Ditten och Datten

Missa brevis in B flat major…

24 oktober, 2016 2 kommentarer

Ta dig tid att lyssna! 8:14 in i det här klippet kommer min favoritdel i hela mässan. I går framförde vi den i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona. Ingen av mina föräldrar orkade gå, men jag spelade det här klippet för dem för att de skulle få en känsla. ”Men så där låter ni väl inte?”, frågade mamma. Jodå, hävdade jag, emellanåt. 😀 I den lilla orkestern spelade min dirigent från högstadie- och gymnasietidens Kammarorkester fiol, fortfarande knivskarp. Härligt! Tänk så underbart det är med musik och att känna sig alldeles uppfylld av kärlek till att kunna vara med och musicera med andra som känner likadant som jag! Det är underbart.

Jag lider fortfarande av kroppkakekoma efter gårdagens middag hos föräldrarnas kompis N i Svängen. Hur kan något som ser så läskigt ut vara så otroligt gott? Uppladdningen inför Trettio Tacksamma Dagar går rätt fint. Jag börjar dagen med en tacksam bön i hjärtat, torrborstning och inhämtande av god och inspirerande litteratur, fast jag måste ärligen erkänna att jag känner mig väldigt trött av det tjocka grå vi är omgivna av hela dagarna. Tur att solen vinner en stund då och då. Peace.

Ditten och Datten

Regnar det hos dig också?

20 oktober, 2016 Inga kommentarer

Så här ser väderprognosen ut fram tills det är dags för höstlov. Nu gillar jag att kura skymning med tända hus och så vidare, men i det här fallet håller jag mig bara på okej humör då jag vet att marken behöver varenda liten droppe vatten den kan få efter de senaste torra årstiderna! Eftersom det nu ska regna kan det lika gärna regna riktigt ordentligt. Får jag bara okej körväder nästa fredag blir jag tacksam. Man vet aldrig hur andra bilförare hanterar sina fordon då det finns risk för vattenplaning…

Höst, regn och ett vackert ögonblick.

Mamma och jag åkte förbi mormors och morfars grav vid Sturkö kyrka och satte dit ett gravljus med timer. Vilken klurig uppfinning! Det ser så vackert ut med minnesljusen då mörkret sänker sig över kyrkogården och jag tycker det är fint att det lyser också innan allhelgona. Jag tycker så mycket om denna högtid, och har saknat den då vi bott utomlands, så jag har bestämt mig för att ta de två Exploriusstudenterna jag är kontaktperson för på en allhelgonavandring på någon av kyrkogårdarna i Karlskronatrakten den femte november.

Jag tänker alltid på en klassisk julspeldosa/lampa i kyrkform som ”alla” hade då jag var liten då jag ser Sturkö kyrka. En stor del av den del av mammas förfäder har gått i kyrkan och skolan här och de flesta har jobbat mycket hårt som stenhuggare, fiskare och ”gräsänkefruar”. Kanske är det därför det är därför det känns så speciellt att vara här.

Dagens tjuvkik. Här ligger lampan som ska upp i tvättrummet. Det blir en likadan i badrummet. Jag tycker den är så fin! Brorsan har satt klinkers i båda dessa rum och ska tydligen kakla i badrummet innan han åker till Skottland efter helgen. I början var vi lite oroliga för att det här huset skulle vara alldeles för litet, men jag har redan vant mig vid känslan i huset. En fin detalj är att takhöjden på nedervåningen är 2,40 och att alla fönster är stora. Det gör att det inte alls känns särkilt trångt eller instängt.

Ditten och Datten

Mitt i veckan, en regnig dag i november.

20 oktober, 2016 Inga kommentarer

Idag steg jag upp kl 6 som vanligt. 15-åringen klarar sig själv, men det känns bra att stöka lite tillsammans med henne. Far satt redan uppe och det syntes att hans operationssår från i går blödde. Jag och mamma fick övertyga honom att det inte var någon bra idé att sitta och vänta på att ett blödande sår ska lugna sig då man äter blodförtunnande medicin. Han gick till slut med på att köras in till dagoperationen på öron/näsa/hals. Tur det. Jag fick sitta med på operationen och mina gamla kirurgdrömmar levde upp medan jag följde läkarens och de två sköterskornas fascinerande och mycket väl utförda arbete. Wow, alltså. Så fina de var! Alltså, omtänksamma, försiktiga, roliga, proffsiga, väl samspelta… Det kändes bra att få se sjukvården från insidan, på individnivå. Mitt i allt det tråkiga som stora hälsoproblem medför finns det något varmt och fint, något som tillför energi och ger lite hopp. Fint.

