Ditten och Datten

Åtta år.

12 kommentarer

Mamma. Åtta år utan dig på jorden. Att vilja berätta om spännande och sorgliga och roliga och livsomvälvande händelser, att få dig och far att känna er stolta – det går aldrig över. Vi kämpar på. Eller kämpar och kämpar. Somligt är tungt just nu och det är jag glad att du slipper. Jag vet att du hade förstått och kunnat guida oss igenom en del av livets vedermödor som jag aldrig hade trott skulle hända. Annat tror jag att du hade känt upprättelse över! Och det finns också så mycket glädje och härligheter i överflöd. Jag är glad över att detta också är Joelinas förlovningsdag, att detta är en dag som har guldkant trots allt. Så tack mamma. Tack för livet, tack för de enorma mängder mentalt livskapital du lät oss barn ärva. ”Du behöver inte vala ololig.” Vi håller varandra om ryggen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Jul igen?

8 kommentarer

Ja, alltså, i oktober skrev jag detta inlägg. Nu är vi mindre än tre veckor från julafton och de månader som har gått mellan då och nu gick fortare än kvickt. Jag hann göra både det ena och det andra på listan, men det mesta gällande ”allmän lista” blev i vanlig ordning inte gjort. Det är helt okej, jag är verkligen nöjd med tanke på hur livet har sett ut. Är glad för att jag har så mycket jobb, är tacksam för någorlunda hälsa, gillar att ha planer som hjälper mig få till julkänslan.

Ikväll drar vi igång den mer intensiva fasen av repetitioner av Bachs juloratorium. Den 4/1 är det dags att få uppfylla en kör-dröm. Det är inte ett stycke man snyter ur armbågen, men det är spännande att kören ständigt erbjuder nya chanser att utmanas och utvecklas. (Men alltså, kolla på gossarna i sjuttiotalsfrisyrer som bokstaverar så tydligt trots att det går undan rätt ofta. Den dirigenten vågar man inte sticka upp mot tänker jag.)

För alla som vill ha möjlighet att känna julens vingslag i mer modern tappning funkar kanske den här jullistan. Jag vill dock lägga in en varning. Somliga tolkningar av ”klassiker” är rent eländiga. Det finns också jättefina/roliga/eftertänksamma nyskrivna låtar och för den som inte tröttnat på Tareq Taylor för länge sedan (som jag) kan det kanske intressera att han även givit sig på en karriär som sångare. Eller var det där han började sitt kändisskap? Inte vet jag.

Svägerskans underbara krans till ytterdörren påminde mig om att jag fortfarande inte har några kransar på pardörrarna. Det får kanske vänta tills nästa vecka, men det är okej. Roligt julpyssel! Jag har sett att min syster gör något julpyssligt varje dag, så fina grejer. Jag har iallafall symaskinen uppe och en hög med grejer som jag tänker ska bli något. (Efter två misslyckade försök att sy lavendelpåsar med fel slags val av material är jag lite kuvad, men jag ska nog komma igång igen.) För dig som inte alls vet vad du vill göra, men som verkligen gillar jul, hänvisar jag till Helena Lyth. Jag hade inte varit inne hos henne på länge, men där har hon samlat in fullpackade inspirationsinlägg för varje dag i en julkalender. Där kan man snacka om pysselproffs! För dig som inte gillar jul – jag önskar dig frid och möjlighet att stänga av det som stör dig mest. För dig som gillar jul – kör järnet! Själv gosar jag ner mig riktigt mycket och njuter av allt från levande ljus till nostalgi i både inredning, smaker och dofter. Jag är tacksam över att ha flera olika favorittider på året och tillåter mig att njuta och stänga av elände.

Continue Reading

Ditten och Datten

Hälsningar från minnenas korridorer.

16 kommentarer

Jag fick en sådan flashback till åttiotalet och mina tonår, egentligen också lite in i nittiotalet också. Tänkte på hur mycket som kan kännas lika för syskonbarnen som är i samma skede av livet och hur mycket som har förändrats och som de aldrig hade förstått sig på om de kom på besök i min värld. Sånt som var med och verkligen formade mitt tonåriga jag, på gott och ont:

