Ditten och Datten

Gårdagens byte (”haul”).

18 september, 2026 10 kommentarer

I måndags fyllde vår äldsta dotter år och igår fick hon sin födelsedagspresent: upplevelsen ”loppis och lunch”. Jag plockade upp henne och tjejerna så vi skulle komma i tid till öppningen av Pingstkyrkans Second Hand. Programmet vi höll oss till var loppis, lunch, loppis, loppis. Hur håller man en snart treåring och en åttamånaders entusiastiska under nästan fem timmar? Vi kan konstatera att både loppis- och matintresset sträcker sig över tre generationer och upplägget fungerade därför utmärkt. Det var dotterns dag, så jag försökte ta med mig barnen runt på de olika ställena. (Alla platser är inte barnvagnsvänliga, särskilt inte Pingstis. Det känns som att det har blivit trängre där, men beror kanske bara på den nuvarande möbleringen.)

När du tittar på bilden kanske du tänker ”men Monnah, hur tänkte du nu, det där motverkar väl ändå ditt långvariga projekt att rensa ut”. Då tänker du helt rätt. Men bara delvis. Så här resonerade jag och lilla Titti (som också hade haft sitt att önska):

Det är nu i slutet av bukettsäsongen och jag har bara ett fåtal ge bort-vaser kvar. De som står kvar har i princip alla samma problem. De är solitärvaser eller har för vid hals. Jag har inte möjlighet att ge bort hjälpredor som igelkottar att lägga i botten på vaser med de senare och har sällan så mycket blommor att jag kan ge bort riktiga maff-buketter. Här ser du därför ett gäng vaser som alla är jättebra. Små eller mellanstora med hals som har smalare midja. Den mjölkigt vita kanske jag behåller själv, för den tycker jag väldigt mycket om. Den kostade 20 kr, vilket är ett bra pris. Särskilt med tanke på att den verkar komma från den norska versionen av Orrefors eller Kosta, Hadeland. Modellen heter Oase och som jag förstår det tillverkades den på 70- och 80-talen. Den billigaste vasen på bilden kostade 5 kr, den dyraste 20. Bra för ge bort-vaser tycker jag. Den ursöta, bruna gamla medicin- eller gräddflaskan är perfekt till höstbuketter med ringblommor och den gamla karaffen utan lock med riktigt smal hals är också en riktigt perfekt och mångsidig vas. Den höga vasen från IKEA, Rusta och liknande ställen säljs för mellan 50 och 100 kr och brukar kosta runt tian på second hand. Sådana har jag gett bort många. Jättebra till solrosor eller några höga, gracila rosenskäror. Keramikvasen är från Ledja krukmakeri som inte längre finns kvar. Jättesöt till höstbuketter! Den koboltblå vasen med glasfot är kanske omodern, men perfekt i formen och så fin med rätt blommor i. (Vi har en hel del grejer i denna blå färg som är makens favorit.)

Karaffen med gröna glasstänk tyckte jag var så fin att jag ville köpa den till presentlådan trots att den gick på 95 kr. Den visade sig komma från IKEAs Ömsesidig-kollektion från 2023 och kostade då 99 kr. Eh. Kanske samlarobjekt? Eller så får jag helt enkelt återigen får konstatera att värdet i en pryl är det som folk är villiga att betala. Tydligen tyckte både prissättaren och jag att värdet inte gått ner mer än 4 kr på tre år. Höganäsburkarna/temuggarna (Rörstrand) med trälock säljs ofta i helt perfekt skick för runt tjugan. De är perfekta till att ge bort exempelvis kolor i till jul. Ser att de säljs för dyra pengar på Etsy och att någon försöker få närmare 300 kr för en på Tradera, men det känns lite överdrivet. Indiskafatet säljs för 100 kr, men jag köpte det i helt nyskick för 10 kr som krukfat eller kanske smyckesfat. Jag gillar den lilla elefanten. Att köpa sugrör i plast med tillhörande borstar kändes bra till slätisar (smoothies), men jag kanske skänker tillbaka dem.

