”Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.” Ibland känner jag mig som en vandrande stereo, som att varje händelse som sker kantas av ett soundtrack. En låt som jag har hört förut, någon annans liv präntat på papper någon gång. Just denna morgon kommer Fred Åkerströms fina ord till mig, de ord som Tom Paxton skrev och som Fred gjorde till sina genom att översätta dem från engelska till svenska. Undrar just om Tom, eller Fred för den delen, ens hade kunnat tänka sig en framtid där denna 60-talskomposition skulle vara en viktig del av den svenska visskatten. Jag tänker på Melissa Horns oändligt många låtar om olycklig kärlek. Hur många partners har hon gråtit tårar över? Har det över huvud taget funnits någon glädje i hennes kärleksrelationer? Laleh då, denna kvinna som magiskt trollar med ord och noter, hon som skrev En stund på jorden för att trösta sin mamma genom att i tacksamhet summera hennes liv när det höll på att rinna ut. Kunde hon känna att det skulle bli Sveriges mest spelade begravningsmusik jämte Härlig är jorden? Härlig är jorden i sin tur har följt människor från vagga till grav i över 175 år. Jag tror mig kunna lova att jag med all säkerhet aldrig någonsin kommer att tralla The Weeknds ord till Spotifys mest spelade låt Blinding lights någonsin för att jag är i samma situation. Låten handlar nämligen om hur det känns att vara extremt ensam och känslomässigt i behov av närhet på fyllan i mörkret. Den ska fånga känslan av att vara berusad och bländad av gatubelysningen medan man skyndar sig för att träffa en partner. Abel Tesfaye (The Weeknd, alltså) kände sig dock uppmanad att i intervjun där denna information framkom uppmana läsarna till att INTE köra bil påverkade.
Idag är jag tacksam för alla tonsatta ord. Ord som tröstar, gläder, peppar, värmer, ger utlopp för ilska eller bara beskriver något på ett sätt som jag känner igen mig i. Eller kanske över huvud taget inte hade fattat om ingen hade skrivit en låt om det?
4 kommentarer
Jag lyssnade på låttexter mycket förr, nu är jag inte lika noga med det. Det är melodin, tempot och glädjen i musiken som gör om jag gillar låten eller inte. Lyssnar inte heller så mycket musik längre. Vill hellre ha tystnad eller fågelsång. Det är en spännande förändring hos mig! Kram
Hej Monnah!
När jag är på ärenden i stan utan hundar har jag oftast musik i öronen och då känns det som att det är ett soundtrack till allt som händer runt omkring mig. Det gillar jag!
För mig är egentligen själva kärnan i en låttext ganska irrelevant, ex älskar jag ju Melissa Horn och jag vet att hennes texter kanske handlar mycket om olyckliga relationer förvisso, som jag egentligen inte kan relatera till de facto, men jag älskar hennes sätt att behandla orden, beskrivningarna osv, likaså Lasse Winnerbäcks texter eller Håkans… även flera italienska artister som jag gillar har en förmåga att ”måla” med sina ord och det är det som tilltalar mig mest, tillsammans med själva melodin och arrangemangen så klart.
Musik är för mig också olika för olika situationer, när jag tränar älskar jag ju techno med väldigt banala texter oftast, men då är det tempot jag är ute efter. Annars lyssnar jag inte på techno 😀
I skogen och bergen uet på hike vill jag dock bara ha fågelkvitter i öronen, inget annat 🙂 Och är jag ute med hundarna skulle jag heller aldrig ha lurar på.
Kramar!!
Musik har tröstat mig många gånger. Att känna en tillhörighet. Att bara gripas av rytmen eller musiken. Att känna igen. Och så det där magiska med naturmusik; fåglar, vind, sus osv.
Allt är viktigt tänker jag.
Kram
Vad vore livet utan musik? En trallvänlig melodi eller en låt vars text griper tag i en. Stämninghöjare eller den där låten som får tårarna att rinna. Den som taggar igång mig under ett träningspass, eller den som får mig att sätta mig tillrätta och koppla av.