Ditten och Datten

Jag ska bara…

29 december, 2015 4 kommentarer

Jag vet att själva juldagarna är över, men julen är fortfarande i full rullning. Jag har passat på att bli siste man ut i familjens influensa-datten och känner mig allt annat än på topp. Skönt att det är lov och att jag mest kan dega på soffan med en filt över mig. Maken och sonen jobbar hemifrån, så vi åt en gemensam lunch med ugnsrostad paprika, currykyckling och nybakade croissanter (det sista tack vare ännu en vänlig granne, det kryllar av sådana här). Mitt bästa tips till dig? Titta på Astrid Lindgrens jul. Jag lovar att det väcker fladdrande fjärilar även i den mest hårdhjärtade.

Ute snöar det sådär vackert som det gör ibland. Ett stilla singlande av små snöflingor i en alldeles tyst snövärld. Inte ens bilarna hörs även om det är en helt vanlig tisdag här. Det bästa av allt? Snötäcket blir så tunt och luftigt att ingen behöver skotta. Halleluja!

Motörheads sångare Lemmy Kilmister gick bort i går. Jag har aldrig gillat Motörhead särdeles mycket, men är man sjuttiotalist och musiklärare så är man. Jag vet inte hur många gånger jag har hört introt till Enter Sandman spelat av aspirerande rockstjärnor! Lemmy Kilmister var i alla fall med och skrev en av Ozzy Osbournes låtar som jag gillar, ”Mama, I’m Coming Home”, och den tycker jag vi kan hedra honom med.

Ditten och Datten

Dagen idag var en märklig dag…

27 december, 2015 Inga kommentarer

I morse åkte de tillbaka till Sverige, våra fina besökare. Det har varit så härligt att ha dem här! Liv och rörelse, hemtrevligt och extraordinärt. Jag är så tacksam över att de tog sig tiden att komma hit.

Efter att ha vinkat ”på återseende” till släktingarna var det dags att ge sig upp till kyrkan för ett sista avsked. En av våra ”nästangrannar”, min promenadkompis svärfar, gick hastigt bort i söndags. Han fick möjlighet att säga adjö till alla sina åtta barn, vilket för dem kändes som en stor sista gåva. Ett par av barnen var bara i trakterna av en händelse och bor egentligen så långt bort att de inte skulle ha hunnit till sjukhuset i tid. Med tanke på hur viktig familjen var för R känns det extra fint att han fick ha alla sina högt älskade runt omkring sig sina sista timmar på jorden.

Förresten var Rs kista den coolaste jag någonsin sett. Förutom sin familj skattade han bilar högst av allt. Han levde, andades och umgicks med bilar alla lediga stunder då han inte sjöng i kören eller hjälpte sina barn och barnbarn eller fixade något till någon, och hans familj hade fixat lysen och stänkskärmar på den gröna kistan som fått nästan samma färg som älsklingsbilen… Är inte det kärlek, så säg?

I går hade vi våra goda vänner här på middag. Jag älskar makens mormors vackra julduk och känner en viss vördad över att ta hand om den på bästa sätt och se till att den alltid ligger ren och slät på bordet över hela julen.

Man talar om ”the twelve days of Christmas”, men för mig slutar allt juligt med annandagen. Efter det är det bara granen som får stanna kvar tills Tjugondedag Knut och adventsstjärnorna som får hänga uppe tills det känns pinsamt att ha dem kvar. (Jag älskar det varma ljuset i fönstren.) Tomten verkar ha samma känslor som jag och när vi åkte på juleljussafari i går var det som att han tungt rosslade ett tack för sig och jag tyckte att han mumlade något om att hoppas kunna ses igen nästa år.

Slutligen måste jag bara visa dotterns härliga åttiotalssminkning! Hon gillar den konstnärliga aspekten i att måla fram olika effekter. I går blev det så här:

Nästa gång jag ska fota smink ska jag se till att vi hittar lite bättre ljus. Det ser i alla fall väldigt coolt ut när E varit i farten och jag tror vi kommer att få se en hel del spännande resultat framöver.

God fortsättning på dig! I morgon är en annan dag.

Ditten och Datten

23 december.

23 december, 2015 2 kommentarer

Da’n före doppareda’n. Full rulle på alla. Det skottas snö, steks köttbullar, dekoreras pepparkakshus, doppas bountybollar… I kväll är vi bjudna hem till mammas lillebror och hans familj. Det är alltid lika roligt att träffa dem! Kusinerna är numera lika vuxna som vi andra och utflugna med makar, makor och barn. Det är extra roligt både för dem och för min syster och deras familj att få det här tillfället då det vanligtvis ligger ett helt hav mellan dem.

Jag är så glad över att Far slipper ligga på sjukhus över julen! Yngsta syrran åkte ner till föräldrarna och kommer att vara där över helgen. Skönt. De firar jul hos min bror och hans familj och jag vet att de blir väl omhändertagna.

Hoppas nu att du får en fin helg. God Jul!

Ditten och Datten, Julkalender

21 december.

