Alltså, jag hittade följande kort då jag rensade vidare (håller bl a på att förbereda ett mastodontinlägg om Utahs helt fantastiska berg, du får stå ut med en massa tillbakablickar under några dagar framåt) och tänkte att det var något av det gulligaste jag sett sedan jag fick själva kortet i min hand. Idag väljer jag att fira att jag lever och är här, att jag kan känna tacksamhet och förundran och att det finns värmekällor under denna kyliga årstid. Och att min kusin fyller femtio.
Översättning till dig som inte kan läsa sjuårsengelska: Congratulations for living 43 lives. Happy birthday Monna.
Planttanter gillar SMHI-appen. Eller, den har en viss dragningskraft då dagarna gärna får planeras i samarbete med dess förutsägelser. Beroendet brukar blekna under min odlarvilande period, men när vi skulle upp till Stockholm och hälsa på nya lilla barnbarnet för några veckor sedan kickade mitt intresse för vädret igång igen. Vinterväglag finns det nämligen av olika slag och att köra mitt under en gul eller orange varning känns inte ultimat. Sålunda planerade vi vårt körande och fick till det perfekt, till stor del med hjälp av SMHI:s prognoser.
Igår var det dags för en ny varning. I Skåne skulle det bli orange, vi i Blekinge och Kalmar län fick en gul: varningar för drivsnö och uppmaningar om att stanna oss borta från bilkörning under snöfallet. Det har dånat runt stugknuten och slagit hårda små snöflingor främst mot norrfönstren sedan igår kväll, så det har varit skönt att sitta hemma i stugvärmen med en brasa i kakelugnen och en mysig spelstund. Att sova vid öppet fönster kändes inte det minsta lockande då jag gick och lade mig på spikmattan sent igår kväll. Vi behöver inte ge oss ut om vi inte vill idag, det finns onekligen fördelar med att jobba hemifrån. Nä, jag varvar jobb med att beställa hem årets fröer från Blomsterlandet, halva priset. Min faster ska beställa från Runåbergs fröer, kanske borde jag också göra det? Fröprogrammet gjorde mig modfälld, men också övertygad om att jag kan dra mitt strå till stacken. Vi får se hur det blir!
Det känns som att jag har varit borta i flera månader, men det är bara dryga två veckor. Under den tiden har jag fått chansen att göra en hel del annat än jag vanligtvis gör, haft fem olika jobbkontor (tack och lov för ett flexibelt arbete), hängt med personer jag sällan träffar eller aldrig hade mött förut och haft det jättebra. När jag vaknade i min egen säng imorse blåste det rejält här utanför, men under täcket var det varmt och skönt. Mina gammelvanliga rutiner har jag egentligen inte riktigt haft sedan innan jul pga olika orsaker, men nu var jag sugen på att stiga upp, göra mig en god kopp te och knalla upp för vår knarriga, smala trappa för att sätta mig och blogga. Min arbetshörna stod redo precis som jag hade lämnat den (inklusive ett protokoll från ett möte som jag klämde in precis innan jag åkte vidare från min mellanlandning). Uttrycket ”borta bra, men hemma bäst” – så tacksam jag är för att jag känner så!
Jag tar efter dessa veckor med mig många nya intryck in i januarivardagen. Idag sitter jag här hemma och jobbar igen, men i eftermiddag bryts redan rutinen då det är det dags för begravning för någon som var en viktig del av min barndom. Ibland stannar tiden upp av olika anledningar. Det är lätt att tänka att någon eller något ska fortsätta som de alltid varit för att man själv lämnar för en kortare eller längre stund, men så är det inte alltid. Den påminnelsen tar jag med mig in i denna blåsiga dag och med det önskar jag dig välkommen tillbaka till en av mina viktigaste vardagsrutiner.
Wow, vilken början på bloggåret! Hahaha, här går jag ut med att jag bloggat så regelbundet i snart tjugo år och sedan tar jag en lång paus. Ibland får man göra anpassningar till verkligheten och eftersom det är en verklighet som jag verkligen vill vara en del i får bloggen stå åt sidan i några veckor. Jag har bloggat liiite och gjort några få nedslag i andra bloggares texter, men annars har jag inte varit mycket online. Om en vecka hoppas jag kunna vara tillbaka i gamla rutiner. Det sägs vara bra för kärleken att längta lite, så jag ser fram emot att få uppleva en blogginspirationsboost när jag är tillbaka vid min dator igen. Lev väl, hör du. Ta vara på det goda, det vackra, det fina, det roliga. Det finns så mycket skit som pockar på, så jag tror på att medvetet fylla upp med sådant som bidrar till ljus. Hoppas att du hittar det som får dig att må bra och trevlig helg!
