I kväll är jag med dottern och hennes kompis på acroyoga-jam i Brunnsparken. Akrobatiken är lite för avancerad för mig, så jag brukar passa på att göra annat då de ”håller på”. I kväll har jag suttit och övat igenom musiken till adventskonserterna med Marinens Musikkår på söndag då jag missade repetitionerna på förekommen anledning. När jag kom till Händels Messias Hallelujasats började jag böla som vanligt. Den är så mäktig. Fast jag har sjungit den oräkneliga gånger rör den här musiken mitt hjärta på ett väldigt speciellt sätt. Yngsta dottern får väl skämmas över mig på söndag då jag står där med min röda näsa…
Happy Thanksgiving.
I USA firas just nu tacksägelsedagen för fullt. Folk äter kalkon och paj och tittar på tråkig amerikansk fotboll, men det är ändå en av mina favorithögtider. Jag firar sedan flera år tillbaka Trettio Tacksamma Dagar under hela november och har varje gång en sådan period avslutats känt hur mitt sinnelag har förändrats till det bättre.
Vad har jag då att vara tacksam för? Det är så oändligt mycket… Livet är ibland svårt att hantera av olika anledningar, men när man väl kravlat sig upp till bergstoppen har man full översikt och bättre förståelse. Alla har sitt att kämpa med. Var därför snäll mot dina medmänniskor. Peace.
Roots of Knowledge.
Härom kvällen var jag på väg hem till mammas kusin då jag hörde talas om ett blyglasfönster i enormt format som bygger på världens historia. Det skulle tydligen finnas på plats i Utah Valley Universitys bibliotek från och med i går. Jag hade aldrig hört talas om denna konstinstallation, men idag drog jag med mig maken för att se om det var lika fantastiskt som det lät. Gissa vad? Det var ännu bättre! Det var länge sedan jag såg något så vackert, tankeväckande och gripande. Några telefonbilder kan inte göra konstverket rättvisa, men här får du ändå några:
Känslan av att känna att någon har saknat en…
Ibland är livet lite bättre. Jag fick chansen att åka ”hem” till Utah i ett par veckor. Det går inte riktigt att förklara hur fint det känns att vara här, men oj, vad tacksam jag är! Sophie hann inte mer än se min fot innan hon slängde sig ner för att bli kliad på magen…
Bloggproblem.
Tyvärr har jag problem att lägga upp bilder och publicera inlägg här i bloggen. Vi får väl se om du kan läsa det här…
Ängeln gråter.
Mammas ängel ser lika modfälld ut som jag känner mig då det gäller det ruskiga vintervädret som slagit till. Julrosen frodas dock och har om möjligt blivit ännu vackrare än den var för några minusgrader sedan. Hu, alltså. I Orem var det 18°C idag. Lockande, särskilt efter att ha varit instängd i ett hus med vinterkräksjuka. Eller instängd och instängd. Jag hann åka till IKEA och plocka upp det sista köksskåpet som först var slut och som jag sedan glömde och dessutom hämta med mig en fläkt och lite annat smått och gott. Köket tar långsamt form!
Något som är helt klart är badrumsgolvet. Så fint det är! Det är knappt jag tror mina ögon då jag slänger en blick åt det hållet. Dessutom är golvvärmen inkopplad och funkar alldeles utmärkt! Tänk vilken välsignelse det är att ha ett uppvärmt golv så här mitt i snorkalla vintern. Lyx på hög nivå.
Fånga ögonblick.
Där sitter min far i en av sina inte särskilt vackra fleecetröjor. Bakom den där orangea akrylen med söndrig dragkedja tickar dock ett hjärta av guld. Han kanske inte orkar som han alltid har gjort, men han tycker fortfarande att något av det bästa som finns är att sitta med barn eller barnbarn i knät och lära dem vad läsglädje är. Det finns ingen som läser sagor som min far! Det är nästan så att jag fortfarande blir rädd då han läser med Stora Stygga Vargens röst…
Jag gillar sjysta läsläxor som ”läs för en släkting” eller ”läs innan frukost”. Idag var det systersonen S som fick kryssa rutor i läsbingot efter att ha läst flera sagor med högtidlig röst. Fint!
Den digitala tidsåldern till trots vägrar jag duka under för tanken att böcker är utrotningshotade. Maken använder sin läsplatta flitigt och äldsta dottern läser mycket i sin telefon, men jag kan inte riktigt komma överens med skärmarna som läsbakgrund. Nej, det åker nog upp en massa böcker också i nästa hem. Jag har dessutom köpt flera julklappsböcker redan, så andra människor i min närhet slipper inte heller undan. Dessutom kan man alltid lita på de gamla romarna och grekerna. De har väl alltid vetat bäst?
”Ett hem utan böcker är en kropp utan själ.”
Marcus Tillius Cicero
Vilken är din senaste läsupplevelse, något som du skulle kunna tänka dig att rekommendera?
Läslov, eller vad det nu skulle heta.
Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.
I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)
En borde nog egentligen sova.
Usch. Usch! Fy sjutton och gaaaaah! Jag är upprörd. Jag bär på en stor sorg. Jag är arg. Jag frågar ändå inte varför. ”Det är som det är och det blir som det blir.” Fortsätt. I morgon är en annan dag och vi vet aldrig vad som väntar bortom kröken.
Idag blev himlen en själ rikare och en familj förlorade sin pappa och man här på jorden. Detta fick jag reda på efter en så känslomässigt omtumlande dag att jag knappt orkar sitta upp längre. (Fast det kan ha att göra med att klockan snart är halv ett också.) Just nu tänker jag att sorgeprocessen gör ont, men helar hjärtan och läker trasiga själar. Det ger ändå något slags hopp om att allt blir bra till slut. Peace.

















