Umgänge över generationerna.

Det finns några ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Kanske upplevs det som att jag marscherar i korståg gällande dessa, men det gör mig isåfall inte något. Andras slagord ekar ibland falskt i mina öron, men någonstans gillar jag att folk engagerar sig i något de brinner för. ”Ta från de rika, ge till de fattiga!” ”Proletärer i alla länder, förenen eder!” ”Inga nationer, inga gränser!” ”Minns Ådalen!” ”Alla ska med!” ”Vi lovar inte guld, men gröna skogar!” ”Det finns ingen planet B!” ”Det personliga är politiskt!” ”Skatt är stöld!” ”Allt inom staten, ingenting utanför staten, ingenting mot staten!” ”Allmännytta framför egennytta!” ”Bättre död än röd!” ”För frihet och trygghet!” Mitt eget slagord är stulet, men jag gillar det. ”Gräv där du står!”

För mig sker den bästa förändringen inifrån. Ett samhälle som kan lita på en stadig, inre struktur blir starkare. Ensam är inte stark, vi behöver varandra på många olika plan. Jag predikar för yngre personer att jobba på att skaffa sig ”en by” om de inte har en, och att vårda relationerna i den de eventuellt tillhör. Det där med sociala relationer är en energirik historia. Goda relationer ger energi, dåliga kostar, oavsett om det gäller familj, vänner eller bekanta. Ibland handlar det om lättare problematik, som att en gammal farbror har konstiga politiska åsikter. (Somliga skulle fnysa åt att jag kallar detta lätt problematik.) Ibland blir det betydligt jobbigare, som då det finns missbruk i familjen eller så svåra konflikter att kontakt är utesluten. En gammal skolvän som man vuxit ifrån kostar vanligtvis inte särskilt mycket energi, men att skaffa en ny vänskapskrets då man flyttat till något nytt ställe eller har brutit upp av olika orsaker kan vara jobbigt i många år.

Just när det gäller familjen jobbar jag för att gränserna mellan generationerna ska vara så friktionsfria som möjligt. Jag försöker hålla kontakt med mina föräldrars syskon, gillar att träffa dem och svärföräldrarna regelbundet. I söndags var vi till exempel hemma hos svärisarna på god mat och gardinnedtagning. Då det gäller den yngre generationen har jag ”fasters- och mostersfika” då jag tar med mig mitt eller makens syskonbarn på fika och sitter och tjatar lite. Lite klurigare är det med familjerna som bor utomlands, där har jag mycket att jobba med. Jag hystar iallafall iväg ett mejl till den skotske systersonen i Sydafrika då och då. Jag fortsätter uppmuntra oss alla att vårda våra relationer. Hellre ett ”hej, jag tänkte på dig när jag såg detta klipp” än ingenting alls.

Continue Reading

Snett från vänster och nya perspektiv.

Tur att vi fick en extra dag att komma igen på igår, av flera olika orsaker. Det har lagts upp för vardag under mjuka formar under flera dagar här hemma. Denna tid på året är så tung för många, men själv njuter jag av julfirandet, gillar tanken på nystart som nyår har med sig och tycker att det är skönt att trettondagen fortfarande är röd dag här i Sverige. Vi stackars svenskar famlar i mörkret, har oxveckorna framför oss och även om dagarna långsamt blir längre dröjer det tills det går att påstå att våren är här. Det gäller att mysa på alla sätt som bjuds! Kanske var det därför jag lät mig övertalas att ha granen kvar i några dagar till. Maken har gjort soffan till sin som i gamla tider, men från idag blir det ordning och reda med skrivbord och en bättre arbetsställning.

Fågelmatarstationen, min källa till så mycket glädje, har haft mängder av gäster de senaste lite kallare dagarna. Det nya taket byggdes efter makens nyfunna vurm för finsnickeri och han har haft nytta av sin matte på hög nivå på ett mycket praktiskt sätt. Det har känts pinsamt att kalla mig mattelärare när han suttit där med så avancerade uträkningar att jag inte ens haft koll på varför de skulle utföras, men samtidigt har jag påmints om hur roligt det är med matematik, hur logiskt det är och hur mycket jag älskar mönster och ordning.

