ego – Sida 2

Fastan är igång.

25 februari, 2026 14 kommentarer

Förra veckan drog den kristna fastan igång utan varken buller eller bång, åtminstone inte som jag märkte. Vi sjöng med kören på högmässan denna första söndag i fastan, men vi hade inte jättemånga kyrkobesökare. Att det var fettisdag i tisdags har däremot få personer missat och jag vet att väldigt många har ätit väldigt många semlor. Bara hemma hos oss har det bjudits på sammanlagt 56 semlor vid två olika tillfällen och jag har ätit en som jag fick av syrran. (Enligt uppgift säljs över 40 miljoner semlor i Sverige varje år medan det bakas över 30 miljoner hemma hos folk.)

Jag har uppmärksammat fastan på lite olika sätt genom åren. I år var jag lite sen på bollen och har inte heller plockat fram fastehäftet. Jag har sökt på nätet och hittat några riktigt dåliga förslag på fastekalendrar, så det betyder att jag känner eld i baken för att få till något för mig själv innan veckorna har gått och påsken är här.

Något som har pockat på uppmärksamhet ända sedan jag funderade på mitt årsord för 2026 (FRÖJD) är det där med att mer ofta se mig själv som en del av en helhet. Att känna på hur det påverkar mig att låta egots gränser lösas upp för att bättre förstå min plats i världen. Inte för att radera mig själv, utan för att sluta låta världen cirkulera runt mig som om jag vore solen (ja, alltså, som en mer vetenskaplig modell, inte som att jag skulle vara solen). Se mig själv som en pusselbit som först når min fulla potential då jag sitter på rätt plats i pusslet och samarbetar med alla mina medmänniskor. Att jag har större chans att uppleva FRÖJD tillsammans med andra personer än på min egen kammare.

Hur skulle jag då använda de här tankarna i fastan där man förväntas offra något? Då tänker jag att det behöver ha att göra med mig i relation till andra. Skänka pengar är alltid den lättaste vägen ut gällande att hjälpa till, oavsett hur mycket eller hur lite man skänker. Man kan swisha en summa och känna sig väl till mods. Å andra sidan finns det inte ens nog med pengar till det mest nödvändiga för många och då är sannerligen inte monetära gåvor något som är någon ”lätt väg”.

Sedan finns det tid, att ta av den tid som är över efter att det nödvändiga är gjort och bestämma sig för att lägga den på något som man själv inte får de främsta fördelarna av, oavsett om man tycker det är trevligt eller ej. Det kan vara att vara volontär, gymnastikledare, lärare i schackklubben, handledare av något slag, kontaktperson, sitta i styrelser… Somliga av de uppgifter jag tänker på ger en symbolisk slant, men inte alls i proportion till den tid som krävs.

Kunskap då, kan den räknas som något som kan offras? Att hjälpa andra istället för att snålt hålla i den kunskap och de kontakter man ha? Absolut, det tycker jag. Jag har lovat mig själv att alltid försöka hjälpa till då någon har frågor runt min verksamhet och hur det är att vara samtalsterapeut, eller hur det var att jobba som lärare (även om det numera är längesedan). Jag har nämligen mött lite för många som inte ser detta som något som de vill hjälpa till med.

Jag bestämde mig för att titta igenom mitt liv och städa upp lite bland prioriteringarna, men kände faktiskt att jag redan har jobbat så mycket med det här på olika sätt de senaste åren. Det har handlat om att få till ett hälsosamt förhållningssätt till hur jag distribuerar mina ”tillgångar” och med vilken inställning jag gör det. Martyren är inte längre inbjuden att delta, tack så mycket. (Inget mer ”JAHA, ingen annan gör det ju, då måste väl jag göra det, t ex.) Mycket av vår förnöjsamhet och lycka sitter i vilken inställning vi har till livet, till de arbetsuppgifter vi har att utföra och till våra medmänniskor. MÅSTE, TVINGAD, HAR INGET ATT SÄGA TILL OM, SLAV, IDIOT, INKOMPETENT, HATAR, TRÅKIG, MENINGSLÖS. Tankar som dessa sätter djupa spår precis som fysisk misshandel.

Acceptans för varandras ofullkomlighet är väldigt hjälpsamt. Vi behöver absolut inte försöka agera buddhistmunk i alla lägen. Det står en fritt att avbryta ett förhållande eller avsluta en anställning om dessa inte funkar, åtminstone här i vårt land. Andra relationer kan vara svårare att avlägsna sig ifrån, av olika anledningar. Då är acceptans också hjälpsamt.

