familj – Sida 72

Tjoho och man gör så gott man kan.

1 oktober, 2014 Inga kommentarer

Vår 16-åring körde upp idag och klarade att ta sitt körkort! Jag tycker det är fantastiskt att hon nu kan ta sig runt på egen hand, men nog tycker jag att man är lite väl ung för att ansvara för något så tungt som en bil vid den åldern. De dagar hon har enstaka lektioner uppe på skolan ska jag med glädje skicka henne på egen hand i bilen, men motorvägskörning och sådär? Nja. Nu tar de flesta här sitt körkort då de är 16 och då allmänna kommunikationer helt enkelt inte fungerar lika bra här som de gör i Sverige så förstår jag att ett körkort blir i det närmaste nödvändigt. Vad tycker du? Har du något barn som övningskör eller som precis har tagit körkort? När känner man sig redo att helt våga lita på deras omdöme?

Höstvädret fortsätter och nu kan man se snö på de högsta bergen. Jag vet att det ska bli runt 24°C till helgen, men idag är det svinkallt. Det är till och med så kallt så jag passade på att dra på värmen tidigare idag trots att jag hade både luddiga innetofflor och tjocktröja på mig. Det är hemskt att svettas av 30-gradig värme, men inte är det bättre att frysa om man inte behöver! Hu. Jag saknar braskaminen vi hade i Segeltorp…

Numera har tevehörnan blivit vår Sturköhörna. Jag får ta ett kort då ljuset är bättre, men så här ser den fina gamla kartan på Karlskronas skärgård ut i inramat skick. Jag har väntat länge på att Michael’s skulle ha sitt erbjudande med 50% rabatt + en extra kupong. Trots att jag hade så mycket rabatt kostade allt ca 1400 kr!

Jag saknar lite fina och passande kuddar till hörnsoffan. Det kanske får bli symaskinsdejt till helgen…

Ovanför pianot hängde vårt familjeporträtt jättefult på fel höjd då husbyggarna hade placerat en termostat väldigt illa för alla som är intresserade av att ha tavlor på väggarna. Jag bestämde mig för att tavellist skulle ge en lösning på problemet och delvis lyckades jag i mitt uppsåt. Att sätta bilder snyggt och med något slags harmoni på en sådan list är lättare sagt än gjort. Jag har googlat inspirationsbilder, men mycket jag hittat har varit rätt trist. Tips på förbättringar? Egentligen tror jag att familjefotot kan klara sig med en mindre ram, men helst hade jag nog haft ett lite knubbigare format på just den tavlan (lite högre och lite smalare). Vi får väl se hur det blir så småningom.

Passepartouten på familjetavlan är för tunn och jätteful, så den ska jag be Michael’s-personalen byta ut mot något kraftigare som inte bucklar sig om jag inte hittar en ny ram som passar först. Den vänstra bilden är från Etsy, regnbågsfotot tog jag själv och lät trycka upp på Persnickety Prints på lite kraftigare och matt papper, tempelbilden skrev jag ut från nätet och monterade med mod-podge på en träbit som jag först hade filat till lite och målat med vit akrylfärg. Tulpanbilden älskar jag, men den stackaren fick bara IKEAs billigaste ram som sällskap.

De senaste gångerna jag har varit på loppisställen har jag letat specifikt efter ramar i olika storlekar, men det verkar som att folk antingen slänger dem innan de hamnar på loppis eller som att andra fyndletare också vill ha ramar. En vacker dag hittar jag kanske min dröm, en sådan ram som jag kan spraymåla eller göra sådär alldeles fantastiskt fin.

Ditten och Datten

Måndagsvemod.

29 september, 2014 Inga kommentarer

Jag vet inte vad det är, men över bergen hänger en vemodig känsla och idag är det så kallt inomhus att det är frestande att dra igång värmen. Kanske är det just därför som jag tycker det är på sin plats att tipsa om ett varmt blogginlägg om min härliga faster Malin som skrevs i somras av trädgårdsgurun Gunnel Carlson. Läs!

Ditten och Datten

Hjälp! Jag hinner inte med.

