Jag skrev att jag skulle pausa bloggen över helgen, men se, det blev en riktigt lång helg. Livet kom emellan. Ett bröllop som vi inte kunde gå på. Och döden. Ute kvittrar fåglarna för fullt, gräsmattan ser ut som modern konst i grönt och brunt och ”inte en droppe regn på fleeeera daaaar”… Och pelargontrappan har kommit på plats, men får kanske flytta lite på sig medan verandans rödfärg målas om.
Vi fick en jättefin helg med våra vänner M och S. De har funnits i vårt gemensamma liv från allra första början. (M:s brorsa sa till maken att han kände en jättefin tjej. ”Hon är lite tjock men bakar god äppelpaj” – fattar inte att maken inte högg till direkt på det betet. Det ordnade sig av sig självt så småningom, phew.) Nu för tiden är vi till och med släkt då S är moster till vår svärson. Tänk hur livet kan bli! Så bra, så bra. Nu för tiden försöker vi få till en träff om året och i år kom boråsarna till oss. Vi såg till att äta gott, prata mycket, promenera långt och var på utflykter till Kristianopel, medeltida kyrkor, Solliden och Ölands motordag i Borgholm (fråga inte, men det sista blev en toppentrevlig bonus).
Jag tänker på när jag fick träffa brorsans vaktlar och fick se ett vaktelägg IRL för första gången. Så litet och otroligt vackert! Själva fåglarna är inte de vackraste jag sett, men de är definitivt roliga. Min systerson gifte sig i Skottland, men vi hade inte möjlighet att vara med denna gången. Den här gången kunde jag istället hämta syskonbarn i skolan. Jag kommer alltid att tänka på vaktlar då jag tänker på min skotske systerson och hans gulliga fru hädanefter.
Detta foto ser ut som skräp, men gör mig glad. Jag fick gå bort och mäta lite i huset till lilla familjen som flyttar hit på fredag – iiiiihhhh!
Igår hade jag börjat förbereda middag till trevliga gäster som var på ingång då jag fick ett samtal som gjorde att allt avstannade. Ett dödsbud, en inställd middag och en kväll på lasarettet för att sörja tillsammans. Tänk så lite vi vet och tur är väl det. Det spelar ingen roll att man är förberedd, döden kommer aldrig ”lämpligt”. ”Ska vi ta en pizza”, frågade maken då vi satt på vägen hem och var alldeles urpumpade. Jag hade börjat med köttbullar, potatisen till potatismos var skalad och pressgurka stod i kylen. Äh, vi gör klart istället, tyckte jag. Och så blev det. Vi gick där i köket under tystnad. Åt köttbullar, potatismos, gräddsås, pressgurka och lingonsylt under tystnad ”mitt i natten”. Var tacksamma för livet under tystnad. Så konstigt det känns när ens eget liv fortsätter medan någon annan inte längre har tillgång till sin kropp. Nu får vi stötta, hjälpa och se till att göra vad vi kan för att hantera ”efter”.
Maken har börjat ett nytt jobbuppdrag och är på annan ort, jag har suckat över torkan och varit tacksam över att det finns vatten att vattna med, jag har varit tacksam över familjen och jag ser fram emot att få gå på musikal ikväll då brorsdotterns skola bjuder på show. Allt är som vanligt, men ingenting är som vanligt. Och livet fortsätter framåt, precis som det alltid gör.
12 kommentarer
Monnah, jag beklagar verkligen sorgen. Allt stannar upp, det är som om tillvaron liksom stelnar under en stund.
Döden kommer alltid som en stor chock, trots att man kan inbilla sig att man är förberedd, men icke.
Jag förstår att planer fick ändras snabbt.
SÅ tungt, så ledsen för er skull.
Men Monnah, dina foton är otroligt vackra och inspirerande. Genom dem lyser det verkligen att helgen varit bra, fram tills att den inte var det.
De varmaste kramarna från mig.
Tack, Annika! Döden är så märkligt hård och mjuk på samma gång. Så mycket sorg, frustration och ovisshet, samtidigt som det är det mest naturliga i hela världen. Det är som du säger om förberedelsen: ”men icke”!
Det fanns naturligtvis flexibilitet hos vännerna och maten fick sedan ingå i sorgen på något vis.
Du har så rätt. Det blev en jättefin helg som övergick i en vecka som kanske var lite mer taggig i kanterna… Tack och kram!
Beklagar sorgen! Stor Kram till dig!
Tusen tack, Marika! Den kramen delar jag gärna…
Kära Monnah! Älskar vad M:s brorsa sa till din make, att han kände en jättefin tjej som var lite tjock men bakade god äppelpaj!! Underbart, och så bra det blev!!
Beklagar sorgen! Men det är så fint hur du lyckas sätta ord på både röran och lugnet som ändå kan finnas mitt i allt.
KRAM till DIG!! Anna
Hahaha, ja, det är en rolig historia som brorsan naturligtvis inte minns (han som kläckte det), men som på förekommen anledning har blivit kvar i vår familj! Jag är fortfarande lite tjock och bakar numera en ännu godare äppelpaj. Hahahaha!
Tack, Anna. Vi håller tag i varandra och stöttar där det behövs. Det är det viktigaste just nu. Kram, kram!
Livet och döden på samma gång, sida vid sida. Fint och förgängligt och konstigt och underbart. Varma kramar till er alla.
Precis så känns det! Högt och lågt, håll i ordentligt, för ibland blir det en väldigt ”bumpy ride”!!! Tack, Annika.
Du berättar så fint om hur livet liksom ser ut för de flesta av oss. Att det inte alltid är roligt och härligt men att det ändå finns godbitar att njuta av mitt i allt. En pizza sitter sällan fel, men tycker er nattamat låter toppen och görandet var kanske väldigt behövligt i det läget. Kramar om
Varmt tack, Anna! Ja, precis så är det. Det är kanske inte härligt och roligt ens hälften av tiden, mycket är bara ”ledtid” – men det finns så mycket att hämta i känslan i nuet. Du är också bra på att känna tacksamhet i det lilla och vet hur viktigt det är att fylla på med det som vi vet funkar…
Du har så rätt om pizzan, men både K och jag kände att det var helt rätt beslut! Tack och kram tillbaka.
Gomorron Monnah!
Beklagar sorgen <3
Ja, livet spretar emellanåt, det har du så rätt i och du beskriver det perfekt. Gruskorn och guldkorn om vartannat.
Din pelargontrappa framför er vackra entre/glasaltan eller var det kallas… såå vackert <3
Spännande med lilla familjen som snart flyttar in!!
Kramar!!
Tack Sara! Vi får ta till oss det bästa och lämna det andra bakom oss på det vis som är möjligt…
Jag älskar också pelargontrappan! Den får mig att tänka på Sundborn och Karin Larssons otroliga sinne för färg och form (även om det blev en helt annan form här än på hennes ikoniska inomhustrappa).
Vi laddar upp! Har precis varit där och fyllt på kylen lite.
Kram på dig!