Stora delar av dagen gick åt till att fixa med bloggen, sega i min risighet och fixa med lite köradministration. Det fanns dock tid till en hel del roligt också, som att välja nya bilder till galleriet i hallen där nere. Det blev en blandad kompott efter att jag hade rensat upp på skrivbordet. Den här gången valde jag efter mitt årsord ALIGN, nästa gång byter vi nog inför makens födelsedag och då kommer det att bli fler bilder från hans perspektiv. Jag älskar den här idén, att ha en plats där fotona byts ut och där man har tid att titta i lugn och ro. Visst älskar jag de digitala ramarna också, men de styr själva över sin fart. Hur som helst, fram med bilder ur gömmorna! De ska inte häcka i lådor eller i datorns minne.

Som du kanske ser blev alla bilder från igår tagna snett från vänster. Nu blev det bara så, men jag lade märke till det då svägerskan skickade bilder från sin morgonpromenad i Perth där hon kom från höger, hehe. Vi pratade jättelänge igår och det handlade mycket om saknad, men också om nya perspektiv. Svägerskan har inte bara bott på andra sidan jorden räknat från oss i familjen under många år, utan hon har också nyligen flyttat över hela kontinenten, från Sydney till Perth. Nu bor de nära hennes mans familj, i en fantastisk miljö där tjejerna kan cykla till kompisar och där man kan gå ner och bada i havet tre gånger om dagen på sommarlovet. Det känns märkligt och fint att vi kan prata från hennes kök och från mitt arbetsrum och tänka att vi lika gärna kunde ha varit i Stockholm och Orem, eller i Dalarna och Sörmland. Livet är förunderligt. Det är viktigt att ibland plocka ut sig från sin verklighet och ta ett fågelperspektiv. Se en dokumentär om någon som lever ett helt annorlunda liv än sig själv, resa i kartböcker som svärmors farmor gjorde eller fördjupa sig i historiska romaner som bygger på ramar av verkliga händelser. Det är så lätt att ta sitt liv för givet. Eller sin hälsa, för den delen. Idag vaknade jag nästan frisk! Om en halvtimme drar arbetsdagen igång och jag känner mig redo och pigg på att möta mina klienter. Jag hoppas att du som läser gillar det nya bloggformatet som nog får stanna här ett tag.

Continue Reading

… tyst det är i huset.

Klockan är bara strax efter arton och jag sitter i soffan med den 28-årige sonen. Diskmaskinen och tvättmaskinen går båda två och granen är flyttad för att vi ska kunna se på film om en stund. (Vådan av att ha ett litet hus är att vi får trolla för att få till olika funktioner, men det går bra. Dessutom sa vår granne häromdagen ”vad skönt att ha ett så stort hus som ni” – allt är verkligen relativt!)

Jag har älskat att kunna vara så mycket här hemma den senaste veckan. Nu är det väldigt tyst trots att hushållsmaskinerna jobbar hårt. Det är naturligtvis Lilla L:s närvaro som saknas. Hon sitter i en bil på väg hem tillsammans med sin morfar och sina föräldrar. Imorgon får jag därför ofrivillig sovmorgon. Det har varit så fint att kunna hänga med henne tidigt om morgnarna medan de andra vilat i några timmar till. Jag har hört så många säga ”jag är ingen bebisperson”. Det är dock jag. Bebis, litet barn, trollunge, frigörelsefasbarn, tonåring – det spelar ingen större roll. Jag gillar alla faser. Men mitt lilla barnbarn älskar jag mest av allt och just nu känns det väldigt tomt här hemma. Ja, det var bara det.

Continue Reading

Julen varar väl till påska?

Sista dagarna med gänget har bjudit på ännu fler träffar med familjemedlemmar både på min och makens sida. Så mysigt! Danskarna åkte hem i förmiddags, imorgon åker barnbarnet hem med sina föräldrar och sonen stannar tills på torsdag. Jag har haft det oförskämt bra den här veckan och är tacksam att vi har fått ihop schemat. Jag vet att julen är jobbig för många, så jag tar det inte för givet. Tack mamma för din julkärlek som fortfarande sprider svallvågor!

