Ett Litet Ord

Ombyggnad pågår.

13 kommentarer

Jag kör långsamt förbi byggarbetsplatsen mellan Mörtfors och Norrköping. Den angivna hastigheten är 30 km/h. Klockan är inte ens sju, men vägbyggarna är redan igång. Trots det fräser flera bilar förbi oss i hög hastighet, långt över den pågivna. Jag tänker på människorna som kallar detta sin arbetsplats. De som lever med en ständig risk för obetänksamma, stressade, empatilösa medmänniskor som bara prioriterar sin egen bekvämlighet, sin egen tid, sitt eget liv. Det stör mig otroligt och jag får andas djupt för att inte hänfalla åt irritation och ilska. ”Road rage” kan tydligen se ut på olika sätt.

Just nu håller jag på med något slags komplicerat byggnadsarbete gällande mig själv. Mitt årsord kräver djupdykningar, för hur ska jag annars kunna justera mig själv till mina grundvärderingar? Är förresten dessa ens samma som då jag var 25, 35, 45? Det är lätt att förorda godhet, vänlighet, kärlek, respekt, arbetsmoral, ansvar och allt annat fint i teorin. Hur det omsätts är dock inte helt självklart. Jag vill ta reda på var jag brister, var jag saknar delar, var redskapen behöver bytas ut och hur mitt arbetssätt kan förbättras. Trots min ålder hittar jag fortfarande nya prång, vrår och smygar i mitt inre. Det är både givande och intressant. Jag behövde ödmjukas då jag var yngre, nu behöver jag något annat. Frågan är vad.

Det hade inte varit dumt med dessa två skyltar att hänga runt halsen i det här skedet. Tänk att bara ha medarbetare runt omkring mig. Folk som jag kan lita på, som ”håller hastigheten”, vet vad de pysslar med, inte stjäl mina redskap och maskiner, är fokuserade på samma bygge som jag och bidrar till en trygg arbetsplats ”Gående” = alla som bara ska förbi, som inte är investerade i mig, inte är intresserade av diskussioner, inte har förmåga eller vilja att utvecklas tillsammans med mig. Tanken lockar, men som människa behöver man kunna hantera att göra även ganska intensivt arbete med sig själv utan att kunna inhänga arbetsplatsen.

Som 54-åring närmar jag mig byggets slutfas. Kanske är det t.o.m. dags för renovering på vissa ställen, det är inte helt klart för mig. Jag tror iallafall inte att jag är villig att plocka bort någon essentiell modul, egentligen handlar det snarare isåfall om ytskiktsrenoveringar. Vi får väl se. Det är ändå jag som är byggherre och vad jag har förstått har jag ganska fria tyglar…

Continue Reading

Ditten och Datten

Tack för en underbar, vanlig dag.

8 kommentarer

Onsdagar brukar vara lite mellandagar för mig, men just gårdagen blev riktigt festlig! Dagen började med ett fint samtal. Mitt jobb som samtalsterapeut känns meningsfullt, spännande och utvecklande. Jag älskar verkligen att möta medmänniskor på detta sätt.

Jag passade på att jobba undan planttantssysslorna som väntat i onödan i flera dagar på rasten. Syrrans rumslönn beskars och fick lite ny jord. De fyra sticklingarna sattes i ett glas vatten enligt Farbror Gröns anvisningar. Rötter som utvecklas i vatten är inte ”fel” rötter, men en stickling ska tydligen inte stå för länge i ett glas vatten om man vill ge den nya plantan bäst förutsättningar. Moderplantan mådde inte särskilt bra och bladen tyder på att den har näringsbrist. Jag hoppas på nystart och ett fint resultat! När jag ändå var igång satte jag små ampelliljor i kruka, ett kämpande paradisträd fick omsorg och så satte jag några tomatfröer från min kompis som jag missade då de andra kom i jord.

Framåt kvällen åkte vi mot Småland. Svärmor och svärfar väntade med räkmackor från Blomlöfs, brasa och tända ljus. Det är alltid lika mysigt i Mörtfors, jag älskar att komma dit.

