Ett litet ord 2026 – FRÖJD.

I slutet av 2023 kände jag starkt att jag ville ha ett praktiskt årsord under 2024, ett ord som skulle handla om få grejer gjorda. HEMSLÖJD kändes då så roligt, inspirerande och peppigt. Att det sedan inte direkt blev något av det, eller rättare sagt att ordet aldrig gavs chans att påverka mig på det sätt jag hade hoppats, gjorde mig lite besviken. Jag började leta efter ett 2025-ord som jag hoppades skulle bli mer mentalt utvecklande och så blev det ju verkligen med ALIGN (justera). Precis som jag skrev igår blev detta ett toppenord, ett ord som blev till en mental satsbräda för nästa del i livet, den som ”icke-fertil kvinna”.

När man är färdig med något kan man antingen känna att man tar sig ifrån det, eller att man tar sikte mot något annat. Springa ifrån något eller springa emot något annat. Viktig mental bild som är mycket användbar i terapeutiska sammanhang. Testa själv! ”Jag vill sluta utgå från att jag är ett offer” eller ”Jag vill vara öppen för nya sätt att se på situationer som händer”. ”Jag vill inte ge upp så lätt” eller ”Jag vill lära mig bli bättre på att stanna i det som är obekvämt”. ”Jag borde inte vara så tjock” eller ”Jag vill ha en stark och frisk kropp”.

Jag har inga som helst ambitioner att sätta mig och vänta på döden för att jag inte kan få fler barn. Det går dock inte att frångå det faktum att livet rent praktiskt är ändligt. Jag vill inte ödsla tiden som är kvar, oavsett om det är tre år (mormors mor), fjorton år (mamma) eller trettiofyra år (mormor). Så många blir bittra med en stigande ålder. Jag vill inte ens lockas att gå åt det hållet. Jag vill inte känna att hela mitt väsen lägger ner och inte längre orkar. Det är underbart med återhämtning, men jag vill inte scrolla bort tid som en algoritm stjäl från mig. Det finns sådant jag kan göra för att kompensera för att de hormonella nivåerna inte längre spelar på min planhalva. Tänk att få fortsätta vara nyfiken och vetgirig, att känna förundran då jag lär mig något nytt eller något jag har glömt att jag redan kunde. Jag vill känna livsglädje, förundran, förnöjsamhet, klurighet, vishet… Och jag vill skratta mer!

Det var där jag landade när jag började fundera på vilket ord jag skulle ta med mig under 2026. (Detta var redan i höstas, jag var på årsordsbollen i ovanligt god tid i år.) SKRATTA blev då mitt ord och var så ända tills för några veckor sedan, men jag kom fram till att det är för låst. Jag vill absolut skratta mer, men jag vill inte känna att jag har ett inre krav på att vara något slags vandrande källa till roliga historier (detta hade varit dömt att misslyckas med tanke på att jag inte kan en enda rolig historia från början till slut). Jag vill hitta fram till leendet som ”default mode” snarare än att sitta där med en rynka mellan ögonen. Efter att ha vänt ut och in på min inre ordbok landade jag så i FRÖJD. Det ska uttalas med ett långt och rullande tungspets-R, ingen blekingska där.

Håll i, håll ut, för här kommer SAOB:s definition av FRÖJD (scrolla förbi om du vill komma till min sammanfattning):

FRÖJD fröj4d, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. en; pl. -er32.

Etymologi

[fsv. fryghþ, frygh, frög(h)d(h), motsv. d. fryd, ä. d. frygd, frøid, nor. dial. frygd, livlighet, livslust, isl. frygð, härlighet, yppighet; av en urnord. stam friggwiþō- l. fruggwiþō-, i avljudsförh. till en germ. stam frawa-, rask (se FRO, adj., FRÅ, adj.); jfr mnt. vroude, vro(u)wede, holl. vreugde, fht. frewida, freuwidha (t. freude). Ordet synes i bet.-avs. hava påvärkats av t. freude]

Ordformer

1) (numera i sht i religiös o. vitter stil) tillstånd(et) att känna sig (djupt) tillfredsställd (o. starkt upplivad); (innerlig) glädje; hänryckning, sällhet; stundom koll.: yttringar av stor glädje. I frid och fröjd. I fröjd och gamman. Med glädje och fröjd. En himmelsk fröjd. Gör någhor barmhertugheet så göre thz medh frögd. Rom. 12: 8 (NT 1526). Templet som tilförenna medh reddhogha och förskreckelse fult warit hadhe, wardt nu fult med glädhe och frögd. 2Mack. 3: 30 (Bib. 1541). Jag såg, .. / .. at en skimrand’ frögd i allas ögon spelte. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Då erfor hon för första gången fröjd i Herren. Petri Ouchterlony 26 (1924). — jfr BARNA-, FADERS-,FÖRFATTAR(E)-, HIMLA-, LEVNADS-, SEGER-, SKADE-FRÖJD m. fl.

