En härlig Frida Kahlo-kudde på Myrorna till min kusin som älskar den ögonbrynsrika förebilden blev gårdagens bästa fynd. Jag kände mig lite extra nöjd då jag hade betalat några tior för något som har kostat 650 kronor. Det är inte varje dag man hittar något kul på second hand i Stockholm, men tydligen händer det ibland!
Annars var second hand inte alls fokus för dagen. Jag fick möjlighet till en heldag i Stockholm och har sällan fått in så mycket roligt utan att bli helt utmattad. Mycket Tittihäng, shopping, mammatid med de två äldsta, god mat, inflyttningsfest hos brorsonen och hans fru och lite annat smått och gott. Mycket nöjd!
Vår yngsta dotter och hennes man stannade till på vägen hem till Danmark efter några semesterdagar i Stockholmstrakten. Så mysigt! Vädret var fint och jag hade rensat kalendern, så vi bestämde oss för att introducera svärsonen till ”mitt och dotterns” ställe. Det är hit vi åkt ut varje sommar tillsammans, bara hon och jag. Nu är det nya tider. Det är alltid roligt att ta med sig någon ny till ett ställe som man själv känner sig väldigt hemma i. Andra perspektiv är inte dumma, alltså.
Jag är tacksam att detta friluftsmuseum har byggnader som är öppna och tillgängliga. Det ger möjlighet att drömma och fantisera om hur det måste ha varit. Under sommarlovsmånaderna är restaurationshuset öppet. Där finns butik, konst- och hantverksförsäljning, museum och second hand i en trevlig röra. Detta missade vi tyvärr i år, men det kommer nya chanser! Jag rekommenderar den orange kulturslingan på 1,5 km under alla tider på året. Där finns skyltar med texter som förklarar vad det är man ser. (Och ja, min hälsporre är BORTA sedan ungefär en vecka!!! Det är så skönt. Ett halvår räckte mer än väl för att ödmjuka mig. Nu kan jag äntligen börja träna lite på riktigt igen.)
Fattiga fiskare och bönder på Sturkö och Tjurkö arbetade extra som stenhuggare och det finns tecken efter privata brott överallt på dessa öar. Tysken Franz Herman Wolff mutade in brytningsrätt på 1860-talet och startade upp en industriell verksamhet. Det pågick verksamhet till 1930 som gav många tusen personer arbete. Det skeppades gatsten främst till Tyskland. Kronoarbetskåren hade 5000 fångar på Tjurkö under denna tid. Det var fångar som inte hade särskilt tunga förbrytelser i bagaget, men jag gissar att de ändå förbannade sina brott. Stenhuggeri är en mycket tung sysselsättning som dessutom gav svåra lungproblem för många. Nu för tiden har man insikt i det senare och använder olika tekniker för att undvika stenlunga.
Miljön är karg, men otroligt vacker. Till och med stenslaggen bidrar till det mycket speciella landskapet.
Tänk att man till och med kostade på sig att lägga räls för att lättare kunna transportera den tunga stenen ner till hamnen. Idag finns bara grunden kvar.
Längst upp till höger ser du skymten av Karlskrona. Vår grannö ligger närmast vår närmaste stad, men det blir långt då man åker landvägen. Här finns inte kommunalt vatten och avlopp som på Sturkö (även om det är inplanerat) och landskapet är kargare än det på ”vår” ö. Det är iallafall en ö att älska och jag rekommenderar en utflykt dit för den som befinner sig i krokarna.
Igår var det hela 31 år sedan vi sa ja till varandra. Jag tittar på bilderna i bröllopsalbumet och fnissar lite över hur unga vi var. Det tycks som att en stor del av gästerna inte längre finns med i vårt liv. Många har gått bort, en hel del har försvunnit genom skilsmässor, några har flyttat (grannkommunen eller andra världsdelar spelar liksom ingen roll, kontakt kan man ha eller inte ha oavsett) och en del vänskaper har runnit ut i sanden. På en av bilderna där man ser nio personer är två döda, två familjemedlemmar som vi träffar ofta, en god vän till maken som han inte träffar ofta, men där tidsintervallerna inte utgör något hinder, en av mina goda vänner som jag har en liknande kontakt med, en kusins f.d. och två av mina gamla pluggkompisar som jag inte träffat sedan det där bröllopet. Så märkligt det är, det där med tiden. Allt som har hänt mellan den 19 augusti 1994 och den 19 augusti 2025.
