Dagens skärmsamhälle…

… har påverkat mänskligheten på sätt som kanske inte alltid kan anses vara speciellt bra. (Spelberoende barn ska jag skriva ett inlägg om nästa vecka.) Något som jag däremot är fantastiskt tacksam över är de riktiga vänner jag lärt känna genom scrapforum och i bloggvärlden. Jo, för så är det. Jag har ett rysligt stort kontaktnät med ”vanliga” släktingar, vänner och bekanta, men så finns det också några cyberbekantskaper som faktiskt har blivit mina vänner på riktigt. Några av dem träffar jag då och då och några andra har jag kanske inte träffat än, men de känns likafullt viktiga i mitt lilla liv.

En finfin människa jag hade lyckan att snubbla över är Lotta. Idag bjuder hon på en fantastisk bildkavalkad som jag blev så glad av att jag bestämde mig för att skicka er vidare till hennes inlägg.

Continue Reading

Jag har drabbats av supereffektivitet…

… i samband med feber och ett allmänt konstigt hälsotillstånd. Är det detta som gör att jag inte kan sluta lyssna på det här? Jag har genom åren utvecklat en preferens för vissa typer av musik. Det är inte alltid givet att jag ska gilla en speciell låt, utan jag njuter av vitt skilda stilar, musiker, instrument och vad det nu är. Den här låten håller inte för mig hela vägen, men introt och en bit in… Jag kan inte sluta! Jag kör den om och om igen på iTunes. Hög volym och hörlurar. Japp. Musikhimlen. Nu ska vi dock in i mathimlen. Själv känner jag ingen matlust, men resten av familjen ska få dumplings som jag kärleksfullt har förberett.

Continue Reading

Fail…

Ibland undrar man ju… Varje gång det kommer ett brev från SRV skrattar jag högt. Jag förstår att breven som kommer är menade för mig och min man, men jag funderar ändå på hur det kunde bli så här fel? På vår bröllopsdag hade min svåger ett tal om vilket ruskigt efternamn jag gifte till mig. Han lovade mig att det bästa vore att vänja mig vid att människor vanligtvis varken kan uttala vårt efternamn rätt eller förstår hur det ska stavas. Tur att jag tog honom på orden. Han hade nämligen fullkomligt rätt! (SRVs förvirring då det gäller våra förnamn kan jag förstå, men svårare är det att räkna ut vart de fem bokstäver som försvann ur efternamnet tog vägen. Hm.)

Continue Reading

Tipstorsdag vecka 45.

Idag tipsar jag om att det är Fars Dag på söndag så ni hinner skicka ett kort till era pappor. Far gillar att få post, så jag lovar härmed att göra ett vackert kort till honom och få iväg det till en brevlåda i tid. Kalsonger och slipsar göre sig icke besvär.

Finaste Faren i potatisaukern hos kusin E i Värmland.

Continue Reading

Hur tankar leder till handling.

I söndags kväll tog jag upp det nya numret från Haro och skummade igenom det. Temat var ”Pengar och ekonomi” vilket förvisso är intressant, men jag var inte riktigt sugen på just det ämnet den här gången. På sidan 11 hittade jag dock ett namn som jag kände igen: Gabriella Häger Hahne. Gabbi är en gammal vän till mig. Vi hörs varken varje dag eller varannan, men när vi träffas har vi alltid en massa att dryfta! Hon hade skrivit en artikel om ”… det vi behöver – det vi vill ha…”. Jag läste artikeln och kastades tillbaka till våra småbarnsår och till de val vi gjorde då. Jag är så tacksam över att jag hade möjlighet att vara hemma med mina barn i drygt sex år. Jag tror baske mig att det är den bästa investering jag har gjort i mitt liv! Våra barn har också haft en närvarande pappa som alltid satt familjen först även om han ibland har jobbat långa dagar. Sedan några år jobbar både han och jag hemifrån och vi har numera möjlighet att finnas på plats då barnen stiger upp på morgonen och då de kommer hem från skolan. I artikeln citerade Gabbi en gemensam vän vars barn vuxit upp med sin mamma hemma. ”Vi har alltid haft det vi behöver, men vi har inte alltid haft det vi vill ha.” Vilket djup det ligger i dessa ord! Hur många är det inte som stångar sig gula och blå för att vara rätt, ha rätt, göra rätt, se rätt ut och inte minst bo rätt?

Jag ägnade en timme åt mitt städprojekt i köket efter lunch. Temat var ”… det jag behöver – det jag vill ha…”. Hur tänkte jag då undrar ni kanske? För några år sedan då köket var helt nyrenoverat var jag noga med att bara ställa sådant som skulle komma att användas i skåp och lådor. Med tiden har ”fynd”, presenter och undanlagda prylar hamnat lite varstans i köket. Det blir lätt så…

Här står lite av det som inte fick vara kvar. Ett par saker får stå på vinden p g a affektionsvärde, men de andra grejerna ska jag ge bort.

Ah! Kanske lite väl luftigt? Nej! Inte alls. Det är lätt att komma åt grejerna och julprylarna har fått en alldeles egen hylla!

Det hade ju varit smidigt att ta en ”före”-bild, men ni får nöja er med att veta att det mesta på den översta bilden också stod, låg och var inpressat i den här lådan innan utrensningen…

För övrigt är det viktigt att lyssna på bra musik då man städar. Här hittar ni bästa sort. Maken klagar på att jag lyssnar på hårdrock. Själv tackar jag C för att ha den goda smaken att tipsa om musik som ger massor av energi!

