Festliga dagar.
På ett sätt älskar jag att min blogg får lov att vara något jag ägnar mig åt då det finns tid, ork och utrymme. Å andra sidan kan jag tycka att det är lite tråkigt för min egen del att jag inte skriver då det händer mycket roligt. Extra intensiva perioder då det hänt väldigt mycket blir ju per automatik exkluderade då.
Vi har haft långhelg med lilla familjen från Danmark på besök, lilla Tittis treårsdag har firats under pompa och ståt, Lilleman har firats med släkten här i krokarna och då det är höstlov är nu mina brorsbarn här på fastershäng med obligatoriskt pyssel och pannkakslunch. Vi har fått hem vaktlar och en hamster som också har höstlov, så vi har nu en hel djurpark på gården. Några förflugna ord i bloggen har lett till att vi kommer att göra en rejäl rockad här hemma, något som vi ser fram emot med både bävan och förtjusning. Jag har börjat fota de tre rum som kommer att påverkas och har börjat fundera på hur sjutton detta ska gå till IRL, men både jag och maken tror att det blir riktigt, riktigt bra då det är klart. Och nu ska vi gå ner och göra mysfrukost, jag och brorsonen. Hoppas att du som läser har en fin dag!
Små nedslag i veckan som gick.
Höstens soluppgångar är ofta rosa mot grått. Solens varma strålar reflekteras i molnen som den delar himlapällen med allt som oftast nu i oktober. Jag brukar sitta här uppe i arbetsrummet och tittar ut genom fönstret då värmen sprider sig i rummet. Tänker så klart ofta på Molly Sandéns Rosa himmel (eller egentligen Jonathan Johanssons och David Lindvalls) vid dessa tillfällen och undrar vad jag tänkte på innan 2019 då jag hörde låten första gången.
Jag satte i våras ängsblommor, 3-4 påsar, på en plats i gräsmattan där maken hade jämnat ut och flyttat jord från andra platser. Sedan kom den långa torkan. Jag vattnade i början, men efter ett tag fick jag prioritera bort denna plats då det var fullt upp i grönsaksland, rabatter, växthus, krukor och runt fruktträd och buskar. Ängen fick möta sin baneman innan den ens fått en chans. Döm om min förvåning då det för några veckor sedan började blomma. Jag skrattade högt då jag såg denna svulstiga plantering första gången. Alltså, jag borde lagt något där för storleksreferens, men ändå. Du kanske får en känsla. Tänk ändå att de här stackarna inte blev uppätna av fåglar eller bara torkade ihjäl efter att de väl hade etablerat sig. Planttanter bör ha planer, men vara flexibla gällande resultatet av arbetet de lägger ner.
Jag hänger en hel del med granntjejerna. Försöker att inte exponera dem här i bloggen, men eftersom Lillasyster inte fanns med utan att hennes glada lilla anlete är i centrum får lilla Tittis baksida representera. Tjejernas mamma är duktig på hår och Tittis lockar är väl omhändertagna. (Lillasyster har varken hår eller tänder trots sina nio månader, men hon är väldigt glad ändå.) När håret ändå inte räcker till använder Titti olika sjalar och halsdukar för att uppnå rätt resultat. Hon har en livlig fantasi och leker och leker och leker. Häromkvällen var hon Pippi, favoriten. De långa flätorna hängde ner till golvet och Lillasysters lekkossa fick spela Herr Nilsson medan käpphästen gjorde en utmärkt rolltolkning som Lilla Gubben. Ibland får man agera publik, ibland blir man statist och åter andra gånger håller man sig bäst i bakgrunden för att beskåda härligheten. ”Kan man klippa sjalar, mojmo?” ”Nja, det är nog inte så bra. Varför skulle man göra det?” ”Om håret är för långt klipper man det.” Ah, såklart. Men nä, mammas kashmirsjal klippes helst inte av. Jag vet att födelsedagsönskningarna inbegriper utklädningsattiraljer, så kanske får hon ett riktigt Pippihår snart.
