En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!
Fotobomb del två.
Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!
Den här veckan…
… börjar min mammas cellgiftsbehandling. Det finns väl inte så mycket roligt att säga om den, men mamma är en fighter och har kämpat på genom alla bulor och gropar i vägen så här långt! Det kommer att bli många jobbiga dagar under de närmaste månaderna, men när jag sa adjö till mina föräldrar kände jag mig inte rädd eller förtvivlad. Tvärtom. Jag har väl aldrig sett på maken då det gäller alla fantastiska brev, meddelande, vykort och presenter mamma har fått sedan hon fick reda på att hon är sjuk. Den kärlek som hon bärs av är fantastisk. Tillsammans med naturen hon omgivs av i vardagen tror jag att hon får den kraft som behövs för att orka.
Här kommer nu en Sturkö overload för dig som eventuellt har missat hur otroligt vackert det är på min sommarö. (Till dig V, du som har blivit lite blind för det som funnits framför dina ögon i alla år. Visst är det lite makalöst?)
Fina.
Jag är som du väl förstått vid det här laget väldigt familjekär. Det är trist att missa syskonbarnens framfart i livet, men när möjlighet finns att träffas blir det så mycket roligare! Eftersom mitt och Ss plan skulle gå redan 6.55 på morgonen passade vi på att åka ner till Malmö dagen innan för att hinna umgås lite med bror, svägerska och brorsdotter. Mysigt! De har köpt ny lägenhet och är så duktiga på allt det praktiska. Nu hann vi se lite av det färdigrenoverade och lite av det som komma skall. Det kommer att bli så fint! Jag kan säga att jag blängde lite extra på heltäckningsmattorna här då jag kom hem. Ren avundsjuka! 😀 (Stackars lilla L var väldigt förkyld vilket kanske syns på det nedersta fotot. Lika söt och rolig som vanligt dock!)
Bloggen har legat nere.
Det är inte så att bloggen kraschade ner i Atlanten på väg över även om man skulle kunna tro det. Webbhotellet jag anlitar är billigt och opålitligt, men tre dagar utan att komma åt min hemsida har jag aldrig upplevt förut. Nåja. Jag har i alla fall haft tid att återanpassa mig, mysa med familjen, sakna Sverige lite mer, glädjas åt att hönorna börjat värpa båda två, spela spel med våra vänner, dela ut tidningar och saltlakrits till desperata medmänniskor och faktiskt en del annat också.
Hemma-hemma bra, men hemma bäst? Ibland känns avståndet mellan Sverige och Utah lite väl långt helt enkelt.
Bu.
Usch, vilka tråkiga blogginlägg det blir när jag inte kan ladda upp några foton från kameran och telefonfotona är så dåliga… Eller är det mitt totala fokus på familjelivet som faktiskt är rätt ointressant för de flesta andra?
Efter två långa vårddagar behövde mamma vila, så jag och yngsta dottern ägnade mest hela dagen åt att utföra Viktiga Ärenden. Vi gick till Handelsbanken för att undra varför sonen fått fyra bankkort på ett halvår. Vi köpte ett par t-shirts på H&M, lite smått och gott på TGR, godis på Hemmakväll, nyttigheter på Apoteket, smörgåsingredienser på ICA Maxi och blommor på BlomsterLandet. Vi hann även med ett besök på några timmar hos Fars kusin som ligger på sjukhus för utredning av vad som kan tänkas vara fel. Jag klippte till honom, fast det var inte så läskigt som det låter. Jag fick manövrera en klippmaskin och en sax runt katetrar, droppmaskiner, teveapparater, rumsavdelare, rullator och allt annat som ska få plats i ett minimalt rum för två patienter. Jag ska väl vara glad för Rs skull. I korridoren låg nämligen två andra patienter bakom varsin skärm och R berättade att han hade fått sova i matsalen de första nätterna. Väl hemma igen vilade vi en stund, men sedan var det dags att laga middag och förbereda morgondagens smörgåstårta. Ja, för är det Alla Hjärtans Dag ska man väl fira med folk man älskar? I morgon kommer således min bror och hans familj och om alla är friska kommer förhoppningsvis min syster med familj också.
Gillar du smörgåstårta? Jag tycker alltid det låter lite småotäckt då jag läser recept, men resultatet blir faktiskt strålande gott. Hemligheten är att använda bra ingredienser, montera själva smörgåsbasen dagen innan så brödet hinner dra åt sig smak och klä tårtan med ett överdåd av förslagsvis handskalade räkor och rökt lax. Tomater, persilja, vindruvor och sådana där nyttiga grejer går också bra, men dem sätter man där det finns plats. Räkor och lax går först. Alltid. Rullade ostskivor verkar vara obligatoriskt, men jag vet inte jag. Vi får se vilket humör jag är på i morgon!
