En bild säger mer än tusen ord, så idag får du ett riktigt långt blogginlägg.
Omtänksamhet i praktiken.
Idag har jag fått många bevis på att det fortfarande finns kärlek i världen. Jag pratar om ett leende, en omtänksam gest och ett telefonsamtal. En skickad blomsterbukett och middag till en familj i en hel vecka finns också på dagens lista över medmänsklighet. Överkurs, men otroligt uppskattat där dessa insatser gjordes! Själv fixade jag vintersallad från en ny kokbok med nyponsoppa, grädde och mandelbiskvier till efterrätt och fick på köpet en fin stund med några av mina syskon och mamma. Peace.
Lite vemodigt känns det allt.
Idag fick jag en långsam dag med min mamma och extrasyster. J och jag fick i alla fall till en promenad ner till vattnet då jag visade Huset. Vädret var skönt och lungorna behövde rastas. Naturens läkande effekt har bevisats om och om igen, men jag glömmer lätt bort hur fantastiskt det är att hitta tillbaka till det stora som jag är en liten del av.
Vi pratade med far flera gånger under dagen. Han hatar verkligen att vara på sjukhuset och vill bara hem. Livsgnistan har helt klart fått sig en törn och han är ledsen över att känna att han hamnade mellan stolarna, fick flera felbedömningar av ”inkompetenta” läkare på VC och kanske just därför fick vård alldeles för sent. Det finns inget svar på den funderingen, men jag förstår att det hinner snurra väldigt många tankar när man är i den situation min far befinner sig i.
I morgon är en annan dag och livet fortsätter oavsett vad som händer runt omkring oss. Jag önskar ibland att det fanns en livsutbildning som kunde förbereda en för alla eventualiteter, men det funkar så klart inte. Alla har sitt att bära och sällan känns någon annans helvete mer attraktivt än ens eget. Jag är tacksam över familj och kära vänner som bär mig de stunder jag inte orkar vara Den Starka.
Hälsoläget.
Operationen gick bra, men det är jobbigt med ovissheten om framtiden. De vill göra samma operation på andra sidan ansiktet också, stackars far. Jag vet inte hur mycket man klarar av? Nu är det läkning som gäller i några veckor innan det är dags för strålning.
Mamma var också hos sin läkare i går och det var ju inte heller så mycket mer upplyftande. Om du har förslag på fantastiska, roliga aktiviteter att ägna sig åt när man ingenting orkar men ändå vill göra annat än att bara vänta bort sin tid så blir jag jätteglad!
En tur till Lund och tillbaka.
Brorsans små hönor har börjat värpa igen. Alltså, hur gott är det inte med purfärska ägg från hönor som fått strutta fritt och som ätit prima kycklinggodis?! Att börja jobbiga dagar med en sådan här frukost gör saker och ting lite roligare.
I morgon opereras vår fine far. Du får gärna hålla en tumme, skicka en bön eller bara tänka goda tankar åt hans håll en stund. Jag är så tacksam över specialister som jag vet kommer att göra allt i sin makt för att tumören ska sluta göra far illa! Jag har varit på detta gigantiska sjukhus ett par gånger förut. Första gången hälsade jag på min mamma som låg där nere med befarad stroke i mitten av 80-talet. Nästa gång var jag där med mamma igen. Den gången gällde det cancerdiagnosen hon fick för nästan exakt två år sedan. Traumatiska händelser sätter sig i kroppen på flera vis, men idag kände jag mest frid och var glad över att det ens finns ett sådant här specialistställe där de tar sig an de svårare fallen som kanske hade haft svårt att få rätt behandling på Karlskrona lasarett.
Jag åkte ner till Lund med far tillsammans med två av mina syskon och när vi nu ändå var där nere så passade vi på att hälsa på lillebror som bor i en liten by alldeles i närheten av Malmö Stad-skylten. Han har flyttat till ett renoveringsprojekt som han och hans fru efter många timmar vid ritblock håller på att förvandla från kyffe till drömhus. Oj, så fint det kommer att bli! Att ha bott genom flera renoveringsprojekt har lärt mig att se förbi ofärdighet och det här huset blir helt enkelt toppenfint.
I morgon kommer vår tyska extrasyrra och stannar i några dagar. På fredag kommer vår syster från Skottland. Ibland är det verkligen extra fint att komma från en stor familj. Peace.
Lördag.
Lördag är mångas favoritdag. Jag kan förstå det, på många sätt och vis. Det är då de flesta har chansen att omgruppera sina trupper, städa, fixa, ta igen försummade sociala relationer, springa på fotbollsmatcher, delta eller njuta av konserter, storhandla, laga lite extra god mat, hämta andan… Som sagt. Jag kan förstå att många gillar lördagar. Just den här lördagen blev faktiskt rätt fin till slut. Vädret var underbart och jag kom ut en runda med kameran som sällskap. Utan att ha planerat det på något sätt fick också dagens bilder ett tema. Kan du räkna ut vilket? Jag vill också att du Finner Ett Fel. I sann Fem myror är fler än fyra elefanter-anda finns det naturligtvis flera ”fel”-bilder som är rätt. Nu får vi se om du kan motivera vilket av fotografierna som ska bort. Nå?
Feeling blue.
Influensan from Hell.
Usch! Det känns pinsamt att klaga då jag bor med två människor som alltid har ont och har ett nedsatt allmäntillstånd, men jag kan inte komma ihåg att jag någonsin mått så här dåligt. Får du den här influensan är det bara att säga tack och hej i några dagar. Se till att ha febernedsättande medicin, soppa, Piggelin och värmedyna hemma och var beredd på att hela kroppen protesterar högljutt. Nu ska jag sova igen.
Nu kan vi akuten.
Det är mycket nu. Många känslor, surrande bakgrundsstress, mycket att hålla reda på, upp som en sol och ner som en pannkaka. Inspelade minnen om fornstora da’r och en annan tid, inte alltid så gammal eller god. Hopp och rädslor blandade med praktiska göromål och utrensning. Det är inte alltid lätt att svara på frågor från barska sjuksköterskor när man oroar sig för att hålla reda på om 95 är okej som syresättning eller som blodvärde, eller kanske inte som något av dem. Att veta att ens älskade föräldrar båda är på väg mot en oundviklig ändhållplats till vilken tidtabellen verkar vara synnerligen komplicerad och helt irrationell gör det inte helt lätt att hjälpa och stötta, men jag är otroligt tacksam över det nätverk som finns runt omkring dem. Så mycket kärlek. Peace.
Samtidigt som allt detta ogreppbara pågår tuffar vardagslivet på i sakta mak precis som vanligt. Ibland händer det dock att turschemat ändras. I morgon är det till exempel dags för äldsta dottern att pröva sina vingar genom att påbörja en ny och spännande utbildning. Heja!
Dagen efter stormen.