Jag bakade chocolate chip cookies och de blev goda. Vi hade gäster och delade med grannarna, men när jag trodde att jag skulle göra en omgång kakor redo för utbakning i frysen var degen puts väck. Vi har väl möss i kylskåpet. Och kakdeg är som vi alla vet väldigt gott.
Vi var på kyrkogården och satte lyktorna på plats och tittade till lite. Det är verkligen så mycket finare på vår kyrkogård än det var ”förr i tiden”. Kul tycker jag.
Planttanteriet ligger lite i malpåse nu. Jag har envist hållit kvar dahliorna i jorden då vi inte haft ens i närheten av frysgrader, men efter helgen ska de upp. Igår satte jag in en av årets sista buketter och är så glad att jag orkar mixtra med de här divorna. Men nej, jag är nöjd med årets beslut att inte försätta dem inomhus i påsar och kommer att sätta dem direkt i backen nästa år också. Det är bara en sort som jag inte kommer att sätta igen. Sniglarna gillar olika dahlior olika mycket, men just dahlior med mörka blad ÄLSKAR de. Jag har en kortvuxen sort som inte funkar i buketter och eftersom den alltid blir ful pga sniglarna ger jag upp den nu. Det finns tillräckligt ändå. Resultatet i kållådorna blev en besvikelse i år, men när kålfjärilarna inte längre orkade hålla igång började en del av plantorna ändå ge en del till våra grytor. Broccoli och vitkål bl a. Grönkålen försvann ju mystiskt, den är annars min favorit. Det kommer nya chanser! Sedan har vi maskrosorna som verkligen är som härliga solar! Sedan vi fick bin på gården har jag inte kunnat ogilla dessa kraftfulla själar. Jag är tvärtom tacksam för att de växer trots stora utmaningar. Och nu är det helg och det ska regna hela dagen. I eftermiddag har jag bjudit hit kyrktanterna på soppa, men innan dess ska jag fortsätta med böckerna. Det blir finemang. Lev väl.
Vila i frid (i våra magar), Robbie och Toto.
Så kom då den oundvikliga dagen. (Jag blir inte grafisk på något vis, men slakt kommer att nämnas i den här texten.) Vi visste att det var dags att ta hand om de överflödiga tupparna och hade bestämt oss för att Magnus Uggla skulle få bli kvar. Toto blev bara större och större och även om han har varit min favorit från dag ett så var han ingen naturlig ledare. Robbie Williams har hållit hov för de två äldre damerna och de har ofta gått för sig själva. Det är inget önskvärt beteende, en tupp ska hålla ihop sin lilla flock. Men inte bara det. Robbie har blivit mer och mer aggressiv och hade nu börjat bete sig som Brutus, brorsans gamla elaka tupp. Vår dotter och småtjejerna fick ringa och be om assistans när de skulle komma hit då Robbie hade tendenser som gjorde att de inte kunde gå trygga. Så kan det ju inte vara! Igår attackerade han dessutom mig på riktigt så jag fick värja mig med en piassavakvast. Toto var helt enkelt alldeles för stor, något som vi har läst oss till inte är bra för hönorna. Den senaste veckan har också tupparna galit som galna (haha) från tidig morgontimma, en i taget, om och om igen. Stackars grannar. Så länge de varit i hönshuset har det inte varit så farligt, men då de kom ut blev det lite väl högljutt.
Hur som helst, igår kväll tog maken tag i det som måste göras. Han var ansvarig för att nacka herrarna, jag fick flå dem. Jag stod där och bölade vid diskbänken och fick flashbacks till mina tonår. Far tog hand om broilers från sin kompis som av någon anledning inte uppfyllde slakterikraven. De fick komma hem till oss och leva gott tills det var dags att vandra vidare. När jag hade sett en slakt för mycket blev jag vegetarian, något som höll i sig under 1,5 år. Det var under den tiden jag tvingades lära mig gilla bönor och linser. Precis som många andra tonårsvegos åt jag inte så bra som jag hade behövt, men mamma var verkligen på mig för att jag skulle äta rätt. Jag hade redan en ätstörning igång, så detta gjorde väl inte saken bättre. MEN, nu var det som det var. Och jag älskar fortfarande verkligen det vegetariska köket. (Snart är det dags för själakakor igen, vegetariska kroppkakor.)