21 september, 2014 2 kommentarer

Jag förstår att det nya skede vi närmar oss i vår familj, det när ungdomarna flyttar hemifrån, kan vara rätt svårt att hantera. För att rädda oss föräldrar från totalt sammanbrott får vi en förändring i taget. En del av dessa slår lite hårdare. Vi började med en övningschaufför som jag inte kunde övningsköra med. Det tyckte jag var rätt bekvämt, men nu när vi har två stycken som gärna vill ha sina körkort så fort som det nu är möjligt fick jag se till att också dra mitt strå till stacken. Det innebär att varken jag eller maken längre får köra någonstans om vi inte ska dit själva. Nåja. Självständighet är fantastiskt och jag önskar verkligen våra barn en stadig grund att stå på då de ger sig av i vuxenlivet. Körkort ger frihet. Jag har haft mitt i 26 år, så det känns lite muppigt att jag blir tvungen att köra upp igen för att få ett körkort registrerat här i Utah, haha. (Teoritestet gick åtminstone bra. Jag hade 92% rätt och missade två frågor varav den ena var ”hur många procent av Utahs 0-5-åringar åker någon gång som passagerare i en bil”… Varför ska jag veta det?)

Idag var det dags för ett nytt steg i det här klippandet av mammabanden. Äldsta dottern gick på Homecoming-dans tillsammans med en kompis från skolan. Nu är hon hemma igen och hon hade haft det jättebra. Phu!

Ditten och Datten

En eftermiddag längs med Provo River.

18 september, 2014 2 kommentarer

Några hundra meter österut från oss flyter Provo River förbi. Floden kallades Timpanogotzis eller Tumpanowach fram till 1800-talet då pälsjägaren Etienne Provost kom hit och tydligen gjorde stort intryck. Inte bara ändrades flodnamnet, utan herr Provost fick också ge namn till vår grannstad Provo. Förra året åkte maken längs en del av floden i ett gummidäck tillsammans med några arbetskamrater. Sedan dess har han pratat om att vi skulle göra det tillsammans i familjen också. I går blev det äntligen dags. Egentligen skulle vår svenska gäst också följa med, men hon har åkt vidare på andra äventyr i några dagar. Sonen hade fullt upp med skoljobb och valde att stanna hemma, men resten av oss tog på oss ”badkläder” och laddade för att stilla glida tillsammans med vattnet.

Det visade sig att floden var på ett strålande piggt humör och vi fick snurra och ducka och sparka och paddla för fullt på vår åktur, men roligt hade vi! Yngsta dottern trillade i vattnet vid ett tillfälle och det var så klart mindre roligt, men storasyster fick agera hjälte och hjälpa till att dra upp henne medan pappa gav sig iväg på skojakt. Båda räddarna lyckades med sina uppdrag som tur var! När vi kom fram efter knappt två timmar var vi glada över att vi hade dränkt in oss i solskydd innan åkturen och vi hade också fått oss en rejäl genomkörare av en och annan muskel. Perfekt familjeaktivitet när man har lite äldre barn. (Maken hade med sig telefonen vilket som tur var vi andra inte hade. Han lyckades nämligen som av ett mirakel att hålla sig ganska torr till skillnad från damerna i sällskapet. Det var han som tog alla foton.)

Ditten och Datten

Nu är hon sexton!

16 september, 2014 Inga kommentarer

Ditten och Datten

Ett, två, tre, fyra, sexton.

13 september, 2014 2 kommentarer

På söndag är det sexton år sedan jag blev mamma för andra gången. Vår starka, smarta, underfundiga och vackra dotter föddes till denna värld och gjorde den lite bättre.

Foto taget den 14 september för några år sedan.

Här i USA är det stort att fylla sexton. Sweet Sixteen. I ett land där man får en helt annan frihetskänsla om man har tillgång till bil är det ett lyft att kunna ta körkort. Det ger möjlighet till en frigörelse som gör amerikanska ungdomar lite mer självständiga än svenska lite tidigare. Mognadsgraden säger jag ingenting om, för jag tycker varken svenskar eller amerikaner utmärker sig särdeles positivt på det området. Vi får väl se när körkortet är fixat. Det finns några fler saker att bocka av på Es uppkörningslista, men det närmar sig åtminstone.

