Ett Litet Ord

Ett liv i självhjälpsböckernas träsk?

8 kommentarer

I veckan hade jag ett intressant samtal som handlade om självutveckling, vad det innebär och vilket ansvar man kan anses ha som människa att presentera sig som den bästa version av sig själv man kan bli. Detta blev en diskussion som skulle kunna fortsätta i all oändlighet, för inte ens om man bekänner sig till samma tro, samma politiska ideologi eller samma trädgårdsforum med fokus på specifika tekniker kan folk enas om detaljerna.

Hur många självhjälpsböcker som skrivits genom åren kan ingen människa svara på, men genren har funnits åtminstone sedan 2800 f.Kr. då ett rådsbrev från far till son förespråkade moraliskt beteende och självkontroll. Själv slukade jag i ungdomen denna typ av litteratur, men sanningen är väl att jag bara kan nämna en som lämnade bestående avtryck. Det var för övrigt en Og Mandino-bok som jag fortfarande bläddrar lite i ibland. Till slut insåg jag att dessa böcker snarare fick mig att känna mig sämre än ”bättre” då de skottsäkra teknikerna liksom inte bet på mig. (Eller på de flesta andra är vad jag antar med tanke på hur levande denna genre fortfarande är.)

Skulle Chat GPT kunna sammanfatta tidernas alla självhjälpsböcker för den ultimata målsättningsmanualen? Ja, den protesterade iallafall inte då jag gav kommandot. Jag presenterar därmed i samarbete med Chat GPT tidernas bästa självhjälpspublikation! (För övrigt är Chat GPT inte helt flytande på svenska och ibland ljuger den utan att skämmas det minsta. Jag undanber mig därmed allt ansvar gällande att du kommer att bli helt perfekt om du uppfyller alla dessa krav och hoppas att mina justeringar inte har ställt till det allt för mycket.)

1. Självkännedom och mål

Förstå dig själv

För att skapa förändring måste du först förstå vem du är. Fråga dig själv:

  • Vilka är mina grundläggande värderingar?
  • Vad motiverar mig?
  • Vilka styrkor och svagheter har jag?

Att skriva en dagbok, meditera eller prata med en coach eller terapeut kan hjälpa till att få insikter.

Sätt tydliga mål

Ett diffust mål som ”Jag vill bli lyckligare” är svårt att nå. Använd istället SMART-metoden (Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt, Tidsbundet):

  • Dåligt mål: Jag vill bli mer hälsosam.
  • Bra mål: Jag ska träna tre gånger i veckan och laga hälsosam mat fem dagar i veckan under de kommande tre månaderna.

Hitta ditt ”varför”.

Mål utan en stark anledning leder sällan till långsiktig motivation. Fråga dig själv:

  • Varför vill jag uppnå detta?
  • Hur kommer det att förbättra mitt liv?

Ju starkare ditt ”varför” är, desto lättare blir det att håla fast vid dina mål, även när det blir svårt.

2. Vanor och disciplin

Skapa en morgonrutin

Hur du startar din dag påverkar resten av den. En bra morgonrutin kan innehålla:

  • Motion: Träning, yoga eller en promenad.
  • Mental skärpa: Läsning, reflektion eller meditation.
  • Planering: Skriv ner dagens viktigaste uppgifter.

Bygg bra vanor och eliminera dåliga

Vanor formar ditt liv mer än motivation. James Clear, författare till Atomic Habits, föreslår:

  • Gör det enkelt: Börja med små steg (t.ex. en armhävning istället för ett helt träningspass).
  • Gör det attraktivt: Koppla vanan till något du gillar (t.ex. lyssna på en podcast medan du joggar).
  • Gör det svårt att misslyckas: Lägg fram träningskläderna kvällen innan eller ha en vän som följer upp dina framsteg.

Omvänt gäller att göra dåliga vanor svårare:

  • Vill du sluta scrolla på mobilen? Lägg telefonen i ett annat rum.
  • Vill du äta hälsosammare? Ha nyttiga snacks tillgängliga istället för onyttiga.

3. Fokus och produktivitet

Prioritera rätt

Att vara upptagen är inte samma sak som att vara produktiv. Eisenhower-matrisen kan hjälpa dig att prioritera:

  • Viktigt & Brådskande: Gör det direkt.
  • Viktigt & Ej brådskande: Planera in tid för det.
  • Ej viktigt & Brådskande: Delegera om möjligt.
  • Ej viktigt & Ej brådskande: Eliminera.

Minska distraktioner

  • Stäng av notifikationer.
  • Använd tekniker som pomodoro-metoden (25 minuters fokuserat arbete, 5 minuters paus).
  • Skapa en arbetsplats utan distraktioner.

Ta ansvar

Sluta skylla på omständigheter eller andra människor. Fråga istället:

  • Vad kan jag göra åt detta?
  • Hur kan jag ta lärdom?

Ansvar = Frihet. Ju mer du tar kontroll över ditt liv, desto mer frihet får du.

4. Mental styrka och välmående

Bygg en positiv attityd

  • Öva tacksamhet: Skriv ner tre saker du är tacksam för varje dag.
  • Omformulera negativa tankar: Byt ”Jag är dålig på detta” mot ”Jag lär mig detta”.
  • Umgås med positiva människor. Energivampyrer drar ner dig.

