Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Maken föreslog att vi skulle träffas i parken som ligger halvvägs mellan vårt hus och hans jobb eftersom alla barn hade hemstuderingsdag idag. Vi fixade sushi från Harmons, jordgubbar och sprutgrädde och hade en härlig timme tillsammans. Det är rätt läckert att sitta ute i 20° värme den 30 mars och titta på snötäckta bergstoppar!
Idag har vi firat maken hela långa dagen. Ja, egentligen blev han väl mest firad väldigt tidigt för att äldsta dottern skulle hinna med uppvaktningen innan hon gick till skolan och efter att ha kommit hem från jobbet. Genus är så känsligt nu för tiden, men här är det tonårsdöttrarna som håller koll på traditioner och firande och presenter och sådär. (Ja, och tanten också.) Frukosten var välplanerad och bland presenterna kunde man hitta saker från önskelistan och ”hemgjorda grejer” eftersom sådana uppskattas väldigt mycket.
Vår frukostbricka ser alltid likadan ut. Födelsedagsduk, flagga, prinsessbakelse och födelsedagsänglaspel. Snart börjar väl ungdomarna flytta ut, så kanske är det dags att fixa dem varsin egen födelsedagsduk? Den vi har broderade jag själv och den tog ett tag att få färdig, men jag kanske kan se till att ge mig på en lite enklare modell om jag ska fixa tre till.
Morgonfrissa gör väl ingenting då man fångar ett sådant fint ögonblick? Nu är K riktigt hipster med sitt läderhalsband tillverkat av yngsta dottern.
Är det dags för medelåldern nu? 45 år. Åldersgränsen verkar vara väldigt flytande… Kanske är det närvaron av hemmavarande barn som bestämmer när man ska anse sig vara medelålders? Sonen konstaterade idag att pappa kanske levt halva sitt liv. Det förpliktigar lite grand. Hur tar man bäst tillvara på tiden? Vad är viktigt och vad kan man skippa? Har man blivit publicerad i ”Vita kränkta män” så är kanske lyckan gjord? Själv tycker jag att det är intressant att lyssna på Misespoddarna som K och hans kompanjoner bjuder på ett par, tre gånger i månaden . De är otroligt pålästa och diskuterar ofta ämnen ur ett perspektiv som kanske är främmande för alla som mest är vana vid DNs och Aftonbladets tolkningar av nutiden. Är det något jag beundrar hos min man så är det hans hängivenhet! Jag behöver bli bättre på att få tummen ur helt enkelt…
Efter vår smarriga fonduemiddag med oxfilé, klyftpotatis, panerad mozzarella, grönsaker och julmust (fråga inte…) blev vi bjudna på glasshak av våra härliga grannar och vänner. Trevlig överraskning och extra roligt att hinna prata lite ordentligt eftersom frun har behandlats för cancer under ett halvår och i princip först nu har fått börja träffa folk igen och mannen precis börjat repa sig från svår hjärtsvikt. Livet, alltså. Inte bara jobbigt och eländigt utan också hoppfullt och spännande. Se bara själv:
En av alla marsfödelsedagar tillhör min lillasyster. Jag är så glad och tacksam över allt som hon lär mig. Inte sällan är det jag som känner mig som lillasystern… Jag önskar att jag hade mer av hennes driv! Hon lämnar ingenting till slumpen, den saken är säker. Idag firade hon sin födelsedag genom att göra något av det roligaste hon vet, nämligen att gå på loppis. Det var hennes födelsedag, eller hur? Gissa vem hon köpte presenter till? Inte var det bara till sig själv i alla fall. Tack M! Jag älskar dig. Grattis!
När E sjöng solo på IKEAs lussefirande kom en kvinna fram till henne och frågade om hon skulle kunna tänka sig att sjunga på hennes mammas 70-årsfirande i mars. På fredag är det dags för denna fest och idag var jag och E på plats för ett genrep tillsammans med några av de andra som ska vara med. Kvinnan som fyller år fyller 70 år på jorden, men samtidigt vill hon fira sina 50 år i USA. Hon har genom åren komponerat en rad vackra och mycket svenskklingande melodier som också har fått text av henne och hennes syster. På fredag ska hennes vänner få följa med på en musikalisk kavalkad genom emigration, längtan, stolthet, drömmar och någonstans landar det i ett accepterande av att ha två länder i sitt hjärta. Jag skulle bara kompa E till hennes solostycken, men nu kommer vi att hjälpa till med lite körsång och fiolspel också. Det blir roligt det här!
Samtidigt som jag och E var i Holladay och repeterade var det dags för sonen att uppträda med slagverkskvartetten han är med i på Utah Day of Percussion. Framträdandet gick jättebra och både maken och sonen hade chans att lyssna på några riktiga proffs som var där. Det där med att förfina en konst… Ständigt återkommer jag till att fråga mig själv hur vist jag fördelar min tid. I morgon är en annan dag och det är nog lika bra det. Nu ska jag i alla fall sova. Det sägs att det är en aktivitet som inte är helt oviktig för ett balanserat liv.
Och för dig som känner att plånboken ekar tom så kanske den här listan kan inspirera! Apropå ingenting, alltså.
Jag hatar cancer. Jag ogillar att hata, så jag försöker fokusera på att hoppas istället. Mamma hade dåliga njurvärden i torsdags och lades in för observation på fredag morgon. Som av ett mirakel hade de dåliga värdena halverats, mamma fick åka hem och fira helg och cellgiftsbehandling nummer två drar igång på måndag. Hata, hoppas. Hoppas, hata. Knöliga och ledsna hjärtan. En dag i taget. Samla glädjor. Njut av stunden. Lyssna. Hjälp där du kan, förstå dina begränsningar. Alla pusselbitar passar inte i samma pussel.