  • United Colors of Benetton
  • hushåll med två vuxna, en inkomst och fler än två barn
  • mellandagsrea på MQ (lyxigaste fynden)
  • Nivea på läpparna
  • Peter Pan-stövlar i grön mocka
  • shabby chic, allt skulle målas vitt och ”distressas”
  • anorak och lager på lager under den varmare tiden på året, duffel med ylletröja när vintern kom
  • absolut inte någon mössa, men halsduk och handskar var tillåtet
  • permanentat hår
  • supermodeller
  • Veckorevyn/Må Bra/Hälsa (får lite kräks i halsen av att tänka på dessa)
  • musiken
  • ladda med nya pennor, kollegieblock och kalender inför nya terminen
  • puffiga gardinkappor med silkespapper inuti
  • Tricia Guilds färger
  • bekväma soffor och fåtöljer, höga i ryggen
  • videokassetter, musikkassetter, cd-skivor och att den enda möjligheten att se om något var en repris på teve
  • axelvaddar
  • tygaffärer
  • skyltsöndag
  • telefonkiosk
  • bokrea (jag vet att den finns kvar, men jag tror du förstår vad jag menar – känslan är inte i närheten av densamma)
  • katalogerna från USA, tegelstenar att sitta och förundras över – men det var mest från Ellos och Haléns vi handlade

Jag är ju nostalgisk av födsel och ohejdad vana, men är inte dummare än att jag förstår att allt har sin tid. Och allt var sannerligen inte bättre förr. Däremot är jag tacksam för att jag fick vara naiv och blåögd i lugn och ro och att jag kunde få lära mig mer om livets mörka sidor i lagom doser. Tacksamhetsmånaden är över, men det gör mig inte mindre tacksam för den mer än tillräckligt trygga uppväxt jag fick.

Continue Reading

Ditten och Datten

Thanksgiving.

8 kommentarer

Idag förbereder jag delar av Thanksgivingmiddagen som vi ska äta imorgon. Annika ville veta hur vi gör med vårt svenska firande. Här i krokarna finns ju ingen American Football och inte en massa andra firande. Vår Thanksgiving brukar se likadan ut varje år. För det första firar vi två dagar senare än på rätt dag pga praktiska orsaker, dvs lördagen i första advent-helgen.

Jag börjar själva lördagen i Fredrikskyrkan eller Amiralitetskyrkan med repetition tillsammans med Marinens Musikkår och en annan kör från Amiralitetet inför våra stora adventskonserter. Repet brukar hålla på mellan nio och tolv. Ska vi ha en tidig middag brukar jag börja med att skjutsa in kalkonen i syrrans ena ugn innan jag springer upp till kyrkan. I år har vi dock bestämt oss för att äta lite senare, så då hinner jag repetera först. Denna middag börjar redan på onsdag morgon då det ska kommas ihåg att stoppa in den frysta kalkonen i kylskåpet. På fredagen förbereder jag det jag kan inför lördagen. Jag gör sötpotatismos och förbereder pekanströsslet som sedan ska gräddas innan middagen. (I år gör jag detta receptet på topping, men byter ut mjölet till glutenfritt och har bara lite farinsocker och smör i själva moset.) Stuffingen, en slags brödpudding som för många i vår familj är favoriten, förbereds också. Franskbröd, smör, lök, selleri, salt, peppar, kycklingbuljong och salvia skapar en magisk rätt. Gröna bönor med en sötsyrlig vitlöksdressing hör till, så gott! Maken gör i vanlig ordning godaste potatismoset. Vi väljer också att äta lingonsylt istället för cranberry sauce till allt det smarriga. Syrran står för god sås, frallor och efterrättspajer. Pekanpaj är de flestas favorit och sanningen är att den är lika delikat som mastig. Man orkar inte mer än en liten bit.

Eftersom vi inte firar den amerikanska anledningen till Thanksgiving utan bara låter den handla om tacksamhet har vi också en aktivitet där alla får skriva något de är tacksamma för. Det får inte vara för allmänt (”jag är tacksam för vatten”) eller för uppenbart (”jag älskar att sjunga i Fredrikskyrkans kammarkör”), utan ska vara lite klurigt. Sedan får alla gissa på vem som har skrivit vad. Det brukar alltid vara lika roligt! Extra kul är det ju när folk försöker avleda och gissar högt på någon annan än den det handlar om. Vi brukar hålla till hemma hos syrran, så också i år. Vi blir en liten skara, har varit mer än dubbelt så många ibland. Det blir bara skönt med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Jag har precis jobbat klart för dagen och ska lägga upp benen på fotpallen i vardagsrummet en stund innan jag börjar med fixandet i köket. Hej och hå! Det här blir kul.

