenord. Det tog nästan fyra timmar. Fett värt ansträngningen! Detta är något jag har vetat att jag borde göra under en alldeles för lång tid, men vem vill utföra sådana tråkiga uppgifter när det finns ett härligt liv att leva?!

Innan jul blev jag utmanad av syrran att ta tag i tre surdegar innan årets slut. Det gjorde jag också och det gav mersmak. Därav lösenordsprojektet i morse. Visst är det härligt att få grejer som ska göras ”någon gång” gjorda?! Nu ska jag sticka klar lilla Tittis andra socka så hon kan få detta par när vi kommer upp för att träffa Lillasyster. Spännande dagar ligger framför oss!

Continue Reading

Ditten och Datten

Tack 2025 och välkommen 2026!

6 kommentarer

Här sitter jag denna sista dag på ett år som känns mycket rikt på upplevelser. Av vilket slag då, kan man undra… Jag satt och skrev min årssammanfattning (tradition sedan 1994, även om den inte alltid blivit av) häromdagen och påmindes om det där som jag redan visste. Det finns inga ”bra” eller ”dåliga” år. Visst finns det år som är extra utmanande eller år där mer än vanligt har varit positivt. Delar man upp åren i stunder syns det dock tydligt att det både finns ljus och mörker.

Jag tänker på nyårsaftnar då jag var barn och älskade att titta på fyrverkerierna de nyårsnätter som var klara. (Vår granne LA som alldeles nyss gick vidare till grönare ängar hade alltid sådana där extra maffiga paket.) Långt senare har jag förstått att fyrverkerier är komplicerade grejer, både gällande säkerhet och för stackars djur och människor som blir livrädda av dem. Själv har jag dock alltid njutit. Det finns något så hoppfullt i de där konstverken på den mörka himlen. Jag tänker på en nyårsafton på åttiotalet då jag var tillsammans med en massa andra ungdomar, hörde ABBA:s Happy New Year och tänkte att jag aldrig någonsin skulle hitta någon att dela mitt liv med. Jag tänker på nyårsafton 1999 som vi firade med goda vänner i Philadelphia. Det hade varit så stor uppståndelse runt vad som skulle hända runt allt digitalt i millenieskiftet, vi var spända och själv tyckte jag det var både läskigt och fantastiskt att vi skulle gå över i 2000-talet. Jag tänker på nyårsafton 2014 då mamma ringde från akuten precis efter tolvslaget och berättade att hela hennes buk var full av tumörer. Jag tänker på sista nyårsafton i Orem, så roligt vi hade med världens bästa grannar. Jag tänker på nyårsafton 2019 då jag kände mig extra försiktigt förhoppningsfull. Nu sitter jag här den sista dagen på 2025 och är tacksam för att ha fått lägga ännu ett år bakom mig. Må 2026 bjuda på mycket vackert!

Continue Reading

Funderingar

Den smarta telefonens vara eller icke vara.

4 kommentarer

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

  • Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
  • Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
  • Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
  • Vara en mer närvarande förälder.
  • Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
  • Frigöra tid för mina egna tankar.
  • Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
  • Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
  • Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
  • Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
  • Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
  • Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
  • Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
  • Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
  • Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
  • Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
  • Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
  • Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
  • Gå på toa utan att sitta med telefonen.
  • Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
  • Läsa mera böcker!
  • Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
  • Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ett hjärtligt tack för all förundran.

6 kommentarer

Igår eftermiddag när vi kom hem möttes vi av detta (titta lite mer noggrant till vänster om tomatkuvösen). Våra kära grannar talade redan förra hösten om att den vackra lönnen på deras gårdsplan skulle bort. Den har varit ett orosmoment för dem, inte minst pga risken den utgjort för deras lada, vår lada och deras bostadshus. Träd i all ära, men uppnår de en viss ålder och storlek är det svårt att bortse från fallande grenar och osynlig röta.

Under eftermiddagen följde vi arboristernas jobb med lönnen. Beskärningen skedde helt från hytten med hjälp av något slags såg monterad på en kran. Fascinerande att följa! Det såg ut som att ett litet träd i taget lyftes bort från denna mäktiga växt.

Här syns det bättre vad som pågick. Det sista jag såg av trädet innan det blev för mörkt var några höga stubbar. Jag får ta mig en titt senare idag. Det känns som att vårt hem inte längre är detsamma, fast egentligen är det ju bara utsikten som förändrats.