Continue Reading

21-day Total Body Transformation.

Tror ni att det är möjligt att få sin kropp på rätt spår på bara tre veckor? Mark Sisson, min husguru, tror det. Jag har redan berättat att jag sedan drygt ett år tillbaka äter lite annorlunda än förut. När jag hittade Marks blogg för några månader sedan blev jag ännu mer peppad och har försökt leva mycket efter hans tips och idéer. De senaste veckorna har jag dock varit jätteslarvig och har stoppat i mig alldeles för mycket socker. Jag märkte på en gång att jag inte mådde bra av det, men lathet och sockersug gjorde att jag snabbt hamnade i gamla hjulspår. För några dagar sedan fick jag nog efter att ha haft sådan hjärtklappning att jag inte kunde somna på flera timmar (sockerorsakat). Så passande att Marks nya bok 21-day Total Body Transformation som jag hade beställt till maken låg i brevlådan efter lovet! I går skummade både maken och äldste sonen (15 år) igenom det viktigaste och idag drog vi igång den här tre veckor långa livsstilsförändringen för hela familjen. Så hemskt stora förändringar blir det kanske inte eftersom jag redan lagat ”bra” mat, men nu försvinner äppelkakor och kexchoklad från de andras fikastunder. Det här handlar också om att komma i säng i tid om kvällarna, att röra på sig (ingen hysterisk träning, utan en eller ett par små promenader varje dag samt lite styrkelyft) och att undvika allt för mycket skärmtid. Tror ni att vi kommer att lyckas? Det började bra i alla fall. Sonen som hade lite sovmorgon fick promenadsällskap till bussen och jag och maken fick igång livsandarna innan vi satte igång med dagens uppgifter. Heja oss!

Continue Reading

Höstlovsbilder.

Jag älskar Sturkö. Jag älskar att vara där på sommaren då vädret är varmt och skönt, men hösten är inte dum den heller! Alla färgerna gör att allt ser annorlunda ut. Stjärnhimmelen blir mer markerad då höstmörkret breder ut sig. Det låter på ett annat sätt. Dassbesöken blir något kyligare, men den som uppfann frigolitsitsen ska ha en eloge. Så illa är det trots allt inte. Det allra bästa med de här besöken är att vara tillsammans med familj och vänner, men de hamnade tyvärr inte i kameran den här gången. Jag hade fullt upp med att umgås. Gott så. Mänsklig interaktion går före fotograferandet tio gånger av tio. Till dessa fotografiers försvar vill jag dock påpeka att bloggen används som ett sätt att dokumentera min verklighet och jag tror att långväga familjemedlemmar uppskattar lite svenska höstbilder. Ha en fin vecka alla!

Continue Reading

Hemma!

Vi har haft ett härligt höstlov, men nu är vardagen nästan ikapp oss. Välkommen tillbaka in hit! Jag återkommer med lite bilder, alla i en härligt mustig färgskala från skärgården utanför Karlskrona…

Continue Reading

Som betraktare…

… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…

Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.

Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.

Myspys.

Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!

Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…

De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper

Continue Reading

Vad är ett liv?

Tycker ni att jag har varit lite frånvarande? Antagligen inte. Blogglivet har ju som vi alla vet egentligen ingenting att göra med vårt vanliga liv, eller hur? Nej, nu skrev jag något som jag inte riktigt tror. Förhoppningsvis reflekterar den här bloggen en del av det som är jag. En rätt stor del, faktiskt. Inte mitt innersta inre och inte det som är allt för knutet till människor som är viktiga för mig och som jag inte vill exponera för alla och envar, men mycket av det som jag upplever och tänker på skriver jag om här.

Den senaste veckan har varit mer än intensiv för mig. Jag hade hur roligt som helst då jag hade möjlighet att åka på ”husmorssemester” i fyra dagar. Jag tog tåget till Malmö och tillbringade tid med gamla kära vänner, lillebror och hans fina flickvän, släktingar (Vid det här laget vet ni nog att jag har en stor, brokig släkt och att de alltid finns nära mitt hjärta.) och gamla bekanta från en annan tid. Vilken helg! Full av energi, eller egentligen ganska trött då jag sov väldigt lite, kom jag tillbaka till mina älsklingar. I går tog något annat vid. Jag, maken och svärmor städade ut svärmormors lägenhet. Hon har bott där i 39 år, nästan lika länge som jag har levt. Att rensa i någon annans tillhörigheter får onekligen tankarna att snurra. Vad betyder egentligen prylar för mig? Vad skulle folk tänka om mig om de skulle gå igenom mina högar med pysselprylar, böcker, gamla dagböcker och allt annat jag samlat på mig genom åren? Vi hittade makens morfars dagböcker. Svärmor hade ingen aning om att han ens hade några! Den sista anteckningen hade han skrivit en vecka innan han fick en massiv hjärtinfarkt 1995 då vi bodde i USA. Vad skriver jag i min dagbok då jag väl skriver? Skulle mina barn lära känna mig bättre om de läste mina tankar där? Den här flytten har väckt många känslor för många människor. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att tacka varje dag för det jag har och att önska mindre av vad någon annan har. Envar sin egen lyckas smed… Kära vänner, ha en bra dag. Livet är förunderligt och stort och att vi får vara just här, just nu, är helt enkelt makalöst.

Continue Reading