O-firad födelsedag med kräftsmak.
I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉
Red Carpet Gala.
Årets WoW Utah-gala gjorde oss inte besvikna i år heller. Det kändes väldigt speciellt att ha Sandra Joseph på plats. Fru Joseph spelade Christine Daae längre än någon annan på Broadway, i över tio år! Numera blandar hon inspirationsföreläsningar med skönsång. Jag var förvånad över hur mycket hon hade att ge trots att hon gjort det hon gjort så länge. Det var skratt och gråt i en salig blandning. Hon dedikerade Wishing You Were Somehow Here Again (Sarah Brightman sjunger i YouTube-klippet) till sin döda pappa och till andra älskade som vi inte har kvar i våra liv och jag kan säga att vi var många som satt och snörvlade. En del hulkade till och med högt… Tänk så kraftfull musik kan vara! Det är rent fantastiskt.
Någon annan som är inspirerande är min vän B, en av kvinnorna som var med i programmet det året jag var mentor (2012-2013). B är numera mentor själv. Hon är en fantastisk kvinna! Jag önskar att du fick träffa henne och bara njuta av hennes personlighet, erfarenhet och ja, allt. Chansen till det är möjligtvis inte jättestor. Hon har fått tillbaka den cancer som hon trodde hon hade vunnit över och mår inte bra. I kväll vann hon dock stort då hon fick det stipendium som delas ut till någon av volontärerna i programmet. Jag hoppas att jag får tillkännage det projekt B har arbetat med framåt jul då det beräknas släppas för allmänheten. Fortsättning följer!
It’s Friday, Friday, lalalalalala…
En hel del av mina amerikanska vänner har uttryckt förskräckelse över både det ena och det andra den här veckan. Rupert Murdoch (som tog över och ”förstörde” The Wall Street Journal) tog bland annat över varumärket National Geographic för några dagar sedan och har redan hunnit avskeda 180 personer. Jag har alltid haft en liten vurm för Mats Theselius gula bokskåp som rymmer 25 årgångar av detta magasin, men ett sådant kanske inte är någon bra investering längre?
Vänster mot höger, konservativ mot liberal, logisk mot känslomässig, välinformerad mot okunnig, piffad mot naturlig, lat mot energisk, frisk mot sjuk, pigg mot trött, ond mot god… Vi ställs ständigt mot varandra och ofta är det inte alternativet som är bäst som vinner utan det alternativ som har mest engagerade förespråkare. Jag önskar att det alltid var det som är bäst för mänskligheten vann. Ain’t gonna happen, som de säger här borta.
I morgon tar jag time-out. Jag och äldsta dottern ska ha Downton Abbey-maraton då vi missat flera avsnitt. Samtidigt ska vi måla fyndramar som ska upp på tjejernas väggar och jag ska måla det lilla $3-skåpet mörkrött.
DEN RÖDA KULÖREN ÄR DEN MEST ENERGISKA AV ALLA KULÖRER.
”Den röda färgen är krävande och aktiv, sensuell och varm, men symboliserar också kärlek, sinne, fara, krig och blod. Mörkrött betecknar erotik, rosa står för romantik, medan den julröda kulören står för aktivitet och glädje. Rött blandat med gult ökar värmen, men också uppmärksamheten. Blandat med blått blir den kall och provocerande. Rött används också som varseltecken och signaler. Ett rum färgsatt med en intensiv röd kulör kan vara så aktiverande att den kan öka adrenalinet i blodet. Det sägs att vi blir 10% starkare i rött, att det röda rummet ökar diskussionslusten och att vi äter snabbare i en röd miljö.”
Vi får väl se om familjedynamiken förändras med den nya färgklicken…
I morgon kväll åker jag och maken iväg in till Salt Lake City tillsammans med våra kompisar för att vara med på årets WoW-gala. Jag ser fram emot att få heja på årets överlevare (kvinnorna som projektet lyfter), äta god mat, lyssna på duktiga talare och, framför allt, lyssna på Sandra Joseph som spelade Fantomen på Operans Christine Daae i mer än tio år på Broadway! Jag hoppas att du får en fin helg anpassad till dina behov. Peace.
Intressant, skrämmande…
Bättre än Ullared!
Härom dagen lade min släkting upp en bild från Ullared på Facebook och för en kort stund kände jag det där fynd-ilandet i magen och hur jag ville följa med. Jag fick ibland följa med mamma då Spjutsbygdsdamerna åkte på bussresa till hela södra Sveriges fyndshoppinghimmel, nämligen Gekås i Ullared. Dagen efter de där resorna gick många av ungarna på Strömsbergs skola omkring med likadana nya kläder och det var inte mycket att säga om det. Jag gillar inte överkonsumtion och jag gillar inte att shoppa utan att egentligen behöva något, men jag gillar ändå ”Ullared” (som ju egentligen heter Gekås)…
Jag gillar också Deseret Industries, det största second hand-stället här i krokarna. Läser du här lite mer regelbundet vet du att jag brukar fynda där, men dagens fynd slog nog rekord. Ett par nya Dr. Martens-kängor för $14 (ca 120 SEK), en ny liten hylla till mina orkidéer för $3 (den måste målas om), en midnattsblå sidenklänning som är fantastiskt vacker om än för stor för döttrarna och för liten för mig (jag tänkte se om någon av syrrorna kan ha den) för $8, lite smått och gott som jag och äldsta dottern tänkte fixa till på olika sätt och så en jättesöt liten akvarell för $1.50.
