Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Det var lugnt i Sundance idag. Molnen höll sig framme, så vi fick precis lagom varmt och jag njöt i fulla drag. Hösten ser helt annorlunda ut på det här stället. Först får man lite röda nyanser och nästa dag är allt torrt och brunt. Typ. Än så länge har vi några fler dagar med åtminstone lite sprakande färger även om temperaturerna fortfarande håller sig kring 20-30°C. Hur är hösten i gamla Svedala i år?
De här hallonen är goda. Mums. Det är så härligt att åka ut till Mapleton och andas frisk luft och njuta bondeliv. Hallonbonden försöker alltid prata finska med mig. Han är lite förvirrad över språken uppe i Norden, men jag ger honom poäng för att han försöker i alla fall!
Yngsta dottern och min härliga granne och kompis. Hon är 70+ år, men ålder betyder ingenting. Att hon är ryska ger oss en plattform med många gemensamma knytpunkter, tro’t eller ej.
Vid besöken här ute kan man alltid hitta ett och annat spännande fyrfota djur. Vissa av dem tycks ogilla paparazzifotografer, hehe.
Vill du höra om våra besökares mest spännande kulturella utbyte idag? Två dussin donuts. Låt mig bara säga att ögonen ofta är hungrigare än magen… Medan andra kurerar sig lite ska jag ta en tur till yogastudion för att njuta av en härlig timme. Namaste!
Puss på flickorna innan de for iväg till skolan. Frukost i ensamhet. FaceTime med Mamma (Vad då, skulle vi själva ha tänkt på att boken skulle ha ett tomt försättsblad? Gör om, gör bättre.). Städa köket efter god grillmiddag med vänner. Lång promenad med promenadkompisen efter en god stunds kliande på magen av Miss Sophie, hennes basset hound som inte har någon integritet alls…
Mattelektion, avrundning och förberedelse av nästa område. Photoshop. Skjuts till konstskolan. Sen lunch, perfekt avokado. Dags att sticka lite. Mammas halsduk måste bli klar så jag kan skicka den med min bror då han åker tillbaka om ett par veckor.
Här är min favorit i lamahagen vi går förbi ibland. Är den inte alldeles illbedåriskt söt? Ögonen får mig att smälta varje gång.
Edit: Det här är ingen lama. Det är en alpacka! Alltid lär man sig något.
Lördag. Upp tidigt för att baka bröd och fixa frukost på sängen till tonåringen som har det tufft nu. Hon ställer höga krav på sig själv och läser bl a AP English Literature and Composition, en klass som är collegeförberedande och som bara riktiga pluggisar läser. I onsdags hade vi utvecklingssamtal och det var lite spännande att se lärarens reaktion då han fattade att E bara bott i USA i tre år och att engelska är hennes andraspråk på riktigt. Trots att hon inte fick sommarläxan med sig som de andra (de fick två böcker att läsa och skulle också skriva en uppsats om varje bok) utan fick fixa det parallellt med vanliga skolan har hon nu jobbat sig upp till ett A- i betyg. Hon stiger upp mellan fem och sex varje morgon då hennes skoldag börjar klockan 7.15 varannan dag, så jag tycker det är viktigt att hon får sova ut lite på helgerna.
Idag steg jag och maken upp tidigt, K för att spela in en Misespodcast och jag för att baka frallor till den hårt arbetande tonåringen (och resten av familjen så klart).
Yngsta dottern och jag fixade några liter druvjuice av ett gäng av våra egna, smarriga Concorddruvor (superenkelt recept som behöver stå i några månader för att smaka riktigt gott) och så passade jag på att göra en omgång av min favoritäppelkräm. I morgon ska jag baka någon mandeläppelkaka, men jag har inte bestämt vilket recept det blir.
På eftermiddagen fixade maken så att han och jag kunde låna jobbets liftkort och så gav vi oss upp till Sundance för en tur i liften. Jag älskar verkligen naturen här i Utah!
Höstfärger. Så vackert!
Maken sitter och funderar över livet.
Jag och mina nya brillor. Jag måste ha dem på mig från morgon till kväll i två veckor för att jobba in ögonen och vänja dem vid progressiva glas. Japp. Nu är jag gammal på riktigt. Det är ingen lek att vänja sig! Man blir lite yr, får ont i huvudet, upplever att man ser suddigt i sidled och måste lära ögonen att titta genom rätt del beroende på om man sitter vid terminal, läser och handarbetar eller kör bil/tittar på teve. Nu har jag klarat två dagar och redan börjar jag märka att det kan bli riktigt bra det här.
Två zipliners och månen. Jag kan faktiskt tänka mig att göra det här. Man får på sig en sele och häktas fast vid en klurig upphängning på en vajer och får sväva ner i full fart nerför berget, fast ändå en bit upp. Jag må tycka att både det ena och det andra är läskigt, men höjdrädd är jag inte.
