För några dagar sedan satt jag och jobbade med Livsstilsverktyget en stund och kom till detta stycke:
Det kan vara hälsosamt att inse att vi faktiskt inte har särskilt ont om tid.1 Vi har till och med mer tid idag än för ett sekel sedan. Medelåldern har ökat drygt 20 år de senaste 100 åren.1 Det innebär cirka 175,000 fler timmar att förfoga över i livet!
Från Livsstilsverktyget, fotnot hänvisar till Bodil Jönssons bok Tio tankar om tid
Dilemmat är att mängden aktiviteter som vi önskar pressa in i denna tidsrymd har ökat så dramatiskt. Resor, nöjen, TV, sociala medier. Bjudningar, föreningsliv och kurser. Mängden aktiviteter måste naturligtvis justeras för att rymmas inom den begränsade klocktiden.
Ändå gör många av oss nog tvärtom. Vi tror oss kunna justera klocktiden genom att vara ”effektiva”. Aktiviteterna pressas in i en strid ström, men blir kanske inte alltid så roliga – den upplevda tiden går allt fortare och stresshormonerna rusar i blodet.
Så sant detta är. Jag känner själv att jag just nu får hia mig lite gällande en känsla av stress som verkligen inte kommer från någon annan än mig själv. Jag har det så bra, kan ta en sak i taget och sådant jag inte kan styra över behöver jag acceptera och släppa taget om. Jag satte mig och skrev en liten lista på ”måsten” och insåg att i princip alla dessa utom jobbet handlade om vad jag vill göra. Det är verkligen inte samma sak.
Det kom ett meddelande idag från en av mina systrar som blivit påmind om hur viktigt det är att ta en andningspaus ibland. ”(Det)… resulterade i att jag la mig och sov på fm och nu läser jag och dricker kaffe. Finns hela tiden ett motstånd mot att göra något sånt för mig. Men oj, så skönt.” Jag känner igen mig så mycket i detta! I att det liksom finns ett driv framåt att måsta få saker och ting gjort. Jag är förvisso glad över detta driv, det ger mig ett rikt liv. MEN, kanske hade det varit ett liv lite mjukare i kanterna om jag tog mer tid att bara vara. Hur många gånger har inte maken påmint mig om att det är semester och att det är okej med en stund i hängmattan, eller att vi behöver ta en stund att bara sitta och hänga tillsammans?! Alldeles för många. Då har jag ändå blivit så mycket bättre på det än under våra första år tillsammans. Stackaren såg mig knappt på hela sommaren för allt jag skulle få gjort. Ändå räckte tiden aldrig till.
Att ta tid för sig själv kan innebära olika saker för olika personer. Jag älskar att vara social och prioriterar familj, släkt och vänner i mitt liv. Jag vill att det ska vara så. Ändå kan jag vara besviken efter en helg då jag kanske inte skördat något som nu inte blir lika gott att använda, eller kanske skulle jag ha målat, eller kanske kunde jag ha hjälpt någon, eller borde jag inte ha fått det här eller det där gjort? I denna stund bestämmer jag mig för att ge mig själv lov att släppa taget om dessa tankar då de kommer. En sanning som gäller precis alla människor är att om vi säger JA till en sak innebär det, direkt eller indirekt, att vi säger NEJ till något annat. Varför då lägga onödig energi på att älta allt som skulle kunna rymmas i detta NEJ? Det är så otroligt onödigt.