2) om ngt som bereder glädje l. njutning; glädjeämne; njutning, nöje; äv. koll.: glädjeämnen, njutningar, nöjen. Hava, finna sin fröjd i ngt. Det var en sann fröjd att höra honom resonera. Hemmets, kärlekens, livets, sommarens, vårens fröjder. Frå frögd och lust fördriffuijn. Ps. 1536, s. 91. Thet är och Gudz frögd och lust, at wara barmhertigh, och vtaff nåde förlåta synderna! Muræus Arndt 1: 68 (1647). Han ville icke dö från lifvets fröjd och oss. Runeberg 2: 45 (1848). Det finnes två drag i (Hedins) Från pol till pol som skola göra den till en fröjd för allt hvad pojkar heter. Böök 1Ess. 125 (1913). — jfr BARNA-, HIMLA-, HJÄRTANS-, SINNES-, ÖGON-FRÖJD m. fl. — särsk.

a) (numera knappast br. utom i religiös l. vitter stil) om person; förr stundom liktydigt med: (ngns) älskade. Gudh som mijn glädhi och frögd är. Psalt. 43: 4 (Bib. 1541). Haff tack mijn Frögd för sådan swar. Messenius Sign. 14 (1612). Gellerstedt 2Dikt. 4 (1881).

b) i uttr. hjärtans fröjd, se under HJÄRTA.

c) (starkt vard.) (sämre) förlustelse; skoj; stundom konkret: förlustelselokal, varieté. (Sv.) Ute på fröjd, (eng.) out on a lark. Björkman (1889). Hvad är det för skojtande och fröjd i min park? Skall jag skicka och väcka poliskommissarien? Nordström Sönd. 52 (1910). Jag struntar .. i balen och far hellre på fröjden i sta’n. Högberg Utböl. 2: 49 (1912). — jfr HUND-FRÖJD.

3) (†) (glädje)fest; åminnelsehögtid; äv. abstraktare: högtidlighet, festivitas. Ther war ett gladeligit gestebodh, att ther fattades intedt thet frögd tilhörde. Svart G1 136 (1561). Kyrckemessor, Kyrckewigningar, och åhrligha Högtijdher .. warda hållne medh tilbörlig frögd vthi twenne, trenne, fyra eller otta daghar. Schroderus Comenius 635 (1639). Anställa een offentelig frögd öf- (ve)r dhen seger, som .. (den ryske tsaren) förledet åhr, emoot wåra wijd Pultava hafdt. KKD 5: 119 (1710).

Alltså, tänk vilket ord! Jag blir glad bara jag tänker på det. Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.

Citatet för 2026 måste naturligtvis bli ”mitt hjärtas fröjd och eviga längtan”! Vilket soundtrack jag ska ha får jag klura lite mer på, men det kommer helt säkert att vara positivt laddat. Har du någon låt som skulle vara självklar i ett FRRRRRÖJD-soundtrack?

Med det öppnar jag upp för ett fröjdefullt år. Välkommen 2026!

Continue Reading

Med ALIGN i backspegeln.

Nu är det dags att göra bokslut för det årsord som varit min kompanjon under 2025. Vid det här laget har konceptet årsord istället för nyårslöften blivit en viktig del av det som utgör grunden till vem jag är. Jag är helt enkelt någon som väljer att utvecklas tillsammans med årsord. Det är så viktigt att komma ihåg att små rutiner leder till vanor som leder till utveckling i någon riktning. Detta gäller åt alla håll. De vanor som inte är bra för oss kallar vi ovanor, men de funkar ju precis på samma sätt som de goda vanorna. Vi gör dem mer eller mindre utan att tänka, eller åtminstone utan att behöva tvinga oss själva till att utföra dem.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd
2025 align

Jag har betygsatt orden utefter hur mycket de påverkade mig: givande, helt okej, kom och gick. Som du ser har jag betygsatt ALIGN som ett av de mer givande orden. Jag har jobbat hårt för att uppfylla det som var mitt mål. Jag citerar:

