Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Fantastiskt ställe. Det har gått många år sedan jag var här senast. Den här gången gick vi en av lederna nere i kanjonen, en halvmil ungefär. Rent underbart! Jag är så glad över att vi fick perfekt väder och att alla tyckte att det var trevligt. Utahs natur är onekligen makalös här och där. Om du någonsin har möjlighet så kom hit…
T.J.Maxx – affären som alltid levererar. Åtminstone om man gillar att fynda och inte är så petig med att varorna man köper kom ut i butik förra veckan. Mamma hittade mycket fint när hon var där och på Ross (en liknande kedja) så hon hade en helt ny garderob när hon kom hem. Idag hade jag och äldsta dottern den stora glädjen att ta med Svärmor till T.J.Maxx. Hon reagerade precis som förväntat. Ögonen glittrade till och jag såg att hon såg att det skulle bli svårt att välja bland allt det roliga. Vi gick därinne i en och en halv timme och ingen av oss hann tröttna.
Jag är ingen rolig fönstershoppare att ha med sig i vanliga fall, men när fynden ligger i varje hylla och hänger på varje klädhängare, ja, då är det svårt att inte ryckas med av bara tanken på att det kan sparas många sköna kronor om man nu ändå måste ha ett par nya skor, en jacka eller vad det nu kan vara. Just idag hittade jag ett par perfekta höstskor för $30, alltså runt 190 SEK. Då jag fyller år om en vecka bestämde Svärmor att jag skulle få skorna i tidig födelsedagspresent. För dig som känner mig finns det inget nytt och spännande här. Svarta, dragkedja, silverspänne, plats för min nervträngda tå och bara en liten klack. Hurra! De här funkar bra både till byxor och kjol och jag slipper tänka på mina tjocka vader som alltid ställer till det då jag ska ha stövlar.
Härom veckan berättade min kompis om att hennes barn (inklusive de TVÅ! utbytesstudenterna i familjen) hade kommit fram till att de skulle ha varsin köksdag. Bra idé, sa jag, och talade om för våra barn att det bara var att välja en dag som kunde passa med deras schema. Nu är det så att alla tre är mycket bra på att sköta tvätt och städ och att hålla ordning (den yngsta behöver påminnas om sin oordning ibland, men hon får ta hand om den själv), men det finns alltid rum för förbättring.
Idag var det dags för sonens köksdag. Han fixade tacosallad. Gott, gott! (Lätt disk efteråt också även om det är mycket att tärna och hacka innan själva middagen. Bra för honom.) I morgon ska äldsta dottern ta hand om ruljansen. Vi får väl se vad som står på matsedeln då! Det vet jag inte än.
För dig som vill lyssna lite på hur andra sköter det där med uppfostran och hur man egentligen kan hjälpa sina barn utveckla vuxenfärdigheter kan det vara kul att kolla in den här bloggen. Jag vet att jag curlar för mycket, fixar och donar när barnen kan ta ansvar själva, men det kan ju bli bättre. I morgon är en annan dag!
Långsamt kommer också i mål, eller hur var det nu Maria? I morse var jag så tung i benen att mitt springande mest kunde liknas vid skumpande eller lullande. Sista springrundan skulle jag hålla på i tre minuter. ”Tre minuter”, skrattar du säkert nu. Men skrattade gjorde inte jag. Jag kräktes nästan i stället. Men något jag inte gjorde var att ge upp. Jag höll ut tills det var dags att gå igen. Så trots att det var så tungt och motigt gav min uthållighet en liten extra självförtroendeboost! ”Är du glad idag?”, frågade dottern lite senare. Jag hoppas att hon frågade för att jag verkade så stolt över mig själv!
Efter kräkspringrundan var jag så igång att jag passade på att klippa gräset inför Svärmors ankomst. Det blev så fint så, men precis som när jag klippte gräset för ett par veckor sedan så gick vädret från att ha varit alldeles lagom skönt till 10°C och ett riktigt kallt småspiksregn. Ja, jag hann ju klippa klart innan väderomslaget, så jag har ingenting att klaga på. Dagens päron var ruskigt smaskigt! Direkt från trädet, inga odjur i sikte.
