Fågelkvitter, fågelkrax och fågelfrö, möss som dansar och musor som ännu inte hittat sin plats i världen. Porlande bäckar med multnande grenar, vadande fåglar på halkiga stenar. Den eviga döden var bara en luring, det spritter av liv under marken, i grenar och i vassen där isen ännu ligger, spröd och skör. Mörka stigar leder längre in i skogen där granarna ruvar över hemligheter som aldrig kommer att se dagens ljus, men i skogsgläntan glittrar solen i spindelnätens morgondagg. Håll i, håll ut, håll av, håll hårt och vad du än gör, släpp inte taget förrän du har mossa under fötterna och kan landa mjukt. Släpp ut fröerna, låt dem vakna i sin tid och hetsa dem inte. Kanske behöver du vila en stund till tillsammans med dem.
Onsdagsorden.
6 svar till ”Onsdagsorden.”
-
Den sena vinterns lov. Vårvinter.
Snart kommer det verkligen hos dig. Den där speciella doften, och det där underbara marsljuset som är ren magi.
Så poetiskt skrivet.
Kram från mig!-
Ja, nu längtar jag obönhörligen efter ”lite mer”, men passar på att njuta av det som är också. För mig är naturen i sig under denna tiden ren poesi, jag älskar verkligen att uppehålla mig i känslan av uppvaknande. Kram!
-
-
Så vackert skrivet, kunde verkligen känna känslan och längtan till vårens yrvakna uppstart <3 Här blir det ju i lite mjukare faser, inte så krampaktigt längtansfullt som i Sverige, men däremot brukar jag känna den känslan efter stekheta sommarens framfart då allt är brunt och nedbränt… I slutet av september brukar det sakta komma lite grönska igen och jag blir alldeles pirrig och lycklig <3 Lite bakvänt här 😀
-
Vad spännande att det är så! Kan tänka mig att det känns lite som i Orem (det är ju egentligen öken där) där hösten definitivt kommer som en lättnad efter heta sommardagar. Kram!
-
-
Nu kommer det. Ordet jag mycket sällan använder. Vackert! Kram
-
Vad fint att du känner så! Tack, Anna. Kram!
-
Lämna ett svar