familj – Sida 76

Reunion.

4 november, 2013 4 kommentarer

Familjen jag kommer ifrån är stor och brokig. Genom åren har vi adopterat in lite extra folk. Ja, inte sådär på riktigt, utan för att vi har velat. Under mina tonår och efter att jag hade flyttat hemifrån hade vi flera utbytesstudenter i det Håkanssonska hushållet. Vi var ju ändå så många, så vad gjorde det för skillnad liksom? Den första i raden var D.

Det luktade alltid så gott i Ds rum och själva hon doftade också härligt! Inte tantparfymaktigt alltså, utan väldigt subtilt. D avslöjade tricket vad det led – om man sprayar sina kläder lätt med mist (inte parfym) när de är rena så får man den där effekten av att alltid bara lukta, tja, gott. D var också otroligt världsvan till skillnad från den mespotta jag var då. Hon hade redan varit utbytesstudent i Japan och det märktes att hon var van vid att ta hand om sig själv.

Hur som helst var det fantastiskt roligt att kunna träffas så här 25 år efter att det senast begav sig. Vissa saker ändras, annat består. Vi kunde konstatera att för de flesta blir livet faktiskt inte riktigt som man hade tänkt sig… Men tänk, livet fortsätter ändå! Att gräva ner sig i bitterhet hjälper ingen, eller hur?

Ditten och Datten

Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.

3 november, 2013 Inga kommentarer

Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?

Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…

Ditten och Datten

Så var den helgen över!

28 oktober, 2013 Inga kommentarer

Rosenbusken framför huset blommar som bara den! Jag gillar det där med kontinuerlig blomning. Nu ser det illa ut rent vädermässigt framöver, men vi plockade in den här kvisten och kan förhoppningsvis njuta i många dagar.

Jag älskar att kunna sätta fräscha blommor på bordet. En av fördelarna med att ha egen trädgård är definitivt den att man alltid har något fint att plocka in, till och med på vintern.

I går kväll plockade jag fram fiolen igen. Först spelade jag och sonen marimba tillsammans, men jag är helt enkelt för seg på marimba för att det ska vara roligt. Fiddelin funkade mycket bättre! Nu är det julmusik som gäller. Mysmys.

Mitt älskade instrument… Visst är fioler vackra?

I lördags kom en försenad födelsedagspresent från svärmor (och svärfar). NU är jag sugen på att sticka vantar, men först måste jag läsa in mig lite på teorin. Makens mormor stickade de vackraste vantar jag har sett. Jag är så glad att jag har ett par kvar efter henne!

Ditten och Datten

Nu kan vintern komma.

27 oktober, 2013 2 kommentarer

Idag fixade jag en riktigt god brunch till familjen. Ja, till mig själv också naturligtvis. Jag var lite seg i starten, så vi åt först klockan halv tolv. Maten var väl värd väntan dock. Glutenfria mandelmuffins med chokladbitar, jordgubbs- och banansmoothie, rökt lax, ägg, majonnäs, grapefrukt, te, varm choklad… Ingen gick hungrig från matbordet. Detta var det tredje receptet jag provat ur The Paleo Chocolate Lovers’ Cookbook och det fick två tummar upp. Jättemumsigt recept… När till och med äldsta dottern tycker det är gott vet man att något är lyckat.

Att baka med mandel- och kokosmjöl är mycket dyrare än att baka med vanligt mjöl. Å andra sidan tycker jag att det är väl värt de pengarna då jag vet att det min familj får i sig är bra för deras kroppar. Jag är så tacksam att vi inte har några nötallergier, för det hade gjort saker och ting lite krångligare.

Här kommer ett knäpp ur verkligheten. Varför ser man aldrig sådana här tjusiga foton i matbloggarna?!

Resten av dagen har ägnats bl a åt trädgårdsskötsel och promenad. Jag ska jobbpyssla i några timmar nu. Kul! Vad skönt det kändes att klippa gräset för sista gången den här säsongen… Nu väntas snö nästa vecka och den här gången hann vi förbereda oss för det lite bättre. Någon som fortsätter öva sin gymnastiska kropp är yngsta dottern som fortsätter imponera med sina konster. Idag gjorde hon en perfekt hjulning med en hand. Jag kommer inte ens upp med rumpan…

Ditten och Datten

Halloweenfestligheter.