En plats där jag känner mig ”ägd” och bitvis som en ”slav” är den digitala världen. Den har också med mitt förhållande till andra människor att göra, men dessvärre många gånger med personer som inte har med mig att göra, som jag inte känner, som jag inte har ansvar för osv i all oändlighet. De där Facebook-reelsen som jag så ofta hamnat i, jag blir galen!!! Här känner jag att jag BEHÖVER göra mig av med påverkan som dessa har på mig. Efter att ha lyssnat på den där podden om Brain rot är jag ännu mer övertygad. Jag vill verkligen inte ha dessa reels i mitt liv och bestämmer mig för att därför inte bära med mig telefonen under denna fasta. Behöver någon prata med mig kan jag ringa upp igen, inte sant? Och därmed är mitt ”fasteoffer” bestämt, om än lite senare än vanligt.

Bilden är skapad av Chat GPT.

Ditten och Datten

Sådant som jag ville spara.

23 februari, 2026 6 kommentarer

Om du vill veta har jag nu kommit till juli 2022 i min evighetsrensning och det betyder att jag börjar se slutet! ”Vad ska du göra sen” frågade någon, men det kan jag inte ens fundera över just nu. Kanske kan jag göra grejer som jag också gillar? Rensningen jag gör handlar t ex om att jag inte tycker det är nödvändigt att ha tre olika versioner av samma foto: .heic, .jpg och .mov. ”Men är det inte kul att ha små videoklipp?” Jo, det är roligt med videoklipp, men jag har sådana också. Särskilt klipp som jag specifikt har spelat in för att vara videor, inte sådana där Harry Potter-bilder. Sedan finns det en massa skärmdumpar, fotograferade sidor i böcker eller tidningar med sådant ”som kan vara bra att ha” (som en gigantisk allt möjligt-låda med grejer jag inte har tittat på sedan jag lade dem i lådan), men som jag efter sju år inser inte alls kommer att komma till glädje. Sedan finns det annat som jag faktiskt vill och ska spara. I helgen hittade jag t ex följande guldkorn:

Jo, men den här känns ju relevant. Jag hoppas att vårt ”inget godis eller snacks till påsk” inte förkortar livet. Det här kan indikera något annat.

Jag brukar köra någon rensning varje januari. Det gjorde jag i år också, men ingen som krävde någon lista eller engagemang varje dag hela månaden. Rent allmänt är detta en lista att återkomma till. Jag vet ju att rensningar krävs med jämna mellanrum.

Alltså, detta är barndom! Min ingifta moster är amerikan och kom med många härliga recept. Snickerdoodles, chocolate chip cookies och peach cobbler var några av de mest minnesvärda.

Med en dansk svärson förstår du att det skickas en del liknande detta i familjechatten. Denna hade jag faktiskt sparat ned innan J fanns i våra liv!

Då vi rensade ut ladan hittade vi många gamla tidningar med intressanta texter som den här.

Det är lätt att glömma att den rosa-blå-vita perennrabatten inte fanns för bara fem år sedan och att vi jobbade hårt för att förbereda för den, inte minst genom att leta inspiration. Denna sida har överlevt flera telefonrensningar och jag är tacksam för alla som delar med sig av sin kunskap gällande växter.

Vid rensningen i ladan gick jag också igenom mina egna gamla lådor. Ett hemligt språk, någon? Lyckligtvis har jag nyckeln kvar. Detta otroooligt hemliga meddelande var nog jobbigt att skriva och att avläsa också för oss som skapat språket. ”Skogsbjörken. Vårt ställe. Ingen vet det är. Cecilia och Monica” Ett VAR hade väl varit på sin plats tänker jag. Dessutom vet nog varken Cissi eller jag heller var det där stället är, men jag ska fråga C när jag träffar henne på fredag. Hahahaha!

Kom på att jag inte har många foton på mig själv i mammas folkdräkt, men hittade detta (taget av min svägerska Karin Vivar) från lillastesysters bröllop och blev glad. Se, det var en riktigt härlig dag!

Sista skärmdumpen skickade faktiskt min syrra bara häromkvällen. Tydligen ska fyrans julkonsert ”Strålande jul” spelas in i Fredrikskyrkan i år. Vi vet inte vilka som ska vara med, men det är kul att det blir från min körs hemvist.

