Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Tjejerna hjälpte idag till med en Halloweenfest för barnen i området i trädgården hos en av familjerna som äldsta dottern brukar vara barnvakt hos. Det var ju inte Den Stora Svarta Äckliga Dagen, men alla kom utklädda. Så här tjusiga var våra döttrar.
Jag har många gånger uttryckt vad jag tänker om det där att ”skaffa” barn och familj. För mig är en familj en enhet som kräver ett givande och ett tagande från allas håll. De vuxna står för stabilitet, ovillkorlig kärlek, trygghet och undervisning i ”life skills”. Barnen står för det sårbara och det oberäkneliga. De är inte några ”second chances” för ens egna misslyckanden. Alla väljer hur man ska få sin familjeenhet att må bäst. Den här artikeln av journalisten och numera hemmaarbetaren Anna Nachman beskriver just hennes och hennes mans lösning, en som var vanlig förr men som får många att se RÖTT idag.
Anna och hennes man jobbar som jag och maken gjorde då barnen var små. Nu gick det bra för oss, men alla förhållanden överlever inte småbarnsåren. Rent ekonomiskt är det nästan alltid kvinnan som sitter i en ekonomiskt läckande båt om relationen tar slut. Jag föreslår att familjer löser det där med vem som är hemma, när och hur mycket, men också att man tänker efter före och ser till att lösa den ekonomiska biten innan något händer, även om det aldrig händer. Gemensam ekonomi och gemensamt ansvar för varandras välmående måste väl ändå vara i allas intresse också om kärleksrelationen mellan föräldrarna brakar? Hur kan man vilja sätta sina barns andra förälder på pottkanten och inte fortsätta bidra till med vad man kan? Jag önskar att ”folk” hade vett, men i sådana här situationer verkar vettet rymma från de smartaste människor. Det ger upphov till så mycket trasigheter att mitt hjärta gråter av bara tanken. Suck!
Något som gör mig glad är den rikedom som naturen bjuder på just nu. Jag och resten av familjen njuter av fräsch och nyskördad mat till billiga priser. Det är livskvalitet, det. (Förresten blev det en omgång äppelmos till. Den första tog slut nu i eftermiddags. Som sagt. Jag rekommenderar dig att prova.)
Papper från Jillibean Soup
Vi har städat och städat och städat här hemma idag. Äntligen har vi en riktigt fungerande dammsugare igen. Vår lånemaskin har fått två olika, nya filter och ny påse och den har jobbat hårt. Sist vi kunde dammsuga med en fullt fungerande dammsugare var i maj, så du kan ju förstå lyckan nu när alla dessa äcklomattor (som dolt skräpet väl) blev ordentligt rengjorda. Ja, så ordentligt det går. Det luktar fräscht här i alla fall, särskilt eftersom vi våttorkade hall, matrum, audiensrum och kök också.
Efter städningen satt jag och pysslade och skrev brev och sorterade och framkallade foton (RUTTEN kvalitet på Snapfish, måste hitta något annat) och grät (jo, jag är ju av den sorten, jag kollade på den här fantastiska skuggteatern) och tittade på två nya avsnitt av Parks and Recreation med maken och sonen och lagade mat och åt och ja, sen vet jag inge’ mer. Hoppas att din helg har varit fin den också.
Så här i hösttider kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på den härliga minisemester jag och min lillasyster gjorde för några år sedan då vi hälsade på vår extrasyster och hennes familj i Berlin. Det var så trevligt! Vi hade också chansen att se Weber-Beckmanns sista konsert. Dessvärre gick Christiane Weber bort i cancer inte långt efter denna.
Ich bin fast gar nicht mehr da,
Ist nichts mehr davon übrig wie ich früher einmal war.
Ich möcht’ nicht verschwinden einfach so,
Möcht’ mich gern wiederfinden.
Ich weiß nur noch nicht wo ich suchen soll.
Wohin, wohin ich wohl verschwunden bin?
Wohin? Wohin?
Der Weg ist weit.
Weist du was? Ich geh’ halt Schritt für Schritt für Schritt
Raus aus der Traurigkeit.
Christiane Weber, „Wohin Wohin“ (2010)
Och A och J – ni fick aldrig bilderna, eller hur? Jag har hittat dem och boken jag gjorde ligger i iPhoto. Jag har bara inte framkallat den till någon av oss!
Så där, ja! Nu har vi kommit fram till sista lovdagen för den här gången. Det har varit ett härligt lov som jag tror har fått oss alla lite mer avslappnade. Jag har sovit bort lite för mycket tid och kollat på tre dåliga filmer, men förutom den bortslösade tiden har jag bara gjort bra och roliga saker.
