Ditten och Datten

Snö.

31 januari, 2016 2 kommentarer

Jag fick med mig äldsta dottern på snöpromenad. När vi kom hem ställde jag mig och skottade hela uppfarten på 5-10 cm blötsnö. Du kan ju gissa vem som knappt kommer att kunna röra sig i morgon. Hjälp! Det blir till att ta ett långt, varmt bad i kväll för att åtminstone försöka lura musklerna till att slappna av lite. Laleh verkar ha ett lite annorlunda förhållande till Snö än vad jag har. Hennes vackra sång kanske passar en januaridag som denna.

Min väninna matar det här paret varje dag. De är så söta…

Magiskt vackert, men kanske inte helt lätt att få magin att fastna på ett fotografi.

Vår fina 17-åring! Hon såg ut som en dränkt katt när vi hade promenerat färdigt, men så här i början av promenaden var håret fortfarande någorlunda torrt och glasögonen inte särskilt immiga.

Will’s Pit Stop, det första landmärke jag lärde mig då vi hade flyttat hit. Jag har aldrig någonsin handlat något i macken, men jag har tankat där en gång på 3,5 år. Jag har däremot, medvetet eller omedvetet, tagit sikte på skylten otaliga gånger.

Trappor i natursten får mitt hjärta att klappa lite extra. Grannen som har den här på sin tomt är jag lite avis på.

Fin. Hon trodde väl att hon skulle få ett äpple eller något. Jag kände mig lite rutten då jag inte hade något att erbjuda.

Någon håller på att bygga ett något annorlunda hus en bit härifrån. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut då det är färdigt. Just nu ser det lite lustigt ut. Modernt? Mörkt? Vet inte riktigt vad man kallar den här stilen. Kubistisk? Jag har i många år husdrömt lite sådär lagom. Gammalt, renoverat hus målat i Falu rödfärg. Funkishus, praktiskt och fyrkantigt precis som jag. Höga tak och dragiga trägolv. Modernt. Efter några timmars skottning brukar jag ofta tänka ”man borde bo i en hyreslägenhet”. Tyvärr kan man inte få allt man vill ha, så det är ingen idé att gräva ner sig i sådana tankar. Peace!

Ditten och Datten

Fem planeter på samma gång?

28 januari, 2016 4 kommentarer

I morse steg jag upp vid sju för att hitta fem av våra planeter på himlen samtidigt. Jag lyckades hitta Venus på en gång och Jupiter efter lite letande, men Merkurius, Saturnus och Mars fanns inte hur mycket jag än ansträngde ögonen bakom mina glasögon. Nåja. Är du intresserad och har en klar morgon kanske du vill testa du också? Här finns informationen som behövs.

Kan du se den ljusa pricken en tredjedel in från vänster en bit över trädtopparna? Det är Venus.

Lite ljusare himmel, lite mer orange, men ingen Venus några minuter senare. Du får fotot som bonus bara för att jag gillar det.

Jupiter finns där, men syns inte. Du får tro mig! Min fotografkompis visade en kamera hon vill ha. Den hade lätt fixat Jupiter och alla månens dalar och höjder. Nu får du nöja dig med att jag talar om att Jupiter finns där i bild, haha. Kolla in Nikon Coolpix P900 om du har $600 och är sugen på att zooma! Här finns en annan recensionsvideo. Jag började fota med en Nikon och var lite ledsen då jag fick gå över till en Canon digitalkamera, så det är kanske dags att gå tillbaka igen?

Ditten och Datten

Hej och hå.

26 januari, 2016 4 kommentarer

Nä, jag gillar inte direkt januari. Det är åtminstone riktigt vackert här omkring och jag är glad över att vi bor i ett område som är så lättillgängligt till fots. Jag kanske kan ta på mig min nystickade mössa på tisdagens morgonpromenad? Det borde muntra upp både mig och vintern.

