Lyckligtvis skiner solen från en klarblå himmel idag! Tyvärr frös det i natt och frosten låg fortfarande kvar på marken då jag steg upp. Lyckligtvis lyssnade jag på varningarna om denna frost och lät igår tomater, chili och paprika stå kvar under dubbla fiberdukar istället för att sätta dem i sina hinkar som jag hade planerat. Tyvärr hade jag satt i dahliorna i rabatten i lördags, så de försatta frös ihjäl allihop redan igår natt, varenda en. Lyckligtvis fick fyra inte plats i rabatten, så dem hade jag ställt vid häcken. Tyvärr måste jag nu vänta lite längre på dahliablomning. Lyckligtvis har jag mycket annat på gång som klarar några minusgrader utan att klaga. Tyvärr är vårt mikroklimat inte av det varmare slaget, utan vi bor i ett riktigt litet blåshål. Lyckligtvis är det så mycket annat som kompenserar, som närheten till havet och en underbar natur. Tyvärr trivs grävlingar också i allt detta underbara och i natt har åtminstone en sådan plöjt upp gräsmattan på flera ställen i jakt på daggmask. Lyckligtvis finns det en plan för att låta henom känna sig mindre välkommen.
Och där, i allt det lyckligtvisa, tycker jag att vi stannar. Ha en härlig vecka, hördu!
Vackert väder och en oändlig att göra-lista. Bra kombination! Både maken och jag jobbade på i rasande takt. K klippte och samlade gräs som jag ska ha till täckmaterial medan jag höll på med detaljer som att samla upp fjolårsgräs och göra odlarlådorna färdiga för sådd. Jag kikade bara med ett halvt öga på syrenhäcken eftersom jag känt stor besvikelse över att den inte tagit sig så bra trots att jag lade ner så mycket tid på den förra året. Nu visade det sig att det finns liv i betydligt fler av de små skotten än vad jag trodde. Jag får nog sitta stilla i båten och vänta på utslagna blad för att se hur det egentligen gick.
Jag gav AI i uppdrag att konstruera en bild av mig i stil med någon känd mangakonstnär vars namn jag ej minns. Hur som helst gillar jag bilden och att tänka mig själv gå omkring med en bukett blommor i handen med linneklänning och stickad kofta. Annars skrotar jag mest omkring med håret uppsatt för att inte flyga i ansiktet, militärskjorta och mjukisbyxor på och sällan koftor, för de fastnar i hagtornshäcken, viltstängslet, björnbärsslanorna eller allt annat som sticker ut både här och där i vår trädgård.
Maken klippte på bra och den där gräshögen är långt större än den kanske ser ut på bilden. När vi var på väg till spelkväll framåt kvällningen kom brorsan med åkgräsklipparen. Lockande att ha en sådan, men det första gräset vill jag gärna använda som täckmaterial. Ska bara komma på ett sätt att överlista mördarna i vår trädgård. Så här tidigt på våren tror jag mest på ölfällor runt en sådan här hög. Vi får se om jag lyckas!
Jag älskar verkligen rosenportalen och ser fram emot att se Prinsessan Marie blomma ännu mer överdådigt än förra året. Tänk så bra det blev, det här projektet! Rosor blir alltid sjuka på något vis, men vi njuter av allt det som är bra först.
Knoppar och blommor i alla möjliga olika stadier växer på alla möjliga olika ställen. Det ena päronträdet dignar av knoppar redo att slå ut och vårt lilla körsbärsspö från Lidl gör detsamma. I år får det chans att blomma även om det är så litet. Det får vara så. Maskrosor, ska de verkligen få chans att bre ut sig? Ja, har man bin är dessa gula solar varmt välkomna. Pyttorna anses vara ogräs, men hur glad blir man inte av dem? Vi har små öar av olika nyanser mellan vitt och rött på flera platser i gräsmattan som väl mest består av olika gräsliknande ogräs. Det är okej, det ser åtminstone jättefint ut då det är nyklippt och vi har nått dags datum.
Här kommer ännu en bild av backsippan och verkligen trivs där den står. Så vackra blommor! Tänker alltid på Hurtigs backe dit vi åkte med makens mormor varje vår. Vacker plats i Uppland där backsipporna böljade och det fanns fina bestånd till årets omgång nässelsoppa.
Att ha en trädgård ger livskvalitet även om det också innebär att det alltid finns mer att göra. Tack för allt det vackra och fina.
