Det har inte blivit mycket loppis eller second hand den här sommaren, men jag köpte med mig en fantastisk kudde på Röda Korset då jag följde med dottern för ett tag sedan. Kuddvaret syddes på 50-talet någon gång gissar jag och med tanke på skicket själva kudden var i har den inte öppnats sedan den syddes igen. Jag glömde att fota hela processen, men jag kan ändå tala om vad jag gjorde. Jag lade kudden i en plastpåse i frysen i några veckor för att eventuella kryp skulle döden dö. Sedan var det dags att sprätta upp sömmen som hade stängt kuddvaret då, för många år sedan. Naturligtvis kan det vara så att jag har fel och att någon har tvättat kuddvaret med jämna mellanrum, men jag tror faktiskt inte det. Kudden var luddig av alla fjädrar som försökte ta sig ur, så jag puffade ur den så mycket jag kunde utomhus och använde sedan en textilroller för att göra mig av med allt som satt löst. Jag sprejade den också i några olika omgångar med min trogne följeslagare Yocoair.
Jag har lite gamla lakan i kraftig och fin bomull som jag använder till diverse projekt. Nu gjorde jag ett nytt överdrag till kudden och sydde igen det för att den ska hålla i många, långa år till. Längst upp i bild kan du se en av fjädrarna/dunet som hade blivit kvar. Det gamla överdraget (som nu är insytt) var fullt av liknande som mer eller mindre hade krupit ut ur tyget. Själva kuddvaret vände jag ut och in och drog med rollern över det också innan det tvättades i en tvättpåse med såptvättmedel i handtvättprogrammet (spinncykel 400). Efter att ha hängtorkat det blev det struket/pressat enligt fasters instruktioner för att broderierna skulle ”poppa”. Du får tro mitt ord när jag påstår att nalle och hans vänner fått ett riktigt lyft. Jag känner mig nöjd och är glad att kudden fått en chans att kanske till och med kunna leva vidare mot hundraårsdagen.
10 kommentarer
Det är så inspirerande att läsa om dina räddningsaktioner med textiler. Fantastiskt fint det blir! Kram
Vad glad jag är att du inte tröttnar på mig. Jag tycker det är så roligt! Kram.
Du har verkligen en känsla och förmåga för att se potential i gammalt hantverk, det tycker jag om att läsa om, blir glad av att dessa alster får nytt liv i dina händer. Kram
Vad fint sagt av dig! Tusen tack, Anna. Det känns lite konstigt för mig att detta har blivit ett så stort intresse, men samtidigt är det helt naturligt. Kram.
Underbart att läsa om att du räddade en så fin kudde! Klart man ska försöka rädda sånt vackert handarbete.
Jag imponeras alltid av folk som kan sy och fixa, skulle så gärna vara bättre med handarbete. Men insåg igår när jag sydde på en trasig hälla på en grytvante, att det är roligt och två kanske värt att försöka göra smått för att bli bättre.
Har två stickade tröjor som mamma stickat som jag funderat på göra kuddar av, får se om jag lyckas.
Vad roligt att du också tycker att det känns viktigt, Karoleen!
Jag tror att alla kan sy och fixa. Som du säkert märkte då du lagade din grytvante så är det inte jättesvårt. Jag har alltid varit superpetig med hur det ser ut på avigsidan och på andra ställen där folk inte ens tittar, men har insett att funktionen är det som är viktigt. Bättre att det funkar än att det är fint!
Jag hejar på ditt projekt att göra kuddar! Just kuddar är ett utmärkt sätt att få sprutt i gamla textilier. Lycka till!
Hej Monnah! SÖTCHOCK!!! Vilken bedårande kudde! Heja dig som ser det vackra! Älskar’t!!
KRAM till DIG! Anna
Haha, precis så kände jag då jag såg kudden (även om den var lite skitig och dan). Så söt! För en tjuga var det väl värt att våga försöka ge den en ny chans. Kul att det lyckades! Kram, kram.
Skapa och återskapa tänker jag apropå ditt förra inlägg!
Jag läser väldigt gärna sådana inlägg: dels är det fint och inspirerande, dels lär jag mig.
Ja, verkligen! Återskapa är inte dumt det heller. Det gör mig glad att du gillar inläggen, ibland kan jag känna mig lite tjatig. Å andra sidan är det här ett stort intresse och en viktig del av mig själv.