Det går verkligen ingen nöd på mig! Jag roar mig kungligt. Ser lilla Titti ha konversationer med den lilla snögubbe hon och jag fick ihop häromdagen. Och gosar med bebis!!! Lilla Titti har fått en lillasyster och vi är både glada och tacksamma att allt har gått bra.
Alltså, jag kan inte släppa att jag har hållit på att blogga nästan dagligen (med korta uppehåll här och där) i snart tjugo år. I mars är det dags att fira ordentligt, men vad ska jag göra? Så mycket av mina första bloggar handlade om scrapbooking, så jag borde rimligtvis ha med denna hobby som ledde till att jag så småningom bytte jobb. Ett jubileum ska firas med någon specialutgåva, ett smycke eller ett specialskrivet verk. Vad gör man för en blogg? Vad gör bloggen för mig som ju faktiskt hållit den (dem) levande?
Nu håller jag sålunda på att fundera på hur jag vill göra med den där jubileumsdagen. Jag googlade lite, men det blev bara en reklamfest som inte var det minsta inspirerande. Jag hittade Sandra Beijers 20-årsjubileum från i somras, men det var inte heller särskilt inspirerande för mig. Jag har inte följt Sandra, jag har inte följare som Sandra, jag har inte bloggat som Sandra. MEN, kanske kan jag flytta till Paris ett halvår efter mitt tjugoårsjubileum, för det har hon precis gjort. Eller kanske jag planera att göra något stort för mig själv som tack för att jag har bloggarna att gå tillbaka till och återuppleva så mycket fantastiskt, roligt, sorgligt och allt däremellan. Jag kan iallafall tänka mig att fira i en hel vecka som hon gjorde, men jag har ingen aning om vad jag skulle fylla den veckan med. Hon fyllde sin med inlägg om resor och utlandsboende (ja, men där har jag iallafall lite att gå tillbaka till), fest och maskerad (eeeeh, vill du se bilder från varje midsommar i Bredavik sedan tidernas begynnelse?), kläder och stil (nej tack, jag förstår att du inte är intresserad) och så inlägg som läsare minns. Men jag tror inte att mina läsare minns några särskilda inlägg, så den sista går nog bort den också. Ja, men då så. Kanske något med scrapbooking och resor. Eller bara tankar från olika åldrar och olika skeden i livet? Jag fortsätter fundera, har ju några månader dit. Men allvarligt, har du några tips så får du gärna dela med dig!
Det har snöat till och från i flera dygn, men i morse hade det snöat klart. Hela trädgården såg ut som en orörd vinterdröm! Snö upplevs helst i samarbete med barn och med rätt klädsel. Denna morgon hade jag varken det ena eller det andra tillgängligt, men jag fick betvinga oviljan eftersom jag behövde ge de vilda fjäderfäna lite mat. Hönsen vägrar att komma ut ur hönshuset. De ogillar snön starkt, men värper iallafall sina ägg (om än med större mellanrum). Jag förstår dem. Maken har tagit på sig att ombesörja deras vård. Vattnet har alltid frusit på morgonen då vi har haft under nollan ett bra tag, så isklumpen ska stjälpas ut och nytt vatten ska hällas upp innan det är dags för dagens portion med foder. Både Birgit och Jenny mår finfint och kommer alltid glatt och äter, men se snön vägrar de sätta sina små fötter i.
Jag tog de här bilderna för att visa hur mycket snö vi faktiskt fått. Förra vintern fick vi knappt något alls, men vi tar tacksamt emot det som naturen behöver. Jag hade inte ställt undan skottkärran fast jag sagt till mig själv sedan innan jul att göra det, så nu står den (på sidan) utanför sovrumsfönstret och blänger på mig. Alltså, maken hade sina shorts på sig ute för bara några veckor sedan, vi har haft en väldigt mild höst och vinter tills för någon/några veckor sedan.
Jaja, jag fick inte undan resterna av luktärterna som blommade så fint och länge så jag inte ville dra upp dem. Nu står de där som något slags ”jaja, men nu blev det så”-monument. När jag hade tagit detta foto och faktiskt stått där och njutit av den härliga luften och morgonljuset hämtade jag städborsten till fågelmataren. Ut med snö och skräp från golvet! Jag passade på att tömma snö ur jordnötsasken och städa ur den också. Kajorna har tackat och tagit emot hela dagen, detta gav ju dem lite extra käk på marken.