Efter semlor som vi tagit med oss var det dags för underhållning. Maken fick ett dragspel i 30-årspresent. Det har alltså varit i hans ägo i snart 25 år och användes bara under en period då våra vänner hade ett ukrainskt par boende hos sig. Den ukrainske mannen saknade sitt dragspel hemma. Han lät hälsa att ett dragspel mår bra av att användas medan vi hörde hur hela instrumentet knakade då det väcktes till liv för första gången på många, många år. Nu har dock maken tränat i princip varje dag sedan årsskiftet och det börjar låta riktigt bra emellanåt! Kul för svärföräldrarna att få valuta för pengarna de lade ut på den där presenten för så många år sedan. Svärfars kommentar ”men det var ju riktigt njutbart” efter en perfekt satt vals uppmuntrade till ett fortsatt tragglande. (Att det fram tills dess låtit som Kulturskolans första konsert efter en termins lektioner var han finkänslig nog att inte ta upp. Det är klurigt att framträda för publik!) Det har varit spännande att följa denna process. Från att inte ha en aning om hur ett knappdragspel funkar till att kunna spela enkla melodier med både bas och diskant med 15 minuter per dag i drygt två månader – vad kan jag själv bemästra med lite kontinuitet?

Continue Reading

Ditten och Datten

Semlor med nytänk.

14 kommentarer

Igår var det dags för årets möjligtvis enda semlebak. Vi brukar bjuda hit familjen på semlefest, men i år hittade vi inte riktigt något bra tillfälle för detta. Det kommer andra tillfällen. Jag bakar släta bullar med samma gamla recept från Vår Kokbok som jag följt sedan mitt första egna semlebak på Branta backen i Tumba då jag var 23 år – jag gör helt enkelt släta vetebullar med ganska mycket kardemumma i.

Denna ljuvliga krydda passande både i sötsaker och i vissa exotiska maträtter tillhör mina favoriter. Finns det någon mer uppiggande och glad doft? Att mortla tillhör dock inte mina favorituppgifter, men eftersom färdigmalen kardemumma helt enkelt inte blir lika gott lät jag konsulten här hemma ta hand om det jobbet.

Hej, hej! Bröllopspresenten, den blå duk i dräll som mest legat i ett skåp sina första 25 år i vår ägo då den inte var så hipp, läggs numera gärna på bordet. Glada små påskliljor skvallrar om huruvida det är lussekatter eller semlebullar som ligger under bakduken.

As long as a hundred of us remain alive, never will we on any conditions be subjected to the lordship of the English. It is in truth not for glory, nor riches, nor honours that we are fighting, but for freedom alone, which no honest man gives up but with life itself.

The Declaration of Arbroath, 6 April 1320

Jag älskar denna handduk som jag köpte vid ett besök hos syrran i Skottland för många år sedan. Den är urblekt och fläckig, men den har varit med och förberett för så många festligheter och gör mig lika glad varje gång jag ser den att den med all sannolikhet får vara med tills den faller i bitar.

Jag penslar aldrig mina semlebullar med ägg eftersom de ändå ska få pudrat florsocker över sig. Jag är en sån konstig människa som väger degen till bullarna. Lite mindre bullar blir 50 g, mer vanlig storlek 65 g. I år testade jag att göra Brinken bakars egna mandelmassa gjord på rostade mandlar som mixades hela utan att skalet togs bort. (Receptet hittar du här.) Jag gillade den inte särdeles mycket förutom att det var gott att ha kardemumma i, så jag gjorde en vanlig med mandelmjöl och en droppe bittermandelessens också. (100 g mandelmjöl, 1,5 dl florsocker, en liten äggvita, en droppe bittermandelessens (kan uteslutas), en liten nypa salt.) Eftersom jag inte kunde avsmaka det färdiga resultatet får jag tro maken och de andra som fick smaka som sa att den nytänkande mandelmassan blev bra. Själv doppade jag stora bitar vanlig mandelmassa i vispad grädde och det blev min smarriga semla för året.

Ps: Sorgligt är att det verkar som att jag av misstag har tappat bort min fina gräddtyll som ger de finaste semlorna. Den tyll som jag nu fick använda är helt fel. Världsligt problem, men ändå.

Continue Reading

Hus och Hem

Omvårdnad av köksbänk.

14 kommentarer

Med viss oregelbundenhet tar vi hand om träbänken här hemma. Då vi renoverade köket efter en stor olycka med värmepannan i Snättringe i början på 10-talet undrade maken om verkligen träbänk med nedsänkt diskho var smart. Jag var ihärdig, hade kollat på en massa snygga kök i Sköna Hem och i inredningsbloggar. Förvisso var jag noggrann med att få till arbetstriangeln i vårt parallellkök, något som de förra ägarna inte hade prioriterat, men träbänk skulle det vara.

Det där köket blev mitt drömkök på många sätt. Idag hade jag tyckt att det var trist, förutom kaklet som var underbart, men praktiskt. De som köpte vårt kök har sålt vidare, de renoverade bort arbetstriangeln och bytte både kakel och vår fantastiska fläkt och påminner om hur meningslöst det är att tro att ”neutral smak” är neutral. Folk gillar helt enkelt olika och ett kök är mycket krångligare att anpassa till personlig smak. Hade jag gjort om köket idag hade jag aldrig gjort mig av med den rostfria bänken från 70-talet och jag hade aldrig använt träbänk. Det hade blivit en ljus virrvarrskiva istället, eller något annat mer praktiskt och fortfarande snyggt alternativ.