Jag får avsluta med Lalehs nya låt som verkligen talar till mig! Tillsammans med kyckling passar det bra att äta potatis och hon har verkligen fått till en träffsäker och härlig text (och musik). Detta är så svängigt på ett underbart sätt. Finns det idag någon som är lika klurig i sina texter som Laleh? Dagens Cornelis Vreeswijk, Robban Broberg, Hasseåtage, Povel Ramel eller, för att knyta ihop säcken, Magnus Uggla.
Nej men hörrudu…
Är det inte dags att börja fundera lite över vilka ord som kommer på språkrådets nyorslista i december? Jag tänkte ladda upp lite med pepp genom att påminna om svunna tiders listor och några av de ord som kom och ganska ofta gick igen. MEN, en del blev kvar.
Vi börjar med 1986. Det har gått fyrtio år sedan deponi, maskrosbarn och dagispop såg dagens ljus. Idag är dessa begrepp väl vedertagna. Då det gäller yuppies har de väl inte direkt någon ljus framtid och solsängar finns kanske, men jag känner ingen som utnyttjar sådana längre. Jag har inte heller hört någon någonsin tala om japanisering, men det säger kanske mer om min okunnighet än hur det verkligen ser ut.
Nu kastar vi oss tio år fram i tiden och hamnar i 1996, det år jag blev mamma för första gången. Man hade ju önskat att vi inte längre behövde prata om dansdroger eller datorporr. Bara för att man inte använder just dessa ord betyder det inte att de inte finns, de är snarare mycket mer förekommande. Exemplet för frifil får mig att rysa och jag undrar om Eslövs kommun fortfarande skulle resonera likadant. För min egen del (inte det minsta manshatande) hade jag helst inte sett en enda man i blöjbytande kapacitet på någon av Sveriges förskolor. ”Det hela började i Eslöv. Där ville kommunen i slutet av förra året säga upp 40 personer i barnomsorgen. Männen föreslogs få frifil. För ’barnens bästa’ skulle de få manliga barnskötare och förskollärare som finns på dagis vara kvar. Kvinnorna skulle gå.” Används frifil idag? Jag inbillar mig att det inte längre är lika tufft att ”komma ut ur garderoben” som 1996. Min farbror jobbade som kurator, men detta år lyfte man en ny betydelse för detta ord. Numera handlar det inte bara om att tala om modfällda tonåringar och vuxna, utan en kurator kan också sammanställa en utställning av något slag (jfr curator).
Vi kommer till 2006. Detta är en tid i mitt liv som huvudsakligen var väldigt ljus och härlig. Tyvärr har jag inte många musikminnen att hänga upp detta år på, men det finns några ord jag och andra fortfarande slänger oss med. Vad sägs om betalblogg? Linda Skugge har alltid varit bra på att ta betalt för sina digitala tjänster och vad jag förstår låg hon nästan 20 år före Underbaraclara. Jag curlade absolut mina barn liksom många, många andra. Kommer den curlade generationen att i sin tid curla sina barn (om de nu får några)? Tiden får utvisa, men begreppet är kvar. Prio ett? Jodå, det både hör jag andra använda och använder ganska ofta själv. Om någon skulle be mig om en minnespinne hade jag dock behövt be om en förklaring. Rondellhundar är väl inte heller särskilt aktuella och timellare som begrepp försvann kanske redan innan #metoo slängde ut Martin Timell ur strålkastarljuset.
2016. Vi närmar oss nutid och det är kanske inte lika lätt att hitta gamla nyord att fnissa åt. Filterbubblor befinner de flesta av oss i skulle jag våga påstå. Den förstärkta världen har dessvärre blivit en permanent verklighet även om vi inte längre använder uttrycket. I princip allt som vi möter via skärmar är AI-förstärkt och inte är det precis till vår fördel. Utpräglade matsvinnsbutiker finns det fortfarande, men jag skulle påstå att alla butiker jag besöker numera tar hand om det själva. De ser till att inte bidra så mycket till matsvinnet genom att sälja produkter som inte är 100% till ett rabatterat pris. Proteinskifte hör jag dock inte talas om längre. Diskussioner om detta pågår nog mer bakom kulisserna. Och är det någon mer än jag som inte vet vad ett äggkonto är? Fredsringar har jag aldrig varit med om, men det finns kanske andra som deltar i sådana?