Efter skjuts hem och matlagning till föräldrar och byggbrorsan hann jag med en runda ut till Huset med maten i en yoghurthink och en kall Pepsi Max. Idag lade han golv i tvättrum och badrum. Jag lämnade också av lampan till tvättrummet. Den är verkligen fin tycker jag! Lite nytänkande med klart klassiska vibbar. Renoveringen går framåt och varje dag då jag vaknar vet jag att målet är en dag närmare.

Karlskrona bjöd på International Street Market 2016 på torget och den hann jag och yngsta dottern besöka medan vi letade efter vinterskor till henne. Halleluja! Lite hemgjord engelsk fudge och ett ordentligt mål bayersk mat senare stod dottern som vinnare i den för henne alltid lika spännande utmaningen att hitta ett par skodon som passar, men med ett par jättefina ECCO-stövlar istället för en pokal i handen. Karlskrona är en fin liten stad, även om det blåser rätt friskt rätt ofta. Stan fick namnet Pinan på den tiden militärer huserade i trakterna under lumpen. Jag kan nästan förstå hur detta namn uppkom. 😉

Restaurangen Montmartre fick besök av mig och två gamla kompisar (varav den ena är min kusin) framåt kvällskvisten. En portion Fläskfilé Oscar med klyftpotatis senare kunde jag knappt röra på mig, men jag ville inte missa en smula av allt det goda! (”Det goda” innefattade inte klyftisarna. Sådana tycker jag att jag gör bättre själv.) Det var kul att sitta ner i lugn och (o)ro, ljudnivån var värre än ett dagis efter en läskig Alfonsfilm, och jag hoppas att vi snart kan ta oss tid att träffas igen. Kanske blir det hemma hos oss nästa gång?!

Efter denna långa dags färd mot natt kändes det skönt att rulla upp hos föräldrarna, sitta uppe och prata en stund och dricka en kopp te. En av mina fina väninnor skickade ett myspaket till min födelsedag och numera har jag sålunda lite problem varje kväll då jag inte kan bestämma mig för tesmak. Tur att ole-dole-doff funkar för Veliga Vågar som jag…

Apropå det, förresten. Stjärntecknen har förändrats, både till antal och fördelningen av datum. Jag är till exempel inte längre VÅG, för jag har blivit JUNGFRU! De har lagt in ett extra stjärntecken som heter Ormbäraren och därför har det blivit lite rörigt i leden. Hoppas vi alla kan fortsätta leva utan alltför stora mankemang. Hoppas du sover gott. Peace!

Bild: Getty Images

Ditten och Datten

Det var en gång en gång…

18 oktober, 2016 4 kommentarer

… och den gången kändes fantastisk och sedan var den förbi och hade fått sin plats i minnenas galleri.

Jag håller på att förbereda mig för Trettio Tacksamma Dagar i november. Jag har märkt vilken stor skillnad det gör för mig att skifta fokus mitt i den mörkaste och solfattigaste av tider.

Min lilla lillasyster påstår att det vilar ett vemod här i bloggen. ”Du är inte negativ, men vemodig.” Det är säkert sant. Jag är otroligt tacksam, men livet har onekligen känts lite vemodigt under en längre tid. I morgon åker Far in till sjukhuset för ännu en operation. Han har fullt förtroende för sin läkare, men nu börjar han ledsna på den långa raden mediciner, undersökningar, medicinuppföljningar, operationer och infektioner.

Någon frågade mamma hur sjuk hon egentligen är. Tja, vad säger man? En del dagar känns allt nästan normalt och andra dagar orkar hon knappt stiga upp. Tröttheten i en kropp som intagits av cancerarmén går inte över av vitaminpiller eller en extra löprunda. Ena föräldern orkar ibland hämta posten. Den andra tar bilen fram och tillbaka till brevlådan.