Dessa två kompisar får jobba då det är dags för träbänksvård. Jag tar en matsked oxalsyra och rör ut i lite varmt vatten med en tesked för att lägga på mörka fläckar av diverse slag. (Detta är en gummihandsksaktivitet.) Oxalsyran används sedan för att bleka bort de där svarta fläckarna som är så trista. Svarta ringar efter grejer som inte skulle ha ställts direkt på bänken, synliga rester av soya och lite allt vad det kan vara.

Den här gången var jag lite för frikostig. Eftersom syran bleker oavsett om det finns en fläck eller inte vill man egentligen att syran inte ska sträcka sig så långt utanför fläcken. Det gick bra ändå. Jag har en ljus fläck här på bänken från tidigare tillfälle då jag lämnade oxalsyran kvar för länge. En halvtimme brukar räcka bra, men är det en riktigt envis fläck kan man behöva låta den verka lite längre.

Jag använder en vanlig tvättsvamp i syntet och masserar in trävaxet längs med träfibrerna, jobbar in det fram och tillbaka. När det känns som att trät är mättat låter jag det verka i någon halvtimme. Sedan är det dags att noggrant torka upp överflödet, det som inte sugits in i träet, med en gammal trasa. (Jag har kasserade örngott som jag klipper bitar av till bl.a. detta.) Trasorna läggs i en plastpåse och jag häller vatten på eftersom linoljan annars kan självtända och knyter ihop. Klart! Du ser skillnaden i lyster mellan oxalsyrebilden och den här. Det blir så mycket fräschare efter en sådan här spabehandling.

Continue Reading

Funderingar

Blåmåndag med fasteförberedelser.

14 kommentarer

Med jämna mellanrum upplever jag att tiden går extra fort eller långsamt. Just nu är i en av de där perioderna där jag behöver göra stegen längre för att hinna med. Kanske är det hälsporren som ställer till det. Att beordras vila var inget problem tills jag insåg precis hur mycket jag använder apostlahästarna varje dag! ”Jag ska bara, pompompom…” Något som inte krävt förflyttning annat än i tanken har varit förberedelserna inför årets fasta.

Sedan ett gäng år tillbaka har jag uppmärksammat fastan med olika stor entusiasm. Det sägs att ”vägen till helvetet är kantad med goda intentioner”. Varför förbereda mig för något som jag eventuellt bara kommer att ägna halvhjärtad uppmärksamhet åt? I mitt fall handlar det både om den mentala kalibreringen inför själva fastan och det som händer under veckorna fram till påsk, något som gör att det känns värdefullt oavsett om jag kommer att ägna noll eller mycket uppmärksamhet åt den. Hur ser min fysiska, mentala och andliga hälsa ut? Vad hade mått bra av en justering? Novembers Trettio tacksamma dagar handlar om en liknande process, men där utan att offra något. I detta inlägg länkar jag till upplägget i ”Liten fastebok för själen” som jag hittade i världens mysigaste bokhandel på Söder i Stockholm. Det lilla häftet plockas fram varje år, oavsett temat för min fasta.

Jag sparade en lista jag berördes av då jag precis hade köpt fasteboken. Jag har ju fastat i hela mitt vuxna liv, både av andliga och fysiska orsaker, och tänkte att jag ”hade koll” på vad jag hade som mål. Denna lista väckte dock något i mig (förlåt att jag inte antecknade var jag hittade den):

Fasta från sårande ord och säg vänliga ord.
Fasta från sorg och låt dig fyllas av tacksamhet.
Fasta från ilska och låt dig fyllas med tålamod.
Fasta från pessimism och låt dig fyllas av hopp.
Fasta från bekymmer och våga lita på Gud.
Fasta från klagomål och överväg enkelhet.
Fasta från påtryckningar och bär en bön i ditt hjärta.
Fasta från bitterhet och fyll ditt hjärta med glädje.
Fasta från själviskhet och var medkännande mot andra.
Fasta från agg och sträva mot försoning.
Fasta från ord och var tyst så att du kan lyssna.

Ibland har jag delat mitt tema för fastan och ibland har jag hållit det för mig själv. I år låter jag denna lista leda vägen. Som jag skrivit förut har jag en känsla av att mörkret trycker på med full kraft. Men våren är ju på väg, solen stiger upp tidigare för varje dag och dagarna blir längre? Det är ändå dags för mig att bära in ljuset, vara ljuset, dela ljuset. Jag tänker att man inte behöver ha någon gudstro för att må bra av en sådan här period av eftertanke. Vad tror du?