Jag fortsätter rensa och återkomma, återkoppla och fundera vidare både om sådant som känns aktuellt just idag och annat som upptog mitt sinne i ett annat liv.

Ditten och Datten

Jag/tycker/inte.

8 februari, 2026 10 kommentarer

Jag

längtar inte bort, varken framåt eller bakåt i tiden, men har en stark nostalgisk ådra
är tacksam för alla medmänniskor som brinner för sina intressen och därför bidrar till att jag också kan utvecklas
gillar att lyssna på poddar och musik, men övar på att vara stilla med mina egna tankar lite mer ofta (tänker på vad min kompis sa om att hennes barn och dennes partner alltid går med hörsnäckor i öronen och lyssnar på något, men att barnbarnet växer upp i tystnad)
älskar pyssel och hantverk och tror att allt jag gjort genom åren har bidragit till mycket av den förnöjsamhet jag känner idag
gillar att utvärdera mig själv med jämna mellanrum och märker att jag blivit mycket snällare mot mig själv genom åren
kommer alltid att vara tacksam för allt gott mina föräldrar och lärare/mentorer på olika vis bidragit med och som lett till att jag ”kan lite om väldigt många olika ämnen”
hatar verkligen att stå svarslös, nästan lika mycket som att jag gråter när jag blir arg
älskar att ta en kort tupplur på eftermiddagen

Jag tycker

att livet är intressant, klurigt och alldeles, alldeles underbart
att det ibland är smärtsamt uppenbart att hela mänskligheten är lurad att tro att det enda sättet att få det bättre är att ”klättra uppåt”
att musik läker
att rooiboste är bästa sättet att börja morgonen
att det är krångligt att sitta rätt
att det hade varit intressant att göra fler ”riktiga” pilgrimsvandringar
att de osynliga språk vi talar många gånger säger mer om en person än själva orden
att ekosystemet är lika läskigt som fantastiskt

Jag tycker inte

att AI är en tillförlitlig källa och känner mig lika ofta lurad som hjälpt av denna numera oundvikliga källa till vad-det-nu-är
att det är lika roligt att läsa böcker längre pga sämre uppmärksamhet (jag jobbar på det)
att det är vettigt att det finns personer som dör av svält samtidigt som andra har klocksamlingar värda miljoner
att modern arkitektur visar att byggkonsten har utvecklats, snarare tvärtom
att det är särskilt roligt att träna, men älskar att gå på promenad
att dagens soffmode är mänskligt och längtar tills sittvänliga soffor kommer på modet igen
om Melodifestivalen längre
att samhället är särskilt människovänligt rent generellt längre

Funderingar

Bucketlists och sånt.

29 januari, 2026 2 kommentarer

Jag fortsätter städa. Hittade en bucketlist från något tillfälle med min tio år syrra som lever för listor och målsättningar och har betydligt bättre disciplin på sig själv gällande sådant än jag själv. Tycker ändå att det är kul att se vad som hände med de önskningar jag hade 2012, för fjorton år sedan.

ett nytt hus i Sverige
shoppingresa till New York med äldsta dottern
hjälpa människor professionellt
läsa filosofi
bli stark
hitta min skrivröst
ha en stor fest i stil med bröllop
ta fler högskolepoäng
sluta med ”det är ingen mening”
spela i orkester eller sjunga i kör igen

Se där! Jag ville inte flytta till USA den där sista omgången, men älskade verkligen åren där och vill absolut inte vara utan dem. Vi lutade till och med åt att flytta permanent, men tack och lov landade vi här på Sturkö. Jag vet att jag tänkte mig att bygga ett hus från grunden så som jag ville ha det. Så blev det nu inte, men jag älskar vår pärla här. Dessutom fick jag hjälpa brorsan välja ytskikt och liknande, så jag fick iallafall vara med litegrann.

2016 åkte jag med E till New York för att fira hennes highschoolexamen. Det blev inte riktigt någon shoppingresa och lillasyster fick följa med, så denna har det inte riktigt blivit något med. Än.

Hjälpa människor proffesionellt gör jag dock för fullt! Älskar att jag fick chansen att byta bana och är sedan 2020 samtalsterapeut.

Läsa filosofi? Kommer inte riktigt ihåg denna, men filosofi har alltid intresserat mig och jag gräver lite i ämnet då och då. Mer än så tror jag inte det kommer att bli, men vem vet?