Det faktum att vi fortfarande är gifta med varandra är inte självklart. 31 år är genomsnittet för ett svenskt äktenskap och man räknar med att ungefär 50% av äktenskapen har upphört då man når den dag som skulle ha varit den trettioförsta bröllopsdagen. Ett par av våra vänner har rådslag varje bröllopsdag. Då lovar de varandra trohet ännu ett år. Somliga lovar ”i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt”, men verkar ha glömt det då nöden knackar på trots att döden inte hunnit fram. Andra ger andra löften och hoppas på bättre lycka eller samma lycka som ens föräldrar haft. Äktenskap är en konstform som kräver arbete på flera fronter. Det kan vara lätt att glömma bort, både i skuggan av tuffa utmaningar och vardagstristess. De äkta tu fortsätter utvecklas under tiden som äktenskapet framskrider, men inte nödvändigtvis åt samma håll. Det hamnar förvisso käppar i hjulen för oss alla, men sammansvetsande erfarenheter är nog så vanligt förekommande om vi öppnar våra sinnen för dem. ”Real love is art.” Sann kärlek är konst, en konstform. Det skriver jag sannerligen under på.
Igår bestämde maken och vår svåger att de skulle ut och paddla och sova över någonstans i skärgården. Då hörde jag av mig till syrran och frågade om hon ville träffas. Det ville hon. Vi bestämde oss för att hänga i Bredavik eftersom det var en helt underbar kväll med vackert väder av det där slaget som man kan njuta av för fullt. Först möttes vi dock upp på ICA Nära här på ön för att inhandla lite gott att äta till middag.
Efter att ha suttit ute i kvällssolen för att ta till oss de varma, mjuka solstrålarna var det dags att fixa maten. Syrran hade en del smaskens i kylen på sommarstället redan, så vi hade kompletterat med god dricka (Kiviks pomonad med rabarber är väldigt god kan jag säga), räkor, chips, ost och lite frukt. Plockmat är inte dumt, alltså. Där satt vi vid ”finbordet” som kom med huset i kvällningen medan solen gick ned och njöt av stunden. Brorsan kom förbi en stund för att hämta lite grejer och fick åtminstone en dricka och lite chips. Vuxenlivet är fint på många sätt, men ansvaret är också utmanande i stunder. Det känns tryggt att kunna dela sådana med de människor som funnits nära mig i alla tider, mina syskon.
När vår bror hade åkt hem gick syrran och jag en kort promenad. Utan att hojta för högt verkar det som att hälsporren bara försvunnit sedan några dagar. Jag kan gå igen! Fotsulorna är fortfarande ömma, det är väl klimakteriet som spökar, men jag njuter ändå. Att kunna insupa denna vackra miljö på nära håll gav mig ny kraft. Det blev ingen övernattning, för syrran åkte hem till stan och jag åkte hem för att stänga in fjäderfäna, men det blev några finfina timmar som jag är tacksam för. Nu kämpar vi vidare!
Tack för tankar om skryt och sånt! Visst är det spännande att bjuda in andra lite till sitt inre? Tankarna som studsar, stångas och bråkar, känslorna som smyger omkring och viskar lite tyst, funderingarna som inte riktigt tar form förrän man sätter ord på dem?
Vi är mitt uppe i högsommaren, syskonvecka i Bredavik, skördetid och samtidigt med allt detta har jag svettats som bara den eftersom jag tycker att 21°C är värmebölja. Dagarna börjar tidigt och slutar sent. Ikväll prioriterade jag att sätta mig vid datorn en stund istället för att förvälla bönorna (har en tioliters gryta full med finfin skörd) eller plocka ännu fler sockerärter. Det var iallafall en toppendag för att tvätta den urblekta soffans kuddöverdrag. De torkade snabbt i den varma vinden och är både strukna och på plats igen. Jag hoppas på ett soffmode där de nya sofforna kommer ”färdigblekta”, ungefär som stentvättade jeans på 80-talet. Eller är det vi som är trendsättare? Jag vill inte kosta på en gammal lagad IKEA-soffa Bemz-överdrag för dyra pengar eftersom ryggkuddarna är så hoptryckta. Jaja.
De senaste dagarna har det varit fullt upp. Roligast tror jag att vattenkriget på systerdotterns 15-årskalas var. Jag engagerade mig med hull och hår, hälsporren till trots. Det är så roligt att leka! Födelsedagsbarnets pappa är storfamiljens lekspecialist och fixar alltid roliga födelsedagar. Just denna dag bjöd på allt från någon släktversion av herd mentality och lite annat smått och gott.