Jag skjutsade mamma och hennes kusin in till stan i morse. Mamma hoppade av för vidare färd mot väninnans sommarstuga i några dagar och kusinen skulle åka tillbaka till Sturkö. Vi talade om livet, döden och allt däremellan under bilturen och innan hon tackade och gick ut ur bilen kramade hon min hand så hårt, så hårt, började gråta och sa: ”jag vet inte hur jag ska kunna leva utan din mamma, hon kan inte dö på många år”.

Trots de ständigt närvarande hälsoproblemen finns livet här och nu och vars och ens liv kan bara levas av den person som blivit det givet. Det finns många ljusglimtar också och de styr stämningen här hemma långt mer ofta än det ledsamma! En dag i taget.

I fredags såg det ut såhär i köket ute i Uttorp. Sedan dess har brorsan byggt ihop vårt skafferiskåp Arkelstorp och några av köksmodulerna, naturligtvis samtidigt som han har byggt en vägg och pysslat med annat ”småplock”. Jag älskar verkligen tapeten i sovrummet! Tänk att få sova i ett skirt bladverk året runt…

Nu ska jag skicka en tanke till min stackars extrasyster och hennes familj som fått vattenskada i lägenheten. Fy sjutton för sådana! Må hantverkarna vara duktiga och effektiva. Och snälla, låt oss alla hitta frid i våra hjärtan. Peace.

Ditten och Datten

Vinterjackor och Hästholmen om hösten.

12 oktober, 2016 6 kommentarer

I går fixade vi en ny vinterjacka till yngsta dottern på tio minuter. In på Intersport, S provade en Didriksons-parkas som det var specialpris på och blev väldigt förtjust, jag betalade, vi åkte till acroyogan. Varför leta runt om man hittar rätt på en gång?

Idag följde jag med äldsta dottern som smakråd då hon skulle hitta en jacka till sig. Tilläggas ska att hon alltid fryser och behövde hitta en varm och skön jacka som samtidigt funkar då det typiska svenska vintervädret stormar om öronen, men hennes stil är lite mer komplicerad är lillasysters. Efter en runda som gick igenom Cassels, Stadium, MQ, Sisters, Gina Tricot (nej förresten, där gick vi inte in), Eztrad (Där fanns det bara en stl 38 kvar av den enda snygga jackan och kan man verkligen köpa något i en butik som heter Eztrad?), HM, Indiska (snygg jacka, rätt storlek, fel färg), Cubus, Kullerbyttan, Jeansbolaget, och däääär tog rundan slut! Supersnygg jacka! Tillräckligt lång över rumpan, tillräckligt kort i ärmarna, tillräckligt duglig (funktionsmaterial), tillräckligt varm, och, inte att förglömma, tillräckligt snygg! Phu! Jag tror inte riktigt på att köpa vinterplagg online och hade bara Sportkompaniet och Intersport kvar som alternativa affärer. Boutiquerna har lite för stora tusental på sina prislappar och Åhléns är nog snäppet för tantigt för en 18-åring.

Vad är viktigt för dig då det gäller vinterkläder? Min bästa vinterjacka någonsin var den röda duffel jag hade i många år, bl a under lärarhögskolan. Den var varm, i klassisk stil, och hade plats för en varm tröja då temperaturerna kröp ner riktigt lågt. En duffel skulle jag gärna ha igen! Problemet är bara att hitta ett icke moderiktigt plagg i en butik som inte tar hutlöst betalt. Jaja, det reder sig nog. Sonen har redan en vinterjacka och reder dessutom numera sig själv, så han ska nog hålla sig varm i vinter. Själv har jag en röd Didriksons-jacka jag vann innan vi flyttade till USA och den håller fortfarande!

Ditten och Datten

Tiden bara går och går…

5 oktober, 2016 2 kommentarer

… och nu är jag verkligen närmare 50 än 40. Jag är tacksam över livet på så många olika sätt och vis. Idag tänker jag särskilt på årets ord fortsätt. Uppåt och framåt!

Ditten och Datten

Plötsligt händer det!

