Ibland blir det bara så. Hoppas att du gillar att vara med dina familjemedlemmar du också. (Ursäkta alla som inte är med på bilderna men som finns i mitt hjärta.)
Lördagskonsert.
Mer musik till folket! Fler överraskningar till barnen! De gillar den lokala a capella-gruppen BYU Vocal Point, så jag och K hade fixat överraskningsbiljetter till dagens konsert i Provo.
Hela familjen fick några trevliga timmar tillsammans och jag kan konstatera att jag gillar att vi har tagit oss tid att göra fler roliga saker den här hösten. Det är lite klurigt ibland att hitta sådant som alla vill göra, men just musik brukar funka oavsett genre. Jag är glad över att småglinen uppfostrats i en bred musiksmak och att de också uppskattar så många olika slags musik! Så länge jag slipper höra Eminem hemma är jag rätt nöjd. (Till hans försvar kan sägas att det finns ett par låtar som jag kan tänka mig att spela. Alla har något gott i sig.)
Yngsta dottern fick en tjusig frisyr. Ibland är det roligt att göra något lite mer avancerat, men det händer inte så ofta nu när barnen är äldre. Jag får väl passa på medan de bor hemma!
Jättelångt inlägg om advent och bak och sånt.
E och jag har provklätt en av stolarna för att se om tyget håller. Vi gillar den glada känslan!
Adventsstjärnan är uppe, julstjärnan står på bordet och vi har bytt ut soffbordslitteraturen till böcker med jultema.
Mormor Britta är med oss varje dag, men särskilt när vi adventspyntar varje år och vår förlovningspresent kommer upp på väggen.
Grenen har fått ny klädsel med halmdekorationer och fått sällskap av den gamle tomten.
Det blev test av nytt lussebullsrecept idag. Visst var bullarna goda, men nästa gång tar jag hjälp av Vår Kokbok igen.
Nytt lussebullsrecept
1 pkt jäst löses i
3 dl 37° mjölk
och körs tillsammans på medelhastighet i assistent med
400 g vetemjöl special
150 g socker
Plasta och låt jäsa i 30-40 minuter.
Mortla 1 g saffran med lite socker och häll tillsammans med vaniljpulver från en stång i
3 dl mjölk som ljummas till 37°.
Häll saffransmjölken i den jästa grunddegen tillsammans med
150 g socker
12 g salt
250 g rumstempererat smör
900 g vetemjöl special
och kör i assistent i 8-10 minuter.
Jäs gärna plastad i kylskåp över natten.
Ta ut degen 1 h innan den ska bakas ut. (Degen känns som lera.)
Dela i 50 g-bitar och baka ut till lussekatter.
Jäs i 10 minuter.
Pensla med 1 ägg+1 msk vatten hopvispat.
Grädda i 220° 8-10 minuter (jag fick ta ett par minuter extra i vår ugn).
Rufsige sonen var en utmärkt sockerbagare. Ja, eller lussebagare kanske är mer rätt benämning.
Någon stackare måste ju provsmaka då man har testat nytt recept och allt!
Mums, mums. Det här tycker jag är så fantastiskt gott!
Förra årets socksnögubbar har fått sällskap av en virkad kusin som yngsta dottern gjort på sin virkkurs. Gulligt!
Även om det är lov behöver man öva på pianoläxan varje dag.
Äldsta dottern håller på med nästa syprojekt. Den här gången är målet att få till ett par prickiga byxor.
Vår grannfru/min vän har norskt blod i sig och då ett av hennes stora intressen är Skandinavien och hon känner vår bästa vän från Palo Alto så var det extra roligt att det var just hon och hennes familj som flyttade in i vårt grannhus förra året. Hela familjen är supertrevlig och jag är så glad att de bor här!
Idag hade M bjudit in folk från sin norskkurs och oss till adventsbak. Tanken var att vi skulle göra sju sorters kakor, men det blev ”bara” sex till slut.