Sedan var det lilla Tittis fynd. Pippis häst kunde hon inte sluta leka med. Jag köpte med den för 25 kr och ska ge den till henne då hon fyller år. Den fick sig ett rejält bad med tillhörande punktrengöring med kemiskt ren bensin. Nej, den är inte i perfekt skick, men det spelar ingen roll för Titti som bara önskar en Pippihäst. Jag köpte även en tigerdräkt till hennes utklädningslåda till födelsedagen. (Vi har köpt en ihopvikbar gympamadrass till hennes akrobatiska konster, men vet att hon verkligen gillar att öppna paket.) Kinatomten då? Den såg hon i julhyllan på Röda Korset och frågade snällt om hon kunde få den. Jag har som projekt att erbjuda tomteland till alla barnbarn och kommer att ge dem varsina tomtar och vad som nu kan passa då och då. Att de ska vara lite fula tillhör, man ska ju få leka med sitt tomteland! När dottern fick se tomten sa hon ”den kan du ha i ditt rum till jul”. ”Om jag ställer den i mitt rum blir det jul nu!” Hahaha, vilken rolig logik! Den lilla porslinskrubban plockade jag upp till min kompis som samlar sådana (jag brukar ge henne en ny varje jul), men tji fick jag. Lilla Titti uttryckte ”ååååhh, den är jättefin” och det är väl klart att hon ska ha sin egen krubba?! Roligast hade det varit att få den tillsammans med speldosan som den satt på, men den funkar på egen hand också.

Jag köpte ett oöppnat paket 10×15 magnetiskt fotopapper som skulle passa till vår fotoskrivare (trodde jag), men det får vi ge vidare. Ok för 15 kr. Det ligger även ett gäng grejer i frysen för att ta död på ev ohyra och en jättefin julklapp till maken är undanstuvad (vi har ju 100 kr-gräns på våra julklappar till varandra, årets känns väldigt lyckad efter många bottennapp från mitt håll). Då var det bara dotterns fynd kvar. Hon fyndade nämligen VERKLIGEN. En fräsch dunväst till maken för 100 kr hade kanske räckt, men det blev bättre. Hon samlar på snygg keramik till köket och hittade en riktig jackpot igår utan att veta det. Hon kom för att visa mig en skål som uppenbarligen var i väldigt fin kvalitet, men signaturen kände jag inte igen. ”Det är väl någon som har drejat själv”, sa dottern, men nja, jag höll inte riktigt med. Väl hemma tog hon till samma verktyg som second hand-butikerna själva (det är därför som så mycket säljs mycket dyrare idag). Någon hade kanske missat lite den här gången, för den skål E betalade 12 kr för visade sig vara drejad av Calle Forsberg, keramiker i Saltsjö-Boo som bl a levererar alster till Svenskt Tenn och Gordon Ramsays restauranger. (Se YouTube-klippet lite längre ner på hemsidan.) Skålen som dottern köpte i större modell kostar 2200 kr, så nog är den mindre versionen väl värd sina tolv kronor!!! Särskilt för maken och mig som ju bekostade loppisrundan (det ingick i presenten). Jag är därmed också mycket nöjd.

Slutligen besökte vi den nya second hand-butiken som Kazak har öppnat på Bergåsa. Kvinnan som var butiksansvarig var otroligt bekant och när vi hade pratat en stund frågade jag vad hon heter. Då hon sa sitt namn visste jag att mitt antagande stämde – hon var elev i skolan där jag hade min allra första anställning efter lärarhögskolan! Jag har dock SÅ svårt att greppa att mina elever kan vara klimakteriedamer med färgat grått hår och vuxna barn… Hur som helst, både hon och jag tyckte det var otroligt roligt att träffas. Här köpte jag den fåniga lilla gubben i lådan-tomten, ett fantastiskt Elsa-diadem med lösfläta till Titti och Indiskafatet jag berättade om här ovan. Sedan tror jag inte det var något mer. Phu! Klart slut.

Ditten och Datten

Regn ute, sol i sinne.

16 september, 2026 8 kommentarer

Jag vaknade, inte av att jag var kissnödig som annars är anledningen, utan av åskmuller och hårt regn. Morgonens åskväder som drog förbi lite lagom långsamt var helt underbart! Jag hade gett upp hoppet om att få uppleva ett sådant i år och är så tacksam för att min pessimism fick sig en dask på näsan. Jag låg sedan i halvslummer och njöt av vädret som skötte sitt utanför sovrumsfönstret. När det var dags att börja dagen på riktigt gick jag ut för att vittja regnmätaren. 25 otrooooliga millimeter! Vi tar emot varje millimeter med tacksamhet, detta var en riktig gåva. Vi satte en liten bokhäck häromdagen och ett sådant här regn är verkligen hjälpsamt. Kanske ska jag också flytta hagtornsplantor in i den gamla häcken nu när jorden mjukats upp lite? Eller så väntar jag några veckor med det. Jag tänker på doften av blöt katt och mys med Milla, vår underbart självsvåldiga madam och sista (senaste?) katt, framför kaminen i Snättringe. Hon älskade varken regn eller snö, men njöt kanske till och med mer av kaminen än jag. Då vi häromdagen var på besök hos en vän med två mysiga och sociala katter fick jag åter en intensiv kattlängtan, men är glad att jag får gosa hos andra då och då.

