Lagom till påskafton åkte fågelmataren ner. Denna julklapp har verkligen bidragit till en bättre vinter. Det bestående kommer inte att bli det kallblöta jämntjocka mörkret, utan alla stunder vid fönstret då jag betraktade våra fågelvänner. Jag undrar vad som hände Halte, kajan med bara ett användbart ben, som var den enda fågel jag med säkerhet kunde peka ut. Han slutade dyka upp för några veckor sedan efter att ha besökt oss dagligen sedan november. Jag hoppas att han bara hittade ett bättre ställe att hänga på. Nu är hela apparaten diskad ordentligt liksom de lösa delarna och allt har åkt ut i ladan för sommarlov.

Förra veckan ringde svärmor från Lidl och berättade att de hade fruktträd till en billig penning. Vi satsade på ett Idared äppelträd och två Kordia sötkörsbärsträd. De är nu planterade enligt konstens alla regler. Om de tar sig och trivs har vi fyndat, gör de det inte är det några hundralappar kastade i sjön. Jag tror det kommer att bli bra. De är sprejade med TricoGarden för rådjurens skull, men ska även få stöd och skydd då de behöver växa sig starka innan de klarar Sturkövindarna på egen hand. Maken köpte även med sig två hasselpinnar på rot, men den ena ger jag inte mycket hopp. Vi får se! Naturen är förunderligt fantastisk och konstigare saker än att ett par torra kvistar rotat sig har hänt.

Jag har delat alla findahlior som kändes tillräckligt stora för det och införskaffat ett fåtal nya i lite varmare toner. I år blir det en rabatt med bara dahlior nere vid stenmuren vid trädgårdslandet där de stod de första åren. Alla klassiker (min farbrors och våra vänners hundraåringar) tar sig alltid jättebra och blommar som bara den trots att jag inte låter dem få någon tjuvstart mot sniglarna. Kanske kan ungdomarna värja sig bättre om de hinner sätta blad innan de åker ner i jord. I ”nya rabatten” mellan huset och ladan ska jag försöka jobba fram en perenn- och ettåringsrabatt så får vi se hur det går. I höstas hade jag satt namnlappar vid de olika växterna i den rabatten, men fåglarna har såklart dragit upp dem. Det får bli en senare utmaning att lura ut vad som står vad av det som inte är uppenbart.

Igår skolade jag om de flesta tomaterna. Det visade sig att Balkonzauberfröerna inte var lika dåliga som jag trodde, de var bara hemskt sega i start. Några av dem får därför lite extra tid på sig innan jag sätter dem i större kruka. Paprika och chili mår jättebra, basilikan likaså. Potatisen groddar på och ute i verandan växer spetskål, broccoli, Nya Zeeländsk spenat och ett gäng blommor så fint, så fint.

Jag hade tänkt sätta lite fröer i den här skottkärran vid brunnen på gårdsplanen, men ändrade mig då jag såg hur vackert det växer där redan. Det kommer säkert att komma upp lite ettåringar också vad det lider, men det får räcka som det ser ut så länge.

Örthjulet är min fröjd och glädje! Det mesta verkar ha klarat vintern utmärkt trots allt regn. Citrontimjan ser jag inga tecken på liv hos och jag undrar om det inte har varit för blött för oreganon… Vi får se. Gräslöken är redan helt fantastisk och både citronmeliss och chokladmynta kommer att vara igång på riktigt om några veckor. Malört och vinruta har jag ingen direkt nytta av, men de är vackra. Salvian har jag klippt ner lite, så jag hoppas att den klarar den behandlingen och blir lika fin som förra året. Isopplantorna har fått sig en liten frisering, men hobbarna med kryddtimjan får vara.

Sedan är det tulpanerna! Lilla Amsterdam visar något slags liv, men det är här det händer grejer. Jag tänker att luktärterna ska hamna här också precis som vanligt, men först ska det njutas av härlig färgprakt. Längst till vänster ser du en helt galen hyacint som måste ha hamnat i någon påse av misstag. Vilken tur att den hamnade just där!