Under sommaren har grannarna hängt en del i ladan för att skrapa och måla möbler. Vi har barnens gamla Briotåg, duploklossar och smålego där ute. Lilla Titti har tyckt att det varit jätteroligt att bygga smålego framförallt. En dag såg jag att hon lade upp något i en ljuskopp på ett rullbord som står där och insåg att det låg fler grejer där. Hon förklarade att gubbarna var läskiga och att hon inte ville ha dem i legopåsen. Som de ser är det inga varelser man vill ha som grannar, så jag förstod henne.
Jag har tänkt mer på det här rensandet. I veckan har jag blivit påmind om det faktum att (skulle jag vilja påstå) alla har människor vi stör oss på, en del fler än andra. Vi är med all sannolikhet också personer som andra stör sig på. När det händer kan vi angripa det ur olika perspektiv. Varför låter vi oss bli störda och kan vi göra något åt det?
Det finns olika orsaker till att vi tycker att någon är störig. Något av det vanligaste är faktiskt att personen ifråga speglar något hos oss själva som vi skäms över eller tycker är jobbigt att vi har eller inte har. ”Det där hade jag kunnat göra bättre själv.” Jaha, varsågod. Vem hindrar dig? ”Vem tror hon att hon är?” Kanske har hon inte lika dåligt självförtroende som du? ”Fy, vad pinsam hon är!” Japp, men hon skrattar hela vägen till banken. ”Två meningar, och jag vet redan hur boken slutar. Jag fattar inte varför folk gillar hennes böcker.” Detta gäller specifikt Camilla Läckberg, jag har hört lite för många utrycka vilken FRUKTANSVÄRT dålig författare hon är. ”Hon tar alltid över då hon kommer in i rummet.” Fast egentligen handlar det kanske om att du själv inte mäktar med att ta socialt ansvar i samma rum. Att se igenom oss själva och ta tag i dessa känslor kan vara otroligt frigörande. För någon som fortfarande hänger på Instagram och göder sin avundsjuka finns det en lätt lösning. Avfölj! Det hanterar dock inte anledningen till varför det är jobbigt. Bättre är det att ta hand om det som skaver hos sig själv och bli mer generös mot andras, och ens egna, tillkortakommanden.
Många av oss har personer som är som Tittis otäcka gubbar i våra liv. Personer som får oss att känna oss förminskade, som suger vår energi, som förpestar livet på ett eller annat sätt för oss eller våra kära, och allt detta för att de är genuint elaka av en eller annan anledning eller farliga. Att förhålla sig till sådan personer genom acceptans eller generositet är svårare och kanske rentav skadligt. Dessa kan behöva exluderas (läggas i ljuskoppen) genom skilsmässa, ett aktivt eller passivt avståndstagande eller genom att byta arbetsplats. Ser man ett mönster där detta är historien för hela ens liv i både familjeliv och bland vänner och arbetskamrater trots att man bytt miljö flera gånger kan det dock finnas anledning att se inåt och fundera på om det är rimligt att alla andra kör på fel sida vägen. (Jag säger detta med försiktighet och ödmjukhet, för det finns naturligtvis fall där man av olika anledningar gång efter annan hamnar i situationer med liknande mönster. Missbruk, misshandel etc.)
En person med låg självkänsla kan ofta uttrycka irritation mot andra som ett sätt att skydda sig själv. Detta sker med all sannolikhet utan att personen ifråga är medveten om det. Om du känner att det finns väldigt få i din omgivning som är fina, härliga, omtänksamma eller bara rent neutralt okej kanske det helt enkelt handlar om hur ditt liv sett ut gällande anknytning till föräldrar, trauma, mobbing eller andra upplevelser. Man gillar inte sig själv och det känns skönt att hacka på andra. Det betyder inte nödvändigtvis att det är fel på alla de andra, utan att det skulle vara hjälpsamt att ta tag i din egen självkänsla.
Det hade varit intressant att höra dina tankar om detta ämne.
11 kommentarer
Jag tror att jag blivit duktigare på att rensa bort det som stör. Åtminstone mentalt. Tar inte åt mig så rysligt om jag händelsevis stöter på den där personen som alltid drar ner mig med tråkiga kommentarer.
Klart att det är speglingar av sånt vi inte gillar med oss själva. Det blir så tydligt när jag nu faktiskt gillar mig själv på riktigt att jag inte alls vill veta av det. Inte gå in i det eller höra talas om. Fortsätta framåt. De som rensat bort sig själv; let them (här tjuvar jag från Tankebubblor hahaha!) Kram
Jag hittade dikten via Krickelin och Monnah. 🙂
Marika, om du ser detta, Jag har försökt att lämna kommentarer i din blogg, men det strular med inloggning-någonting. …så tror inte det lyckades…
Att inte ta åt sig av sådant som obetänksamma och dumma personer säger är otroligt hjälpsamt. Bra att du känner att du kunnat rensa gällande sådant. När man medvetet har jobbat bort sådant som inte funkat hos en själv tror jag också man blir mer medveten då andra bär på det. Let them är ett toppenuttryck när det inte finns möjlighet att jobba på något tillsammans. Kram, kram.
