Bu.
Usch, vilka tråkiga blogginlägg det blir när jag inte kan ladda upp några foton från kameran och telefonfotona är så dåliga… Eller är det mitt totala fokus på familjelivet som faktiskt är rätt ointressant för de flesta andra?
Efter två långa vårddagar behövde mamma vila, så jag och yngsta dottern ägnade mest hela dagen åt att utföra Viktiga Ärenden. Vi gick till Handelsbanken för att undra varför sonen fått fyra bankkort på ett halvår. Vi köpte ett par t-shirts på H&M, lite smått och gott på TGR, godis på Hemmakväll, nyttigheter på Apoteket, smörgåsingredienser på ICA Maxi och blommor på BlomsterLandet. Vi hann även med ett besök på några timmar hos Fars kusin som ligger på sjukhus för utredning av vad som kan tänkas vara fel. Jag klippte till honom, fast det var inte så läskigt som det låter. Jag fick manövrera en klippmaskin och en sax runt katetrar, droppmaskiner, teveapparater, rumsavdelare, rullator och allt annat som ska få plats i ett minimalt rum för två patienter. Jag ska väl vara glad för Rs skull. I korridoren låg nämligen två andra patienter bakom varsin skärm och R berättade att han hade fått sova i matsalen de första nätterna. Väl hemma igen vilade vi en stund, men sedan var det dags att laga middag och förbereda morgondagens smörgåstårta. Ja, för är det Alla Hjärtans Dag ska man väl fira med folk man älskar? I morgon kommer således min bror och hans familj och om alla är friska kommer förhoppningsvis min syster med familj också.
Gillar du smörgåstårta? Jag tycker alltid det låter lite småotäckt då jag läser recept, men resultatet blir faktiskt strålande gott. Hemligheten är att använda bra ingredienser, montera själva smörgåsbasen dagen innan så brödet hinner dra åt sig smak och klä tårtan med ett överdåd av förslagsvis handskalade räkor och rökt lax. Tomater, persilja, vindruvor och sådana där nyttiga grejer går också bra, men dem sätter man där det finns plats. Räkor och lax går först. Alltid. Rullade ostskivor verkar vara obligatoriskt, men jag vet inte jag. Vi får se vilket humör jag är på i morgon!
Äldsta dotterns hudbesvär har blivit lite mindre besvärande sedan i går. Helst vill jag ju att hon ska berätta att allt som av ett mirakel blåst bort, men det har inte hänt än. Kanske när jag vaknar i morgon bitti? Nu ska jag nämligen lägga mig och vila bort dagens stress och drömma om allt vackert i världen. Hoppas att din Alla Hjärtans Dag blir strålande oavsett hur livet ser ut.
Framsteg och nässelfeber.
Nu har jag varit i Sverige i en vecka. Jag är så glad att jag kunde komma hit! Jag älskar att kunna vara hemma hos mina föräldrar och hjälpa dem med allt praktiskt som inte riktigt orkas med då de har fullt upp att få sina kroppar att läka igen. Samtidigt är det svårt att se sina föräldrar tyngas av att kropp och själ inte riktigt samarbetar.
Idag åkte jag med mamma till Lunds lasarett då deras onkologer är bättre rustade till att avläsa alla data och ta beslut om hur man bäst behandlar henne klart efter operationen. Min sjuksysterbror följde med henne in till läkaren för att erbjuda ett par extra öron och lite kunskapsstöd. Både han och mamma kände stor tillit och doktorn gav flera indikationer på att behandlingen verkligen går åt rätt håll. Det kändes så skönt att höra!
Efter läkarbesöket blev det lunch inne i Lunds Saluhall tillsammans med bror och svägerska. Trevlig samvaro och god mat ger alltid ny energi. Lund är en fantastiskt trevlig stad, men till och med min ambulansförare till bror svor tyst över hur omöjligt att ta sig fram med bil. Tur att jag slapp köra! Trots att jag gillar att köra bil är enkelriktade gator och cykelvägar inte mina bästa vänner då jag ska ta mig fram i trafiken. Jag gissar att de som bor i Lund klarar sig bra med apostlahästar och cykel.
Yngsta dottern har blivit bortskämd av diverse släktingar under de här dagarna. Karlskrona är en toppenstad på det viset! Här finns väldigt många av alla vi bryr oss lite extra om. Äldsta dottern är ju kvar i USA och det var inte fullt lika toppen just idag då hon var tvungen att uppsöka en hudspecialist. Hon har klåda och utslag som spridit sig snabbt över nästan hela kroppen. Förhoppningsvis är det nässelfeber som läkaren trodde. Skulle det visa sig att sprutan och tabletterna han skrev ut till henne inte hjälper inom en vecka ska hon få göra allergitest. Som sagt. Att stå med fötterna i två olika länder suger ibland. Jag får vara tacksam över att tekniken åtminstone får oss att kännas lite närmare varandra då det kniper. Over and out.