Hantera stress

  • Mindfulness och meditation hjälper dig att hålla dig närvarande.
  • Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen.
  • Träning frigör endorfiner och minskar stress.

Bli bekväm med obehag

Tillväxt sker när du utmanar dig själv.

  • Säg ja till saker som skrämmer dig.
  • Se misslyckanden som lärdomar, inte nederlag.

5. Relationer och kommunikation

Lyssna mer än du pratar

Bra kommunikation handlar mer om att lyssna än att prata. Ställ öppna frågor och var närvarande.

Omge dig med rätt personer

Du blir genomsnittet av de fem personer du umgås mest med. Välj vänner som inspirerar och lyfter dig.

Lär dig konflikthantering

  • Var saklig och lösningsorienterad.
  • Undvik att gå i försvar, försök istället förstå den andra personens perspektiv.

6. Lärande och utveckling

Läs och lär kontinuerligt

De flesta framgångsrika människor läser mycket. Sikta på att läsa eller lyssna på något nytt varje dag.

Testa och experimentera

Teori är bra, men handling är bättre. Testa dina idéer i praktiken och lär dig av resultaten.

Utvärdera och justera

Reflektera regelbundet:

  • Vad fungerar?
  • Vad behöver justeras?
  • Vad är nästa steg?

7. Handling och uthållighet

Börja nu

Många fastnar i ”tolkningsförlamning”. Det perfekta tillfället finns inte – börja där du är.

Var konsekvent

Små, dagliga framsteg ger stora resultat över tid.

  • 1% förbättring varje dag = 37 gånger bättre på ett år.
  • Gör hellre något litet varje dag än något stort en gång i månaden.

Ge aldrig upp

De flesta ger upp precis innan genombrottet. Framgång kommer till dem som fortsätter trots motgångar.

Så vad behöver du sammanfattningsvis göra? Vi kan koka ner det och koncentrera det ytterligare:

  1. Bli medveten om dina mål, styrkor och svagheter.
  2. Bygg goda vanor och eliminera dåliga.
  3. Fokuser på rätt saker och undvik distraktioner.
  4. Utveckla mental styrka och lär dig hantera stress.
  5. Bygg starka relationer och omge dig med rätt människor.
  6. Lär dig och väx varje dag.
  7. Agera och håll fast vid det långsiktigt.

Gör detta och du kommer att ha tagit till dig kärnan i alla självhjälpsböcker som någonsin har skrivits. Varsågod. Lätt som en plätt!

Continue Reading

Ditten och Datten

Ordning och reda i släktforskningen.

10 kommentarer

Igår blev det äntligen tid att ta itu med en del av mammas släktforskning och ”smått och gott” som jag tog in från ladan i början av året. Det var några lådor som hade blivit kvar därute utan att det egentligen var planerat. Det var skönt att sortera ut en del som inte längre kändes aktuellt att spara. Jag lade allt som fick vara kvar i påsar i frysen för att få bort eventuella odjur (tyvärr går det inte att förvara något på detta sätt utan att drabbas av silverfisk t.ex.). Nu har jag en del kvar att göra. Allt ska digitaliseras, något som kommer att ta enorm tid och kräver ett Anna Forsberg-system (jag är otroligt imponerad av Annas förmåga att strukturera saker och ting). Maken har kommit med ett förslag som låter mycket bättre än det jag har, så jag kommer att börja där. Detta är ju information som ska göras tillgänglig för mina syskon och våra släktingar både på mammas och fars sidor. Somliga kommer inte att vara det minsta intresserade, men det finns andra som sugs in i informationen på samma sätt som jag.

Mamma hade skrivit ner en del som mormor hade berättat vid något tillfälle, om var mormors familj bodde och vad hon visste om när hon och hennes syskon föddes. Här valde jag faktiskt att skriva ut texten och slänga anteckningarna. Att spara allt ”bara för att” känns inte nödvändigt. Vi har mycket text som mamma skrivit med sin vackra handstil och inte slarvat igenom som här då hon snabbt skulle få allt det berättade ner på papper. Roligast i den här texten var att få reda på hur mammas morfar Gustav fick sitt smeknamn. ”Farfar Sven Olsson var stenhuggare hos Ole Nissas i Hägnan på Tjurkö. Där satt han och högg sten. Far kom dit en gång i 11-12-årsåldern. Han flög i kranen som stod där och ropade ’Här ser ni flygaren Thulin (Enoch Thulin, känt flygaress, komplettering av mig)’. Sedan fick han heta det i resten av sitt liv, Thulin alltså. Flygar’n kallades han också.”

Denna fina bild på mamma och hennes tvillingsyster kommer jag inte ihåg att jag sett förut. Mamma hade sådana komplex gällande utseendet jämfört med sin syster. Jobbigt att vara ung flicka och ha en syster med svallande lockar medan ens eget hår kapats av mor jäms med öronen ”för att det var så spikrakt”, och på det ha tänder som man blir retad för i skolan. Å andra sidan tyckte min moster att det var jättejobbigt att hon hade det svårt i skolan medan mamma var bäst i klassen. Dessa skillnader trycktes det ofta på av mormor, hon som hade ansvaret att skydda och stötta. Inte okej.