Continue Reading

Planttant

Pelargoner och fjärilslarver.

6 kommentarer

Min planttantssäsong har dragit igång. Jag lutar mig numera på erfarenhet och försöker låta det räcka. De första åren var allt nytt, nu återanvänder jag mycket. Det ser inte alls lika snyggt ut, jag sätter namnlappar skrivna med brun Sharpie på klippta bitar av glasskartong och undrar om somliga återvunna småkrukor verkligen klarar den här säsongen också. Trots detta väljer jag återanvändning framför perfektion alla dagar. Sist jag var på Blomsterlandet kollade jag allt som skulle kunna inhandlas och påminde mig om att denna hobby är ett pengaslukande hål om man släpper den lös. Min trädgårdsmästarsvägerska gör egen jord för hållbarhetens skull, men dit har jag inte orkat gå. Att använda Bokashisystemet har dock varit jätteroligt och jag säger till mig själv att jag borde diska ur hinkarna och köra igång igen. Blev lite modfälld då mina ”jordfabrikslådor” frös sönder i botten. (Lådorna ska vara lufttäta.)

Syrrans pelargoner såg jättefina ut efter vinterns förvaring även om jag hade tagit med mig liftare i några av mina krukor i höstas. Det var kålfjärilslarver som smaskat i sig en massa blad och mått gott trots att jag försökt rensa bort dem då jag varit i Bredavik och sett över plantorna. När jag hämtade dem hittade jag fyra välmående akrobater som varken fick hänga med till Karlskrona eller Uttorp, för sån är jag. Med tanke på att jag visste att det bodde larver i jorden fick jag göra ett totalt jordbyte också i de större krukorna istället för att bara lägga på lite ny, näringsrik jord. Alla krukor diskades och jag tog några få sticklingar.

Jag älskar den rostfria diskbänken. Diskmaskinen sitter på ”fel sida” eftersom det inte gick att välja med en återvunnen bänk, men annars är den perfekt. Så mycket bättre än de modernare versionerna vi haft på andra ställen. Att jobba med jord på samma ställe där det ska lagas mat en stund senare kräver sitt. Eftersom det var så mycket jord som skulle ut i trädgården tömde jag allt i sopsäckar för att lättast kunna transportera och för att slippa spill. Spillet kom jag dock inte undan. Det var jord överallt när jag var färdig, hehe.

Jag skär alltid ner mina pelargoner så de ser minst sagt stubbiga ut. Inte som hamlade träd (det ser inte så friskt ut), mer som en snaggning. Detta brukar ge fina och buskiga plantor. När de tagit sig och börjat växa ordentligt vattnar jag med pelargonnäring. Detta har gjort underverk sedan jag började med det för några år sedan. Alla krukor blev genomvattnade i den nya jorden, men nu är jag försiktig med vattenkannan tills jag börjar se plantorna spräcka nya blad och de tar ny fart. Pelargoner mår bättre av lite torka än för mycket vatten och ruttnar lätt. Inte minst gäller det sticklingar. Jag sätter numera sticklingarna i såjord i små krukor, vattnar en gång och är ännu mer försiktig med vatten tills jag ser nya rottrådar sticka ut i hålet i botten. Sticklingarna ska inte pillas och dras i för att se om de ”fastnat”, lämna dem ifred och låt naturen ha sin gång. Vattna på jorden om det behövs, inte på stammen. Ja, om du nu vill veta hur jag gör.

Den här amaryllisen har tre knoppar och har nu börjat slå ut för att göra våren lite gladare. Kortare stjälk har jag dock aldrig sett, det ser jätteroligt ut. Kanske fick den lite växtkraft av att titta på när jag höll på med pelargonerna. Nu ser jag förresten att det verkligen är dags att ta itu med att olja in träbänken igen! Oj, så torr och risig den ser ut. Det får dock bli en annan dag. Efter att nu ha gjort ett hästjobb gällande mina pelargoner hoppas jag att de återbetalar mina spa-tjänster genom att blomma vackrare och mer rikligt än någonsin på sin pelargontrappa i sommar.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Ett liv i självhjälpsböckernas träsk?

8 kommentarer

I veckan hade jag ett intressant samtal som handlade om självutveckling, vad det innebär och vilket ansvar man kan anses ha som människa att presentera sig som den bästa version av sig själv man kan bli. Detta blev en diskussion som skulle kunna fortsätta i all oändlighet, för inte ens om man bekänner sig till samma tro, samma politiska ideologi eller samma trädgårdsforum med fokus på specifika tekniker kan folk enas om detaljerna.