Födelsedagsbarnet och hennes kompis hade gjort två strålande vackra tårtor som det oh:ades och ah:ades åt, både gällande utseende och smak. Bra jobbat J och M! Förresten påmindes jag om att ostbågar är väldigt gott. Det köper jag aldrig nuförtiden.
Makens och syrrans bin är inga storproducenter av honung precis, men den de gör är mycket god. Årets varmaste dag var det dags för sommarskörden. Värmen gjorde honungen lättslungad och årets procedur var den absolut smidigaste! Vi har ett väl inarbetat system. Kul!
Projekt ladan fortgår och vi har städat ur, fixat bättre ”golv” och fortsatt slänga grejer (alltså…) från skjulet, änden på ladan. Som du kanske ser på bilderna finns det fortfarande grejer att kanske göra oss av med uppe i taket och längst in, men nu har vi ett fantastiskt förråd och målarutrymme. Vi är mycket nöjda över det momentum som uppstått! Ett projekt ledde till ett andra och sedan ett tredje och plötsligt hade en riktig propp lösts upp. Nu har vi ett par veckor fulla av släkt och bröllop, så jag försvinner kanske lite (eller inte) ett tag till. Hoppas att du har det bra!
En av de finaste platser jag vet är Mörtfors. Igår gick Mörtforsdagen av stapeln, en dag som kallar folk hit från när och fjärran. Knallar, konsthantverkare, musiker och ponnysar frekventerar ”huvudgatan” under några timmar och svärmors loppis brukar vara öppen. Så var det också igår. Väderprognosen hade gjort oss alla lite oroliga, men efter en morgon med småregn lugnade det ned sig och vi fick en perfekt marknadsdag.
När byns invånare och alla besökare dragit sig tillbaka firade vi med en festmåltid och jag njöt inte minst av sommarens bästa vattenmelon.
Något jag också njutit av är frukterna av svägerskans rabatter. Så mycket fint! Intressant att det liksom inte går att fota rabatter. Bilderna blir ofta bara bleka kopior av verkligheten, precis som här.
”Är sommaren överskattad som årstid? Månne för kravfylld?” Detta var en av de frågor Annika ställde inför en av våra bloggbrudsträffar för ett tag sedan. Jag landade i att jag tyckte att sommaren verkligen behövs och att vi alla borde suga i oss de D-vitaminer vi kan medan solen står högt på himmelen, men att jag samtidigt förstår alla som tycker att sommaren blir superstressig med alla förväntningar som finns på den. Det handlar om väder och pengar och tid och relationer och ledighet och skärmar och bad och kroppsfixering och så all denna matlagning om man har barnen hemma. Som sagt, inte alla ser på sommaren som något upphöjt eller heligt, men jag hoppas ändå att alla som läser här får känna den där totala lyckan åtminstone någon liten stund här i sommar.
Vår sommar här på Sturkö har varit otroligt intensiv och rolig så här långt, men väldigt annorlunda. Kallt och blåsigt, inte ett enda dopp i havet för mig. Ovanligt, men jag har inte känt den minsta lust utan istället klätt mig i långkofta minst en gång om dagen. Samtidigt som vi nått det ädla datumet fjärde juli då det firas stort i USA, eller protesteras vilt, beroende på intresse, läggning och skaffning. För mig är ”4th of July” mitt i sommaren. Så är det nu inte, inte förrän vid lunchtid den 16/7 är det dags att fira halvtid. Jag tror att min missuppfattning handlar om att skolan drar igång innan augusti är slut och då är liksom sommaren slut, vare sig man har barn i skolan eller ej.
Sedan jag hade mitt uppehåll (minus köksinlägget) har livet naturligtvis pågått som vanligt med jobb, familj och trädgård, men jag har också hunnit bli moster igen (på mammas födelsedag, halledudanemej), vi har fixat och donat till ett bröllop i Bredavik, släkten har utökats med en fru till min brorson och vi har haft nyupptäckta amerikanska släktingar på ett veckolångt besök. En liten bildkavalkad är kanske på sin plats. (Några av bilderna har inte jag tagit, men eftersom jag varit så dålig på att ta kort den senaste tiden får det bli så. Vill du kolla på hela bilder är det bara att klicka på dem.)
Året innan jag föddes gifte sig mina föräldrar. Det var Valborgsmässoafton, det var festligt, brudparet var charmigt och Drömmen om Elin spelades många gånger under festligheterna. Jag gick till mammas grav och satte de sista tulpanerna i den fina stenvasen för att fira denna begivenhet.