Cause everybody’s somebody’s fool
Everybody’s somebody’s baby
And there are no exceptions to the rule
Yes, everybody’s somebody’s fool
Tror på den sångtexten fullt ut.
Det där med att störa sig på ngn som har samma brister som en själv, ja men visst … Kan skriva under på det.
Kramar till dig denna tisdag PS, släng inte de gamla leksakerna. SÅ kul för Titti och hennes lillasyster (och kommande barnbarn) att få leka med. Du hade säkert inte tänkt slänga dem heller, men jag älskade att leka med min mammas och mosters gamla (få) leksaker då jag var liten.
Jaaa, så är det verkligen! Bra påminnelse. Tack.
Jag skulle aldrig slänga leksaker! Har sparat ALLT, men rensat ut sådant som på riktigt är skräp. Vi har tagit in en del grejer till vardagsrummet, men har inte plats för allt. Då har vi de grejerna som man får leka med i ladan istället. Som du säger så älskar Titti det, de sakerna blir ju lite extra spännande. Kram till dig!
Kloka tankar. Jag har tänkt i liknande banor.
Jag har inte haft någon speciell händelse eller så vad jag kommer på, men eftersom jag gillar att läsa om detta ämne, så har på ett vis ändå känt igen tankegångarna när de dyker upp. Jag känner att jag snabbare kan komma vidare ifrån, eller undvika, saker som stör mig. Jag kan släppa lättare och kompromissa enklare. Mer och mer på senaste åren.
Precis som du skriver så är detta något som man kan bli bättre på med medvetenhet och genom att öva. (Precis som med allt annat, om man övar blir man rimligtvis bättre). Att kunna kompromissa är också mycket hjälpsamt, både då man gör det med sina egna övertygelser, med någon man samarbetar med eller då det gäller olika saker man vill uppnå. Vad fint att du känner att du blivit bättre!
Jag tror du har rätt i din analys, så har faktiskt inte så mycket att tillägga 🙂 Jag har lätt för att släppa taget, men det vet du redan. Det jag stör mig på kan jag ibland lägga energi på för att jag vill komma förbi det som stör, men ofta är det bara att inse fakta och så utgå från det läget istället. Kram
”… att inse fakta” = acceptans. Verkligen hjälpsamt i många situationer där man inte kan komma vidare på egen hand. Jag vet inte om jag har så lätt att släppa taget i mig själv, men jag har övat och fått lära mig att detta är ett förhållningssätt som hjälper den själsliga friden. Tack! Kram.
Svar på frågan i rubriken är nja, men jag jobbar verkligen på det. Efter väldigt många år. Jag har två saker jag skulle vilja säga till mitt tonårsjag: 1) följ med på lektionerna fast det är dödstråkigt så kan du lägga mindre av din fritid på att läsa läxor och 2) odla inte retar-mig-på tankebanorna. Ovanan att dagdrömma på lektionerna lärde jag lyckligtvis kvickt mig av med redan på gymnasiet, men den andra ovanan har hängt sig vid. Som tur är har jag en person vid min sida som hutar åt mig när jag hänger upp mig på något.
Någon person som är elak eller farlig på riktigt har jag inte haft i min närhet vad jag vet; däremot finns det människor som jag tycker tar upp stor plats på ett sätt som går ut över andra och går ut över det samtal som annars finns. Människor som är starka personligheter men saknar lyhördhet, eller människor som kanske går till anfall som bästa försvar och skyddar en svag inre person med en dominant yttre.
Du är helt klart inte ensam om att ha en lång process gällande detta. Vad fint att du kan måna om ditt tonårsjag. Min supersmarta lillebror (två år yngre än jag) var borta exakt noll dagar på tre års gymnasium, gick ut med typ 2,8 i medelbetyg och hade lagt ner ganska exakt noll timmar på att läsa till prov. Jag hjälpte till mycket hemma och spelade mycket fiol, men resten av tiden gick ju till att plugga??!! Inte blev jag någon hot shot för det. MEN, å andra sidan har jag alltid gillat att plugga.
Det där att ha en person som tar upp för stor plats på bekostnad av andra är inte lätt, alltså. Vad fint att du har en partner som ser vad du behöver. Acceptans är otroligt hjälpsamt i många lägen.