… och vi har så sköna dagar. Inte fulla av stressiga aktiviteter, inte. Ja, det gäller möjligtvis inte maken, för han har åkt ner till Las Vegas för en jobbutbildning. Han får åtminstone äta god mat på jobbets bekostnad! ”Jag hittar i Babylon som i min egen bakficka” – citat från K själv. Han har tydligen varit i LV lite för många gånger sedan vi flyttade hit, hehe.
Gårdagen bjöd på stora glädjor såsom körsång (Äntligen har vi börjat igen!), känslomässiga vinster för ett par av barnen och spelkväll med grannarna, men också på några svarta moln. En av våra supermysiga granntanter har råkat ut för svåra hälsoproblem under ett besök hos sonen nere i södra Utah och det ser inte bra ut. En av mina altkompanjoner i kören, du vet hon som alltid är trevlig mot alla, har ett fint ord över, ser oklanderligt supersnygg ut ”trots” sina 60+ år på nacken, visar tydliga tecken på demens. För en åttioårig tant kan jag acceptera lite virrighet och glömska. För någon som inte ens är lika gammal som mina föräldrar och som är mitt uppe i livet känns det väldigt jobbigt. Jag grät en tår då hennes man berättade att han varje morgon måste påminna sig om att vara snäll mot sin fru, att komma ihåg att lyfta upp henne istället för att säga ”men åh, du har redan sagt det tre gånger”, men att han trots denna ständiga påminnelse inte lyckas. ”For better or worse, in sickness and health” får en helt annan innebörd när något sådant händer i ett äktenskap.
Födelsedagskakmixen från min superhälsosamma fitnessguru till härliga väninna blev till en kaka i lördags. Den smakar så gott! Tänk dig en saftig mjuk pepparkaka, fast lite mildare i smaken. Jag tycker att pumpa i sig är en överskattad matingrediens, men jag älskar pumpakryddorna som påminner om pepparkakskryddor. Mums! Mer sådant. Jag måste nog frysa in resten i lagom stora bitar, för man kan inte ta ”en liten bit” femtioelva gånger per dag utan att det ger konsekvenser.
I lördags var jag och döttrarna på DI, second hand-butiken som är jobbigast att söka igenom och har mest ”skräp”, men där man också kan hitta de bästa fynden. Äldsta dottern köpte en supersöt höst- och vårkappa för $10. Yngsta dottern hittade en skön varm och skön fleece för en femma, men det var jag som fyndade bäst av alla! Fyra koftor för sammanlagt $20. Nypris för tre av koftorna är $180. Den fjärde har några år på nacken och var också i betydligt sämre skick än de andra tre (de är som nya), men jag såg dess potential! Jag bestämde mig för att jag ville klä mig lite glamouröst framåt jul, så jag gav koftan en chans trots att den såg ut så här:
Döttrarna sa absolut NEJ då jag visade den, men jag bestämde mig för att lita på min magkänsla. Lite googlande, en tvätt och 20 minuter med en engångsrakhyvel senare har jag min glammiga vinterkofta hängande i garderoben.
Ps: Jag hade inte köpt koftan om den hade bestått av 100% akryl. Att second hand-fynda handlar helt och hållet om att känna till sina material och veta hur mycket saker och ting är värda för en själv.
Ps2: Jag hade missat lite noppror längst nere vid mudden, men det åtgärdades efter att fotot togs.