Som du ser var ingen direkt ledsen över att det saknades en sort. Godast av alla var rånen som vi fyllde med grädde och hjortronsylt och så klenärterna! Jag kastades många år tillbaka i tiden till min egen mormor och farmor som båda var jätteduktiga i köket och det kan hända att jag fällde en och annan nostalgitår…
Dagens bästa, och enda, fotobomb. 🙂
Vi har haft världens bästa Thanksgivinglov och jag är synnerligen tacksam över mitt här och nu. I morgon åker jag, maken och äldsta dottern på Messias sing-along vilket jag ser mycket fram emot. Sista gången jag var på en var för många år sedan i Storkyrkan och det jag kommer ihåg bäst från den kvällen var att Lill Lindfors skred in sist av alla i publiken och att hon hade på sig en stor päls. Vet inte vad det säger om mig, men rent musikaliskt kommer jag inte ihåg att det var storslaget på något vis. Jag var väl förblindad av pälsen…
Det var onekligen väldigt roligt när…
… jag vet faktiskt inte. Jag ville skriva något jätteroligt här, men somligt passar sig inte i bloggform och annat blir inte så roligt när jag skriver det. Roligt kan vara roligt som i lite lagom skoj, det kan vara så tokigt så man ligger dubbelvikt och håller på att kissa ner sig, det kan vara mysigt som att man är glad över att någon har hittat sin drömpartner, det kan vara roligt som att man fnissar lite bakom en servett så att ingen ska se något… Det kan helt enkelt tolkas på så många olika sätt. Jag får nog återkomma till det här inlägget.
Tacksamhetslista 29 november 2014
nu närmar jag mig min tacksamma månads slut och jag känner att det har varit lika bra för min själ som förra året då jag gjorde samma sak
vi har hamnat bland underbara grannar som lyfter mig och min familj på olika plan
det är så adventsfint här hemma (förvisso inte utan en del hårt arbete)
Scandinavian Cookie Bake-Off hos grannarna hela eftermiddagen resulterade i rån med grädde och hjortronsylt, klenärter, norska mandelmusslor utan mandel, smördegskakor, pepparkakor och peppernøtter – nyttigt för själen (?!?!?!)
levande ljus
apelsinjuice med mycket fruktkött
familjen, alltså, familjen
julkorten är färdiga att adresseras och skickas
omklädning av köksstolar påbörjad
5 saker jag blir glad av i vardagen.
Ja, nu är det ju inte jag som har bestämt mina bloggtitlar för november själv, men nog tycker jag det är lite märkligt att sitta här och vara glad över vardagsglädjor när jag har fullt upp med att njuta av helgen! Hm.
- tidiga morgnar med en varm kopp örtte (lika mysigt varje gång)
- ett yogapass
- levande ljus (många)
- familjemiddag
- en varm säng i ett svalt sovrum
Jag hade kommit på fler om jag hade fortsatt. Det var visst inte så svårt, särskilt inte eftersom jag redan har rätt frekvens inställd i hjärnan nu under mina trettio tacksamma dagar!
Idag hann jag ligga i Lalaland rätt länge och njuta av att jag inte behövde stiga upp, men jag steg ändå upp förhållandevis tidigt med tanke på att det var lördag. Jag och äldsta dottern hade nämligen bestämt oss för att åka till Jo-Ann och handla tyger till köksstolarna och pianopallen innan alla tygtokiga damer skulle göra väntetiden vid klippdisken till en plåga framåt eftermiddagen, särskilt idag då man fick 25% rabatt på allt inklusive reagrejerna. Vi strosade omkring länge och väl, tittade på fina mönster (E ska ge sig på ett nytt klädsömnadsprojekt och försökte hitta det mest perfekta), körde igenom alla julgrejerna med ett halvt öga öppet (jag vet, det är första advent om två veckor) och hittade både ett och två fynd.
Vi har beställt en häftapparat som kostar mindre och har fått mycket bättre betyg än den bästa de hade på Lowe’s, så själva omklädningsprocessen får vänta tills mitten av veckan, men här får en du känsla av hur det färdiga resultatet kan bli:
Jag trodde jag skulle kunna visa en vacker snöbild här från trädgården också, men den enda snö jag kan se ligger uppe på bergstopparna. Alltså, jag inte inte ledsen för det, men när man förberett sig i en hel vecka på oväder och det enda som händer är att man fryser om näsan när man är ute så blir det något av ett antiklimax.
Så. Nu ska jag och yngsta stjärnan laga kåldolmar. Önska lycka till! Kålhuvudet verkar lite skabbigt.
Tacksamhetslista 15 november 2014
varm vetepåse (Tack V, du är alltid med mig, vareviga vinterdag tills den där påsen från Hemtex går sönder. Hoppas att det aldrig händer)
tonåriga barn (idag står det på den här listan)
en ingenjörstänkande make som kan lösa till synes omöjliga uppgifter
granatäpplen
husmanskost
roliga jobbuppdrag
Netflix
bergen
nytvättade golv
Karlskrona.