Continue Reading

Ditten och Datten

Bloggtian om film och serier.

12 kommentarer

Idag är det dags för en ny bloggtia! Det är så roligt med de här inläggen som vi planerar tillsammans. Idag har vi alltså fastnat för temat ”film och serier”. Jag hade en rolig stund då jag svarade på de här frågorna. Kanske vill du också göra det? Skriv isåfall gärna en kommentar här eller hos de andra bloggarna. Det hade varit jätteroligt att läsa vad du har att säga.

Sara, Annika, Anna och Anna är det som har varit med att styra upp frågorna. När jag trycker ”publicera” har jag ännu inte läst deras svar, men jag är säker på att de alla har olika spännande vinklar på detta ämne.

1. Är det bara jag som måste pausa för att kolla om man känner igen skådespelaren från något annat? Eller kolla upp karaktärerna om det bygger på en sann historia.
Tja, vi är minst två. Precis såhär beter jag mig nämligen också. Det är bara det att jag inte pausar när det gäller skådisarna jag känner igen, men inte minns namn på eller var jag har sett dem förut. Jag tar fram IMDB, slår in namnet på vad-det-nu-är-jag-tittar-på och ser till att upplysa mig själv omgående. Gällande ”bygger på en sann historia” hiar jag mig lite och brukar sålunda vänta tills jag har tittat klart innan jag söker information efter hur mycket av handlingen som var sann och hur mycket som hade tillagts för att öka dramatiken.

2. Hur lyckades man följa handlingen när man bara fick ett avsnitt i veckan förr i tiden?
Det här är nu inget problem för mig. Jag ”bingear” mycket sällan. Senast jag gjorde det var det en serie om groomingskandalen i Rochdale. När jag hade hällt i mig alla avsnitten (det var bara en kort serie förvisso) var jag väldigt arg och försökte hitta allt jag kunde komma över. Jag gillar inte känslan av att förlora förmågan att vänta, blir så irriterad när jag märker att jag funkar precis så som de som har skapat våra digitala prylar har tänkt sig. När det inte finns utrymme att tänka själv eller ens ha ro att vara med mig själv och mina egna tankar, vem är jag då?

3. ”Förr i tiden” skulle en erkänd skådis aldrig sänka sig till att vara med i en serie. Varför tror du att detta har förändrats? Finns det någon skådespelare som du uppskattat både i film och i serie?
Det här har jag tänkt en hel del på. Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt känslan av att undra om någon måste ha fått det riktigt dåligt ställt rent ekonomiskt för att ha kunnat sänka sig till att vara med i en teve-serie. Det fanns helt enkelt ”riktiga” skådespelare och så fanns det Dallas. Idag är det inte alls så. Jag tror att det idag är svårt att göra sig ett namn på samma sätt som när Hollywood var det enda ställe där ”riktiga” filmer producerades. Att då få en roll i en välproducerad serie ger en säker inkomst under en längre tid, med förhoppningen att inkomsterna kommer att öka i takt med att populariteten stiger. Jag tänker på hur det har varit för exempelvis Kevin Costner, hur hans skådespeleri har utvecklats, men även att han fått chansen att producera. Bl a den moderna vilda västern-filmen Yellowstone. Med det sagt har jag förstått att hans framgångar kanske stigit honom åt huvudet. Eller så är det bara det att det blåser hårt på toppen i Hollywood och om någon tagit sig upp är det många som vill få ner en igen. Eller så är karl’n bara människa, vem vet?