Hej då!
Nu åker jag och yngsta dottern till Sverige. Vi får väl se om jag får möjlighet att blogga därifrån. Iiiiiih! (Det sista var lite resfeber.) Tjingeling!
Dan före dan före flygaredan.
Idag kom en fin överraskning i posten. I en träask, som gamla cigarraskar, låg en hel massa fin och god choklad. (Jo, vi har redan hunnit smaka några olika.) Tack fina extrasyster. Jag är så glad över att vi har dig i vår familj! Att bli omhändertagen på olika vis när livet känns tungt gör allt lite lättare.
I går passade vi på att fira måndag genom att testa fritösen maken fick i jobbets White Elephant-lek i julas. Den visade sig fungera alldeles utmärkt och jag kan lova att detta inte var sista gången vi friterade! Vi hade lite oxfilé i frysen, panerade god ost som smälter bra och så ugnsbakade vi paprika, mild vit lök, broccoli och champinjoner till. Åh, så gott det var!
Efterrätt blev det också. Saffransinlagda päron och persikor från egna trädgården. Jag vill inte göra dig avundsjuk, men det var precis hur gott som helst.
Så här blev resultatet efter frisörbesöket. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag en morf mellan min äldste lillebror och min syster i Skottland. Ja, med en brun peruk och lite extra padding på diverse ställen förstås.
Tillbaka till Sweden.
Om två veckor är det dags. Då får jag träffa några av de här galningarna och hjärtana.
Den galnaste av dem alla är dessvärre hemma i Skottland, men det är bara att plocka fram detta foto för att känna mig nära henne.
Hennes tunga ser frisk ut, eller vad säger du? Ögonfransarna har jag alltid varit avis på och mascaran hon använder på detta kort ger precis den effekt jag önskar. Tyvärr är Revlon Bold Lacquer helt fel och ligger nu i soptunnan:
Något som är helt rätt däremot är att bjuda på fika. Grannen kom över på te och våra favoriter, glutenfria muffins med chocolate chips i. Vi pratade om högt och lågt i flera timmar tills det var dags att åka till ridskola och slagverkslektioner. (Ja, ungdomarna fick sköta skolan själv en stund, men det verkar ha gått bra.)
Gråt utan tandagnisslan.
Jag började lipa bara för att de stämde instrumenten i orkestern och jag inte ”fick” vara med. Jo, och senare då de bara spelade så vackert så jag inte kunde låta bli. Jag fortsatte fast min dotter petade mig i sidan med armbågen. Det mest pinsamma? Det var att jag grät när de spelade ”Do you want to build a snowman” i ett så fint arrangemang av de bästa Frozenlåtarna.
Salt Lake Symphony är en hobbyorkester som består av härliga musiker som bara råkar ha andra dagjobb som advokater, lärare, tandsköterskor, skoladministratörer och annat… Vår vän M sitter bland förstafiolerna och skickar alltid ut erbjudanden om att kunna köpa billigare biljetter till symfonins olika konserter och idag fick vi äntligen till det. Jag och döttrarna gjorde lördagen till en tjejdag och hann både vara kulturella, äta lunch i köpcentret City Creek och shoppa lite. Vi konstaterade att University of Utahs campus är bra mycket vackrare än BYUs. Det där med arkitektur, alltså. Jag dissar inte allt modernt, men i en betongdjungel (läs BYU) är det lätt att känna sig lite smådeppig. Det roligaste är att arkitekturhögskolan i Stockholm (KTH) ser ut så här (bild från Wikipedia):
Jag önskar det var ett skämt, men det är det inte.
Nåja. Tillbaka till dagens fynd. Titta! De här söta gosedjuren från Jellycat ($6,50/st istället för $25) fick följa med hem till vår presentlåda:
Sigikid gör fortfarande mina favoriter, men visst är de här söta?
Våra näsor avslöjade att Lush måste finnas bland affärerna i City Creek. Efter en halv minuts detektivarbete kunde vi konstatera att så var fallet. De härliga badbomberna och badbubblet vi brukade unna oss då och då vid Stockholmsbesök då vi fortfarande var förortsbor visade sig nu tillhöra överdrivet dyra lyxprodukter. En badbomb för 20 kronor går att motivera, men att betala över femtio kronor känns inte fullt lika roligt. Nästa gång jag är på Stockholms Central, då vet jag vad jag ska göra!
Kvällen avslutades med ny hårfärg på äldsta dottern (nu längtar jag efter att färga håret rött igen efter många bruna och gråbruna år) och Montaignekväll hos grannarna. I kväll diskuterades jämlikhet, att döma andra och vad man eventuellt kan vinna på att göra det eller tvärtom. Lite visare än i går tar jag mig nu till sängen alldeles för sent. En vacker dag ska jag återvinna förmågan att lägga mig i tid om kvällarna.
Ps: Mamma blir långsamt bättre. <3
Nej, usch.