24 oktober, 2013 2 kommentarer

Tjejerna hjälpte idag till med en Halloweenfest för barnen i området i trädgården hos en av familjerna som äldsta dottern brukar vara barnvakt hos. Det var ju inte Den Stora Svarta Äckliga Dagen, men alla kom utklädda. Så här tjusiga var våra döttrar.

Ditten och Datten

Har jag tappat den röda tråden?

20 oktober, 2013 2 kommentarer

Jag har många gånger uttryckt vad jag tänker om det där att ”skaffa” barn och familj. För mig är en familj en enhet som kräver ett givande och ett tagande från allas håll. De vuxna står för stabilitet, ovillkorlig kärlek, trygghet och undervisning i ”life skills”. Barnen står för det sårbara och det oberäkneliga. De är inte några ”second chances” för ens egna misslyckanden. Alla väljer hur man ska få sin familjeenhet att må bäst. Den här artikeln av journalisten och numera hemmaarbetaren Anna Nachman beskriver just hennes och hennes mans lösning, en som var vanlig förr men som får många att se RÖTT idag.

Anna och hennes man jobbar som jag och maken gjorde då barnen var små. Nu gick det bra för oss, men alla förhållanden överlever inte småbarnsåren. Rent ekonomiskt är det nästan alltid kvinnan som sitter i en ekonomiskt läckande båt om relationen tar slut. Jag föreslår att familjer löser det där med vem som är hemma, när och hur mycket, men också att man tänker efter före och ser till att lösa den ekonomiska biten innan något händer, även om det aldrig händer. Gemensam ekonomi och gemensamt ansvar för varandras välmående måste väl ändå vara i allas intresse också om kärleksrelationen mellan föräldrarna brakar? Hur kan man vilja sätta sina barns andra förälder på pottkanten och inte fortsätta bidra till med vad man kan? Jag önskar att ”folk” hade vett, men i sådana här situationer verkar vettet rymma från de smartaste människor. Det ger upphov till så mycket trasigheter att mitt hjärta gråter av bara tanken. Suck!

Något som gör mig glad är den rikedom som naturen bjuder på just nu. Jag och resten av familjen njuter av fräsch och nyskördad mat till billiga priser. Det är livskvalitet, det. (Förresten blev det en omgång äppelmos till. Den första tog slut nu i eftermiddags. Som sagt. Jag rekommenderar dig att prova.)

Papper från Jillibean Soup

Vi har städat och städat och städat här hemma idag. Äntligen har vi en riktigt fungerande dammsugare igen. Vår lånemaskin har fått två olika, nya filter och ny påse och den har jobbat hårt. Sist vi kunde dammsuga med en fullt fungerande dammsugare var i maj, så du kan ju förstå lyckan nu när alla dessa äcklomattor (som dolt skräpet väl) blev ordentligt rengjorda. Ja, så ordentligt det går. Det luktar fräscht här i alla fall, särskilt eftersom vi våttorkade hall, matrum, audiensrum och kök också.

Efter städningen satt jag och pysslade och skrev brev och sorterade och framkallade foton (RUTTEN kvalitet på Snapfish, måste hitta något annat) och grät (jo, jag är ju av den sorten, jag kollade på den här fantastiska skuggteatern) och tittade på två nya avsnitt av Parks and Recreation med maken och sonen och lagade mat och åt och ja, sen vet jag inge’ mer. Hoppas att din helg har varit fin den också.

Ditten och Datten

Tyskland och eftertänksamhet.

18 oktober, 2013 6 kommentarer

Så här i hösttider kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på den härliga minisemester jag och min lillasyster gjorde för några år sedan då vi hälsade på vår extrasyster och hennes familj i Berlin. Det var så trevligt! Vi hade också chansen att se Weber-Beckmanns sista konsert. Dessvärre gick Christiane Weber bort i cancer inte långt efter denna.

Ich bin fast gar nicht mehr da,
Ist nichts mehr davon übrig wie ich früher einmal war.
Ich möcht’ nicht verschwinden einfach so,
Möcht’ mich gern wiederfinden.
Ich weiß nur noch nicht wo ich suchen soll.
Wohin, wohin ich wohl verschwunden bin?
Wohin? Wohin?
Der Weg ist weit.
Weist du was? Ich geh’ halt Schritt für Schritt für Schritt
Raus aus der Traurigkeit.

Christiane Weber, „Wohin Wohin“ (2010)

Och A och J – ni fick aldrig bilderna, eller hur? Jag har hittat dem och boken jag gjorde ligger i iPhoto. Jag har bara inte framkallat den till någon av oss!

Ditten och Datten

Höstlov, dag 5.