4. Vill du dela med dig av din ”fem i topp” – serier och/eller filmer som varit extra viktiga för din personliga utveckling?
Den här är klurig. Har jag utvecklats av det jag tagit in genom rutan? Absolut! Har det varit viktig utveckling? Är inte all utveckling bra? Jag inser att filmer för mig kanske har varit mer underhållning än något annat. Jag älskade Tom Cruise som så många andra i min ålder och Top Gun kan jag nog se hur många gånger som helst. Fast har jag utvecklats av den? Nja. Döda poeters sällskap fick mig att tänka djupt och mycket. Det var en film som länge var min favorit och som öppnade upp min förståelse för något annat än det vatten jag badade i. Många filmer och serier jag har sett har varit medvetet manipulerande/undervisande, beroende på vilken sida man står på.
Teveserier ger större chans till anknytning. Fem myror är fler än fyra elefanter, kommer någon annan serie någonsin göra lika mycket för ett lands barnaskara? Jämför denna serie med Teletubbies eller de där kiss- och bajsfigurerna… Högklassig undervisningsunderhållning! (När jag fick träffa Eva på lärarutbildningen, det var en dag jag sent ska glömma.) Jag älskade Lilla huset på prärien och intresset för denna tid i den amerikanska (och även den svenska, så många svenskar sökte lyckan i Ameeerikat) historien kvarstår. Märkligt nog tänker jag på teveserien Sisters som jag följde på nittiotalet. Den kanske kändes relevant då den handlar om fyra systrar som är väldigt olika varandra och ändå så nära. Systrarnas tillvaro var så olik min egen, men något var det som slog an. Och vem hade jag varit utan att tjuvtitta på Dallas, denna teveserie som jag, storögt och förundrad, lärde mig mycket om livet av. ”Good morning, miss Ellie”, med ett martiniglas i handen. Olika falla livets lotter. Kanske är det just detta jag lärt mig mest om genom att betrakta påhittade historier som varit en flykt från verkligheten mer än något annat?

5. Nämn en tv-serie och/eller film som ”alla”’ sett utom du.
Eh – var ska jag börja? Jag ligger så mycket back att det aldrig finns en chans att ta igen allt jag har missat. Game of Thrones är väl den som jag först kommer att tänka på. ”Alla” har sett den, jag är själv inte intresserad.

6. Om du letar dig tillbaka i minnesbanken, vilken är den första film respektive tv-serie du minns?
Den här frågan trodde jag skulle bli lätt att svara på. Jag vet inte om jag ska svara Fem myror är fler än fyra elefanter, John Blund eller Vilse i pannkakan, men jag är tämligen säker på att det är den förstnämnda.

7. Med dagens stora utbud så gäller det att vara selektiv med vad en vill/hinner titta på tänker jag. Hur tänker du? Vad avgör om du börjar titta på en serie eller film? Och vad kan få dig att stänga av filmen eller sluta följa serien?
Jag tittar nästan alltid på rekommendation från andra eftersom det hela tiden kommer nytt och jag alltså inte kommer att ha chans att se allt. Men en riktigt bra filmtrailer kan också övertyga mig om att det är något jag ”måste” se. Filmer stänger jag sällan av, men utnyttjade barn, extremvåld och explicit och återkommande sex tycker jag inte behöver hitta in i mitt hjärnkontor. Gillar jag inte en series första avsnitt tittar jag sällan vidare.

8. Finns det någon särskilt regissör, skådis, produktionsbolag eller manusförfattare som du inte vill missa nya serier/filmer från?
Nej, här är jag mycket okunnig och inte heller särskilt intresserad. Förutom när Tompa Cruise kom i nya Top Gun-filmen för några år sedan, den kunde jag ju inte missa.

9. Om ditt liv just nu vore en film eller serie vad skulle den heta, och vilken genre skulle den ha.
Hmmm, det jag kan tänka mig är Lilla huset på prärien i en mer vuxen och mindre dramatisk version. Det lilla huset på Sturkö hade nog inte många varit intresserade av, hehehe.

10. Om du kunde hoppa in i vilken film eller TV-serie som helst och leva där i en vecka vilken skulle du välja, och varför?
Någon sjukhusserie, vilken dag som helst. Nu var det längesedan jag tittade på Grey’s Anatomy, men tänk att slänga fram rätt operationsinstrument och rädda världen om och om och om igen. Och att leva mitt i Hänt Extra, liksom. Vilket adrenalinpåslag!

Ps: Chat GPT gjorde bilden.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ny dator, nya förutsättningar.

12 kommentarer

Jag finner ingen prestige i vilka namn som står i kläder, skor eller väskor, vilken bil jag kör, område jag bor i eller dator jag använder. Eller prestige och prestige. Inte tyckte jag att det var jättekul att bo i lägenhet, men det berodde mindre på områdena och mer på känslan av att hela tiden vara inbjuden till andras mest privata stunder. Dessutom växte jag upp i hus och hade då tillgång till det uterum som är så otroligt viktigt för mig under det varmare halvåret. Att jag sedan fastnar för det dyraste i butiker, om och om och om igen tänker jag handlar om en blick för kvalitet, och det är ju något som handlar om just god kvalitet, inte märke. All kvalitet är dock inte dyr och allt dyrt är inte av kvalitet.