Den här tiden på året när allt stänger ner, avrundar, lägger sig att sova, är så fin. Jag skrev ”2027 finns nya chanser och ny sättpotatis” till min faster. ”Vi behåller framtidstron”, svarade hon då. Så är det. Vi behåller framtidstron. Det är vägen genom stora svårigheter och små. Ibland är det svårt att få med sig hoppet, men jag vet med bestämdhet att det är ens bästa kamrat då livet känns tungt. Jag har möblerat om lite på årstidsbordet och även här i köket. Nu är det lite mer höst inne än ute, men jag älskar löven som var dekorationer på yngsta dotterns bröllop med skogstema då hon gifte sig för två år sedan. Vi kommer inte att kunna njuta av grannarnas lönn i år då den är nedtagen och uppsågad till ved, men de här löven (bl a från den lönnen) håller fortfarande! (Förgyllda resp. ”målade” med Mod Podge.)

Igår gick jag händelserna lite i förväg och beställde två vinterjackor/kappor på Sellpy för 40 kr/st. De ser jättefina ut, men det är svårt att se detaljer på Sellpys foton som ofta är rätt kassa då det gäller mörkare plagg. Maken passade också på att beställa några nya jobbskjortor. Vi får se om det blev 340 kr som kastades i sjön eller om de blev väl investerade kronor. (Second hand är ju bara ”bättre” för en själv om man faktiskt får användning av det man köper.) Denna väst/poncho köpte jag för flera år sedan på Sellpy och är ett av mina favoritplagg. Speciell modell och fin färg. Nu fräschade jag upp den med noppborttagaren. Västen ser åter som ny ut och håller en säsong till utan problem.

Ditten och Datten

”Är du lycklig…

15 september, 2026 4 kommentarer

… väl, så gläd dig, åt din lycka med envar, och ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar.” Jag vet inte hur många gånger jag har delat med mig av Esaias Tegnérs rader, men det är dem jag återkommer till när männen tänker på romarriket. Jag påminner mig själv flera gånger i veckan om denna visdom. Idag påminner jag dig också. Att livet växer då det delas med andra. Att jag gör mig själv en tjänst om jag delar med mig av härligheter av alla de slag. En lunch (funkar bra med linssoppa eller mackor). En blombukett. Ett par lökar. Ett citat. Några vackra bilder. En klokbok. Tips som förenklar livet. Musik som får mitt hjärta att sjunga. Foton från fina stunder som delats med andra. Släktforskning. Saker som jag inte längre har nytta av, men som kan förgylla någon annans liv. Tankar som är spännande. Jag blir till bättre nytta i kören om jag övar på mina insatser. Jag växer i min medmänsklighet om jag sträcker ut en hand och delar det jag har, om det än är något litet. Jag har möjlighet att både få hjälp och göra min röst hörd om jag engagerar mig i vägföreningen, min församling, i bygdegården eller vad det vara må. Andra blir glada om jag uttrycker min uppskattning till eller för dem. Själv må vara bäste dräng, men drängar jobbar bäst och får mest gjort i lag.

Detta är sådant som gjort mig lycklig den här veckan. Lyckan må vara svår att definiera och svår att fånga, men ett är säkert. Man måste öva på att både känna och fånga den. Göra medvetna val och låta sig förloras i stunder. Inse att lyckan som känsla är flyktig och att en mer långvarig lycka mer handlar om förnöjsamhet. Släppa jämförelsen där man i princip slåss med andra och istället välja att gå sida vid sida med dem.

Slutligen vill jag dela med mig av något det finaste jag hört. Jag var med syrran och svägerskan på Marinens Musikkårs Vasaskjulskonsert i fredags. De avslutade med Ulrica Pia, ett verk som beställdes av Amiralitetsförsamlingen av Stefan Nilsson (kompositör till musiken i Skärgårdsdoktorn, Så som i himmelen, Beck och annat vackert) till marinens 500-årsjubileum och hade urpremiär 2022, året innan Stefan fick reda på att han led av ALS och sedan dog. Om jag hört om detta så har jag glömt det, men nu glömmer jag aldrig mer. Musiken skrevs specifikt till Marinens musikkår samt orgeln och kyrkklockorna i Amiralitetskyrkan, något som gör denna inspelning ännu mer speciell. Jag hör historiens vingslag, seger, sorg, förlust och hopp i musiken. Kårarna rann nerför ryggen och tårarna rann ner för kinderna på mig där jag satt på min obekväma plaststol, men det var lycka jag kände. Och nu delar jag den med dig.

Ps: Här har du hela konserten. Väl värd att lyssna på! Om inte annat så för att få höra riktig karlskronitiska. Och höra Stefan Nilsson berätta om framväxten av Ulrica Pia. Jag älskar för övrigt Scenkanalen Blekinge! Så mycket bra musik.