Jag älskar språk och tycker att det är så roligt att nörda ner mig i allt från ordstammar till betydelser i olika sammanhang. Kanske skulle jag ändå ha satsat på ett liv som språkpolis? Äh, jag tycker att det är skittrist att sitta och bestämma ordklasser, satsdelar och tempus. Det räcker att jag fascineras av språk rent allmänt. Ett av mina stora nöjen i livet är att lyssna på Språket i SR och när jag får chansen gillar jag också att bläddra i Språktidningen. Och att skriva blogg, så klart! Må AI aldrig, aldrig någonsin förstöra detta nöje för mig. Jag kan sörja tanken på att våra AI-barn inte kommer att få möjligheten att upptäcka kärleken för ordtrolleri, men det kanske är en irrationell rädsla? Jag tänker på hur Sverige var ett föregångsland gällande läs- och skrivkunnighet. PISA-studierna gör mig lite bekymrad, inte minst då det känns som att vi är tillbaka till att läs- och skrivkunnighet blivit en klassfråga. Det är jättestor spridning på ”bäst och sämst”, mycket större än det har varit. Detta trots att alla har skolplikt. Men det är en diskussion för en annan dag. Hoppas att vi alla får möjlighet att njuta av ordvitsar, snälla och kärleksfulla ord, texter som väcker känslor, bli upplysta på olika vis och inte minst få känna språkglädje.
Lite såhära och sådära.
Nej, nu har det varit för mycket tunga inlägg. Vad hjärnan är full av skriver jag när jag sätter mig vid datorn, så mina inlägg är på inget vis orepresentativa. Däremot är den allmänna känslan i livet just nu en helt annan. Dagarna är fulla av höstens dofter, färger och göromål. Det har börjat regna en hel del och det ska fortsätta göra så under veckan framåt. Inte som på Västkusten där stackarna flyter bort. Jag applåderar att vattennivåerna fylls på och har satt fram en massa ljusstakar och ljuskoppar för att bekämpa mörkret och omfamna dunklet. De små mysspökena har åkt upp i ljusgrenen och det har blivit höst i soffan. Jag har ägnat timmar åt att läsa igen! Det är lite svårt, men går bättre för varje gång. Vetepåsen har värmts upp och lagts vid fötterna. Det har eldats i vedspis och kamin ett par gånger. Jag har bakat flera gånger och gått på café, myst med barnbarn och ondgjort mig över och njutit av att julen kommit till IKEA. Jag har tacksamt tagit emot en gräsklippning av brorsan och sett att nya telefonkameran återger verkligheten mycket bättre än den gamla. Idag åker jag tillbaka till mammas väninna i grannstaden för att hjälpa henne en stund, sedan ska vi få bli bortskämda (jag talar av tidigare erfarenheter) hos vännerna på grannön. Det är inget tungsint liv, men nog är livet tillräckligt komplext för att det ska kunna rymmas både mörker och ljus i samma individ? Det behöver till och med vara så, det är så vi drar oss framåt på något vis. Hoppas att du får en fin helg. Må du hitta ljuset, även om det gömmer sig lite.
Ps: Tack för tankar runt senaste inlägget. Jag återkommer!
Har ni? Vem? Vilken? Vad?
Freedomtravel lade tydligen ut en lista 2020 (jag hittar inte originalet), men jag uppmärksammade den först när Anna i Portugal svarade igen. Minst sagt sen på bollen vill jag idag också ge mig på denna lista.
Har du?
I frysen:
Isklampar, bröd, mogna bananer i skivor till slätisar, protein av olika slag, grönsaker, bär, örter, egenpressad äppeljuice, flädersaft, loppisfynd (för att bli av med eventuell ohyra). Säkert annat också. Efter att ha pratat om det i eviga tider har vi äntligen skaffat en frysbox så vi kan köpa protein från någon bonde i närområdet. Frysen är ett ständigt projekt. Med frysboxen känns det som att vi kan bli bättre på att få överblick över den frysta maten.