Jag jobbar fortfarande med att bli stark… Viktigare för varje år som går.

Skrivrösten hittar jag om och om igen. Jag vet att jag var inne i en minst sagt existentiell kris när jag skrev det här, inte konstigt att det kändes som att tankarna spretade. Jag har accepterat att jag blir mer eftertänksam ibland och att jag andra gånger gillar dagboksstuket bättre. Ibland blir jag poetisk och ibland känner jag för att skriva eldiga insändare, eller ut-i-sajberrymden-sändare. Det är jag mycket nöjd med.

I samband med makens och mina femtioårsdagar planerade vi en hundraårsfest. Covid slog till. Jag längtar inte längre efter en stor fest och vet uppriktigt sagt inte om jag någonsin får denna längtan igen.

Högskolepoäng bryr jag mig noll om, däremot vill jag alltid fortsätta utvecklas genom att läsa och lära. Nyfiken som bara den och det hoppas jag att jag fortsätter vara.

”Det är ingen mening”, baksidan med att vara förnöjsam. Detta är något jag verkligen jobbar med i perioder. Just att uttala dessa ord har jag dock mer eller mindre slutat säga.

Sjunger i kör gör jag med full sprutt! Ikväll är det dags att dra igång igen efter juluppehållet. 2016 hittade min syrra Fredrikskyrkans Motettkör till mig och jag är SÅ tacksam för det. Staffan Sundås som ledde kören då har lämnat över till Justin Hazelgrove och vi har blivit en kammarkör istället. Snart får vi uruppföra ett verk och det finns både inspelning och internationell körtävling i planerna. Hurra! Jag njuter så länge min röst hänger med (blänger tjurigt mot klimakterieproblem för sångrösten). Och så var det med denna

Ett Litet Ord

Öppna upp för boken.

2 januari, 2026 6 kommentarer

Jag känner för att läsa. Det har jag skrivit här i bloggen alldeles för många gånger de senaste åren. Har inte läslusten gett mig oändligt mycket fröjd under min livstid?! De senaste månaderna har jag faktiskt läst två ”riktiga” böcker – Mina vänner av Fredrik Backman och Till växten: En kärlekshistoria av Maja Alskog Bredberg. Kanske hade jag fått lite större läslust om jag hade gillat dessa böcker, men ingen av dem blev någon större favorit. MEN, jag ska ärligen erkänna att jag har så dåligt läsfokus numera att detta helt klart påverkade mina upplevelser av vad som hände i texten.

Till växten öppnade upp för existentiella frågor och jag kände igen mig i en hel del av författarens tankar om ansvar och odling, vad vi själva kan göra för jorden, men också för oss själva. Kanske hade den varit mer revolutionerande för mig för ett gäng år sedan då jag själv var i något slags kris och ännu inte titulerade mig planttant? Alskog Bredberg har definitivt sina poänger och jag vill ändå rekommendera hennes bok för alla som känner sig fast i ett liv som tycks snurra bortom kontroll.

Flera av Fredrik Backmans andra böcker har jag läst och lyssnat på med så stor glädje att jag tror att mina förväntningar på något vis dödade boken, som för övrigt har fått höga betyg från flera av mina vänner. Jag har varit med om att döda böcker med förväntningar förut. En av mina vänner vill inte ens läsa baksidestexten på en bok innan hon gräver ner sig i den. Jag kan förstå varför hon vill ha det så. Inga förväntningar gör att man lättare blir positivt överraskad och att man inte redan på förhand ”vet” hur man bör tolka boken. Att någon annan talat om att något är bra eller dåligt påverkar också, recensioner bör läsas efter att man själv har skapat sig en egen uppfattning. Ja, alltså det är min uppfattning.

Jag köpte en diktbok på Pingstis för några månader sedan. Först fick den ligga i frysen, men sedan innan jul har den legat bredvid min arbetsplats. Svenska dikter – samlade och utgivna för skolorna av Elsa Carlsson. (Hon var för övrigt vid tiden för utgivningen en f.d. bitr. föreståndarinna vid Stockholms Norra Kommunala Mellanskola.) I förordet står det:

”Det är… sålunda inte meningen, att dikterna skall läsas i följd, vilket naturligtvis varje lärare förstår, utan lämpliga dikter kan utväljas såsom illustration t. ex. till en historisk händelse eller en geografisk skildring. Även några psalmer har medtagits, bl. a. därför att psalmen vinner på att komma med i vardagslivets arbete. Då först får den sina riktiga proportioner och sin rätta belysning i förhållande till den övriga litteraturen och barnen får lättare att förstå, vilka skatter som finns gömda i vår psalmbok.”