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Nog har jag tagit denna justering till mitt hjärta. I princip har det inneburit att jag jobbat mer än vanligt på att leva som jag lär. Inte inför andra människor, jag har nått en ålder där jag på något vis landat i att jag inte bekymrar mig över vad andra tycker och tänker om mig. Däremot vill jag kunna stå rakryggad inför mig själv. På engelska finns ett citat som jag gillar: ”Don’t just talk the talk, walk the walk”. Jag vill inte vara någon som säger ett och gör något annat. Jag vill vara någon som kan lita på mig själv. Jag vill mena det jag säger och säga det jag menar.

Det har varit en mycket spännande process att på något vis ställa mig själv mot väggen, men det är också ett jobb som jag anser är mycket privat. Jag är gärna personlig med det jag skriver i bloggen, men även i mötet med andra. Detta är något annat. Detta handlar om det som går innanför mitt integritets-staket, det som händer då jag sitter med bara mig själv som sällskap. Här är några av de mer allmänna funderingar jag har haft:

  • ANSVAR – att verkligen ta ansvar för sig själv, sitt välbefinnande, sina känslor, sin hantering av livets vedermödor och glädjor är något som jag har djupt inpräntat i mig. Jag är även pliktstyrd och tar oombedd ansvar för andra. Här har jag valt att ”jobba” med mig själv. Pliktkänslan är jag otroligt tacksam för, kan bara konstatera att den inte förekommer hos alla. Att försöka landa i acceptans för att det är så fortsätter vara hjälpsamt.
  • MÅL – jag är rätt dålig på att sätta mål, men inser att jag har en tendens att bli stillasittande på grund av detta. Då menar jag inte bokstavligt, utan bildligt. Mental rörelse är jätteviktig för mig, jag vill och behöver träna mer på annan rörelse. Detta kan målsättningar hjälpa till med. Och jag har insett att det hade varit bra för mig att drömma lite mer!
  • TID – åh, jag vill bli bättre på att ta vara på tiden. Jag känner stor mening både med och i livet, men jag slösar onekligen bort tid precis som de flesta andra jag känner. Balansen mellan arbete, familjetid, vila och annat jag vill ha med i livet behöver jag fortsätta justera trots att jag lägger ALIGN (justera) bakom mig nu.
  • RESURSER – mina, jordens, andra… Somligt tar jag för givet, men inte det faktum att jag har det väldigt bra. Jag är så rik! Inte på pengar (förutom att det ju faktiskt är så att vi har det mycket bättre rent generellt här i Sverige än på de flesta andra ställen på jorden), men på kärlek, gemenskap, erfarenheter, kunskap. Och prylar… Rensa är ett av orden som varit på tapeten inför 2026, men dels har jag ett pågående arbete med detta sedan lång tid tillbaka och dels ville jag ha ett helt annat fokus gällande nästa årsord.

Under året har jag flera gånger stannat upp och verkligen känt stor tacksamhet i de märkligaste situationer. Jag vet inte säkert att det kom sig av de filosofiska rundor jag kört mot mig själv, men jag tror faktiskt det. Du som läser här och/eller känner mig IRL vet att jag är en stor förespråkare av medveten tacksamhetsutövning. Trettio tacksamma dagar är en fantastisk boost att gå in i vintern med. Den här tacksamheten har dock varit något annat. Jag ser det som något slags bekräftande av mig själv. Inte bara att jag känner stor förnöjsamhet i livet, utan att jag äntligen, efter 55 år verkligen har mig själv i min egen ringhörna. För någon annan kanske detta är rappakalja, men för mig är det stort att landa i denna känsla. Och med det knyter jag ihop säcken för ALIGN och tackar för sällskapet. Det har varit ett ord som jag ska bära med mig med glädje, stor ödmjukhet och tacksamhet.

Continue Reading

Stockholmshelg.

Vi satte oss i bilen i fredags morse och drog iväg för att överraska våra döttrar (och den danske svärsonen). ”Ungarna” skulle träffas i Stockholm för att återuppleva lite traditioner tillsammans. Vi kidnappade helt enkelt denna träff.

