Tacka vet jag Buffés recept.

Ja, jag ger tydligen inte upp gällande att hitta recept på grejer som känns lite festliga, men ändå är ”nyttiga”. Jag vet inte ens varför jag ens försöker. Borde jag inte ha fått nog efter kikärtskakdegsförsöket? Tydligen inte, för här sitter jag igen. Det blev dock bättre den här gången, det ska inte stickas under stol med.

Skärmdumpar är bra, men inte när man behöver tala om varifrån man hittat något. Har du eller någon du känner till gjort det här receptet får du gärna tala om det för mig så jag kan länka rätt. Här har du iallafall receptet som jag ville ge mig på. Det skulle tydligen vara något slags nyttig Twix-version. Håll i hatten.

Havregryn, mandelmjöl och smör. ”Håller det inte ihop så tillsätt en tesked vatten.” Jo, men då så. Då tillsätter jag en. Och två. Och tre. Tacka vet jag Buffés recept, de funkar alltid! (Till skillnad från olika influencers dito.) Till slut får jag till något slags cheescakebotten-lik mix och trycker ut den i en liten bakform. In i frysen!

Under tiden får min lilla mixer jobba hårt för att få ihop en ”caramel”, en kolasmet, av dadlar, jordnötssmör, en nypa salt och fet mjölk (jag dricker inte längre mandelmjölk eller havremjölk). Jag pulserar och mixar, drar ner smeten från väggarna med en slickepott. Tillsätter lite mer mjölk, smeten är alldeles för hård tycker jag. Försöker bli av med dadel-”skalen”, men till slut anser jag mig vara besegrad. Det blir inte bättre. Någon kola blir det definitivt inte. Men smeten är faktiskt god på riktigt! In i frysen över natten.

Jo, men det ser rätt ut. Jag skär bort de fula ändarna och delar sedan upp kakan i tio bitar med en vass kniv som värmts i hett vatten en stund. Det går alldeles utmärkt. Sedan är det dags att smälta choklad. 150 g? Det kommer ALDRIG att räcka, men okej. Jag tillsätter en extra ruta iallafall, så det blir 160 g 70%-choklad.

Efter fem bitar som jag fått kämpa för att få till täckningen på finns det såhär mycket choklad kvar:

Eh, måste tänka nytt. Kanske smeta ut lite bara över ”kolasmeten”? Tillbaka till färdigfotot här uppe:

Chokladen hade hunnit bli lite kall och när jag skulle ”smeta ut” blev det jättefult (se den o-täckta längst till vänster). Jag hade kanske behövt späda ut chokladen lite med kokosfett? Hur som helst var det ännu ett recept med mängder som inte stämde fast allt stod i gram. Det hade behövts mer smör i botten och det var alldeles för lite choklad för att hela ”kakorna” skulle kunna doppas. MEN, de här smakar faktiskt riktigt gott. Får se om jag försöker göra en version av dem lite senare. Den här gången kändes det inte som att jag kastade pengarna i sjön iallafall. Det blev inte vackert, inte nyttigt (men bättre än vanligt godis) och det blev inte billigt heller – MEN, det blev rätt gott. Är jag på rätt väg?