3 oktober, 2016 11 kommentarer

Jag tillhör en familj med sju barn och en extrasyster som blev kvar i familjen efter ett utbytesår från Tyskland. Det är underbart när vi kan träffas så många som möjligt på samma gång. Vanligtvis sker det under några få sommardagar. Det blir ofta trångt och intensivt, men eftersom vi har den stora ynnesten att ha tillgång till vår stora sommarhusträdgård, det gamla sommarhuset och våra föräldrars nybyggda hus brukar det funka riktigt bra. Jag älskar de där stunderna som ger mig något som jag inte kan få någon annanstans. Jag vill inte måla upp någon falsk Bullerbylycka. Alla familjer har sina tokerier. Vår också. Vi är alla väldigt olika i allt från intressen till politiska och religiösa övertygelser, men jag känner en trygghet hos min familj som jag inte känner någon annanstans och det finns ingenting jag inte skulle göra för min familj om det behövdes.

I helgen som gick hade plötsligt och utan vidare planering nästan alla syskon tillfälle att komma för att hälsa på hos sina gamla föräldrar. Min äldsta lillebror som syns till rätt ofta här i bloggen var dessvärre tvungen att jobba hela helgen. (Hans fru och sönerna var dock här.) Skottlands- och Tysklandsfamiljerna var också hemma hos sig, men resten var här:

Jag är storasyster till alla dessa fina människor. Det fanns stunder då jag förbannade stjärnan jag var född under och undrade varför just jag skulle ha så många syskon att hjälpa till med då jag var yngre, men för det mesta tyckte jag faktiskt att det var roligt. (Inte när jag skulle hjälpa till att göra välling mitt i natten, för den som undrar.) Jag sitter här och är lite tårögd av tacksamhet till mina föräldrar som gav oss en så fin barndom trots allt som de måste ha slagits mot. All heder till dem. Och puss och kram till er, mina älskade syskon! Jag älskar er. Och era barn. Och era respektive.

Ditten och Datten

Höstlov.

26 september, 2016 4 kommentarer

Just nu sitter jag med önskelistan inför Nynäshamns- och Stockholmsbesöket som jag och yngsta dottern har framför oss. Vi ska försöka göra sådant som vi båda tycker om. Ett besök på något av konstmuseerna står inbokat, liksom ett nostalgibesök till Skärholmens köpcentrum. (Okej, jag känner ingen nostalgi för det stället, men jag tänker passa på att få håret fixat av en av mina duktiga gamla elever och äta lunch med en kompis.) Jag vet att dottern gärna fikar på Vete-Katten, men jag har svårt att släppa tanken på att man får bröd OCH fika för en hel familjs veckobehov hos Andréns Bageri här på Sturkö för samma pris som det kostar för oss två att fika… Nåja, vi får väl se. Vi kommer definitivt att ta en tur till Adolf Fredriks skolgård och då är vi i princip nästan framme vid Tehuset Java, en av mina (få) favoritbutiker! Vilka av följande rooibosteer skulle du köpa med dig hem?

Heta Chokladdrömmar (min favorit)
Rooibos Chai (måste ju bara vara god)
Rooibos Rabarber Grädd (en av favoritsmakerna från då min syster bodde i Tyskland, men har inte provat det här)
Rooibos Wimbledon (Positiv vinnarboost?)
Tehuset Javas Rooibos lakritste (Ett te som passar bra att göra glass av, med lakritssmak, låter för bra för att vara sant, men…)

Vad skulle du göra om du hade en långhelg i Stockholm?

Ditten och Datten

Allt som varit, nytt som blir.

17 september, 2016 6 kommentarer

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Både mormor och farmor blev ”jättegamla” och morfar och farfar dog alltför tidigt pga orsaker som inte direkt är ärftliga, så jag hade tänkt mig att mina föräldrar skulle leva för evigt. Typ. Såvida inga stora mirakel slår till här i huset kommer det inte att bli så. De har båda drabbats av svår sjukdom och deras liv kantas numera av sjukhusbesök, undersökningar, provtagningar, medicinburkar och annat (o)hälsorelaterat. Det känns onekligen lite märkligt att bo hemma hos dem igen, men jag är glad över att ha fått chansen att sluta ihop säcken. Det gör inte så mycket om renoveringen drar ut på tiden (möjligtvis för min svägerska och brorsönerna som går miste om rätt mycket tid som brorsan istället lägger på Huset).