22 december, 2015 6 kommentarer

Idag har det julats här hemma! Vi har misslyckats med tre olika julgodisar och lyckats med flera andra. De traditionella julhälsningarna till grannarna blev i år några av våra favoritkakor, Arlas Chokladkolasnitt, inslagna i cellofanpåsar med röda rosetter. De går snabbt att baka, smakar ruskigt gott och blir alltid lyckade. Man ska inte ha dem inne i fulla 20 minuter dock. (Jag brukar kolla hur de ser ut efter 15 minuter. Resultatet beror helt på ugnen man använder.)

Favoritgodiset heter Moster Mays Snask och finns i en julbok jag har här hemma. De smakar precis som de godisar jag helst åt på Farmors julbord!

Just nu luktar det gudomligt från köket. Maken och döttrarna håller på att baka pepparkakshus medan svågern förbereder ostbricka. Det blir ett finfint slut på den här pysseldagen.

Ditten och Datten

Vinter i Salt Lake City.

20 december, 2015 4 kommentarer

I går strålade solen och det var så där decembervackert som det är med snö här ibland. Solen blir så mycket varmare än i Sverige, så isen på uppfarten smälter bort om man är någorlunda duktig på att skotta snön då den kommer (eller om man har barn som gör det som små slavar). Ett par av barnen hade fixat en snygg snögubbe som påminde lite om Olaf i Frost.

Idag är han redan smal och spinkig, så jag hoppas att han njöt ordentligt av solens glans…

Det är fantastiskt roligt att ha min syster och hennes familj här! Maken och jag tog med oss de vuxna besökarna in till Salt Lake City eftersom vi hade fått biljetter till Tabernakelkörens julkonsert. Besökarna bjöd på Olive Garden och ingen gick ifrån restaurangen hungrig. Vi hann titta in på dotterns konsert i Assembly Hall på Temple Square. Akustiken där är gudomlig, så det var mycket njutbart. En och annan förälder hade jag dock velat ruska om då de inte hade koll på att man som mamma eller pappa är ansvarig för ljud som ens barn gör under en konsert.

Temple Square i julskrud är rätt fantastiskt. I år hade jag inte riktigt ro att ta en massa foton och de jag tog var både sneda och konstigt beskurna. Här kanske du får en känsla av vad vi såg:

När vi kom hem hade jag fått meddelande om att Far hade fått åka in till akuten igen. Det var länge sedan sist, men han är rätt illa däran, så du får gärna skicka en god tanke eller två åt hans håll. Det skulle uppskattas mycket! Inte roligt att hälsan får julplanerna att gå i stöpet, men det viktigaste är så klart att han snart mår bättre igen!

Hoppas att du och de dina mår bra och att ni har många fina dagar framför er!

Ditten och Datten

14 december.

14 december, 2015 9 kommentarer

Typisk helg så här tiotalet dagar innan jul. Två julfester, ett ACT-prov, en julgran, ett lussefirande, ett förkylningsvirus, en julkörsövning och lite annat smått och gott. Jättekul att träffa flera svenska kompisar! Och jättegott att äta rödbetssallad. Jag måste komma ihåg att göra det till julbordet! Jag glömmer alltid bort hur gott det är, särskilt tillsammans med köttbullar.

Jag älskade SVTs luciatåg som i år sändes från Örgryte nya kyrka och har redan lyssnat igenom det flera gånger. Här finns det om du missade det. Den signade dag var bäst (13.25 in i programmet)… Krajas version är rätt fantastisk den också.

Tecken på att man är på en svensk fest i USA.

Lussemorgon framför teven. Inte lika bra som ett riktigt AF-lussetåg i någon av Stockholms kyrkor, men godare.

Årets julgran ser ut att vara hämtat direkt ur en Disneyskog, men tyvärr blev bilderna jag tog i lördags kväll ”sådär”, så jag får återkomma. Det här fotot på döttrarna älskar jag fast det inte direkt skulle hamna på Fotografiska.

Ditten och Datten

En ängel har fått vingar.

8 december, 2015 2 kommentarer

För några timmar sedan satt jag och barnen och tittade på Pippi firar jul. Jag grät över att Pippi fick prata med sin mamma i himlen på julafton då jag tänkte på min kompis barn. För en stund sedan fick jag meddelande om att någon som en gång i tiden fanns väldigt nära mig och min familj har gått bort. Nu får hennes vuxna, fina pojkar prata med sin mamma i himlen till jul de också. Livet har sin gång, men det är inte alltid helt lätt att acceptera den gången.

Ditten och Datten

Önskelista.

8 december, 2015 4 kommentarer

Tomten bad mig skriva en önskelista. Då jag sa att jag bara ville ha fred på jorden samt snälla och friska barn sa han att han krävde världsliga önskningar också, så jag får väl böja mig. Mitt problem är att min smak är alldeles för exklusiv. Ibland tror jag att min själ är en konstig blandning mellan en Östermalmstant och en minimalistisk sjuttiotalshippie. Jag vill leva ett enkelt liv fullt av familj, vänner, böcker, musik, god mat och hantverk guldkantat av några få exklusiva prylar, så är det nog. (Fast de prylar som jag värdesätter allra högst är sådant som till exempel barnen har gjort till mig.)