Lurendrejerierna började redan i fredags då först jag fick fejstajma lilla barnbarnet i vanlig ordning, denna gången från en ficka längs E22. Oj, så många ärenden jag hade att uträtta denna dag och morfar var hemma om de ville ringa honom senare. Körningen gick bra, vi har en otroligt mild vinter och det var uppriktigt skönt att slippa hala vägar. Vi fick till och med en gnutta sol. Eftersom vi hade gett oss av i arla morgonstund var vi framme redan tidig eftermiddag. Oj, så överraskad vår äldsta dotter var då vi ringde på dörren! Vi visste att hon och barnbarnet skulle vara hemma och tvätta och packa medan svärsonen skulle jobba sent och gå på julbord med jobbet. Vårt sällskap var därför extra uppskattat.

Överraskningarna fortsatte sedan på lördagen då vi tog oss in till Gamla stans julmarknad och mötte upp med ”danskarna” och vår son (han visste att vi skulle komma eftersom han sedan skulle åka tillbaka till Karlskrona med oss). Jag älskar att se våra vuxna barn ha vuxna relationer med varandra. De är så otroligt olika varandra, men på något sätt får de det att funka. Inte minst med hjälp av svärsönerna, de är varmt välkomna tillskott. Lilla Titti är såklart kittet som sedan håller alla tillsammans, hur ska man inte kunna älska henne? Hur som helst, efter inköp av det ena och det andra på marknaden drog vi vidare i ett vackert Stockholm för att ta oss till Rice.

Asiatisk buffé tillhör familjetraditionerna och vi kunde äta oss mätta och prata länge innan det var dags att bryta upp åt olika håll. Alla höll med om att det blev väldigt lyckat. Vi tog med oss mittenbarnet och hennes familj på julkonsert. Tack för musiken i juletid, tack för personer som planerat, övat och ansträngt sig för alla oss som lyssnar. När solisten sjöng Nu tändas tusen juleljus och lilla barnbarnet sjöng med av hjärtats lust fnissades det bland tonåringarna som satt runt oss. Det var ruskigt gulligt.

God jul och lycka till önskades, sedan åkte jag och maken vidare till Nynäshamn där syrrans hus stod och väntade i juligaste skrud. Mammas julkärlek gick definitivt i arv till de flesta av oss, inte minst till denna syster. Det var otroligt mysigt att krama syskonbarn och prata om livet och dricka Sanpellegrino och spela Galenpanna och bara mysa. Denna familj brukar vi alltid ha adventsmys med i luciatider, men eftersom vi inte fick in det i schemat i år kändes det extra fint att kunna träffas nu. Delar av familjen åker sedan till varmare breddgrader. Härligt tänker jag som inte hade haft något emot lite sol och värme nu. MEN, nu vänder det. Vi är förbi vintersolståndet!

Efter sovmorgon och lyxbrunch kunde vi så packa ihop oss och dra hem igen. (Sonen kom sent på lördagen och sov också över.) Solen sken från en klarblå himmel hela vägen, det var en fröjd att köra. Lite jobbigt med den lågt stående solen, men av någon anledning hade jag lämnat mina solglasögon kvar i bilen. Det visade sig vara ett snilledrag och solisarna blev mycket behjälpliga. När vi rullade in på gårdsplanen vid 19.30 var det nöjda miner hos oss alla tre! Så mysigt att komma hem till ett julupplyst hem. Nu har vi tid för mat, bak och julgodisfix under de närmaste dagarna, plus att jag ska klämma in ett körrep ikväll.

Nya lilla barnbarnet har BF 28/12, men tummar hålls för att hon håller sig inne i sin mammas mage till andra sidan nyår. Januaribarn/decemberbarn och allt det där. BB-väskan är iallafall packad och alla är redo. Själv har jag Bachs juloratorium den 4/1, men efter det är jag redo att åka tillbaka uppåt landet och vara behjälplig med ett extra par händer. Det tar ett tag att vänja sig vid att bli fler och det är ingenting man ska behöva göra på egen hand tänker jag. Jag kan laga mat och fixa med det praktiska så det finns tid för återhämtning, anknytning och invänjning för storasyster. Inte är det helt lätt att inte längre uppleva sig stå i första rummet. Jag har en socka klar till storasyster så hon får en egen present när jag kommer tillbaka. Eller, jag hoppas att det blir en socka till, såklart…

Jag kommer inte att ha så mycket utrymme för min eller andras bloggar under veckan gissar jag. Därför passar jag på att skicka varma hälsningar, jag önskar och hoppas att du lyckas balansera förväntningar med önskningar och att det finns tid att reflektera och stanna i fina stunder. Från mig till dig – en riktigt god jul!