I kväll kom min fina svärmor hit. Hon ska vara här tills på tisdag och vi får börja med två shopping- och museidagar då vädret ska fortsätta vara ruggigt fram tills helgen. Hon har med sig en stickning, så hon kanske får underhålla sig själv lite under skoldagen. Det löser sig säkert.
Förresten läste jag den tråkiga nyheten att Richard Gere ska skilja sig från sin andra fru. Olika önskningar om hur livet ska levas tydligen… Jag blir alltid så ledsen av skilsmässor. Det var inte den första den här veckan heller. Mest synd är det om barnen. 🙁 Brittans Everytime är vacker och sorglig och kanske kan trösta de stackars-synd-om.
Richard Gere och hans första fru Cindy Crawford måste vara världens snyggaste par genom tiderna. Har du något annat förslag? Bilder från Internet.
Bloggen har legat nere hela helgen. Serverservicen är ju sådär, det visste jag sedan innan, men det brukar inte vara så här illa. Nåja. Ingen har dött av att en svensk invandrare i Utah har haft en icke fungerande blogg, så det är ingenting att hänga läpp för.
En bild på vår tolvåring, alltså ännu inte tonåring, piffad och fotad av storasyster.
Jag har börjat ett litet projekt med mig själv. Det har egentligen med mitt ord för året, Förändring, att göra. Jag har insett att det jag mest vill förändra, mer än något annat, är att hitta tillbaka till mitt naturligt glada jag. Många utmaningar, små och stora, har de senaste åren gjort mig till en rätt trist människa. Det gillar jag inte. Idag pratade jag med en bekant som är psykolog. Hon har haft många par i samtalsterapi och har också haft enskilda patienter eller klienter eller vad man kallar de snubbar som hon får sin lön från. Hon påstod att om man utgår från en livslinje där man ritar in hur bra och hur dåligt man mått i perioder (detta gäller personer utan en historia av mentala hälsoproblem) så ritar de allra flesta in sina djupaste dalar under tiden som tonårsförälder. När ens barn blir tonåringar och mår dåligt blir det många gånger väldigt jobbigt att som förälder hantera sitt mentala välmående. Skilsmässor, arbetslöshet, pension och hälsoproblem är andra saker som många mår dåligt av. Inga nyheter precis, men ibland är det bra att påminnas om vad man har att slåss emot! Dr Ws tips till alla som ännu inte har tonåringar är att jobba hårt på att ha en solid relation med sina barn innan de slås in i hormonkriget eftersom det är lättare att fortsätta ha en någorlunda fortsatt öppen diskussion även om känslolivet blir turbulent då. Dessutom har vi som föräldrar plikten att alltid visa våra barn att vi älskar dem, att inte göra kärleken villkorlig även om de ställer till med elände. Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet.
Vår äldsta dotter har utmanat mig till att utföra minst en kreativ syssla varje dag. Jättebra spark i rumpan! Denna lilla utmaning har underlättat mitt eget projekt, det där att förbättra grundglädjen. I går gjorde jag och maken inlagda päron: några burkar med saffranslag och några med klassikern kanel- och ingefärslag. Saffranspäronen var tydligen lite mindre, så av lagen som blev över gjorde jag saffranssirap. Gudomligt gott. (Man kokar bara ihop lagen med lite mer socker tills den blir bubblig och lite trögflytande.)
Jag har också kommit igång med papperspysslandet. De här korten har blivit ihopknåpade. Kanske är det någon som behöver en spark i rumpan med stämpeln från You Do. Nu eller aldrig… Finns det något som du behöver utmana dig själv att göra, nu eller aldrig? För dig som behöver lite mer frid kanske Eric Whitacres underbara Alleluia kan passa? (Idag drog förresten körövningarna igång igen. Halleluja för det!)
Mamma och en av mina systerdöttrar har varit här i en månad nu. I morse åkte de hem med alla sina fynd. Oj, vad tomt det kommer att bli! Jag hoppas de får en trevlig resa hem. Idag gav sig också svärmor iväg på sitt Amerikaäventyr och snart kommer hon också hit! Härligt!