Längst ner på Frändatorpsvägen här på Sturkö, på vänster sida, hittar man frukten av en mans intresse för magnolior. Han har under flera år utökat sin magnoliapark. I år såg vi dock att det verkar som att flera träd gett upp och att de grävts upp. Vi har gjort utflykter hit under sista veckan i april under flera år. Alla är välkomna att ta en runda om man bara respekterar stigar och växtlighet.
Jag hade redan gett mig själv lite vitsippshav vid tidigare tillfälle, men en bonusrunda tackar man inte nej till! Så här har det faktiskt inte sett ut, jag tror att vitsippsblomningen måste ha varit lite försenad just i år.
Magnolior är så vackra och spännande träd, men vi kommer inte att ha några här hemma. Därför är jag mycket tacksam för de exemplar jag får njuta av då vi åker förbi eller till och med besöker en plats som denna.
Jag vet inte om det är någon uppdatering av telefonkameran som gör så att blommor tagna i porträttläge (besöket var inte planerat, så jag hade inte kameran med mig) ser smått märkliga ut. Hahahahaha! Det är inte helt lyckat, men effekten är ändå rolig. Så varsågod, här kommer mina flygande/flytande magnolior.
Jag inser att detta är något som ska upplevas och att det är svårt att fånga precis hur vackert det är i bilder, men har du aldrig besökt en magnoliaskog eller park kanske du blir sugen på att lägga det till din planttantslista. Ja, om du nu har en sådan. (Det har jag uppenbarligen, hej Keukenhof och Sissinghurst.) Jag är så tacksam över naturens under och allt makalöst spännande och fantastiskt vi kan få ta del av om vi öppnar ögonen. Varje årstid har sin charm, men just nu exploderar det verkligen av det mest spännande.
Som avslut bjuder jag på min ena av årets två tulpanbuketter från vår trädgård. Denna plockade jag i Lilla Rotterdam och nu står bara en massa bladmassa kvar. Gissa vem som tänker trycka hundratals lökar i jorden i höst? Med denna ledande fråga önskar jag dig en fin dag.
Må du få njuta mycket av livskraften som finns i allt grönt som slår ut just nu, i allt fågelkvitter och alla småkryp som håller dig på tårna. Jag har dödat inalles åtta små mördarsniglar hittills detta år och hoppas att jag inte hittar fler. Moahahaha… (Suck, de är väl här för att stanna, gissar jag.) Här får du backsippan i ett öppet påskägg från mig. Må äggen smaka gott och må fjädrarna fladdra i solen denna dag!
En liten bonusbild på gulligaste lilla påskkärringen får du på köpet.
Idag är det långfredagen i stilla veckan, men vi har inte varit särdeles stilla så här långt. Det var så mysigt att ha dottern och svärsonen hemma för att fira svärfar och sedan hänga med oss i några dagar. Somligt har jag redan berättat om, här kommer en liten bildbomb om annat man kan roa sig med i detta svenska och ibland lite bortglömda hörn en vecka som denna.
Vi började med nittioårsfirandet av svärfar. Nittio! Respekt. Det blev en så mysig fest med mycket gott på menyn. Fira livet, alltså, oavsett om det är fem, fyrtiotre eller nittio år som gått sedan födelsen. Vi lever i en tid där tidens gång inte ses på med blida ögon, men jag älskar det faktum att jag fortfarande får vara med och fira min egen och andras årsdagar.
Borta på brorsans tomt har det sprängts för VA. Vår ö har berget lurande precis under jorden på många ställen. Att dra fram rören till detta hus visade sig kräva ett visst urgröpande medelst dynamit. Spännande process!
Syrran hade skickat ett chokladprovningskit från Skottland. Det var så roligt att höra allas tankar om toner, kakaohalt och vad som kan räknas som gott eller ej! Det som blev kvar togs med till Danmark så svärsonens familj får vara med och testa de också.
I Brömsebro var det varma köket stängt på måndagen, men bättre lycka på Blomlöfs i Karlskrona dagen efter. Sååå gott och härligt att få sitta utomhus och äta lunch. För mig var det årets första utelunch i solen. Jag var glad för vinterjacka och halsduk, för även om solen värmde blåste det som sig bör när man befinner sig i Karl XI:s egen stad Pinan. Det var smockfullt av gäster, både ute och inne. Svärsonen satt och gjorde överslag på hur mycket pengar de borde dra in på en vanlig lunch i april. Inflationen är märkbar och färre äter ute, så det är roligt när det går bra för en verksamhet.