Hur många självhjälpsböcker som skrivits genom åren kan ingen människa svara på, men genren har funnits åtminstone sedan 2800 f.Kr. då ett rådsbrev från far till son förespråkade moraliskt beteende och självkontroll. Själv slukade jag i ungdomen denna typ av litteratur, men sanningen är väl att jag bara kan nämna en som lämnade bestående avtryck. Det var för övrigt en Og Mandino-bok som jag fortfarande bläddrar lite i ibland. Till slut insåg jag att dessa böcker snarare fick mig att känna mig sämre än ”bättre” då de skottsäkra teknikerna liksom inte bet på mig. (Eller på de flesta andra är vad jag antar med tanke på hur levande denna genre fortfarande är.)

Skulle Chat GPT kunna sammanfatta tidernas alla självhjälpsböcker för den ultimata målsättningsmanualen? Ja, den protesterade iallafall inte då jag gav kommandot. Jag presenterar därmed i samarbete med Chat GPT tidernas bästa självhjälpspublikation! (För övrigt är Chat GPT inte helt flytande på svenska och ibland ljuger den utan att skämmas det minsta. Jag undanber mig därmed allt ansvar gällande att du kommer att bli helt perfekt om du uppfyller alla dessa krav och hoppas att mina justeringar inte har ställt till det allt för mycket.)

1. Självkännedom och mål

Förstå dig själv

För att skapa förändring måste du först förstå vem du är. Fråga dig själv:

  • Vilka är mina grundläggande värderingar?
  • Vad motiverar mig?
  • Vilka styrkor och svagheter har jag?

Att skriva en dagbok, meditera eller prata med en coach eller terapeut kan hjälpa till att få insikter.

Sätt tydliga mål

Ett diffust mål som ”Jag vill bli lyckligare” är svårt att nå. Använd istället SMART-metoden (Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidsbundet):

  • Dåligt mål: Jag vill bli mer hälsosam.
  • Bra mål: Jag ska träna tre gånger i veckan och laga hälsosam mat fem dagar i veckan under de kommande tre månaderna.

Hitta ditt ”varför”.

Mål utan en stark anledning leder sällan till långsiktig motivation. Fråga dig själv:

  • Varför vill jag uppnå detta?
  • Hur kommer det att förbättra mitt liv?

Ju starkare ditt ”varför” är, desto lättare blir det att håla fast vid dina mål, även när det blir svårt.

2. Vanor och disciplin

Skapa en morgonrutin

Hur du startar din dag påverkar resten av den. En bra morgonrutin kan innehålla:

  • Motion: Träning, yoga eller en promenad.
  • Mental skärpa: Läsning, reflektion eller meditation.
  • Planering: Skriv ner dagens viktigaste uppgifter.

Bygg bra vanor och eliminera dåliga

Vanor formar ditt liv mer än motivation. James Clear, författare till Atomic Habits, föreslår:

  • Gör det enkelt: Börja med små steg (t.ex. en armhävning istället för ett helt träningspass).
  • Gör det attraktivt: Koppla vanan till något du gillar (t.ex. lyssna på en podcast medan du joggar).
  • Gör det svårt att misslyckas: Lägg fram träningskläderna kvällen innan eller ha en vän som följer upp dina framsteg.

Omvänt gäller att göra dåliga vanor svårare:

  • Vill du sluta scrolla på mobilen? Lägg telefonen i ett annat rum.
  • Vill du äta hälsosammare? Ha nyttiga snacks tillgängliga istället för onyttiga.

3. Fokus och produktivitet

Prioritera rätt

Att vara upptagen är inte samma sak som att vara produktiv. Eisenhower-matrisen kan hjälpa dig att prioritera:

  • Viktigt & Brådskande: Gör det direkt.
  • Viktigt & Ej brådskande: Planera in tid för det.
  • Ej viktigt & Brådskande: Delegera om möjligt.
  • Ej viktigt & Ej brådskande: Eliminera.

Minska distraktioner

  • Stäng av notifikationer.
  • Använd tekniker som pomodoro-metoden (25 minuters fokuserat arbete, 5 minuters paus).
  • Skapa en arbetsplats utan distraktioner.

Ta ansvar

Sluta skylla på omständigheter eller andra människor. Fråga istället:

  • Vad kan jag göra åt detta?
  • Hur kan jag ta lärdom?

Ansvar = Frihet. Ju mer du tar kontroll över ditt liv, desto mer frihet får du.