Ditten och Datten

Valet 2026.

11 september, 2026 10 kommentarer

Livet består av en hel radda beslut, ickebeslut och att hamna i vägen för andras beslut. Jag tänker på den där hemska nollningsresan som Handels-ettorna råkade ut för härom veckan. Över 100 matförgiftade personer. Var det någon som inte hade tvättat händerna? Hade räkor stått framme i rumstemperatur? Hade man i ivern att inte slänga mat lagt fram gammal mat i buffén? ”Haha, det var nog KTH:arna som gjorde något”, sa maken, men vi kom överens om att det skulle vara ett alltför stort och hemskt upptåg för att kategoriseras som skämt. Alla dessa beslut som tas, överilat eller med beräkning. Jag tänker på alla som sätter sig trötta, fulla eller drogpåverkade i fordon och förorsakar hemska olyckor. Jag tänker på mobbing som får pågå i år efter år, både bland barn och vuxna. Jag tänker på dåliga beslut som fattas av girighet. Jag tänker på dåliga beslut som fattas av godhetskomplex. Jag tänker på digitaliseringen av skolan, på 2015, på ruttna, privata vårdalternativ, EU… Jag tänker på ryggdunk mellan lokalpolitiker av alla de färger.

I onsdags var jag och förtidsröstade. Jag kände mest för att bara lägga ner min röst och protestera på det viset, men istället valde jag tre olika partier i de olika valen. Jag förstår att jag inte kan gå tillbaka i tiden och önska att det var som 1991 då jag fick rösta första gången. Då gick jag i mina föräldrars fotspår, väl grundade i det landsbygdsparti som var småföretagarnas stöttepelare (C, om du inte redan hade räknat ut det) och kände mig nöjd med min insats. Sedan dess har det blivit nio val till. Jag visar ett mönster av att inte vara trogen något parti. Helst vill jag inte rösta alls, för jag är så förgrymmad på hur politiker beter sig åt alla håll och kanter. Jag säger som jag sa till barnen då de var små: ”om du fokuserade på hur du ska kunna göra så bra som möjligt istället för att hacka på din syster/bror så skulle livet bli mycket bättre”. Eller vad sägs om Lukasevangeliets toppenord i kapitel 6: ”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.” När det nu ser ut som det gör försökte jag istället i vanlig ordning att läsa på ordentligt för att rösta som det ser ut i partiprogrammen. Jag är inte nöjd, men nu har jag iallafall gjort min medborgerliga plikt. Jag önskar att jag inte hade låtit så ironisk då jag nu säger ”lycka till”…

Ditten och Datten

Trebarnsmormor.

5 september, 2026 18 kommentarer

Som vi har väntat på vårt tredje lilla barnbarn, Lilleman, i Danmark. Nu är han här och vi är så tacksamma! Han blev ett augustibarn istället för att komma i september som planerat. Ovant för mig som gick över tiden med alla graviditeter.

Mormorskoftan hann inte bli färdig, men det gjorde ingenting. Den är ju i en storlek som han får vänta liiite med för att den ska passa. Nu ska jag hitta passande knappar och sätta i, sedan är den klar.

Nog hade jag önskat ha Lilleman i närheten, men jag är tacksam att han inte bor längre bort än att vi kan ta oss dit utan allt för stort mankemang. Finns det något jag förstår nu för tiden så är det våra barns mor- och farföräldrars önskan att ha barnbarnen närmare, inte minst under de åren vi bodde i USA. Hur som helst, livet är fascinerande på så många olika plan.

Ditten och Datten

Loppis, hantverk och IKEA.

30 augusti, 2026 6 kommentarer

Att åka ut på landet utanför Kalmar för att leta loppisfynd och imponeras av andras hantverk, kan det vara något? Äldsta dottern följer Lovisa Furubo, en kvinna som verkar vara driftig för tio. Jag vet inte hur engagerad hon hade varit i den här dagen, men det var genom hennes Instagram som dottern hade fått reda på att det skulle vara loppis- och hantverksdag i Ölvingstorp. Hon, Lillasyster, syrran och jag tog därför en utflyktsdag dit eftersom vi alla (eh, Lillasyster var nödd och tvungen att haka på) gillar både andras gamla skit och hantverk av alla de slag. Regnet hängde i luften och alla som hade bord kände sig säkert oroliga, men det klarade sig åtminstone så länge som vi var där. Det var full rulle på ruljansen och jag hoppas att alla utställare tjänade sig en slant. Mest imponerad var jag av ovanstående bord och kvinnan som hade sytt alla de underbara alstren. Jag ville ha allt, men nöjde mig med en snuttis till nyaste lilla barnbarnet. Väl hemma ångrade jag att jag inte köpte ett par dockor att lägga i presentlådan, men nu blev det så.