Denna bok har jag med glädje intagit som mellanmål här och där under hela december. Det är detta förfarande som fru Carlsson rekommenderar tidigare i förordet, alltså att inte läsa boken från bokpärm till bokpärm. Exemplaret jag har här hemma är en ny upplaga från 1947, något ”moderniserad”. Jag är SÅ tacksam att jag plockade upp denna bok. Kanske är det den som kan hjälpa mig nå målet att bli en läsare igen? En dikt är inte längre än att jag fixar att behålla uppmärksamheten under tiden jag läser den och jag hinner kanske till och med analysera den i lugn och ro?! Ett gott nytt läsår önskar jag dig som också vill läsa, oavsett det är lite, lagom eller jättemycket. Må dina läsupplevelser bidra till ett expanderat sinne och en själ som mår bra.

Funderingar

Den smarta telefonens vara eller icke vara.

30 december, 2025 4 kommentarer

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
Vara en mer närvarande förälder.
Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
Frigöra tid för mina egna tankar.
Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
Gå på toa utan att sitta med telefonen.
Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
Läsa mera böcker!
Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.

Ett Litet Ord

Ett litet ord 2026 – FRÖJD.

28 december, 2025 10 kommentarer

I slutet av 2023 kände jag starkt att jag ville ha ett praktiskt årsord under 2024, ett ord som skulle handla om få grejer gjorda. HEMSLÖJD kändes då så roligt, inspirerande och peppigt. Att det sedan inte direkt blev något av det, eller rättare sagt att ordet aldrig gavs chans att påverka mig på det sätt jag hade hoppats, gjorde mig lite besviken. Jag började leta efter ett 2025-ord som jag hoppades skulle bli mer mentalt utvecklande och så blev det ju verkligen med ALIGN (justera). Precis som jag skrev igår blev detta ett toppenord, ett ord som blev till en mental satsbräda för nästa del i livet, den som ”icke-fertil kvinna”.

När man är färdig med något kan man antingen känna att man tar sig ifrån det, eller att man tar sikte mot något annat. Springa ifrån något eller springa emot något annat. Viktig mental bild som är mycket användbar i terapeutiska sammanhang. Testa själv! ”Jag vill sluta utgå från att jag är ett offer” eller ”Jag vill vara öppen för nya sätt att se på situationer som händer”. ”Jag vill inte ge upp så lätt” eller ”Jag vill lära mig bli bättre på att stanna i det som är obekvämt”. ”Jag borde inte vara så tjock” eller ”Jag vill ha en stark och frisk kropp”.

Jag har inga som helst ambitioner att sätta mig och vänta på döden för att jag inte kan få fler barn. Det går dock inte att frångå det faktum att livet rent praktiskt är ändligt. Jag vill inte ödsla tiden som är kvar, oavsett om det är tre år (mormors mor), fjorton år (mamma) eller trettiofyra år (mormor). Så många blir bittra med en stigande ålder. Jag vill inte ens lockas att gå åt det hållet. Jag vill inte känna att hela mitt väsen lägger ner och inte längre orkar. Det är underbart med återhämtning, men jag vill inte scrolla bort tid som en algoritm stjäl från mig. Det finns sådant jag kan göra för att kompensera för att de hormonella nivåerna inte längre spelar på min planhalva. Tänk att få fortsätta vara nyfiken och vetgirig, att känna förundran då jag lär mig något nytt eller något jag har glömt att jag redan kunde. Jag vill känna livsglädje, förundran, förnöjsamhet, klurighet, vishet… Och jag vill skratta mer!

Det var där jag landade när jag började fundera på vilket ord jag skulle ta med mig under 2026. (Detta var redan i höstas, jag var på årsordsbollen i ovanligt god tid i år.) SKRATTA blev då mitt ord och var så ända tills för några veckor sedan, men jag kom fram till att det är för låst. Jag vill absolut skratta mer, men jag vill inte känna att jag har ett inre krav på att vara något slags vandrande källa till roliga historier (detta hade varit dömt att misslyckas med tanke på att jag inte kan en enda rolig historia från början till slut). Jag vill hitta fram till leendet som ”default mode” snarare än att sitta där med en rynka mellan ögonen. Efter att ha vänt ut och in på min inre ordbok landade jag så i FRÖJD. Det ska uttalas med ett långt och rullande tungspets-R, ingen blekingska där.