4. Mental styrka och välmående

Bygg en positiv attityd

  • Öva tacksamhet: Skriv ner tre saker du är tacksam för varje dag.
  • Omformulera negativa tankar: Byt ”Jag är dålig på detta” mot ”Jag lär mig detta”.
  • Umgås med positiva människor. Energivampyrer drar ner dig.

Hantera stress

  • Mindfulness och meditation hjälper dig att hålla dig närvarande.
  • Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen.
  • Träning frigör endorfiner och minskar stress.

Bli bekväm med obehag

Tillväxt sker när du utmanar dig själv.

  • Säg ja till saker som skrämmer dig.
  • Se misslyckanden som lärdomar, inte nederlag.

5. Relationer och kommunikation

Lyssna mer än du pratar

Bra kommunikation handlar mer om att lyssna än att prata. Ställ öppna frågor och var närvarande.

Omge dig med rätt personer

Du blir genomsnittet av de fem personer du umgås mest med. Välj vänner som inspirerar och lyfter dig.

Lär dig konflikthantering

  • Var saklig och lösningsorienterad.
  • Undvik att gå i försvar, försök istället förstå den andra personens perspektiv.

6. Lärande och utveckling

Läs och lär kontinuerligt

De flesta framgångsrika människor läser mycket. Sikta på att läsa eller lyssna på något nytt varje dag.

Testa och experimentera

Teori är bra, men handling är bättre. Testa dina idéer i praktiken och lär dig av resultaten.

Utvärdera och justera

Reflektera regelbundet:

  • Vad fungerar?
  • Vad behöver justeras?
  • Vad är nästa steg?

7. Handling och uthållighet

Börja nu

Många fastnar i ”tolkningsförlamning”. Det perfekta tillfället finns inte – börja där du är.

Var konsekvent

Små, dagliga framsteg ger stora resultat över tid.

  • 1% förbättring varje dag = 37 gånger bättre på ett år.
  • Gör hellre något litet varje dag än något stort en gång i månaden.

Ge aldrig upp

De flesta ger upp precis innan genombrottet. Framgång kommer till dem som fortsätter trots motgångar.

Så vad behöver du sammanfattningsvis göra? Vi kan koka ner det och koncentrera det ytterligare:

  1. Bli medveten om dina mål, styrkor och svagheter.
  2. Bygg goda vanor och eliminera dåliga.
  3. Fokuser på rätt saker och undvik distraktioner.
  4. Utveckla mental styrka och lär dig hantera stress.
  5. Bygg starka relationer och omge dig med rätt människor.
  6. Lär dig och väx varje dag.
  7. Agera och håll fast vid det långsiktigt.

Gör detta och du kommer att ha tagit till dig kärnan i alla självhjälpsböcker som någonsin har skrivits. Varsågod. Lätt som en plätt!

Continue Reading

Ditten och Datten

Ordning och reda i släktforskningen.

10 kommentarer

Igår blev det äntligen tid att ta itu med en del av mammas släktforskning och ”smått och gott” som jag tog in från ladan i början av året. Det var några lådor som hade blivit kvar därute utan att det egentligen var planerat. Det var skönt att sortera ut en del som inte längre kändes aktuellt att spara. Jag lade allt som fick vara kvar i påsar i frysen för att få bort eventuella odjur (tyvärr går det inte att förvara något på detta sätt utan att drabbas av silverfisk t.ex.). Nu har jag en del kvar att göra. Allt ska digitaliseras, något som kommer att ta enorm tid och kräver ett Anna Forsberg-system (jag är otroligt imponerad av Annas förmåga att strukturera saker och ting). Maken har kommit med ett förslag som låter mycket bättre än det jag har, så jag kommer att börja där. Detta är ju information som ska göras tillgänglig för mina syskon och våra släktingar både på mammas och fars sidor. Somliga kommer inte att vara det minsta intresserade, men det finns andra som sugs in i informationen på samma sätt som jag.

Mamma hade skrivit ner en del som mormor hade berättat vid något tillfälle, om var mormors familj bodde och vad hon visste om när hon och hennes syskon föddes. Här valde jag faktiskt att skriva ut texten och slänga anteckningarna. Att spara allt ”bara för att” känns inte nödvändigt. Vi har mycket text som mamma skrivit med sin vackra handstil och inte slarvat igenom som här då hon snabbt skulle få allt det berättade ner på papper. Roligast i den här texten var att få reda på hur mammas morfar Gustav fick sitt smeknamn. ”Farfar Sven Olsson var stenhuggare hos Ole Nissas i Hägnan på Tjurkö. Där satt han och högg sten. Far kom dit en gång i 11-12-årsåldern. Han flög i kranen som stod där och ropade ’Här ser ni flygaren Thulin (Enoch Thulin, känt flygaress, komplettering av mig)’. Sedan fick han heta det i resten av sitt liv, Thulin alltså. Flygar’n kallades han också.”