Gårdagens bästa fynd, eller inte, får väl denna kräftlykta i plast anses vara. Den köptes en gång för 29.50 på Göksäter, något slags Ullared på Orust. Jag betalade trettio spänn. Jag blev dock charmad och ville ha den, så den fick följa med hem. Vi brukar alltid ha kräftskiva i Bredavik, så kanske får den bo där. Efter att jag hade tvättat av den och satt i ett stort värmeljus fick den förgylla vardagsrummet då jag satt och stickade igår kväll. Och så fnissade jag lite. Kräftlyktan inhandlades på Röda Korset i Kalmar innan vi åt jättegod lunch på Dilans Kolgrill (rekommenderas varmt, tror jag åt de godaste falaflarna jag någonsin satt i mig) och åkte vidare till IKEA. Där visade det sig vara FEST! Det bjöds på smakprover och tävlingar överallt. Dessutom fick jag en ”glow up” (=sminkning) av en elev från frisör och stylist-utbildningen på Lars Kagg-gymnasiet. Jag blev som en helt ny människa! Eller inte, men det var kul ändå. Inte minst att prata med tjejen om hennes drömmar om teater och USA. Hoppas att hon får möjlighet att ta sig ut i världen på det sätt hon drömmer om! Vi som hade varit på utflykt kom alla hem med vinster, ljus och annat nödvändigt. Jag införskaffade en ny fotbalja/barnbarnsbadbalja istället för den som slängdes för några veckor sedan. Både jag och Titti hade utdömt den ihopfällningsbara balja som bott här hemma sedan i julas. Nu ska vi slippa skura golvet ofrivilligt framöver. Skönt!

Ditten och Datten

Festliga vardagsvibbar.

29 augusti, 2026 8 kommentarer

För några dagar sedan hade jag den stora glädjen att få hänga på en kräftskiva med några goda vänner. Det var fint fixat på alla sätt och vis! Att köra lite knytis är toppen, men värdinnan hade ordnat grunden fantastiskt fint. Själv bakade jag frallor och gjorde en sallad som var väldigt god i detta sammanhang (bifftomater, nektariner, picklad rödlök och dilldressing). Vi blev bortskämda med goodiebags, sällskapsspel och ett roligt pysselprojekt. Jag är så glad över att mitt inre barn fick sitt. Det är viktigt att fortsätta leka, hör du. Detta är något jag ofta får påminna mig själv om. Jag hatar att känna mig lat som i overksam, men vet att jag behöver bjuda in både aktiv vila och lek mer ofta.

Här är några som verkligen vet hur man bäst tar del av allt livet har att erbjuda! Titti hjälper gärna till i trädgården, men ser till att hon samtidigt får roa sig. Den där skottkärran är världens bästa åkattraktion. Lillasyster tillhör kultureliten och visar redan vilken finsmakare hon är. Gaudis konst har alltid fascinerat mig även om jag inte tycker den är estetiskt särskilt tilltalande. Tänk om jag skulle få ta tjejerna till Barcelona då de är större? Bäst att böja i tid det som krokigt ska bli, hahaha. Körhelg och loppis står på agendan, jag fortsätter få ta del av livets goda. Hoppas att detsamma gäller dig.

Ditten och Datten

Ett tomt inlägg.

27 augusti, 2026 12 kommentarer

Här tänkte jag förevisa min nya telefonkameras fantastiska kapacitet, men du får tyvärr titta i stjärnorna efter de bilderna. Telefonen visade sig vara ett riktigt bottennapp och den är på väg tillbaka till Swappie. Jag är nu i valet och kvalet om huruvida jag ska göra ett nytt försök eller om jag ska köpa en ny telefon av äldre modell direkt från Apple. Jag tänker att vi varit jättenöjda med Swappie och att jag bara råkat ut för en sommarvikarie som inte kunnat läsa beställningen rätt. Tankarna får gå lite ett tag framåt så jag inte tar ett förhastat beslut. Vad var det som gjorde att jag inte blev nöjd med leveransen?