När jag kom hem googlade jag först på namnet som stod skrivet på baksidan av akvarelltavlan. Det stod ”Gift from grandma Nielsen, Rebecca Amelia Pace, b. 4/9”. Grandma Nielsen föddes tydligen 1887 och hon dog 1977. Här har du Rebeccas gravplats och lite mer information. Efter denna spännande information googlade jag konstnären Bess E. Gourley som hade målat den lilla akvarellen 1957. Allt blev ännu mer spännande då det visade sig att fru Gourleys tavlor går för $1,000+ på nätet och att hennes konst finns representerad på Springville Art Museum några mil härifrån! Jag tyckte redan att tavlan var jättesöt, men nu har den också blivit intressant på riktigt.
Har du gjort några bra fynd på sistone?
Happy Halloween!
Hej Hösten! Du har varit så vacker i år och jag ska försöka komma ihåg hur du värmt mitt sinne nu när Vintern är på intågande.
Sista oktober. Alla Helgons Dag. Halloween. Jag saknade att få tända ljus på kyrkogården och gå omkring och njuta av lugnet och värmen, men var glad över att kunna göra busungarna glada med lite godis. Dagens första gäst sa ”Wow!” när hon fick se påsarna som låg i godisskålen. Jag hade inte mage att göra henne besviken och säga att de bara innehöll en kupong för en gratis donut på Krispy Kreme och några små chokladbollar. Hoppas att donuts är det bästa hon vet! 😀
Det var alldeles för många som var med både i halvmaran och 5 km-loppet som gick i förmiddags. Jag och maken promenerade en sväng i Provo Canyon. Det var alldeles fantastiskt trots att vi båda har mått så risigt under den senaste veckan.
I morgon börjar november, månaden som brukar vara så jobbig för många som jag älskar och känner. Själv är jag bara lite besviken över att inte ha någon kamin att värma mina kalla fötter framför, men det ska nog gå bra ändå. I december kommer min syster och hennes familj för att fira jul med oss. Det är ju så härligt så jag vet inte vad! Svågerns bror och hans man passar på att flyga hit från Kalifornien och bor också hos oss i några dagar. The more, the merrier. Jag älskar att ha gäster, ser fram emot att laga en massa mat och sitta och prata länge om kvällarna. Tjohej!
Tacksamhetsbilder…
Stilfullt och höst i vår trädgård.
I morse agerade jag skolskjuts i mitt rödvitrandiga Po.p-nattlinne, mitt otroligt sköna fleecetröjefynd och makens alldeles för stora inneskor med hål vid stortån. Håret stod på ända efter flera dagars feberattacker och jag kom på mig själv med att hoppas att jag inte skulle behöva hoppa ut ur bilen. Å andra sidan hade jag nog fått en och annan att fnissa lite roat om det hade hänt. Att vara bekvämt klädd betyder sannerligen inte samma sak som att vara snyggt klädd!
Som 45-åring borde jag ha full koll på vad som passar mig, vad som framhäver det bästa och vad som inte är fullt lika smickrande. Till viss del är det nog så, fast jag väljer alldeles för ofta att klä mig bekvämt framför att klä mig snyggt. Dessa två kombattanter går egentligen utmärkt att få att leva i fred, men det kräver lite jobb.
Min syster tipsade om denna spännande sida. Jag tänkte att det inte kunde skada att göra ett stiltest, även om jag samtidigt muttrade lite om att jag inte trodde det skulle hjälpa testskaparna att veta vilka kläder jag skulle passa i för att jag svarade på hur jag funkar som människa. Det visade sig att jag nog hade fel. När jag var klar hade jag blivit utnämnd till att vara en ”stil B”-person och själv valde jag ”casual” som min understil. Reborn Lifestyle hade ett helt galleri fullt av tips på outfits som skulle passa någon med stilen jag hade blivit anvisad. Det visade sig att jag kunde tänka mig allt! Ja, utom möjligtvis några av skorna. (Fast så är jag också extremt löjlig då det gäller skor. Jag vet inte vad det är, men jag har väldigt svårt att hitta skor som jag ens tycker är okej.) Här i Stilbloggen kan du läsa lite om vad kvinnorna bakom detta företag tycker och tänker om kroppar, stil och hur man uttrycker sin personlighet genom vad man har på mig.
Jag vill inte ”låna” några bilder från damerna på Reborn Lifestyle och med tanke på hur jag själv ser ut i denna stund är det ingen god idé att lägga upp någon selfie. Du får därför hålla tillgodo med några ögonblick från vår trädgård vid halvåtta i morse. Jag älskar verkligen den här tiden på året!
Sjuk igen…
Maken drog med sig ett otrevligt virus från Las Vegas. Han var jättedålig i några dagar och hostar fortfarande. Nu är det jag och sonen som snörvlar och kraxar fram vad vi vill.
Tur att jag hann följa med E till hennes skolas dramaklass höstmusikal She Loves Me i går. Vilken kväll! Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Dessa amerikanska skolföreställningar håller otroligt hög klass! Tyvärr hade jag fel objektiv på kameran och kunde inte ta några bilder som visar hela ensemblen, men rekvisita, kostym och röster var verkligen toppen. Nu ska jag krypa ner i soffan med Bones och min stickning. Jag missar träffen med min bokgrupp i kväll, men det får vara så. Peace!
Höstglädjor.
Rådjuren äter och äter och äter på äpplena som ligger nedanför de träd som fortfarande bär frukt. Det är okej. Jag har blivit vän med de där tulpanmördarna och inser att de bodde här innan vår familj hade flyttat in.
Idag ska vi lägga in äppelklyftor i frysen för att försöka dra ut på skörden. Många här lägger in dem i silkepapper och förvarar dem svalt, men nästan alla våra är angripna av mask eftersom vi inte besprutar fruktträden, så jag tror det vore onödigt jobb… Vad gör du med dina äpplen?