Vi fick ett snabbt besök av syrran i Skottland som åkt på ”golfresa” i Skåne för att fira sin mans 50-årsdag. Jag ägnade mig åt annat än att fota, besöket var kort. Men jag bjöd iallafall på nybakade bullar. Finn sex personer i bilden…
Framåt kvällningen åkte vi till brorsans vitsippsö för att i vanlig ordning fira Valborg med en stund runt grillen. Härligt! Vädret kunde inte ha varit mer passande och med det porlande vattnet och barnens lek i skogen kändes det som ett perfekt avstamp in i nästa månad. Sköna maj, du är välkommen!
… gick jag in i annandag påsk, redo för allt som stod på min lista att utföra. Jag var pepp och glad över denna extradag. Jo, för jag hade helt glömt bort att det var ledig dag och allt det där och bonustid är något av det bästa jag vet i hela världen! Jag har varit så morgonseg sedan tidsomställningen, men äntligen har det börjat röra sig åt rätt riktning. Det kändes härligt att skutta upp, sätta på vattenkokaren och spela hög musik.
Livet här på landet kan vara både enahanda, utmanande och spännande. Jag undrar hur alla de turister som börjat synas till på vägar och i affären ser på min ö. Våra engelska vänner som hamnade på Hästholmen efter en husbilstur runt Europa skulle komma på besök med sitt hemskolade barnbarn. Kylen och förrådet kunde täcka upp det mesta till halloumi stroganoff, men jag behövde grädde. Tog bilen till affären och trots den tidiga timman talades det redan tyska och annan turistska där. Halva priset p.g.a. kort datum på ekologisk grädde – full pott! Våra trevliga ICA-medarbetare hejade och log, jag har bett ICA i Vega att åka på studiebesök hit då jag aldrig varit med om surare personal. (Fast jag uttryckte mig inte riktigt så, hoppas ändå att det var något att reflektera över.)
För första gången någonsin fick vi vara med om utryckning med blåljus av brandbil! Någon av våra grannar längre ner förbi Vintervägen hade tydligen en pizzaugn som hade varit lite väl generös med värmen, så det hade tagit fyr i deras uterum. Jag vet inte vad brandbilen på kyrkans parkering bidrog med, men den stod där länge. I Philly bodde vi några kvarter från det stora universitetssjukhuset och lägenheten i Visättra låg bara på andra sidan vägen om Huddinge sjukhus. Blåljus var ett dagligt inslag och inte något man direkt reflekterade över. Denna utryckning gav hjärtat i halsgropen och en genuin oro över det som hade hänt. Jag är så tacksam över alla de människor som har det i sig att klara av adrenalinpåslag på daglig basis för att hjälpa, rädda och möta människor i svår kris av olika slag.
Jag glömde helt bort att fota lektionen som pågick vid bikuporna. Vår 10-årige gäst Harrison bor hos sina morföräldrar i tio veckor och följer en läroplan han har med sig. Den blir naturligtvis påverkad av platsen han nu bor på. Hantverkskursen ska innehålla vissa inslag och det ska byggas en båt. Igår handlade lektionen om bin och ekologiska system. Kul för oss som har upplevt hur fantastiskt det kan vara med hemskolning om den utförs på rätt sätt. Alla är sannerligen inte skapta för detta sätt att arbeta och det finns flera olika utgångspunkt. För vår yngsta dotter som var otroligt stressad i vanliga skolan p.g.a. olika omständigheter blev det ”räddningen” och vi trivdes väldigt bra med det upplägg hon hade under våra år i Orem. För andra barn och föräldrar hade det inte gått lika bra. Harrison fick med sig en kexchoklad och serpentiner i svenska flaggans färger för att fira sin födelsedag på fredag lite extra. (Jag hade köpt två till maken för att ge honom inför nästa godisinköpsfria period som ska hålla i sig till midsommar. Nu fick han bara en, men jag tror han överlever.)
På eftermiddagen kom syrran och svågern förbi för att förbereda dekorationer till vår brorsons bröllop i Bredavik i juni. Syrran är expert på festliga dekorationer och blomster, det är roligt att se henne jobba. Hon kommunicerar med den blivande bruden som jag tror har betydligt fler åsikter om hur det ska se ut och vara än den blivande brudgummen. Det är roligt att gamla lådor som stått i vår lada i alla år får agera ”krukor”. Nu ska jag vattna och få dessa blomster att bli riktigt frodiga tills den 14 juni. Maken lagade ett par av lådorna och de kläddes även invändigt med plastpåsar för att hålla åtminstone lite längre.