Något husdjur:
Våra fjäderfän. För tillfället nio stycken, men inom de närmaste dagarna kommer de att bli sju. De ger oss stor glädje, men inte många ägg. Detta hoppas vi förändras då kycklingarna börjar värpa.
På frukostbordet:
Jag äter väldigt sällan frukost, men dricker rooiboste eller chokladmyntate. Typ alltid med lantmjölk.
Läppstift på dig:
Jag älskar läppstift, men har till denna dag inte hittat något som inte torkar ut mina läppar och känns dåligt. Läppvalla däremot, det har jag alldeles för många. Bivaxsalva, läppglans och läppstiftshybrider som mer liknar läppglans. Jag älskar känslan av mjuka läppar.
Några framtidsplaner:
En hel lista, haha! Ikväll har jag t ex ansvar för körens fika, så jag ska baka Vajlans mandelskorpor till körkompisarna. Gällande sådant som man mer tänker inbegriper planer rör sig de flesta om trädgården.
Gymkort:
Nej. Vi har det fina Sturkö Skärgårdsgym i närheten, men jag släppte gym-medlemskapet 2020 på förekommen anledning.
Några MVG:n:
Jodå, jag hade jättebra betyg i grundskolan och hade ett gäng femmor (MVG, A eller hur man mäter betyg nu för tiden) också på gymnasiet.
Något beroende:
Jag har jobbat hårt på att inte känna mig ägd av telefonen i år och känner att det projektet har varit lyckosamt.
Vem?
Avskyr du:
Jag avskyr sällan folk, men har rent allmänt svårt för personer som tar dumma eller ogenomtänkta beslut som jag eller andra får lida konsekvenserna av.
Längtar du efter:
På senaste tiden har jag flera gånger längtat efter mina föräldrar. Jag hade så gärna velat visa dem hur bra allt blev, gällande många olika saker.
Stör du dig på:
Opraktiska lösningar här hemma eller på andra ställen. Jag älskar att det är snyggt, men önskar ännu hellre att det är praktiskt. Balansen mellan snyggt och praktiskt balanserar mer och mer ofta mot praktiskt ju äldre jag blir.
Lagar mat:
Jag lagar gärna mat och tycker ofta att det är jätteroligt att baka. Allra roligast är det att förbereda till festligheter, men jag vill gärna att vardagsmaten också ska vara riktigt god, inte bara okej. Igår gjorde lunchen mig besviken. (Jag gjorde en indisk, vegetarisk gryta som varken jag eller maken ville ha till rester, men fjäderfäna åt utan att klaga.) Maken har några paradrätter som jag med glädje lämnar över till honom.
Vilken?
Tidning läser du:
Kvartal. Jag gillar deras ledord ”tänk själv” och att de bjuder på artiklar skrivna av personer med olika slags tankevärldar. Snart går dock prenumerationen ut och jag funderar på om jag ska ta paus. Har sällan tid att läsa och det känns då lite slösaktigt att lägga pengar där. Jag gillar ofta Aftonbladets djuplodande serier.
Månad du fyller år:
Oktober.
Årstid föredrar du:
Det är väl ingen hemlighet att jag är en höstälskare? Jag njuter otroligt av den slags höst vi har nu (början på sprakande färger, sol, älvdans om morgnarna), men älskar också regn och mörker så man kan mysa in sig med eld och levande ljus. Med det sagt vill jag ändå säga att jag verkligen uppskattar att vi har rejäla årstider. Har levt utan och det är inte alls lika trevligt.
Resa blir din nästa:
Jag ska få följa med syrran på jobbresa till Litauen i december! Väldigt spännande. Annars har jag inte mycket reslust nu för tiden. Behöver rycka upp mig lite. Maken vill att vi åker till USA till våren. Det känns ändå lite kul då ”100-årsresan” 2020 aldrig blev av och vi inte kommit iväg dit sedan dess.
Vad?
Gör du just nu:
Tja, just denna fråga känns lite onödig att svara på.