Continue Reading

Jular på.

Hej och hå, jag jular på. Maken har knappt sett mig de senaste dagarna och så fortsätter det. Jag har sista arbetsdagen idag, sedan blir det långledigt tills jag slår upp mottagningen igen måndagen den 29/12. Det blir mysigt att få rå om sonen och hänga med storfamiljen.

Igår storhandlade jag inför julen och så passade jag på att gå till frisören och få ordning på barret. Inget revolutionerande här inte. När de diktande klasskompisarna på gymnasiet skulle skriva om mig handlade det om min raka bena och att jag på fiol var en fena. Nothing has changed. Mer än att jag är jättedålig på fiol numera, men känner exakt lika starkt för musiken och har bytt ut den mot körsång. ÄLSKAR att jag hittade tillbaka till bästa Sofie som klipper som en dröm. Önskar henne många nya kunder under det nya året!

Familjetraditionen påbjuder att pappa tar sina barn och väljer gran. Utan barn hemma får pappa fixa själv. I år blev det en törstig miniversion av en Disneylik skapelse. Den luktar jätte-, jättegott i hela huset! ”Den har så mycket barr så det gör ingenting om den tappar lite”, konstaterade maken. Hahaha! Nu är den klädd med bara våra egna julgransprydnader. Döttrarna har tagit med sig sina, de som har samlats sedan de var bebisar. Sonens finns kvar här hemma, men jag tänkte att han får hänga upp sina om han vill när han kommer. Som traditionen påbjuder har jag sovit i soffan inatt, lika mysigt som vanligt. Jag är glad att rätt känsla har infunnit sig trots brist på både julväder och ätteläggar. Dags att swisha vidare! Hoppas att du har det bra.

Continue Reading

Grattis till ”lillan”.

Idag är det 25 år sedan hon kom, vår yngsta stjärna. Hon har bjudit på så många härliga stunder och enormt roliga citat genom åren. Det händer grejer när man är med S. Nu lever hon med sin älskade J i Danmark och jag är tacksam över att hon har hittat en partner som verkligen ser det bästa i henne. Jag är glad varje dag det är dags för just denna födelsedan. Att vi har S hos oss är ingen självklarhet, hennes ankomst till jorden var minst sagt dramatisk. Så idag firar vi! Min svägerska fyller femtio och att dessa två födelsedagstvillingar tycker så mycket om varandra är som det ska vara. Svägerskan finns dock på betydligt kortare avstånd, så det är lättare att sjunga för henne på plats. Idag önskar jag fina födelsedagar till båda dessa fina kvinnor.

Ps: Bilderna är från 2010 och framåt och fanns i det här bloggalleriet. Den översta bilden är från ettårsdagen, men jag orkade inte leta upp bilder från fler gamla fotoalbum. Det finns för- och nackdelar med både pappersbilder och digitala arkiv.

Continue Reading

En lång helg i sann julanda.

Jag skrev om tid häromdagen. ”Jag vill att min upplevda tid ska vara lång.” Det har jag verkligen fått känna de senaste två dagarna. Det är kanske lätt att det blir så när dagarna innehåller flera ganska intensiva aktiviteter, men också sådant som inte tillhör vanorna. För mig som är så bunden vid rutiner och traditioner är det viktigt att skaka om mig själv lite (på ett positivt sätt) då och då. På rullande stenar växer ingen mossa, eller vad är det man säger?

Igår klämde vi in kyrka, möte med vägföreningen och tårtkalas för svärmor och efter det placerade jag mig mycket nöjd på spikmattan med värmedyna och duntäcke men vid öppet fönster. Alltså, vi har en väldigt mild december och jag är inte missnöjd så länge det åtminstone regnar också. Vill inte ha en 2018-torka nästa sommar.

Jag känner mig så nöjd och glad med hur december har blivit, trots att jag inte alls fått lika mycket gjort som jag hade tänkt, jag fick en flera dagar lång huvudvärkssession som satte käppar i hjulen för sociala aktiviteter och jag har inte alls pysslat sådär mycket som jag önskade eller planerade. Att då ändå vara nöjd och känna julstämning istället för julstress såhär nio dagar innan jul är härligt. Det finns mycket att säga om både det ena och det andra, men inte någonting om otillräcklighet och bara jättelite om besvikelse. För mig är det härligt och välkommet. Sist kvar i kyrkan efter att ha varit köksboss hade jag blivit Rudolf med röda mulen, men jag kände mig så glad! Då ville jag fånga den stunden. Jag är glad att jag vill och orkar göra insatser både här och där för att andra ska ha det roligt. Svårt att förklara, men för en gammal martyr är det sannerligen en uppgradering av livet att inte göra grejer med utgångspunkt i självuppoffrande.

