Igår snurrade jag rätt mycket i mitt eget huvud samtidigt som jag malde på i rask takt. Blanda jord till tomathinkarna, plantera om en massa plantor, gödsla upp, sätta fler lökar och fröer av olika slag, vattna, laga mat, jobba, fixa ärenden… Jag hade en riktig toppendag på papperet, men inte i mitt huvud. Imorse läste jag sedan detta hos Marika. ”Det han sagt om att ’koncentrera sig på det man har’ istället för ’det man förlorat’.” Inte snurrade tankarna runt någon förlust, men trots att jag har så fantastiska erfarenheter av medveten tacksamhet och tänker att jag praktiserar det varje dag så slappar jag uppenbarligen ibland. Nu märktes det att jag hade slappat under en tid och jag behövde få en liten däng i medvetandet. Det var inte så att jag gick omkring och tyckte synd om mig själv, inte alls. Det var bara en allmän avsaknad av just fokus på vilket välsignat liv jag lever. Svårt att förklara utan att det låter konstigt eller knäppt. (Jag har försökt skriva om detta fem gånger, nu får det vara så här.)
Tänk bara vilka guldkorn jag fick med mig från gårdagen. Som detta. Jag stod och pratade med kossorna och kalven vid återvinningen och lär nog ha gett ett synnerligen fånigt intryck för de personer som såg mig. Kalvens ögonfransar… Kossorna måste vara släkt med varandra, så lika som de är. Jag kunde inte komma riktigt nära eftersom det står ett staket mellan affären/återvinningsstationen och elstängslet, men vi fick ändå kontakt.
Och detta mirakel in-the-making… Lägg kartong på gräs och kvickrot och häll på några säckar jord. Voilà! En ny rabatt. Det är fortsättningen på den sydvästra rabatten där jag försöker hålla en varmare färgskala i gul-orange-röda toner. Eftersom jag började detta projekt för bara två år sedan finns det mycket tid att få det som jag vill ha det. Egentligen vill jag mest ha perenner där också, det funkar bäst här på vår torra ö. Jag forsätter ändå sätta astrar, rosenskära och andra ettåringar och sätter ut både här och i den blå-vit-rosa rabatten för att komplettera. I ÅR KOMMER RABATTERNA ATT BLI FINARE ÄN NÅGONSIN! Hur kan jag vara så säker på det?! Jo, för att detta händer varje år. Varför fokusera på att allt går så långsamt och att jag inte får till allt som hade varit kul när jag ser att det blir bättre och bättre och bättre?
Sedan den här avslutningen på dagen… Vi har det så bra! Jag har det så bra. Solen skiner, laxen ligger på upptinande och jag har kör ikväll. Och efter att ha pratat med en släkting som uppenbarligen är dement utan att vara medveten om det kan jag också säga att hjärnkontoret fortfarande är intakt på mig. Är inte det något att vara tacksam över, så säg? Alla dessa pusselbitar som utgör mitt liv – inte alltid lätt att se skönheten i varje individuell bit, men om jag bara har tålamod vet jag att saker och ting kommer att falla på plats.
12 kommentarer
Vilken härlig dag med allt påtande i trädgården. Att fokusera på det en har istället för det en förlorat tror jag är viktigt. Samtidigt kan en stund i saknad vara berikande också, att minnas och njuta av det som varit även om det inte är längre. Jadu de där kossorna är definitivt släkt, har nog aldrig sett det så tydligt i något annat sammanhang, trots att vi var granne med en bondgård i många år. En ljuvlig avslutning med den solnedgången! Kramar
Ja, det är läkande på många vis. Du har så rätt, vi behöver båda två. Det är bara det att jag behöver påminna mig om det som finns här och nu ibland eftersom jag har en viss nostalgisk ådra. Att grunda mig i nuet är då en viktig väg till välmående.
Visst var dessa kor osedvanligt lika? Jag säger detsamma. Har aldrig sett det lika tydligt. Kossan som såg ut att ha en tunna runt magen på en närliggande ö hade varje år en kalv som lite liknade henne (hon var svart på huvud och framben och rumpa och bakben, vit över hela magpartiet), men här var det så många lika?!
Sådana solnedgångar är verkligen själaberikande!! Kram, kram.
Låter som en fin dag med en massa påtande i jorden. Söta kossor därtill.