Skulle du behöva utveckla:
Jag lägger alldeles för mycket energi på att fundera på detta, men frågan har också fört mig framåt genom livet. Jag är tacksam för förnöjsamheten som kommit med åldern, på så vis känner jag mig inte lika otillräcklig. Att inte tro att jag imorgon kommer vara radikalt olik jag idag jobbar jag dock hårt på.
Är bäst just nu:
Åh, det är så mycket! Vi har härliga grannar som vi får hänga mycket med, kören repeterar underbara stycken till allhelgona och jul, Trettio Tacksamma Dagar närmar sig, det finns möjlighet att mysa varje dag (något jag också älskar, Annika)…
Har du för storlek i skor:
41, och till det fötter som haft alla möjliga problem genom åren och därför mår toppen nu när jag bara använder skor liknande dessa. Inte särskilt snygga, men otroligt bekväma! Jag hade 39 i tjugoårsåldern, men fick större fötter för varje barn.
Läser du för bok:
Jag har fyra olika böcker igång, alla i väldigt olika stil. Jag vet att jag har skrivit mycket om Anspråkstagen av David Thurfjell, så otroligt spännande! Jag vill inte slumpa bort NÅGON text, det är därför jag har läst den så långsamt. (Hade jag kunnat lyssna hade jag gjort det, säkert två gånger. Minst.) Kinesiska dikter avnjutes en dikt i taget. De andra två böckerna är Feelgood och ligger där nere, men uppenbarligen är de inte mer spännande än att jag glömt både titel och författare. (Pocketböcker jag fått.)
Ska du göra nu:
När jag tryckt på publicera-knappen ska jag ner till köket och baka mandelskorpor.
Tre ska bli en.
Nu är våra kycklingar drygt fyra månader gamla och det pubertala kraxandet har gått över till mer regelrätta tävlingar i galande. (Stackars grannar…) Våra tuppkycklingar börjar brösta upp sig och har så smått börjat utmana varandra i kaxiga utmaningar då de försöker stirra ur varandra. Robbie Williams har börjat utmana maken genom att kaxa mot honom och springa efter honom, burra upp sina halsfjädrar och visa allmän önskan till dominans, men mot mig är han inte lika kaxig. Han är vackrast av alla de nya kycklingarna, men han är otrevligast. Det innebär att han får åka i grytan. Toto har varit min favorit sedan dag ett. Mycket större än alla de andra, vacker och mysig. MEN, hönorna mår inte bra av en allt för stor tupp, så tyvärr får nog inte han heller stanna. Magnus Uggla är både välvilligt inställd och fin mot sina med-fjäderfän och människor. Det verkar som att han visar tillräckligt med tuppighet för att vara en trygg medlem i flocken, så vi hoppas att det är rätt val att behålla honom. Birgit och Jenny, våra ursprungliga hönor, har (äntligen) accepterat småglinen och tyvärr verkar det som att Birgit gillar bad boys. Hon och Robbie syns nämligen ofta sida vid sida. Å andra sidan har Birgit ända tills nu varit tuppen i hönsgården som den matrona hon är. Kanske betyder det inte annat än att hon förstår att flocken har utökats och att hon måste acceptera det?
Från vänster till höger har du här Britney Spears (mysigast av alla), Dolly Parton (inte lika festlig som sin namne), Taylor Swift (misstänkt lik en tupp, men vi har inte sett henne gala en enda gång medan brorsorna gal hela tiden), Toto, Magnus Uggla, Cajsa Stina Åkerström (blyg, men kommer alltid om man bjuder på gott) och Robbie Williams.
Ps: Om du klickar på bilden ser du Robbie också.
Dag 20 452.
Jag möter solen och har ännu inte tröttnat på känslan det ger mig. Idag är en annan dag.
Finns det något som är vackrare? Mer hoppfullt? Mer lugnande? Idag ska jag och maken hjälpa till i en flytt och gå på IKEA. Sämre kan man ha det. Tack för det!
En av mina bokhögar.