Äldsta dotterns hudbesvär har blivit lite mindre besvärande sedan i går. Helst vill jag ju att hon ska berätta att allt som av ett mirakel blåst bort, men det har inte hänt än. Kanske när jag vaknar i morgon bitti? Nu ska jag nämligen lägga mig och vila bort dagens stress och drömma om allt vackert i världen. Hoppas att din Alla Hjärtans Dag blir strålande oavsett hur livet ser ut.
Framsteg och nässelfeber.
Nu har jag varit i Sverige i en vecka. Jag är så glad att jag kunde komma hit! Jag älskar att kunna vara hemma hos mina föräldrar och hjälpa dem med allt praktiskt som inte riktigt orkas med då de har fullt upp att få sina kroppar att läka igen. Samtidigt är det svårt att se sina föräldrar tyngas av att kropp och själ inte riktigt samarbetar.
Idag åkte jag med mamma till Lunds lasarett då deras onkologer är bättre rustade till att avläsa alla data och ta beslut om hur man bäst behandlar henne klart efter operationen. Min sjuksysterbror följde med henne in till läkaren för att erbjuda ett par extra öron och lite kunskapsstöd. Både han och mamma kände stor tillit och doktorn gav flera indikationer på att behandlingen verkligen går åt rätt håll. Det kändes så skönt att höra!
Efter läkarbesöket blev det lunch inne i Lunds Saluhall tillsammans med bror och svägerska. Trevlig samvaro och god mat ger alltid ny energi. Lund är en fantastiskt trevlig stad, men till och med min ambulansförare till bror svor tyst över hur omöjligt att ta sig fram med bil. Tur att jag slapp köra! Trots att jag gillar att köra bil är enkelriktade gator och cykelvägar inte mina bästa vänner då jag ska ta mig fram i trafiken. Jag gissar att de som bor i Lund klarar sig bra med apostlahästar och cykel.
Yngsta dottern har blivit bortskämd av diverse släktingar under de här dagarna. Karlskrona är en toppenstad på det viset! Här finns väldigt många av alla vi bryr oss lite extra om. Äldsta dottern är ju kvar i USA och det var inte fullt lika toppen just idag då hon var tvungen att uppsöka en hudspecialist. Hon har klåda och utslag som spridit sig snabbt över nästan hela kroppen. Förhoppningsvis är det nässelfeber som läkaren trodde. Skulle det visa sig att sprutan och tabletterna han skrev ut till henne inte hjälper inom en vecka ska hon få göra allergitest. Som sagt. Att stå med fötterna i två olika länder suger ibland. Jag får vara tacksam över att tekniken åtminstone får oss att kännas lite närmare varandra då det kniper. Over and out.
Hej då!
Nu åker jag och yngsta dottern till Sverige. Vi får väl se om jag får möjlighet att blogga därifrån. Iiiiiih! (Det sista var lite resfeber.) Tjingeling!
Dan före dan före flygaredan.
Idag kom en fin överraskning i posten. I en träask, som gamla cigarraskar, låg en hel massa fin och god choklad. (Jo, vi har redan hunnit smaka några olika.) Tack fina extrasyster. Jag är så glad över att vi har dig i vår familj! Att bli omhändertagen på olika vis när livet känns tungt gör allt lite lättare.
I går passade vi på att fira måndag genom att testa fritösen maken fick i jobbets White Elephant-lek i julas. Den visade sig fungera alldeles utmärkt och jag kan lova att detta inte var sista gången vi friterade! Vi hade lite oxfilé i frysen, panerade god ost som smälter bra och så ugnsbakade vi paprika, mild vit lök, broccoli och champinjoner till. Åh, så gott det var!
Efterrätt blev det också. Saffransinlagda päron och persikor från egna trädgården. Jag vill inte göra dig avundsjuk, men det var precis hur gott som helst.
Så här blev resultatet efter frisörbesöket. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag en morf mellan min äldste lillebror och min syster i Skottland. Ja, med en brun peruk och lite extra padding på diverse ställen förstås.
Tillbaka till Sweden.
Om två veckor är det dags. Då får jag träffa några av de här galningarna och hjärtana.
Den galnaste av dem alla är dessvärre hemma i Skottland, men det är bara att plocka fram detta foto för att känna mig nära henne.
Hennes tunga ser frisk ut, eller vad säger du? Ögonfransarna har jag alltid varit avis på och mascaran hon använder på detta kort ger precis den effekt jag önskar. Tyvärr är Revlon Bold Lacquer helt fel och ligger nu i soptunnan:
Något som är helt rätt däremot är att bjuda på fika. Grannen kom över på te och våra favoriter, glutenfria muffins med chocolate chips i. Vi pratade om högt och lågt i flera timmar tills det var dags att åka till ridskola och slagverkslektioner. (Ja, ungdomarna fick sköta skolan själv en stund, men det verkar ha gått bra.)
















