Det ena sigillet på kartongen var brutet då telefonen kom.
Jag hade beställt en telefon i ”utmärkt” skick. Ev skador var utlovade att ”knappt synas”. Det första jag såg var flera skador i den ena kameralinsens kant. Flera väl synliga hack. Jag har någon liknande skada på den telefon jag har nu som är betydligt blygsammare.
Telefonen gick inte att synka med min, utan överföringen avbröts efter flera timmar av ”okänt fel”.
Överföringen lyckades andra gången, men trots att telefonen var inkopplad till strömkälla fortsatte laddningen att gå ner. (Lilla ladd-blixten var synlig hela tiden.)
Ett nytt batteri var utlovat och detta betalade jag extra för. När jag tittade på batteristatus visade det sig att detta batteri redan gått igenom 82 fulla laddcykler.
Det var glapp i laddningen.
När laddningen var nere på 4% bestämde jag mig för att fabriksåterställa telefonen då jag var rädd att jag annars hade behövt skicka iväg telefonen med alla mina uppgifter och foton om telefonen helt skulle dö.

Jag fick ett erbjudande om reparation, men främst skadorna på linsen (det var ju mest en bättre kamera jag var ute efter) gör att jag beslutat att skicka tillbaka telefonen. Hur hade du gjort? Tycker du att min telefon visst var värd 9000 kr?

Ditten och Datten

Bloggbrudarnas tia – en femma i triss.

25 augusti, 2026 19 kommentarer

Idag blir det en lite spännande tia för mig som i grunden är mattelärare. Vi har nämligen fem punkter på denna tias agenda som har femton svar. Jaja, jag vet att det låter lite krångligt, men egentligen är det inte svårt. Vi har bara valt varsitt ämne för en topplista. Eller bottenlista. Vi tycker det är jätteroligt om fler hakar på, så tala gärna om i kommentarerna om det blir så. Hos Annika i USA, Anna i Portugal, Anna i Kolmården och Sara i Spanien kan du hitta fler svar på dessa frågor. Håll tillgodo!

1. Hösten är min älskling bland årstider. Men, nu vill jag veta tre saker med hösten som du ogillar?

Detta är inte min fråga, men jag håller också hösten högst av alla årstider! Jag funderade genast på om jag ens kunde skaka fram ett svar på den här frågan. Till min förvåning var det inte alls svårt. Det är bara det att det härliga alltid får mer plats i mitt medvetande.

Jag ogillar verkligen att vara blöt om fötterna. Det är väl en sanning med modifikation, för jag älskar både att ta fotbad och att ta ett dopp i havet. Eller poolen. Men jag gillar inte att vara ute och gå med strumpor och skor och bli blöt. Har jag någonsin hittat något riktigt bra par skor som funkat hela hösten och våren? Tror faktiskt inte det. Tänk att du känner vätan ge sig tillkänna någonstans i sidan på stortån medan du går din uppfriskande promenad efter ett höstregn. Rätt vad det är dyker en vattenpöl upp. Du missar den och sätter hela skon i pölen. Trots att du snabbt drar upp den är skadan skedd och resten av dagen går du omkring på arbetsplatsen med lite kipp i dojan. Näe, den känslan gillar jag inte.
Jag blir per automatik mycket mindre aktiv. Jag älskar mys och pyssel hemma och ju mörkare det är om morgnar och kvällar, desto lättare blir det att hoppa över promenaden. Inte bra.
Som barn av åttiotalet gillar jag den solkyssta looken. Jag gillar inte Doktor Sol-bränna, men nog ser jag att efter att ha arbetat i mitt anletes svett i timmar i trädgården ser jag lite lagom fräsch ut efter sommaren. Detta trots att jag undviker solen efter att ha opererat bort basaliom och dessutom är en person som inte gillar att ligga och sola mig. Min bleka höstlook med grålila halvmånar under ögonen är dock inte den jag skulle välja om det fanns ett sådant. Val, alltså.

2. Vilka är dina topp-tre böcker?

Nej, men är ändå inte den här helt omöjlig att svara på? Jag håller just på att sortera ut böcker ur bokhyllorna (för hundrade gången, vi får ju påfyllning med jämna mellanrum), men jag har väldigt svårt att hitta sådana jag lätt kan göra mig av med. Detsamma gäller maken, så vi gör vårt bästa för att stötta varandra. Jag snurrade runt i skallen så många gånger runt den här frågan att jag var tvungen att välja en genre. Skönlitteratur gick bort på en gång, jag kom snabbt upp i tjugo böcker jag inte kunde placera i ordning. Trädgård var lättare. Kalligrafi var ännu lättare. Därför valde jag mina tre bästa kalligrafiböcker.