Det är inte utan att det blir rätt många samtal med nostalgiska förtecken, i alla fall om man är barn till mina föräldrar. Jag gillar att höra roliga historier om gamla poliskollegor och spännande släkthistorier som jag aldrig hört talas om förut. Det är mysigt att minnas alla fina minnen jag har från min barndom och känns bra att våra ungdomar får en chans att lära känna det som en gång var en stor del av det som är jag. Det ges också en unik chans att allt som oftast göra saker tillsammans med mina föräldrar.

Idag passade mamma, S och jag på att åka till Ronneby så fort S hade slutat skolan. Vi hälsade på några av Fars syskon, deras respektive och lite barn, barnbarn och hundar. Det var så himla mysigt att jag fortfarande sitter här och är tacksam. En av mina ”småkusiner” (hon är väl över trettio och är kurator och sedan tio dagar tillbaka trebarnsmor) kom hem till min faster och farbror/sina föräldrar och jag fick den stora ynnesten att gosa med hennes yngsta lilla förmåga. Finns det något ljuvligare än att få mysa lite med en nyfödd bebis?!

Efter första stoppet var det dags för besöket på det härliga caféet Mandeltårtan i Brunnsparken/SoftCenter. Där ”bjöds det” på perfekt fika och en otroligt härlig stämning. Jag rekommenderar varmt Brunnsparken, Mandeltårtan och träning/massage/annan behandling hos mina kusindöttrar. Vad härligt det är med driftiga ungdomar! S passade på att vara med på Acro-Yoga-fest i Badhus no. 1 medan jag och mamma åkte vidare till nästa farbror/faster.

S hade en magiskt fantastisk acrokväll och har bestämt sig för att träna i Ronneby en gång i veckan framöver. (Vi får väl se vad den här mamman pallar då det gäller skjutsande och trixande för att få ihop tiden.) Mamma och jag hade det också trevligt och jag fick gosa med Harry, en Lagotto Romagnolo som är hur charmig som helst. (En Lagotto Romagnolo är för övrigt en svamphund om du nu undrar.) Jag fick också några sticklingar som kommer att göra vårt nya hem lite mer inbott när det väl är dags att boa in sig och göra mysigt hemma.

Nu har jag suttit här och skrivit, fixat bilder och lyssnat på Kents sista ”Best of”- album som också bjuder på fyra nyskrivna låtar. Tänk att Kent inte ska finnas kvar i den form vi har lärt känna dem. Märkligt. Det är onekligen ett år fullt av ”märkligheter”.

Om du visste vad du ville (en av Kents fyra sista-på-riktigt-låtar)

Det fanns en tid för blodigt allvar
Det är dags nu, vi ska sluta leka
Vi kommer aldrig vara säkra på vår sak
Vi kommer alltid tveka
Du kommer alltid ha en plats
I mina drömmar, mina minnen som den rätta
Men i bruset är det svårt att höra ljudet av ett annat hjärta

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Vi kommer aldrig hitta vägen om vi inte tillåts misstag när vi letar
Det finns frågor ingen ställer, som har svar som ingen av oss vill veta
Jag kunde se i dina ögon att jag inte var ett svar på dina frågor
Men jag har alltid haft så lätt att bara surfa, glida, stjäla andras vågor

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Bortom snön som täcker landet
I skydd av mörkret över staden
Ligger våren tyst och väntar
Som en laserman på taken
På en tyrannisk barndomssommar
Som regerat våra minnen
Från en tid svältfödd på bilder
Låt nu revolutionen komma (komma, komma)

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Ditten och Datten

18 år i tacksamhet som tvåbarnsmor.

14 september, 2016 2 kommentarer

LYCKANS MINUT

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Erik Lindorm

För några veckor sedan flyttade hon hemifrån, vår fina E. Hon jobbar och pluggar och sjunger och fixar och är en fröjd för sina gamla föräldrar. Livet är inte precis lätt att navigera, så jag önskar att hon ska hitta hopp i förtvivlan och styrka i utmaningen, kärlek i sorgen och humor i eländet. Du är verkligen fina E på så många plan och jag är tacksam.

← Föregående 1 … 136 137 138 139 140 … 254 Nästa →