Continue Reading

Inredning med en ettåring och härliga dagar.

Märker du något konstigt med granen? Fullt riggad Disneygran på övre hälften och bara ljus där nere… Lilla L har bara tagit sönder en grandekoration, men varje gång hon har kommit gående med julkula eller något annat har vi hängt den utom räckhåll. Detta har blivit resultatet. Jag fnissar varje gång jag går förbi granen och lägger märke till hur den ser ut.

Varje dag hänger vi med lilla och stora familjen. Nu fortsätter vi mellandagarna med ännu fler släktmöten. Så mysigt, detta är mitt drömliv. Imorgon bitti åker danskarna hem, resten åker på söndag. Jag hänger med Lilla L varje morgon för att ge hennes föräldrar sovmorgon och samtidigt få njuta av hennes sällskap. Hon är verkligen charmig. Nu på morgonen satt jag med son och svärson och hade något slags filosofisk diskussion som ledde till att jag nu valt årets ord! Det återkommer jag till.

Continue Reading

God fortsättning!

Nä, nu börjar det här uteblivna fotandet bli lite trist. Jag får kanske kommendera mig själv till ”fem foton om dagen”? Mitt konstnärliga förklädesfoto visar dock precis rätt känsla för julaftonen! Ljus och väldigt julig. Jag är glad över att julen fortsätter kännas lite magisk trots att jag har blivit rätt gammal och emellanåt lite cynisk. Men nä, den cynismen bär inte långt. Ge mig istället mer jul! Igår träffade vi ett par av mina syskon med familjer, idag kommer delar av makens familj. Låt julmaten fortsätta svälla över linningen. God fortsättning!

Continue Reading

Fira det som firas kan!

Jag älskar att fira saker och ting. Framför allt gillar jag födelsedagar. Det har blivit förstärkt efter att ha varit med om att nära och kära gått bort mycket tidigare än vad som kan förväntas. Födelsedagar är inte något att frukta eller oja sig över. Att tiden går rår vi inte på, men att vi fortfarande är med i leken är värt att fira varje gång! Ett år äldre – so what? I ett samhälle där erfarenhet och visdom ”inte ska tryckas i ansiktet på de yngre för att de ska slippa uppleva ’ageism'” och varje tecken på tidens gång ska suddas ut med knivar och sprutor, där en regering med ledare utan erfarenhet hyllas och personer med fler år på nacken per automatik ses som bakåtsträvande – i ett sådant samhälle uppstår onödiga slitningar. Nytänkande har absolut sin plats, men inte så ofta som man kan tro. Om projekt på skolor, i kommuner och i ledningsgrupper mer ofta hade utvärderats och att informationen som kom fram sedan hade utnyttjats tror jag att vi hade sett ett bättre fungerande system. Men detta var inte tänkt att bli ett politiskt inlägg. Inte alls.

De dagar våra barn fyller år blir jag alltid lite extra känslosam. Jag kommer ihåg förlossningarna, åtminstone de versioner som har skapats efter att ha berättat olika delar av dem under de senaste 28 åren. Jag minns födelsedagar och olika åldrar och olika intressen och typiska uttryck och roliga historier. Jag minns min kärlek till var och en av dessa underbara och komplexa individer som jag har känt längst av alla, de som har vuxit i mig och vars personligheter jag redan delvis kände då de gjorde sin entré i den dystra och kalla världen. Jag gläds åt deras framgångar och jag ser de hinder de behövt forcera för att ta sig dit de är idag. Jag ser hur de tar sig an livet ur helt olika angreppsvinklar, men ser också att de fått med sig väldigt liknande tekniker och verktyg från oss föräldrar. Jag är tacksam för att jag fortfarande får ha dem här och vet att det inte är en självklarhet. Att få ett långt liv är inte en självklarhet och att vuxna barn vill ha med sina föräldrar att göra är inte heller säkert.