Detta mäktiga skådespel fångade jag i oktober när jag var hemma för att ta upp dahliaknölarna med vetskap om att det med all sannolikhet skulle bli den sista perioden med höstlövsexplosion runt knuten på ladan. Eftersom jag bodde hemma hos svärfar under de mest glödande veckorna blev effekten desto mer påtaglig då jag kom hem för att ”hälsa på”. Tack för alla stunder jag fått njuta av din prakt, kära lönn! Tack för bidrag till förmultnande löv till rabatterna. Tack för att du delade med dig av dina lönnäsor så att vi nu har en egen liten lönn mellan vår lada och vägen som fortsättningsvis kan få bidra med det som du gjort i många år.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Ett litet ord 2026 – FRÖJD.

10 kommentarer

I slutet av 2023 kände jag starkt att jag ville ha ett praktiskt årsord under 2024, ett ord som skulle handla om få grejer gjorda. HEMSLÖJD kändes då så roligt, inspirerande och peppigt. Att det sedan inte direkt blev något av det, eller rättare sagt att ordet aldrig gavs chans att påverka mig på det sätt jag hade hoppats, gjorde mig lite besviken. Jag började leta efter ett 2025-ord som jag hoppades skulle bli mer mentalt utvecklande och så blev det ju verkligen med ALIGN (justera). Precis som jag skrev igår blev detta ett toppenord, ett ord som blev till en mental satsbräda för nästa del i livet, den som ”icke-fertil kvinna”.

När man är färdig med något kan man antingen känna att man tar sig ifrån det, eller att man tar sikte mot något annat. Springa ifrån något eller springa emot något annat. Viktig mental bild som är mycket användbar i terapeutiska sammanhang. Testa själv! ”Jag vill sluta utgå från att jag är ett offer” eller ”Jag vill vara öppen för nya sätt att se på situationer som händer”. ”Jag vill inte ge upp så lätt” eller ”Jag vill lära mig bli bättre på att stanna i det som är obekvämt”. ”Jag borde inte vara så tjock” eller ”Jag vill ha en stark och frisk kropp”.

Jag har inga som helst ambitioner att sätta mig och vänta på döden för att jag inte kan få fler barn. Det går dock inte att frångå det faktum att livet rent praktiskt är ändligt. Jag vill inte ödsla tiden som är kvar, oavsett om det är tre år (mormors mor), fjorton år (mamma) eller trettiofyra år (mormor). Så många blir bittra med en stigande ålder. Jag vill inte ens lockas att gå åt det hållet. Jag vill inte känna att hela mitt väsen lägger ner och inte längre orkar. Det är underbart med återhämtning, men jag vill inte scrolla bort tid som en algoritm stjäl från mig. Det finns sådant jag kan göra för att kompensera för att de hormonella nivåerna inte längre spelar på min planhalva. Tänk att få fortsätta vara nyfiken och vetgirig, att känna förundran då jag lär mig något nytt eller något jag har glömt att jag redan kunde. Jag vill känna livsglädje, förundran, förnöjsamhet, klurighet, vishet… Och jag vill skratta mer!

Det var där jag landade när jag började fundera på vilket ord jag skulle ta med mig under 2026. (Detta var redan i höstas, jag var på årsordsbollen i ovanligt god tid i år.) SKRATTA blev då mitt ord och var så ända tills för några veckor sedan, men jag kom fram till att det är för låst. Jag vill absolut skratta mer, men jag vill inte känna att jag har ett inre krav på att vara något slags vandrande källa till roliga historier (detta hade varit dömt att misslyckas med tanke på att jag inte kan en enda rolig historia från början till slut). Jag vill hitta fram till leendet som ”default mode” snarare än att sitta där med en rynka mellan ögonen. Efter att ha vänt ut och in på min inre ordbok landade jag så i FRÖJD. Det ska uttalas med ett långt och rullande tungspets-R, ingen blekingska där.

Håll i, håll ut, för här kommer SAOB:s definition av FRÖJD (scrolla förbi om du vill komma till min sammanfattning):

FRÖJD fröj4d, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. en; pl. -er32.