Jag älskar kopian av detta vackra vigselbevis från morfars mors och fars vigsel. Underbara detaljer! Mina rötter i Västerbotten, specifikt runt Umeå, önskar jag få gräva i lite mer. Jag har bara besökt Umeå en gång då lillastesyster tog sin psykologexamen, men jag vill ha mer! Vad är det i mig själv som är Forsman? Kanske att jag tåler vintermörkret så väl medan många i min storfamilj blir väldigt låga i energi och förlorar styrfart under de mörka vintermånaderna? Delar av mitt stora hantverksintresse, att jag som tonåring trodde att jag skulle bli designer/sömmerska (Anna Forsman var sömmerska)?

Lilla Anna Sofia Hansson Forsman blev antagligen ”dövstum” efter att ha drabbats svårt av engelska sjukan i ettårsåldern. Detta är den historia jag lärt mig av mamma och det som står i hennes inskrivningspapper till dövskolan. Här hittar jag dock intressant information. Det står att Annas mamma var döv på högra örat och att hon också hade en brorson och en brorsdotter som var ”döfstumma”. Hm. Det hade varit intressant att få veta mer om detta. Jag är också intresserad av att få veta hur förvirrad pastorn med den vackra handstilen var, för Annas mor hette enligt mina uppgifter Margareta/Greta Sofia Hansdotter, inte Anna som sin dotter. För övrigt är en av mina stora glädjor att jag fick hitta Annas ”fader okänd” genom DNA, mammas släktforskning och vår släktings gedigna släktforskning från andra hållet. Jag kände mig som den där DNA-detektiven som löste Linköpingsmorden då jag höll på att lägga alla pusselbitar på plats och till slut hittade Olof Georg Ljung!

I alla papper mamma lämnat efter sig låg det också ett exemplar av Sturköbladet i vilken mamma hade bidragit med en artikel om hur släkten Bonnier (mormors mors familj, valloner, inte bok-Bonniers) kom till Sturkö. Jättefin artikel som jag vet att jag läste då den kom, men då visste jag ju inte att jag skulle flytta hit! I samma nummer stod det nämligen om Uttorp, platsen på Sturkö där vi nu bor. Jag skrev ju att Sven-Olof som byggde detta hus kom från en släkt som bott här länge och det visar sig här att det är sedan 1745. Det förpliktigar att ta över en plats som denna. Hilda och Sven-Olof fick för övrigt inga barn, lika bra var kanske det då de var kusiner. Det var istället två andra Uttorpsbor som flyttade hit. Elsa jobbade från tolv års ålder som hembiträde här i huset åt Sven-Olof efter att Hilda tidigt hade dött och blev som barnet Sven-Olof aldrig fick. Anton växte upp i grannhuset, kanske stod Elsa och Anton och vänslades över stenmuren? De båda fick inte heller några barn. Jag har bara hört så mycket gott om dem, hur fina de var. De var mycket troende. På femtiotalet tog de emot en fosterson som blev som deras egen. Dessvärre kunde han inte bo kvar här och nu är det alltså vårt hem. Vi köpte det av min bror efter att han hade rustat upp huset och styckat av en tomt närmast kyrkan där han nu håller på att bygga ett hus. Trappflisan som nämns i texten har vi alltså här på vår tomt. Spännande att veta att det stod ett annat hus som sedan flyttades någon annanstans. Som sagt. Jag tycker att det är så himla spännande att gräva ner mig i historiska dokument och försöka utläsa vad som hänt, få reda på information som ger mer kött åt benen. Vi lär oss av historien att vi inget lär oss av historien, men det är inte helt sant. Att vi alla är människor och har våra egna vägar att gå är fantastiskt tycker jag!

Continue Reading

Ditten och Datten

Hälsporre och kattgos.

12 kommentarer

Hälsporren fortsätter utmana mig. Jag har hört om någon som haft det i 1,5 år, någon annan rekommenderade mig att skaffa rullstol tills jag läkt och ytterligare någon tycker att jag ska låta bli att använda foten alls tills den inte gör ont. Tydligen handlar detta tillstånd sannerligen om att mina östrogennivåer sjunkit. Senorna blir mindre flexibla och hela kroppen torkar liksom ihop lite i förklimakteriet/klimakteriet. Eftersom kroppen slagit bakut under de senaste åren är jag inte förvånad, utan omfamnar förändringarna som skett och tänker på det som makens homeopatkompis sa: det blir bättre! Jag känner inte att jag fått den hjälp från hematologen jag hade önskat. Jag har en ”mutation i protrombingenen” som innebär att jag lättare bildar proppar. I mitt informationsblad om detta står det uttryckligen följande: ”P-piller av kombinationstyp skall inte användas. Östrogeninnehållande hormonläkemedel skall heller inte användas.” Jag vet inte hur många som sagt till mig att dagens hormonnivåer i läkemedel av dessa slag inte är farliga, jag vet att detta inte är något jag vill utsätta mig för. När jag ringde angående Covid-vaccinen och undrade vad som gällde oss som har denna mutation sa sköterskan som ett mantra flera gånger ”alla ska vaccineras” istället för att bemöta min oro. (Både Covid-19 och vaccinen innebär ökad propprisk.) Hon var naturligtvis tvingad att svara så p.g.a. sin position, men jag kan säga att jag många gånger tackat för det samtalet och beslutet att absolut inte vaccinera mig utan hålla mig hemma för att undvika folk. När det gäller hormontillskott har jag fått dubbla budskap. ”Följ rekommendationerna” och ”tillskott av låga nivåer är sannolikt inte farligt”. Vad hade du gjort? Själv resonerar jag som så att jag hellre går med lite allmänt nedsatt välmående än drabbas av propp.