När vi var mätta och belåtna åkte vi upp till Klackamåla. Dottern ville så gärna visa sin älskade morfars sista vilorum för sin man och vädret var perfekt. Först stannade vi för att krama lite på min faster och sedan tog vi en promenad förbi vårbäckar och vaknande natur. Ljud på!
Vi lämnade en bukett påskliljor och en virkad, men hållbar blomma. Därefter fikade vi och dåsade bort i den underbara vårsolen där i slänten. Så mysigt! Far hade gillat den där stunden, hundra procent.
Han hade även gillat dotterns uppvisning av styrka och vighet i gröngräset. Inte har hon fått det från mig, det är då ett som är säkert.
Även denna aktivitet hade varit Far-godkänd. Att ligga där och se upp på de raka tallarna – en av mina favoritvyer. Sövande och läkande.
Det har påskats lite mer och ätits godis från godisgömmorna. Kanske lite för mycket, men bjuder hönorna så tackar man ju inte nej.
Screenshot
Detta foto är en screenshot från acroyogasessionen som S och J fick i bröllopspresent av min kusin som dottern har yogat med många gånger. De visade sig vara ena riktiga hejare på detta. Allt höljt i ett rosa skimmer, naturligtvis.
Vi passade även på att ha grillpremiär. Det är bra att ta fotografier så att det riktigt syns vad som behöver åtgärdas. Just här i grillhörnet har det inte städats än, men det blir väl tid till det också. Gott blev det iallafall, riktigt gott. Mer grillat till folket!
Det där städandet som görs lite mer sällan tycker jag är extra tillfredsställande. Nej, jag gillar inte särdeles att dammsuga eller skrubba toaletter, men att såpskura golv är riktigt härligt, en sinnlig upplevelse på många sätt.
Slutligen kan jag säga att brevlådan bjudit på full pott den senaste veckan. Så roligt det är med brev och paket! Rövarspråk, sporkar och Cadbury-ägg – guldkant på detta liv. Tack till alla som bidragit. Nu tar resten av påskhelgen vid och jag går in i den med stor tacksamhet.
Skärtorsdagens morgon började med att jag öppnade Uttorps bageri för att baka en sats frallor till ungdomarna som skulle resa hem till Danmark igen. Efter tack för underbara dagar och kramar var det dags att jobba en stund. Skönt att efter det kunna röja runt i vår lilla veranda och fixa klart. Igår skurade jag golvet och flyttade på allt som inte skulle stå där och idag var det dags för fönsterputs, rengöring av ytor och att få allt på plats. Det är dock inte dags för riktiga mystiden. Först ska detta bli ett extra växthus.
Än så länge står bara tomaterna här, men snart blir det andra bullar! Detta är den bästa tiden, medan allt fortfarande lever, sniglarna inte tagit över än och hoppet lever om att detta blir den bästa skörden hittills.
Älskar det klassiska påskriset i Höganäskrus. Fjädrarna hade dottern fixat och jag tycker det blev så fint med de matchande juvelfärgerna i de röda fönstren och glasflaskorna i fönstret. Efter körövningen satte jag mig ändå en stund och njöt av såpadoften och att bästa sommarrummet i huset inte längre är soptipp/lager. Nu kan vi påska i lugn och ro. Jag önskar dig som läser här en riktigt fin långhelg!
Ja, visst gör det ont när knoppar brister (Karin Boye) och nog knastrar det mellan tänderna då vägarna sopas rena från sand och skräp. Det är då också dags att storstäda både här och där. Jag och mina syskon har kvar vårt sommarställe här på Sturkö tillsammans. Vi har inplanerade dagar både vår, sommar och höst då vi alla storstädar och fixar i trädgård och hus. Eftersom vi ska vara där på påskafton bestämde syrran och jag oss för att stråla samman med några av våra avkommor och deras respektive för att storstäda, ta ner gardiner för tvätt och ta fram trädgårdsmöblerna.
Innan städningen skulle dra igång tänkte jag, dottern och svärsonen äta lite gott på Blomlöfs i Brömsebro. Tji fick vi, för när vi kom dit visade det sig att de inte serverar varm mat på måndagar. Jaja, vi bestämde oss för att åka till Blomlöfs i Karlskrona idag istället och plockade upp grillad kyckling, vindruvor och bakelser på ICA i Jämjö. Det blev en god lunch det också, denna gång intagen med ytterkläder på vid matbordet i Bredavik. Sedan drog vi igång som virvelvindar!
