… påminner jag oss alla om bilder liknande denna. Att ta i beaktande att vi alla funkar olika, tolkar olika, behöver olika, ser på saker olika eller vad det nu är… Själslig frid kommer inte gratis. Den kräver mental gympa. Du kommer aldrig att till fullo att förstå en annan person, men det är viktigt (anser jag) att åtminstone försöka innan du bestämmer att din tolkning av en situation=hela sanningen. Sedan är det dags att bestämma hur mycket du behöver anpassa dig till hur andra ser på saker och ting, om alls, och vad du isåfall är beredd att offra i den processen. (Offer i betydelsen att ge upp något värdefullt.)
Att möta människor i terapi innebär att jag i princip alltid får höra två olika berättelser av samma situation, men ibland hör jag också om samma situation från två olika håll.
”Han är helt ointresserad av att göra något hemma.” ”Hon har skjutit ner mig så många gånger då jag gjort något här hemma att jag har gett upp att ta egna initiativ.”
”Hon vill aldrig ha sex.” ”Jag blir så stressad av att han kanske vill ha sex fast jag inte alls känner för det.”
”Han är helt ointresserad av våra barn.” ”Hon tjatade till sig vårt sista barn fast jag verkligen inte orkade och slutade med p-piller utan att jag visste det. Jag orkar knappt med mig själv längre.”
”Min dotter har blivit så självisk efter att hon började gå i terapi. Det är som att hon har tagit avstånd från mig och sina syskon.” ”Min ursprungsfamilj tror att jag fortfarande tillhör dem fast jag har min man och barn nu. Jag har alltid tagit mycket ansvar, men jag vill och orkar inte längre. Jag vill fokusera på mina egna barn, inte på vuxna människor som tar irrationella beslut och sedan förväntar sig att jag ska lösa de situationer som har uppstått. Att hjälpa till då och då är väl normalt, men nu räknas det med mina insatser utan att någon ens har frågat mig först.”
”De har exkluderat mig ur familjegemenskapen.” ”Han kräver att vi ska acceptera hans krav i alla situationer där han är närvarande. Han är välkommen och vi kan göra vissa anpassningar, men han kan inte kräva att vi ska ställa upp på alla hans krav.”
Ganska många år på nacken och sex år som samtalsterapeut har förändrat hur jag ser på människor. Jag har fortfarande kvar min empati, men jag tar inte emot allt filterlöst längre. Det betyder inte att jag ständigt ifrågasätter alla personer och berättelser jag möter eller träffar på. Jag vet bara att om jag enbart får höra en persons tolkning och de andra inblandade inte får säga sitt så behöver jag tänka en extra runda. Därför gillar jag verkligen idén bakom den här boken som Sara i Barcelona tipsade om. Jag har inte läst den själv, men jag tänker att den med all sannolikhet ger en mer heltäckande bild än om bara sonen hade gett ut sin historia eller tvärtom.
Ps: Bilden kommer från Pixabay.
16 kommentarer
Go’morron Monna! Så intressant ämne! Jag gillar Moa Herngrens böcker! (Skilsmässan, Svärmodern, Syskonfejden och Ovännerna.) De utgår just från två olika perspektiv. Läs/lyssna på dem, om du ni inte redan gjort det. En aha-upplevelse!! Så viktigt att påminna oss om att det alltid finns flera perspektiv på samma situation. Att försöka förstå någon annan betyder inte att vi måste hålla med, men att vi vågar lyssna innan vi dömer.
KRAM till dig! Anna
Ja, verkligen! Herngrens böcker är både spännande och tankeväckande. Jag har läst dem med behållning och Ovännerna har verkligen stannat kvar hos mig. Inte minst det fina, fina slutet som inte var klämkäckt på något vis, men ändå öppnade upp för läkning. Vi behöver absolut inte hålla med och jag tycker att det är okej att bedöma en situation och kanske kalibrera den mot oss själva för att tänka hur vi själva hade agerat eller reagerat. Det finns situationer som inte behöver ge svängrum (misshandel, hot eller vad det nu kan vara) för vidsynthet från åskådarens sida. Men det finns en del historier vi lever med som beskrivs som den absoluta sanningen, fast det inte är någon sanning. Eller bara en tolkning av vad som hänt. Kram, kram!
Hej Monnah!
Ja, du har så rätt i detta… man har ju en tendens att tolka sin omvärld och andra människors agerande utifrån sina egna referenser… ”genom sig själv känner man andra”… tror man iaf 🙂
Just i min familjesituation så har jag verkligen försökt se hela perspektivet, och jag har nog lättare att förstå min pappas agerande då en gång i tiden tex, än vad andra som ser det utifrån har, då jag ju har växt upp i det och vet hur starkt livet är påverkat av den religiösa tron inom församlingens väggar. Ja, på vissa sätt kan jag till och med förstå och jag har förlåtit många ggr (men tyvärr på bekostnad av att bli sårad igen)
Det finns alltid två sidor, och inget är lätt och okomplicerat när det kommer till situationer där starka känslor finns involverat.
Just därför är det så fint att denna nämnda bok skrevs ur bådas perspektiv <3
Kram!!
Ja, din situation är onekligen komplicerad. Det är som att det stryks möjligheten att ha en diskussion eller mötas i samtal hur man ska kunna lösa situationen. Som att den andra parten är död. Det gör det särskilt sårbart. Känner verkligen med och gör dig och dina barn som förvägras relationer som annars hade varit naturliga. ❤️❤️❤️
Stor kram och tack för ditt perspektiv!