Etymologi

[fsv. fryghþ, frygh, frög(h)d(h), motsv. d. fryd, ä. d. frygd, frøid, nor. dial. frygd, livlighet, livslust, isl. frygð, härlighet, yppighet; av en urnord. stam friggwiþō- l. fruggwiþō-, i avljudsförh. till en germ. stam frawa-, rask (se FRO, adj., FRÅ, adj.); jfr mnt. vroude, vro(u)wede, holl. vreugde, fht. frewida, freuwidha (t. freude). Ordet synes i bet.-avs. hava påvärkats av t. freude]

Ordformer

1) (numera i sht i religiös o. vitter stil) tillstånd(et) att känna sig (djupt) tillfredsställd (o. starkt upplivad); (innerlig) glädje; hänryckning, sällhet; stundom koll.: yttringar av stor glädje. I frid och fröjd. I fröjd och gamman. Med glädje och fröjd. En himmelsk fröjd. Gör någhor barmhertugheet så göre thz medh frögd. Rom. 12: 8 (NT 1526). Templet som tilförenna medh reddhogha och förskreckelse fult warit hadhe, wardt nu fult med glädhe och frögd. 2Mack. 3: 30 (Bib. 1541). Jag såg, .. / .. at en skimrand’ frögd i allas ögon spelte. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Då erfor hon för första gången fröjd i Herren. Petri Ouchterlony 26 (1924). — jfr BARNA-, FADERS-,FÖRFATTAR(E)-, HIMLA-, LEVNADS-, SEGER-, SKADE-FRÖJD m. fl.

2) om ngt som bereder glädje l. njutning; glädjeämne; njutning, nöje; äv. koll.: glädjeämnen, njutningar, nöjen. Hava, finna sin fröjd i ngt. Det var en sann fröjd att höra honom resonera. Hemmets, kärlekens, livets, sommarens, vårens fröjder. Frå frögd och lust fördriffuijn. Ps. 1536, s. 91. Thet är och Gudz frögd och lust, at wara barmhertigh, och vtaff nåde förlåta synderna! Muræus Arndt 1: 68 (1647). Han ville icke dö från lifvets fröjd och oss. Runeberg 2: 45 (1848). Det finnes två drag i (Hedins) Från pol till pol som skola göra den till en fröjd för allt hvad pojkar heter. Böök 1Ess. 125 (1913). — jfr BARNA-, HIMLA-, HJÄRTANS-, SINNES-, ÖGON-FRÖJD m. fl. — särsk.

a) (numera knappast br. utom i religiös l. vitter stil) om person; förr stundom liktydigt med: (ngns) älskade. Gudh som mijn glädhi och frögd är. Psalt. 43: 4 (Bib. 1541). Haff tack mijn Frögd för sådan swar. Messenius Sign. 14 (1612). Gellerstedt 2Dikt. 4 (1881).

b) i uttr. hjärtans fröjd, se under HJÄRTA.

c) (starkt vard.) (sämre) förlustelse; skoj; stundom konkret: förlustelselokal, varieté. (Sv.) Ute på fröjd, (eng.) out on a lark. Björkman (1889). Hvad är det för skojtande och fröjd i min park? Skall jag skicka och väcka poliskommissarien? Nordström Sönd. 52 (1910). Jag struntar .. i balen och far hellre på fröjden i sta’n. Högberg Utböl. 2: 49 (1912). — jfr HUND-FRÖJD.

3) (†) (glädje)fest; åminnelsehögtid; äv. abstraktare: högtidlighet, festivitas. Ther war ett gladeligit gestebodh, att ther fattades intedt thet frögd tilhörde. Svart G1 136 (1561). Kyrckemessor, Kyrckewigningar, och åhrligha Högtijdher .. warda hållne medh tilbörlig frögd vthi twenne, trenne, fyra eller otta daghar. Schroderus Comenius 635 (1639). Anställa een offentelig frögd öf- (ve)r dhen seger, som .. (den ryske tsaren) förledet åhr, emoot wåra wijd Pultava hafdt. KKD 5: 119 (1710).

Alltså, tänk vilket ord! Jag blir glad bara jag tänker på det. Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.

Citatet för 2026 måste naturligtvis bli ”mitt hjärtas fröjd och eviga längtan”! Vilket soundtrack jag ska ha får jag klura lite mer på, men det kommer helt säkert att vara positivt laddat. Har du någon låt som skulle vara självklar i ett FRRRRRÖJD-soundtrack?

Med det öppnar jag upp för ett fröjdefullt år. Välkommen 2026!

Continue Reading