Hur som helst, från ett till något helt annat. Igår tog jag min hälsporre på turné. Jag hämtade syrrans pelargoner i Bredavik (mina egna tog jag på vägen hem), fixade ny jord på Blomsterlandet och ordnade med nya släplister till ena duschen här hemma och ett vackert paket Anton Berghs påskägg till syrran på Jula. Jula är en sådan butik som är rätt spännande. Där kan man hitta både det ena och det andra användbart, mycket riktigt prisvärt. Jag har spanat på rejäla arbetsbyxor där och tror att jag kanske slår till en vacker dag. Det finns mycket dyrare ”kvinnoanpassade” byxor på annat ställe, sådana som går upp mer i ryggen. Är de månne värda sina många kronor extra? Någon i den lokala Julabutiken tycker troligen att vintern definitivt är över, för solstolarna hade åkt fram. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men jag gissar att chansen att sälja en solstol är större än den att avyttra en pulka vid det här laget. Stackars alla som försökt sälja vinterrelaterade varor denna vinter, åtminstone här nere i söder!

Kajsa Katt blir mer och mer social, hon kommer och hälsar som en liten hund varje gång man kommer på besök till syrran. Hon har mutat in bordet efter att själv ha konstaterat att hon är det finaste familjen har. Just igår var hon galen och boxades med allt från blomstervas till blomkrukor.

Jag tycker att Kajsa är otroligt gullig och förstår verkligen varför jag blev så fascinerad av katter en gång i tidernas begynnelse. I tonåren drömde jag om en norsk skogskatt och jag undrar om inte Kajsa har lite sådant blod rinnande genom ådrorna. (Hon är en salig blandning.) Att ha husdjur tillför definitivt hemtrevlighet. En vacker dag bor det kanske en katt här hemma igen, men just nu passar det inte. Jag är glad att jag får gosa lite med denna donnan ibland.

Continue Reading

Kreativitet

Onsdagsorden.

6 kommentarer

Fågelkvitter, fågelkrax och fågelfrö, möss som dansar och musor som ännu inte hittat sin plats i världen. Porlande bäckar med multnande grenar, vadande fåglar på halkiga stenar. Den eviga döden var bara en luring, det spritter av liv under marken, i grenar och i vassen där isen ännu ligger, spröd och skör. Mörka stigar leder längre in i skogen där granarna ruvar över hemligheter som aldrig kommer att se dagens ljus, men i skogsgläntan glittrar solen i spindelnätens morgondagg. Håll i, håll ut, håll av, håll hårt och vad du än gör, släpp inte taget förrän du har mossa under fötterna och kan landa mjukt. Släpp ut fröerna, låt dem vakna i sin tid och hetsa dem inte. Kanske behöver du vila en stund till tillsammans med dem.

Continue Reading

Ditten och Datten

Luras inte av dimman.

8 kommentarer

Här ute på ön är dimma ingen ovanlig företeelse vid den här tiden på året. Jag gillar absolut inte att köra i tjockan, men annars har jag ingenting emot den! Rätt kläder för rätt väder och allt det där. Jag började måndagen med en telefonkonsultation angående min hälsporre medan jag stod och kollade ut på den dimmiga trädgården där livet ligger och trycker på bakom svällande knoppar och grävande rötter. Kurre Ekorre bor inte i vår tall i år, men var och hälsade på en stund och gjorde mig glad. De två mössen som hade flyttat in i verandan har däremot båda medelst musfällor fått gå in i andra dimmors dal. Det räcker att mössen får ta del av fågelfrön som fallit från fågelmataren.

Det är något med dimman som gör allt lite mjukare i kanterna och dämpar både färger och ljud. Det var tyst i Ryd då jag stannade till en stund för att njuta av utsikten som inte gick att se vid Ryamad. Det finns något att hämta också i det som bara kan anas eller som har upplevts vid tidigare tillfälle. Tystnaden bröts bara av någon enstaka bil som svischade förbi. Antagligen hemtjänstens bilar eller kanske någon som skulle ut till kyrkogården?

Jag vet, det är dumt att handla på måndagar här ute. Mamma lärde mig att varutransporterna kommer på tisdagar, men jag skulle ändå inte ha något som behövde vara toppfräscht. Sanningen är att det var riktigt bra att jag kom när jag kom, för personalen hade ställt ut några lite ledsna tulpanbuketter med ”varsågod och ta” eftersom det stod en ny låda inne i blomsterhörnan. Jag lovade mig själv att ta med en bukett hem om det fanns någon kvar efter handlingen. Sagt och gjort. Att de andra lila buketterna mest dög till att fylla ut trött jord med gjorde inte mig något, för jag tog hem en gulröd bukett med femton riktigt fräscha godingar som nu står i köket och gör mig glad. Tack för det, ICA Nära! Bästa måndagsöverraskningen.