Det är många som tar med sig cykeln upp till toppen och cyklar ner. Så här transporterar man cyklarna. (Cyklisterna åker i liftstolen framför.)
Den här unge mannen hade en så läcker hjälm. Han cyklade i full sprutt alldeles nedanför vår liftstol tillsammans med någon som jag antar var hans pappa.
Ah! Dessa makalöst vackra färgkombinationer som hösten bjuder på.
Jag förstår att Robert Redford gillar det här stället.
Jag skrattar alltid då jag ser amerikaner bygga hus. Masonitskivor liksom? Fast att ha ett sådant här bygge mitt i skidbacken är nog inte dumt om man gillar att åka utför.
Naturens under… Kolla in sidan med granarna!
Ps, dagens citat av yngsta dottern: ”Nu ska jag göra EN riktigt pushup.” Raka armar, rätt position, ladda, platt ner på magen. ”Ja!!! Jag kom ner i alla fall.” En påminnelse till oss alla att det bästa man kan ha är en bra attityd. 😀
Idag har vi firat vår fina snart-sjuttonåring med både tårta och ”Ja, må hon leva” på minst fem språk. Hon fyller år först på måndag, men ”the more, the merrier”, eller hur? Vi hade vår kompisfamilj, eller delar av den, på besök för att ha fler att dela tårta och spela spel med. Efter thaikyckling med jordnötssås till middag blev det prinsesstårta och födelsedagsbarnets egen smaskiga äppelpaj med glass till efterrätt. Hon är så vuxen och förståndig, vår E. Jag är tacksam för att jag fick bli mamma just till henne och hennes två syskon. Det är en ynnest.
På nyårsafton fick Mamma ett besked som ingen vill få. Någonsin. Hon hade cancer i hela buken. Alla urinvägsinfektioner, lunginflammationer och värken över ryggen fick äntligen en förklaring, så samtidigt som det var jobbigt att få reda på vad som orsakat alla besvär så var det skönt att det kanske fanns en väg ut ur alla dessa fysiska utmaningar.
Under hela tiden som cancerbehandlingen pågick skrev Mamma anteckningar som hon delade med sig av på Facebook så att familj och vänner skulle ha koll på var hon befann sig i processen. Dessa anteckningar har hon nu sammanställt i en bok som nu är på väg hem till brevlådan. Solentro heter företaget som låter ”vanligt folk” ge ut böcker i liten upplaga. Vill man ge ut ”riktiga” böcker blir det väldigt dyrt, men pocketböcker med svartvita inlagor blir helt klart prisvärda! När ska du ge ut din bok? (Jag tyckte det var jätteroligt att fundera ut ett bokomslag och gör det gärna igen!)
Min superduktiga fotografsvägerska var vänlig nog att föreviga min familj i somras när mammas cellgiftsbehandling var färdig. Vilket minne att ha kvar! Tack söta K. Du är bäst.
Vi hade också med vår extrasyster från Berlin som var hos oss och hälsade på så vi kunde träffas och fira hennes stora fö(r)delsedag, så det här var en riktigt finfin dag på många sätt och vis.
Jag gillar våra familjekvällar. I kväll stod visst termodynamik på schemat. Det blandades och viftades och skakades tills det stod en särdeles lyxig gräddglass på bordet. Mer sådant! Vad hittar du på då familjen ska ha lite kul tillsammans?
Jag vet inte hur det står till med alla köpcentrum i Sverige, men här märks det att ekonomin vacklar emellanåt. Vissa butiker går bra medan andra mest verkar betala en hutlös hyra utan att få särskilt mycket sålt trots sin ”fantastiska” placering. Det största centrumet i närheten heter ”University Mall”. Det genomgår för tillfället en gigantisk renovering och uppdatering. Man har rivit hela den del där varuhuset Mervyn’s lade ner sin verksamhet runt 2008 och som har varit tom sedan dess. Man har dessutom utrymt minst en flygel som ska få en rejäl renovering och uppdatering. Hela köpcentret kommer att kallas ”University Place” då allt är färdigt. Man bygger mängder av lägenheter, stort parkeringsgarage, det ska anläggas parker runt hela området och tanken är att det här ska bli vår nya stadskärna. För dig som inte är så insatt i hur samhällen här i Utah är uppbyggda så kan jag säga att det liksom inte finns några ”centrum”. Man åker längs huvudgatan och märker inte skillnaden mellan Provo, Orem, Lindon, American Fork osv. Det är bara samma butikskedjor och restauranger som dyker upp med jämna mellanrum.
University Place har mött mycket motstånd av de boende här. Man gillar inte tanken på ännu mer trafik och alla vet ju att folk som bor i lägenhet istället för hus ställer till med problem… 😉 Vi får väl se hur det blir. Jag tycker att det är trevligt att detta område fräschas upp då det var lite för sunkigt för att upplevas som trevligt.