Denna fina bild på mamma och hennes tvillingsyster kommer jag inte ihåg att jag sett förut. Mamma hade sådana komplex gällande utseendet jämfört med sin syster. Jobbigt att vara ung flicka och ha en syster med svallande lockar medan ens eget hår kapats av mor jäms med öronen ”för att det var så spikrakt”, och på det ha tänder som man blir retad för i skolan. Å andra sidan tyckte min moster att det var jättejobbigt att hon hade det svårt i skolan medan mamma var bäst i klassen. Dessa skillnader trycktes det ofta på av mormor, hon som hade ansvaret att skydda och stötta. Inte okej.

Jag älskar kopian av detta vackra vigselbevis från morfars mors och fars vigsel. Underbara detaljer! Mina rötter i Västerbotten, specifikt runt Umeå, önskar jag få gräva i lite mer. Jag har bara besökt Umeå en gång då lillastesyster tog sin psykologexamen, men jag vill ha mer! Vad är det i mig själv som är Forsman? Kanske att jag tåler vintermörkret så väl medan många i min storfamilj blir väldigt låga i energi och förlorar styrfart under de mörka vintermånaderna? Delar av mitt stora hantverksintresse, att jag som tonåring trodde att jag skulle bli designer/sömmerska (Anna Forsman var sömmerska)?

Lilla Anna Sofia Hansson Forsman blev antagligen ”dövstum” efter att ha drabbats svårt av engelska sjukan i ettårsåldern. Detta är den historia jag lärt mig av mamma och det som står i hennes inskrivningspapper till dövskolan. Här hittar jag dock intressant information. Det står att Annas mamma var döv på högra örat och att hon också hade en brorson och en brorsdotter som var ”döfstumma”. Hm. Det hade varit intressant att få veta mer om detta. Jag är också intresserad av att få veta hur förvirrad pastorn med den vackra handstilen var, för Annas mor hette enligt mina uppgifter Margareta/Greta Sofia Hansdotter, inte Anna som sin dotter. För övrigt är en av mina stora glädjor att jag fick hitta Annas ”fader okänd” genom DNA, mammas släktforskning och vår släktings gedigna släktforskning från andra hållet. Jag kände mig som den där DNA-detektiven som löste Linköpingsmorden då jag höll på att lägga alla pusselbitar på plats och till slut hittade Olof Georg Ljung!

I alla papper mamma lämnat efter sig låg det också ett exemplar av Sturköbladet i vilken mamma hade bidragit med en artikel om hur släkten Bonnier (mormors mors familj, valloner, inte bok-Bonniers) kom till Sturkö. Jättefin artikel som jag vet att jag läste då den kom, men då visste jag ju inte att jag skulle flytta hit! I samma nummer stod det nämligen om Uttorp, platsen på Sturkö där vi nu bor. Jag skrev ju att Sven-Olof som byggde detta hus kom från en släkt som bott här länge och det visar sig här att det är sedan 1745. Det förpliktigar att ta över en plats som denna. Hilda och Sven-Olof fick för övrigt inga barn, lika bra var kanske det då de var kusiner. Det var istället två andra Uttorpsbor som flyttade hit. Elsa jobbade från tolv års ålder som hembiträde här i huset åt Sven-Olof efter att Hilda tidigt hade dött och blev som barnet Sven-Olof aldrig fick. Anton växte upp i grannhuset, kanske stod Elsa och Anton och vänslades över stenmuren? De båda fick inte heller några barn. Jag har bara hört så mycket gott om dem, hur fina de var. De var mycket troende. På femtiotalet tog de emot en fosterson som blev som deras egen. Dessvärre kunde han inte bo kvar här och nu är det alltså vårt hem. Vi köpte det av min bror efter att han hade rustat upp huset och styckat av en tomt närmast kyrkan där han nu håller på att bygga ett hus. Trappflisan som nämns i texten har vi alltså här på vår tomt. Spännande att veta att det stod ett annat hus som sedan flyttades någon annanstans. Som sagt. Jag tycker att det är så himla spännande att gräva ner mig i historiska dokument och försöka utläsa vad som hänt, få reda på information som ger mer kött åt benen. Vi lär oss av historien att vi inget lär oss av historien, men det är inte helt sant. Att vi alla är människor och har våra egna vägar att gå är fantastiskt tycker jag!

Continue Reading

Ditten och Datten

Hälsporre och kattgos.