Resten av dagen sattes det en massa fröer och rensades häck. Den där hagtornshäcken till gamla tomten (huset flyttades långt innan jag var påtänkt, kanske till lilla grannön Malkvarn) beskars hårt för några år sedan då svägerskan gick sin trädgårdsmästarutbildning. Den har börjat ta sig igen, men behöver formas till. Dessutom försöker jag få bort all växtlighet runt stammarna, men det är lättare sagt än gjort! Att vi rensat varje vår börjar dock märkas, för visst blir det mindre björnbärssly att rensa varje år? Eller jag kanske bara inbillar mig. Björnbär är goda, men eländigt påstridiga och så fientliga! Jag har rivsår längs både ben och armar idag. Dessutom plockade jag flera fästingar på mig. Jag önskade en hård vinter för att ta knäcken på fästingar och mördarsniglar, men jag får spara den önskningen till ett annat år. Hur blev det med den där effektiviteten? Jodå, jag kände mig mycket nöjd då det var dags att krypa ner mellan lakanen. Jag hade lovat mig en vecka med lite skönlitteraturläsning, men det har bara blivit lyssning på deckare. Jaja, jag är så förutsägbar. När det är dags att byta bok kanske jag ska testa en annan genre? Jag har en hel lista på boktips.
Hurra för påsk! Första påskafton sedan 1997 utan några ”barn” hemma. Konstigt, men så är ju livet. Vi hade det mysigt ändå och hade chansen till att hänga med andra lite senare på dagen.
Vilka mästerverk våra ägg blev! Eh. Alltid lika kul att fixa till dessa ätbara konstverk, trots vissa tillkortakommanden då det gäller det konstnärliga uttrycket.
Maken blev djupt imponerad av att det blev äggjakt fast det bara var han som fick leta ägg i trädgården. Han var även så generös att han delade innehållet med påskharens assistent. Familjens frihetskämpes Lasse Åberg-ägg med anarkistkycklingen kommer för evigt att vara min favorit.
Vi tog med påskris och flagga till Bredavik och gladdes över att regnet höll sig undan (fast det är så himla torrt, så egentligen hade jag velat ha mängder). Det var lager på lager som gällde i klädväg. Syrran och svågern hade dragit påsken ända ut i varje hårstrå och mötte oss med dessa fantastiska frisyrer. Jag har missat programmen med Mandelmanns, men lillastesystern lät hälsa att syrran var väldigt lik Marie Mandelmann och att svågern var en kopia av Junior Lerin. Kul par!
Jag hade önskat påsk-pad thai och ingen motsade sig. Så gott! Muurikkan kommer till stor användning varje år, jättepraktisk hjälpreda när man är många. Detta recept hade vi som vägledning. (Vi har gjort ett ICA-recept med vitkål också, men det blir alltid lite mesigt.) Lime och sweet chili till – så gott! Jag gillar faktiskt att ha salta jordnötter istället för cashew också.
Syskonbarnen briljerade i vanlig ordning på olika sätt. Att gå på händer är inte något jag bemästrar, men jag är otroligt imponerad över alla som kan.
Vi firade en försenad födelsedag, skrev en gigantisk pepp-hälsning och systersonens fästmö hjälpte svägerskan som är på kryckor med att gömma godis i trädgården för den kommande äggjakten.
Dags för lekar! Klädstafett för påskkärringar och ägglöpning stod på schemat. Jag skulle filma, men skrattade så mycket att jag fick avbryta. Det blev foton istället.
Här är några av mina favoriter.
Till efterrätt blev det inga nymodigheter, utan i vanlig ordning Oscar II:s tårta. Mums filibabba! Till och med Cadbury-ägg som syrran skickat från Skottland. De bästa som finns. Bara världsligt, men något jag saknar att kunna köpa i USA. Vi var både mätta och rätt genomfrusna då vi kom hem. Jag hade tänkt sätta fröer, men det blev vaaarm dusch, brasa i kakelugnen och Döden på Nilen istället. Fin dag!
Idag lyssnar vi på musik för hela slanten! Matteuspassionen och Lamb of God, för att vara mer specifik. Tack för chans på nystart! Påsken är symboliskt och verkligt viktig för för mig. En dag som denna då dimman ligger tät över ön och allt liksom står lite stilla känns det skönt att våga lita på tron, hoppet och kärleken.