Eller nej, jag tar tillbaka. På eftermiddagen stod jag i vanlig ordning och kikade lite på fågelmataren och njöt av pippisarna som flög in och ut, även kajorna som pickade omkring på lagom avstånd. Rätt vad det är hajade jag till. Kunde det vara?! Men visst var det väl? Jo, men helt säkert! Men en hona är aldrig ensam (iallafall har aldrig jag varit med om det), så fram åkte kikaren och jag flackade försiktigt fram och tillbaka över päronträdet…

… och där satt ju ett par kompisar! Det HÄR slog gratis tulpaner. Det är så sällan vi har besök av domherrar, men jag blir lika sprallig varje gång det händer. Jag kan inte säga att vi matar fåglar för att få besök av just domherrar, men det gör inte saken sämre. Förlåt alla kajor som ställer upp i ur och i skur. Jag ska ge er lite mer cred, men idag handlar det faktiskt mest om dessa skönheter.

Continue Reading

Ett Litet Ord

100% Monnah.

20 kommentarer

Jag är periodare. Det finns så mycket vackert i världen, så många roliga aktiviteter, så intressant litteratur, så stora mysterier att ta sig an och samtidigt finns det bara 24 timmar om dagen att ägna sig åt själva livet. Det ska ätas, sovas, relationas, hygienas och arbetas. Tiden som blir över kan sedan ägnas åt något annat. I veckan skrev jag om några spännande hobbies som jag gott hade kunnat tänka mig att ägna tid åt. Det finns annat som består och som inte är periodiskt alls. Sådant som jag hittat någon gång på livets stig och sedan burit med mig oavsett om det varit ”inne” eller ej. Sådant som inte är någon hobby. Somliga av dessa fenomen eller detaljer tar inte så mycket tid i anspråk, annat går det nog att gräva ner sig i. Här har du några av dessa mina finaste byggstenar, högt och lågt, i en salig oordning.

  • Blyglasfönster, kaleidoskop och Tiffanylampor. Solen eller annat ljus genom färgat glas är en känsla som inte går att beskriva. Jag älskar den. Det står ett kaleidoskop vid min dator och flera gånger i veckan lyfter jag det mot fönstret. Nere i duschrummet hänger ett blyglasfönster med utsikten från vår balkong i Orem. Jag har fått många underbara gåvor genom livet, detta som vi fick av grannarna då vi flyttade tillhör de absolut mest omtänksamma.
  • Manchester. Min far hade X antal bruna manchesterbyxor som han bytte mellan. Det roligaste är att mina favoritbyxor någonsin var ett par bruna som hängde med så länge att jag till och med färgade in dem med ny chokladbrun färg. De blev som nya och fick hänga med ett bra tag till. Just nu har jag inget enda manchesterplagg, trots att det finns en hel del att botanisera bland eftersom vi är inne i en ”manchesterperiod”.
  • Andlighet. Att känna mig som en del av den stora helheten och fundera över de stora frågorna. Mänskligheten, universum, förföräldrarna, Moder Jord, Gud. Känna att jag är värdefull trots mina fel och brister och sträva framåt och uppåt även om jag halkar tillbaka ibland. Söka efter att inte bara vilja det bästa, utan också att leva det. Acceptans för livets komplexitet och svärtan som är ständigt närvarande, mota bort denna med ljus.
  • Tricia Guild-estetik. Folklore. Kungliga textiltapeter. Libertytyger. Färg på riktigt, mycket färg och härliga kontraster. Om detta skvallrar vårt hem inte alls. Färgerna är ganska dämpade, huset är från början av 1900-talet och renoverat till att tala vänligt med den tiden. Tavlorna av Lena Linderholm från början av 90-talet får därför hänga i vår vita hallkorridor, aka galleriet.
  • Hantverksskicklighet i kombination med konstnärlighet. Jag faller som en fura i en Hemslöjdsbutik, i nunnornas lilla butik med täljda figurer till julkrubban, i en blomsterbutik med en duktig konstnärlig ledare, på Ylva Skarps hemsida, i ett slott där bara de duktigaste hantverkarna hade anlitats, då jag ser min syrras vad-hon-än-satt-fingrarna-i. Jag njuter av att uppleva det som skapats av någon som liksom har det i händerna och samtidigt har full koll på vilka färger som spelar väl med varandra och vilka proportioner som talar bäst med varandra.
  • Naturen. Öppna vidder. Berg. Hav. Sjö. Skog. Glänta. Hav av mjölkört framför röd stuga (Klackamåla). Solnedgång över stan (Bredavik). Susande tall i full storm (Uttorp). Natur är inte nödvändigtvis lämnad åt sitt öde, ska kanske inte ens vara det. Precis som jag inte har något emot lite ansade ögonbryn uppskattar jag en välskött skog, en strand utan guppande mjölkkartonger och en fjällstuga att värma sig i.
  • Böcker, bokhandlar och bibliotek. Behöver jag säga mer? Känslan och doften, böcker på höjden och på längden. Ett extra vackert bokomslag, eller papper som känns som siden mellan fingrarna. Läckra och väl avvägda, lättlästa typsnitt. Finurligt skrivna tips från bibliotekarierna eller butikspersonalen (trots att de antagligen inte tycker som jag). Känslan av att vara hemma vart man än kommer i världen.
  • Levande musik. Små barn som sjunger lite halvfalskt och med stor entusiasm, bombastisk rockkonsert med världsartist, superproffsig barockensemble, AF-luciatåg, musikal på amerikansk high school, operett med musik som jag egentligen inte gillar särdeles, popsnöre på sommarturné, att sjunga med vännerna i Fredrikskyrkans kammarkör, Sonja Aldén i en lantsortskyrka – ge mig någon, några eller en hel orkester som stämmer sina instrument så rinner tårarna på mig. Några av de upplevelser som rör mig mest har med musik att göra. Det går inte en dag utan att jag lyssnar på musik och de allra bästa dagarna är de jag får uppleva eller utöva musik lajv.
  • Relationer. Naturligtvis mina egna, men även att jobba med och betrakta andras. Att lära mig hur mänskligheten funkar, detta oändliga mysterium som borde vara så lätt med tanke på att det är detta som bokstavligen för världen framåt, upphör aldrig att fascinera. Låt mig hänga med de vuxna barnen en helg, ha en FaceTime-diskussion med nya bloggkompisar, titta på Trolösa och förundras över Tomas Alfredssons skicklighet att fånga essensen i människans komplexitet, tjuvlyssna på en diskussion bakom ryggen på tåget eller läsa en forskningsrapport om vänskap – detta är verkligen livet.
  • Sinnliga upplevelser. Jag försöker njuta av livet på alla sätt jag kan. Inte på bekostnad av något annat, inte som ”laster”, utan som att ta mig tid att landa i smaker, dofter, ljud, det jag ser och känner. Vi kan inte ta våra sinnen för givna och jag är därför tacksam för att mitt sätt att springa genom livet upphörde någonstans där på vägen. Jag stickar därför inte längre med akrylgarner, äter inte bara för att överleva, kostar på mig att gå på konserter, duschar med dofter jag gillar och ser till att hemtrevliga detaljer får prioritet.