Huset städas innan vi stänger för vintern, men det är alltid sådant som man behöver ta itu med, som att städa efter mössen som alltid hittar vägen in någonstans. I år var det ovanligt få tecken på mössens vinterliv. Annat var det förra året…
Här är något av det vi gjorde:
urtorkning av kylar och frysar
rengöring och avtorkning av alla ytor
rensa spindelväv uppe vid taket
skura duschrummet
dammsuga soffor och fåtöljer
ta ner alla gardiner för tvätt
tvätta fönster
dammsuga golven (vi torkar när det är slut på att ha skorna på inomhus då det är varmare)
kontrollera musangrepp och rengöra
sätta på varmvatten
plocka fram trädgårdsmöbler
göra rent i ”gula stugan”
Älskar att våra unga vuxna känner lika stark anknytning till denna plats som vi gamlingar. Ingen sommar utan Bredavik. Ju äldre ”barnen” blir, ju fler som ansluter till familjen, desto klurigare blir det att lösa hur vi ska kunna vara där alla samtidigt. För det är ändå det som är roligast, att hänga med ”de andra”…
Efter städandet kom ”de andra” hem till oss och åt middag och påskgodis. Så mysigt att prata och prata och fundera runt bröllop och annat kul. Och vips, så var den dagen tillända. Det är så skönt att lägga sig trött i hela kroppen av hårt fysiskt arbete! (Maken som skulle flyga till jobbet fick ta bilen p.g.a. dimma tidigt igår morse. På vägen höll han på att krocka med en älg, en tvärbromsning och tio meter tillgodo sas vara förklaringen till att han kom hem med både sig själv och bilen i fullgott skick. ”Vad är det jag säger, det är säkrare att flyga än att ta bilen!” Burr…)
Varje vår vill jag uppleva ett vitsippshav. Igår fick vi chansen på väg till svärfars 90-årsfirande. Yngsta dottern och hennes man är hemma för denna begivenhet, då är det roligt att uppmärksamma de starka blekingska banden med Danmark. Lyckå slott byggdes som skydd åt handelsstaden Lyckå (numera Lyckeby) på 1500-talet. Det belägrades av svenskarna under sjuårskriget, men sedan tog danskarna över igen. 1600 förlorade Lyckå stadsrättigheterna och slottet revs. Sedan dess har bara ruinen funnits som minne över dessa års oroligheter.
Nu har jag äntligen tagit tag i att rota fram allt det som växer i perennrabatten. Träffade grannarna över stenmuren (svägerskor som bor i de båda husen på ena sidan vårt hus). Vi kunde konstatera att nu är tiden då man börjar inse att man har grannar igen. H sa ”jag tänkte att jag skulle rensa i mina rabatter då du börjar”. Egentligen tror jag att båda dessa grannar har bättre koll, för båda har jobbat och jobbar med blommor och trädgårdar av olika slag. Efter en stund kom sedan en av de manliga grannarna och sa ”när ni började klippa gräset i lördags sa jag att nu var det fritt fram att klippa”. Hahaha, nu har vi alltså blivit trädgårdsinfluencers. Helt ofrivilligt och med väldigt lite på fötterna.
Hej, hej, kaos! Efter att ha rensat alldeles för tidigt för några år sedan har jag låtit riset stå lite längre för att skydda mot kylan. Inte ser det så fint ut, men å andra sidan är det inte fint efter upprensningen heller. Nu ska ju allt ta sig och börja ta ton igen. Jag försökte inventera och kunde konstatera att det mesta klarat sig denna milda vinter, men somligt verkar inte visa någon som helst växtkraft.
Här behöver det kantklippas lite till vänster. Det känns mäktigt att veta att om några månader kommer knappt jorden att synas längre då allt har vuxit till sig igen. Efter att ha gjort flera försök med stockrosor kan jag konstatera att det äntligen verkar ha lyckats. Det är klurigt att få dem att etablera sig, men sedan så…
Att vittja brevlådan i pausen var extra roligt! Paket från syrran i Skottland och vykort från Anna i Portugal på samma dag. Hurra!