Håll i, håll ut, för här kommer SAOB:s definition av FRÖJD (scrolla förbi om du vill komma till min sammanfattning):

FRÖJD fröj⁴d, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. en; pl. -er³².

Etymologi

[fsv. fryghþ, frygh, frög(h)d(h), motsv. d. fryd, ä. d. frygd, frøid, nor. dial. frygd, livlighet, livslust, isl. frygð, härlighet, yppighet; av en urnord. stam friggwiþō- l. fruggwiþō-, i avljudsförh. till en germ. stam frawa-, rask (se FRO, adj., FRÅ, adj.); jfr mnt. vroude, vro(u)wede, holl. vreugde, fht. frewida, freuwidha (t. freude). Ordet synes i bet.-avs. hava påvärkats av t. freude]

Ordformer

1) (numera i sht i religiös o. vitter stil) tillstånd(et) att känna sig (djupt) tillfredsställd (o. starkt upplivad); (innerlig) glädje; hänryckning, sällhet; stundom koll.: yttringar av stor glädje. I frid och fröjd. I fröjd och gamman. Med glädje och fröjd. En himmelsk fröjd. Gör någhor barmhertugheet så göre thz medh frögd. Rom. 12: 8 (NT 1526). Templet som tilförenna medh reddhogha och förskreckelse fult warit hadhe, wardt nu fult med glädhe och frögd. 2Mack. 3: 30 (Bib. 1541). Jag såg, .. / .. at en skimrand’ frögd i allas ögon spelte. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Då erfor hon för första gången fröjd i Herren. Petri Ouchterlony 26 (1924). — jfr BARNA-, FADERS-,FÖRFATTAR(E)-, HIMLA-, LEVNADS-, SEGER-, SKADE-FRÖJD m. fl.

2) om ngt som bereder glädje l. njutning; glädjeämne; njutning, nöje; äv. koll.: glädjeämnen, njutningar, nöjen. Hava, finna sin fröjd i ngt. Det var en sann fröjd att höra honom resonera. Hemmets, kärlekens, livets, sommarens, vårens fröjder. Frå frögd och lust fördriffuijn. Ps. 1536, s. 91. Thet är och Gudz frögd och lust, at wara barmhertigh, och vtaff nåde förlåta synderna! Muræus Arndt 1: 68 (1647). Han ville icke dö från lifvets fröjd och oss. Runeberg 2: 45 (1848). Det finnes två drag i (Hedins) Från pol till pol som skola göra den till en fröjd för allt hvad pojkar heter. Böök 1Ess. 125 (1913). — jfr BARNA-, HIMLA-, HJÄRTANS-, SINNES-, ÖGON-FRÖJD m. fl. — särsk.

a) (numera knappast br. utom i religiös l. vitter stil) om person; förr stundom liktydigt med: (ngns) älskade. Gudh som mijn glädhi och frögd är. Psalt. 43: 4 (Bib. 1541). Haff tack mijn Frögd för sådan swar. Messenius Sign. 14 (1612). Gellerstedt 2Dikt. 4 (1881).

b) i uttr. hjärtans fröjd, se under HJÄRTA.

c) (starkt vard.) (sämre) förlustelse; skoj; stundom konkret: förlustelselokal, varieté. (Sv.) Ute på fröjd, (eng.) out on a lark. Björkman (1889). Hvad är det för skojtande och fröjd i min park? Skall jag skicka och väcka poliskommissarien? Nordström Sönd. 52 (1910). Jag struntar .. i balen och far hellre på fröjden i sta’n. Högberg Utböl. 2: 49 (1912). — jfr HUND-FRÖJD.

3) (†) (glädje)fest; åminnelsehögtid; äv. abstraktare: högtidlighet, festivitas. Ther war ett gladeligit gestebodh, att ther fattades intedt thet frögd tilhörde. Svart G1 136 (1561). Kyrckemessor, Kyrckewigningar, och åhrligha Högtijdher .. warda hållne medh tilbörlig frögd vthi twenne, trenne, fyra eller otta daghar. Schroderus Comenius 635 (1639). Anställa een offentelig frögd öf- (ve)r dhen seger, som .. (den ryske tsaren) förledet åhr, emoot wåra wijd Pultava hafdt. KKD 5: 119 (1710).