Det är trevligt att ha Sverigebesök här. Jag och R var på kvinnomässa här i Orem idag. Tja, vad kan man säga? Döttrarna fick i alla fall varsin gratis tischa och sonen fick en provflaska lavendelolja från doTERRA. Dessutom träffade jag folk från en tandregleringsklinik som ska få ta sig en titt på bissingarna i yngsta dotterns mun i nästa vecka och det var bra. Här betalar man tandställningen själv, men företagsförsäkringen som maken har till familjen täcker en del av kostnaderna.

Tillbaka till födelsedagsbarnet. Önskelistan är jättelång och det är hur lätt som helst att hitta passande presenter. Hon har inte direkt skrivit ner den, men så här skulle den kunna se ut:

1. kamera
2. symaskin (Dagens 16-åringar, alltså! Fast jag fick min Husqvarna symaskin när jag fyllde 15 år, så jag har ingenting att säga där.)
3. kläder och skor från ModCloth
4. vad som helst turkost eller rosa
5. sprits
6. böcker
7. New York-resa med musikal, gärna Wicked

Håll nu tummarna för att den Goda Fen hittar fram till Carterville Road lagom tills på söndag. Under tiden kan du ju lyssna på dagens låt, Ett Kort på Dig av Emma Nordenstam. Tja, eller lyssna på hela skivan Varje Flickas Dröm.

Ditten och Datten

Känslomässig dag helt enkelt.

6 september, 2014 2 kommentarer

Idag vaknade jag till något förskräckligt. Newmans andra kull ungar är definitivt död. Jag vet inte riktigt hur, vad eller vem som kraschade och flyttade två av tre ägg, men i går låg de i redet och i morse låg de en bit ifrån. Det tredje ägget ligger kvar, men Newman har bara legat på det en liten stund idag.

Jag hade inte hjärta att ta kort på den lilla ankungen som låg bredvid sitt äggskal. Förstår bara inte vilket djur som skulle vilja göra sig omaket att få upp skalet och sedan strunta i att få sitt pris?!

Jag hoppas att det blir tredje gången gillt i vår, det här med att utöka ankbeståndet. Nu har Bonzai testat och misslyckats (hon blev dessutom uppäten tidigare i sommar) och Newman likaså. Det var bådas första försök och det sägs att det kan vara lite klurigt att få till det i början.

Dagen fortsatte lyckligtvis mycket ljusare. Äldsta dottern skickade ett meddelande från skolan om att hon blivit bjuden på Homecomingdansen som går av stapeln om ett par veckor. Killen som frågade henne brukade sitta i hennes lunchgäng i våras. Jag kände att jag inte var riktigt redo på hur jag reagerade på meddelandet. E fyller 16 år om två veckor. Hon är ingen barnrumpa längre, men jag skulle nog helst vilja låsa in henne i några år med början på en gång. Hu! Det är inte så himla lätt det där med att låta barnen prova sina egna vingar, men man måste ju! Det är bara att stå där med öppna armar och lova att fånga om det behövs.

Jag börjar känna att vissa muskler redan börjar reagera på PiYo-övningarna. I morgon ska jag köra det sjätte och sista passet för den här veckan, för på söndag är det vilodag. Programmet är tre veckor långt, men jag har hört att många kör en omgång till när de redan är igång. Jag älskar att känna hur jag blir starkare. Att ha en kropp som samarbetar och orkar är något av det häftigaste som finns! Jag har nog gett upp hoppet om att någonsin bli en joggare igen, men det finns annat att göra. Slipper jag bara gå på gym och skämma ut mig, så…

Många känslor blir det som sagt ibland. Idag var det liv och död, musik och en talbok som spökade. Små döda bebisankor. I’ll fly for you med Spandau Ballet. Eller The End of the Affair läst av Colin Firth för den delen. Att det ska vara så lätt att få mig att gråta…

Ditten och Datten

En alldeles vanlig ovanlig dag.

