Är det inte dags att börja fundera lite över vilka ord som kommer på språkrådets nyorslista i december? Jag tänkte ladda upp lite med pepp genom att påminna om svunna tiders listor och några av de ord som kom och ganska ofta gick igen. MEN, en del blev kvar.
Vi börjar med 1986. Det har gått fyrtio år sedan deponi, maskrosbarn och dagispop såg dagens ljus. Idag är dessa begrepp väl vedertagna. Då det gäller yuppies har de väl inte direkt någon ljus framtid och solsängar finns kanske, men jag känner ingen som utnyttjar sådana längre. Jag har inte heller hört någon någonsin tala om japanisering, men det säger kanske mer om min okunnighet än hur det verkligen ser ut.
Nu kastar vi oss tio år fram i tiden och hamnar i 1996, det år jag blev mamma för första gången. Man hade ju önskat att vi inte längre behövde prata om dansdroger eller datorporr. Bara för att man inte använder just dessa ord betyder det inte att de inte finns, de är snarare mycket mer förekommande. Exemplet för frifil får mig att rysa och jag undrar om Eslövs kommun fortfarande skulle resonera likadant. För min egen del (inte det minsta manshatande) hade jag helst inte sett en enda man i blöjbytande kapacitet på någon av Sveriges förskolor. ”Det hela började i Eslöv. Där ville kommunen i slutet av förra året säga upp 40 personer i barnomsorgen. Männen föreslogs få frifil. För ’barnens bästa’ skulle de få manliga barnskötare och förskollärare som finns på dagis vara kvar. Kvinnorna skulle gå.” Används frifil idag? Jag inbillar mig att det inte längre är lika tufft att ”komma ut ur garderoben” som 1996. Min farbror jobbade som kurator, men detta år lyfte man en ny betydelse för detta ord. Numera handlar det inte bara om att tala om modfällda tonåringar och vuxna, utan en kurator kan också sammanställa en utställning av något slag (jfr curator).
Vi kommer till 2006. Detta är en tid i mitt liv som huvudsakligen var väldigt ljus och härlig. Tyvärr har jag inte många musikminnen att hänga upp detta år på, men det finns några ord jag och andra fortfarande slänger oss med. Vad sägs om betalblogg? Linda Skugge har alltid varit bra på att ta betalt för sina digitala tjänster och vad jag förstår låg hon nästan 20 år före Underbaraclara. Jag curlade absolut mina barn liksom många, många andra. Kommer den curlade generationen att i sin tid curla sina barn (om de nu får några)? Tiden får utvisa, men begreppet är kvar. Prio ett? Jodå, det både hör jag andra använda och använder ganska ofta själv. Om någon skulle be mig om en minnespinne hade jag dock behövt be om en förklaring. Rondellhundar är väl inte heller särskilt aktuella och timellare som begrepp försvann kanske redan innan #metoo slängde ut Martin Timell ur strålkastarljuset.
2016. Vi närmar oss nutid och det är kanske inte lika lätt att hitta gamla nyord att fnissa åt. Filterbubblor befinner de flesta av oss i skulle jag våga påstå. Den förstärkta världen har dessvärre blivit en permanent verklighet även om vi inte längre använder uttrycket. I princip allt som vi möter via skärmar är AI-förstärkt och inte är det precis till vår fördel. Utpräglade matsvinnsbutiker finns det fortfarande, men jag skulle påstå att alla butiker jag besöker numera tar hand om det själva. De ser till att inte bidra så mycket till matsvinnet genom att sälja produkter som inte är 100% till ett rabatterat pris. Proteinskifte hör jag dock inte talas om längre. Diskussioner om detta pågår nog mer bakom kulisserna. Och är det någon mer än jag som inte vet vad ett äggkonto är? Fredsringar har jag aldrig varit med om, men det finns kanske andra som deltar i sådana?
Jag älskar språk och tycker att det är så roligt att nörda ner mig i allt från ordstammar till betydelser i olika sammanhang. Kanske skulle jag ändå ha satsat på ett liv som språkpolis? Äh, jag tycker att det är skittrist att sitta och bestämma ordklasser, satsdelar och tempus. Det räcker att jag fascineras av språk rent allmänt. Ett av mina stora nöjen i livet är att lyssna på Språket i SR och när jag får chansen gillar jag också att bläddra i Språktidningen. Och att skriva blogg, så klart! Må AI aldrig, aldrig någonsin förstöra detta nöje för mig. Jag kan sörja tanken på att våra AI-barn inte kommer att få möjligheten att upptäcka kärleken för ordtrolleri, men det kanske är en irrationell rädsla? Jag tänker på hur Sverige var ett föregångsland gällande läs- och skrivkunnighet. PISA-studierna gör mig lite bekymrad, inte minst då det känns som att vi är tillbaka till att läs- och skrivkunnighet blivit en klassfråga. Det är jättestor spridning på ”bäst och sämst”, mycket större än det har varit. Detta trots att alla har skolplikt. Men det är en diskussion för en annan dag. Hoppas att vi alla får möjlighet att njuta av ordvitsar, snälla och kärleksfulla ord, texter som väcker känslor, bli upplysta på olika vis och inte minst få känna språkglädje.