Igår satt jag sedan i kyrkan och förundrades över när lilla A sjöng Nu tändas tusen juleljus tvåstämmigt med sin pappa. Änglaröst! Sådär helt kristallklart och utan att darra på manschetten. Det var inte bara jag som fick tårar i ögonen kan jag säga, och gåshud. Förundran och tacksamhet. Musik är livet, hör du. När vi sjöng för svärmor fick jag precis samma känsla. Födelsedagar har blivit en känslosam historia för mig. Det är som att det där med att få vara i livet inte är självklart på något vis, jag kan bli överväldigad över att jag får vara här. Att jag har möjlighet att förfina hantverket bakom svärmors Schwarzwaldtårta så den kanske blir lite bättre varje år. När jag hör om andra som inte vill uppmärksamma sina födelsedagar eller inte vill att tiden ska gå kan jag bara tänka på alternativet. Jag vill leva mer, jag vill leva ännu lyckligare, jag vill fortsätta vara nyfiken, utveckla mig själv, ha roligt, få följa nya generationer och se dem utvecklas och hitta nya lösningar på gamla problem. Jaha, så filosofiskt får det sluta idag.

Ps: När man i ett julklappsbyte får den bok man själv skänkt till Pingstis får det väl vara ett tecken på att det finns något i boken som jag bara MÅSTE göra! Hahaha, jag skrattade jättemycket åt detta. Bättre humor än så har jag dessvärre inte.

Continue Reading

Naturen är inte farlig och nej, ADHD är inte svaret på alla dina problem.

”Naturen är för många en källa till välmående. Men forskning visar att det finns allt fler människor som är rädda för naturen eller till och med hatar naturkontakt. Fenomenet, kallat biofobi, uppmärksammas nu i en studie från Lunds universitet.”

Alltså, jag följer en sida som publicerar sammanfattning av olika studier. Det senaste utskicket fick mig att sucka djupt. Detta var bara en av studierna som presenterades. Människor växer alltså upp i urbana miljöer och det mest naturliga börjar upplevas som hotande och äckligt. Farligt, rentav. Detta som är källan till allt, själva livet. Tragiskt.

”Barn som ägnar mycket tid åt sociala medier får gradvis något sämre koncentrationsförmåga. Det visar en omfattande studie där forskare har följt över 8 000 barn från cirka 10 till 14 års ålder.”

Men är det verkligen så att mänskligheten blir dummare? Det verkar inte bättre. Nästa studie gjorde mig inte gladare. VEM hade förresten inte kunnat räkna ut detta utan att göra en studie? Nej, det är fallen av ADHD som har ökat, alla snabba klipp har ingenting att göra med detta. (OBS! Ironi! Citat från experter om och om igen.) Jag har så starkt känt detta i mig själv, HATAR verkligen reels och kommer ju inte undan på Facebook längre.

Igår sa lillastesyster att hon allvarligt funderar på att lägga bort smarta telefonen. För mig är det en väldigt lockande tanke, men hur sjutton klarar man sitt liv utan en? Eller kanske ha en smart telefon vid datorn till Bank-ID och liknande, men bara ha med sig en enkel version i vardagen? Jag vill inte ägas av algoritmer, hatar att inte känna mig kapabel nog att avvärja dragningskraften från telefonen. Gillar att kunna lyssna på poddar och musik, men MÅSTE jag verkligen? Hur skulle mitt liv på riktigt se ut om jag hoppade bak till min omgivning ca 1995? Ursäkta denna minst sagt negativa söndagsreflektion. Nu ska jag skaka av mig detta och njuta av att inte längre ha huvudvärk. Glad tredje advent!

Continue Reading

Glad Lucia!