Alltså, tänk vilket ord! Jag blir glad bara jag tänker på det. Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.

Citatet för 2026 måste naturligtvis bli ”mitt hjärtas fröjd och eviga längtan”! Vilket soundtrack jag ska ha får jag klura lite mer på, men det kommer helt säkert att vara positivt laddat. Har du någon låt som skulle vara självklar i ett FRRRRRÖJD-soundtrack?

Med det öppnar jag upp för ett fröjdefullt år. Välkommen 2026!

Ett Litet Ord

Med ALIGN i backspegeln.

27 december, 2025 6 kommentarer

Nu är det dags att göra bokslut för det årsord som varit min kompanjon under 2025. Vid det här laget har konceptet årsord istället för nyårslöften blivit en viktig del av det som utgör grunden till vem jag är. Jag är helt enkelt någon som väljer att utvecklas tillsammans med årsord. Det är så viktigt att komma ihåg att små rutiner leder till vanor som leder till utveckling i någon riktning. Detta gäller åt alla håll. De vanor som inte är bra för oss kallar vi ovanor, men de funkar ju precis på samma sätt som de goda vanorna. Vi gör dem mer eller mindre utan att tänka, eller åtminstone utan att behöva tvinga oss själva till att utföra dem.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd
2025 align

Jag har betygsatt orden utefter hur mycket de påverkade mig: givande, helt okej, kom och gick. Som du ser har jag betygsatt ALIGN som ett av de mer givande orden. Jag har jobbat hårt för att uppfylla det som var mitt mål. Jag citerar:

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Nog har jag tagit denna justering till mitt hjärta. I princip har det inneburit att jag jobbat mer än vanligt på att leva som jag lär. Inte inför andra människor, jag har nått en ålder där jag på något vis landat i att jag inte bekymrar mig över vad andra tycker och tänker om mig. Däremot vill jag kunna stå rakryggad inför mig själv. På engelska finns ett citat som jag gillar: ”Don’t just talk the talk, walk the walk”. Jag vill inte vara någon som säger ett och gör något annat. Jag vill vara någon som kan lita på mig själv. Jag vill mena det jag säger och säga det jag menar.

Det har varit en mycket spännande process att på något vis ställa mig själv mot väggen, men det är också ett jobb som jag anser är mycket privat. Jag är gärna personlig med det jag skriver i bloggen, men även i mötet med andra. Detta är något annat. Detta handlar om det som går innanför mitt integritets-staket, det som händer då jag sitter med bara mig själv som sällskap. Här är några av de mer allmänna funderingar jag har haft:

ANSVAR – att verkligen ta ansvar för sig själv, sitt välbefinnande, sina känslor, sin hantering av livets vedermödor och glädjor är något som jag har djupt inpräntat i mig. Jag är även pliktstyrd och tar oombedd ansvar för andra. Här har jag valt att ”jobba” med mig själv. Pliktkänslan är jag otroligt tacksam för, kan bara konstatera att den inte förekommer hos alla. Att försöka landa i acceptans för att det är så fortsätter vara hjälpsamt.
MÅL – jag är rätt dålig på att sätta mål, men inser att jag har en tendens att bli stillasittande på grund av detta. Då menar jag inte bokstavligt, utan bildligt. Mental rörelse är jätteviktig för mig, jag vill och behöver träna mer på annan rörelse. Detta kan målsättningar hjälpa till med. Och jag har insett att det hade varit bra för mig att drömma lite mer!
TID – åh, jag vill bli bättre på att ta vara på tiden. Jag känner stor mening både med och i livet, men jag slösar onekligen bort tid precis som de flesta andra jag känner. Balansen mellan arbete, familjetid, vila och annat jag vill ha med i livet behöver jag fortsätta justera trots att jag lägger ALIGN (justera) bakom mig nu.
RESURSER – mina, jordens, andra… Somligt tar jag för givet, men inte det faktum att jag har det väldigt bra. Jag är så rik! Inte på pengar (förutom att det ju faktiskt är så att vi har det mycket bättre rent generellt här i Sverige än på de flesta andra ställen på jorden), men på kärlek, gemenskap, erfarenheter, kunskap. Och prylar… Rensa är ett av orden som varit på tapeten inför 2026, men dels har jag ett pågående arbete med detta sedan lång tid tillbaka och dels ville jag ha ett helt annat fokus gällande nästa årsord.

