En regnig dag som denna har det givits tid att sortera och fixa, men jag har också lyssnat på mycket musik. Det är musik som inte är AI-genererad som bilden här ovan, utan som skapats ur mänsklig smärta och kärlek. Jag undrar hur länge människor kan behålla kärnan i sitt innersta innan AI suger ur den också?
Jag älskar Lisa Nilssons nya platta. Några av låtarna har hon skrivit själv, annat har hon plockat upp från andra och det har hon gjort med den äran. Livet är en cykeltur har jag lyssnat på hur många gånger som helst den senaste tiden och stora känslor tar plats när de vackra noterna och orden fyller mitt inre. Tolkningen av Ola Magnells…
…original (som inte heller är dåligt) är något utöver det vanliga. Ja, så tycker jag iallafall. Nu råkar det vara Magnells ord Lisa sjunger och de är i klass med Kenneth Gärdestads. Samma träffsäkerhet gällande vad det egentligen innebär att vara människa. Om du inte har lyssnat på detta mästerverk än hoppas jag att du tar dig tid att lyssna på alla orden, låta dem genomströmma ditt innersta och landa mjukt på en vacker plats.
Lämna ett svar