Idag är det vår yngsta dotters 24-årsdag. Hennes födelsedagar har många gånger firats tillsammans med hennes farmor som fyller år dagen innan. Igår var därför jag och maken hos svärmor och firade henne med tårtkalas, men dottern får vi fira via FaceTime eftersom hon och hennes man ju bor i Danmark och dessutom flyttar till ny lägenhet idag. De kommer dock på lördag och stannar i en vecka, så då firar vi lite extra. Jag tror vi får göra en sådan där julgranstårta som svärmor hade gjort – så fantastiskt god med marängbotten och sötsyrlig frukt. Själv hade jag bakat Schwarzwaldtårta och Oscar II-tårta (jag lägger aldrig rostad mandel ovanpå, men det är också gott) och tagit med mig. Just Oscar II har vi till både påsk och födelsedagar – funkar även bra för mig som inte äter vetemjöl.

Schwarzwald är svärmors favorit och den testade jag att baka första gången förra året. Inte så pilligt som man kan tro. Mer roligt att få mala rostade hasselnötter i makens mandelkvarn (han fick den i present av syrran som plockat upp att han fascinerades av sin mormors sådan då han var barn) och försöka göra tårtan estetiskt tilltalande med ganska enkla knep. Jag hade dock velat ha en tyll som gör snyggare toppar på spritsdetaljerna. Den jag använde igår är mest till semlor och den andra jag har ger snygga längder. Ett toppentips angående Schwarzwalden är att köpa färdigrostade hasselnötter!!! ICA gott liv (finns kanske andra också), så värt att slippa pilla med att rosta själv utan att bränna och sedan försöka få bort skalen.

När vi kom hem var det sedan dags att fira oväntade nya relationer genom att återigen träffa ”bloggbrudarna” som Anna drog ihop. Denna gång hade träffen jultema. Så roligt att kunna mötas på detta sätt – fem kvinnor med ungefär lika många år under rocken som bloggar och älskar julen. Somligt väldigt olikt, somligt väldigt likt. Och visst är det värt att fira att det i dagens samhälle finns medmänniskor som är villiga att se på varandra med generösa, inkännande och inbjudande glasögon? Jag är jätteglad att vi redan planerar för en tredje träff. (Den fina julkrubban från Mexiko är svärmors. Hon köpte den för några år sedan på fd Afroart, numera A world of craft, men jag ser den inte i deras butik. Något att hålla ögonen öppna för på Tradera eller liknande?)

Continue Reading

Glad Lucia!

Nu har jag fått det som delvis var anledningen till att jag åkte upp mot huvudstaden, nämligen luciamorgon i Adolf Fredriks kyrka och påfyllning av energin jag får av klara barnröster i stämsång. I år hakade två av mina systrar, en systerson och hans fästmö på vår lilla familjs viktiga tradition. Kul! Därmed är för-julandet i Stockholm avklarat för denna gång och det är dags att resa hem till Sturkö igen. Må dagen bjuda dig på stämning, luciasånger och en och annan lussekatt eller pepparkaka.

Continue Reading

Inredningskonsult.

Resesyrran och hennes man driver en padelhall. De är mycket engagerade i sitt närområde och jobbar hårt för att få till en verksamhet som funkar för många olika grupper av människor. Hösten 2025 börjar deras intilliggande gymnasieskolas idrottsprofil erbjuda padel som alternativ, något som jag tycker är jätteroligt. Det är härligt att höra hur viktigt det sociala sammanhanget är, inte bara själva padlandet. Därför är det fint att padelhallen även erbjuder platser där man kan sitta ner och umgås. Det finns t o m bord att sitta och läsa läxorna vid. Jag tycker att det är extra fint med platser där flera generationer naturligt umgås med varandra. Häromdagen fick jag vara med i hallen, möblera om och försöka få till ännu bättre förutsättningar för varierande möjligheter att interagera på. Jättekul att få chansen att vara inredningskonsult! 😅

Efter en intensiv period blev padel-Sverige övermättat med en padelhall i varje liten avkrok. Nu har det dock lugnat ner sig och många hallar har konkat. Det ska bli intressant att se om padel efter en något skakig tid fortsätter att vara lika ”Svenssonskt” som innebandy och fotboll. Det finns flera tecken som tyder på det.

Continue Reading