Kanske finns det hundra punkter till på denna lista, men det var dessa som ville ge sig tillkänna just idag. Detta är en del i att jobba med mitt årsord ALIGN där jag påminner mig om vad som är viktigt för mig och var jag behöver kalibrera mig.

Continue Reading

Ditten och Datten

Dejlige Danmark.

9 kommentarer

I fredags satte vi oss i bilen som var preppad med barnbarnets bilstol och gav oss ut i halkan. Morgonen bjöd på underkylt regn och det hade varnats för dåligt väglag. Jag satt vid ratten och körde mycket försiktigt och med goda avstånd till framförvarande fordon medan maken satt i passagerarsätet och jobbade. Vi stannade på Willys och fyllde på med den bästa inflyttningspresent jag vet, ett storköp med basvaror! Efter det svischade tiden fram i ett disigt och småregnigt landskap medan jag lyssnade på gillade låtar sedan Spotifys begynnelse. Det finns SÅ mycket bra musik! Jag kom dock på att jag borde ha en lista med ”gillade förut-låtar” som jag av någon anledning inte längre ser storheten i. Innan Öresundsbron bytte vi plats och maken fick ta över föraransvaret. Vi mötte upp äldsta dottern och hennes familj på Kastrup och tog en stunds AH och OH med Lillan innan vi for vidare mot Van Gogh-utställningen. Där mötte vår yngsta dotter upp med sin man.

Det går inte att inte tycka något om Van Gogh. Han var med all tydlighet en man med stora känslor och en mental ohälsa som påverkade hans mående mycket. Han var bara 37 år gammal då han tog sitt liv och vid det laget hade han ännu inte hunnit bli känd. Numera finns det dock verk som går för över 20 miljoner dollar. Det finaste jag tog med mig var Van Goghs tankar runt fotografier. Varför sätta upp foton på personer man älskar då ett målat porträtt kan rymma så mycket mer kärlek? I slutet av utställningen kommer den del där man har skapat ett levande konstverk av Van Goghs tavlor med hjälp av ljus, ljud och modern teknik. Alla fascinerades, från ettåringen till 54-åringen. Det här är mycket snyggt gjort. Om du har chansen att gå på någon av dessa utställningar (Monet och Van Gogh har jag varit på, det kommer säkert fler) så gör det!

Det ligger något i detta citat. Fram för mer passion i livet.

Efter Van Gogh var vi hungriga och drog vidare till Gao Dumpling. Trevligt ställe, prisvärt (utom vattnet som kostade 20 dkk) och mycket gott! Vi beställde en massa från menyn och delade allt. Den översta konstnärliga bilden tog maken när vi hade tryckt i oss allt. Vid det laget var alla mer än mätta och belåtna. Vi for vidare för att möta upp svärsonens familj och en viktig stund för oss. Jag är så glad att vår dotter har en extrafamilj som hon känner sig trygg med. Det betyder mycket.

Efter några timmar for vi vidare mot Pizzeria da Gigi där dottern och svärsonen bjöd oss på middag. Vilket mysigt ställe! En ”äkta” italienare som bjöd på riktigt bra pizza. Det fanns även glutenfri pizza, men jag lyxade till det med entrecote och gorgonzolasås. Mmmmm. Vi blev sittande länge och hade det riktigt bra. Jag är glad att dotterdottern är så ”lätt” att ha med sig på offentliga ställen. Hon är social och hejar och interagerar med folk och det bjuds på leenden från alla håll. Pizzan funkade mycket bra på henne också.