Visst absolut, folkuser på det som är bra i livet. Fast det hindrar ju inte att man kan tänka på det man förlorat och saknar också. We’re only human after all. Med åren har jag tyckt att det blivit lättare att ta hand om här och nu, just att känna lycka och tacksamhet för det man har. OCH ja att ha huvudet i behåll är nog nästan det viktigaste av allt.
Sista bilden av er gård i solnedgången …. alldeles, alldeles underbar!
Kramar!!
Ja, det blev en finfin dag!
Du har helt rätt. Det är så vi människor funkar, men jag mår verkligen bättre av att släppa taget om sådant som jag inte kan påverka, eller sådant som jag inte längre kan göra något åt. Då blir det som jag har en långt bättre språngbräda in i välmående. Att kunna vara närvarande och medveten är inga självklarheter, så jag är verkligen tacksam över att förmågan finns kvar.
Det blev en härlig solnedgång… Vårt hem är annars inte placerat för bästa utsikterna av solens rörelse, men det är okej. Jag njuter av ljuset ändå.
Kram, kram.
Hej Monnah!
Visst är det en väldigt bra tanke att fokusera mer på det man har än det man har förlorat, samtidigt är vi ju inte gjorda av stål utan har känslor i alla former som måste få finnas. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att sörja också så länge det inte går över i ältande och bitterhet,
Kossorna!! Såå sööta, för att inte tala om kalvarna <3
Och vilken himmel! Underbart!
Jag köpte frön av luktärter nu i Sverige, det ska bli spännande att se om det fungerar här 🙂
Kramar!!
Ja, detta omfamnar jag med hela mitt väsen. Det är det som ”göder” min nostalgiska själ, men jag vet också att jag mår bäst när jag kan landa i det fina som finns nu. Varken ältande eller bitterhet är hjälpsamt och inte mår jag (eller någon annan vad jag vet) bra av någotdera. Sörjandet har definitivt en plats och det är viktigt att komma ihåg att den är böljande och kan poppa upp både här och där.
Både kossor och himmel gjorde mig varm in i själen! Det är något med dessa som verkligen talar till mitt innersta.
Hoppas, hoppas att luktärterna funkar för dig!!! Ursprungsluktärtan kommer från Sicilien – kanske kan du upprätta rätt slags förutsättningar för dina dyrbara fröer??! Det borde funka. De gillar massor av näring och vatten.
Kram, kram.
Kossor och vackra solnedgångar. Det är sommar för mig. Och visst har vi det bra som kan njuta av detta och har hjärnor som kan lagra dessa minnen.
Vi befinner oss verkligen i gränslandet till sommaren. Inatt hade vi frost, något som fortfarande tillhör vårens klurigheter… Campingen börjar fyllas på husvagnar och husbilar och på öns ICA syns fler bilar med utländska registreringsskyltar till. Sommaren är onekligen nära!
Åh, så glad jag blir när du länkar till min blogg. Eller rättare sagt; så glad jag blir när jag är till någon nytta med det jag skriver. Jag behöver ju själv påminna mig om att se det jag har. Helt klart! Och koss-kontakt är viktigt kontakt! Kramar Marika
Jag har ofta nytta av dina texter och är så glad att jag hittade till din blogg, eller om det var tvärtom. Det är toppen med bloggskrivandet att det är så utvecklande för en själv, åtminstone ser jag det så. Och håller med om att vi kanske behöver lite fler möten med kossor. Är glad att det går ett gäng ute i naturreservatet här i närheten nu igen så jag kan möta dem när jag är ute på promenad. Kram, kram!
Vilket fint inlägg! Blir så glad när jag ser andra vara tacksamma för det vackra i vardagen. Tror att mitt absoluta favoritord på svenska är ”tack”. Det rymmer så många känslor. Och visst är man välsignad jämfört med så många andra…det gäller bara att stanna upp och tänka. Det här är tredje våren i Texas för mig och jag känner fortfarande samma tacksamma känslor över klarblå himmel de flesta gånger som jag är ute och promenerar. Kan inte få nog av sol och blå himmel!
Men en av sakerna som jag saknar från Sverige: kossor! De är så oemotståndligt söta!
Vad roligt att du tycker så! Du får hänga med när jag har ”Trettio tacksamma dagar” i november. Det borde vara ett projekt i din smak tänker jag. Härligt att du har hamnat på en plats där du trivs och känner att du får ”blomma”. Texas verkar vara en toppenplats gällande blå himmel.
Jag tänker att det borde finnas massor av kossor i Texas också, men kanske finns de på gigantiska farmar långt ifrån din stadsbebyggelse??!