1. Man kan väl aldrig få för många ljusstakar? Jag älskar tenn- och plexiljusstaken som Estrid Ericson formgav för Svenskt Tenn en gång i tiden, eller förresten, jag älskar alla ljusstakar från Svenskt Tenn på den här inspirationsbilden i mitten från Sköna Hem.

2. Helen Macdonalds bok H is for Hawk har jag velat läsa sedan jag hörde någon berätta om den på radio.

3. Min fantastiska temugg har tyvärr blivit kantstött på flera ställen, så jag önskar mig en ny mugg av favoriten Elisabeth Ottebring, den här gången i mönstret Fern.

4. Badbomber från Lush är alltid toppen. Ah!

5. Härliga kashmirblandade garner är min nya passion. Detta skulle jag till exempel vilja testa.

Fler böcker. Handstickade sockor. Silverhalsband. Goda och spännande örtteer. Fina kökshanddukar. Saltlakrits. ~~Pepsi Max~~. (Sorry, fingrarna skrev själva.)

Tänk! Det blev ju en liten önskelista ändå. Hoppas Tomten är nöjd!

Ditten och Datten, Julkalender

6 december.

7 december, 2015 Inga kommentarer

Andra advent kom med två tända ljus i adventsstaken, kokt torsk, ris (är det helgerån, det borde väl vara kokt potatis) och persiljesås. Blektrist på tallriken, himmelskt i munnen. Lite Bananagrams, kladdkakemuffins och julmusik på det så har du min hela söndagskväll. Ja, och så kan jag ha somnat i några timmar på soffan.

Efter körövningen (Halleluja, tänk att sjunga vackert arrangerad körmusik varje vecka!) fick jag hänga med några av mina favoritbarn som är mellan 1,5 och 3 år gamla. De är så roliga och kloka och gör mitt liv lite mer spännande! Efter två timmar med dem är jag alltid trött. Inte trött som jag kanske brukar vara nu för tiden, utan trött som jag var för drygt tio år sedan när alla tre barnen var små och det ibland kändes som att man gick omkring i en levande dimma. Efter den beskrivningen känns det lite konstigt att säga det, men jag saknar den tiden ibland. Det är precis som alla säger, att man inte saknar kon förrän den är ute ur båset. Jag kommer ihåg en extra tuff dag i Segeltorp då jag hade haft en evighetslång ”diskussion” med sexåringen, lyssnat till en tirad gnäll, gnäll, gnäll från fyraåringen och tvååringen hade badat i toaletten och trillat i trappan och fått en snygg blåtira. Jag pratade med mamma i telefon och hade antagligen en smått darrande röst, mamma sa ”Du kommer att sakna den här tiden när de blir större!” och jag svarade ”Du, jag tror inte det!” Nu är de större, en annan tid är här och jag saknar småbarnstiden. Vi människor är så förutsägbara…

I slutet av januari kommer Dream Theaters nya megaprojekt The Astonishing ut. Det verkar bli en synnerligen intressant historia. Här kan du läsa mer och lyssna till den första singeln från det konceptet. Glad andra advent!

Ditten och Datten

5 december.

6 december, 2015 4 kommentarer

A Christmas Carol för en, Adobe Tech for girls för en annan, PT-träning med en tredje och en fjärde. Den femte lullade mest omkring bland tvätt, ansiktsmasker och Anna Mannheimers pepparkaksdeg innan alla samlades i garaget för vidare färd mot Provo och Covey Art Center.

Vi körde en favorit i repris – BYU Vocal Points vinterkonsert. Den var för övrigt ännu bättre än förra året och vi uppskattade showen som de förberett. Som extra bonus var One Voice Children’s Choir med och sjöng flera nummer, både själva och tillsammans med Vocalpoint. Det här var nog det gemensamma favoritnumret.

Efter konserten lämnade vi sonen hemma och åkte vidare till Baptistkyrkan inne i Salt Lake City för att njuta av årets lussetåg. Vi fick vara med och sjunga församlingssång tillsammans med en riktigt pampig kyrkorgel: Var hälsad sköna morgonstund, Bereden väg för Herran och Det är en ros utsprungen. Rysvarning på det… Vivianne som har hand om programmet har en music major från BYU med orgel som sitt huvudinstrument.

Mitt under Luciakröningen av de fem luciorna (du vet amerikaner, de måste göra allt större och pampigare) drog vi vidare till dagens sista aktivitet, Christkindlmarkt. Där träffade vi gamla Philadelphiavänner, åt Bratwurst och Sauerkraut och tittade på en massa fint hantverk. Toppen! Vi har försökt komma iväg på den här marknaden i tre år, så det kändes fint att det faktiskt var bra när det väl blev av.

I morgon blir det körsång inför juluppträdandet. Det känns som alldeles tillräckligt med aktivitet för en dag!