5 september, 2014 2 kommentarer

Vår nya mixer är fantastisk. Alla i familjen älskar smoothies i alla former och vi bestämde oss för att investera i en riktig dunderapparat. Tack vare amazon.com, människor som delar med sig av recensioner och UPS har vi den nu här hemma. Vi inte bara har den utan har använt den till frukost två dagar på raken. Gott, gott.

Vi passade också på att investera i en stekpanna som inte ska behöva slängas om ett år igen. Vi har inte haft några bra erfarenheter. Nu längtar vi efter att kunna steka allt i vår nya De Buyer som man får använda metallredskap i. (Jag provstekte två ägg. De blev mycket goda, men inte vet jag om det var stekpannans förtjänst, hehe.)

Äldsta dottern älskar Doctor Who och Sherlock Holmes. Just nu pågår Comic Con Salt Lake City, ett event som besöks av många tusen människor från när och fjärran. Många av dem är utklädda till sina idoler eller någon kul figur i någon av de filmer eller tv-serier som de följer. Skådespelare besöker eventet och tar betalt för att skriva autografer och vara med på kort tillsammans med besökarna. Allt detta är helt förvirrande för mig, men som tur var ville min kompis gå och hon tog med sig dottern. Idag fick de stå tre timmar i kö för att få ett armband och pass för att kunna gå fritt inom området i morgon och på lördag. Jag hoppas det är värt det!

Dottern var utklädd till en väldigt söt Tardis, the Doctor’s blå telefonkiosk som är större på insidan.

Kvällen avslutades med tacosoppa, glutenfritt bröd och vår to-die-for chokladkaka tillsammans med min promenadkompis och hennes familj. Vi har tänkt bjuda hem dem i 1,5 år, men det har alltid kommit något i vägen då vi har försökt. Skam den som ger sig och nu blev det ju faktiskt av!

För övrigt kom ett gäng trädgårdsmästare hem till oss och började fixa till i vår vildvuxna trädgård. All kärlek till våra fina kompisar som kom på den bästa presenten någonsin för att jag hade fotat dem och deras familj då vi var hemma i Sverige. Jag nästan grät, av lycka naturligtvis, då jag kom ut och såg hur fint det blivit. Rätt redskap, kunskap och erfarenhet kan man komma rätt långt med.

Ditten och Datten

Vacker dotter.

3 september, 2014 2 kommentarer

Styling fixad av storasyster.

Ditten och Datten

Hur var din helg?

25 augusti, 2014 2 kommentarer

Vår helg svischade förbi som i ett nafs. Gör de inte alltid det, helgerna? Gårdagen gick åt till att fixa, fixa och fixa. Yngsta dottern satte igång med sina ridlektioner igen, men vi andra fixade i trädgården, städade (alltså, jag och maken har inte samma syn på vad som är en ”okej” smärtgräns för hur sunkigt man kan ha det omkring sig) och körde ärenden. På kvällen kom våra kompisar/självvalda familj och åt middag och pratade. Döttrarna i den familjen, våra tjejer och jag åkte till Macy’s för att leta fynd på 25% på rea-ställen. E hittade träningsbyxor och två jättesnygga och praktiska träningströjor till gympan. Förresten, roligaste skolpapperet vi skulle skriva på för den klassen: ”Booties and shoulders will be shaking”. Hahahahaha! Vi var alltså tvungna att skriva på att vi som föräldrar gick med på att zumbaeleverna skakar på rumpan och axlarna. Jag fnissar fortfarande åt det. Welcome to Utah, guys!

Det myckna åskandet fortsätter! Så här såg himmelen ut precis innan solen gick ner tidigare i kväll. (Solen går alltså ner nedanför bergen borta i väster, men solnedgångsljuset brukar speglas i ”våra” berg precis som här.) Jag vet att jag säger det ofta, men jag älskar verkligen bergen.

← Föregående 1 … 70 71 72 73 74 … 98 Nästa →