Nu sitter jag iallafall här framför datorn och vänjer mig vid nya proportioner på skärmen, njuter av det bättre ljudet i högtalarna och är förundrad över att allt bara händer på en gång då jag trycker in mina kommandon utan att jag behöver sitta och vänta medan det maler på som satt jag vid en dator anno 1998. Jag känner mig så tacksam för denna uppdatering! Det leder in på nästa grej:

Imorgon är det november. Jag kommer att köra Trettio Tacksamma Dagar i vanlig ordning, trots att jag sällan är på Facebook numera. Jag ser fram emot denna själsliga tvätt, en månad då livets svårigheter och utmaningar inte längre tar plats i det främsta rummet så som det annars ofta gör för mig med min personlighet och mitt yrke. Välkommen att haka på!

Continue Reading

Ditten och Datten

Mellanland.

8 kommentarer

Min nya dator är nästan färdig att börja användas, men maken håller fortfarande på att hantera vårt gigantiska fotobibliotek från den gamla datorn genom den nya innan jag kan ta den till ”min”. Det ska bli SÅ skönt att ha en fungerande dator igen. Det tar för lång tid att blogga här på telefonen, men jag skickar en liten hälsning från stora fixardagen iallafall. Förutom att jag körde tvättmaskinen varm…

… hade jag massor att ordna som det inte riktigt funnits möjlighet till de senaste veckorna. Om du vill kan du roa dig med att beskåda vad jag hade med mig hem efter min långa ärenderunda med en lista som bara fanns i huvudet (förutom inköpslistan till mataffären). Jag är väldigt nöjd med att jag kom ihåg allt.

Jag är också tacksam över att jag fick tid att tanka lite av myshösten som fortfarande finns kvar eftersom allt har gulnat och det inte finns många löv kvar på träden. Mitt emellan, i mellanland.

Continue Reading

Ditten och Datten

Fira den som firas bör.

4 kommentarer

Efter en snabbis till Stockholm för att fira lilla Titti är jag nu tillbaka i Karlskrona. Om ett par dagar kommer svärmor hem från Långtbortistan och jag flyttar hem till Sturkö igen. Det känns fånigt att komma dragande med det gamla ”jag kan inte fatta hur fort dessa tre veckor har gått”, men den känslan genomsyrar allt just nu.

Jag är tacksam att vi hade möjlighet att vara med och fira födelsedagsbarnet. Som tvååring fokuserades det en hel del på ”j-vissteleleva” (stavning något oklar) och tårtätning, precis som det ska vara. För mamman blev firandet en möjlighet att pyssla, något som hon tycker är jätteroligt och som gjorde hemmet väldigt festligt. De fina partyhattarna hade förra året porträtt från det första levnadsåret och hade nu uppdaterats med ögonblick från lilla Tittis andra år. Det blev en hel del presenter också, något som naturligtvis är lika klurigt att förhålla sig som mycket annat i den samtid vi lever i. Vad är rimligt att ge en tvååring? Lilla Titti var lika fascinerad av allt hon öppnade och gåvogivarna hade tänkt till för att kunna ge något som passade. Mest kreativ gåva vill jag dock säga kom från morbror. Han hade tagit en muffinform och fyllt med havregryn. ”Gackin” (Tittis eget ord för denna läckerhet) är nämligen det absolut mest delikata hon kan tänka sig. Bättre än tårta till och med. Tänk att ha fri tillgång till gackin! Vilken dröm.

Efter mitt ondgörande av AI tycker jag det är lite extra roligt att visa denna installation gjord av födelsedagsbarnets pappa. Det är han som tecknat det fantastiska porträttet och att sätta ett av födelsedagsporträtten över ansiktet på tavlan var sååå roligt. En trollerikonst som är uppenbart och självklart fejk, något som bevisligen är gjort för att roa och få folk att titta fler än en gång. Det är helt enkelt skillnad på lurendrejeri och lurendrejeri.

Continue Reading

Ditten och Datten

23-10-23 till 25-10-23.

8 kommentarer

Tänk hur mycket känslor några siffror kan rymma. För två år sedan hade jag lyckan att bli mormor för första gången. Jag har skrivit en del om lilla Titti, men inga ord kan beskriva hur rolig, spännande, klurig, intensiv, busig och lätt att älska hon är. Idag åker vi för att fira hennes tvåårsjubileum. Även om vi videopratar i princip varje dag är jag så glad över att få hänga med henne IRL i ett par dagar. Grattis till vår solstråle!

Continue Reading