Den bok som är alla hobbykalligrafers bibel heter just ”The Calligrapher’s Bible” och är skriven av David Harris. Här bjuds det på allt från hur man får vikingakänsla i handen till moderna typsnitt skrivna med Ylva Skarp-touch.
Molly Suber Thorpes vackra bok Modern Calligraphy kom 2013 innan AI fanns i mitt medvetande. Hennes roliga och fantastiskt tilltalande projekt tillhör en värld då ChatGPT inte fanns (åtminstone inte i den värld som besitts av oss vanliga) och jag har ägnat många timmar åt att bläddra och testa hennes tips.
Min favorit idag är Lindsey Bugbees bok The Calligraphy Book. Någon mer utsvävande titel krävs inte. Lindsey är otroligt generös och skriver veckobrev som jag alltid försöker ta en titt på. De flesta andra nyhetsbrev slutar jag prenumerera på alternativ slängs i soptunnan. Den kanadensiska kalligrafens konstnärlighet är påtaglig och jag känner alltid att jag vill plocka fram mina pennor och bläck när jag sett något som hon har gjort.

3. Vilka är dina tre bästa, alternativt tre värsta, matupplevelser?

Om det var hart när omöjligt att välja tre favoritböcker var det desto lättare att välja fantastiska matupplevelser. Inte för att jag haft så få utav dem, utan för att de valde sig själva. Jag tänkte inte på Michelin-restauranger eller egna matäventyr, utan på min första resa till Italien strax innan tonåren. Mina smaklökar kom tillbaka till Sverige med helt nya krav.

B-M:s svärmors lasagne. Vad jag vet hade mamma aldrig lagat mat med vitlök innan vi hade varit i Gambettola hos hennes väninna Britt-Marie. De dofter som mötte mig i det lilla italienska köket kan jag fortfarande minnas. (Som sagt, Anders Hansens bok har fått mig att ifrågasätta alla mina härliga och omdanande minnen, men jag vill påstå att det var precis så här.) Långkokt köttfärs, mjuk ostsås, lasagneplattor med perfekt stuns. Vitlöken! Allt var så drömmigt gott. Till denna dag väljer jag gärna lasagne som favoriträtt om det är en sådan dag.
Rosmarin- och vitlöksfylld kyckling. Hur gott luktar ett krispigt kycklingskinn som gnidits in av vitlök, rosmarin och smör? Hur gott som helst uppenbarligen. Doften slog mig först. Inte kan jag komma ihåg om jag åt lasagne eller kyckling först, men doftminnet säger att det var i den ordning jag presenterar dem här. Detta var ännu en omskakande och härlig upplevelse.
Att räkna gelato som mat kan synas märkligt, men detta blir ändå mitt tredje val. Mina glassupplevelser innan detta hade bestått av GB bigpack (som jag inte längre kallar glass) och halvliterspaketen med gräddglass (som jag fortfarande gillar). Gelato, det var något annat. Amarettoglass, pistage och gelato med vaniljprickar i – aldrig hade jag väl ätit godare? Senast igår pratade vi om att skaffa en rejäl glassmaskin så vi kan göra egen gelato. Dagen kommer, var så säker.

4. Vilka tre idrotter är du minst intresserad av att titta på?

Nu var detta en fråga som jag skrattade åt! Jag kollar i princip aldrig på idrott sedan far dog. Fotboll, hockey, handboll och skidåkning, gärna både på längden och utför, kunde vi titta på tillsammans utan att jag tråkades ihjäl. Då det begav sig kunde jag namn på många av dessa sporters utövare och jag kunde ses gråta av att se Pillan glida över mållinjen eller se det svenska hockeylandslaget lyssna på ”Du gamla, du fria”. Det var andra tider helt enkelt. Nu när jag inte kan hänga upp mig på någon annans genuina intresse är jag helt generellt ointresserad, så jag fick helt enkelt leta upp en lista på idrotter och försöka välja tre ointressanta. Det visade sig vara ganska lätt, men inte lika lätt som jag hade tänkt mig. Jag blev istället sugen på att titta på kyrkbåtsrodd, parkour och en massa annat och jag blev sittande jättelänge helt uppslukad av en massa olika former av idrott. Kolla in listan med länkar här! Låt mig bara varna för att kanske du också fastnar bland alla länkar.

Innan jag är färdig med A kommer jag till australisk fotboll. Jag gissar att det är något rugbyaktigt och det visar sig att jag har rätt. Eftersom jag aldrig har förstått mig på rugby över huvud taget bestämmer jag mig för att en blandning av fotboll och rugby säkert är ännu svårare att hänga med på. Jag är helt enkelt ointresserad av att sätta mig in i denna sport.
Bodybuilding – hur kan detta vara en sport?! Olja, egofixering och en känsla av naken broilerkyckling efter timmar under sollampa får mig att rysa. Jag är mindre än ointresserad, om nu det är möjligt.
Jai alai, ”en sport som bara kan spelas av högerhänta”. Konstiga korgracketar och omöjliga regler. Jag är ovillig att sätta mig in i denna sport, även om det alltid är roligt att höra talas om något för första gången.