I mammas packning ligger ett nytt förkläde som E sålde till mormor. Fint, eller hur? I fortsättningen kommer matlagningen att bli kvittrande glad!
Äntligen var lille Karl Michael, Kalle, på väg ut! Maken var i Philadelphia och mormor och hennes tvillingsyster var doulor. Förlossningen gick alldeles utmärkt och barnmorskan var alldeles fascinerad över den kraft som fanns i förlossningssalen. Dessvärre slutade det lite abrupt, för när lille Kalle kom ut och visade sig vara en tjej slutade modern inte blöda. På länge. Synd på en sådan fantastisk förlossning!
Den blodfattiga modern hämtade sig så småningom och hon fick tillsammans med den stolte fadern komma fram till ett passande namn. Vår lilla E är en fröjd att guida på livets stig! Hon är lika fin på insidan på utsidan. Här får du ett nyvaket kort där hon för en stund fortfarande åtminstone ser lite liten ut.
Happy Birthday gullunge! Förresten, det här ska du och jag göra när gästerna har åkt hem och den stora tomheten breder ut sig.
Ibland tänker jag bara bättre på engelska. I morgon är det femton år sedan min, vår, äldsta dotter föddes på Karlskrona BB. Jag önskar henne ett upplyst sinne och all kärlek i födelsedagspresent. Vilka födelsedagspresenter vill du ha? Vad önskar du dig?
Tur att mamma och L är här och att maken är så bra på att planera utflykter. Vilken eftermiddag och kväll vi har haft!
Det är inte ofta jag kallas för Lilla Solblomma nu för tiden, men den här veckan har det hänt ett par gånger. Det märks att mamma är här. Vi har fullt tryck på den sociala kalendern och det avverkas släktingar och vänner på löpande band här hemma! Eller ja, det är ju jättekul att de kommer och hälsar på och jag hoppas att de inte känner sig avverkade då de säger hej och tack…
Egentligen hade jag velat lägga upp ett foto på den fantastiska solrosvägg som vi vid det här laget borde ha i trädgårdslandet. Det var dock bara tre plantor som överlevde de övergivna veckorna mitt i den stekande Utahsolen. Fint så. Jag borde inte skämmas, utan skulle ha tagit kort på de starka individer som klarade utmaningen. Istället bjuder jag på Sturkörosor som blev förevigade dagen innan vi åkte hit igen.
Här kommer blommor av ett helt annat slag. Den prickiga baddräkten har jag sett många gånger den här sommaren. Vilket bra köp! Dyr som sjutton ($80), men värd varje penny.
Själva dottern är en finfin blomma i sig själv. Jag är så glad över den bukett jag och maken har blivit välsignade med!
Den där blombuketten är utökad nu då systerdottern också är här i en månad. Det är spännande att följa tonåringar och se deras intressen utvecklas och ändras. Systerdotter L är väldigt olik mina döttrar på många sätt, så vi får jobba lite på att hitta spännande saker att göra medan kusinerna sköter sin skola. (Tur att hon älskar att läsa!)
Dagarna trillar iväg fort. Vi gör oss redo för skolstarten på torsdag, försöker få våra svenska gäster att känna sig välkomna fast vi har tusen vardagliga saker att göra och jobbar för att få in rutiner igen. De kommer väl. Vi har hunnit med en kräftskiva, en resttenta (A i algebra, bra så), besök av vänner till familjen och middag för våra stackars grannar som förväntade sig ett nyrenoverat hus efter semestern för att finna att de inte ens kom in i sina sovrum p g a försenade hantverkare. Idag åkte min mamma in med E och L till Salt Lake City och i kväll ska tjejerna få vara med på en bridal shower för en av sina ungdomsgruppsledare. Tjing tjong!
Gårdagens (eller gårkvällens) utflykt till Squaw Peaks utsiktsplats var rätt makalös. Så vackert det är att se ut över dalen! Vi bor ändå väldigt vackert, eller hur?