När vi steg ut ur restaurangen så sprang vi rakt in i brorsonen, hans fästmö och hennes föräldrar som skulle på bröllop på lördagen. Somliga möten är lite för otroliga för att vara slump. Vi visste att de var i stan, men vad var chansen att restaurangen de skulle gå på var granne med den vi var på? Obefintlig… Hur stor är stan, hur många personer rör sig i Köpenhamn en fredagskväll? Hur roligt som helst.

Familjerna med småbarn åkte vidare och vi gamlingar hängde med våra ”barn” till en bowlinghall med liv och rörelse. Där hade svärsonen bokat shuffleboard. Sååå kul. En av mina bästa skolaktiviteter som tonåring var curling. Inte var jag särskilt bra, men jag hade roligt. Shuffleboard är helt enkelt en miniversion där sand minskar på friktionen. Vi körde ”drengene vs. pigerne” en omgång och en omgång ”Sverige vs. Danmark”. Vi tjejer vann stort, men dessvärre gick det inte lika bra för Sverige. En härlig gin fizz mocktail kunde de sno ihop utan problem! Det är verkligen viktigt att leka mer i livet. Att ta ansvar, men samtidigt inte ta sig själv för på stort allvar är nog en bra kombination.

Efter en god natts sömn i fint bäddade sängar hemma hos dottern och svärsonen och en god frukost var det dags att upptäcka Vordingborg, den historiska stad de nyligen flyttat till. Den har anor från 1100-talet, något som naturligtvis fått mig mycket intresserad. Tänk att känna historiens vingslag genom allt från gammalt tegel till arkeologiskt uppgrävda kvarlämningar. Jag njöt i flera timmar och längtar redan till nästa gång jag får komma hit. Då kanske den botaniska trädgården har kommit igång efter vinterns vila?

Det enda som finns kvar och inte hamnat i ruiner är stadens stolthet, Gåsetornet. Vi köpte biljetter som gav inträde till tornet, det fina muséet och de containrar där utställningen fortsätter. Väl investerade pengar.

Hela vägen upp i tornet bjöds det på en monsterkavalkad. Så roligt att läsa om de olika monstren och att betrakta hantverket bakom. Jag sa till dottern att hon hade varit livrädd för att gå där då hon var liten och allt var läskigt. Vi såg dock några gossar som verkade tycka att det var precis lagom läskigt. En av dem fick dock spel då han kom ut och det visade sig att han var hemskt höjdrädd. Stackaren! Att bära en femåring nerför rangliga trätrappor kan inte ha varit det roligaste hans mamma gjort. Så ledsen han var…

Efter att ha funderat över intrikata lösningar på bekvämlighetsproblem för hundratals år sedan och imponerats av hantverk, beständighet, kungligheter, fred och ofred och det jobb som lagts ner på denna plats (batteriet i kameran tog slut och lika bra var väl det, annars hade detta inlägg blivit flera kilometer långt) var det dags att styra kosan tillbaka till dottern och svärsonen. Där fick jag ligga och vila min hälsporre medan det fixades lunch. Jag gillar visst verkligen att bli bortskämd. Vi spelade spel och fortsatte skratta och äta choklad tills det var dags att packa ihop och bege oss hemåt. Väl hemma i mörkret var det fint att tas emot av den tända utelampan och lite ljus i fönstren. Borta bra, men nog är det härligt att komma hem också. Tack kära familj och Danmark för några härliga dagar!

Continue Reading

Funderingar

Ajajaj.

18 kommentarer

Jag upplever mycket ”skav” runt omkring mig just nu. Så mycket oro. Så mycket ilska. Så mycket sorg. Så mycket rädsla. På nära håll, för personliga utmaningar och för allmänmänskliga hot. För själva döden och för utrotning. För dumhet och för girighet. För oliktänkande och för feltänkande. Att stilla sig och landa i stunden där ”förut” och ”sedan” inte får utrymme kan ge stabilitet och trygghet. Carpe diem borde få revansch, för det är både starkt och peppigt och känslan av utdaterade modeattiraljer med utskrattningspotential har bleknat. Fånga dagen. Kanske får vi plocka fram alla befintliga snuttefiltar. Eller så får vi bli bättre på att våga dyka in i de höga vågorna och ta med oss en surfbräda för att hålla oss flytande. Världen kanske är på väg att gå under, men innan det händer kan vi inte sluta leva. Idag är dagen då du kanska ska unna dig att känna glädje och tillförsikt innan alla de alla känslorna får ta över på spelplanen.

Continue Reading

Ditten och Datten

Sportlovskul.