12 kommentarer

Hälsporren fortsätter utmana mig. Jag har hört om någon som haft det i 1,5 år, någon annan rekommenderade mig att skaffa rullstol tills jag läkt och ytterligare någon tycker att jag ska låta bli att använda foten alls tills den inte gör ont. Tydligen handlar detta tillstånd sannerligen om att mina östrogennivåer sjunkit. Senorna blir mindre flexibla och hela kroppen torkar liksom ihop lite i förklimakteriet/klimakteriet. Eftersom kroppen slagit bakut under de senaste åren är jag inte förvånad, utan omfamnar förändringarna som skett och tänker på det som makens homeopatkompis sa: det blir bättre! Jag känner inte att jag fått den hjälp från hematologen jag hade önskat. Jag har en ”mutation i protrombingenen” som innebär att jag lättare bildar proppar. I mitt informationsblad om detta står det uttryckligen följande: ”P-piller av kombinationstyp skall inte användas. Östrogeninnehållande hormonläkemedel skall heller inte användas.” Jag vet inte hur många som sagt till mig att dagens hormonnivåer i läkemedel av dessa slag inte är farliga, jag vet att detta inte är något jag vill utsätta mig för. När jag ringde angående Covid-vaccinen och undrade vad som gällde oss som har denna mutation sa sköterskan som ett mantra flera gånger ”alla ska vaccineras” istället för att bemöta min oro. (Både Covid-19 och vaccinen innebär ökad propprisk.) Hon var naturligtvis tvingad att svara så p.g.a. sin position, men jag kan säga att jag många gånger tackat för det samtalet och beslutet att absolut inte vaccinera mig utan hålla mig hemma för att undvika folk. När det gäller hormontillskott har jag fått dubbla budskap. ”Följ rekommendationerna” och ”tillskott av låga nivåer är sannolikt inte farligt”. Vad hade du gjort? Själv resonerar jag som så att jag hellre går med lite allmänt nedsatt välmående än drabbas av propp.

Hur som helst, från ett till något helt annat. Igår tog jag min hälsporre på turné. Jag hämtade syrrans pelargoner i Bredavik (mina egna tog jag på vägen hem), fixade ny jord på Blomsterlandet och ordnade med nya släplister till ena duschen här hemma och ett vackert paket Anton Berghs påskägg till syrran på Jula. Jula är en sådan butik som är rätt spännande. Där kan man hitta både det ena och det andra användbart, mycket riktigt prisvärt. Jag har spanat på rejäla arbetsbyxor där och tror att jag kanske slår till en vacker dag. Det finns mycket dyrare ”kvinnoanpassade” byxor på annat ställe, sådana som går upp mer i ryggen. Är de månne värda sina många kronor extra? Någon i den lokala Julabutiken tycker troligen att vintern definitivt är över, för solstolarna hade åkt fram. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men jag gissar att chansen att sälja en solstol är större än den att avyttra en pulka vid det här laget. Stackars alla som försökt sälja vinterrelaterade varor denna vinter, åtminstone här nere i söder!

Kajsa Katt blir mer och mer social, hon kommer och hälsar som en liten hund varje gång man kommer på besök till syrran. Hon har mutat in bordet efter att själv ha konstaterat att hon är det finaste familjen har. Just igår var hon galen och boxades med allt från blomstervas till blomkrukor.

Jag tycker att Kajsa är otroligt gullig och förstår verkligen varför jag blev så fascinerad av katter en gång i tidernas begynnelse. I tonåren drömde jag om en norsk skogskatt och jag undrar om inte Kajsa har lite sådant blod rinnande genom ådrorna. (Hon är en salig blandning.) Att ha husdjur tillför definitivt hemtrevlighet. En vacker dag bor det kanske en katt här hemma igen, men just nu passar det inte. Jag är glad att jag får gosa lite med denna donnan ibland.

Continue Reading

Kreativitet

Onsdagsorden.

6 kommentarer

Fågelkvitter, fågelkrax och fågelfrö, möss som dansar och musor som ännu inte hittat sin plats i världen. Porlande bäckar med multnande grenar, vadande fåglar på halkiga stenar. Den eviga döden var bara en luring, det spritter av liv under marken, i grenar och i vassen där isen ännu ligger, spröd och skör. Mörka stigar leder längre in i skogen där granarna ruvar över hemligheter som aldrig kommer att se dagens ljus, men i skogsgläntan glittrar solen i spindelnätens morgondagg. Håll i, håll ut, håll av, håll hårt och vad du än gör, släpp inte taget förrän du har mossa under fötterna och kan landa mjukt. Släpp ut fröerna, låt dem vakna i sin tid och hetsa dem inte. Kanske behöver du vila en stund till tillsammans med dem.

Continue Reading