Ett köpcentrum som jag gillar något bättre är Riverwoods som ligger i anslutning till företagsparken där maken jobbar, fem minuter med bil norröver. Inte för att jag handlar där heller, någon riktigt bra shoppingkund blir jag nog aldrig, men jag gillar att allt inte är uppbyggt under tak. Dessutom har de alltid trevliga aktiviteter på gång, bland annat livemusik varje fredagkväll. I går stannade vi där en stund för att lyssna på bandet Midlife Crisis som körde rockcovers. Härligt! Publiken var av det entusiastiska slaget och allra mest diggade den här grabben. Vilka moves! Jag blev alldeles rörd av att se hans musikglädje.
Det hade varit trevligt att stanna kvar och lyssna färdigt, men vi hade en solnedgång att bevittna. Äldsta dottern går sista året på high school och tar några riktigt tuffa klasser det här året, så det är skönt för henne med en fotoklass där hon mer kan njuta av det hon lär sig. Foto är ett av hennes största intressen och det verkar som att hon kan få ut mycket av de här lektionerna om hon utnyttjar tiden rätt. Nästa inlämningsuppgift har tema ”As the sun sets” (när solen går ner) och E ville komplettera de foton hon redan har klara med några imponerande bilder av det mer traditionella slaget. För att ha chansen att ta sådana åkte vi upp längs Squaw Peak Road där man efter många kringelikrokar kommer fram till en utsiktsplats som heter duga.
Min kamera hade ”någon” lagt beslag på, men jag tycker nog att man får en känsla av hur vackert det är där uppe också med hjälp av telefonkameran. Mest försökte jag bara att njuta av skönheten på riktigt, just där och då. Jag försöker påminna mig om det emellanåt, det där att livet som är här och nu inte ska glömmas bort.
I går var en sådan där dag som kommer att stanna i mitt hjärta länge, länge. Fyra av fem familjemedlemmar (den femte stannade hemma för att läsa ikapp en engelskuppgift som klasskompisarna fått som sommarläxa och som kommer att ta rätt lång tid att slutföra – hrmf för lärare som inte ”tänker klart” och glömmer elever som kommer från en annan skola) åkte ner till Zion National Park för att möta upp familjen som är på besök från Sverige.
Det var över trettio grader varmt, så vi bestämde oss för att börja gå ”The Narrows”, den del av kanjonen som omges av lodräta, röda väggar och där Virgin River (Jungfrufloden) har sin början. Det finns ingen gångväg vid sidan av, utan man får helt enkelt doppa fötterna och gå i vattnet. Vi kan konstatera att vi inte var de enda som fått denna briljanta idé, så vi trampade fram i vattnet med engelska, spanska, japanska, tyska, italienska och franska ringande i öronen. Härligt!
Då man går i The Narrows måste man hålla koll på var man sätter sina fötter så man inte står på näsan och tar ett ofrivilligt bad, men med jämna mellanrum lyfte jag blicken för att njuta av de mäktiga scenerna omkring mig. Vattnet som hade varit så kallt då vi först satte i fötterna var svalkande och underbart i värmen och sällskapet var väldigt trevligt både för äldre och yngre.
I Zion hittar man en 3,9 km lång hajk som går upp till toppen av Angels Landing och erbjuder en spektakulär utsikt över Zionkanjonen. På vissa ställen är det väldigt smalt och branterna stupar rätt ner utan några skydd. Det finns kedjor att hålla i sig där det blir lite klurigare, men den här hajken är inget för harar som jag. Mina andra familjemedlemmar ville däremot gå den och de fick sällskap av tre personer i familjen vi var där med. Vi tre som blev över hajkade till Emerald Pools istället, något som vi var helt nöjda med.
Tänk så makalöst fantastisk natur det finns! Min svåger har snöat in på makrofotografering och lägger upp extrema närbilder på Facebook för att folk ska gissa vad bilden visar. Jag har inte gissat rätt en enda gång. Komplicerade och intrikata detaljer bildar tillsammans något så simpelt som en fluga, ett nypon eller en humlas pollentäckta rumpa. När man letar efter skönhet hittar man den. Detsamma gäller väl resten av livet också. Jag försöker skippa nyheter över huvud taget eftersom världen ter sig ytterligt deprimerande genom nyhetsredaktionernas korridorer. Däremot fyller jag på med god litteratur (ljudböcker vänjer jag mig vid lite i taget för att också kunna lyssna vid exempelvis trädgårdsarbete), musik, vackra naturupplevelser och umgänge med familj och vänner. För mig funkar det.
Känner du ibland att du har tappat bort dig själv? Det gör jag. Kanske vill du då testa den här övningen som kan hjälpa till att få grepp om det som är viktigast i livet. Ha det så kul om du bestämmer dig för att testa. Det kan bli en omvälvande upplevelse. Peace!