Under året har jag flera gånger stannat upp och verkligen känt stor tacksamhet i de märkligaste situationer. Jag vet inte säkert att det kom sig av de filosofiska rundor jag kört mot mig själv, men jag tror faktiskt det. Du som läser här och/eller känner mig IRL vet att jag är en stor förespråkare av medveten tacksamhetsutövning. Trettio tacksamma dagar är en fantastisk boost att gå in i vintern med. Den här tacksamheten har dock varit något annat. Jag ser det som något slags bekräftande av mig själv. Inte bara att jag känner stor förnöjsamhet i livet, utan att jag äntligen, efter 55 år verkligen har mig själv i min egen ringhörna. För någon annan kanske detta är rappakalja, men för mig är det stort att landa i denna känsla. Och med det knyter jag ihop säcken för ALIGN och tackar för sällskapet. Det har varit ett ord som jag ska bära med mig med glädje, stor ödmjukhet och tacksamhet.

Ditten och Datten

En lång helg i sann julanda.

15 december, 2025 10 kommentarer

Jag skrev om tid häromdagen. ”Jag vill att min upplevda tid ska vara lång.” Det har jag verkligen fått känna de senaste två dagarna. Det är kanske lätt att det blir så när dagarna innehåller flera ganska intensiva aktiviteter, men också sådant som inte tillhör vanorna. För mig som är så bunden vid rutiner och traditioner är det viktigt att skaka om mig själv lite (på ett positivt sätt) då och då. På rullande stenar växer ingen mossa, eller vad är det man säger?

Igår klämde vi in kyrka, möte med vägföreningen och tårtkalas för svärmor och efter det placerade jag mig mycket nöjd på spikmattan med värmedyna och duntäcke men vid öppet fönster. Alltså, vi har en väldigt mild december och jag är inte missnöjd så länge det åtminstone regnar också. Vill inte ha en 2018-torka nästa sommar.

Jag känner mig så nöjd och glad med hur december har blivit, trots att jag inte alls fått lika mycket gjort som jag hade tänkt, jag fick en flera dagar lång huvudvärkssession som satte käppar i hjulen för sociala aktiviteter och jag har inte alls pysslat sådär mycket som jag önskade eller planerade. Att då ändå vara nöjd och känna julstämning istället för julstress såhär nio dagar innan jul är härligt. Det finns mycket att säga om både det ena och det andra, men inte någonting om otillräcklighet och bara jättelite om besvikelse. För mig är det härligt och välkommet. Sist kvar i kyrkan efter att ha varit köksboss hade jag blivit Rudolf med röda mulen, men jag kände mig så glad! Då ville jag fånga den stunden. Jag är glad att jag vill och orkar göra insatser både här och där för att andra ska ha det roligt. Svårt att förklara, men för en gammal martyr är det sannerligen en uppgradering av livet att inte göra grejer med utgångspunkt i självuppoffrande.

Igår satt jag sedan i kyrkan och förundrades över när lilla A sjöng Nu tändas tusen juleljus tvåstämmigt med sin pappa. Änglaröst! Sådär helt kristallklart och utan att darra på manschetten. Det var inte bara jag som fick tårar i ögonen kan jag säga, och gåshud. Förundran och tacksamhet. Musik är livet, hör du. När vi sjöng för svärmor fick jag precis samma känsla. Födelsedagar har blivit en känslosam historia för mig. Det är som att det där med att få vara i livet inte är självklart på något vis, jag kan bli överväldigad över att jag får vara här. Att jag har möjlighet att förfina hantverket bakom svärmors Schwarzwaldtårta så den kanske blir lite bättre varje år. När jag hör om andra som inte vill uppmärksamma sina födelsedagar eller inte vill att tiden ska gå kan jag bara tänka på alternativet. Jag vill leva mer, jag vill leva ännu lyckligare, jag vill fortsätta vara nyfiken, utveckla mig själv, ha roligt, få följa nya generationer och se dem utvecklas och hitta nya lösningar på gamla problem. Jaha, så filosofiskt får det sluta idag.

Ps: När man i ett julklappsbyte får den bok man själv skänkt till Pingstis får det väl vara ett tecken på att det finns något i boken som jag bara MÅSTE göra! Hahaha, jag skrattade jättemycket åt detta. Bättre humor än så har jag dessvärre inte.

Funderingar

Tankar om tiden.

12 december, 2025 8 kommentarer

Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.

Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.

Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.

Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?

Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.

← Föregående 1 2 3 4 … 23 Nästa →