Det måste vara en riktig ögonöppnare att få höra båda personerna och deras syn på saken. Ofta får jag bara höra den ena personens version och då är det svårt att avgöra. För visst kan det vara lätt att framställa sig själv som bättre än man faktiskt var, att inte se alla sina egna fel och brister.
Ja, jag tror det skulle vara intressant att höra hur båda sidor tänkt i de flesta dispyter t ex. Det är hjälpsamt att tänka ”hur hade den andra parten beskrivit den här situationen”, men ibland är folk så irrationella, elaka eller oförmögna att tänka på andra än sig själva att det inte spelar någon roll att man är medveten. Och visst är de flesta av oss fokuserade på våra egna behov. Å andra sidan behöver det väl vara så…
Precis som Jossu skriver får ju även jag mest höra den ena personens version. Genom ditt jobb får du ibland ta del av bägges. För ja, visst kör vi fast i oss själva, tänker att det är JAG som har rätt och den andra som har fel. Sanningen ligger väl oftast någonstans i mitten. Fast såklart, inte alltid.
Jag har ju berättat för dig om en kompis här vars man inte ger henne tillgång till gemensamma konton, han som vänt deras barn emot henne, hon som känner sig mobbad hemma i sitt eget hus. Hemskt. Men det knepiga är att ingen av oss någonsin hört makens version. Till saken hör att min kompis ej heller gör ngt åt sin situation, även fast hon sagt att hon ska i flera år. Vi andra börjar lessna lite på att alltid höra hur hemskt det är. Till saken hör att kompisen har en ganska komplicerad personlighet själv också. Men jag känner att vi måste ta hennes parti till 100 %. Fast ibland är det svårt.
Känner att jag vill läsa den bok Sara tipsat om.
Kram till dig Monnah, ha en fin helg!
Jag tror att de flesta är i den situationen att man är närmare en person än andra inblandade, det är ju inte så konstigt. Jag tror att sanningen ligger där i mitten ganska ofta i ”normala” relationer. Det finns ju annat där det är väldigt skevt, både i vad som försiggår i samspelet och vad som förorsakar denna obalans. Det låter hemskt för din väninna och jag förstår att det är tungt att bära det faktum att det inte händer något. Man kan ta parti för någon ändå. Man kan ju ha syskon som beter sig illa gentemot sin partner och då finns det somliga som tar parti för syskonet bara för blodsbandet. Det blir dock inte alltid så. Vi prioriterar ju alla olika! Hoppas att din väninna kan få ett liv där hon inte är så miserabel hela tiden… Vi får återkomma när vi läst boken! Kram och detsamma önskar jag dig!
Så intressant och tänkvärt inlägg. Viktigt att påminnas om att myntet alltid har två sidor och att det finns fler versioner av samma upplevelse. Vi tolkar verkligen det vi är med om på olika vis och har våra anledningar till att vi gör som vi gör. I alla fall två av påståendena kan jag helt klart relatera till.
Tack Hanna! Så är det. Det är omöjligt att förklara något och få alla att gå med om att det är precis så som vi ser det. Däremot kan vi få andra att stiga in i vår värld, ta på sig våra glasögon. Alla borde kunna hitta situationer i våra liv som visar på den här problematiken.
Jag brukar alltid säga, när jag beklagar mig över mitt ex, att nu får ni förstås bara höra min sida. Jag vet ju det där att allt är kan ses från olika håll. Har läst Ovännen och kände igen massor. Livet är ju så. Är väldigt nyfiken på Pappa eller pastor. Det intressanta där är ju att de hittat någon form av kompromiss. Kram
Vad generöst att du ger utrymme för exmakens berättelse, men att du samtidigt kan äga din. Precis som du skriver så är livet just så. Lite klurigt, minst sagt. Kompromisser är toppen, åtminstone om det innebär att ingen behöver köras över. Kram!
Precis så är det. Det finns alltid 2 sidor. Moa Herngren har skrivit böcker om ämnet, såsom Svärmodern, Skilsmässan, Syskonfejden. De är väl ingen världslitteratur precis, och vad jag förstått är de helt fiktiva. Men de belyser bra på dysfunktionella familjer, oförmåga att kommunicera, förlåta, kompromissa och lösa konflikter. Och då kommer man ju ingen vart.
Precis, Moa Herngrens böcker är toppen tycker jag. Vet att de kanske inte är några litterära Nobelverk, men jag tycker att de är lätta att ta till sig och verkligen på pricken hjälpsamma angående hur det kan vara. Jag kan se liknande historier överallt omkring mig bland släkt och vänner. Det är klurigt att vara människa, inte tu tal om saken.
Hade ett fint samtal med en vän idag, som behövde lite pepp. Hon sa att jag är en bra coach 🙂 Förstår du gillar ditt jobb, hade varit en rolig yrkesbana för mig med, men å andra sidan har jag fått tips om att jag borde bli sexualterapeut eller stå-uppare också.. Nåja, jag är en glad pensionär! Kramar
Det är verkligen fint att få vara coach till vänner (och ha vänner som kan vara detsamma till en själv). Det behövs verkligen bra sexterapeuter och ståuppare också, men att få vara glad pensionär verkar vara otroligt utvecklande och spännande det också. Kram!