I går kväll kom vår gamla hyresvärd/extramamma/goda vän M på besök tillsammans med sin dotter J och Js fina familj – man och två tvillingpar. Den yngre familjen åkte hem vid 20.30 då barnen behövde komma hem och sova, men M satt kvar till midnatt innan jag skjutsade henne vidare till hennes son i Springville. Det var så mysigt att ha henne här!
När vi var nygifta bodde vi inneboende hos M då hon hyrde ut rum till studenter för att få ihop sin singelmammaekonomi. Vi blev väldigt goda vänner med henne och dottern som var med här under det året och jag är så glad över att vi har kunnat hålla kontakten. Tro det eller ej, men våra ganska nyinflyttade grannar och tillika nyblivna vänner känner också M väldigt väl efter sina år i Palo Alto, så de kom också förbi och hälsade på henne en stund!! (Världen är väl bra liten?)
Idag åkte jag, G och E till Bridal Veil Falls efter lunchen för att ta en uppfriskande promenad i de vackra höstfärgerna. Jag kan inte tröttna på allt det gula och orangea och röda och gröna. Bergen brinner utan att någon behöver oroa sig över att få fly hals över huvud från sitt hem.
Nu luktar det nytvättade sängkläder och köttgryta i hela huset. Ett bad i kväll skulle nog vara pricken över i! (Förresten, är du också så virrig att du ”glömmer” att lämna tillbaka låneböckerna trots att du får varningar i förskott både via e-post och sms? Nej, jag tänkte väl det. Tur att straffavgifterna är pytte-, pyttesmå här…) Paul McCartney utan the Beatles ger jag inte mycket för, men Maybe I’m Amazed gillar jag. Och om du är som jag och gillar söta små låtar då och då tycker jag att du ska lyssna på Ingrid Michaelsons Everybody. ”Everybody, everybody wants to love…” Det är lätt att älska när man är omgiven av kärlek.
Sovmorgon, nya ridbyxor på Horse Crazy (TACK farmor för den tidiga födelsedagspresenten!), IKEA, biologiprov i Provo för sonen, internetleverantörsbyte, trädgårdsfix, mer druvjuicetillverkning, Five Guys protein style burger, historia, Photoshop. Bra dag. Mycket bättre än Blä-dagen i går. Sådana här lovdagar får man lägga i sitt hjärta och vårda ömt. Man kan också vårda Petula Clark lite ömt. Hon har gjort en massa bra musik, som Downtown till exempel. Kan du fatta att damen är över åttio?
Yngsta dottern må vara väldigt försiktig, men hon är samtidigt envisare än de flesta jag känner. Detta gäller särskilt då hon vill lära sig något nytt (som inte har med skola att göra). Sedan många år tillbaka sparar hon på Schleichdjur. Hon har väl egentligen vuxit förbi åldern då man vanligtvis ägnar sin tid åt sådana, men hon har hittat en ny användning för sin samling. Innan hon började ta ridlektioner sökte hon igenom YouTube för att hitta ”tutorials” som handlade om hästskötsel, dressyr och annat hästnyttigt. Under den tiden snubblade hon över filmer som handlade om hur man kunde tillverka egna tillbehör till sina Schleichhästar. S var inte sämre än att hon började följa dessa instruktionsvideor och här ser ni vilken utveckling hon har gjort.
De första grimmorna tillverkade S med hjälp av varmlimspistol och gamla smyckesdelar, sedan gick hon över till ståltråd och numera böjer och viker hon fantastiska små spännen och annat och hon både löder och bränner bandändar över öppen låga då det behövs.
Ger de här bilderna inte också inspiration, bevis på att mycket mer än man tror är möjligt om man bara är ihärdig och vägrar ge upp? S har för övrigt lärt sig också svåra gymnastiska övningar genom YouTube. Jag tror att jag själv borde ägna lite mer tid åt just den kanalen…
1.
2.
3.
4.
Idag vaknade vi till det här:
Molnen har bäddat in bergen och det har regnat till och från hela dagen. Vilken start på höstlovet! Eller, jag tycker egentligen att det är ganska mysigt. I morse kom grannbarnen hit eftersom deras mammas skola inte har höstlov. Sonen lärde småkillarna schackreglerna (hans plan är att lära dem ordentligt), mellantjejen hjälpte mig att göra nyttiga snacks och äldsta flickan arbetade på samma mjukisdjurprojekt som våra döttrar. Det var mysigt att ha hela nedervåningen pulserande av liv. Det fanns ingen som lät jobbigt, ingen som mobbade någon annan och ingen var uttråkad. Tur att de bara var hos oss i ett par timmar, för annars kanske verkligheten skulle komma ifatt!