Idag vill jag önska en riktigt fröjdefull lucia! Just lussefiranden har jag så många varma minnen av, blir mjuk i hjärtat av alla de lussetåg jag varit med och sjungit i, sådana jag varit med och arrangerat och sådana som våra barn sjungit i. Och att vara ljusvakt som förälder, klädd i svart och beredd att släcka bränder och rädda svimmande telningar… Idag har vi börjat dagen med frukost framför SVT:s fina luciamorgon från Visby. Senare idag blir det julfest där jag och maken är köksbossar, men det blir också ett litet luciatåg såklart. Ät en lussebulle för mig också. Det är numera nästan det enda jag saknar i mitt vetemjölsrensade liv, men i torsdags fick jag Fria:s glutenfria gifflar av körkompisen som höll i körens fika. Så oväntat goda och saftiga! Får köpa med mig en påse hem. Ska baka Annas glutenfria pepparkakor i veckan, under tiden är Hans och Gretas peppisar riktigt bra. Säljs på ICA Maxi här i stan. Fria och Schärs har en hel del okej grejer, men Hans och Greta toppar allt när det gäller glutenfritt bakande.

Continue Reading

Tankar om tiden.

Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.

Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.

Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.

Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?

Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.

Continue Reading

En bloggtia om julen.

Idag har vi en lite speciell tia, nämligen en som personer som läser våra bloggar har varit med och skapat. Kul att andra också vill engagera sig i dessa teman tycker vi! Det är länkat till en del av frågeställarna, så gå gärna in och hälsa på hos dem.

Har du någon speciell jultradition, något som du aldrig skulle hoppa över/strunta i?
LillaSyster

Ja, alltså, hej från Monna, tanten som mest vill bo i jul hela tiden! Jag vill inte hoppa över en enda grej om jag inte behöver. Vi har ju på förekommen anledning firat många jular i USA, så kanske har det också bidragit till att det har känts viktigt att ”göra julen rätt”. Julen har alltid varit något tryggt att bottna i och det har känts viktigt att få föra över mina och makens varma känslor för julen till våra ätteläggar.

Med det sagt känns det ändå lite fint att lyfta fram något fint med det amerikanska. Med släkt och vänner i USA på mammas sida har kontakten med detta land på andra sidan Atlanten alltid funnits med i bilden, så jag och mina syskon fick redan på sjuttiotalet julstrumpor. (Nu för tiden, i Sociala Medier-tider, sprids andras traditioner mycket mera.) De hängdes upp kvällen innan julafton och var sedan på julaftons morgon som av ett mirakel fyllda med en härlig tidning, en clementin, godis och någon liten julklapp som skulle hjälpa till att fördriva tiden fram till dagens stora begivenhet för ett barn – julklappsutdelningen. Det hängs fortfarande upp julstrumpor varje år och har vi gäster finns det extra till dem också.

En annan tradition som jag inte känner någon annan som har är att jag alltid sover i soffan den natt då julgranen har kommit upp och dekorerats. Det känns fortfarande magiskt och lite spännande.

Vad skiljer hur önskejulen ser ut mot hur den egentligen brukar vara? Ex skulle gärna vara hemma själv med familjen, men behöver fira med makens släkt.
Jessica

Vi har alltid firat ”varannanjular” – en jul med makens mamma, nästa med mina föräldrar. Efter att mina föräldrar gick bort firas våra Håkansson-års julafton istället tillsammans med några av mina syskon här i stan och sedan tillbringar vi juldagen med makens familj. Året efter blir det tvärtom. Det här är ett upplägg som jag faktiskt inte vill ändra överhuvudtaget. Jag dras t ex inte till hotelljular som jag har flera runt omkring mig som gillar och tycker att vi får tillräckligt med egentid som det är. Jag älskar att laga mat och tycker det är så roligt att träffa storfamiljen. Tycker det är mysigt att få vara med och ”skapa mys” till andra. Däremot hade det såklart varit härligt att få ha ”ungarna” och deras familjer hemma varje jul.

Vad är viktigt för dig på julaftonsmorgon?
Monika

Jag stiger upp först av alla, njuter av allt. Vittjar såklart julstrumpan! Tomten kommer sällan till mig sedan jag flyttade hemifrån, men det brukar ligga ett glossigt magasin och en clementin där iallafall… Sedan fixar jag julaftonsfrukost. Risgrynsgröt, skinkmacka med senap och lussekatter (eller liknande för mig som inte äter vetemjöl). Mums, mums. Kanske julens godaste måltid?