I går hade jag och tjejerna ”tjejdag”. Det blev nästan löjligt ”tjejigt”, men väldigt trevligt. S och jag fixade naglarna och har nu båda glittriga sådana. S har haft problem med nagelband som växer upp på nageln och rafsiga hudfnasor som dras bort och gör ont. Vi gjorde helt enkelt något åt det problemet och om nu den unga damen kan komma ihåg att smörja in sina händer lite mer ofta så blir det nog bra. Vi hämtade upp E efter skolan och åkte upp till biosalongen som ligger någon kilometer från vårt hus. Det var dags för premiär för Cinderella och ingen av oss var missnöjd trots väldigt olika biosmak. Allra sötast var Lily James som spelar Askungen själv. Hon sjöng ”Lavender’s green diddle-diddle, lavender’s blue…” så jag fällde en tår. Jag blir alltid lika förvånad över skådespelare som har väldigt bra röster. Cupcakes från The Sweet Tooth Fairy blev pricken över i:et tillsammans med det strålande vackra vädret.
Lamb of God. För andra året i rad blev vi inbjudna till denna fantastiska konsert. Det var bara det att det lät dubbelt så bra i Orems katolska katedral än i aulan vi var i förra året. Vilken akustik! Vilka solister! Wow. Imponerande praktverk. Jag längtar redan till nästa år.
Snart är det påsk igen. Idag bestämde jag att det var dags att rota lite i påsklådan och då åkte de vackra ankäggen från förra året fram. Perfekt till ljusgrenen! Jag är så tacksam över att vi tog äggen tillvara då vi hade två ankor och då de båda värpte. Numera får vi hålla tillgodo med äggen från de två hönorna Jaja och Jezebel…
Vårprakt från trädgården! Fotot är uselt, men tanken är god. Jag får göra ett nytt försök i morgon då pingstliljorna slagit ut lite mer.
Jag tog ett par bilder på 16-åringen i det vackra ljuset vid fönstret. Sötnosen. Det är kul med kopparfärgat hår!
Dagens bästa nyhet? S har äntligen fått/köpt en cykel! Efter letande på nätet, i cykelbutik, i cykelsecondhandbutik och i diverse varuhus är hon nu stolt ägare till en pistagegrön damcykel utan växlar, med stadig ram och skön sadel. Halva cykeln bekostade hon själv, resten stod den snälla pappan för.
Har du sett stoltare cykelägare?
Nu börjar det… Nu börjar det!
Den skäggige mannen (OBS! Inte att förväxla med en viss HH.) följde med mig ut på promenad. Det är speciellt att möta våren i naturen även om det bara är på välkända vägar runt hemtrakterna. Det händer nya grejer varje dag!
Mars är en lång rad av födelsedagar i vår familj. Idag fyller till exempel en av mina systrar 35 år. Det känns lite konstigt, för hon var alltid ”min” bebis. Får man en lillasyster när man är tio år är det lätt hänt. Jag bytte blöjor, vispade välling, skrämde så jag skulle få långa och hårda kramar (fråga inte, jag tror att hon har repat sig), flätade, klädde ut och lekte ”mamma, pappa, barn” där jag ständigt var den ömma modern och hon alltid var mitt barn. Ja, och jag hette Elisabeth, för det tyckte jag var väldigt mycket mer glamouröst än Monica.
Idag firade jag och de två ungdomar som var hemma syster/moster med en riktig lyxfrukostsmoothie. Apelsin, lime, banan, hallon och mango… Hade det varit hennes frukost hade hon fått en nybakad fralla med pålägg också, men nu får tanken räcka. Grattis hördu! Hoppas att Teneriffas sol värmer din vinterfrusna själ.
En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!
Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!
… börjar min mammas cellgiftsbehandling. Det finns väl inte så mycket roligt att säga om den, men mamma är en fighter och har kämpat på genom alla bulor och gropar i vägen så här långt! Det kommer att bli många jobbiga dagar under de närmaste månaderna, men när jag sa adjö till mina föräldrar kände jag mig inte rädd eller förtvivlad. Tvärtom. Jag har väl aldrig sett på maken då det gäller alla fantastiska brev, meddelande, vykort och presenter mamma har fått sedan hon fick reda på att hon är sjuk. Den kärlek som hon bärs av är fantastisk. Tillsammans med naturen hon omgivs av i vardagen tror jag att hon får den kraft som behövs för att orka.
Här kommer nu en Sturkö overload för dig som eventuellt har missat hur otroligt vackert det är på min sommarö. (Till dig V, du som har blivit lite blind för det som funnits framför dina ögon i alla år. Visst är det lite makalöst?)
Jag är som du väl förstått vid det här laget väldigt familjekär. Det är trist att missa syskonbarnens framfart i livet, men när möjlighet finns att träffas blir det så mycket roligare! Eftersom mitt och Ss plan skulle gå redan 6.55 på morgonen passade vi på att åka ner till Malmö dagen innan för att hinna umgås lite med bror, svägerska och brorsdotter. Mysigt! De har köpt ny lägenhet och är så duktiga på allt det praktiska. Nu hann vi se lite av det färdigrenoverade och lite av det som komma skall. Det kommer att bli så fint! Jag kan säga att jag blängde lite extra på heltäckningsmattorna här då jag kom hem. Ren avundsjuka! 😀 (Stackars lilla L var väldigt förkyld vilket kanske syns på det nedersta fotot. Lika söt och rolig som vanligt dock!)