Det blå ljuset – så vackert! Tänk så stilla trädgårdslandet och växthuset ligger. Man ser iallafall de fina grönkålsplantorna, de har verkligen varit till glädje den här vintern. Jag njuter av min planttantssemester och har inte börjat drömma om nya odlingar än. Jag behöver min lilla paus och njuter av att vara extra inomhuspysslig under de här månaderna. Det ska fortsätta vara kallt och vi ska visst få mer snö också. Lika bra att gilla läget! Och det var väldigt skönt då jag tog mig ut en stund idag. Måtte nu bara mördarsniglarna frysa rumpan av sig!
När är julen egentligen slut? I mellandagarna mellan jul och nyår? Trettondagen (imorgon)? Tjugondag Knut (nästa tisdag)? För alla som fortfarande tar in julgranen dagen innan julafton går det säkert bra att dansa ut julen till tjugondagen, men jag känner inte många som numera har kvar granen så länge. Det handlar ju om hur många barr som sitter kvar tänker jag. Många granar huggs i Danmark redan så tidigt som i oktober/november, inte konstigt att folk då tycker att de är färdiga med dem redan precis efter julafton.
Några av våra vänner i USA som numera är skilda lät sin (plast)gran stå kvar in i februari, men klädde om den med hjärtan och blommor för att fira Valentine’s och födelsedagarna i februari. Jag vet inte om jag hade velat ha granen stående så länge, även om vi hade haft ett större hus och därmed inte påverkats lika mycket av en stor gran i vardagsrummet.
Igår tog min jul slut i samband med konserten. Bachs juloratorium, del I, III och V framfördes och det var njutbart att få stå i kören och musicera med vännerna i kören, vår härliga körledare, vår gamla körledare som spelade cembalo och orgel och en fantastisk barockorkester. Maken tyckte att det var väl värt att ta sig ut i snöovädret, svägerskan och svågern hamnade bakom ett par som pratade igenom hela konserten trots att de blev uppmanade att vara tysta och min kompis sa att akustiken ju är lite konstig i Fredrikskyrkan och att det ibland klingar falskt, men att vi är fantastiskt duktiga. Det var alltså lite högt och lågt tänker jag, men hos mig var det bara högt – det var så otroligt roligt! Nu har vi körpaus till slutet av januari eftersom vi har fortsatt repetera som vanligt över jul och nyår.
Idag jobbar jag, men mellan samtalen ska jag plocka bort julen. För som sagt, nu är min jul slut. Ute snöar det dock för fullt, så känslan är snarare den jag vill ha då jag plockar fram grejerna. Jaja, inget att muttra över. Jag är glad för alla snöälskares skull, för att pulkor kommer till användning och snögubbar får komma till liv. Det ser ut att fortsätta snöa och vara kallt ett tag framöver, så vi får iallafall mer riktig vinter nu än förra året då jag tror att vi inte ens lade in snöborsten i bilen. Samma verkar gälla på många ställen runt om i vårt avlånga land. Ut och njut! Eller stanna inne och mys framför brasan, vilket du behagar. Och du som flyttat till varmare breddgrader, idag är dagen då du riktigt kan gotta dig åt att slippa skotta.
Vi fick en så mysig nyårsafton i lugn och ro. Klar himmel så vi kunde se alla andras fyrverkerier. Vi åt gott, spelade spel och tittade på film. Det kändes som helt rätt nivå på aktivitet.
Middagen bestod av entrecote, hasselbackare, vitlökssmör och egen bea, perfekt sista måltid för året. Nu är det dags att dra upp byxorna och möta 2026. Själv började jag det nya året med att gå igenom hela min lista med lösenord, radera somliga inlogg till sådant som jag senast använde i USA för tio år sedan och uppdatera alla svaga/gamla/dåliga lösenord. Det tog nästan fyra timmar. Fett värt ansträngningen! Detta är något jag har vetat att jag borde göra under en alldeles för lång tid, men vem vill utföra sådana tråkiga uppgifter när det finns ett härligt liv att leva?!
Innan jul blev jag utmanad av syrran att ta tag i tre surdegar innan årets slut. Det gjorde jag också och det gav mersmak. Därav lösenordsprojektet i morse. Visst är det härligt att få grejer som ska göras ”någon gång” gjorda?! Nu ska jag sticka klar lilla Tittis andra socka så hon kan få detta par när vi kommer upp för att träffa Lillasyster. Spännande dagar ligger framför oss!