Min svägerska är en fantastisk fotograf. Jag har haft äran att få följa hennes utveckling från att hon tyckte det var kul att ta bilder till att hon idag jobbar deltid som proffsfotograf vid sidan av sin översättarbyrå. Nu har hon startat (?) en Karlskronablogg med fotografier från min gamla hemstad. Kika gärna in om du vill bli upplyft av något riktigt vackert.
Fotograf: Karin Enge Vivar, Karlskrona
Sista höstlovsdagen.
Idag har vi varvat nytta med nöje, men mest har det blivit av det senare. Sovmorgon, sticka, virka och köpelunch. Många timmar i bokhandel, på konstmuseum och i museibutik. Flera avsnitt av den första teveserie som alla tre tonåringarna uppskattar sedan Bolibompas dagar. Uppdatering av iFånens operativsystem eller program eller vad det kan tänkas kallas. Provsmakning av lite speciell läsk, sådan där på flaska. Sådan läskeblask som inte innehåller en enda konstig ingrediens (mer än sockret då).
För mig själv blev det dessutom dryga timmen i yogastudion tillsammans med den väl sammansvetsade grupp jag brukar stretcha med på måndagar och onsdagar. De där timmarna är verkligen som balsam för både kropp och själ!
Dagens näst bästa nyhet var att yogastudions ägare och tillika min goda vän idag fick komma hem efter sin operation hela åtta dagar tidigare än beräknat. Hon slår gång på gång alla med häpnad. De skulle göra en hysterektomi + ta bort lite mer, men behövde bara ta bort äggstockar, övre delen av livmodern och en bit av tarmen. Det var underbart att höra detta.
Dagens allra bästa nyhet vill jag inte berätta om här då det tillhör den privata sfären, men det är något som gör mig fullkomligt lycklig och tacksam!
Höstpromenad och trädgårdsarbete.
Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.
Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.
Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.
Vackert!
Äldsta dottern sjunger melodin i denna vackra, svenska folksång. Det är fem år sedan och det känns som en hel livstid bort… Adolf Fredriks Musikklasser gav oss många fina musikupplevelser tillsammans med barnen. Det är lätt att bli lite nostalgisk ibland.
Glen Campbell är en musiker som har gjort många fina insatser. Sedan många år lider han av Alzheimers, men innan han blev riktigt sjuk spelade han in denna vackra sång. Videoklippen hans musikförlag lagt till sången fick mig att gråta.
Trevlig helg!
Uppdatering: Dottern lät meddela att hon sjöng förstasopran i första versen men att hon sedan tog över andrasopran i vers två. Rätt ska vara rätt!
God morgon och sov gott.
Glad lördag! Idag ska jag vårda min själ, städa toaletter, skriva brev och umgås med min familj. Jag önskar dig allt som är gott och vackert. Idag var en sådan dag då jag önskade att jag kunde vara på några olika platser samtidigt och att jag också skulle kunna hjälpa där det idag är omöjligt.
Grannarna mitt över gatan är ett yngre par som har en perfekt trädgård som mannen sköter klanderfritt. I lördags fick de en liten flicka som fick förlösas med akut kejsarsnitt efter många timmars värkarbete. Jag var över tidigare i kväll med middag och nybakat bröd och så en liten GAP-present i den mest amerikanska av alla presentförpackningar, papperspåsen med silkespapper… Den nyblivna pappan kom ut på trappan då mamman ville mata sin lilla i lugn och ro. Han tog emot kassarna jag hade med mig och jag sa åt honom att allt inte alltid är så rosalulligt som det ibland låter då man talar om små bebisar. Jag berättade att jag bodde ca en minuts promenad bort, att det inte finns något problem som är för litet då man är nyblivna föräldrar och att jag är rätt bra på bebismassage. Då började han plötsligt prata och fråga en massa. Jag hoppas att han och hans fru vågar fråga. Man ska inte behöva bära allt jobbigt själv.
Snart är det dags för en ny liten systerdotter att titta ut från sin mammas mage. Jag är så ledsen att jag inte kan vara där lika mycket som jag var där för hennes storasyskon, men vad gör man? Vi har fortfarande inte träffat makens två systerdöttrar i Sydney och den äldsta går mot tre år nu. 🙁 Internationellt öppna gränser i all ära, men när det gäller familj och långa avstånd är det inte jätteroligt… Heja Skype och FaceTime! Det gör åtminstone det sociala livet lite lättare att upprätthålla även om man flyttar över halva jorden.