Den här sommaren har jag fullt upp med att tanka storfamiljskärlek och därmed tar bloggen stryk. Egentligen är det lite synd, för det är såhär jag sköter mitt dagboksskrivande nu för tiden. Samtidigt är det skönt att bara stanna i minnesvärda stunder för att släppa och gå vidare utan större mankemang.
Eftersom minnet är gott men kort drar jag här en komprimerad snabbrepris. Jag har varit på ett par picknickar, pratat, pratat, pratat, ätit sushi och gelato, hälsat på getter, shoppat lite på rean, tömt en container tillsammans med ett gäng hjälpsamma släktingar, läst två pocketböcker (Peter Mays Svarthuset och Lewismannen), börjat läsa en till (Rebecca Harringtons Jag tar samma som hon, hysteriskt rolig), träffat gamla vänner, lärt känna nya bekanta, plockat blommor, återupptäckt stjärnhimlen, hejat på renoveringen av vårt kommande hem, grillat, förberett mig, sett våra tonåringar ta vuxensteg, sovit för öppet fönster, tillrett nypotatis på många olika sätt, försökt gå balansgång, målat tånaglarna, varit på Österlen, skrivit på en tulldeklaration i Göteborg, skjutsat hem en strandsatt familj, lyssnat på nostalgisk musik, druckit Violets aroniasaft och ätit hennes kardemummabullar, fått rättighet att använda mitt personnummer igen och fått besök av min tyska extrasyster två gånger. Livet är fullt av äventyr. Jag har rättat till säkerhetsbältet och ser fram emot en fortsatt fin sommar med oändligt många solnedgångar.