5. Vilka är de tre bästa live-föreställningarna du har varit på?

Åh, något som verkligen ger guldkant till livet är att uppleva musik, teater och annat härligt live. Hade jag obegränsat med pengar inbillar jag mig att jag hade gått på fler föreställningar. Å andra sidan pratas det så mycket om ”dopaminutmattning” om hjärnans belöningssystem blir allt för överstimulerat. Upplevelserna blir inte lika intensiva, ger inte samma effekt. Det är nog lika bra att jag också fortsättningsvis får dessa kickar med ojämna mellanrum och bara då och då. Faktum kvarstår. Det ÄR härligt att lyssna på hög musik (och farligt, vi är många som är mer eller mindre hörselskadade), dans och teater utövad av skickliga artister. Är det rimligt att hitta topp tre? Lite mindre svårt än att välja tre böcker, men fortfarande en omöjlig uppgift. (Tack för det, jag själv…) Jag landar ändå i de här tre:

Kristina från Duvemåla 1997. Nybliven mamma med amningshormoner som hade fått uppleva en gnutta av hur det måste ha känts att vara separerad från sin familj för evigt av Atlanten. Upplägget var som gjort för en orgie i tårar. Det känns fortfarande som att jag satt och grät från det att ridån gick upp tills jag stod och klappade tills blodet nästan rann. Helene Sjöholms rena toner, och alla de andras perfekt castade, är för evigt inpräntade i mitt hjärta.
Dolly Parton i Globen. Jag vill påstå att det var 2007. Att få uppleva en artist live efter att ha lyssnat oräkneliga timmar på hennes musik var magiskt, trots att vi fick platser långt uppe vid taket. Dolly upplevdes som genuin och som att hon faktiskt hade roligt trots att hon måste ha sjungit de där låtarna tusentals gånger i vissa fall. Nu börjar hon bli gammal och rösten har blivit förändrad, men hon fortsätter att skapa musik och utveckla sin musikalitet. Så spännande att det finns människor som är som hon!
De två första valen var relativt lätta att sätta, den tredje har jag velat fram och tillbaka över. Det får bli Up With People någon gång innan jag flyttade från Karlskrona permanent. Jag hittar ett foto i Blekinge museums arkiv från 1990, så jag gissar att det var då de var i Konserthuset och gav sin show. Magiskt! Tänk att få turnera över världen tillsammans med andra ungdomar från andra kulturer!? Jag var imponerad och avis på dessa modiga individer, men också lite för gammal för att kunna haka på tåget oavsett om det hade känts möjligt. Hade jag gjort det om jag var 19 idag? Helt säkert! Men jag var inte 55 med alla mina upplevelser 1990, så jag är tacksam för möjligheten att få möta den energi som strålade från scen den där dagen. Har jag inte fel så hade vi även ungdomar som övernattade hemma hos oss från produktionen.

Som sagt, haka gärna på oss andra! Det hade varit kul att höra dina tankar om de här trissen.

Ditten och Datten

Huvudet på skaft?

24 augusti, 2026 4 kommentarer

Min kompis frågade varför jag skrev om ”sista kvartalet” i det senaste inlägget här. När jag fick frågan insåg jag att det inte är dags för något nytt kvartal förrän i oktober. Jajaja, jag var så i gasen gällande omstartskänslan att jag blev lite väl ivrig. Det är den officiella hösten som drar igång 1 september. Årets sista kvartal börjar den 1 oktober och dit är det en och en halv månad. Inte är bara tiden som förvirrar mig. Jag förde vidare ett dödsbud till en ovetande syster och beklagade den oväntade sorgen. Hon blev chockad! Det visade sig att det var en man (förvisso i samma ålder) med ett otroligt likt namn i samma kretsar som hennes bror rör sig i som hade gått bort. Lyckligtvis blev ingen kränkt och jag påmindes återigen om hur lätt det är att (felaktiga) rykten sprids.

Idag kommer min begagnade telefon. Kanske kommer fotona i mitt bloggflöde att bli lite roligare. Kanske kommer jag att få bättre koll. Kanske kommer jag att få mindre tid. Kanske blir jag väldigt besviken. Kanske kan jag lära mig något nytt. Hur som helst känns det lite spännande. Tekniknördar lär väl tänka att jag är knäpp som köper en tre år gammal modell, någon annan tänker kanske att det är knäppt att köpa en inte särskilt uppdaterad pryl för 9 000 kr och ytterligare någon tycker kanske att jag borde lägga pengarna på något nyttigare. Det är alla rimliga tankar som har nuddat mitt eget sinne. Själv hoppas jag att jag har fattat ett bra beslut och att den nya telefonen blir ett fint och hjälpsamt redskap i mitt liv under några år framåt.

1 2 3 … 255 Nästa →