I maj tar äldsta dottern high school-examen. Vi firar med en tjejresa till New York i april: hon, jag och lillasyster. Vi har ett Broadwaybesök inplanerat och biljetterna till Wicked hänger här på anslagstavlan! Central Park, Guggenheim, The World Trade Center Site, 5th Avenue, Frihetsgudinnan och Battery Park… Vilka favoritställen har du i NY? Vi längtar verkligen efter den här resan. Vart är du på väg?

Ditten och Datten

Happy National Handwriting Day!

24 januari, 2016 2 kommentarer

Jag borde kanske ha suttit och övat på att skriva dagen till ära, men se, det gjorde jag inte. Jag städade, hade Jane Austen och Charlotte Brontë-maraton med nya stickningen i knät och hann sticka upp en dryg tredjedel. Jag brukar mest sticka till andra, men eftersom jag räknar med att nästa 40-årssjal först behöver påbörjas i februari passar jag på att fixa en lila tantmössa med krokusmönster till mig själv. Garnet heter Madelinetosh Pashmina och bjuder på en extra trevlig stickupplevelse och mjuka och härliga plagg när man har stickat klart. På östkusten har de världens snöstorm just nu, men här känns det som vår. Trots det är det skönt med en mössa på huvudet under morgonpromenaderna.

Duktiga och söta Sofia Talvik har en ny musikvideo ute. Så snyggt filmad!

Förresten var yngsta dottern barnvakt i går, men jag fick rycka in och trösta lite. När Lillan fick spela piano blev det genast lite muntrare tongångar. 18 månader gammal och kan mest säga ”No!”, men sjunga med kunde hon minsann! Musiken kan läka, peppa, trösta och hjälpa på så många sätt och vis. Jag är så tacksam över att jag har också det språket att ta till när orden inte riktigt räcker.

Ditten och Datten

Martin Luther King Junior Day.

19 januari, 2016 Inga kommentarer

Idag har vi firat Doctor King med en ledig dag som bjöd på sovmorgon, second hand, lite asiatisk specialmat, yoga och Guldbaggegalan framför ett bord med räkningar, pyssel och annat roligt som en människa kan underhålla sig med. Att se Madeleine Ekman ta emot en guldbagge för 2015 års bästa film var nog det roligaste av allt.

Jag mötte Lassie-historia: För många, många år sedan hade jag förmånen att få umgås med Madeleine då och då under några år. Jag såg henne utveckla sitt filmintresse genom sina studier, jobba med casting och flytta från varmaste södern vidare till Hufvudstaden för att så småningom hamna i kallaste norden. Jag och maken utbildades bland annat av henne under nittiotalet i hur man tittar på film ”på riktigt”, något som jag aldrig kommer att glömma. Ska man tala om folk som förtjänar att lyckas så måste nog denna kvinna få komma längst upp i listan. Hon är genuint trevlig, fantastiskt rolig och otroligt snäll. Dessutom har hon kämpat hårt för att komma dit hon är idag och jag är så glad att hon får jobba med det som hennes hjärta brinner för. Grattis till ditt välförtjänta pris, Madeleine! (Jag hoppas katterna inte blir avundsjuka på skalbaggen.)

Jag vill också passa på att tacka MLK för hans livsgärning och all visdom han spred runt omkring sig under sin tid på jorden:

”Life’s most persistent and urgent question is, ’What are you doing for others?'”

Ditten och Datten

Långlördag.

17 januari, 2016 4 kommentarer

I morse fick jag med 4/5 av familjen ut på promenad i Rock Canyon. Det var så skönt trots att snön hängde i luften och det var lite grått. Lördagar som inte har några aktiviteter inplanerade är guld värda.

I Sverige firade min kusin sin 40-årsdag med glitter och glamour, liveband och god mat. Själv satt jag och målade och skrev precis hela kvällen. Det glittrade lite det också, för jag målade med Lumin Artés Twinklingfärger och skrev med det sega guldbläcket jag har. Borde leta efter något annat, för jag blir alltid frustrerad på det. Hoppas att din helg glittrar lite extra på något vis!