Nu sitter jag här och bloggar då min klient med superkort varsel fick ställa in ett samtal och min kompis som skulle komma hack i häl med samtalet skrev att hon blir en halvtimme sen. I morse skrev jag en att göra-lista (det gör jag väldigt sällan, men nu tyckte jag att jag hade svårt att hålla allt i huvudet). Istället för att gå och bocka av den bestämde jag mig för att sätta mig och skriva detta inlägg. Jag behövde ingen tupplur och dricker inte kaffe, men älskar att skriva. Jag tänkte på min och makens vän som plötsligt inte längre är i livet. Bara några år äldre än jag själv. Jag kan uppleva att jag har något slags fixering vid att försöka klämma in så mycket jag bara kan innan mitt liv är över. Ett besked som detta spär på fixeringen på ett sätt, men påminner också om att det enda det behöver betyda för mig är att jag klappar mig själv på axeln och säger ”heja, det här går fint – du behöver faktiskt inte röra upp himmel och jord”. Jag har just nu och oj, vad tacksam jag är över det…
8 kommentarer
Det där var faktiskt något jag insåg typ 2018 när vi flyttade in i husbilen. Då livet började bli mer långsamt, gjorde en sak i taget och njöt av att handtvätta samtidigt som jag kollade på utsikten. T.ex. Det var en viktig insikt för mig. Att säga nej (indirekt eller direkt) är något jag blev bättre på. Idag tycker jag att jag har blivit mästare på det 🙂 Ha en fin fredag! Kram
Vad skönt att få ha haft denna insikt länge och dessutom kunna leva med den! Jag känner att jag förstår teorin och blir lite bättre hela tiden på att omsätta det i praktiken. ”Varken hackat eller malet” mår nog inte många bra av, det är ju därför det är så viktigt att kunna släppa taget om sådant som faktiskt inte hinns med. Jag har definitivt inte blivit mästare, men K är mycket uppmuntrande och säger sig se att mina nej bidrar starkt till att jag inte längre går genom livet som martyr. Det känner jag också själv och det är verkligen befriande! Kram.
Jag tycker att jag blir bättre och bättre på att göra en sak och sen inte dra iväg med nästa omedelbart. Vara nöjd så. Ge mig själv en klapp på axeln. Fast så kommer jag på mig själv med att tänka; jamen jag skulle ju byta den där lampan i köket också. Då sätter jag mig ner och äter ett äpple. Fast inte alltid. Kram
Jag tycker att detsamma gäller mig. Klapparna på axeln är jag rätt dålig på, men jag bannar åtminstone inte mig själv lika mycket, eller knappt något ens, när jag inte hinner så mycket. Jag har verkligen haft problem med att i princip bli paralyserad om jag blivit överväldigad och sedan tvingat mig själv att ändå driva på. Det känns som att det finns något inbyggt i mig som drar i bromsen då detta händer numera. Jag är definitivt snällare. Att äta ett äpple är ofta en god idé! Trevlig helg! Kram, kram.
Hej Monnah! Så fint och tänkvärt inlägg. Jag fastnar särskilt för skillnaden mellan det vi faktiskt måste göra och allt det vi tycker att vi måste göra… fast det egentligen är sådant vi vill hinna med. Den insikten kan nog göra stor skillnad för stressen. Jag gillar Bodil Jönsson! Har läst en hel del av henne genom skolan. Tror tom att jag har varit på en föreläsning med henne om just tid!
Trevlig helg och KRAM till DIG! Anna
Vad snällt, Anna! Tack. Ja du, just för tillfället finns det så många ”vill göra” att jag har svårt att prioritera, men det är okej. Igår tänkte jag vidare på dessa tankar och landade i något som kändes snällt. Inget att stressas över. Jag gillar också Bodil Jönsson. Har läst mycket och lyssnat. Vad roligt att få gå på föreläsning med henne! Det hade jag gillat. Ta hand om dig och detsamma önskar jag! Kram, kram.
Så tänkvärda rader om tiden. Att den kan upplevas som olika vid olika tillfällen. Det allra skönaste är när man glömmer tiden! Skapa och komma i ett ”flow” och vara i nuet. Det är så skönt när det händer!
Jag håller med dig! Att få uppleva flow är något som är magiskt. Det händer mig sällan, men jag tycker det är lika härligt varje gång. Det konstiga är att samtidigt som tiden inte finns i de stunderna så är den evig och ingenting. Jättemärkligt. Tack Nilla! Och trevlig helg.