15 oktober, 2013 4 kommentarer

Så där, ja! Nu har vi kommit fram till sista lovdagen för den här gången. Det har varit ett härligt lov som jag tror har fått oss alla lite mer avslappnade. Jag har sovit bort lite för mycket tid och kollat på tre dåliga filmer, men förutom den bortslösade tiden har jag bara gjort bra och roliga saker.

I går kväll kom vår gamla hyresvärd/extramamma/goda vän M på besök tillsammans med sin dotter J och Js fina familj – man och två tvillingpar. Den yngre familjen åkte hem vid 20.30 då barnen behövde komma hem och sova, men M satt kvar till midnatt innan jag skjutsade henne vidare till hennes son i Springville. Det var så mysigt att ha henne här!

När vi var nygifta bodde vi inneboende hos M då hon hyrde ut rum till studenter för att få ihop sin singelmammaekonomi. Vi blev väldigt goda vänner med henne och dottern som var med här under det året och jag är så glad över att vi har kunnat hålla kontakten. Tro det eller ej, men våra ganska nyinflyttade grannar och tillika nyblivna vänner känner också M väldigt väl efter sina år i Palo Alto, så de kom också förbi och hälsade på henne en stund!! (Världen är väl bra liten?)

Idag åkte jag, G och E till Bridal Veil Falls efter lunchen för att ta en uppfriskande promenad i de vackra höstfärgerna. Jag kan inte tröttna på allt det gula och orangea och röda och gröna. Bergen brinner utan att någon behöver oroa sig över att få fly hals över huvud från sitt hem.

Nu luktar det nytvättade sängkläder och köttgryta i hela huset. Ett bad i kväll skulle nog vara pricken över i! (Förresten, är du också så virrig att du ”glömmer” att lämna tillbaka låneböckerna trots att du får varningar i förskott både via e-post och sms? Nej, jag tänkte väl det. Tur att straffavgifterna är pytte-, pyttesmå här…) Paul McCartney utan the Beatles ger jag inte mycket för, men Maybe I’m Amazed gillar jag. Och om du är som jag och gillar söta små låtar då och då tycker jag att du ska lyssna på Ingrid Michaelsons Everybody. ”Everybody, everybody wants to love…” Det är lätt att älska när man är omgiven av kärlek.

Ditten och Datten

Höstlov, dag 2.

12 oktober, 2013 Inga kommentarer

Sovmorgon, nya ridbyxor på Horse Crazy (TACK farmor för den tidiga födelsedagspresenten!), IKEA, biologiprov i Provo för sonen, internetleverantörsbyte, trädgårdsfix, mer druvjuicetillverkning, Five Guys protein style burger, historia, Photoshop. Bra dag. Mycket bättre än Blä-dagen i går. Sådana här lovdagar får man lägga i sitt hjärta och vårda ömt. Man kan också vårda Petula Clark lite ömt. Hon har gjort en massa bra musik, som Downtown till exempel. Kan du fatta att damen är över åttio?

Ditten och Datten

Skam den som ger sig.

12 oktober, 2013 2 kommentarer

Yngsta dottern må vara väldigt försiktig, men hon är samtidigt envisare än de flesta jag känner. Detta gäller särskilt då hon vill lära sig något nytt (som inte har med skola att göra). Sedan många år tillbaka sparar hon på Schleichdjur. Hon har väl egentligen vuxit förbi åldern då man vanligtvis ägnar sin tid åt sådana, men hon har hittat en ny användning för sin samling. Innan hon började ta ridlektioner sökte hon igenom YouTube för att hitta ”tutorials” som handlade om hästskötsel, dressyr och annat hästnyttigt. Under den tiden snubblade hon över filmer som handlade om hur man kunde tillverka egna tillbehör till sina Schleichhästar. S var inte sämre än att hon började följa dessa instruktionsvideor och här ser ni vilken utveckling hon har gjort.

De första grimmorna tillverkade S med hjälp av varmlimspistol och gamla smyckesdelar, sedan gick hon över till ståltråd och numera böjer och viker hon fantastiska små spännen och annat och hon både löder och bränner bandändar över öppen låga då det behövs.

Ger de här bilderna inte också inspiration, bevis på att mycket mer än man tror är möjligt om man bara är ihärdig och vägrar ge upp? S har för övrigt lärt sig också svåra gymnastiska övningar genom YouTube. Jag tror att jag själv borde ägna lite mer tid åt just den kanalen…

1.

2.

3.

4.