När gästerna gått hem åkte jag och S till Hobby Lobby. Hobby Lobby är en av våra favoritaffärer här. De har mängder med pyssel och dekorationer och konstmaterial och tyg och garn och ramar och allt mellan himmel och jord. För mig som kund är det trevligt att de ofta har 40-50% rabatt på varierande avdelningar och dessutom har de en kupong på 40% rabatt per vecka, så varje gång jag handlar där betalar jag max 60% av priset på den dyraste produkten. Ja, om den inte redan är nedsatt i pris, så klart. (Nu låter det som att jag är en riktig snåljåp, eller hur? Sparsam går jag med på, men inte snål…)
För övrigt prövas mitt tålamod rätt bra just nu. Det mått av lugn jag har i mig förvånar mig själv. När man har gått igenom tillräckligt många störiga saker verkar det faktiskt på riktigt som att ”what doesn’t kill you makes you stronger”.
Idag trodde jag att grannarna hade dukat upp en julkrubba, men det visade sig vara ett Halloweenaltare. Jag kanske kan ta en bättre bild senare… Spöken, spindlar och andra spektakel samsas i den lilla krubban (som jag gissar återvinns till Thanksgiving och jul), så jag gissar att gatans barn tycker det är jättespännande att gå förbi!
Firar du Halloween? Jag tycker det är lite groteskt och otäckt. Gör det mig till ett tjurkart? Eller kvalificerar jag mig direkt till häxtiteln?
Ibland är livet nypa-sig-i-armen-bra. Det funkar också att riva sig om och om på hallonbuskar och dessutom är det lite roligare då man samtidigt får hallon plockade. Tack fina grannen N, en vän som återigen bekräftar det där att ålder inte spelar någon roll. Hon är äldre än mamma, har flyttat till USA från Ryssland via England och har upplevt mycket av det jag själv går och har gått igenom. Dessutom har hon humor och bjuder på sig själv, så att umgås med henne är helt enkelt trevligt och givande. Idag bjöd hon med mig och yngsta dottern till självplock av hallon. Sedan frosten och snön som kom i helgen låter ägarna alla plocka gratis bara för att rensa buskarna. Najs!
Grannarna till hallonbönderna föder upp djur med horn just för hornens skull. De tämjer också renar för att hyra ut dem till diverse spektakel i jultider (Dasher, Dancer, Prancer osv). Rådjurskiden som kom fram till oss var bara för söta! De tiggde hallon och lät så roligt att jag skrattade så magen hoppade.
Vi hittade många fler hallon än vi hade väntat oss, så det räckte inte bara till efterrättshallon, utan också till några påsar rårörd hallonsylt. Frysen börjar bli full av skördeglädje. Underbart!
Ps 1: Anja, getbilden är till dig. Varsågod!
Ps 2: Vi fick knipsa de sista, frostnupna blommorna innan vi åkte hem. Jag skojar inte. Deras blomsteråker hade precis samma blommor som blomhimlen på Sturkö! Nu känns det som att någon från Sturkö har varit och hälsat på. Finfint.
Ps 3: Min kompis lade upp den här på Facebook och jag blev förälskad. Alltså, Lisa Nilsson är alltid bra, men den här texten knöt till lite extra i hjärteroten. Jag hade helt missat att hon precis släppt ett nytt album, så i kväll har jag lyssnat på Lisa och undrat lite över hur hon kunde se in i vissa delar av mig.
Nu har vi haft Svärmor på besök i nästan en vecka. Dagarna har svischat förbi och i morgon bitti är det dags att sätta henne på tåget på väg mot flygplatsen igen.
Det bästa med att ha besök, förutom själva besökaren, är att det blir av att man upptäcker sina omgivningar. Vissa ställen får man upptäcka om och om igen med de olika gästerna. Park City är ett av turistmålen vi besökt ett antal gånger vid det här laget. Outletbutikerna där bjuder ofta på riktigt bra erbjudanden! Idag följde jag och äldsta dottern med som fönstershoppare, men vi kom hem med en tröja till sonen, en klänning till äldsta dottern och t-shirt, luvtröja och tunika till yngsta dottern. 70% på reapriset är onekligen rätt frestande…
Inspirerad av allt klädobserverande fick jag ett ryck just som jag skulle lägga mig. Jag öppnade min stora garderobsdörr och städade ut sommarkläder som inte riktigt funkar under den kallare årstiden, kläder som bara har affektionsvärde (gamla fula t-tröjor och liknande), samt kläder som helt enkelt sitter så dåligt att jag aldrig väljer att ta dem på mig. Jag lade också kläder som behöver strykas, lagas eller fixas i en egen hög. Vilken lättnad! Det där med Feng Shui är nog inte så dumt ändå… Jag ställde mig förstås frågan hur jag kunde ha så många plagg som inte var rena sommarkläder i undanläggningshögen. Hm. Hur skulle det bli om du gjorde en sådan här utrensning?