Ditten och Datten

Solsnö.

15 januari, 2016 2 kommentarer

Det var så grått, så grått idag. Plötsligt bröt solen igenom samtidigt som lätta snöflingor började dansa ner från himlen. Precis samma sak har hänt några gånger i vinter och det känns lika magiskt varje gång. Jag är så tacksam varje gång jag lyckas hitta den där solen i mig själv.

Ditten och Datten

Hej på ett tag, Alan Rickman.

14 januari, 2016 6 kommentarer

I mitt extraland USA talar kvinnor gärna om Guilty Pleasures, alltså något som man gillar trots att det kanske inte anses helt okej, eller fint nog, av andra människor. En av mina guilty pleasures är definitivt filmen Love Actually. Jag vet inte riktigt vad det är… Relationsdramer som gör lite ont, en del favoritskådisar, musik jag gillar och att det är en historia som binder tillsammans ett helt gäng relationer bidrar naturligtvis. I morse fick jag reda på att skådespelaren Alan Rickman har gått bort. I just Love Actually spelar han en medelålders man som upplever en relationskris, men han är nog mest känd av andra för rollerna som Professor Snape i Harry Potter och den elake sheriffen i Robin Hood.

Här är min favoritscen i Love Actually. Flygplatser är fantastiska på många sätt och vis. En massa början, slut och mitt emellan pågår där dygnet runt. Jag fäller alltid en liten tår över de fina flygplatsscenerna. De filmades med dolda kameror! Här finns en hel hög spännande info som du kanske också gillar att läsa om.

Ps: Det läskigaste? I går spelade jag ”God only knows what I’d do without you”, Beach Boys-låten som spelas i den sista scenen, om och om på datorn. Konstigt, va?

Ditten och Datten

Små förbättringar som gör livet bättre.

10 januari, 2016 8 kommentarer

putsa skorna
finjustera hjulinställningen
byta torkarblad
slänga strumpor med hål i
fixa droppande kranar
förbereda middagsmeny/storhandla en gång i veckan
sy i lösa knappar
rensa (garderober, köksskåp, högar med papper…)
tvätta fläktfilter

Ditten och Datten

Äventyrlig onsdag.

7 januari, 2016 Inga kommentarer

Rapport från kvällens aktivitet: Tvååringen har små mystiska pyssel under matbordet (ja, vart ska man annars ta vägen om man måste ta hand om ”personal businesses”), femåringen vill göra fler roliga vintagefilmer och sjuåringen suckar över läxan som måste vara klar innan han får gå till kompisen och leka en stund innan middagen. Den lille, världens sötaste, föddes för tidigt och har varit död några gånger i sitt halvårslånga liv. Jag är lite nervös över att vara ansvarig, men allt har varit bra länge och vardagslivet måste någon gång få chans att komma tillbaka.

När jag går hem i regnet igen har jag varit stand-in-förälder i lite drygt en timme och jag andas djupa andetag för att pigga upp mitt trötta huvud. Jag har nog alltid älskat bebisar och barn. Kanske inte lika mycket då jag vispade ihop välling på spisen till något syskon mitt i natten. (Eller jo, det var nog bara själva vällingen jag inte gillade så mycket.) Jag är tacksam över att få chansen att hänga lite med dessa varelser som har så mycket liv i sig, som är ganska oskadade då det gäller hur man ska tycka och tänka och som mest bara visar vad en människa är i sin mest oslipade form. Jag kan samtidigt konstatera att det nog är rätt smart att passa på att föda barn innan man fyller fyrtio och kroppens stora förfall börjar. Trots allt får jag lägga mig och sova i lugn och ro hela natten medan mina lånebarns föräldrar får gå upp mitt i natten och fylla på sondmatning, byta blöjor och kanske få sällskap i sängen av två eller fyra extra små sparkande ben när det redan är ganska trångt.

Jag kan inte lägga upp bilder på barnen här i bloggen, så du får hålla till godo med stallkisarna igen istället. De är ruskigt söta de också.