Det är roligt att jag har kommit igång med mitt läsande (även om det går långsamt med allt annat jag vill hinna med). Då jag var hemma hos svärmor i fredags skickade hon med mig en ny hög böcker. Nu ligger de och vilar under min underbara prinsessa på ärten. (Hon heter egentligen Den sovande kvinnan och den riktiga figuren kommer från Hal Saflienis Hypogeum, ett världsarv jag gärna skulle vilja besöka.) I högen med böcker drar mest Linda Olsson-böckerna då jag älskade hennes första, Nu vill jag sjunga dig milda sånger, men vackrast är den tunna boken från Bonniers kammarbibliotek 1964: Den eviga glädjens palats, Kinesiska dikter. Av det lilla jag läst verkar Kjell Hjern ha gjort ett fantastiskt jobb med översättningen.
Min dagliga dos Svenska dikter har nu hamnat längre ner i högen. Jag fyller på mitt medvetande med lite annat istället! Jag ska även fylla på med ny klädsel till mina skrivbord. Älskar lösningen jag hittade på då vi flyttade hit och klädde in dem med lite lätt vaxat linnetyg. Nu har vattenläckor från krukor, bläck och annat hunnit missfärga en del och tyget har gått sönder helt vid min arbetsplats. Knappt tio års tjänst har tyget dock klarat och jag vill göra likadant igen. Nu ska jag bara hitta en liknande nästan-vaxduksväv. Men innan dess är det dags att jobba hårt hela dagen. Jag vill önska dig en trevlig helg med en av de kinesiska dikterna. Den är över tusen år gammal, men jag gissar att människans tankar varit mer lika än olika genom åren.
Förgängelsens språk
Livet kommer och går
likt en främling som passerar förbi.
Vad har jag att se fram emot
som ej talar förgängelsens språk?
Ungdomens glöd falnar obevekligt
och håret blir vitt.
Endast de tre bergstopparna,
som resa sig högt över nejden,
komma att bevara sin skönhet oinskränkt.
Lockigt hår, stora örhängen och lite läppförstoring.
Jag och maken lade en beställning på Sellpy som jag redan skrivit om. Han beställde några nya jobbskjortor och jag beställde en NEXT-jacka i ull som passar i de inte blixtkalla övergångsperioderna eller i milt vinterväder och så en fuskpäls. 40 kr/st trodde jag, men kappan kostade faktiskt hela 60 kr. När beställningen kom kunde vi konstatera att båda var nöjda, men mest nöjd var jag. Särskilt med pälskappan som kommer att hålla mig varm och gosig hela vintern och förhoppningsvis många vintrar framöver. Det är ett franskt märke som inte längre finns och när jag försöker hitta info verkar det som att den är från det ljuvliga 80-talet. Jag fick direkt mostersvibbar och tror att min moster hade en äkta päls som liknade denna. Hade jag någonsin kunnat tänka mig att ha en fuskpälskappa? Nej. Har detta varit min stil? Nej! För ett gäng år sedan gick jag dock omkring med en för stor, brun fuskpälskappa i lite mer skogshuggarstuk som var mammas och som jag verkligen trivdes i. Sedan dess har jag hållit ögonen öppna efter en egen, även om det varit en ungefär lika aktiv process som att leta lägenhet i Vasastan (alltså en aktivitetsnivå på cirka 1%).
Här ser du min nya, varma vän i vinter. A-linje, fyllig, ärmar som är lite insydda i ärmsluten och ger en känsla av ballongärm, snygg sjalkrage som går att stänga (halsduk ej nödvändig alltså, men det kommer jag ändå att ha om jag känner mig själv) och uppenbarligen kanonkvalitet då den ser som ny ut trots att den med all sannolikhet är drygt 40 år gammal. Jag skickade bild till mina syrror och en av dem svarade: ”Älskade fuskpäls! Elegant!! Tänker lockigt hår, stora örhängen och lite läppförstoring.” Hahahaha, autokorrekt ändrade hennes ”läppfärg”, men nu kan jag inte sluta tänka på den där läppförstoringen. Jag kommer varken att ha lockigt hår eller läppförstoring, men stora örhängen och lite läppfärg kan jag kosta på mig då och då. Men kappan får hänga i garderoben ett tag till, för vi ska ha 15-16° in i oktober. Hoppas du får en härlig helg!