I Susanne Demånes värld.

På åttiotalet hade jag en spännande, lite lågmäld och otroligt talangfull bildlärare vid namn Susanne Demåne. Hon sänkte mitt betyg från en femma till en fyra (helt rätt, jag är ingen konstnär utan hade nog året innan fått mitt betyg pga engagemanget i ämnet), men jag kunde inte låta bli att gilla henne ändå. Det är vanligt för ”struggling artists” att behöva sälja sin talang på sätt som kanske inte riktigt går ihop med deras ambitioner. Jag vet både konstnärer och musiker som är fantastiskt duktiga, men vars karriär inte riktigt kommer igång. Istället blir de lärare och får se somliga elever ta sig in i rampljuset. Undrar just om det ses som ett nederlag eller som en viktig livsgärning? Själv tycker jag definitivt det är det senare som gäller. Hur som helst, i söndags fick jag frågan om jag ville följa med syrran, hennes vän och svågern på en tur till Susannes trädgård i gamla skolan i Edestad, Ronneby. Jag tackade såklart ja! Vädret var fantastiskt och passade perfekt till en sådan utflykt.

Direkt när du kommer in i Susannes trädgård möts du av hennes självporträtt, skapat med motorsåg. (Just i söndags fick vi även säga hej till den riktiga Susanne som jobbade på en ny trästaty.) Hon är en mångsysslare, men jag vill påstå att motorsågskonsten är mest representerad. Det finns också verk av metall, papper och lera. Och ljudkonst! Dessutom är själva trädgården ett konstverk i sig där varje växt är färgmatchad och utvald. Susanne håller även på med hästdressyr med hästar som är färgkoordinerade med varandra, hehe. I trädgården finns hund och höns (även de utvalda för sitt utseende, naturligtvis), något som ger känslan av att du befinner dig på en gård. För dig som befinner dig i krokarna – missa absolut inte detta utflyktsmål! Det är väl värt hundralappen besöket kostar.

Susanne är känd för sina kvinnoänglar och hondjävlar. Själv fick jag en liten ängelstaty av min goda vän i femtioårspresent. Den gör mig glad varje dag. Den här gången fanns en liten skogsrunda med en utställning av helt ljuvliga fotografier på Susanne och hennes hästar. Det gick inte att fånga, men ljuset gav dessa foton ett otroligt djup. Mycket speciellt.

Både höns och hästar är mycket väl omhändertagna, det märks överallt. Det finns till och med guldspeglar i stallet! Två små silkeskycklingar hade av misstag tagit sig ur sin bur, så vi fick rädda in dem till sina oroliga mödrar.

Det finns flera gallerier. I gamla skolhuset finns kanske flest verk utställda (mycket till försäljning), men jag gillar detta lilla galleri uppe på stallet. Hjärteroten är min favorit, men jag älskar också den vackra kvinnan med tuggummibubbla som jag dessvärre inte vet namnet på. Färgkontrasterna där gör statyn levande!

Det finns flera lusthus på gården och man är inbjuden att sätta sig en stund. Jag blev så inspirerad och ville bara ta med mig dessa under armen (jaja, jag vet att det inte hade gått rent praktiskt) och sätta dem här på vår gård.

Kolla bara?! Att sitta där och dåsa bort. Livskvalitet till max.

Spana in detaljerna och originaliteten! Dessa verk lever… I somliga perioder har Susanne använt skarpare färger på sina trästatyer, men jag älskar verkligen detta mjuka utseende.

När vi hade gått runt överallt och jag hade bestämt att vi måste ta våra gamla betongplattor, måla dem svarta och vita och bygga ett schackrutigt golv någonstans i trädgården bestämdes det att vi skulle åka vidare till Bredåkra kyrkogård. Efter att almarna där drabbats av almsjuka fattade Kyrkogårdsförvalningen beslut om att fråga Susanne Demåne om hon kunde tänka sig att skapa några konstverk ”på rot”. Genialiskt, tänker jag! Det blev tre verk och jag vill påstå att dessa är de bästa hon har gjort. De andra döda almarna har fått barken bortskalad, något som blivit otroligt effektfullt. Syrran sa att det säkert kan kännas läskigt på kvällen i mörkret, men i solskenet och med de uppljusade stammarna (vet inte hur de har behandlats, men något slags färg verkar vara inblandad) är det bara vackert och effektfullt. Jag återkommer gärna hit med jämna mellanrum och hoppas att dessa verk kan stå kvar länge, länge.