Borta på brorsans tomt var de och sprängde och grävde för att kunna lägga rören till allt det livsnödvändiga för ett modernt boende. Jag var där och inspekterade och passade på att bjuda på ”nybakade” wienerbröd från ICA till de tre fixarna. Tänkte att en fika i den härliga vårsolen mellan sprängningar och grävmaskinsdamm hade suttit bra om de var jag. Maken undrade dock varför jag inte tog med något wienerbröd hem till honom…
Efter att ha rensat upp allt i rabatten, klippt bort skröfs på alla perenner i krukorna (mynta och rosor i princip) och gjort baljan vid entrén lite vårfin var det dags att flytta ner till växthuset. Maken hjälpte mig att flytta ner alla tomathinkar dit så jag kunde hälla ut resterna i limpan där jag brukar sätta pumporna. Det blir något slags hügelbädd som byggs upp på nytt varje år med skröfs och gammal krukjord. Sedan gödslar jag lite och häller på köpejord. Inte vet jag om det är bästa förhållningssättet, men det funkar uppenbarligen. Efter denna massiva insats (maken hade också rensat färdigt i hallonlandet och slagits med björnbär) var vi väl värda en extra god middag. Vi fixade ett fat med småmackor inspirerade av smørrebrød. Ett riktigt smørrebrød ska ha en massa olika pålägg, men våra hade bara två var. De var iallafall väldigt goda och mättande. Man blir hungrig av frisk luft… Och glad. Tack för att jag kan känna att det är roligt att fixa i trädgården igen.
För några år sedan köpte mina två nästföljande syskon (jag är äldst) och deras familjer loss vår farfars föräldrahem i Klackamåla. Det var i riktigt risigt skick, men de senaste ägarna hade iallafall börjat renovera och såg ett liv tillsammans där i framtiden. Nu blev det inte så. Detta är ett långtidsprojekt och det är väldigt mycket som behöver fixas. Att komma hit då och då och inse hur mycket som faktiskt har åtgärdats är alltid lika roligt. Syrran har önskat sig ”arbetsdag” i present av oss i familjen de senaste åren. Bra drag. Det är mycket som kan fixas en solig vårdag. I år passade vi också på att fira maken som fyller år idag. (Hans familj kommer i eftermiddag.)
Min syster är duktig på växter och experimenterar med sticklingar och annat. Det senaste året har hennes projekt varit att föröka mammas honungsros. Det har funkat så här långt, nu håller vi tummarna för att den trivs i sitt nya hem!
Det största trädgårdsproblemet är parkslide, denna invasiva växt som sprider sig på alla andras bekostnad. Då huset övertogs var trädgården helt övervuxen och man såg det knappt för all växtlighet. Lite i taget blir det dock mer trädgård och mindre vildvuxet. Brorsan har en plan med parksliden, så det är bara att testa. Mitt jobb igår var att fokusera på att köra stenar till markutfyllnad, skräp och kompost. I komposten får ingen parkslide bo. Gamla nässlor, löv och perennrester blir dock ett välbehövligt tillskott till jordförbättringen.
Det var många som fixade i trädgården. Annat jobb som utfördes var vedklyvning och att bila upp i källaren för kommande rörläggning. Det där att alla som vill hjälpa till har en uppgift gillar jag!
När jag pratade med brorsdottern som var på väg satt hon och åt en Snickers. Jag bad henne (på skämt, fast jag var sugen) spara två millimeter till mig. Hon var generös och gav mig minst en centimeter! Detta energitillskott togs tacksamt emot. Till lunch var det sedan dags att föda alla arbetare med…
… korv såklart. Dagens födelsedagsbarn fick vara Grillmeister. Här sitter de tre av mina syskon som bor här i Karlskrona. Älskar att hänga med dem!
Brorsonens pappa täljer skapelser värdiga en konstnär och gossen har fått lära sig hantera en täljkniv sedan tidig ålder. Igår täljde han till marshmallowpinnar till alla hågade. Det där med att lära sina barn hantera farliga saker istället för att låta dem undvika dem är en uppfostringsteknik jag gillar. Själv har jag oroliga gener och har säkert varit för beskyddande, men jag gör vad jag kan för att förändra detta till nästa generation.
Den täljande unge herren tillverkade även barkbåtar. Dessa roade sig sedan han och hans kusiner med då det inte längre fanns lust eller energi att hjälpa till.
Snygg barkränna, eller hur?
Efter ännu lite arbete var det dags att fira födelsedagsbarnen med finkakor och en ”skogsgrön” prinsesstårta. Grönare tårta hade nog ingen av oss sett innan, men jag vet inte precis om det gjorde den skogsgrön, hehe. Gott med grädde och marsipan, mmmmm.
Festligt att vi är så många fast långt fler än hälften inte är på plats!
Min hälsporre sände mig till bilen den sista halvtimmen. (Den besvärar nu vanligtvis mycket mindre, men nu tryckte jag väl på lite för mycket.) Väl hemma började förberedelserna för makens firande nummer två, men det tar vi en annan dag. Den här soliga dagen kan jag bära med mig länge, länge.