Får den religiösa bakgrunden till julen någon plats i ditt julfirande?
Znogge

Absolut! Detta är för mig som kristen en religiös höjdpunkt. Det första som åker fram förutom stjärnor och adventsljusstakar till första advent är våra julkrubbor. Jag tror vi har skrapat ihop fem stycken vid det här laget. Delar av kören jag är med i sjunger ofta under någon av julgudstjänsterna i Fredrikskyrkan, något som jag tycker är väldigt stämningsfullt. Att jag laddar upp inför julmånaden med Trettio tacksamma dagar sätter mig också i rätt stämning.

Tycker ni det är viktigt att det är julmat som gäller på matbordet när det är julafton?
Carin

Jag är kluven. Det är inte precis så att jag tycker att julbordet är årets bästa måltid. Men! Jag är mycket traditionsbunden liksom maken och skulle nog inte kunna få igenom något annat än julmat här hemma. En av mina systrar och hennes familj äter typ inte julmat alls längre. De äter vad de tycker är gott bara. Jag tänker dock att det finns ett värde i att behålla traditioner och gott äter vi alltid annars också, så det kommer nog att fortsättas med både skinka, prinskorv och köttbullar. Och rödbetssallad, det är ju jättegott!

Har ni pysselkvällar där ni gör egna julklappar och/eller skapar julprydnader?
Karin

Hela jag är en pysselmaskin, hahaha! Under december blir det både det ena och det andra fixat mest varje dag, men speciella pysseltillfällen har jag bara med syskonbarnen. I år missar vi adventspysslet i samband med Lucia med syrran i Nynäshamn och hennes familj, det är lite trist.

Har du upplevt en jul du helst vill glömma?
Marika

Två jular på raken i början på åttiotalet tillbringade syskon till mig på sjukhus. Jag vill dock inte glömma dessa, för det ledde till att julgranen började tas in redan till Lucia för att vi skulle ha möjlighet att säkert få njuta av den. Bra ”ny” tradition som jag tog med till vår lilla familj. Annars kan jag säga att de sjuka jular jag haft inte varit lika roliga. Häromåret hade jag t ex lyckats få borrelia väldigt sent på säsongen och var jätte-, jättetrött. Under just julen vill jag helst orka gå bara på ångorna och julgodis.

Vilket är ditt bästa julminne från när du var liten?
Lisa

Mamma var Jularnas Drottning! Alltså, jag måste säga att det var underbart hemma i föräldrahemmet då mamma hade julat upp allt och far hade köpt en trälåda med marsipan, en massa clementiner, stor julost och lång prickig korv. Det hängde julkort överallt och det var så roligt att läsa dem alla. Det är min stora sorg att portot blivit så dyrt att det inte känns rimligt att skicka julkort längre… Inte hållbart att lägga flera tusen bara på porto, sedan kostar ju själva julkorten också pengar.

Ps: Hade verkligen Tomten julklapparna i en svart sopsäck?! Det var väl ändå inte särskilt värdigt…

Vad var det mest minnesvärda från förra julen & vad skulle du vilja göra annorlunda eller ha mindre av denna julen?
Nilla

Vårt lilla barnbarn var lite drygt ett år och hon älskade såklart julklappspappret. ”I ett barns klara ögon bor den” – glädjen var sådär stor som sången hävdar. Tyvärr har vi ”bara” vår son hemma i år. Barnbarnet får glädja sin farmor och farfar istället och det unnar jag dem verkligen. Så jag hade snarare velat ha mer av något, eller samma som förra året. Alla våra vuxna barn och deras familjer hemma, det är grejer det.

Om du kunde uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, vad skulle den vara?
Anna

Hahaha, detta var väldigt svårt för mig som har så dålig fantasi! Som alla MÅSTE följa… Att alla ska sova i soffan när granen är klädd? Njae, den traditionen vill jag nog ha själv. Att gå ut på jultipsrunda kanske, för att jag själv också ska komma ut? Det blir så lätt att man bara stannar inne eller möjligtvis på sin höjd rör sig mellan bil och hus under dessa dagar. Jag gillar tipsrundor och frågesporter och egentligen gillar jag promenader också. Eller ett obligatoriskt julpussel kanske? Det är ju jätteroligt att ha ett pussel igång under juldagarna som man kan jobba på tillsammans. Så får det bli! Inget revolutionerande precis, det ska bli spännande att läsa vad ni andra har svarat på denna fråga.

Tack alla som gav mig en möjlighet att grotta ner mig i nostalgiska minnen! Det ska bli roligt att se hur andra upplever sina jular.

Continue Reading