Efter dikten jag lade upp i går så känns det kanske lite konstigt att komma med en återblick, men det är precis vad jag tänkte göra nu! Jag försökte söka mig fram via internet och kom fram till att man kan ta reda på följande om ”Monnah under januari månad” om man letar lite via officiella internetkanaler:

2006 – vann en del tävlingar
2007 – hade uppdrag som inspirationsdesigner för Swe Scrapbook

2008 – jobbade för Metalimo, designer för A Million Little Things, Formex för Metalimo, ett barn i Adolf Fredriks Musikklasser, vi njöt av katten Millas sällskap
2009 – Formex för Metalimo, Ett Litet Ord var visst ORDNING (och inget annat), värsta influensan någonsin, funderade på att lägga ner bloggandet
2010 – litet extraknäck på Formex med min gamla arbetskamrat, pysslade en del kort, köpte mina bästa favoritjeans någonsin (L.O.G.G.), turer till makens mormor i Upplands Väsby, scrappade fortfarande en del, förberedde mig på att fylla 40

2011 – jobbade för You Do på Formex (året då Maria Montazami gjorde reklam för sina väskor) och på mässa i Frankfurt, tittade tydligen på Solsidan, inspiratör för Kortskissen, Adolf Fredriks Flickkörs avskedskonsert med ”Bosse” vid rodret och stackars dottern blev jättesjuk och orkade bara vara med på första halvan av konserten, detta var min favoritmusikvideo, tänkte bli lite mer kreativ
2012 – Formex i Älvsjö och Paperworld i Frankfurt, båda för You Do, gillade Moa Lignells låt When I Held Ya, hade kommit igång bra med årets ord LYFTA, var helt ovetande om att vi senare under året skulle sälja hus och hem för att flytta till USA, bakade semlor

2013 – fick flera härliga paket från Sverige, grapefruktgalen, låg mest på soffan om dagarna för att läka mitt brutna ben, fick tillbaka symaskinen som jag köpt i Palo Alto 1994, planerade för att organisera och köpte 14 lådor med lock, blev duktig på kryckor, lyssnade extremt mycket på musik, skrev väldigt många blogginlägg, saknade att jobba på mässor (men fick senare samma år genom You Do chansen att åka på en mycket minnesvärd arbetsresa)
2014 – årets ord blev REACH (mycket bra för mig), började med yoga, skrev ett favoritinlägg, läste ”En man som heter Ove”, stickade, återupptäckte filmvärlden, fotade mycket
2015 – årets ord FEARLESS, försökte hantera mammas cancerbesked, köpte Po.P-nattlinnet som jag skulle bo i om jag kunde, kände historiens vingslag och jobbade hårt på att vara lycklig

Måndag.
Januari.
Nytt år.
Skolstart efter ett långt och härligt lov.
Vardagen bits lite, men känns ändå rätt okej.
Jag har inte kommit så långt att jag fixar att trycka i mig något som bara smakar ”nyttigt”. Den sista slatten frukostsmoothie åkte därför ut i slasken.
Ny januarivegetarian i familjen. En som tränar fyra gånger i veckan och är 185 cm lång. Vilket slags mat ska en sådan äta?
Lisa Nilsson, Adele, Bach och Dream Theater i högtalarna.
Kalligrafipennor i högsta hugg.
Inspirationsbok för jobbrelaterade frågor på gång.
Nästan tom tvättkorg.
Ledsen julgran.

Dagens citat tar jag från den söta lilla bok jag fick av dottern i julklapp:

Jag är övertygad om att de flesta är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara. ABRAHAM LINCOLN

Tittar man sedan på detta foto kan man väl inte bli annat än glad?

I går strålade solen och det var så där decembervackert som det är med snö här ibland. Solen blir så mycket varmare än i Sverige, så isen på uppfarten smälter bort om man är någorlunda duktig på att skotta snön då den kommer (eller om man har barn som gör det som små slavar). Ett par av barnen hade fixat en snygg snögubbe som påminde lite om Olaf i Frost.

Idag är han redan smal och spinkig, så jag hoppas att han njöt ordentligt av solens glans…

Det är fantastiskt roligt att ha min syster och hennes familj här! Maken och jag tog med oss de vuxna besökarna in till Salt Lake City eftersom vi hade fått biljetter till Tabernakelkörens julkonsert. Besökarna bjöd på Olive Garden och ingen gick ifrån restaurangen hungrig. Vi hann titta in på dotterns konsert i Assembly Hall på Temple Square. Akustiken där är gudomlig, så det var mycket njutbart. En och annan förälder hade jag dock velat ruska om då de inte hade koll på att man som mamma eller pappa är ansvarig för ljud som ens barn gör under en konsert.

Temple Square i julskrud är rätt fantastiskt. I år hade jag inte riktigt ro att ta en massa foton och de jag tog var både sneda och konstigt beskurna. Här kanske du får en känsla av vad vi såg:

När vi kom hem hade jag fått meddelande om att Far hade fått åka in till akuten igen. Det var länge sedan sist, men han är rätt illa däran, så du får gärna skicka en god tanke eller två åt hans håll. Det skulle uppskattas mycket! Inte roligt att hälsan får julplanerna att gå i stöpet, men det viktigaste är så klart att han snart mår bättre igen!

Hoppas att du och de dina mår bra och att ni har många fina dagar framför er!