Här sitter jag och försöker jobba och låta bli att tänka på att mamma opereras om ett par timmar. Egentligen är jag inte så orolig över operationen. Jag har fått höra att kirurgen ska vara duktig. Problemet är att ingen vet vad som väntar då de öppnar för att skära bort det som inte ska vara där, hur mycket det är och var det sitter. Det finns inte mycket annat att göra än att hoppas på Guds försyn. Peace.
Åker du pulka?
Livet med tonåringar är intressant. De två äldsta var inte intresserade av att följa med till pulkabacken idag och den yngsta var inte sugen på att åka när vi väl var där. Tur att jag, maken och vår gäst hade lite barnasinne att dra fram i rättan tid.
När man bor här blir man så småningom nästan immun mot att haja till då man ser någon med flipflops och shorts mitt i kalla vintern eftersom det tillhör det ”normala”, men att åka pulka i shorts är väl ändå att ta i?
Det där med snö och vinter… Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen, fast det är härligt att det blir så mycket ljusare med allt det vita runt omkring. Det där ljuset blir dessutom väldigt vackert emellanåt.
Dessa lata mellandagar.
Vad skulle man göra utan mellandagar? Dessa lata stunder mitt i den mörka vintern känns som ett depåstopp med gratis påfyllning av både det ena och det andra inför några tuffa vintermånader till. Maken gick till jobbet ruskigt tidigt i går morse för att kunna sluta lite tidigare. Det var han och en till på jobbet, så han fick massor gjort. Han berättade att han inte hade insett hur mycket marknadsföringstjejerna låter förrän han fick sitta och jobba utan deras tjatter. 😀
Det är många vi saknar här borta, men vi har faktiskt turen att ha min moster och morbror här liksom några av mina kusiner och några släktingar till. I går var vi bjudna hem till moster och morbror för att slappa lite och prata mycket. Jag höll på att slå avigt då jag såg godisbordet och då hade mina kusiner och deras familjer ändå betat av en hel del på julafton och juldagen. Hjälp!
Dessa två har alltid väldigt mycket att prata om.
En av kusinerna kom också och hälsade på tillsammans med make och tre barn. Allas vår sötnos, lille ”Chubby Bubba”, fortsatte att erövra kvinnohjärtan precis som vanligt. Han är så gullig!
På väg hem åkte vi in till Temple Square och visade min svägerska runt lite då det var väldigt länge sedan hon var där senast då det var julpyntat. Jag är glad att jag följde med. Det var inte alls lika mycket folk som innan jul så nu fanns det mer utrymme för oss alla att ta in allt det vackra.
Maken har inte lyssnat på svärmor som säger att man alltid ska ha varma kläder med sig i bilden för oförutsedda händelser. Därmed fick han gå omkring inne i SLC med en gammal gardinlängd/filt som sjal. Vad gör man inte för att slippa frysa?
God fortsättning på julen!
I går hade vi en av de bästa julaftnar jag kan komma ihåg. Det känns som en fin tröst då jag verkligen saknade familjen. FaceTime gör det lite lättare, men det är ju inte riktigt samma sak. Jag hoppas att du också har en fin jul.
Vi var 25 personer här hemma, det var lite trångt, högt i tak och en härlig stämning. Vi hade bland annat en hel familj här som bor två, tre hus längre ner men som vi faktiskt inte kände innan i går. Mamman i familjen har svenska föräldrar som bor i Kalifornien och de var också med. Vilken fullträff! De var ”keepers”. Våra självvalda släktingar var här och gjorde, tillsammans med makens besökande syster, att det kändes lite som att vi faktiskt var i Sverige. Maten var så lyckad! Gemensamma ansträngningar är grejen. Tomten kom på besök och kunde prata både svenska och engelska och var på osedvanligt spexigt humör. Sonen laddade med julmust och reciterade Tomten, alla elva verser, utantill. Några av gästerna hade en fototävling med olika teman med min kamera vilket gav mig en trevlig stund vid datorn i morse. Min svägerska fick prata i telefon med sin pappa för första gången på sju eller åtta år. Sonen hade sin julklappsöppning klockan fem i morse på juldagens morgon eftersom han i går kväll efter festligheterna följde med en kompis hem för att bygga färdigt hennes årliga julklappspussel med hemligt meddelande på baksidan som alltid ska levereras innan juldagsmorgonen. Ena dottern fick ett ridspö och sa att detta var den bästa julaftonen någonsin. Andra dottern fick ett turkost nattygsbord/rullvagn från IKEA som hon mycket stolt monterade alldeles själv. Själv fick jag en högtalare till telefonen med jättefint ljud av Tomten. Helt oväntat men mycket användbart i denna familj där det lyssnas på musik så ofta.
Nu ska vi fortsätta dega denna juldag, njuta av snön som fallit under natten och fortsätter singla ner och så äta alldeles för mycket julgröt. God fortsättning!