4 kommentarer

Min syrra skickade en artikel till alla oss syskon (allt från gravid till vuxna barn med barnbarn) som handlade om robusta barn. Titeln från denna artikel i Svenska Dagbladet var ”Professor: Ångestdrivna föräldrar problemet idag”. Professor Mariana Brussoni har lett forskningsinitiativet ”The outside play lab” under många år. Genom detta studeras barns utelek och hur vi bedömer risk i förhållande till detta. Brussoni uppmanar till att låta barn leka utan övervakning. Leken behöver vara spännande, ske i viss ovisshet och fysisk skada ska lura i faggorna. Vafalls?! Jag tänker på alla EU-godkända lekplatser där man försöker bygga bort alla faror i jämförelse med alla skogsgläntor på skolgårdar genom åren. Det lurar faror överallt i livet och i vår iver att skydda barnen får de aldrig chansen att riskbedöma själva och lär sig inte heller att hantera tuffa situationer. Många av de skydd vuxenvärlden erbjuder ger en falsk känsla av säkerhet och farliga situationer får ingen särställning ”för vi har ju hjälm, staket, lås och gummi under gungorna”. Ett citat som jag fastnade för var ”för att stora olyckor ska kunna undvikas måste små olyckor få hända”. För mig som växte upp med en otroligt ängslig mamma är det så mycket som slår an i mig och tankesättet i artikeln resonerar väl med mig. Samtidigt får jag utmana mig själv för att inte föra över ångest och oro på nästa generation, det känns otroligt viktigt. Tänk så mycket roligt man missar i livet genom att alltid undvika sådant som är minsta lilla farligt.

Hur som helst, nu är det sportlov här i Blekinge och jag har fått chans att öva. Så länge jag orkar, och jag hoppas att det blir länge än, vill jag ha sportlovskul hos faster/moster/mormor beroende på vad som är aktuellt. Den här gången var det några av mina brorsors barn som hängde här i ett par dagar. Jag känner livet i mig i sällskap med barn och tycker det är så roligt! Och utmattande, jag måste gå och lägga mig tidigare än vanligt, hahaha! Min yngste brorson går i förskoleklass och är sålunda sex år gammal. Hans kommentar var så gullig: ”Jag önskar jag var pensionär, Monna. Då skulle jag komma till dig varje dag.” Hoppas att han verkligen hittar glädjen i skolan snart, för det känns jobbigt att ägna 60 år att längta efter att få ledigt.

Vi hade hittat ett roligt sätt att använda vanliga pärlplattepärlor för att göra ursnygga armband. Här finns tipset för dig som kanske också vill testa. (Sätt på fläkten, det osar lite om den smälta plasten.) Det var på sin plats att hälsa på farbror som var på bygget och fixade ett inbyggt skafferi (oj, det blir fint) och bjuda in kusinerna till nästa dags aktiviteter. Resten av dagen var det full fart, mest i den snygga kojan i soffan (på bilden agerar kuddarna gömställe). Vi avslutade kvällen på klassiskt sportlovssätt, nämligen att titta på film. Den här gången blev det Trassel, en historia med många mörkt psykologiska fenomen att fundera runt för vuxna, men som också barnen verkligen gillade.

Nästa dag anslöt tre av kusinerna (fast storebror pluggade mest till sitt uppkommande körkortsprov, han är mycket ambitiös) och vi var nere på isen vid campingen, ritade roliga vikgubbar, trädde fler armband, hade skattjakt i ladan, löste kluringar, lekte kurragömma, spelade Blokus och så var det pannkaksfest. Tre vuxna karlar och fyra barn åt upp plättor och pannkakor för nästan 12 portioner. Bra jobbat! Vi hade värsta pannkaksbuffén som serverades till. Saknar du något i följande lista: hjortronsylt, hallonsylt, färska jordgubbar, vispad grädde, vaniljglass, sirap, socker, banan, hasselnötskräm? Kanske hade ungarna inte så mycket chans att öva på ängsligheten, för jag ville inte att de skulle gå så långt ut på isen, men jag hade iallafall kul! Tankarna går till alla lovdagar ensam med våra barn och jag inser att jag inte är fullt lika tråkig som jag ibland beskyller mig för att vara. Framförallt gillar jag att leka själv, något som jag liksom missade i ganska många år. Fram för mer skratt i tillvaron och färre rynkor mellan ögonen!

Continue Reading

Tips

Att hitta en hobby.

8 kommentarer

Funderar du ibland över tid som kan ägnas åt annat än att göra det absolut nödvändigaste? Här i västvärlden lider vi varken brist på mat, vatten eller husrum. Istället skriker folket efter TID. Trots det har vi nog aldrig haft så mycket tid över till annat än att bara överleva. Jag har många fritidsintressen, allt för många för att ha tid att fokusera på alla samtidigt. Att samla på förslag på trevliga hobbyer kostar dock ingenting och jag förundras ständigt över folks uppfinningsrikedom! Här har du ett gäng som jag själv hade kunnat tänka gräva ner mig i om jag inte redan hade famnen full av härliga fritidsintressen:

  • legobygge
  • parkour
  • bygga pennor
  • göra tårtor
  • bokbinderi
  • klippklättring
  • sy olika landskapssömmar
  • träsnideri
  • filta
  • svarva
  • borstbinderi
  • filateli
  • guldskinnsbroderi
  • tälja
  • origami
  • astronomi
  • samla på XYZ
  • luftakrobatik
  • stångdans
  • skriva musik
  • förädla växter
  • uppfinna brädspel
  • bågskytte
  • glasblåsning
  • blyinfattat glas
  • sidenmåleri
  • smide
  • skinnsömnad
  • karate
  • stöpa ljus

Ja, alltså, jag måste hia mig. Har du någon hobby som är lite speciell och som inte många andra sysslar med? Letar du efter något meningsfullt att fylla din fritid med?

Continue Reading